Uppdatering!

Augusta, 22.30, 2 Augusti
Jag har lovat er bilder, och i det här inlägget kommer de! Wiiehiiee!

Det har hänt så mycket under mina första veckor här, så jag vet inte riktigt var jag ska börja, men jag ska FÖRSÖKA börja från början…

Måndag 14 Juli
Jag, mamma och Olle lämnade Ludvika runt 05.00 (efter ca fyra timmars sömn) för att åka mot Arlanda, via Västerås (för att hämta upp min söta lilla dator hos snällaste PatrikeN).
Strax före nio sa jag hej då till Lisa, när Olle tog henne tillbaka till bilen. Det var jättejobbigt, särskilt eftersom hon inte ville gå ifrån mig, och tittade tillbaka på mig hela tiden tills hon inte kunde se mig längre. Hon är min lilla älskling, och jag kunde ju inte förklara för henne vad som var på gång och att jag faktiskt kommer tillbaka till henne.
En liten stund efter det gick jag igenom säkerhetskontrollen och sa då också hej då till mamma och Olle. Jobbigt som det var så var det inte samma sak som med Lisa. De förstår ju varför jag är borta, och jag kan fortfarande hålla kontakten med dem under mitt år här på andra sidan Atlanten.
Det var väldigt jobbigt att lyfta från Arlanda, med kombinerad flygrädsla och separationsångest som slog in på samma gång. Bortsett med det så gick resten av flygresan förvånansvärt bra, och jag mådde bara illa vid start och landning, mer eller mindre.
Det var så häftigt att flyga in över Amerikansk mark. Vi kom in över Massachusetts och Connecticut, och det första man såg var skog, skog och skog. Överallt! När man flyger över Sverige ser man mestadels vatten, sjöar och älvar överallt, men i USA är det uppenbarligen skog som gäller.
Efter två timmars flyg till Frankfurt, byte, och sedan ca åtta timmars ytterligare flyg landade vi äntligen i Newark kl 15.31 lokal tid. Jag avskyr landningar, och blundade och koncentrerade mig på att andas under hela proceduren. När jag öppnade ögonen igen och tittade ut genom fönstret, vad tror ni är det första jag ser av New Jersey och Newark? En STOR gul-blå IKEA-skylt… Här har man flugit tvärs över Atlanten, och det första man ser är något som är så typiskt svenskt som IKEA, är det inte lite ironiskt? Det tyckte i alla fall en trött och väldigt lättad Carin, för jag skrattade väldigt gott åt det, i äkta psykfalls-stil… :P
Efter att ha stått i kö för tullen en bra stund var det så äntligen min tur att bli fotograferad och lämna mina fingeravtryck, som alla hemska utlänningar måste göra när de kommer in i landet. Som några av er kanske vet så har jag en tendens att ha problem med att gå igenom tullen. De väljer väldigt ofta mig som en bra person att rota igenom väskan på. Dessutom var jag orolig för att jag inte skulle ha fyllt i alla papper korrekt, så jag var en aning nervös över att gå igenom tullen i Newark, eftersom jag inbillar mig att Amerikanska tullen är hårdare än andra. Med allt det i bakhuvudet så kan ni nog förstå hur orolig jag blev när tullmannen sa att det var ett problem… Mina fingertoppar var för torra för att lämna fingeravtryck! Hur otippat är det som problem i tullen? Nog för att mina torra händer är irriterande och gör ont ibland, men jag trodde aldrig att de skulle leda till att jag har problem att komma in i ett land.
Så jag fick sitta och vänta i ett avskilt rum, tillsammans med andra syndare som hade fel i sina handlingar eller annat dumt. Ca 40 minuter tog det, och jag tror att jag grät varenda sekund. Innan jag lämnade Sverige var jag så orolig för att det skulle bli något problem, så att jag skulle missa min shuttle till hotellet, och där satt jag, mitt i ett sådant problem som skulle kunna innebära att jag skulle bli tvungen att ta en taxi istället. Det, kombinerat med extrem trötthet (klockan var nu ca 23.00 i Sverige, och jag hade varit vaken runt 18 timmar, efter några få timmars sömn natten innan), gjorde mig väldigt känslig, och till och med den hårda tullmannen därinne undrade om jag var okej, när jag till slut fick komma fram till luckan.
Efter att den mardrömmen var över sprang jag iväg för att hämta ut mina väskor (de sista på bandet, såklart) och skynda mig till ankomsthallen, för att försöka hitta de andra au pair-tjejerna. Efter mycket tårar, ångest och massor med svett sprang jag så äntligen på några andra tjejer som också skulle till hotellet. Faktum är att jag, som var orolig för att jag skulle ha missat alla shuttles, faktiskt fick stå och vänta runt en halvtimme på att de sista tjejerna skulle komma så att vi kunde åka. That’s irony for ya!
Väl framme vid hotellet blev vi tilldelade våra rum och fick några korta instruktioner om reglerna på Au Pair Academy. Vi var totalt 129 elever där (över 30 av dem från Tyskland, och nästan lika många från Brasilien), och bara två killar. Jag somnade runt 21.00 (03.00 i Sverige), efter att ha varit vaken över 20 timmar och flugit igenom 6 tidszoner.
Utsikt från mitt hotellrum. Vi kunde se en liten, liten skymt av NYC skyline, men inte mycket.






Tisdag 15 Juli

Efter dagens lektioner åkte ca 100 blivande au pairer iväg till New York för en guidad tur. Vår första anhalt var Rockefeller Center.
























Vår andra buss, efter att vi var tvungna att byta, då den första hade problem med ACn och högtalarna.









Jag vid Times Square. Det är STOOORT, och massor med turister :P





















Det finns många roliga människor i New York








Only in America my friends. Only in America.
















Ground Zero







Jag framför Brooklyn Bridge








På vägen hem gick vår buss sönder. FLERA GÅNGER! En resa som borde ha tagit ca en timme tog över två för oss. Vi blev till slut stående ca 2 km från hotellet, mitt i natten, och de var tvungna att skicka ut en shuttle från hotellet för att hämta oss där. Carin var inte glad, för jag var dödstrött redan vid 21, och vi kom inte till hotellet förrän strax före midnatt.

Orientation
Vi fick lära oss många olika saker under våra tre dagars orientation, mycket som jag redan kunde, mycket som var common sense, men en del som var nytt. Lite diverse bilder från våra dagar på Sheraton Meadowlands:










Vår grupp in action!











Vårt projekt på 7-10 åringar, som våra instructors älskade, så vi fick glatt ställa oss och presentera det för alla andra…






Jag och några av de gulliga tjejerna jag träffade








First Aid Classes









Det blir inte mer Amerikanskt än det här!










The German Girls!








Torsdag 18 Juli

Sista dagen på hotellet, nervositet inför att möta värdfamiljerna.







Efter tre dagars lektioner var det så äntligen dags att träffa familjerna! De flesta var tvungna att flyga en gång till för att komma till sin slutdestination, men runt 20 av oss skulle bo ganska nära och blev därför hämtade direkt vid hotellet.
Nervositeten var extrem varenda sekund och alla letade efter pennor, papper eller vad annat de kunde hitta att bita eller pilla på. Min nya familj kom och hämtade mig strax efter 4 PM. Alla barnen var med, och även Anika, deras förra au pair från Tyskland. Barnen hade gjort en jättefin välkomstskylt som de gav mig.







Vi satte oss i minibussen, The Scooby Doo Van, allihop och åkte hem mot Sussex County. Vi stannade och åt på vägen hem, på en VÄLDIGT Amerikansk restaurang, Chatterbox, och sedan åkte vi till huset. Det är väldigt stort (som allt är här), och har en väldigt stor trädgård med bland annat en fin damm.
Det var en lång dag, så jag gick och la mig tidigt, och sov GOTT!


Semester
Jag stannade inte i huset länge, för på lördag morgon åkte vi (alla utom pappan Frank, som var tvungen att stanna hemma och jobba, stackarn) iväg med bilen till Narragansett, Rhode Island. Där spenderade vi de närmaste tio dagarna i ett litet hus knappt fem minuter från Atlanten. De första dagarna hade vi sällskap av Dawn’s mamma och pappa, sedan av hennes ena syster, Jen, och hennes man och dotter. Efter att vi varit där i en vecka kom Lisa, min Area Director och Dawn’s syster, med sin man och tre barn. Som mest var vi elva personer i det lilla huset (tre små sovrum och ett vardagsrum/kök), varav sex barn. Ni förstår nog att det var väldigt trångt och en aning frustrerande från och till.


Ansley som sjöjungfru









Olivia och Ansley







Aidan bygger sanddjur på stranden







Familjen








Ansley med min solhatt

























Huset








Utsikten från vår altan. Man ser Atlanten!






De flesta dagarna var väldigt sköna, och vi var nere vid havet i princip hela eftermiddagarna, men några av dem var riktigt hemska med åska och massor med regn. Dagarna efter sådana dagar kunde vi ofta in gå till vår vanliga strand, Scarborough Beach, som låg alldeles nedanför huset. De fick nämligen problem med bakterier och annat läskigt efter riktigt regniga dagar, och det var inte tillåtet att bada. Istället var vi tvungna att åka iväg till Roger Wheeler, några km bort. Den stranden var också bra (och inte lika läskig eftersom den hade vågbrytare så barnen kunde bada mer obehindrat), men det var lite jobbigt att den låg så långt bort, för då kunde jag och Anika inte gå tillbaka till huset när vi ville, utan vi var tvungna att vänta på att barnen skulle tröttna på att vara där.

Måndag 28 Juli
Vi lämnade Rhode Island runt 7 PM och kom hem till Jersey ungefär fem timmar senare. Alla var väldigt trötta efter en lång dag på stranden och sedan en lång bilresa, särskilt stackars Dawn som var vaken före alla andra och gjorde i ordning lunch och sedan körde hela vägen.

Första jobbveckan
Under veckan som gått har jag börjat jobba på riktigt. Det är inte alltid det är mycket att göra rent praktiskt (med matlagning, tvätt och sådant), men det är ändå slitsamt, eftersom barnen bråkar en hel del och jag då är den som måste lösa alla konflikter. Dessutom är det långa arbetsdagar ibland (om Ansley vaknar tidigt och vill gå ner till vardagsrummet väcker hon mig, och jag jobbar vanligtvis till 7-8), så jag är väldigt trött på kvällarna. Förhoppningsvis kommer jag ha lite mer energi när jag kommit in i rutinerna och blivit van vid allt häromkring.

Igår, Fredag 1 Augusti, hade vi en födelsedagsmiddag för mig och en avskedsmiddag för Anika på Olive Garden nere vid Rockaway Mall. Det var hela familjen D, Anika, barnens mormor och morfar, samt Dawn’s mormor (hon är från Norge, och hon växlade mellan att prata Norska och Engelska med mig hela kvällen). Det var en härlig kväll, med god mat och trevligt sällskap, även om det var tråkigt att det var Anika’s sista kväll med oss.



