Gott Nytt År!

Ja, julafton var ju inte en särskilt bra dag, så varför skulle nyårsafton bli det minsta bättre?
När jag satt och åt frukost imorse blev jag lite överfallen av VM som "ville prata lite". Tydligen anser hon att jag jobbar alldeles för lite, och att hon tycker att jag därför borde göra mer hushållsarbete. Jag sa då att jag VET att jag redan gör betydligt mer än vad hon kan förvänta sig av mig (jag moppar golv, jag dammar, jag polerar hennes jävla diskbänk minst en gång i veckan, jag skrubbar toalettstolar, jag tvättar och viker hennes kläder, jag plockar reda på all skit hon lämnar i köket, jag till och med tvättar gästlakan och städade upp efter hennes lilla julfirande förra veckan, plus en massa småsaker som jag gör när jag ser att det behövs, t.ex. att skrubba micro, kylskåp och spis fullständigt fläckfria), och att jag gjort det hittills utan att klaga till henne för att jag vet att hon har mycket att göra, att jag jobbar så få timmar med tjejerna, och att jag därför känner att jag kan bjuda på det. Men jag vill fanimej ha någon uppskattning för det.
Vad jag fått hittills är en säng som ger mig konstant ryggvärk (jag sa till för 3½ vecka sedan att jag får väldigt ont av den och bad om en mjuk bäddmadrass eller liknande för att göra den bättre), att det tog 6 veckor att ge mig ett möblerat rum, ett badrum som efter 8 veckor fortfarande inte har en spegel, osv osv.

Så hur som helst. När jag sa att jag vet att jag gör mer än vad hon egentligen har rätt att kräva eller förvänta sig (och att jag har papper som bevisar det) sa hon att hon kanske borde hoppa av programmet, eftersom det här i så fall inte alls är vad hon ville ha ut av en au pair.
Så vi får väl se. Om jag har förstått det rätt så har jag rätt till en ny rematch om hon bestämmer sig för att gå ur programmet, men ärligt talat så orkar jag inte gå igenom det en gång till. Om det är vad hon bestämmer sig för så åker jag hem till kära Ludvika istället. Oddsen för att jag får stanna i området är ju minimala, och jag orkar verkligen inte flytta till ett nytt område med nya människor en gång till. Då åker jag hellre hem.

Jag hoppas bara att hon bestämmer sig snabbt i så fall, för ska jag hem vill jag hinna hem till att terminen börjar på högskolan, så att jag faktiskt kan göra något vettigt istället för att stirra in i en vägg i ett halvår (för något jobb lär man ju inte få i Ludvika i dessa tider, när folk blir varslade hit och dit).

Så, rolig nyårsafton det här blev då! Tack för den, VM.

Bra och dåligt idag

Dåligt
Jag har huvudvärk, förmodligen orsakad av en kombination av sömnbrist och förkylning.

Bra
Jag får sovmorgon imorgon, då äldstingen följer med till yngstingens läkarbesök imorgon bitti.

Dåligt
Jag kommer förmodligen inte kunna somna i natt heller på grund av tidigare nämnda tupplur, så för att sova ikapp kommer jag behöva sova minst fram till lunch...

Bra
Tydligen kan jag få börja använda bilen till att uträtta vissa ärenden om kvällarna igen.

Dåligt
Jag fick inte veta det förrän EFTER att jag besvärat Elli om att skjutsa mig till biblioteket, banken och Sentry (det var visserligen trevligt att få lite sällskap, men ändå...)

Crap!

Jag lyckades precis sova bort 1½ timme här på blanka eftermiddagen.
Det kändes som en så bra idé just när jag satte mig ner i fåtöljen, men nu i efterhand känns det mest korkat. Antagligen blir det ännu mer överjävligt att somna ikväll än vad det varit hittills (vilket inte säger lite).

Wonderful!

Meny Julafton 2008

Frukost:
Macka med marmelad

Lunch:
Mac 'n cheese

"Middag":
Tuna sandwich

Jag vill ha sill, Janssons, kokt potatis, och världens godaste quorn-bullar!

Lite musik

Så här på julen är det ju trevligt med lite fin musik. Det här är väl knappast julmusik, men det är ändå fint, så jag tänkte att någon kanske var intresserad.

Jul?

Ja, förkylningen har ju blivit värre och värre. Jag har hostat, nyst, snörvlat och haft mig hela dagen. Och samtidigt har jag grinat, vilket inte gör saken bättre.
Jag pratade med mina kära föräldrar på telefon för ett tag sedan, och det gjorde ju inte saken mycket lättare. Eller, på sätt och vis gjorde det nog det... Men ändå inte, liksom.

Aja, så nu har familjen här åkt iväg till festen hos familjen F, och jag stannade hemma. Jag pallade inte att följa med, dels för att jag känner mig för förkyld för att sitta och vara social med främlingar. Men allra mest för att jag inte tycker att det är en bra idé att sitta och storgrina bland främlingar, och på så vis förstöra allas kväll... Inte så sugen på det just nu.

Nu har jag i alla fall laddat ner Kalle Ankas Julafton, och jag är på god väg med Karl-Bertil Johnsson, så det ska kunna bli LITE julstämning här åtminstone. Dessutom fick jag julgodis från mamma, så det ska avnjutas framför Kalle senare idag.

Vidrig jul

Jag vill åka hem till Sverige! Till sill, pepparkakor, nejlikosmyckade apelsiner och garntomtar i granen...

Istället sitter jag i ett halvt insnöat Wisconsin och bakar citronkakor (jävla juligt, eller hur?).

Vi ska åka iväg till familjen F idag, men ska jag vara ärlig så vill jag verkligen inte. Jag vill hellre sitta själv här i huset och hosta, snörvla, nysa och grina i min ensamhet. Tillsammans med min stickning och inspelade avsnitt av Craig Ferguson, Jay Leno och Letterman. Och kanske lite julspecialer på TV.
Jag är förkyld som en jävla gnu, jag saknar min familj, och jag känner inte alls för att vara social med främlingar idag.

Samtidigt känns det ju fruktansvärt tragiskt om jag ska sitta själv, och jag vet att jag nog BORDE följa med. Men hur kul kommer det vara när jag bara kommer sitta och hålla tillbaka gråten hela tiden?

Nu ska jag ta en snabb dusch, och sedan ska jag ringa hem (och försöka att inte storgrina i telefonen).

God jävla jul på er!

God jävla jul

Det känns som att det kommer bli en toppenjul i år. Jag hostar så jag nästan spyr, och min kära VM tror att jag är nanny och städerska i ett...

Idag ska jag, förutom att passa barnen ett tag:

Polera alla diskbänkar i köket
Dammsuga tvättstugan
Moppa tvättstugan
Dammsuga hallen
Moppa hallen
Dammsuga gången från garagedörren
Moppa gången från garagedörren
Dammsuga badrummet (allas, inklusive gästbadrum)
Moppa badrummet
Dammsuga båda vardagsrummen


Aja, jag ska väl vara glad för att jag slipper damma hela skiten också, eller tvätta fönstren, och för att hon så snällt lät mig "komma undan" från att ta reda på hennes skit på köksbordet.

Tack, jag är ytterst tacksam för att det bara bryts mot 90% av städreglerna. Hittills...

Nu ska hon ju enligt egen utsaga "se till" att jag jobbar alla 45 timmar i veckan, oavsett om ungarna är hemma eller inte. Så det finns antagligen mer städning att se fram emot här i huset.

Varför åkte jag inte hem över jul? Varför?


Update:
Glömde jag säga dammsuga och moppa hela köket och matsalen också? För det ingick visst också...

Boknördstest

Jag tyckte det här var förvånansvärt roligt, måste jag säga. Men så är jag ju en tönt också :P

Sverige-desperat

Det märks att Carin saknar Sverige när hon sitter och lyssnar på Broder Daniel på YouTube. Jag tycker inte om Broder Daniel.
Dåligt engelskt uttal och lite falsksång är inte riktigt "ner min gränd", så att säga, men saknar man kära Svedala så duger även detta som lite gråtvänlig musik.

"When I say Hip Hop you say Harry!"

Idag upptäckte tjejerna ett program på TV som de inte sett förut: Hip Hop Harry.
Det består av ett gäng dåliga barnskådespelare som dansar och sjunger med en stor, fet, diarréfärgad tygbjörn. Som rappar. Och har en "cool" keps på sig.


Det var så jag ville kaskadspy över hela köket när de slog på skiten.

För att...

... John Lennon och Paul McCartney är det närmaste en människa kan komma till att vara Gud. Och Beatles rockar röv!

Fler utlandsäventyr?

Igår sökte jag efter ett gammalt mail i min inkorg, och hittade då ett mail som jag skickade i slutet av gymnasiet. Det gällde att åka och jobba i London över några månader, och helt plötsligt kände jag hur mycket jag saknar London och det där började locka igen.
Jag vet inte exakt när jag hade tänkt mig att jag skulle göra det, men det vore så fantastiskt roligt att få bo där ett tag, verkligen lära känna staden. Dessutom skulle jag ju vara så mycket närmare min kära Sis, och jag skulle faktiskt kunna träffa henne betydligt oftare. Jag saknar min Anna... :( Har inte träffat henne på ett helt år nu, vilket är alldeles för länge.

Jag får la tänka på saken, se om det kan gå att genomföra, för satans roligt vore det.

Dags för frukost!

Händelserik kväll

Här sitter man och jobbar natt igen, men den här gången är jag inte bitter (no, really, I'm not).
När VM gick igenom grejer i källarförrådet ikväll rullade några tunga IKEA-skrivbordsben ner från den översta hyllan (ca två meter upp) och landade rakt på hennes fot.
Det blöder satan, en halvt hysterisk 6-åring växlar mellan att gråta otröstligt och försöka trösta sin mamma som ligger på golvet och nästan svimmar av smärtan. 9-åringen ringer vänner till VM, familjen F (som bor några minuter bort), för att be dem komma och skjutsa henne till akuten, medan jag springer för att hämta First-Aid Kit, is, samt låsa upp ytterdörren. Efter det kommer jag tillbaka ner i källaren, och jag vet inte riktigt vad jag ska göra, för att vara ärlig. Jag försöker hjälpa VM, genom att försöka lägga is på tårna, samt instruera henne att hon måste höja upp foten. Dessvärre märker jag att hon inte riktigt svarar, och ögonen är ganska blanka av smärta vid det här laget. Så jag försöker istället ta hand om flickorna i väntan på att Fs ska komma och kunna ta över sjukvårdandet (fru F har viss medicinsk bakgrund, tydligen). Dessvärre är det inte helt lätt att lugna ner tjejerna heller, eftersom de ser att VM blöder kraftigt och har fruktansvärt ont. Men jag gör mitt bästa.
Efter vad som känns som en evighet kommer Fs, och då blir det så mycket lättare. Fru F beordrar VM att låta henne kyla ner foten, jag hämtar en blöt handduk, som hon sedan virar runt foten, och sedan bär det av till akuten.

Kvar står så jag i hallen, med två hysteriska barn som gråter efter mamma... Minstingen ser ut genom dörren när de åker iväg och är fullständigt otröstlig. "She's probably not gonna be back for like two weeks" hulkar hon fram mellan gråtattackerna, och jag försöker försäkra henne om att mamma kommer vara tillbaka när hon vaknar imorgon. Men det går inte riktigt fram i en stackars livrädd 6-årings huvud...

De ringer mormor, som blir livrädd då hon hör två storgråtande barn i telefonen, och inte kan urskilja något de säger. Jag får förklara läget, och försäkra henne om att det inte är några livshotande skador det handlar om.
Efter samtalet med mormor verkar det som att det tar slut på gråten, och jag lyckas få dem att sätta sig i vardagsrumssoffan. Där spenderar de så resten av kvällen, tittar på TV och äter våfflor med sirap och grädde (man får äta sånt till kvällsmat när ens mamma är på akuten).
De somnar till slut i soffan, och det är inte helt lätt att få upp dem till sängen på övervåningen. 6-åringen kan jag lyfta, men det är inte HELT kul att bära henne uppför trappan. 9-åringen är det helt uteslutet att jag kan lyfta, så henne måste jag väcka för att få upp henne, vilket känns väldigt nedrigt, men vad gör man? Jag ville inte att de skulle vakna när VM väl kom hem, så då var de tvungna att flytta sig upp till övervåningen.

