Melodifestivalen - Andra chansen

Som vanligt på lördagar så är det dags för Melodifestivalen, och därmed också lite kritik mot saker som störde mig under kvällen. I give you Andra chansen in Kiruna!

- E-Type has a värry, värry Svedish uttal. Jag såg inte dem när de gick vidare från första omgången, så jag visste inte hur illa det var...
- Återigen, Sibels kisande när hon sjunger. Hon har ju fantastiska ögon, varför gömma dem?
- Jag är ledsen Ola, men det var inte rent. Jag hörde en hel del falska toner.
- Caracolas refräng. "Oh ah bobbadabba yeah oh yeah oh!" Ja ja, men då så. Det låter som en hejaramsa som skriks fram av en hejjarklack på en fotbollsmatch. På flera ställen i låten var uttalet inte bra. Jag blir dessutom väldigt nervös varje gång de sträcker upp armarna och viftar. De där klänningarna är väldans korta...
- Carola och Andreas Johnsons låt. Den är så intetsägande. Me no likey.
- Nordman. Det finns gränser för hur hes och raspig röst man kan ha, sedan blir det bara löjligt i mina ögon.
- Thérèse Andersson. För det första, accenterna på hennes namn gör att det borde uttalas ungefär Teräs, vilket det ju absolut inte gör. För det andra, är det någon som hör exakt vad hon sjunger på alla partier där hon sjunger opera? På några ställen hörs det, men ofta är det bara "wäh o i e a i ä". Slutsats: Det är för högt! Kan du inte sjunga ord på tonerna så ska du inte sjunga dem inför hela svenska folket!
- "Och för mig är det faktiskt du". "Faktiskt" indikerar att det man säger är motsatt mot vad man kan förvänta sig, vilket jag inte tycker stämmer med resten av texten. Och sen textraden "så ändrades livet brutalt". "Brutalt" klingar inte särskilt positivt i mina öron. Snarare som att "sen jag träffade dig har allt blivit brutalt dåligt och hemskt". Sedan tycker jag faktiskt inte särskilt bra om Suzzie Tappers låt över huvud taget. Jag tycker att den är lite... simpel. Nog för att jag gillar enkla, okomplicerade låtar, men den här tilltalar mig inte alls...