Jag och Anika vid Olive Garden










Släkten. Dawn’s mormor längst ner till höger.








Söt bild på D-gänget, minus Frank








Paketöppning




Familjen var supergullig och gav mig jättefina presenter. Jag fick ett par byxor och en tröja av Mum-Mum och Opu (mormor och morfar), två nallar av Olivia, och en morgonrock och en tröja av hela familjen. Men jag måste säga att den bästa presenten av alla (som även den var från alla Ds) var en biljett till Hairspray på Broadway imorgon! Jag blev så glad! Jag har drömt länge om att få se en musikal på Broadway, så jag ser verkligen fram emot det!
Det blir jag, Dawn, Olivia, Lisa och Marianne (Mum-Mum), så det blir lite av en tjejgrej. Vi ska försöka åka hemifrån runt 10, så att vi är inne i NYC före lunch och har tid att umgås och se stan lite innan Hairspray börjar kl 3. Det ska bli roligt att få se stan under lite lugnare former än under vår tour (”Ut ur bussen! Ta bilder! In i bussen!”), och att få äta lunch där.

Idag var det dags att säga hej då till Anika. Vi lämnade huset vid 1-tiden för att åka mot Newark Airport. Vi stannade vid Dairy Queen på vägen, för min första dos av dess onyttigheter och Anika’s sista för den här vistelsen i Amerikat. Chokladglass med chocolate chip cookie dough… MUMS!
Väl framme på flygplatsen var det problem med Anika’s väskor. De var för tunga allihop och hon hade dessutom en extra väska, så hon visste att hon skulle behöva betala övervikt, men hon visste inte hur mycket. Hon hade väldig tur, för kvinnan som tog hand om hennes väskor var snäll och lät henne komma undan med att bara betala för den extra väskan.
Efter att vi alla ätit lite middag var det till slut dags att säga hej då till Anika. Det var väldigt jobbigt, även för mig som bara känt henne knappt två veckor, och barnen var väldigt upprörda och ledsna alla tre, även om Aidan inte ville visa det.


Sista bilden på Anika och alla barnen, på Newark Airport.




































Det har varit väldigt kul att ha henne här, och väldigt bra som en början på mitt år. Hon är supertrevlig, och vi satt uppe och pratade många nätter i Rhode Island, om allt och ingenting (men till stor del om våra idioter till ex-pojkvänner). Det har varit en väldig tröst och ett stort stöd att ha henne här, och jag måste erkänna att det är läskigt att nu vara helt ensam med familjen. Hon kommer bli saknad, även av stackars mig som inte riktigt lärt känna henne på riktigt, så det måste vara väldigt jobbigt för barnen som haft henne här i ett helt år.
Nu börjar mitt äventyr på riktigt, och det ska bli roligt att få komma igång ordentligt!


Jag ber om ursäkt för att det blev ett så långt inlägg, jag ville bara få med så mycket som möjligt. Jag är imponerad om ni lyckats ta er igenom hela. Jag hoppas att ni lämnar lite kommentarer också, det vore högt uppskattat!
Allt väl till er, mina vänner och andra som jag inte känner!

Back in Jersey!

Antligen ar jag tillbaka i The Garden State!
Semester ar en bra borjan pa aret som au pair, missforsta mig inte, men det ar anda skont att fa komma tillbaka till verkligheten och paborja det som jag faktiskt ska jobba med under det narmaste aret.
Sa idag ar faktiskt min forsta RIKTIGA jobb-dag. Jag jobbade lite aven under semestern, men det inkluderade mestadels bara att vakta barnen till och fran pa stranden medan Dawn var upptagen med annat (som att skicka in stackars bilen pa lagning for massor med pengar).
Vi ska forsoka komma ivag till biblioteket idag, eftersom Anika maste lamna tillbaka lite bocker, och hon tyckte att det kunde vara en bra ide att visa mig var biblioteket ligger, sa att jag hittar dit med barnen senare, och sa kan jag passa pa att skaffa ett lanekort och lana nagra bocker pa samma gang. Bockerna jag hade med mig hit som semesterlasning ar namligen slut sedan lange, och jag behover ha nagot att sysselsatta mig med medan barnen spelar X-Box och tittar pa TV...

Nu vaknar barnen, sa jag ska fixa frukost, men vi hors snart igen, jag lovar!
Kramar!

Fortfarande semester

Hej igen, alla vanner!

Jag sitter fortfarande i Rhode Island, och jag maste saga att jag borjar langta tillbaka till New Jersey. Det har varit underbart att fa starta mitt ar har med en semester, men nu borjar jag bli lite trott pa stranden och en brannande sol. Det later trakigt, jag vet. Men vi har varit har i over en vecka nu, och for mig ar det mer an nog med sol. Sarskilt eftersom jag drog pa mig en solbranna redan efter tva dagar. Lyckligtvis var den inte sa illa som det kan vara (dvs inga brannblasor, bara valdigt rod hud), men jag har nu borjat flagna. Ar det inte underbart, sa sag?

Dessutom ar det har huset lite for trangt for alla som ar har just nu. Det finns tre sovrum (som alla ar mindre an mitt rum i Jersey), och for tillfallet bor det 6 (SEX!) barn och 5 (FEM!) vuxna har. Behover jag saga att det ar trangt? Barnen blir dessutom valdigt uppspelta over att fa traffa sina kusiner, och blir darfor lite hogljudda... De ar underbara, men det ar frustrerande.

Anywho... Sa just nu kanner jag mig lite ond och onskar att det regnar imorgon, sa att vi aker hem redan da. Det skulle vara sa skont att fa komma hem till alla mina grejer och sangen som jag redan alskar.

Hall en tumme for kasst vader, sa uppdaterar jag er om laget sa snart jag har mojlighet igen!

I'm Alive!

Hej alla!
Antligen har jag mojlighet att skriva lite har!
Det har hant sa mycket sedan jag senast skrev, det ar helt otroligt. Jag ska forsoka gora en kort sammanfattning av det som hant.

14 Juli:
Vaknade kl 4.40 for att aka till Arlanda, dar jag lamnade mamma, Olle och min lilla alsklings-Lisa... Jag mellanlandade i Frankfurt och kl 15.31 lokal tid landade jag pa Newark's flygplats utanfor NYC. Jag hade problem i tullen pa grund av mina torra fingertoppar, men till slut slappte de igenom mig och jag kunde springa och leta reda pa de andra tjejerna fran Au Pair Care. vi akte till hotellet, blev incheckade och jag somnade sa fort jag la mig pa kudden.

15 Juli:
Vi hade lektioner 8.00-16.30, och ca 17.00 lamnade vi hotellet for att aka pa en guidad tur i NEW YORK CITY!
Det var valdigt stressigt, sa jag kande inte att jag fick tid och mojlighet att uppskatta staden ordentligt, men det var roligt att se saker som man bara sett pa filmer och i TV-filmer. Det ska bli roligt att aka dit igen och upptacka staden pa egen hand, och forhoppningsvis se en musikal.
Pa vagen hem sa gick bussen sonder och vi blev staende jattelange innan hotellet kunde skicka ut en minibuss for att hamta upp oss, sa vi kom inte hem forran strax fore midnatt...

16 Juli:
Lektioner hela dagen, och efter det tog jag och The German Girls en tur till Walmart, for att se akta Amerikansk kultur :P

17 Juli:
De sista lektionstimmarna.
Runt kl 16 kom familjen antligen och hamtade mig! Det var sa spannande och jag hade varit sa nervos hela dagen sa jag var alldeles illamaende...
De hade gjort en jattefin valkomstskylt till mig, och alla barnen hade hjalpt till att mala den.
Vi akte direkt till en VALDIGT Amerikansk restaurang, Chatterbox, dar vi at lite mat innan vi akte till deras hus. Det ar jattefint, stort och de har en valdigt fin tradgard, mycket finare an den sag ut pa korten jag fick se.
Vi gjorde inte sa mycket den har dagen, jag packade upp mina grejer, gav familjen sina presenter (Ansley ALSKAR sin Bamse-vaska!) och gick och la mig ganska tidigt.

18 Juli:
Jag sov lange, ca 11 timmar, vilket var valbehovligt, eftersom jag fatt alldeles for lite somn pa hotellet.
Under dagen tog vi det mest lugnt. Dawn visade mig runt i koket, for att jag ska forsoka lara mig att hitta allt, och pa eftermiddagen akte vi till Walmart for att handla lite infor semestern. Alla tre barnen var med och det var ett valdans tjat hela tiden, men de ar ju barn, sa vad kan man forvanta sig.
Pa kvallen kom barnens farmor och farfar pa besok och vi spelade kort, jag, Dawn, Kitty (farmor), Ansley och Olivia.
Nar Frank kom hem gick vi igenom reglerna som galler i deras hus och jag fick en manual pa vad det ar jag ska gora och inte. Det marks verkligen att de har haft au pairer forut, vilket kanns valdigt bra. De ar val forberedda pa allt, kanns det som.

19 Juli:
Vi gick upp runt 6.00 och packade in oss i bilen sa snabbt vi kunde, vilket tog ca 2 timmar med tre barn och tre vuxna (Dawn, jag och Anika, deras forra au pair fran Tyskland, som ar hur trevlig som helst. Frank var tvungen att stanna hemma och jobba, stackarn...). Bilturen till Rhode Island tog ca 5 timmar, och bilen gick sonder bara nagra km ifran vart mal. Servostyrningen och ACn slutade fungera, men som tur var kunde vi i alla fall ta oss hela vagen till huset.
Val framme tog jag och Anika ner barnen till stranden, medan Dawn korde ivag bilen till en verkstad i narheten. Det var ganska laskigt att vakta barnen helt sjalva, eftersom vagorna var valdigt stora och det var mycket folk pa stranden. Men de ar helt underbara barn, sa de gjorde som vi sa, och de holl sig ganska nara stranden (kanske for att deras pappa och morfar hade skramt upp dem genom att beratta om en hajattack i New York forra veckan, da tre personer dog).
Jag och Anika gick och la oss tidigt, ca 21.00, men barnen var uppe till sena natten.

20-21 Juli:
Vi tar det bara lugnt har pa semestern. Det ar SA skont att bara kunna slappa, sova nar jag vill och inte ha ett fast schema under den har forsta veckan. Jag behover egentligen inte ens jobba, vilket kanns konstigt, eftersom jag fortfarande far betalt for att vara har. Vi akte till och med och shoppade igar, jag, Anika och Marianne, barnens mormor (mormor och morfar kom hit pa kvallen den 19e).
Jag ar SA GLAD for att jag blev inbjuden av den har familjen, och att jag tackade ja! De ar helt underbara, oppna, karleksfulla och sa forstaende! Barnen ar supermysiga! Toppenmysiga, som jag brukar saga, eller hur Billie? :P
Jag onskar att ni kunde vara har och dela det har med mig, for det ar helt fantastiskt!