Anywho, vid 23.15-tiden kommer så VM hem tillsammans med fru F. Hon har fått diverse smärtstillande och är lite skojsigt nerdrogad, och berättar med ett leende att hon har krossat sin stortå. Den är bruten på minst tre ställen, nageln kommer ramla av ett antal gånger, och hon har massor med små skärsår (vass metallkant är inte att leka med). Hon har fått instruktioner att fortsätta gå på smärtstillande, hålla foten upphöjd, samt att lägga is på tån en gång i timmen i tjugo minuter. Det känns som att jag kanske behöver påminna henne lite om det när hon går på smärtstillande. Hon är ju inte helt klar i huvudet, vilket är förståeligt.
Jag måste säga att jag var lite nervös för att besöket skulle ta hela natten (man vet aldrig med akutmottagningar en fredagkväll strax före jul...), och jag var verkligen inte beredd på att hon skulle vara hemma redan före midnatt, så det var en glad överraskning för alla inblandade.

Så! Nu ska jag sova. Det är verkligen hög tid för det.

Tack för mig och god natt!

Precis vad jag ville säga...

... om jag bara kunnat formulera det lika bra.

Jag har läst lite blandade bloggar de senaste dagarna, och idag har det varit en hel del av Trettio Plus.

Nyssens hittade jag det här inlägget, och igenkänningsfaktorn var väldigt hög.
Det har nog hänt kanske en gång i mitt nu 21-åriga liv att jag kommit ihåg vad en person heter efter att ha träffat dem en gång/skakat hand. Det fungerar helt enkelt inte. Många gånger känns det verkligen som att jag är alltför fokuserad på att jag inte ska råka presentera mig med fel namn ("Pipilotta Krysmynta Rullgardina..."), eller något annat korkat, för att höra vad personen i fråga säger.
Skönt att veta att det inte är BARA mig det är fel på...

Inget gott som inte har något ont med sig

Igår kväll fick jag veta att TVn här i källaren nu äntligen fungerar (inte den på mitt rum, men den ute i vardagsrummet/biblioteket/träningsrummet). "Jippie!" tänker en intet ont anande Carin. "Jag kan äntligen sitta ifred och titta på TV även på kvällar och helger!"

Så här i efterhand känner jag att jag borde förstått att det var för bra för att vara sant. Trots att det finns två andra TV-apparater (har för övrigt inte använt det ordet på väldigt länge) i huset så har nu tjejerna bestämt sig för att de måste sitta vid den här nere. Och som vanligt är volymen på max, så att det hörs bra även genom min stängda dörr.

Mys.

Hoppe och skit, en lista!

Det var nu evigheter sedan jag la ut någon fånig lista här, så jag tycker att det är hög tid att återgå till mina gamla vanor.
Så här kommer den (första i en lång rad?)

Hur gammal är du och vad känner du inför din ålder? Jag är 21 (men tror ofta att jag fortfarande är 20), och jag känner mig ibland jättegammal (snart fyller jag 22, och det är ju nästan 25, vilket är halvvägs till 50, och när man är 50 har man ganska garanterat levt större delen av sitt liv) och ibland känner jag mig som en sketen liten barnrumpa, helt utan erfarenheter eller kunskaper. Vettefan vilket jag föredrar...

Vilket stjärntecken är du och hur typiskt detta är du? Lejon och VÄLDIGT typisk, på gott och ont.

Vilka frågor brinner du (eller har åtminstone brunnit) för? Vanliga, hederliga grundläggande mänskliga rättigheter till alla!

Är det sant att man kan tyda en människa efter musiksmak? Nja, inte helt, men liiiiite kanske...

Hur radikalt har din musiksmak förändrats de senaste fem åren? Kommer nog inte ihåg vad jag lyssnade på för fem år sedan... Jag antar att min musiksmak har bräddats ganska rejält, dock. Det känns lite så.

Vi har alla våra gränser. Du skulle aldrig umgås med någon som lyssnade på och faktiskt tyckte om...? Vit makt-musik.

Har du fått höra att du liknar en annan person? Vem? Anser du att du gör det? Ja, min mamma och min syssling (hon heter dessutom Maja, och mitt mellannamn är Maja-Lisa, så det blev ännu lite mer likt på så vis).

Vilken figur i ”The Simpsons” påminner mest om dig? Jag är en blandning av Homer (lat som fan) och Lisa (geni :P)

Vem skulle spela huvudrollen i filmen om ditt liv? Kate Winslet, helt klart! (Hon har ju NÄSTAN rött hår, och dessutom är hon nog min favoritskådespelerska, så jag skulle kräva att det blev hon)

Behåller du helst dina bilder i färg eller svartvitt? Färg

Hur fotogenisk är du på en skala 1-10? Om jag gör min "Magnum"... 13


Vilken sorts människor stör du dig allra mest på? Människor utan självdistans, samt människor som känner ett behov av att få andra att må dåligt/peka ut andras svagheter för att må bättre själva.

Vilka är de värsta misstagen man kan begå då man skriver en text? Särskrivning, "mej", "dej", "dom" (istället för "de" och "dem"), samt att ALLTID skriva "dem".

Låt oss vara fåfänga för ett slag; hur ser din absoluta drömkvinna/drömman ut? Lite Denzel Washington eller Johnny Depp skulle ju inte vara fel...

Vilken klädstil är mest smaklös? Kolla in några gamla Madonna-videor från 80-talet så har du ditt svar.

Hur skulle du helst klä dig om du bara hade möjlighet? I snygga, välsittande designer-kläder antagligen.


Vilka skönhetsprodukter använder du regelbundet? Mascara, rouge, eyeliner, ögonskugga, ibland lite foundation, hudkrämer, diverse hårprodukter från TreSemme's Flawless Curls-serie.

Dömer du människor efter deras utseende? Till viss del, ja.

Äter du en matsked färsk hundspillning för 1.000:-? Nej, det ska till betydligt mer för att få mig att äta hundbajs...

Om tillfället gavs att äta en maträtt gjord på människokött, skulle du ta det? Aldrig.

Vilket fordon åker du helst bara för att komma bort? Jag är ju i bilens förlovade land, så här är det i alla fall bil, men hemma i Svedala föredrar jag cykel (det finns ju faktiskt cykelvägar där)

Hur fånigt är egentligen rökförbudet på en skala 1-5? Inte ett dugg. Det är lite äckligt att röka inomhus, och dessutom stinker man helvete efter en kväll på "The sunky hake" där man får röka inomhus.

Visslar du bättre än du sjunger? Nej, verkligen inte. Visslar väl helt okej, men knappast mer än så.

Läser du hellre än du skriver? Beror helt på humör

Nämn en enda superkraft du önskar dig besitta? Att kunna "scanna" människors huvud och se om de är elakingar :)

Hur pass laglydig är du och varför? I'm the original retard rebel, baby! Jag bryter bara mot såna lagar som inte är så viktiga, som att stanna vid rödljus, inte köra mot enkelriktat och sånt :P

Vilket brott anser du vara allvarligast? Särskrivning och mord. De är på samma nivå.

Vilket är ditt absoluta drömyrke? Jag drömmer lite om UtbildningsRadion... Eller att få en bra idé och skriva böcker... Eller att få inspiration och skriva musik...

Hur skall du göra för att förverkliga dina framtidsplaner? Plugga hårt, öva mer och låta mig inspireras!

Dricker du must? Det händer la, men det är ingen jättefavorit

Som ett plus i kanten, liksom:

Alla mina kläder från igår, samt mitt hår STINKER rök från the sunky hake som vi besökte igår...

Toppen inför en heldag med tjejerna samt visst umgänge med VM.

Dagen börjar bra

När jag tittade upp på klockan efter att ha stängt av ringningen förväntade jag mig att den var 6.35 eller så, eftersom jag bara hört en ringning. Men icke. Klockan är 7.02, jag skulle ha väckt tjejerna två minuter tidigare, och jag har alltså lyckats sova mig igenom 35 minuter av mer eller mindre konstant ringande...

Som grädde på moset får jag veta att de inte har någon skola idag, (it's a snowday, people) vilket innebär att jag kommer vara fast i huset med dem hela dagen, med mina dryga 3½ timmes sömn...

Det här kan bli intressant.

Things to do in Delafield when you can't sleep:

- Skriva en fånig "låttext" om att man inte kan sova, och lägga ut den på sin blogg för allmän beskådning och förnedring

- Lyssna på David Atterborough's lugna röst på Planet Earth som man lånade på biblioteket tidigare i veckan

- Läsa lite blogginlägg och börja prenumerera på ett gäng nya bloggar

- Hosta

- Göra om sin bloggpresentation

- Ha ångest över hur trött man kommer vara dagen efter, eftersom det nu bara är 4 timmar kvar till uppstigning



Och detta är bara några av sakerna man kan sysselsätta sig med här, ska ni veta.

Ny hitlåt? :P

Sjung på melodin till refrängen i "Disturbia"

Insomnia
Staring into my night light
Insomnia
Tossing and turning through the night
Insomnia
Will I fall asleep tonight?
Insomnia

Insomnia-a-a!

Helvete! (nästan)

Jag skulle alldeles nyssens ställa min klocka för väckning inför morgondagen, och inser då att telefonen inte är i min väska. Jag är då säker på att den ligger i min jackficka, vilket den allt som oftast gör, så jag går upp till ytterdörren och letar igenom sagda jackfickor. Ingen mobil. Aningens nervös går jag tillbaka ner till mitt rum för att leta igenom väskan igen (den är stor och det har hänt förut att saker har gömt sig i alla väck och fack). Tömmer ur hela väskans innehål på sängen. Ingen mobil.

Skräckscenariot som utspelar sig i mitt huvud vid det här laget är att jag glömt/blivit bestulen på min mobil på "the sunky hake" som vi besökte ikväll (karaoken inställd = antiklimax, så vi sökte det näst bästa, vilket var en inrökt bar längre bort på Capitol). Jag vet att i så fall ser jag den aldrig igen, och det blir lagom roligt att förklara för min kära värdmamma...

Efter att ha haft ångest i en minut eller två drar jag mig till minnes att Elli höll i mobilen när jag precis plockat upp henne, och att jag kanske inte la ner den i väskan efter det. Så jag går upp från min källarhåla igen, fylld av ångest och oro, tackar gudarna för att "VP" tömt ur garaget på skit idag så att bilen står parkerad där istället för ute på garageuppfarten, och när jag öppnar bilen ser jag att mobilen ligger där och väntar på mig. Tack Gud, Allah, Tor, Freja och Buddha!

Putt!

Om det inte är något särskilt börjar min arbetsdag klockan 7, med att jag väcker tjejerna. Så även idag, trodde jag.
När jag kom upp till köket/vardagsrummet för några minuter sedan säger pappan (som stannat över natten för att fixa klart tjejernas rum) att han får upp och iväg dem idag, så jag kan gå tillbaka och lägga mig om jag vill.
Jag uppskattar ju gesten (och jag är säker på att tjejerna är överlyckliga över att ha pappa där på morgonen för en gångs skull), men det hade ju varit trevligt om någon hade berättat det för mig redan igår, så att jag faktiskt hade kunnat låta bli att ställa klockan på 6.25 och pina mig upp. Det hade varit betydligt skönare att faktiskt få sova oavbrutet några timmar till...

Men men, nu ska jag i alla fall lägga mig igen och försöka få åtminstone en extra timmes sömn.

God morgon!

Woohoooo!

Jag har ett riktigt rum!

Det tog sex veckor, men nu har jag faktiskt möbler i mitt rum. Det var som en glad överraskning så här på kvällskvisten, när jag kom hem från vår lilla fika på Starbucks (decaf, såklart, eftersom vi inte vill späda på sömnbristen ännu mer).
Kära Jenny åker ju till Finland imorgon, för att fira jul och nyår där, så vi sa lite hej så länge... Jag passade också på att lämna över varsin julklapp till flickebarnen, när vi alla var samlade så här strax före jul.

Nu ska jag sova. Imorgon ska jag äntligen organisera mitt rum, så att jag faktiskt kan börja känna att jag bor här.

