Flytten är klar, vilket är skönt, eftersom det var en fruktansvärd historia. Går inte in på detaljer här, men skitjobbigt är det minsta man kan säga...
Nu är jag hos mamma den sista tiden innan min avfärd mot Amerikat.
Jag fick flygbiljetterna i måndags, tillsammans med en massa information som gav mig en aningens panik. Det känns som att det är så mycket man ska komma ihåg och tänka på. Mitt huvud snurrar i panik och snart kommer det nog sprängas.
Men det jobbigaste under de senaste dagarna har ändå varit att vara tvungen att säga hej då till alla i Västerås. Det var ännu jobbigare än jag trodde. Det är ju extra tufft eftersom jag vet att jag inte kommer tillbaka dit efter mitt år i USA, utan att jag istället flyttar till Sundsvall. Kanske kommer jag tillbaka efter det, men vem vet, då kanske de andra har flyttat därfirån... Det kommer i alla fall inte vara samma stad jag kommer tillbaka till, vilket känns väldigt jobbigt.
Usch, nu ska jag sluta tänka på det, annars börjar jag grina...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag förstår hur du känner! Har packat mina saker i lådor sedan jag kom hem från ambassaden. Och jag kommer inte heller få se mitt hus efter jag åkt till USA. Iofs flyttar jag bara 2 mil bort (inte Västerås-Sundsvall) men det är inte troligt att jag åker ut till gamla huset ens när jag är tillbaka. Även fast det går tåg och buss och tunnelbana.
Ta hand om dig vännen!
(förresten, vad är det för info de skickat som ger dig sånt huvudbry? Något jag bör förbereda mig på?)
oo tack, den där listan kan komma väl till hands. Så du åker nu på måndag? Shit, nervöst!
BLOGGA, BLOGGA, BLOGGA!!!! Och ge mig ditt nya mob-nummer asap!
Skicka en kommentar