Jag lovar att jag ska aterkomma sa snart jag kan (kommer formodligen droja tills vi kommer hem, nasta mandag), och jag ska lagga in lite bilder fran semestern! Jag tog massor nar vi var nere pa stranden, pa Aidan's sand-djur och pa Olivia och Ansley nar de leker i vattnet.
Forresten, jag fragade foraldrarna, och de hade ingenting emot att jag lagger ut bilder och namn pa barnen har, bara sa att ni vet. Det kanns skont att veta, eftersom jag formodligen kommer ta manga roliga och mysiga bilder under mitt ar har, som jag sakerligen kommer vilja dela med er!

Ha det bast och ge mig manga kommentarer nu, sa att jag har nagot att lasa nasta gang jag kommer at internet!

Massor med kramar till er, mina vanner!

P.s. De ar demokrater! :)

5 dagar kvar

Flytten är klar, vilket är skönt, eftersom det var en fruktansvärd historia. Går inte in på detaljer här, men skitjobbigt är det minsta man kan säga...

Nu är jag hos mamma den sista tiden innan min avfärd mot Amerikat.
Jag fick flygbiljetterna i måndags, tillsammans med en massa information som gav mig en aningens panik. Det känns som att det är så mycket man ska komma ihåg och tänka på. Mitt huvud snurrar i panik och snart kommer det nog sprängas.

Men det jobbigaste under de senaste dagarna har ändå varit att vara tvungen att säga hej då till alla i Västerås. Det var ännu jobbigare än jag trodde. Det är ju extra tufft eftersom jag vet att jag inte kommer tillbaka dit efter mitt år i USA, utan att jag istället flyttar till Sundsvall. Kanske kommer jag tillbaka efter det, men vem vet, då kanske de andra har flyttat därfirån... Det kommer i alla fall inte vara samma stad jag kommer tillbaka till, vilket känns väldigt jobbigt.

Usch, nu ska jag sluta tänka på det, annars börjar jag grina...

Bra och dåligt idag

Bra:

Jag har köpt alla presenter till familjen.
Jag känner mig väldigt nöjd med dem, efter att ha gjort några ändringar.
De flesta var betydligt billigare än jag väntat mig.
Jag har köpt en bra resväska på rea.
Jag har löst inslagning av de flesta presenterna.
Jag har provpackat, och det är inga som helst problem att få plats med allt som ska med.


Dåligt:

Jag är skittrött.
Min lägenhet ser ut som en smärre krigszon.
Jag har egentligen ingen lust alls att ha hit folk imorgon.
Jag måste handla inför festen imorgon.
På grund av att i princip alla autogiron jag har aktiverade har dragit pengar samtidigt (utan att ha meddelat mig ordentligt) så har jag inga pengar på kontot för tillfället.

Sammanfattningsvis:

BAJS

Arga lappen

Att jag har dålig humor är ett känt faktum. Det bekräftas också av att jag skrattade så jag nästan dog av den här lappen

Dagens citat och irritationsmoment

Från Unga mödrar:

"Jag vet var Turkiet ligger, bara inte exakt. Men jag vet att det ligger i närheten av ... vad heter det? Sahara."

Om menyn på en restaurang i Turkiet:

"Varför skriver de på sitt språk?"


Något som irriterar mig är att en av familjerna i programmet precis har fått sitt andra barn. Mamman bestämde namnet på det första barnet, och de kom överens om att pappan skulle få bestämma namnet på det andra. Men så säger mammans familj att de inte tycker om det namn som pappan ger barnet, och i stort sett trakasserar honom till att ändra sig. Det är ju inte deras barn! Det är väl bara att acceptera det namn de väljer! Irriterande människor.
Fula är de också!


Tillägg: Jag blir lite hatisk när jag inte får ordentligt med sömn. Ni kanske har märkt det...

Typ, bajs

Ja, som jag trodde så gick det inte så bra att sova... Somnade inte om förrän efter kl 4, så det blev inte så mycket sova inatt heller. Börjar bli lite slitigt det här med sömnen. Extra jobbigt eftersom jag inte är helt frisk heller, och verkligen skulle behöva sova ut för att bli lite piggare och friskare.

Jag har fått tillbaka min sista hemtenta (i Språk & Kön), vilket betyder att jag nu inte behöver ha något mer med MDH att göra. WIIIEEEEEE! Ska bli skönt att slippa deras strul.

Idag ska jag se till att packa ihop min klädkammare. Jag fixade badrummet, linneskåpet och min stora byrå igår, så det blev en hel del gjort då, men klädkammaren kommer förmodligen ta betydligt längre tid. Det är så mycket skit där inne. Måste bestämma vad som ska vara kvar, vad jag ska slänga och vad jag ska ta med mig i min packning...

Jag skulle behöva åka iväg och handla idag också. Behöver handla en del inför festen på fredag. Dessvärre har jag väldigt dåligt med pengar, och jag har ingen aning om hur jag ska lyckas få ihop det med en ny resväska, resterande presenter till familjen, festen, samt lite kläder som jag behöver inför min avfärd. Dessutom skulle Lisa behöva klippas (jag också, för den delen) och få en genomkoll av veterinären...
Kort sagt så sitter jag lite i skiten just nu.

Sömnlöshet och flygresa

Jag skulle inte ha gått och lagt mig så tidigt (somnade vid halv 9). Jag vaknade kl 11 och har inte kunnat somna om sedan dess... Irriterande, minst sagt.

Anywho... Jag tyckte att det var en bra idé att sätta sig vid datorn ett litet tag, så att jag kanske blir lite trött igen, så jag passade på att kolla runt lite på AuPairRoom. Jag trodde inte att det var någon idé att kolla på flygtiderna, men ack så fel jag hade! De har nu ombokat min flygbiljett, så nu ska jag flyga från Stockholm kl 10.05. Känner mig väldigt lättad över att det gick så snabbt för dem att ändra biljetten, annars hade jag gått och oroat mig för det här halva veckan...

Nej du, om man skulle ta och försöka sova lite igen.
Är väldigt tveksam till om det kommer funka, men det är värt ett försök.

Trött

Får man gå och lägga sig klockan 6 när man snart fyller 21?
Det är inte rättvist att små barn får sova när de vill men att vi andra måste vara vakna på "normala tider".

Bad subtitles 6

Bad day for the subtitles...

Enligt The War at Home är "booty" detsamma som "stövlar"

Bad subtitles 5

Översättare fortsätter att överraska mig.
Enligt de som jobbar på Dharma & Greg så är den här översättningen den enda rätta:

"Is this tea supposed to be this bitter?"

"Ska teet vara så här mycket bättre?"

Flygresa

Idag är det 2 (TVÅ!) veckor kvar till min stora avfärd.
Som ni kanske såg så var helgen en väldigt orolig tid, då jag fick se att min flygbiljett var bokad från Köpenhamn. Idag har jag pratat med miss M på STS, och hon har nu kontaktat AuPairCare, som bokade biljetten, och sagt till dem att de måste boka om biljetten. Så det verkar som att det kommer lösa sig.
Jag misstänkte att biljetten var bokad från USA. Det ser väl kanske inte så långt ut ner till Köpenhamn härifrån när man kollar på kartan, men vilken vettig svensk som helst vet att det är en bra bit från Västerås till Köpenhamn, så det kändes inte riktigt logiskt att någon från STS skulle ha gjort ett sånt misstag.
Men men, M ska höra av sig så fort hon får svar från APC, så jag får snart veta när jag ska flyga.

Bad subtitles 4

Den här gången handlar det inte om dålig översättning, utan om att de i ett program ändrat stavningen på en och samma person fram och tillbaka. Först hette han Stewart, sedan Stuart.
Väldigt bra med folk som kan bestämma sig, ain't it?

Jävla STS, all over again!

Jag gick alldeles nyss in för att kolla om jag hade fått min reseinformation. Det är bara lite drygt två veckor kvar till min avfärd nu, så jag tyckte att det var dags för informationen att ha kommit.
Och visst hade den det, men något har blivit JÄÄÄVLIIIIGT fel, eftersom de jävla smartskaften har bokat min biljett från Köpenhamn.
Ja, KÖPENHAMN! En nätta 70 mil från Ludvika, där jag kommer befinna mig veckan före avfärd. Över SJU TIMMAR i bil skulle det krävas för att komma dit, och jag ska flyga kl 10.15, vilket innebär att jag skulle behöva åka hemifrån SENAST kl 02.00 (incheckning ni vet). Skulle inte tro det va!
Jag har ringt till Monika och lämnat ett argt meddelande på hennes telefonsvarare (det är ju inte första gången som STS/AuPairCare krånglar till det för mig, om man säger så), och jag har även skickat ett mail, som var ytterst passive-aggressive (that's me!), så jag hoppas verkligen att de fixar det här fort som fan, för nu är jag irriterad.

Teachers - can't stand them and it's frowned upon to strangle them

Jag har äntligen fått tillbaka min hemtenta. Alla andra fick den måndag förra veckan, och jag blev väldigt nervös över att det dröjde så länge för min att komma tillbaka. När det dröjer mycket längre än andra så kan det betyda att den inte är godkänd, eftersom de inte vill underkänna någon för enkelt, utan istället tar flera extra kollar. Igår fick jag så ett mail från vår kära lärare där hon bad om ursäkt för att det dröjt så länge. Hon hade tydligen glömt att ladda upp min, trots att den var klar samtidigt som alla andras. Tack för det!

Hur som helst... Det gick bra på hemtentan, vilket kändes SÅÅÅ skönt! VG! Wohoo! I rock! Med tanke på att jag inte hade läst klart några av böckerna jag skrev om (bland annat den som jag fick högsta poäng på! :P) så kändes det extra bra. Däremot var några av hennes kommentarer lite konstiga, då hon klagade på att svaren var för korta. Men när vi fått instruktioner att svaren ska vara 150-250 ord och jag skrivit runt 210-230 på de flesta så kan väl inte det vara för lite? Men men... Hon har gjort liknande grejer tidigare. Hon skrev dessutom samma sak på en kompis tenta, och hon hade till och med skrivit lite mer än 250 ord på vissa svar. Konstig lärare helt enkelt...

Furthermore, den kära läraren har nu gett mig betyg i alla delar på kursen: Inlämningsuppgift/Essay 2,5 p - G
Deltagande i/Förberedelse för lektioner 2,5 p VG
Hemtenta 2,5 p - VG

Det här resultatet fick hon till det sammanlagda betyget G. Jag förstår inte riktigt hur hon tänkte där... Jag har fått VG på en majoritet av momenten, borde jag då inte få ett VG i sammanfattat betyg? Särskilt eftersom det G jag fick var ett väldigt starkt sådant, bara 0,5 p (av 10) från VG.
Jag har mailat läraren för att kolla vad det beror på. Det kan vara så att man måste ha VG på 100% för att få VG, men det brukar inte vara fallet, så det här känns väldigt konstigt.
Anywho... Jag hoppas verkligen att det här löser sig snabbt, så att jag får veta vad det beror på, om inte annat.