Goder natt!

Trött och förkyld

Det känns som att det är ett tema på veckans inlägg. Ledsen om det är långtråkigt, men så ser mitt liv ut för tillfället, så det är vad jag skriver om...

Jag hade ju trott att det skulle bli lätt att somna igår kväll, eftersom jag fick alldeles för lite sömn natten till igår. Men icke. Jag låg vaken till runt kl 2 (visserligen en förbättring mot 2.45-3 natten innan), så det blev ju knappast till att ta igen någon sömn där direkt.
Idag har jag i alla fall bestämt mig för att kämpa mig igenom tröttheten, och låta bli att ta mig en tupplur. Det kanske kan göra det lättare att somna ikväll om jag är supertrött då (är skittrött redan nu, så det ska nog bli ännu bättre till kvällen)äre.

Direkt efter att jag satt tjejerna på bussen hoppade jag in i bilen och åkte iväg för att göra lite ärenden. Tanka bilen, köpa lite halstabletter, införskaffa lite julklappar och så. Så jag kände mig otroligt effektiv som såg till att göra det på en gång. Tills jag insåg att jag glömt att ta med mig sakerna som jag skulle lämna tillbaka på biblioteket, samt paketet som jag ska skicka till min kära sis i Skottland... Så det blir la till att åka ut en gång till idag innan tjejerna kommer hem. Så: bajs!

Nu ska jag ta mig en dusch, så jag känner mig lite mysigare inför resten av dagen.

Ha dä!

Hell day

Ungarna var trötta på eftermiddagen idag, och de var riktigt vidriga att handskas med. De bråkade hela tiden, ville äta chips och chokladpudding före middagen, sprang omkring i hela huset, skrek som galningar och var allmänt obnoxious.
Så om jag inte hade ont i halsen så det räckte innan så har jag det definitivt nu, efter en hel eftermiddag av skrikande och bråkande med skitungar. Imorgon kommer i alla fall pappan hit på eftermiddagen, så då får jag lite halvt ledigt. Han ska visserligen bara vara här och måla tjejernas rum, men tjejerna brukar ju vara med honom så fort han är här, vilket ger mig i princip helt ledigt. Det kan behövas efter dagens slit...

Imorgon kväll ska vi säga lite hej då till kära Jenny, som åker hem till Finland över jul och nyår. Det kommer bli tomt här utan henne, men hon är ju tillbaka snart, så vi ska nog överleva. Det blir desto konstigare när Elli åker i januari... :S

Nej, nu ska vi inte tänka på sånt.
Dags för dagens dos av SNL och lite stickning. Jag måste ju försöka hinna göra klart den här tröjan medan det fortfarande är kallt och uschligt ute, så att jag faktiskt får nytta av skiten :P

Bajs bajs!

Checkar och drive-thru banking

Så jag åkte in till M&I för att lösa in min lilla check. För det första tycker jag att det är ganska hysteriskt roligt att folk faktiskt använder checkar här. Det är så otroligt 80-tal på något vis. Men jag måste säga att jag känner mig lite speciell när jag löser in mina checkar. :P
Anywho, när jag åker dit tycker jag att det är en bra idé att använda deras drive-thru banking, så att man slipper parkera, gå ur bilen och stå och köa där inne. Det är så mycket lättare liksom (dessutom är det lite roligt att det finns en drive-thru bank, så det är bäst att passa på att använda skiten...). Det hade säkert varit väldigt lätt om det inte varit för att mitt fönster hade frusit fast(vilket jag borde kunnat räkna ut, eftersom dörrarna var lite fastfrusna när jag skulle skjutsa flickorna till bussen imorse). Så istället för att bara "veva" ner fönstret var jag tvungen att öppna dörren och liksom sträcka mig runt den. Självklart lyckades jag också tappa själva checken precis när jag skulle lägga in den i den lilla lådan. Så jag fick glatt krångla mig ut ur bilen och leta reda på checken som landat på den blöta marken innan jag kunde lägga den i lådan och till slut få mitt kvitto. Det hade med andra ord varit betydligt smidigare att bara parkera, gå in på kontoret och lösa in checken där. Men hur skulle jag kunnat veta att det skulle bli så komplicerat?

Åter till SNL samt lite stickning!

Fullmåne?

Jag var trött igår, men av någon anledning kunde jag ändå inte sova. Jag försökte alla min vanliga trick: läste, skrev lite, tittade lite på DVD, lyssnade på musik, hade fullständigt tyst och kolsvart. Inget hjälpte, jag låg vaken till runt 2.30, då jag lyckades somna en aning, men sedan vaknade jag igen vid 4-tiden och kunde inte riktigt somna om då heller. Så totalt har jag väl fått 2½-3 timmars sömn under natten, så det var ju inte en jättepigg Carin som kom upp ur sängen imorse.
Efter att tjejerna kommit iväg till skolan städade jag upp köket, tittade på Letterman som jag hade på TiVon, och sedan gick jag och la mig och sov igen. Det var inte helt lätt att somna nu heller, men jag lyckades ändå få två timmars sömn, vilket var väldigt välbehövligt.
Nu har jag klämt i mig lite lunch, och strax ska jag dra mig iväg till banken för att lösa in min check, fixa all tvätt, och sedan är det dags att ta sig en snabb dusch innan tjejerna kommer hem.
Förhoppningsvis kommer jag kunna somna ikväll, så att jag inte är så här utslagen imorgon också, för det är aningens jobbigt.

Ha dä!

Fortsättning på dagen

På något underligt sätt blev det bättre på eftermiddagen än det var på morgonen, vilket är ytterst förvånande, eftersom yngstingen var ännu tröttare då. Det var förmodligen för att jag lyckades hålla dem sysselsatta under i stort sett hela kvällen. Vi spelade spel, åt middag, och när Kirsten kommit hem tittade vi på klipp från Idol-auditions för att hitta de absolut värsta sångarna någonsin :P
Så vi har haft oss en riktigt trevlig kväll tillsammans, måste jag säga, men jag hade hoppats på att de skulle gått och lagt sig tidigt ikväll, men nu är kl 20.38, och de är fortfarande uppe i köket (hör dem genom taket). Så har jag otur blir det en djävulskaps-morgon även imorgon...

Nu ska jag njuta av SNL igen. Måste hinna titta på hela säsongen före onsdag, eftersom jag inte kan låna om den... Många timmar kvar att titta på, med andra ord.

Höres, vänner!

Trötthet

Har nu spenderat en hel del timmar av dagen sovande, först i min säng/tortyrredskap och sedan på soffan...
Känner mig liiiite piggare nu, men inte mycket.

Det var en knepig morgon imorse. Yngstingen var svintrött. Hon ville INTE upp ur sängen. Jag var i princip tvungen att DRA upp henne efter att ha lockat, pockat och tjatat i över tio minuter. Vid det laget hade hon kommit in i en fas av "get away from me!", vilket alltid är lika roligt...
Äldstingen gick upp ur sängen snabbt och ganska smärtfritt, men sedan valde hon att sitta i sitt rum och bara rita i över tjugo minuter, istället för att faktiskt klä på sig, vilket jag bad/sa åt henne att göra otaliga gånger under den tiden.
Efter att yngstingen till slut kommit upp och valt ut en outfit för dagen (vilket tog betydligt längre tid än det borde) skulle hon så få på sig fanskapet också, vilket tog en evinnerlig tid. Jag var där och försökte skynda på processen ständigt, men helt plötsligt hade det gått 40 minuter och de hade varken borstat hår, ätit frukost eller borstat tänderna. Detta var ett klart problem, eftersom vi normalt brukar vara helt klara och börja ta på dem ytterkläder runt 50-55 minuter in i morgon"ritualen".
Det blev inte bättre av att yngstingen vid det laget var oerhört upprörd och ville ringa mamman. Jag visste mycket väl att hon då skulle prata minst tio minuter, vilket skulle betyda att vi skulle missa bussen, så jag sa att hon var tvungen att vara färdig med borstning av hår och tänder innan jag gav henne telefonen. Då började hon grina ännu värre och vägrade röra sig ur fläcken, ända tills äldstingen (tack och lov!) övertalade henne om att hon måste göra sig i ordning.
Efter att borstningen var färdig fick hon så telefonen, vilket förmodligen var ett misstag, eftersom hon fortfarande inte ätit sin frukost... Så efter att ha suttit i telefonen ett bra tag, och vi passerat den tiden vi borde ha gått ut för att vänta på bussen, kom hon till slut in i köket för att äta. Och se på fan! Trots att jag frågat henne ett flertal gånger vilka flingor hon ville ha och hon sagt "give me whatever" (jag hade till och med frågat om hon ville ha Alpha Bits, som hon brukar fråga efter, och hon sagt "sure"), så börjar hon nästan gråta när jag ställer fram en skål med AlphaBits på bordet. "I didn't ask for AlphaBits!" Jag svor aningens på svenska medan jag hällde ut skålen med flingor i diskhon. Hon fick två sekunder på sig att säga vad hon ville ha, och nu visste hon minsann (samma som storasyster, såklart).
Ibland vill man bara... jag vet inte... skrika rakt ut!

När vi så till slut kom ut, tio minuter senare än vi brukar, var det svinkallt och fruktansvärt blåsigt, så då var jag faktiskt glad över att vi var lite sena, så vi slapp vänta så länge. Lyckligtvis stod en snäll mamma nere vid busshållplatsen med en bil, och lät oss hoppa in medan vi väntade. Så nu vet jag i alla fall att det är dags att ta bilen de 150 meterna ner till hållplatsen. Det är nog bara i USA som det ens är det minsta okej och man inte anses fruktansvärt lat om man gör det...

Jaja, nu ska jag kolla på lite Tonight Show från Tivo, sedan är det dags att vika tvätt och sedan hämta tjejerna från bussen. Oh joy!

Candy Cane Lane

Det här sista huset är min favorit. Bland alla dessa översmyckade hus kommer så detta lilla. Jag kan se hur ägaren kommer ut i en skabbig morgonrock och slänger ljusslingan över häcken: "Här har ni lite J*VLA julpynt! Där! Är ni nöjda nu?! Jag har julpyntat nu!"
Detta är humor på hög nivå, mina vänner...

Back in business

I förrgår fick jag för mig att jag skulle prova om internet fungerade, trots det stora röda krysset nere i högra hörnet (man ska aldrig RIKTIGT lita på teknologi, ni vet). Och hoppe och skit, det funkar! Så nu känner jag mig fruktansvärt korkad för att jag inte försökte göra detta för ungefär en månad sedan... Men men, bättre sent än aldrig. Nu vet jag i alla fall att det inte är värt att dra hit Geek Squad. Så länge internet fungerar så klarar jag mig finfint. Resten får fixas när jag kommer hem till Svedala :P

Anywho... För tillfället känns det lite EXTRA kallt här i min källarhåla. Det kan möjligtvis bero på att jag alldeles nyssens kom hem från ett besök på Candy Cane Lane, där månadens au pair-möte hölls. Det var väldigt tacky hela grejen, men rätt underhållande. Det visar sig om jag lyckas få in bilder idag eller inte, så ni får se eländet (kameran vill lägga in ALLA bilder varje gång jag försöker importera de nyaste, vilket är lite frustrerande). Det hade säkerligen varit betydligt roligare om det inte varit för att det regnade under hela vår promenad. Trots att jag alldeles nyligen impregnerat mina skor blev jag fullständigt dyblöt om vänsterfoten (högern blev bara lite lagom våt), vilket ledde till att jag var iskall om fötterna på vägen hem, efter ett stopp på Applebee's med Jenny, Malou, Ellinore, Ida och Leila. Nu har jag åtminstone fått på mig varma, sköna mjukisbyxor, torra strumpor och ett par varma tofflor, så nu känns det aningens bättre.

Jag ska väl se till att skriva lite oftare nu när jag faktiskt kan, men det får räcka för idag, för nu tänker jag titta på Saturday Night Live. Det är den första säsongen någonsin, från 1975-1976. Jag hittade den på biblioteket i veckan och kunde inte låta bli att låna den. De flesta skämten är väl aningens inaktuella (typ alla "Weekend update with Chevy Chase"), men det är ändå ganska undehållande, och de har en hel del intressanta musiknummer med också.

'Til next time, my darlings!

Dagens citat2

Malou:

Man har inte riktigt levt forran man sett mig gora "Bohemian Rhapsody" pa fyllan och utan mina byxor!

Dagens citat

Malou:

Jag har i alla fall pa mig byxor!

Sad, I tell you...

Okej, klockan ar typ tjugo i tio har i Wisconsin, och vi har slut pa vin. Det ar nagon kilometer till affaren, sa det ar for langt att ga i den har kylan, och ingen av oss ar i skick att kora oss dit for att inforskaffa mer dricka. Inte ens med den mer liberala gransen for rattfylleri som finns har i Amerikat...
Det ar sorgligt, I tell you that...

Nu sjunger vi med till "Bohemian Rhapsody" och Malou slar handen i vaggen... En bra kvall allt som allt, kort sagt... :P

God kvall!

Kyla is a bitch, baby

For nagra dagar sedan fick alla au pairer i vart cluster ett valdigt utforligt informationsmail fran var kara AD, Debbie. Det handlade om hur man ska kla sig och bete sig under vintermanaderna har i Wisconsin.
Som svensk, som ar van vid kyla langt under nollstrecket, kandes mycket av informationen valdigt overflodig. (Som nagon med ett nagorlunda normalt intellekt kandes det dessutom ganska onodigt att paminnas om att inte lata motorn ga pa bilen nar den star i ett stangt garage.) Pa hur allt var formulerat i mailet lat det ungefar som att -1C ar oerhort dodligt, och att man maste vara ett geni for att kunna overlista denna onda kyla.
Jag ar fullt medveten om att det finns manga au pairer som inte ar vana vid nordisk kyla (manga tjejer fran Brasilien har, och de har aldrig sett sno ens), men ursakta mig... Hur svart ar det egentligen att forsta att nar det ar kallt sa tar man pa sig extra mycket klader. Jacka, langkalsonger, vantar, mossa, halsduk, extra strumpor, samt ett par varma vinterskor. It's not rocket science, people!
Jag har bott i Sverige i 21 ar, varit ute i -35C langa stunder (hunden behover en promenad oavsett vader), och jag har minsann aldrig fatt nagra frostbites, och jag kanner ingen som har fatt det heller.

A andra sidan insag jag att jag nog varit valdigt nara att fa frostbites VALDIGT manga ganger (huden domnar, sticker och kanns varm och allt sant, ni vet), men ar man en svensk viking sa ar man! Man hardar ut!

This sucks, dude!

Officiellt jobbar jag inte just nu, eftersom flickorna sover.
Men jag kan inte lamna huset, da jag ar ensam med dem.
Jag ar alltsa fast i nagot mittimellan-helvete for au pairer. Fastlast i huset, men kan enligt pappan inte rakna det till mina timmar for veckan. Kanns riktigt surt, maste jag saga. Sarskilt eftersom de andra ar pa karaoke pa Moe's och har roligt, och jag vill vara dar istallet.

Imorgon ska jag i alla fall se till att fa hit lite folk, sa att vi kan ha lite skojsigt. Jag skickade precis ivag ett mail till vardmamman for att lata henne veta, sa att hon inte tycker att jag drar in framlingar i huset nar hon ar borta.
Jag hoppas pa att Malou och Jenny kan sova kvar har ocksa. Det kanns inte speciellt lockande att vara ensam i huset under natten. Var det i lordags forra helgen, och det var fanimej inte skoj. Jag har tittat pa alldeles for manga skrackfilmer for att kanna mig bekvam ensam i ett stort hus pa natterna. Dessutom har huset manga olika ingangar, varav flera ar glasdorrar som latt skulle kunna slas sonder om nagon ville komma in... Need I say more?

En bra sak, forresten! Jag fick veta fran "vardpappan" ("VP") idag att jag kan spela iPod i min bil! Det finns tydligen nagon liten kabel/sladd-sak som jag kan koppla in i min iPod och sa spelas den i hogtalarsystemet. Det betyder att jag inte behover branna ut en massa CDs (som jag anda kommer tappa bort efter tva timmar), are int bra sa sag?! :)
Det gjorde mig LIIIIITE lyckligare ikvall.


Idag har jag for ovrigt varit ledig i princip hela dagen, sa jag passade pa att traffa brudarna for lunch pa Noodles, samt lite "shopping" pa Brookfield Square (ingen kopte nagot, men Malou bytte ett par byxor och Elli lamnade tillbaka en troja). Efter det var Elli och Malou (ser ni, jag skrev inte ert nya kollektiva smeknamn, ar jag inte snall?) trakiga och akte hem, medan jag och Jenny drog oss mot Caribou Coffee pa Bluemound. Dar satt vi i nagra timmar, smuttade pa vart kaffe (vi hade varsitt, delade inte) och pratade om hundar, bajs, vagbelysning, och sex. En harlig kombination av samtalsamnen, med andra ord.
Jag kom hem lagom till nar "VP" och flickorna akte ut for en middag pa Applesbee's, vilken de inte kom tillbaka fran forran narmare 8-tiden, vilket betyder att jag hade kunnat stanna langre, alternativt foljt med hem till Jenny, istallet for att ha sett till att vara hemma till 7, da jag fatt i uppgift att jag skulle borja jobba... "VP" ar trevlig och allt sant, och han har varit valdigt hjalpsam med flytt och allt sant, men jag maste saga att jag ar VALDIGT glad over att det inte ar honom jag normalt jobbar med. Han ar alldeles for mycket av en tidsoptimist for min smak. Han har nog inte hallt nagon tid som han gett mig hittills, och det fungerar inte for mig. Jag tror inte att han skulle bli alltfor glad om hans chef sa att han skulle borja jobba kl 8AM, och nar han kommer dit pa morgonen far han veta att han inte behovs forran 1,5-2 timmar senare...
Nar jag kom hem ikvall hade han forresten kort igang en knappt halvfull maskin med disk, dar han bland annat stallt in en valdigt skitig gryta... Is it me, or is that just plain wrong?

Aja, snart ar Vardmamman tillbaka, och da hoppas jag att allt ska vara tillbaka till lite mer normala, mer planerade former.

I rest my case

Sa jag nastan lite valdsam?

Jag menar VALDIGT valdsam!


Malou diz:
MACHALLA! kan du blogga eller??
Carin diz:
mah! Jag letar presenter till min lillebror! :P
Carin diz:
hetsa ner
Malou diz:
BLOGGA ELLER DÖDEN DÖ!


P.S. Ja, min MSN ar pa portugisiska. Jag har inte stallt om den till svenska efter att forra au pairen haft skiten. So sue me!

Tillbaka!

Jag har antligen internet igen, efter tva veckors torka. Nu tvingar Malou mig att blogga, nastan valdsam ar hon... Jag blir nastan aningens radd!

Om jag ska vara arlig ar jag alldeles for trott for att skriva nagot vettigt ikvall, men jag ska ta mig tid att skriva nagot ordentligt imorgon istallet. Sa ni far helt enkelt sta ut till dess.

Nojd nu, pojkslickar'n?

Kommande nyheter

Jag vantar pa besked fran andra sidan Atlanten, och jag ar radd att det inte kommer vara positiva nyheter.
Pa satt och vis vill jag veta nu, sa att jag kan sluta forestalla mig det varsta. Pa satt och vis vill jag inte veta alls, for om det ar daliga nyheter vill jag inte hora dem.

PRESIDENT Obama, baby!

Han gjorde det! Han gick fan och vann! Dra mig baklanges och kalla mig Gun-Britt! Jag vagar knappt tro att det ar sant...

Jag sitter och grinar pa min sang just nu... Forstar ni vilken otrolig dag det har ar? Det har skrivits historia idag, ar ni med pa det varlden?

Jag kan inte forestalla mig hur det kanns for de aldre som minns det hemska(re) fortryck som svarta utsatts for genom arhundradena. De ar antligen pa vag att fa nagon sorts upprattelse och rattvisa.

Jag vet inte vad mer jag kan skriva... Jag bara grinar av alla mina kanslor.

President Barack Hussein Obama II. Dar har ni det!

Come on, come on!

I do believe we're winning, baby!

Forhoppningsvis kan jag somna ikvall i vetskapen om att vi har en demokratisk president de kommande fyra aren...

This is it!

Sjalvklart har jag forstatt sedan lange att det ar en stor grej att det for forsta gangen finns en svart presidentkandidat med i valet. Men idag, nar jag sag intervjuer med aldre svarta par som star i ko utanfor vallokalerna slogs jag pa riktigt av vilken otroligt historisk handelse det har ar.
De har maniskorna berattar om hur de nar de var unga inte kunde ga pa en buss hur de ville, kunde inte handla eller ens ga var de ville i staderna, och de kunde inte ens vara ute i vissa stater utan att vara radda for att de skulle bli slagna eller till och med dodade bara pa grund av sin hudfarg. De fick inte ens rosta! Och idag kan de ga till vallokalerna och inte bara rosta, utan rosta pa en svart man for president.
Det var oerhort kanslosamt att se dem beratta om detta, och oavsett hur det har valet slutar sa ar det en historisk dag, och jag kan inte forestalla mig vad den betyder for de som var med for 50 ar sedan da detta bara var en otroligt avlagsen fantasi.

Martin Luther King's drom har kommit nagot narmare sitt mal.

Election Day, baby!

Antligen ar det dags! Election!
Amerikanarna ar fullstandigt galna idag. Varenda nyhetssandning pratar BARA om valet. Alla andra fragor i varlden ar satta pa lite paus. Om sa historiens storsta jordbavning skulle intraffa under dagen och hela Tokyo skulle ligga i ruiner sa skulle de formodligen inte ens marka nagot forran imorgon.
Men, man far val ta det. Det har ar ju trots allt det enda "riktiga" landet i varlden, det vet vi ju.
Och ikvall vet vi forhoppningsvis vem som kommer styra varlden de narmaste fyra aren. Lat oss hoppas att det inte blir McCain/Palin/Joe the Plumber...

OBAMA! YES WE CAN!

BTW

Har jag glomt att saga att jag flyttar till ett nytt hus pa fredag, och att det verkar helnice?

I sa fall: Jag flyttar till ett nytt hus pa fredag! Det ligger 4 minuter fran Ellinore och 16 minuter fran Malou. Det ligger ca 2 minuter fran ett shoppingomrade som har nastan allt man kan be om (Marshalls, Kohls, restauranger, bank, Walgreens). Det har dessutom sjoutsikt, och jag ska enligt uppgift fran mamma S i princip ha en hel vaning for mig sjalv! Kan det bli battre?

Delafield, here I come!

Den Amerikanska Dumheten

I fredags nar jag var ivag med familjen for Trick or treating hos nagra av mammans vanner mottes jag aterigen av en gnutta av Den Amerikanska Dumheten.
Jag satt och diskuterade med de aldre i sallskapet (barnens mormor, samt ett aldre par. Btw, varfor hamnar jag alltid med de allra aldsta i sociala sammanhang?), och vi kommer in pa fordomar och liknande. Jag namner, pa skoj, att manga verkar tro att svenskar alltid ar langa och blonda samt att vi vandrar runt pa gatorna tillsammans med isbjornar. En av kvinnorna fragar, sa storsta allvar: "What, so you DON'T?"

Jag: (Djup suck) No, not really
Kvinnan: But you SEE THEM, right?

Det dar med geografi samt lite grundlaggande kunskap om var vissa djur bor ar inte Average Joe's (eller Jane's) starkaste sida verkar det som.

Tillaggas bor nog att det har aven ar en kvinna som namnde att hon inte bryr sig om politik for fem ore. Hon rostar alltid pa vad hennes man sager at henne ar bast...
Det ar sa man hedrar suffragetternas kamp for kvinnlig rostratt: lat mannen saga till oss vad vi borde rosta pa, eftersom vi uppenbarligen inte kan ta ett sa komplicerat och djupt beslut sjalva, sma veliga varelser som vi ar.

Jag tycker det ar tragiskt...

Heja Sverige!