Pretty O!

Igår fick jag ett sött mail från mitt äldsta värdbarn. Det var så gulligt, hon skrev att hon är så excited att jag ska komma dit och att hon ser jättemycket fram emot det kommande året. Jag blev så glad! Väldigt mycket av min nervositet inför att träffa dem släppte när jag läste mailet, eftersom det bekräftade att barnen också ser fram emot att jag ska komma, det är inte bara Dawn som tycker att jag verkar bra.


Vad gäller resten av livet så känns det lite surt just nu, eftersom jag är jätteförkyld och därför inte kan gå på en fest ikväll som jag sett fram emot... Känns pissigt, men vad gör man när man är sjuk? Jag måste spara mina krafter inför nästa vecka, eftersom jag har två avskedsfester samt flyttning att se fram emot då. Inte en bra idé att vara sjuk och jättetrött när man ska bära flyttkartonger.

Nej du, nu ska jag ladda upp genom att kolla på slutet av finalen i Hell's Kitchen, och sedan ska jag släpa mig iväg för att göra jobbig men väldigt nödvändig handling på MAXI...

Sämst idag

Programmet som har originaltiteln The Baby Psychic har den "svenska" titeln Baby Mind-Reader.
Härligt va?

Bäst idag

"If you don't believe in same-sex marriage, then don't marry someone of the same sex."

Wanda Sykes

Utmaning

Efter att ha blivit utmanad av både Billie och Malou så är det väl dags att skriva den här skiten...


Regler: Svara på frågorna om dig själv. I slutet av inlägget ger du den vidare till 5 andra bloggare. Och sedan skriver du en kommentar hos deras bloggar att de har en utmaning att hämta.

1. Vad gjorde du för 10 år sen?
Jag vill minnas att jag var på ett ridläger vid den här tiden för 10 år sedan. Det var mycket trevligt där nere i Aneby, trots att jag blev avkastad av en tjurig Fjording...

2. Vilka fem saker finns på att göra listan idag?
- Bli av med huvudvärken jag fått av för mycket TV-tittande och för lite kartongpackande
- Packa kartonger
- Hämta pass med visum samt kläder på Posten
- Ladda ner TV-serier
- Låta bli att packa kartonger, på grund av huvudvärk, trötthet och TV-serier

3. Godis jag gillar:
Lakrits och choklad går alltid ner

4. Vad skulle jag göra om jag blev miljardär:
Köpa en bra bil, köpa ett onödigt stort hus, avskaffa Paris Hilton och andra onödiga "kändisar"

5. Städer/orter som jag bott i:
- Malmö
- Hagge
- Söderbärke
- Tolvsbo
- Ludvika
- Västerås
- Om tre veckor också Augusta, NJ



Jag utmanar:

Johanna
Henriette
Julia
Malin
Amina

Bad subtitles 3

Senaste nytt från Project Runway:

"It looks like a working girl dress"

betyder

"Det ser ut som en klänning för jobbet"

VG VG VG VG!

Socialstyrelsen varnar:
Den följande texten kan uppfattas som skrytsam. Den som inte tål att höra någon prata gott om sig själv bör inte läsa nedanstående material.

Jag gick och hämtade ut min fransktenta på institutionen idag. Ni vet den tentan som jag var osäker på om jag skulle klara. Jag fick VG! Jag är så jävla bäst!

För att riktigt RIKTIGT visa hur bäst jag känner mig just nu så vill jag påminna alla som inte vet hur Sveriges högskolesystem funkar om att VG faktiskt är det högsta betyget somm finns på högskolan. Så jävla bäst är jag! Jag äger!

Veckan som gått

Vad som hänt i veckan? Hmm... Ungefär ingenting.
Det enda vettiga jag har gjort är att ha åkt till ambassaden för att fixa visum, för övrigt har jag bara tagit det oförskämt lugnt hela veckan. Det är också därför jag inte skrivit något. Det kändes helt enkelt onödigt att skriva "ingenting händer" varje dag...
Anywho... Jag har faktiskt gjort klart mitt Pre-Departure Project också, så NÅGOT vettigt har jag i alla fall gjort. Men inte fan kändes det så. Det är nog det minst seriösa arbete jag gjort sedan mellanstadiet. Och ändå har jag gjort lite mer än vad exemplet visade. Jag var tvungen, för att göra det LITE underhållande att skriva skiten.

Ambassad - sammanfattning

Det har varit en lång dag i Stockholm för mig och Malou idag, men jag ska försöka sammanfatta den kort...

05.00 - Vaknade
05.05-06.15 - Duschade, gjorde mig i ordning, dubbelkollade alla visumspapper, packade i ordning min väska och gick med Lisa.
06.20 - Malou och hennes kära mor kom och hämtade mig coh vi åkte till stationen, i god tid för att hinna med tåget som skulle gå 06.54.
06.54 - Missar tåget på grund av fel information på skyltarna.
07.15 - Tar nästa tåg som gick (tack och lov för tät morgontrafik)
08.10 - Går av på Centralstationen och låser in all elektronik i ett förvaringsskåp där.
08.20-08.30 - Tar en taxi till Amerikanska ambassaden
ca 09.30 - Kommer in i byggnaden efter en timme i kö utanför ambassaden.
ca 11.05 - Kommer ut från ambassaden efter massor med väntan och en minuts samtal med visumspersonalen (de tog mina fingeravtryck! I felt like a criminal! :P).
11.10 - Vi tar en taxi tillbaka till Centralstationen för att hämta ut våra telefoner och iPods.
11.45 - Lunch! Mongoliskt = mums!
ca 12.20 - Vi drar vidare mot Motormännen för att fixa våra internationella körkort
12.45 - Vi lämnar handlingarna hos Motormännen och drar oss tillbaka mot Centralstationen för att förhoppningsvis hinna med tåget som går 13.07.
13.08 - Vi missar tåget precis, på grund av att folk krånglade vid biljett-automaten.
14.07 - Vi lämnar Stockholm. Nu börjar vi känna av den tidiga morgonen och alldeles för lite sömn och samtalsämnena börjar spåra ur. Ett återkommande ämne var Johnny Depp indränkt i glass och chokladsås, bryggandes kaffe.
15.00 - Tillbaka i Västerås och nu är samtalsämnena inte längre på mänsklig nivå. Jag ber om ursäkt till alla som råkade sätta sig på samma buss som oss på vägen hem...

Nu är jag äntligen hemm igen, och fullkomligt slut i hela kroppen. Det blir en tidig kväll ikväll, och imorgon är det dags att ta emot Bostad Västerås för inspektion av lägenheten. Ska bli intressant att se vad de har att säga om mina trasiga tapeter... Kattjävel!

Ambassad-förberedelser

Imorgon är det dags för mig och Mothlynx att dra oss in till den kungliga hufvudstaden och gå till Amerikanska Ambassaden. Gårdagen gick därför åt till att springa runt i centrum och uträtta diverse ärenden inför det besöket.
Först gick vi till Skatteverket för att hämta ut ett personbevis och lämna in besked om att vi lämnar landet. Dessvärre stod det någon där som skulle registrera namnet på sin nyfödde son och inte verkade ha bestämt vad han skulle heta, för han stod i samma lucka under hela tiden som vi var där, över en timme. Så vi andra fick vänta evigheter på att få uträtta det vi skulle göra, men till slut kom vi i alla fall därifrån.
Sedan bar det av mot centrum igen för att ta bilder, köpa massor med frimärken, betala in avgiften (och få kvittot på att vi betalt), samt uträtta lite andra ärenden.
Till sist åkte vi hem till Malou och skrev ut alla papper vi behövde, och fyllde i det vi behövde. Det var inte helt lätt att komma ihåg exakt vilka länder man varit i under de senaste tio åren, och vilka år varje resa var. För första gången var jag glad för att jag inte har rest så mycket :P
Anywho... Håll en tumme imorgon för att ambassad-folket tycker om mig och inte tror att jag är en terrorist ;)

Resfeber

Jag drabbades av akut resfeber igår kväll. En sån där elak sort, då man helt plötsligt får för sig att man inte alls vill åka och funderar på att ringa och avboka hela skiten.
Jag tycker inte om sånt...

Bad subtitles 2

Jag kollar på Ellen, och de lyckades precis översätta "Love Ellen and Portia" till "Kram från Ellen och Porschen"...
GOOD JOB!

Thank you, channel 5

Som vanligt är TV väldigt generösa med vad de ger för information i sina trailers. I trailern till CSI NY lyckades de lägga in en scen som var i de sista fem minuterna av programmet. Är inte det ganska duktigt gjort? Men det slår inte riktigt 4an som en gång hade med slutscenen i en film-trailer...
I love TV

FÄÄÄÄRDIIIIIG!!!

För en liten stund sedan skickade jag in min hemtenta i Språk och kön.
Så nu är jag klar med allt inför min examen, bara så att ni vet.

WIIIEEEEEEEEE!

Home Exam

Nu har jag skickat in min Home Exam. Det betyder alltså att jag nu är klar med engelskan på MDH. FÄRDIG!
Nu ska jag bara vänta på resultatet från fransk-tentan, den här hemtentan, samt skicka in hemtentan i Språk & Kön, sedan är jag helt klar med min utbildning på MDH! KLAAAAR! Snart har jag min efterlängtade examen!

So you think you can dance, Scandinavia...

Jag sitter och tittar på finalen av So You Think You Can Dance Scandinavia, och de har tagit in en gästjury: Mary Murphy från So You Think... i USA.
För att göra en lång historia kort: Kvinnan är sinnessjuk!

Whitey

Jag sitter och kikar på lite info om New Jersey inför mitt Pre-Departure Project, och jag har bland annat lärt mig att i det county där jag kommer bo, Sussex County, är över 95% av befolkningen vit... Alltså, rätt rejält många whiteys som springer runt.

Jag vet inte riktigt vad jag ville säga med det, det var nog mest bara ett konstaterande :P
Så nu vet ni det!

Förresten har jag bestämt vad jag ska ge till Aidan nu. Han ska få Bröderna Lejonhjärta på engelska, The Brothers Lionheart. Det var en av mina favoritböcker när jag var liten, och Astrid Lindgren är ju väldigt representativt för Sverige, enligt min mening. Jag får helt enkelt hoppas på att han inte har läst den tidigare.
Dessutom blir det förmodligen en svensk fotbollströja till Olivia. Jag fick tips om den presenten igår, och det kändes mest rätt för henne, eftersom hon tydligen är den som är mest fotbollsintresserad.
Ja, så ser det då ut just nu.
Fortsättning följer

Hjäääälp!