Jag har verkligen aterupptackt svensk musik sedan jag kom hit. Det ar nagot sarskilt med att lyssna pa Ted Gardestad, Lars Winnerback, The Ark och Kent nar man befinner sig i utlandet.
Namnas bor kanske ocksa att vi pa karaoken i torsdags passade pa att sjunga lite svenska klassiker for varje Amerikan som rakade vandra forbi Moe's just da. Karaokepojkarna (John, Nate, Brian och ovriga, som for ovrigt tycker att det ar fruktansvart haftigt att vi ar svenska nannies :P) tyckte att vi var aningens galna nar vi alla fyra (Malou, Jenny, Ellinore och yours truly) stod och hoppade upp och ner till hela "Framling" samt "Helan gar", men det bjod vi pa.

Nagot som ar sa underbart med att vara svensk i Amerikat ar att man kan sta och prata svenska precis overallt och risken for att nagon ska forsta vad man sager ar minimal. Detta brukar vanligtvis firas av oss genom att man slanger ur sig diverse obscena uttryck och ord mitt framfor bade gamla damer och sma barn. De forstar ju anda inte, sa varfor inte bara gort?
Det kommer vara konstigt att komma hem till gamla Svedala och inse att folk faktiskt forstar vad jag sager hela tiden. Eller... Nu ar det ju mig vi pratar om, och det hander ju faktiskt ganska ofta att folk inte forstar/hor vad jag sager, aven om vi pratar samma sprak. Det dar med att prata i normal takt ar inte riktigt min grej, vilket vi aven det fick bekraftat pa karaoken forra veckan.
Sa har var det. Jag hade blivit framskickad av ovriga for att signa upp oss for att sjunga en lat tillsammans (jag valde glatt ABBA's "Waterloo", bara for att man MASTE sjunga ABBA pa karaoke om man ar svensk utomlands). Nar jag skulle meddela Brian vilka som skulle sjunga lyckades han hora ganska fel. Jenny blev Timmy, och Malou blev (hor och hapna) Allen. Jag havdar fortfarande att det delvis var hans fel, men Malou och Brian kom overens om att det var jag som pratade for snabbt och dessutom inte hade skrikit tillrackligt hogt, da vi stod ganska nara hogtalaren. Men halla! Jag skulle ju sjunga nagra minuter senare, inte fan vill jag val ga och bli hes alldeles innan det?

Hur som helst. Dags att ta hand om nasta laddning med tvatt snart tror jag, sa det ar bara att glatt ga ner i kallaren och kika om skiten ar klar snart...

Tills vi ses igen!

One more...

Eftersom Malou "glatt" meddelade mig att hon forvantar sig MINST ett nytt blogginlagg fran mig nar hon slar pa datorn ikvall tankte jag se till att hon har att lasa nar hon kommer tillbaka fran kinesiskan, den lillan slynan :P

Den har gangen tankte jag prata om politik. Som alla andra pa den har sidan Atlanten, och vad jag forstar aven hemma i Svea Rike.
Amerikanarna ar lite smat galna just nu, to say the least. Nar det kommer till at valja president sa verkar det inte som att det duger med att man inte tycker om den ena kandidatens varderingar/ideer. Nej, man maste desutom tro att han/hon ar livsfarlig.
Jag har spenderat valdigt mycket tid med flickornas mormor, L, de senaste veckorna, och hon ar helt tokig i Obama. Alskar honom! Pa en gang nar man ser McCain pa tv daremot, da blir hon fullstandigt fly forbannad. Alla hans forslag ar "Bullshit", "Shit" eller helt enkelt "Fucked up" (inte mina ord, jag skulle ALDRIG saga nagot sa oforskamt). Dessutom ar hon ganska saker pa att mannen ar aningens psykiskt stord, och vore direkt farlig for landet om han blev vald, eftersom han har ett alldeles for haftigt temperament (vilket skulle leda till lite impulsiva bombningar av diverse lander).
Jag kan val saga att jag inte ar direkt fortjust i McCain, och jag hoppas verkligen pa en demokratisk seger imorgon, men psykstord kanns lite att ta i, aven for en vanstersjal som mig.

Anhywho... Imorgon ar hela den har utdragna kampanjen i alla fall overstokad. Forhoppningsvis. Man vet ju aldrig om Bush och hans folje kanske far for sig att fuska lite i Florida igen (som vanligt) och drar ut pa det hela en vecka eller tva. Skulle ju inte direkt forvana mig. Det ar ju lilla Bush vi pratar om har.

Nej ni. Ingen vet vad som kommer handa an, men jag vill vara en optimist, sa darfor tanker jag tippa pa en seger for Obama/Biden imorgon!

YES WE CAN!

You didn't think it was going to last, did you?

Nar jag kom hit tankte jag (bland massa annat, saklart) "GUUUUD vad skont att ha fri tillgang till internet med min egen laptop!"

Simsalabim! Grattis Carin! Virus! Datorn ar pajj...
Nu vantar Geek Squad, som glatt ska fa fixa till min lilla alskling. Dessutom ska jag be dem installera ett battre antivirusprogram, eftersom det jag har uppenbarligen inte fungerar mer an tre dagar innan nagot skit bryter sig igenom och ater upp allt (inklusive ett fungerande explorer, ett fungerande scrollhjul och mycket, mycket annat).

Jag kommer med andra ord fa lagga en hel del pengar pa min lilla dator, vilket jag inte hade raknat med. Men men, om det betyder att jag kan sitta inne pa mitt rum och skriva mail sa mycket jag vill under dagarna sa far det val vara vart det.
Jag har visserligen tillgang till familjens laptop medan flickorna ar i skolan, men det ar inte samma sak. Dels saknar den de sista tre bokstaverna i alfabetet (de viktigaste, enligt mig!) och dels kan jag inte ta med den in pa rummet pa helger och kvallar, och maste da istallet sitta inne i kontoret/TV-rummet om jag vill anvanda den. Och ni som kanner mig vet att jag vill ha lite tid for mig sjalv, annars blir jag lite knapp och latt otrevlig.

Anywho... Da vet ni hur det ligger till. Pa aterlasande!

Dagens citat

What's the point of being a genius if you can't also be a jerk to people?

The Colbert Report

Första officiella dagen

Idag är det första dagen som jag officiellt är ansvarig för flickorna. och vad händer, det första på morgonen? Yngstingen har inga rena byxor till sin skoluniform. Hon skulle ha haft ett par, men vi kunde inte hitta dem. Och eftersom det var närmare minusgrader ute så kändes det inte som en bra idé med kjol. Så vad fick vi göra? Hon fick glatt ta på sig byxorna hon hade i fredags.
Hemma skulle ju detta inte varit en stor grej, eftersom vi där faktiskt kan tänka oss att ha ett par byxor mer än en gång innan vi slänger dem i tvätten. Här var det lite äckligt och konstigt.
Men men, jag får nu alltså glatt se till att tvätta hennes byxor varje dag, så att hon har rena till skolan. Det får väl ta och gå. Lyckligtvis ska de börja en ny skola så fort vi flyttar, och där behövs inga uniformer, så då kan jag gå tillbaka till ett mer normalt tvättschema.

Utekväll

Allt blir bättre efter lite socialt umgänge.
När jag åkte från huset vid 6.40 tiden var jag säker på att jag lyckats supa bort både fjärrkontroll, Chapstick samt mitt allra sista Försvarets Hudsalva (måste be mamma skicka nytt till mig, annars blir jag lite tokig till vintern).
När jag kommer hem och tar ur linserna, vad hittar jag i min nedcessär? Chapstick! Vad står på min byrå? Försvarets Hudsalva! Vad ligger under mina vackert bäddade lakan? Fjärrkontrollen! Och vad kommer jag på när jag precis ska sätta mig och googla det? Att Ted Gärdestads bror heter Kenneth! (Jag och Malou hade en diskussion/irritation över det halva kvällen, då ingen av oss kom på vad han hette. Vi var inne på Lennart ett tag, men det kändes inte helt rätt, och det var det ju inte heller)
Nu ska jag titta lite på tv, tvätta bort mitt smink (måste skaffa mig nya sminkborttagningsgrejer, de tog slut i veckan, vilket är oerhört frustrerande), kanske sticka lite på min tröja och sedan ska jag sussa massor med sött hela natten.
Imorgon ska jag skriva en meny för den kommande veckan, så att Värdmamman och mormorn kan införskaffa vad jag behöver för att ge flickorna mat under dagarna.

Allt är helt enkelt lite bättre i Wisconsin!

Kom igen alla!

Jag tycker att folk har blivit så dåliga på att blogga den senaste tiden. Är det för att jag äntligen har tillgång till internet? Ni gör det bara för att jävlas, erkänn!

Anywho... Nu när alla andra är så dåliga på att uppdatera så får väl jag bli lite bättre istället.
Dessvärre känns det inte som att jag har så mycket vettigt att berätta om för tillfället...

Igår kväll satt jag och letade efter recept på maträtter som jag skulle kunna laga till mig och flickorna på eftermiddagarna under veckorna. Malou kom online på MSN just då och det blev en härlig matdiskussion som slutade med att vi båda var superhungriga och ville laga massor med god mat :P
Ikväll blir det dock inget matlagande, för vi ska ut på Olive Garden. Jenny kommer med, och förhoppningsvis Ellinore också. Dessutom kommer två av de tyska flickorna med oss, så vi har nu inlett projektet att bryta ur dem ur Tyskgruppen... Uppdateringar på det följer.

Nu planerar jag att sätta mig och lyssna på massor med Beatles samt fortsätta sticka på min tröja, så att den kan bli klar någon gång. Jag behöver verkligen en ny varm tröja snarast, eftersom det börjar bli riktigt kyligt här nu. Så blir det när man bor i Wisconsin, det är ju praktiskt taget Canada :P

På återseende, mina vänner!

Ny stat, ny familj

Jag sitter just nu i min nya säng i min nya familj. Hittills känns det väldigt bra här. Kirsten är supertrevlig och flickorna är ur-gulliga. De kom in hit en stund ikväll och ville lyssna på lite svensk musik och se lite vad jag hade för grejer med mig hemifrån. Den första svenska musiken jag kom att tänka på var Kent och Winnerbäck, så det var det som åkte på från YouTube. De var inte överförtjusta, men tyckte inte att det var yuckie i alla fall...

Det är SÅ skönt att vara här! Att få komma igång med dem, så att vi alla kan känna in läget och åtminstone börja komma in i våra nya rutiner tillsammans. Visserligen ska vi (om allt går som planerat) flytta om några veckor, och mycket kommer rivas upp, men det kommer ordna sig det också, det är jag säker på.

Jag och Malou åkte förbi den subdivision som det nya huset ligger i, och vi är ganska säkra på att vi hittade rätt hus också, och det ligger knappt 20 minuter från henne, och ca fyra minuter från Ellinore, så det ligger verkligen bra till! Jag hoppas bara på att det fixar sig med allt omkring flytten så snart som möjligt, så att jag kan få komma dit snart och vara mer tillgänglig för diverse påhitt med brudarna.

Anywho... Jag är väldigt trött efter en lång och spännande dag, samt massor med uppackning i mitt nya rum. Imorgon ska jag upp med flickorna till skolan, så jag måste faktiskt upp i en vettig tid.
Så därmed säger jag tack för idag och god natt!












Oj! Jag glömde nästan en sak:

Jag är lycklig i Wisconsin, baby!

I'm in Wisconsin...

and I'm here to stay, baby!

Jag matchade med familjen S idag! Flickorna är gudomliga!
Jag ska försöka höra av mig mer imorgon, när jag inte är bajstrött...

WIIIIIEEEEE!

Hello (again) Wisconsin!

Om nagra timmar ar jag pa vag till Malou igen. Kanns skont att fa komma harifran, men det var jobbigt att saga hej da till barnen. Skitungar som de ar kan de anda vara valdigt mysiga ibland...

Jag pratade med mamma S idag igen, och vi har nu bestamt att vi ska traffas imorgon. Da ska jag aven fa traffa flickorna, vilket kanns valdigt bra. Det ar skont att veta vad det ar man ger sig in i innan man bestammer nagot.
Nu ska jag ga och tomma min mobil fran sms (en ny au pair kommer ha den imorgon, och jag vill inte ha nagot snokande) och sedan bar det av sa fort Frank kommer tillbaka...

Nasta gang i Wisconsin!

Underbart!

Har gar man och forsoker gora en rematch med en familj som verkar riktigt toppen pa alla vis, och vad hander?
En liten haxa satter sig och bestammer att det ar dags att ta bort mig fran floater-listan. Tack for den! Det var sagt att jag skulle fa atminstone helgen pa mig, men inte da! Har tar vi det inte lugnt. Kvinnan har skickat valdigt otrevliga mail till mig tidigare, dar hon i princip sagt att jag ar en dalig manniska och en hemsk au pair, sa det kanns ju lite misstankt att hon skulle ta bort mig nar jag ar mitt i processen att eventuellt matcha med nagon. Hon har fan nagot emot mig personligen, trots att hon aldrig traffat mig. Hon har val bestamt sig for att jag ar en dalig manniska som inte borde fa vara har, allt genom vad hon hort genom min kara vardmamma samt hennes syster, min omradeschef. Kanns toppen...

Anywho!
Det har betyder alltsa att jag och familjen inte hade kunnat matcha ikvall aven om vi hade velat, utan vi far vanta tills jag vet mer. Och eftersom jag just nu inte vet om jag kan bo hos Chrissi, da hon inte gett mig ett svar annu, sa tog jag, Malou, Debbie och Malous underbara vardfamilj beslutet att jag maste ut ur New Jersey. Sa imorgon bar det av mot Milwaukee igen. Jag far ta risken att det inte fungerar med familjen S (vilket jag visserligen tror att det kommer gora, baserat pa de tva samtal vi nu haft). Det varsta som kan handa ar att jag blir skyldig folk mer pengar... Men det ar ju bara pengar, som de sager. Jag far val betala tillbaka det sa fort jag kan i sa fall. Just nu kanns det vart den risken. Om det skiter sig med ommatchningen far jag i alla fall traffa Malou och hennes mysiga familj igen innan jag aker hem. Det ar ju inte helt fy skam, och det ar vart en del pengar...

Dum dum dum!

Dumma flygbolaget slapper inte reservationen pa mina pengar.
De har redan sagt att de inte tar svenska kort, och jag har ringt dem och bett dem slappa pengarna (sa att jag kan komma at dem och skicka tillbaka dem till bror min), men icke da... Jag ligger fortfarande ute med over 3500kr till dem, trots att flygbiljetten inte ar bokad och att de sagt att de inte tanker ta emot betalningen. Ar inte det lite mystiskt?
Har jag inte pengarna imorgon bitti blir jag javligt bannad!

Men det var ju toppen...

Det verkar inte battre an att jag haller pa tat bli lite sjuker. Pojken har varit dalig i princip hela veckan, igar gick lillan och snuvade och snorvlade hela dagen, och idag har jag jatteont i magen... Kanns inte roligt direkt.
Bajs, sager jag bara!

Inte for att hoppas for mycket...

... men jag har borjat kolla pa flygtider till Milwaukee imorgon.

Sista dagen!

Idag ar sista dagen som jag jobbar har! Det kanns valdigt skont, men lite trakigt anda, eftersom jag vet att det ar sista dagen med lillan.
Hon vet ocksa om det, och har varit lite deppig hela dagen. Hon har sagt att hon kommer sakna mig sa mycket nar jag ar borta, och jag forsoker saga att den nya tjejen ar jattesnall och de kommer ha sa roligt. Da sager gullebarnet "But not as nice as you..." Hon ar min lilla ljuspunkt pa det har stallet, det ar sant, och det kommer vara jobbigt att lamna henne, sarskilt med tanke pa hur mycket hon grat nar jag akte bort forra helgen, nar hon visste att jag bara skulle vara borta nagra dagar... Men jag kan ju inte stanna har for hennes skull, det har jag ju vetat fran forsta borjan.

Anywho... Jag tror verkligen att jag kommer aka till Wisconsin i helgen. Det kanns sa. Fran forsta borjan kandes det lite som att det var meningen, med biljettbetalningar som inte gick igenom och massor med sant. Nar jag pratade med mamman igar kandes det annu battre. Hon pratade som att jag redan var dar, sa att "nu maste jag lara flickorna var Sverige ligger" och sana saker. Mest smasaker, men det kanns verkligen som att hon vill ha dit mig!
Jag aterkommer ps amnet senare!

Hoppfullt!

Jag har precis pratat med mamman i familjen S, och hon later supertrevlig, utan att vara tillgjord!
Hon ar organiserad, och mer an villig att ge mig klara instruktioner om vad som forvantas av mig vad galler stadning och liknande saker, vilket kanns valdigt bra. Jag har saknat det har, om man sager sa.
Hon ska ringa mig igen imorgon, sa ska vi prata mer da, sa det kanns valdigt lovande!

Har hade jag gatt och helt gett upp hoppet pa att hitta nagon, bestamt mig for att aka hem, och sa dyker det upp varldens chans alldeles bredvid Malou, i princip! Det ar odet, om nagot, mina vanner!

Hall tummen sa hart ni kan for mig nu, for jag vill verkligen stanna om jag kan, sarskilt med den har familjen, da de later valdigt bra.

Jag aterkommer med uppdateringar imorgon, efter min sista jobbdag har i Jersey.

Vad menas?

Jag tror inte att det ar meningen att jag ska aka hem anda...
Betalningen for flygresan har visat sig vara ett rent helvete, da flygbolaget inte tar emot svenska kort, och ditten och datten.

Och helt plotsligt, ur ingenstans, blir jag reserverad av en familj som bor ca 15 minuter fran lilla Malou uppe i Wisconsin! Familjen S: ensamstaende mamma, tva flickor pa 5 och 9 ar.
Jag fick ett mail fran mamman for ca fem minuter sedan, och hon vill prata med mig ikvall.
Vad hander har?

Jag vill inte hoppas for mycket, for da kommer jag bli sa valdigt mycker mer besviken om det inte fungerar, men det vore sa toppen om jag kunde hamna i narheten av Baloo (jag ska ocksa borja anvanda det namnet tror jag :P). Vi hade sa roligt i helgen, med Mumin och Ellinore!

Vi far se vad som hander. Jag ska prata med mamman ikvall!

Flygbiljett

Det var visst inte sa latt att aka hem som jag trodde att det skulle vara. Jag har forsokt boka biljetten sedan igar, men dessvarre kan man inte gora det med ett svenskt kort, sa jag maste pa nagot vis fora over pengar till familjens kort och sedan far de betala skiten darifran... Nagon som vet smidigaste sattet att fora over pengar fran ett svenskt konto till ett Amerikanskt? Jag kollade pa Western Union, men det skulle kosta over 350 kronor att skicka over den summan med dem, och jag slipper helst den kostnaden om det gar.
Kanske bara borde ga och ta ut pengarna och ge dem cash i handen. Kanske skulle gora det lattare?

Som sagt, om ni vet nagot far ni garna tipsa mig, for jag har noll koll...

Snipp snapp snut, sa var sagan slut!

Nu ar det bestamt: Jag aker hem pa lordag.

Favorit i repris: Hem?

Jag har nu i princip bokat en flygbiljett tills pa torsdag. Det kanns inte som att det ar nagon ide att dra ut pa skiten och sitt och hoppas pa att en familj ska komma sista dagen. Jag tar hellre beslutet sjalv, bestammer mig for att aka hem.
Det kanns delvis lattare och delvis svarare att gora det med Wisconsin-helgen sa farst i minnet. Det kanns bra att ha fatt en bra avslutning ps vistelsen, och att fa ha traffat Malou innan jag aker tillbaka. Samtidigt paminde helgen mig om vad jag hade hoppats att det har aret skulle vara, vilket gor det svarare att slappa taget...

Wisconsin

Jag har haft en underbar helg hos Malou och Wisconsin-ganget! Jag ville inte att den skulle ta slut, men det gjorde den, och har ar allt annu mer skit an innan jag akte.
Verkar som att jag kanske kommer hem i slutet av veckan redan...

Hello Wisconsin!

Om ca fyra timmar aker jag ifran huset for helgen!
Jag kommer ifran familjen under fyra hela dagar!
Vi ska ha sa roligt! Chicago kommer inte bli sig likt efter att vi varit dar :P

WIIIIIEEE!

Vad hander!?

Jag har precis blivit bokad av en fjarde familj pa under ett dygn! Forst en veckas tystnad, och sedan fyra familjer pa en dag! Vad ar det som hander?

Den har familjen bor pa Long Island, NY. De har 4 (FYRA!) barn. En flicka pa 2 ar och tre pojkar pa 3, 4 och 6 ar. Fullt upp, med andra ord. De har dock en nanny ocksa, sa man ar inte sjalv med dem.
Deras brev var det kortaste jag nagonsin sett (och jag har sett en del nu) sa jag fick inte direkt veta mycket. Jag tror inte att det ar nagot som ar intressant. Fyra barn ar lite for mycket, och sarskilt nar alla ar sa sma...

Jag har nu bestamt mig for att FORSOKA slappa funderingarna kring om jag ska aka hem eller inte. Jag ska aka till Malou imorgon och sa far jag lata det sjunka in lite. Jag kommer formodligen traffa familj #3 (Familjen T: tva flickor pa 7 och 9 ar, om jag inte sa det tidigare) i borjan pa nasta vecka. Vill de ha mig sa ar det meningen att jag ska stanna, om inte sa antar jag att det ar meningen att jag ska aka hem.

Tack sa jattemycket for uppmuntringar och tips fran er alla. Extra tack till dig, Gunilla, din kommentar varmde massor. Jag lovar att vi ska ha massor med roligt hos Malou i helgen! Vi har planerat och sett fram emot det har alldeles for lange for att jag ska lata mina bekymmer komma ivagen for det!

Nu ska jag aterga till att nastan jobba (mamman ar hemma), sura over att jag skulle ha haft min tatuering om 1,5-2 timmar om det inte vore for min ekonomiska situation, samt borja packa infor imorgon.

Oj!

Jag fick precis ett samtal fran familj #3, som bokade mig for 10 minuter sedan... De bor OCKSA ca 35 minuter harifran. Jag pratade med mamman, och hon verkar jattetrevlig.
De har tva flickor, 7 och 9, vilket betyder att de ar i skolan hela dagarna och jag bara jobbar 5-7 timmar om dagen... Jag har dessutom tillgang till ett privat kok i huset (aldrig mer dela kylskap med framlingar!).

De later valdigt bra hittills, sa varfor vill jag fortfarande aka hem?

Bra? Daligt?

Jag har sedan igar fatt tva nya bokningar for intervju.
Familj #1: Tva flickor, 3 och 5 ar gamla. De bor bara drygt 30 minuter harifran (narmare NYC)

Famij #2: Tre flickor. Trillingar. 9 ar gamla. Ca 30 minuter utanfor San Francisco.


#1 skulle kunna vara intressant, eftersom barnen ar i "ratt" aldrar. Men trots det kanner jag att jag vill hem. Det kanns som att det ar dar jag borde vara just nu.
Jag vet att jag sagt att jag inte ska ta nagot definitivt beslut forran jag kommer tillbaka fran Malou, men jag tror verkligen inte att jag kommer andra mig.
Jag vill hem till lilla sketna Ludvika, som jag hade sa brattom att lamna for drygt tva ar sedan.

...

Jag vill hem

Jovars...

Det har varit en jobbig dag, minst sagt.
Barnen har varit jattesnalla, nastan inget brak, Olivia fyllde 12 ar (och blev valdigt glad for presenten jag gav henne, sa jag har gjort NAGOT bra iaf), men anda har det bara varit jobbigt. Jag har grinat i princip varje ensam sekund jag haft, och jag gomde mitt rodgratna ansikte bakom spisen sa att Ansley inte skulle bli upprord.
Jag har bara velat aka hem.
Det borjade egentligen igar kvall, da jag borjade sakna Lisa nagot fruktansvart, eftersom jag sag ett program med en hund som fick mig att tanka pa henne. Da borjade jag ocksa sakna mamma mer och mer, och sa gick det bara utfor. Det blir ju knappast battre av att det ser valdigt blekt ut pa om-matchningsfronten. Det ser inte ut som att man ar sarskilt attraktiv pa marknaden om man inte har behorighet for barn under tva (vilket jag borde ha enligt pappren, men de vill inte ge mig det...). Sa jag har kort sagt varit valdigt negativ idag.