Jag börjar få lite lätt ångest över vad jag ska köpa för presenter till min familj. Visst, det är 1½ månad kvar tills jag ska åka, men tiden går fort och jag har mycket jag ska hinna med under den tiden, så det känns bäst att ta tag i allt så fort som möjligt.
Finns det någon av er som har ett bra tips på vad man kan ge för present till en 8-årig pojke och en 12-årig flicka? Pojken tycker om fotboll, att spela X-box och han är med i the Boy Scouts. Flickan spelar fotboll och rider, och hon är precis i den åldern då pojkar och smink blir intressant :P Hon tycker även om att sy.
Till min minsting, flicka på 4 år, har jag i stort sett bestämt mig för vad jag ska köpa, nämligen en Bamse-nalle. Jag älskade mjuk-djur när jag var i den åldern (och gör det fortfarande) så jag tror och hoppas att hon också gör det.
Till hela familjentänker jag köpa en bok om Sverige (de ska också få ut något av kultur-utbytet) och en Dalahäst eller Ludvika-häst. Dalahäst känns rätt så uttjatat för mig, men de har förmodligen ingen sedan tidigare, så det kan vara en kul grej för dem.
Jag vet inte riktigt om jag ska köpa något mer, specifikt till föräldrarna. Jag vet inte så mycket om pappan egentligen, eftersom jag haft all kontakt via mamman. Jag vet att han verkligen brinner för det här med alternativa energikällor och sätt att spara energi, men mycket mer än så är det inte. Känns som att det är svårt att hitta på en present baserat på den kunskapen...
Jag skulle ju alltid kunna köpa ett smycke eller liknande till mamman, det brukar ju oftast vara uppskattat. Något svenskt märke då, såklart. Dessvärre brukar ju smycken (åtminstone de som är fina nog för att jag skulle vilja ge bort dem) vara lite för dyra för den budget jag har för presenter.

Snälla, hjälp mig komma på något!

ESC-skandalen

Jag tänker prata om ESC-skandalen. Nej, inte det att Perelli kom på 18e plats, för det bryr jag mig inte i. Vi säger ju varje år "åh, Sverige har en så bra låt, vi är segertippade". Vi sa det med Lena Ph, vi sa det med Carola, vi sa det med The Ark, och hur faan gick det då?
Nej, jag har slutat tro på det svenska schlagerundret. Och OM vi nu skulle ta och vinna skiten igen, så vill jag att vi ska göra det med någon som jag tycker är bra. Så bra är hon faktiskt inte, allas vår dragqueen look-alike. Jag tycker inte att hennes röst lät så perfekt som många vill få det till. Däremot fanns det många andra sångare som lät betydligt sämre, som Tyskland...



Nej, den skandalen jag vill prata om är det faktum att Turkiet inte vann. Deras låt var klart bäst, enligt min åsikt. Jag blev lite förälskad i den måste jag säga.
Sedan att Grekland fick en så bra placering är för mig helt ofattbart. Jag minns inte ens hur den går, så intetsägande var den. Det jag minns var att det var fånig tuggummipop och en tjej med långt och överdrivet svallande hår och en rosa klänning. Kan det bli värre? Det skulle i så fall varit om Alexander Bard hade dykt upp med sina shorts...
Jag får kalla kårar bara vid tanken...


För övrigt tänker jag nämna Bonde söker Fru. Jag kikade lite på eländet nyss, och jag blev lite kär i en av dem (jag förälskar mig lätt, såhär runt försommaren :P), nämligen Peter. Vore jag 10 år äldre, man och gay så skulle jag skriva till honom för han verkar supertrevlig.

Veckan i korthet

Så var helvetes-veckan avslutad. Allt som jag skulle göra har blivit gjort, och jag lever fortfarande. Jag måste säga att jag är en aning chockad.
Så här har det sett ut i veckan:

Måndag:Jobba 8-14 med JFH, Jobbet Från Helvetet. Sedan på två timmar hinna cykla hem, gå med Lisa, äta lite, läsa på franska och sedan åka iväg till sista lektionen i franska för att ha muntlig tenta. När man väl kommit hem är det så dags för att skriva klart det sista på uppsatsen i Contemporary Detective Fiction, eftersom den skulle in tisdag 12.00 och jag inte skulle ha tid att skicka in det på tisdag.
Tisdag:JFH 8-11, sedan hem, promenera vovvsen, äta lunch, läsa en lång artikel och ha Språk&Kön-lektion 13.15. Så fort jag kom hem var det dags att plugga franska som en galning.
Onsdag:JFH 8-12. Jag ville döda någon när jag gick därifrån, jag var på så dåligt humör. Det är en jävla tur att jag har Billie där också, annars skulle jag förmodligen be någon kund dra åt helvete alternativt slå sönder min dator i ren frustration över att folk är så elaka.
Torsdag:Inget jobb, som tur var. Istället skulle Blood Lure vara färdigläst, tillsammans med en jättedålig artikel som jag inte fick ut något vettigt ur (men som däremot alla andra hade tyckt var jättebra och hade massor av åsikter om, så jag kände mig en aning korkad...). Hela kvällen gick åt till att plugga franska samt fixa med visumshandlingar och boka ett möte för visumsansökningen.
Fredag:Plugga franska, plugga franska, plugga franska, plugga franska... Inget annat.
Idag, Lördag:Salstenta i franska, som jag inte kände mig helt förberedd inför, men det fick gå ändå. Skulle jag inte gjort den nu skulle jag blivit tvungen att vänta tills jag kommit hem från USA, vilket kändes så där lagom lockande... Hur som helst, med tanke på att jag låg väldigt mycket efter i franskan i början av veckan så kändes det jättebra nu. Jag känner mig helt säker på ett Godkänt och har ett litet (liiiiteeet, svaaaaaagt) hopp om att eventuellt ha fått ihop poäng nog till ett VG.

Såååå... Det är vad jag ägnat mig åt i veckan. Tack vare planering har jag klarat mig igenom den utan minsta antydan till panikångest över att jag inte skulle hinna allt. Jag kanske borde prova det där med planering lite oftare?

Äh! Det är för mesar! :P

Åldersnojja

Det hände något sorgligt idag.
När jag var på väg hem från ICA Råby, med två kassar fulla med mat, så kom en Tele2-försäljare fram emot mig med sitt lilla försäljar-leende.
"Ursäkta damen, får jag ställa en kort fråga?"

Damen?
DAMEN?!
Jag är för fan 20 år!
Nog för att jag alltid sett äldre ut än jag är, men DAMEN?



Ser ni bilden där ovan? Det är tydligen så omvärlden ser mig...
Frisyren är till och med lite lik, är inte det riktigt sorgligt?

Miso sad.
Miso old...

Bring on the botox!



Edit:
Det blir inget jävla citat idag. När man är så gammal som jag är, förstår ni små barn, så har man inte råd att lägga tid på att leta efter fyndiga eller smarta citat. Då kanske man inte hinner till bingohallen i tid, eller så dör man på vägen.

Everyday minerals

Jag har fått mitt smink från Everyday Minerals idag. And I LOVE it! Det känns jättebra mot huden och rougen är superfin! Miso happy! Däremot känns det som att jag har valt en liten aning fel i nyans på foundation, så jag är glad att ytterligare ett paket kommer om en vecka eller så, med tre nya nyanser.

Det känns som att jag skrivit mycket om smink på sistone. Har jag det, eller är det bara som jag inbillar mig?
Det känns som att de här inläggen om smink är väldigt ytliga, och jag ber om ursäkt för det, men det händer inte så mycket i mitt liv just nu förutom dessa små glädjeämnen.

Jag insåg förresten häromdagen att jag för tillfället studerar på motsvarande 125% och jobbar på 50%... Det kanske inte är så konstigt om man inte hinner ha ett liv just nu med tanke på det.

Nej, nu ska jag lägga mig och läsa Ian Rankin's Black and Blue, som fortfarande känns fruktansvärt seg, men enligt Malou ska den snart bli mer lättläst. Om hon har fel så får hon spö!

Dagens citat:
En del har tusen skäl till varför de inte kan göra vad de vill göra, när allt de behöver är ett enda skäl till varför de kan.
Mary Frances Berry

Bad subtitles

Jag blir ofta förskräckt över hur dåliga många tv-översättare verkar vara på engelska. Det finns så otroligt många exempel på skrämmande dåliga översättningar i filmer och (främst, enligt min erfarenhet) tv-serier. Det senaste kommer från serien How I Met Your Mother, som jag såg ett avsnitt av idag. Den söta lilla översättaren har översatt "a Victoria's Secret's party" till "Victorias hemliga party". Cute, ain't it?
Visst, just det här exemplet handlade väl inte så mycket om dålig engelska som om dålig allmänbildning, but you get my point...

Nördig dag

Jag har varit riktigt otroligt töntig idag. Fråga Malou, så får ni det bekräftat :P
Jag får helt enkelt skylla det på trötthet, jag har ingen annan (icke-pinsam) förklaring.

I övrigt så gick det bra på jobbet idag. Jag fick in 5 bokningar, vilket egentligen är mer än jag behöver få in varje dag. Dessvärre så är vi ju efter i planeringen och dessutom var Kicki sjuk, så jag och Tom hade behövt få in 10 bokningar var för att komma i fas med vår tidsplan. We did not succeed...

På eftermiddagen hade jag, Biljana och Malou tutorial på Detective Fiction. Det var också då som mina töntiga kommentarer var som mest extrema. I'm such a dork... :(
Jag fick i alla fall bra kommentarer på mitt första utkast av min mini-uppsats (efter C-uppsatsen känns det löjligt att kalla något på 750 ord för en uppsats...). Det känns som att det inte kommer bli alltför jobbigt att fixa till det för att få ett bra betyg på den. Ta bort något litet stycke, ändra några korta formuleringar, fixa några mekaniska fel. No big deal.

Nu ska jag se till att laga min stackars väska som slaktades av min cykel igår... My brand new, pretty bag! Miso sad! :'(
Lyckligtvis var det på undersidan det gick hål, så jag tror att jag kan laga till det utan att det syns så mycket. Som min ekonomi ser ut just nu så har jag tyvärr inte råd att köpa en ny väska, och jag tänker INTE slänga en väska som jag haft en vecka. Det är emot alla mina principer. Kan det lagas så SKA det lagas!

Over and out (för att fortsätta vara klyschig och töntig)


Dagens citat:
En egoist är en ofin människa som intresserar sig mer för sig själv än för mig
- Ambrose Bierze

Jag är kär!

I David Gray, och särskilt låten "Alibi" från Life in Slow Motion. Den är helt underbar!

Nu ska jag återgå till att grina över vacker musik...
Blödig.se, that's me, remember...

Nytillkomna läsare: Välkomna!

Det verkar som att jag fått lite fler läsare den senaste tiden. Antalet kommentarer har ökat väldigt mycket (från närmast obefintligt till faktiskt några stycken). Mycket trevligt tycker jag. Inte för att jag skriver så mycket vettigt, men det är ju alltid trevligt om andra vill dela ens funderingar och nonsens-snack.

Kommentera gärna ännu mer, det gör Carin glad! :D

Sköna maj välkommen!

Det känns dock inte som någon särskilt "skön" maj just idag. Grått och trist och just nu spöregnar det. Lite tur i oturen var i alla fall att jag hann hem från ICA maxi innan det började regna som värst. Det skulle varit så lagom roligt att hamna mitt i det där ovädret när man cyklar. Dränktkatt.se...




Det är inte bara jag som inte tycker om regnet heller. Jag tog ut Lisa direkt när jag kom tillbaka från affären. Eller, jag FÖRSÖKTE ta ut Lisa. Hon gick 25 meter, sen tröttnade hon på regnet och gick hem igen. Och eftersom hon var lös så märkte jag det inte på en gång heller, utan fortsatte gå en bit innan jag såg att hon inte gick med mig. Så då tittar jag tillbaka och ser henne försvinna runt hörnet, tillbaka mot ytterdörren. Hon är rolig, min lilla tjej. Hon har bott på gatan och slagits för mat och överlevnad, men efter ett halvår i Sverige så vill hon inte kissa när det regnar. :P
Nu har jag i alla fall pratat med herr veterinär och fått Lisa friskförklarad. Känns väldigt skönt, eftersom jag varit orolig för min lilla älskling och för att hon skulle ha smittat någon annan.
Nu ska jag återgå till att kika på min skrivning i franska och efter det spela meningslösa online-spel :P


Edit: Lisa ser verkligen jättetjock ut på den där bilden, men det är (mestadels) pälsen som flyger så att hon ser ut om en liten boll :P

Thank you, Billie!

Det är bra med vänner!
Billie ringde nyssans och sa att de behövde en kundbokare på hennes nya jobb, och att chefen ville prata med mig. Helt plötsligt sitter jag och får ett jobberbjudande på ett jobb som jag inte ens sökt :P Kändes väldigt toppen, eftersom jag varit väldigt nervös över hur fan jag ska få ihop pengar till min avfärd mot Amerikat. Ingenting är såklart HELT klart än, men chefen (som jag för övrigt inte minns vad han heter, trots att han säkert sa det flera gånger) bad mig komma dit imorgon för att prata detaljer och skriva på papper, så det ser ju bra ut.
Helt plötsligt känns det LIIIITE mer hoppfullt!

Photoshop disasters

Jag hittade en ytterst oroande bild på PhotoshopDisasters igår. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, så jag låter er bedöma den själva istället:














Edit: Ju mer jag tittar på den, desto mer upprör den mig. Jag får kalla kårar av den där munnen... :S

Bloggar

Jag har på senaste tiden blivit halvt beroende av bloggar, och i synnerhet au pair-bloggar. Jag har strax över 20 stycken som jag har satt på bloggkoll, och går in och läser i stort sett varje dag. Vissa bloggar är trevliga att läsa, de är välskrivna och har ett roligt innehåll. Sedan finns det andra som oroar mig mer än de roar mig. Oroar mig för att jag blir chockad över hur dålig man kan vara på att uttrycka sig skriftligt. Oroar mig för att jag blir förvånad över hur självupptagen, ignorant och nedlåtande man kan vara.

Jaja, egentligen så borde jag väl sluta läsa de bloggar som irriterar mig. Dessvärre verkar jag ha något sjukligt behov av att bli irriterad och upprörd, så förmodligen kommer jag att fortsätta läsa skiten i alla fall, och bli mer och mer irriterad på mig själv också för varje gång jag går in och läser...

Back from our nation's capital

Så är jag tillbaka efter en kort tripp till vår kära hufvudstad. Jag och lilla Lisa-flisa for dit igår eftermiddag, eftersom pappa hade bestämt sig för att bjuda med mig på showen "I huvudet på Bergqvist & Sauk". Efter att jag lämnat Lisa i pappas lägenhet åkte jag tillbaka in till city, vi åt en trevlig middag på kulturhusets Panorama Café (med världens snålaste grekiska sallad) och sedan gav vi oss av mot Vasateatern.
Vi var båda exalterade över att få se Stefan Sauk och Kjell Bergqvist live, och vi hade höga förväntningar på kvällen. Ack så besvikna vi blev. De återanvände gamla sketcher, de nya skämten var inte bra de heller, och de drog sig inte ens för att sjunka till en så låg nivå som att driva med talfel. Det var verkligen inte vad jag hade hoppats på.

Förutom den dåliga showen så var det en obehaglig dag på ett annat sätt också, nämligen att jag läste i Metro om att en av hundarna från Hundhjälpen, där jag tog hem Lisa från, hade blivit diagnostiserad med en smittsam tumörsjukdom. Det kändes ju självklart inte alls roligt, eftersom det innebär att Lisa också skulle kunna vara smittad. Därför var jag väldigt orolig under i stort sett hela dagen och kvällen igår. Jag letade dock upp lite information om sjukdomen på internet, och det finns tydligen väldigt effektiv behandling, vilket de så klart inte berättade om i tidningen, där det lät som att hunden är dödsdömd om den skulle visa sig bära på sjukdomen. Den är dessutom inte väldigt smittsam, utan även det hade de blåst upp rejält i tidningarna.
Hur som helst så ska jag kontakta Hundhjälpen och försöka få någon garanti på att Lisa inte bär på sjukdomen. Om de inte kan ge mig det så vill jag undersöka Lisa, så att jag kan få bekräftat att hon är frisk. Jag har inte samvete att låta henne träffa andra hundar om det skulle kunna vara så att hon bär på sjukdomen, även om det är lätt att behandla den. Det kostar ju ändå med behandling.
Jaja, det kommer bli bra, men jag ser inte direkt fram emot att betala en räkning till veterinären... :-/

The Body Shop

Jag insåg igår att jag kommer bli knäpp om jag inte kommer få komma till någon Body Shop under min tid i USA. Var ska jag annars köpa mitt smink och mina parfymer? Jag inser ju att det är ett internationellt företag, alltså måste det ju finnas butiker även i USA, men det betyder ju inte att det finns någon i närheten av Augusta.
Så jag gav mig ut och sökte på deras hemsida, och upptäckte att det faktiskt finns en butik bara ca 35 minuter från Augusta. Miso happy! :D Jag kommer utan problem kunna åka dit och shoppa järnet när det så behövs! Det skadar ju inte heller att det alltid brukar vara billigare att handla på Body Shop om man befinner sig utanför Sverige. När jag var i London senast köpte jag i alla fall en ögonskugga för ca 200 kronor som brukar kosta det dubbla här hemma. Moahahaaa! Billigt smink! :P

New Jersey hotel

Jag fick en fin länk av Dawn igår, till hotellet där jag kommer bo under min introduktionskurs 14-17 juli. Det såg riktigt tjusigt ut, måste jag säga. Jag är ingen van hotellmänniska, men i mina ögon ser det då trevligt ut.





Jag har fått ett mail från familjen Ds tidigare au pair, som jag mailade i förra veckan, innan vi besämt för att matcha. Jag hade några frågor jag ville ha svar på, och hon har nu besvarat allihop, och jag har fått precis de svar jag önskade mig på allihop. Det känns med andra ord bara ännu bättre inför att åka till Ds i sommar. :)

Jag är fruktansvärt trött efter att ha stressläst och skyndat ihop en halvdan presentation om Dennis Lehane. Det gick fort, men så blev det ju inte bra heller...
Nu är jag hur som helst helt slut i skallen, så det blir till att ta en promenad med Lisa och sedan gå och lägga sig. Jag ska ju orka gå på Bergqvist och Sauk imorgon kväll! :)

Bajj bajj!

Nytt utseende

Som ni kanske märker så har jag gjort några ändringar på min blogg. Jag var så gudomligt trött på den! Jag var trött på färgen, jag var trött på namnet, jag var trött på allt.
Jag var in och kikade på några andra ställen, om jag eventuellt skulle starta upp en ny blogg någon annanstans, där jag har lite andra valmöjligheter vad gäller design och sånt. Dessvärre verkar det som att alla andra bloggar är superkrångliga vad gäller hur man skriver inlägg, redigerar dem osv. Det är långt mycket krångligare än vad det är här, så det känns definitivt inte värt besväret. Jag får helt enkelt stå ut med det här, vad det verkar.
Däremot vill jag verkligen ändra namn på skiten, men jag orkar inte komma på något nytt just nu. Finns det någon som har mer inspiration än jag som kan föreslå något klatschigt?

By the way, jag tror att jag ska ändra utseendet igen. Det här suger...

Ed: Jag tror att jag är nöjd med sidan som den är nu, men vi får se. Än kan jag ju ändra mig igen...

Infoga smart/rolig titel här

Ja, nu vet jag i alla fall att min mail fungerar som den ska. Det var helt enkelt så att ingen skrev till mig igår.
Jag har fått lite mer information från min kära värd-mamma, Dawn. Familjen känns bara bättre och bättre hela tiden. De har nu officiellt bjudit in Malou att komma och spendera en tid i deras hem för att vi ska kunna åka till New York City tillsammans och upptäcka, vilket känns väldigt bra. Det vore väldigt tråkigt om vi inte fick åka dit tillsammans åtminstone någon gång.
Jag har nu också fått veta att den äldsta dottern, Olivia, älskar att sy, vilket passar mig alldeles utmärkt! Hon gör precis som jag gjort många gånger, nämligen att ta ett gammalt plagg som man tröttnat på och göra om det till något roligare. Hon och jag kommer säkerligen spendera en hel del tid framför en symaskin och med att shoppa tyger och annat material.
Det ska bli så roligt att få träffa dem! De verkar så mysiga allihop! Jag kommer förmodligen få träffa hela deras släkt ganska snart efter att jag kommit dit också. Massor med systrar, mostrar, farbröder osv osv... Ska bli väldigt roligt, särskilt eftersom jag själv växt upp i en stor släkt, så det känns skönt att få ha någon sorts släkt-känsla även där.
I can't wait!

Jaja, tillbaka till dagens verklighet!
Jag sitter här med lätt ångest över att jag måste hinna läsa klart Mystic River, ett kapitel i läroboken samt hitta information om Dennis Lehane för mitt föredrag, allt innan imorgon. Jag känner mig lätt stressad, så att säga. Boken är bra, men ändå så går det väldigt långsamt fram, vilket känns ytterst frustrerande. Jag som brukade läsa så fort förut. Jag vet inte om jag helt plötsligt blivit långsammare eller om det bara är att jag TYCKER att jag blivit långsammare... Knepigt är det i alla fall.
Aja, jag har mycket att göra, så det är väl bäst att jag återgår till det...

People no likey me no more?