Nu har jag i alla fall pratat med Malou pa telefon i over en timme (alltid uppmuntrande :D) och nu kanns det aningens battre. Dessutom finns det en familj dar som kan vara intressant, med tva sma pojkar. Mamman ville dessutom traffa mig i helgen nar jag ar dar. Problemet nu ar att vi inte vet om pojken ar 1 eller 2. Vi har fatt olika information. Ar han tva ar det inget problem. Fyller han tva snart har vi ett potentiellt problem. Ar han inte ens i narheten sa kanns det ratt kort.

Forhoppningsvis vet jag mer imorgon. Tills dess: tack for mig och godnatt, era sma fragglar! :P

Hem

Idag vill jag aka hem. Pa riktigt. Inte ens bara lite "asch, jag aker hem", utan jag vill verkligen aka hem.
Jag saknar ihjal mig efter mamma och Lisa och alla manniskor dar hemma. Jag saknar ihjal mig efter vettiga, svenska vagar och skyltar, efter en sketen ICA-butik, efter kallsortering, pantflaskor, losgodis och mellanmjolk.
Jag vill hem till mitt vanliga, trakiga svenska liv, for det ar fan sa mycket battre an det har.

Jag vet inte om det har verkligen ar ratt grej for mig. Borde jag verkligen forsoka hitta en ny familj nar jag kanner sa har? Ar det ratt att komma till ett nytt stalle och sedan kanske anda aka hem efter en manad? Det kanns inte ratt...

Faktum ar att jag sokte nagra kurser i Falun idag. Om jag aker hem vill jag fanimej plugga till varen!

Mamma, jag vill hem!

Fortfarande sjuk

Me is feeling a little bit battre, men I is still sjuk och orkeslos...
Ingen feberfrossa an sa lange idag, bara ett allmant svinkallt hus som lacker som ett sall.

Energin ar pa -50% och det enda jag orkar med ar att sitta framfor datorn och prata pa MSN, eller sitta framfor TVn pa mitt rum och titta pa daliga serier...

Jag ska snart ringa mor min och prata med henne, men jag blir kvbar har en liiiiten stund till.

Sjuk sjuk sjuk

Ja, som om det inte var nog med skit har sa har jag gatt och blivit sjuk...
Den dar trottheten fran imorse har blivit varre och varre och ar nu feber och magvark.

Grattis Carin, du har vunnit priset for varst vecka i ar!

Om ni ursaktar ska jag lagga mig och do en stund, sa jag slipper den har skiten...

Humor

Det var langesen jag skrev ett roligt/positivt inlagg, sa det ar minsann dags nu tycker jag.

For att liva upp mig sjalv lite medan familjen ar borta (fotbollsmatcher och tandlakarbesok) sa gar jag inte pa (The Customer is) Not Always Right, dar det finns en hel del mysiga kundcitat. Det har ar min favorit hittills idag.

Inte helt fel heller

Kommunistskamt uppskattas ALLTID av aldre Amerikaner :P

Orange?

Jag kan ha lagt ut den har tidigare, men den ar sa bra sa den ar vard att lasas igen :P

Nu ska jag ga och lagga mig for en tupplur. Trots narmare tio timmars somn inatt ar jag fortfarande dodstrott. Det tar hart pa en att tassa runt pa ta hela dagarna...

Tystnad

Okej, det har hant en del har pa sistone, och jag kanner inte att jag borde skriva mer om det har uppe... Jag ska forsoka fa ivag ett mail till er dar hemma och forklara lite vad som hant. Jag vet itne riktigt nar bara... Men det kommer.
Tills dess ska ni veta att jag lever och har det sa bra som jag kan under forhallandena, och om en vecka kommer det har forhoppningsvis vara over!

Hjalp!

Okej...
For tva minuter sedan vilade mitt ode har i en fyra-arings hander.

Jag kunde ha blivit utkastad ur huset ikvall.


Snalla, hjalp mig harifran!

Bajs bajs bajs bajs!

Okej, just nu ar allt bara SKIT!

Jag far ta en massa skit fran alla hall.

Familjen vill att jag betalar for kursen som jag tagit har, trots att jag inte har minsta skylldighet att gora det. Anledningen ar att de "tror att jag borde ha vetat att jag skulle aka harifran redan nar jag registrerade mig for kursen". Vada Ni tror!? Jag VET att jag inte hade nagra sadana planer da! Skiten har kommit upp sedan den redan borjade!

Jag far skit fran min AD for att "hon hort" att jag inte skoter alla hushallssysslor som jag ska. Jag gor mitt javla basta och jag ansaer att jag gjort allt. Om de har klagomal sa borde de SAGA NAGOT TILL MIG! Inte bara ga runt och skvallra till alla andra om det.

Jag har fatt ett mail fran den ansvarige over min AD (jag fragade henne om pengarna for skolan, och hon skrev tillbaka imorse), dar hon skrev att "hon hort" att jag har i princip lamnat barnen vind for vag. Nar da, undrar jag?! Jag spelar spel, pysslar, leker och grejar med Ansley hela javla dagarna! Om jag satter mig ner i 20 minuter medan hon anda vill titta pa TV, ar det nagot sa fruktansvart? Jag forstar inte!

Om jag nu ar en sa javla dalig au pair, varfor har familjen fortsatt saga att de ar sa nojda med hur jag skoter allt, och sarskilt lillan? Bara for nagon vecka sedan sa pappan att han ar sa glad att jag tar ut barnen och leker med dem i deras koja och sadana saker. Idag sa min AD att mamman ar sur for att jag inte ar ute med dem tillrackligt mycket. Och visst, jag har inte varit ute med dem sa mycket pa sistone, for det har regnat varenda javla dag! Jag har ingen lust att vara ute i regnet, och det har inte dem heller!


Kanske ar det har bara inget for mig... Jag far ju bara hora hur javla dalig jag ar hela tiden.

Uppdatering: Familjen S-W

Efter att ha last igenom deras profil lite mer igar insag jag att de inte skulle hora av sig. Trakigt, eftersom en fyra-aring ar precis vad jag vill ha, och de bodde sa bra till (bara 15-20 minuter med bil fran downtown Washington...), och det verkade som en bra familj med hogutbildade, intellektuella foraldrar.
Anledningen till att jag forstod att det inte skulle bli nagon matchning, elelr ens ett samtal, var att de i sitt brev skrev att deras son ar valdigt full av energi, och springer i princip hela dagarna, och darfor har de av erfarenhet markt att de behover en au pair som ar valdigt "athletic", "fit and outdoors orientated", vilket ar ungefar raka motsatsen till mig :P
Som jag skrev till Malou, de vill he Miss Sportypants, och jag ar Miss Sit-in-front-of-the-TV-pants, Middle name Likes-candy-too-much. Men men, forhoppningsvis kommer nagon ny familj hora av sig snart. Nagon som kanns mer passande for mig, och som forhoppningsvis bor lika bra till som den har familjen...

Fortsatt halla tummen for mig!

En familj!

En familj har hort av sig!

Familjen S-W i Virginia, alldeles utanfor Washington D.C.

En pojke pa 4 ar.

En hund, som enligt uppgift har fatt over 1000 timmars effektiv traning. Annat an den bortskamda byrackan har...

Hittills ser det bra ut!

Angest-Carin Orosdotter ar mitt namn

Hittills inget nytt pa familjefronten...
Jag vet att jag ar fanig och oroar mig mycket, men jag ar nu livradd for att behova aka hem. Jag vill verkligen inte det. Jag har nastan tagit tillbaka mitt beslut flera ganger, bara for att jag ar sa radd for att jag inte ska bli kontaktad av nagon familj. Jag blir dessutom paranoid (som vanligt) och far for mig att de ska ha skrivit/sagt massa dumma grejer om mig i min profil, sa att ingen ska bli intresserad.
Om bara en enda familj kunde kontakta mig skulle det kannas sa mycket battre, for da skulle det inte vara lika hopplost langre.

Jag kanner mig i alla fall tacksam for det stod som jag fatt fran andra au pairer har, samt vanner och familj hemma. De ar sa overtygade om att jag ska hitta en ny familj. Jag onskar att jag kunde vara lika saker... :S

Blaj blaj blaj... Och ingen skola har jag att se fram emot heller, eftersom jag nu maste hoppa av min English Composition for att familjen ska ha minsta chans att fa tillbaka pengarna de betalde for den. Visst, kursen var tidskravande, men det var anda en chans att fa komma ut ur huset under nagra timmar och slappa allt bekymmer med barnen och foraldrarna. Dessutom har jag fatt raka A:n pa alla mina uppgifter hittills, vilket sjalvklart kanns ratt bra. Annu battre eftersom jag vet att det var battre an manga av de andra i klassen, som har engelska som forstasprak. Moahahahaaaa! Elitisten i mig kommer fram och visar sin fula nuna! :P
Men vad gor det? Jag har inte haft sa mycket annat att gladja mig over pa sistone, sa lat mig hallas, kara ni.

Nu ska jag val ga och pina mig genom att uppdatera mitt AuPairRoom for 20e gangen idag...

Ha de!

Call me drama queen...

Jag vet att jag ar Miss Worrypants, ni behover inte paminna mig. Saken ar den att jag nu har varit ute i systemet i flera timmar, och inget har hant. Inte ens en rutten familj har bokat mig for en intervju...
A andra sidan har det ju BARA GATT NAGRA TIMMAR! Dessutom har de timmarna varit arbetstimmar, sa alla otroligt upptagna vardforaldrar ar med storsta sannolikhet pa jobbet och valdigt valdigt upptagna med moten och san skit. De har inte tid att satta sig vid datorn och leta efter avdankade andrahands-aupairer fran Sverige via NJ...

Re-match

Okej, jag var precis in pa mitt au pair room, och jag ar nu officiellt i ommatchningsprocessen... Forhoppningsvis kommer jag fa nagon kontakt med en ny familj snart.
Hall en tumme for mig! (Tva betyder otur, sa ni skulle bara vaga!)

trotthet!

Jag vaknade kl 5.30 inatt/imorse och var tvungen att ga pa toa. Inga problem, tankte jag. Jag lagger mig igen och sover gott till kl 9, da jag maste ga upp.
Eller inte...
Jag lag och vred och vande mig i nastan tva timmar innan jag till slut lyckades somna om. Sa man kan utan overdrift saga att jag ar BAJSTROTT idag!

Ett litet inlagg

Jag har tid att sitta vid datorn!
Frank ar klar for kvallen, och ungarna sover! Jippie!
Sa Malou bad mig skriva ett litet inlagg for en gangs skulle :P

Igar var jag, Chrissi och Nicole till Monarch Tattoo i Newfoundland, dar jag och Chrissi bokade en tid for att tatuera oss i nasta vecka! Vi traffade aven hetingen Justin som jobbade dar. Han ar for ovrigt en av de enda manniskorna som vetat vad "Per aspera ad astra" betyder. Men sa ar han ju larare och skitsmart ocksa :)

Nar vi var klara dar akte vi till Applebee's, dar var servitor var varldens trevligaste och sotaste medelalders gay (jag bjuder pa den formuleringen igen, Malou :P). Han fick massor med dricks fran mig, needless to say.


Jag var pa en Host Family Day idag. Det var lite konstigt, eftersom jag ju vet att jag kommer lamna familjen inom nagra veckor om allt gar som det ska. Det hade formodligen varit betydligt roligare om det inte var for att det sporegnade hela tiden. Visserligen satt vi i en pavilion, med tak och allt, men det dar vadret var ju bara for deprimerande.
Nu har jag i alla fall antligen fatt traffa Chrissi's hostfamily. De var jattetrevliga, och de lovade att halla ogonen oppna om nagon av deras vanner vore intresserade av att skaffa en au pair.

Jag har antligen pratat med Lisa idag (forsokte ringa henne hela dagen igar, men hon var upptagen), och hon sa att fran imorgon kommer jag formodligen vara ute i systemet, och kan borja vanta pa kontakter fran familjer. Frank sa ocksa att for dem ar det inget problem om jag inte hittar nagon inom mina tva veckor, sa jag kan stanna sa lange jag vill, eller tills de har fatt hit en ny au pair. Jag vill helst harifran sa fort som mojligt, for att slippa dra ut pa det for lange, men vi far val se vad som hander...