Jag känner mig helt plötsligt väldigt ignorerad. Jag har under de senaste veckorna fått massvis med mail varje dag och har haft problem med att hinna svara på alla, vilket jag definitivt har lärt mig att tycka om. Nu är det istället INGEN som mailar mig. Vad har hänt?
Jag börjar nästan fundera på om det är något fel på min mail. Jag skrev nämligen ett mail till Dawn igår kväll, som hon borde fått runt 17-tiden där, och hon brukar vara väldigt snabb med att svara. Nu har det gått runt... 20 timmar och jag har fortfarande inte fått något svar. Jag har inte heller fått mitt utlovade mail från min Area Director, med mailadresser till andra tjejer som kommer finnas i området samtidigt som jag. Det känns lite konstigt, faktiskt.
Jag ska kika om jag får fram mail från min andra adress... Om inte så vet jag i alla fall att det är något fel. Annars är jag väl bara mindre omtyckt för tillfället, helt enkelt. Det visar sig!

Uppsägningar

Nu känns det verkligen som att jag har börjat förbereda min flytt från Västerås och mot Augusta. Jag ringde nämligen runt och sa upp en del abonnemang idag, samt min lägenhet (fast där behöver jag ju även lämna in en skriftlig uppsägning, som jag tänkte gå dit med på torsdag, efter lektionen). Det känns bra att komma igång ordentligt med förberedelserna inför flytten. Nu ska jag bara börja packa snart också, så kommer det verkligen kännas att jag är på G.
Jag har letat runt en hel del efter andra som jobbar som au pair i USA för tillfället, eller som ska åka dit ungefär samtidigt som jag. Det skulle vara så skönt att få dela erfarenheter och funderingar med någon som gör samma sak som jag. Jag har ju Malou, vilket känns super, men det skulle vara roligt att lära känna någon som kommer finnas i ungefär samma område som mig. Det kommer ju ändå vara ca 115 mil mellan mig och Malou, så det är ju knappast inpå husknuten...
Vi får se hur det går med letandet, jag håller er uppdaterade!

Bajs

Var jag tvungen att välja att göra min presentation just nu på torsdag?
Jag blev precis tvungen att tacka nej till ett jobb på grund av att jag inte kunde närvara på första utbildningsdagen på torsdag. Det lät som ett bra jobb, som skulle hålla på i ca tre månader, dvs precis tills jag ska åka. Jag hade tjänat ihop bra med pengar som jag verkligen skulle behövt inför avresan.
Men men, det är väl så det är ibland... Men tråkigt känns det iaf. Jag skulle till och med ha fått tillgång till en egen bil som jag skulle fått använda även utanför jobbet... :(

A match is made!

Nu är det bestämt, jag ska till New Jersey och familjen D!
Jag pratade med Dawn D i fredags, vilket kändes toppen och hon var jättetrevlig. Igår så fick jag så ett mail från henne där hon officiellt bjöd in mig till dem i mitten av juli. Så då bestämde jag mig! Jag ska åka dit den 14 juli, först tillbringa tre dagar på introduktion och sedan åka till familjen den 17 juli. Två dagar senare ska vi tydligen åka iväg på semester allihop tillsammans, vilket de gör varje sommar. Det kommer bli ett härligt tillfälle att lära känna familjen, och barnen i synnerhet.
Det känns verkligen toppen att det är bestämt! Nu är det bara att vänta på att få informationen om hur jag ska söka visum, fixa mitt internationella körkort och sedan bär det snart av!

Wiiiieee!

Confusion!

Jag har fått ett mail från familjen D!
De är fortfarande intresserade!
Nu har ju jag börjat bli väldigt intresserad av familjen C... Men D verkade ju så perfekta redan från början, och de bor ju på helt rätt ställe!

GAAH!
Aja, jag ska svara på det här mailet och så får vi se vad som händer...

The Cs part 2

Jag har mailat med Debbie C sedan i måndags, och jag blir alltmer förtjust i familjen! Debbie är väldigt trevlig och verkar väldigt förstående angående min oro över att bränna sönder mig i Kaliforniens sol och allt annat. Jag har även mailat lite med deras nuvarande au pair, Laura från Tyskland, och hon har bara positiva saker att säga om familjen. Pojken, Julian, verkar superhärlig och är tydligen ett litet energiknippe. Han älskar att ta långa promenader, simma, cykla och hoppa studsmatta ute i trädgården. Det blir helt enkelt att vara väldigt aktiv under mitt au pair-år, och det skulle jag väl knappast må dåligt av.
Jag har inte pratat med pappan, Jason, än så jag vet inte så mycket om honom. Men Laura sa att han är precis lika trevlig som Debbie och att båda två är väldigt förstående vad gäller hemlängtan och andra saker som kan vara jobbigt när man kommer dit.
Debbie ska ringa mig på söndag, och då hoppas jag på att få prata med Jason också, så att jag kan bilda mig en egen uppfattning om vem han är. Hur som helst så ska vi fortsätta maila hela veckan, så att vi får veta lite mer om varandra även innan vi pratar på telefon.

Jag hör av mig om fortsättningen på äventyret!

The Cs

Familjen D har inte hört av sig, så det verkar som att de hittat någon som de gillade bättre. But that's not the end of the world. En ny familj har nämligen anmält sig som intresserade av mig!
De var inte så utförliga i sitt brev, så jag vet inte så väldigt mycket om dem, förutom att de bor i northern California, en timme från Sacramento.
Det är inte mitt förstahandsval vad gäller plats, men om de ringer och verkar jättetrevliga så kan jag självklart tänka om.
Jag är inte lika tok-exalterad den här gången, även om det självklart är roligt att någon mer har intresserat sig. Ds verkade ju så perfekta för mig, så det känns lite tråkigt att de inte hörde av sig. Jag försöker att inte hoppas för mycket på det här, så blir jag inte lika besviken om det visar sig att det inte känns bra eller inte blir något.

Over and out

The D's

Jag har blivit kontaktad av en familj! Det tog inte ens ett dygn! Familjen D i New Jersey har bokat in en intervju med mig, så de kommer höra av sig inom de närmaste två dygnen.
Jag vet inte om det blir något, såklart, men jag är så otroligt exalterad över att någon tagit kontakt med mig! De verkar dessutom bo på det ultimata stället för mig: i en mindre stad men bara en timme från New York City.
Det kan ju vara så att de bestämmer sig för att inte höra av sig alls, om de hittar någon annan som de tycker passar dem bättre. Oavsett hur det blir så känns det bra att någon har visat intresse. Jag har varit så nervös över allt det här eftersom det tog så lång tid innan jag blev skickad till matchningen. Nu känns det som att det nog ska kunna lösa sig trots allt.

I'm so excited!

Aupaircare, jordens segaste företag

Jag har nu ÄNTLIGEN blivit godkänd som au pair av Aupaircare. Mina handlingar har legat hos dem i nästan fyra veckor, vilket alltså betyder att familjerna som letar efter en au pair inte har kunnat se mig eller ta kontakt med mig. Det känns ju knappast jättebra, eftersom det nu inte är så väldigt lång tid kvar innan jag skulle vilja åka.
Men men, nu har de i alla fall äntligen tagit tag i mina grejer. Jag vet inte om det var på grund av mailet jag skickade till STS igår eller om det var en ren händelse som gjorde att det blev godkänt samma dag som jag skrev ett mail och frågade varför det tog så lång tid.
Jag har ändrat mitt senaste datum för avresa, eftersom det känns som att jag har större chans att få kontakt med en familj om jag öppnar upp mig lite för möjligheten att åka även senare. Så nu står det i mitten av oktober istället för sista augusti.

Blä blä, nu ska jag väl sluta beklaga mig och hoppas på att någon familj har förbarmande över mig snart så att jag kan få åka iväg i sommar ändå...

blödig.se

Jag borde inte titta på tv-program som är känslofulla. Det är inte bra för mina tårkanaler, de går på högvarv stackarna.
För tillfället tittar jag på "Spårlöst" på fyran, vilket definitivt är gjort för att få en att börja gråta. En 20-årig tjej har åkt till Japan för att hitta sin pappa, som hon aldrig träffat och som hon trodde inte ville ha med henne att göra, men upptäcker att han har tänkt en massa på henne och vill träffa henne osv osv... Detta leder till: Carin sitter och snyftar som en galning i soffan.

Idag började för övrigt min sista kurs i engelska innan min examen. Modern kriminallitteratur är ämnet. Väldans roligt, och det känns som lättförtjänta poäng. Intressanta böcker, kul diskussioner och det obligatoriska irritationsmomentet i klassen: Miss Know-it-all. För det första så går vi definitivt inte ihop vad gäller personkemi, för det andra är hon självgod, för det tredje finns det ingen jävel (utom Karin, läraren) som hör allt hon säger för hon har så dåligt uttal. Aja, det hör väl till helt enkelt. Det verkar som om ingen englsk-kurs är komplett utan ett irritationsmoment. Antingen är det pundhuven som aldrig, ALDRIG gör läxorna, Poopy-Mary som alltid frågar massa onödiga frågor, eller en besserwisser som alltid, ALLTID ska ha rätt...
Poopy McPoop...

So you think you can dance, Scandinavia...

Aldrig trodde jag att dans skulle få mig att gråta, men en av killarna i dagens program gjorde något fantastiskt... Jag vet inte vad det var, men det berörde mig verkligen.

Jag börjar bli ännu mer blödig... Jag vet inte om det är bra.

Idioter, idioter, idioter...

Jag sitter, återigen, på ett diskussionsforum och jag blir så fruktansvärt arg!
Det finns människor som, på allra fullaste allvar, jämställer homosexualitet med nekrofili och pedofili.
Jag blir så arg så jag vet inte vad jag ska säga...
På vilket vis är ömsesidig kärlek/attraktion mellan två vuxna människor jämställt med att ha sex med ett barn eller en död kropp? Var finns ömsesidigheten i sådana relationer? De försvarar sina påståenden med att säga att "ja, men om barnet tar iniativet till sex så varför skulle det inte vara okej?"
För att barn ofta inte är medvetna om att det de gör kan kopplas till något sexuellt! De vet ofta inte ens vad sex är! Som när Magnus Betnér pratade om sin dotter som är 3-4 år och precis har upptäckt sina egna och andras könsorgan. Hon är därför väldigt fascinerad av dessa och ibland när de badar (vilket han gör tillsammans med sin dotter) så roar hon sig med att ta tag i pappas härlighet, och dessutom fråga om hon får sitta på den... I vuxna öron låter detta som något sexuellt. Skulle en vuxen kvinna säga samma sak skulle det med allra största sannolikhet vara en invit till sex, men för en 4-åring? Knappast! Det handlar om en fascination för den egna och andras kroppar! Det är naturligt! Hon har blivit medveten om att hon har en kropp med en del lustiga delar, då måste man ju få upptäcka den också.

Nej, jag blir bara så trött... Pedofili är inte i närheten av samma sak som homosexualitet. PUNKT!

Liv? Huh?

Jag har de senaste dagarna spenderat oroväckande mycket tid på olika diskussionsforum på internet samt på hamsterpaj och i Betapets spelrum... Jag börjar fundera på var mitt liv tog vägen, om jag nu nånsin haft något...
Aja, det är i alla fall en sorts tröst att det finns de som verkar spendera ännu mer tid på dessa forum. De har alltid skrivit något nytt varje gång jag kommer in... De verkar bo där, de små liven.
Aja, nu ska jag väl återgå till att diskutera det svenska skolsystemet med folk som inte själva läst på högskola men tycker att det är så jävla lätt att det inte kan räknas som motprestation för att få studielån/bidrag...

Ha dä!

Bra på matte?

Jag lyckades precis få 9+3+5 till 19... Är jag duktig eller?

MOahaha

Jag har hittat en del roliga sidor på sistone, som Skrattbloggen , Photoshop Disasters (tack Mats Strandberg) och nu även The FAIL Blog (tack Betapets diskussionsforum). Jag älskar den sidan! Jag kan inte sluta skratta! :P

Det här är en av mina favoriter.

Miso bored

Jag känner mig så fruktansvärt understimulerad för tillfället. Jag behöver få vara lite kreativ. De senaste två veckorna eller så har jag sysselsatt mig med att sticka ett linne, men nu när det är färdigt (förutom att sy fast axelbanden och hitta några knappar till desamma) har jag inget vettigt att hitta på.
Visst, jag skulle kunna sy något med några av lapparna jag har i klädkammaren, men jag känner inte att jag vill ägna mig åt att sy just nu. Jag känner för att skriva. Något kreativt. Göra efterforskningar, planera upplägg, fundera på formuleringar och såna saker. Jag saknar skrivandet.

Jag har fortfarande kvar mina författardrömmar, som jag nog alltid haft. Jag önskar så att jag kunde skriva en historia, komma på en historia, låta en historia komma till mig. Något som underhåller, berör eller upprör. Men jag kan inte. Jag har försökt många gånger, men det verkar inte som att det passar mig, helt enkelt.
Jag har knappast några Nobelpris-ambitioner, jag skulle nöja mig med en naiv, fånig tonårsroman om det var så, men inte ens det kan jag kläcka ur mig. Det känns som att jag har idéer som skulle kunna fungera, men jag får inte ner dem på papper på ett vettigt sätt.
Frustration, frustration, frustration...
Och jag ska bli journalist. Är det verkligen en bra idé att utbilda sig till ett yrke där jag förmodligen måste ägna mig väldigt mycket åt skrivande om jag inte ens får ner något fiktivt på papper?
BLÄ!

My name is Miss Fancypants

Jag introducerar mitt nya smeknamn, som jag fick av min storebror efter att han var här förra veckan och hittade mitt shampoo och balsam för 175 kronor styck... Han tyckte tydligen att det var alldeles för mycket pengar att lägga på hårvård. Well, taste is like the ass! Han prioriterar dataprylar och sånt lite högre än vad jag gör, och jag lägger mina pengar på hårvård och kläder istället :P

Var iväg själv till gymmet idag, eftersom alla andra var upptagna med annat. Haha! Ni åt massa onyttig mat och jag körde stenhårt i över 1½ timme, pilutta er! :P
Jag har insett att jag är löjligt svag i axlarna. Förmodligen är det därför jag ofta har ont i axlar och nacke. Hur som helst så ska jag se till att göra många övningar som inkluderar axlarna och på så vis bygga upp lite styrka i dem, för så här kan jag ju inte gå runt och ha det.

Jag behöver verkligen få något gjort åt min fot. Jag kan inte ha mina vanliga träningsskor på mig längre, eftersom de trycker lite på tån, vilket gör fruktansvärt ont numera. Men sjuksköterskekärringen från Oxbacken som jag pratade med igår säger att de inte tänker göra något, utan att jag får fixa det själv... Fruktansvärt otrevlig var hon också. Varför finns det så många människor inom vård och andra serviceyrken som verkar avsky mänsklig kontakt?
Aja, så fort jag får en läkartid så ska jag prata med läkaren och be henne/honom ta en titt på foten och avgöra om de kan göra något åt den eller om jag får försöka stå ut och lösa det på egen hand...

Nu ska jag återgå till mina fåniga spel på Hamsterpaj och eventuellt någon match på Betapet.

En helt vanlig dag...?

Jag har känt mig ovanligt effektiv den här förmiddagen. Först åkte jag och Malou till Friskis & Svettis (jag är för övrigt fortfarande Svettis, men jag känner mig något närmare Friskis än tidigare. I'm getting there!) där jag stannade lite drygt 1 ½ timme. Superskönt! Jag körde så hårt jag kände att jag vågade/orkade med min förkylning (surprise, den har fortfarande inte gett sig, men jag har börjat med en ny taktik: ignorera den tills den tröttnar och slutar av sig självt), men jag kände ändå att jag inte hade tagit ut mig så mycket som jag hade velat när jag väl kom hem. Så då bestämde jag mig för att ta en långpromenad med Lisa, som ändå behövde ut. Strålande sol och alldeles lagom varmt var det, så vi gick en tur i skogen och var ute 40-50 minuter i alla fall. Jätteskönt att få komma ut i skogen med en massa kvittrande fåglar och vårkänslor i luften! Man blir så pigg och glad av den här härliga luften!
När jag kom hem från promenaden tog jag en lång, härlig dusch och tvättade håret med mitt underbara super-shampoo (doftar helt underbart gott och håret blir så mjuuukt, så mjuuukt...).
Jag har även hunnit med att bli avsnäst av en otrevlig sjuksköterska på Oxbacken (jag HATAR min vårdcentral! De är hatiska jävla häxor hela bunten!). Jag ringde och försökte boka en tid och jag fick mig en utskällning, visst låter det vettigt? Jag ska i alla fall få prata med en läkare på måndag för att bestämma om jag ska in på provtagning eller inte. Jag har nämligen hunnit med ännu en sak den här förmiddagen: att komma på att jag kanske har diabetes. It can't all be good, you know... Anywho, självklart vill jag inte ha diabetes, men det finns ju mediciner och det finns ju fan så mycket värre saker man kan drabbas av, så är det så det är så får jag helt enkelt leva med det. Jag vill hur som helst veta om jag har det eller inte, så jag slipper gå runt och inbilla mig i onödan att jag kommer bli blind och behöva amputera kroppsdelar. Jag är ju hypokondriker, så jag kommer inte sluta tänka på det förrän jag vet säkert hur det är.

Aja, just nu så vet jag i alla fall inte hur det blir med något av det, så jag ska försöka låta bli att tänka på det tills jag har pratat med läkaren nästa vecka.

För att avsluta lite positivt så vill jag härmed ge er ett underbart citat, sagt av den fantastiska Gladys, från The Ellen DeGeneres Show:

"I'll be honest with you: I love Jesus, but I drink a little"

Photoshop disasters

Jag må vara lättroad, men när jag klickade runt på några bloggar så hittade jag en länk till min nya favoritsida, Photoshop disasters. Den är helt fantastisk! Jag tycker särskilt mycket om den med Guinevere och Lancelot. Kika så får ni se!

Melodifestivalen - Andra chansen

Som vanligt på lördagar så är det dags för Melodifestivalen, och därmed också lite kritik mot saker som störde mig under kvällen. I give you Andra chansen in Kiruna!

- E-Type has a värry, värry Svedish uttal. Jag såg inte dem när de gick vidare från första omgången, så jag visste inte hur illa det var...
- Återigen, Sibels kisande när hon sjunger. Hon har ju fantastiska ögon, varför gömma dem?
- Jag är ledsen Ola, men det var inte rent. Jag hörde en hel del falska toner.
- Caracolas refräng. "Oh ah bobbadabba yeah oh yeah oh!" Ja ja, men då så. Det låter som en hejaramsa som skriks fram av en hejjarklack på en fotbollsmatch. På flera ställen i låten var uttalet inte bra. Jag blir dessutom väldigt nervös varje gång de sträcker upp armarna och viftar. De där klänningarna är väldans korta...
- Carola och Andreas Johnsons låt. Den är så intetsägande. Me no likey.
- Nordman. Det finns gränser för hur hes och raspig röst man kan ha, sedan blir det bara löjligt i mina ögon.
- Thérèse Andersson. För det första, accenterna på hennes namn gör att det borde uttalas ungefär Teräs, vilket det ju absolut inte gör. För det andra, är det någon som hör exakt vad hon sjunger på alla partier där hon sjunger opera? På några ställen hörs det, men ofta är det bara "wäh o i e a i ä". Slutsats: Det är för högt! Kan du inte sjunga ord på tonerna så ska du inte sjunga dem inför hela svenska folket!
- "Och för mig är det faktiskt du". "Faktiskt" indikerar att det man säger är motsatt mot vad man kan förvänta sig, vilket jag inte tycker stämmer med resten av texten. Och sen textraden "så ändrades livet brutalt". "Brutalt" klingar inte särskilt positivt i mina öron. Snarare som att "sen jag träffade dig har allt blivit brutalt dåligt och hemskt". Sedan tycker jag faktiskt inte särskilt bra om Suzzie Tappers låt över huvud taget. Jag tycker att den är lite... simpel. Nog för att jag gillar enkla, okomplicerade låtar, men den här tilltalar mig inte alls...

Att sätta någon på plats

Buss 206, Lidingö

Bussen är fullproppad med folk som står i gången och en välklädd man ~25, med backslick sitter ner, med sin portfölj på sätet bredvid. Flera personer på bussen tittar på honom i försök att få honom att plocka upp portföljen i knät och hoppa in så någon annan kan sätta sig. En man ~20 står och tittar på mannen en lång stund tills den sittande mannen tittar upp undrandes.
Man ~20: Bry dig inte om mig, jag står bara och försöker lista ut vad du har i portföljen som är så pass viktigt att den behöver en egen plats. Inte är det hyfs i alla fall.
Den sittande mannen blir röd i ansiktet och hoppar in ett steg med portföljen i knät samtidigt som en kvinna sätter sig på den nu lediga platsen.

Melodifestivalen

Jag tycker inte att något av bidragen var dåligt ikväll faktiskt. Några som jag inte gillar, men inget som var skitdåligt...
Hur som helst... Nu när det inte finns några kassa låtar att klaga på så måste jag ju lyfta fram andra dåligheter med dagens festivalande:

+ Sibels klänning
eller ska jag säga nattlinne. Jag tyckte den var gräslig.
+ Sibels min när hon sjunger
Hon kisar som om hon håller på att börja nysa hela tiden. Inte särskilt vackert. Hon sjöng mycket bättre än jag mindes från Idol, men den där minen var otroligt irriterande och förstörde det fina helhetsintrycket.
+ Charlotte Perellis nya stil Hon beskriver sig själv som "smal normal" på Aftonbladet. Njaaaaa... Det var väl inte något extremt (jämfört med diverse Hollywood-tjejer) men jag tycker i alla fall att hon var väldigt mycket finare som hon såg ut tidigare.
+ Björn Gustafsson
Jag blev väldigt besviken på hans framträdande. Det var inte alls på samma nivå som tidigare, och kändes mest som någon sorts dålig imitation av Robert Gustavssons "partaja med min iller Göran" och liknande... Bättre nästa gång, tack, Björn!