Nu ska jag sova, innan jag blir alldeles omansklig.

Nyheter

Jag ska forsoka fatta mig kort.

Efter att ha blivit kallad idiot av Aidan idag fick jag totalt nog. Jag bad mamma ringa mig och satt saden och storgrinade i telefon i 1,5 timme for att forsoka hitta nagon lasning pa problemen. Det var med andra ord valdigt svart for Frank att missa att nagot var fel. Efter att jag slutat snorvla bad han mig komma in pa kontoret och prata.
Han gjorde det valdigt latt for mig, genom att stalla helt ratt fragor och fa mig att forsta att de vill hjalpa mig sa mycket de kan, vilket pa satt och vis gjorde det sa mycket svarare for mig.
Han sa att han har sett att det varit extra jobbigt pa sistone, och att jag varit valdigt stressad och frustrerad, och han fragade til slut om jag vill aka harifran, och forsoka med nagon annan familj istallet. Jag sa tacksamt ja!

Sa nu ser det ut som att jag kommer finnas ute pa kottmarknaden igen fran och med mandag, med forhoppningar om att hitta en familj dar jag trivs battre och faktiskt kan gora mitt basta, istallet for att vara hindrad av brak och frustration.

Frank sa att jag far stanna har tills jag hittar ett stalle, vilket kanns bra. Jag kommer stanna sa lange jag kan sa att de kan hitta nagon ny. Sa jag kanske far vara har ett tag till, men processen ar i alla fall startad, vilket kanns valdigt skont.
Som det blev nu kanns det som en fordel att min Area Director ar Dawn's syster, eftersom jag har trafat henne sa mycket och jag ar saker pa att hon kan lagga in ett extra gott ord for mig. Hon vet att jag bryr mig om barnen och att jag alltid gor mitt basta. Det ar bara for mycket med tre barn, atminstone i den har familjen.

Jag kanner mig oerhort lattad over att ha tagit beslutet, men det kanns valdigt jobbigt att behova lamna det har stallet, eftersom jag trivs sa bra i sjalva omradet. Annu jobbigare kommer det bli att lamna lilla Ansley... Min gullunge! Men jag kan inte stanna har och ma daligt 90% av tiden for att vara med henne.
Har jag riktig tur kan jag komma och halsa pa nagon gang, for jag vet att jag trivs bra med familjen under rent sociala former, det fungerar bara inte nar jag maste jobba med dem.

Nu ska jag ata glass och ostbagar samt titta pa The Presidential Debate!


P.s.
Har jag tur kanske den nya familjen har tradlost natverk, sa att jag faktiskt kan anvanda min laptop :P

En liten seger!

Wiiiiee!

Nar jag skulle tomma ur diskmaskinen markte jag att den inte ens var full, och an mindre ren. De hade bara struntat i att stalla in sakerna imorse. I vanliga fall hade det irriterat mig, eftersom det knappast ar jobbigt att stalla in EN tallrik, men just nu, nar jag ar aptrott och verkligen inte kande for att plocka ur all disken sa var jag bara djupt tacksam over att slippa...

Nu ar det dags att hamta ungjavlarna fran bussen och sedan dra ivag till fotbollen. Hur jag lyckas komma dit i tid varje vecka (utan att kora for fort) ar ett under, med tanke pa hur lang tid det tar att fa in dem i bilen... Vi far se hur det gar idag.

Aterkommer!

Bajs. Igen.

Jag insag precis att jag i min trotthet har glomt att tomma ur diskmaskinen... Booohoooooooo! Jag HATAR att tomma ur den dar j*vla diskmaskinen! De packar den alltid svinfull, sa manga grejer blir inte rena, sa jag maste verkligen kontrollera allt innan jag staller in det i skapen. Sedan hjalper det knappast att de, pa grund av tre ungar med butterfingers, ar besatta av plasttallrikar, plastglas, och allt du nansin kan forestalla dig finns i ett kok gjort i plast. Newsflash! Plast blir aldrig torrt i en diskmaskin. Man (las: JAG, eftersom det alltid faller pa mig att tomma ur skiten) maste sta och torka varje plastgrej i en halv evighet innan den ar torr nog att stallas in i skapen. Annars blir det mogel. Inte populart.

Just kill me now!

Aj aj aj

Jag lyckades precis branna mig pa ugnen nar jag satte in en lasagne till skitungarna. Det irriterande ar att jag inte kanner EXAKT var jag brande mig, eftersom det gor ont lite overallt. Sa nu sitter jag med en stor is-penis (ja, den ser faktiskt ut sa, inte mitt fel att familjen kopt dem...) pa armen och forsoker kyla ner varje cm hud, for att forhoppningsvis pricka ratt nagon gang.

For ovrigt har jag matt illa nagra timmar nu, och jag har fortfarande sakert 7 timmars arbete framfor mig, da det har ser ut att bli en 12-timmars dag... Ansley har namoigen simlektion pa torsdagar, vilket betyder att jag maste borja jobba kl 8-8.30. Visst, det ar inte tidigt jamfort med nar manga andra au pairer borjar, jag vet, men nar man jobbar till atminstone 8 pa kvallen sa blir det ratt jobbigt. Jag hoppas VERKLIGEN att Dawn och/eller Frank kommer hem tidigt ikvall, sa att jag slipper jobba fullt sa lange, for det har jag alls ingen lust med...

(The Customer is) Not Always Right

Jag kanske borde prova nagot sant har med skitungarna...

For ovrigt ALSKAR jag den har sidan. Som tjuvlyssnat, fast battre :P

Annu en klasiker!

Okej...

Idag kanns nagot mindre hopplost an igar, men det kanns fortfarande inte bra.

Jag ska forsoka prata med mamman idag, efter uppbackning och peppning fran ett langt samtal med Malou igar. Jag ser inte fram emot det, konfliktradd och svensk som jag ar, men jag vill inte ga runt och oroa mig hela tiden. Det kanns battre att bara forsoka prata om det.
Sa, jag har satt upp en liten deadline. Jag ska prata med Dawn sa fort jag kan (forhoppningsvis idag) och sedan ger jag det tva veckor att borja kannas battre. Da ska jag namligen aka till Malou (ANTLIGEN!), och vi har lite tid att diskutera det ordentligt. Kanns det inte bra efter det ska jag seriost fundera pa en rematch... Som det ar nu kanns det som att det vore battre att starta om med nagon annan familj. Det jobbiga ar ju att jag inte vill lamna barnen, sarskilt Ansley, och jag trivs superbra har i Jersey, sa jag skulle avsky att behova aka nagon annanstans... Men jag vill inte ga omkring och ma daligt hela tiden bara for att jag tycker om att bo har, jag flyttar hellre och kommer till ett stalle dar jag kan ma bra.

Nu maste jag springa upp till duschen och fixa till mig lite sa att jag ar redo for resten av dagen. Jag uppdaterar er om laget sa snart jag kan.

Blaj blaj blaj!

Jag har inte skrivit sa mycket pa sistone. En anledning ar att det fortfarande ar sa gott som omojligt for mig att komma at datorn nar jag vill, eftersom den halls ockuperad av ungarna sa fort Frank ar ute ur huset. En annan anledning ar dock att jag inte haft sa mycket positivt att skriva. Det har kommit en och annan ljuspunkt da och da, som trippen till NYC i lordags med Chrissi och Nicole, men for ovrigt har det varit ganska ruttet.

For tva veckor sedan satt jag och pappan och diskuterade hur allt gar. Da sa han att mamman inte ar nojd med allt jag gor har hemma, och att hon har klagat till honom. Jag har inte hort ett ord om det fran henne innan det, och inget efter det heller. Tydligen sa ar det nagot som galler "hushallssysslor" har hemma, men hon hade inte sagt specifikt vad det gallde. Sa sedan dess har jag trippat omkring pa helspann hela dagarna, jobbat arslet av mig och dragit pa mig en sjujavla ryggvark, eftersom jag inte vet vad det ar hon forvantar sig att jag ska gora battre. Jag har kort sagt gjort allt jag redan gor tio ganger battre, i hopp om att jag ska traffa ratt pa nagot av det.
Forstaeligt nog sa har det har inte varit alltfor snallt mot min stressniva och min stackars katarrmage som har borjat gora sig pamind igen. Igar satt jag hela dagen och hade svinont och trodde att jag skulle spy, pa grund av oro och grubblande. Trevligt trevligt...
Jag vill veta vad det ar som jag inte gor bra nog, sa att jag kan forbattra det. Jag skulle verkligen vilja prata med Dawn om det, men sanningen ar den att jag har ingen aning om hur hon kommer reagera. Hon ar svar att lasa, och jag har ingen lust att dra igang varldens brak, for hon ar fanimej inte rolig att ha att gora med nar hon ar arg.
Deras nyfunna petighet och diffusa "hintar" har paverkat mig negativt pa andra satt ocksa, genom att jag blivit petigare och mer lattirriterad vad galler deras fel och brister ocksa. Till exempel jobbar jag OFTA mer an mina 10 timmar om dagen (till exempel igar, nar jag till och med hade ringt Dawn och sagt att jag madde valdigt daligt, hon kom anda hem en timme senare an hon sagt) och nastan alltid mer an mina 45 i veckan. Har jag fatt nagot extra for det? Nopes, inte ett skit. Deras arbetstider ar dessutom VALDIGT annorlunda mot vad de berattade for mig innan jag kom hit. Da sa de att Frank "kommer hem till kl 6 och Dawn ar hemma runt 7 varje kvall". My ASS! Visst, ibland ar Frank hemma, men han ar inte ledig, utan han jobbar till kl 8, vilket innebar att jag ocksa jobbar till kl 8. Och Dawn ska vi inte ens prata om... En TIDIG kvall for henne ar kl 7, men ofta ar hon inte hemma forran kl 9. Visst, det ar jobbigt for dem att jobba sa lange, och jag vet att Dawn aker hemifran runt kl 7 pa morgonen, sa hon har langa dagar, men da borde de inte heller ha sagt att jag ska sluta jobba kl 6. De visste ju uppenbarligen att det inte ar sa, eftersom det har sett ut sa har under atminstone ett ar nu... En annan sak, egentligen en petitess, men som irriterar mig valdigt mycket nu, ar att jag ar den enda som tar reda pa disken over huvud taget under veckorna. Det som sas nar jag kom hit var att jag, sjalvklart, tar hand om barnens och min egen disk under dagen, laddar i det i diskmaskinen, formodligen kor igang den framat kvallen och sedan plockar Dawn ur den nar hon kommer hem, och laddar i disken fran middagen (som ju ALLA ater, inte bara ungarna). Det har hant EN gang att nagon annan an jag tomt ur diskmaskinen under veckorna. Det som ofta hander istallet ar att grejerna fran middagen inte ens laddas IN, ens nar diskmaskinen inte ar full. Det far jag istallet gora nar jag kommer ner pa morgnarna, samtidigt som jag forsoker ge Ansley frukost och stadar upp roran i vardagsrummet efter familjens filmkvall kvallen innan.

Det kanns som att jag mycket hellre skulle vara hos en familj som ar rent elak an att ha det sa har. Jag vet inte vad som forvantas av mig, jag vet inte vad jag kommer fa skit for att jag inte gjort, jag vet inte vad jag kan fa skit for ATT jag gor, och det jag gor utover det jag ska gar totalt ouppskattat. Jag har till exempel skrubbat alla deras toalettstolar, vilket definitivt INTE ingar i mina uppgifter.

Ja, jag vet att jag later latt hatisk och overdramatisk, men just nu kanns det som att jag har all ratt.
Jag VILL verkligen gora ett bra jobb har, men de gor det knappast latt for mig. Jag undrar hur de skulle reagera om deras chef gav dem samma input som de gav mig: "Du gor ett bra jobb med det mesta, men det ar en sak som du gor skitdaligt. Jag tanker inte saga vad det ar, eller ens ge dig en ledtrad, men ta reda pa vad det ar och forbattra det genast!"
Tack sa mycket!