Trötthet

Har nu spenderat en hel del timmar av dagen sovande, först i min säng/tortyrredskap och sedan på soffan...
Känner mig liiiite piggare nu, men inte mycket.

Det var en knepig morgon imorse. Yngstingen var svintrött. Hon ville INTE upp ur sängen. Jag var i princip tvungen att DRA upp henne efter att ha lockat, pockat och tjatat i över tio minuter. Vid det laget hade hon kommit in i en fas av "get away from me!", vilket alltid är lika roligt...
Äldstingen gick upp ur sängen snabbt och ganska smärtfritt, men sedan valde hon att sitta i sitt rum och bara rita i över tjugo minuter, istället för att faktiskt klä på sig, vilket jag bad/sa åt henne att göra otaliga gånger under den tiden.
Efter att yngstingen till slut kommit upp och valt ut en outfit för dagen (vilket tog betydligt längre tid än det borde) skulle hon så få på sig fanskapet också, vilket tog en evinnerlig tid. Jag var där och försökte skynda på processen ständigt, men helt plötsligt hade det gått 40 minuter och de hade varken borstat hår, ätit frukost eller borstat tänderna. Detta var ett klart problem, eftersom vi normalt brukar vara helt klara och börja ta på dem ytterkläder runt 50-55 minuter in i morgon"ritualen".
Det blev inte bättre av att yngstingen vid det laget var oerhört upprörd och ville ringa mamman. Jag visste mycket väl att hon då skulle prata minst tio minuter, vilket skulle betyda att vi skulle missa bussen, så jag sa att hon var tvungen att vara färdig med borstning av hår och tänder innan jag gav henne telefonen. Då började hon grina ännu värre och vägrade röra sig ur fläcken, ända tills äldstingen (tack och lov!) övertalade henne om att hon måste göra sig i ordning.
Efter att borstningen var färdig fick hon så telefonen, vilket förmodligen var ett misstag, eftersom hon fortfarande inte ätit sin frukost... Så efter att ha suttit i telefonen ett bra tag, och vi passerat den tiden vi borde ha gått ut för att vänta på bussen, kom hon till slut in i köket för att äta. Och se på fan! Trots att jag frågat henne ett flertal gånger vilka flingor hon ville ha och hon sagt "give me whatever" (jag hade till och med frågat om hon ville ha Alpha Bits, som hon brukar fråga efter, och hon sagt "sure"), så börjar hon nästan gråta när jag ställer fram en skål med AlphaBits på bordet. "I didn't ask for AlphaBits!" Jag svor aningens på svenska medan jag hällde ut skålen med flingor i diskhon. Hon fick två sekunder på sig att säga vad hon ville ha, och nu visste hon minsann (samma som storasyster, såklart).
Ibland vill man bara... jag vet inte... skrika rakt ut!

När vi så till slut kom ut, tio minuter senare än vi brukar, var det svinkallt och fruktansvärt blåsigt, så då var jag faktiskt glad över att vi var lite sena, så vi slapp vänta så länge. Lyckligtvis stod en snäll mamma nere vid busshållplatsen med en bil, och lät oss hoppa in medan vi väntade. Så nu vet jag i alla fall att det är dags att ta bilen de 150 meterna ner till hållplatsen. Det är nog bara i USA som det ens är det minsta okej och man inte anses fruktansvärt lat om man gör det...

Jaja, nu ska jag kolla på lite Tonight Show från Tivo, sedan är det dags att vika tvätt och sedan hämta tjejerna från bussen. Oh joy!

Back in business

I förrgår fick jag för mig att jag skulle prova om internet fungerade, trots det stora röda krysset nere i högra hörnet (man ska aldrig RIKTIGT lita på teknologi, ni vet). Och hoppe och skit, det funkar! Så nu känner jag mig fruktansvärt korkad för att jag inte försökte göra detta för ungefär en månad sedan... Men men, bättre sent än aldrig. Nu vet jag i alla fall att det inte är värt att dra hit Geek Squad. Så länge internet fungerar så klarar jag mig finfint. Resten får fixas när jag kommer hem till Svedala :P

Anywho... För tillfället känns det lite EXTRA kallt här i min källarhåla. Det kan möjligtvis bero på att jag alldeles nyssens kom hem från ett besök på Candy Cane Lane, där månadens au pair-möte hölls. Det var väldigt tacky hela grejen, men rätt underhållande. Det visar sig om jag lyckas få in bilder idag eller inte, så ni får se eländet (kameran vill lägga in ALLA bilder varje gång jag försöker importera de nyaste, vilket är lite frustrerande). Det hade säkerligen varit betydligt roligare om det inte varit för att det regnade under hela vår promenad. Trots att jag alldeles nyligen impregnerat mina skor blev jag fullständigt dyblöt om vänsterfoten (högern blev bara lite lagom våt), vilket ledde till att jag var iskall om fötterna på vägen hem, efter ett stopp på Applebee's med Jenny, Malou, Ellinore, Ida och Leila. Nu har jag åtminstone fått på mig varma, sköna mjukisbyxor, torra strumpor och ett par varma tofflor, så nu känns det aningens bättre.

Jag ska väl se till att skriva lite oftare nu när jag faktiskt kan, men det får räcka för idag, för nu tänker jag titta på Saturday Night Live. Det är den första säsongen någonsin, från 1975-1976. Jag hittade den på biblioteket i veckan och kunde inte låta bli att låna den. De flesta skämten är väl aningens inaktuella (typ alla "Weekend update with Chevy Chase"), men det är ändå ganska undehållande, och de har en hel del intressanta musiknummer med också.

'Til next time, my darlings!

Kyla is a bitch, baby

For nagra dagar sedan fick alla au pairer i vart cluster ett valdigt utforligt informationsmail fran var kara AD, Debbie. Det handlade om hur man ska kla sig och bete sig under vintermanaderna har i Wisconsin.
Som svensk, som ar van vid kyla langt under nollstrecket, kandes mycket av informationen valdigt overflodig. (Som nagon med ett nagorlunda normalt intellekt kandes det dessutom ganska onodigt att paminnas om att inte lata motorn ga pa bilen nar den star i ett stangt garage.) Pa hur allt var formulerat i mailet lat det ungefar som att -1C ar oerhort dodligt, och att man maste vara ett geni for att kunna overlista denna onda kyla.
Jag ar fullt medveten om att det finns manga au pairer som inte ar vana vid nordisk kyla (manga tjejer fran Brasilien har, och de har aldrig sett sno ens), men ursakta mig... Hur svart ar det egentligen att forsta att nar det ar kallt sa tar man pa sig extra mycket klader. Jacka, langkalsonger, vantar, mossa, halsduk, extra strumpor, samt ett par varma vinterskor. It's not rocket science, people!
Jag har bott i Sverige i 21 ar, varit ute i -35C langa stunder (hunden behover en promenad oavsett vader), och jag har minsann aldrig fatt nagra frostbites, och jag kanner ingen som har fatt det heller.

A andra sidan insag jag att jag nog varit valdigt nara att fa frostbites VALDIGT manga ganger (huden domnar, sticker och kanns varm och allt sant, ni vet), men ar man en svensk viking sa ar man! Man hardar ut!

Hufvudstaden

Ja, så var man tillbaka från Stockholm då... Trött som ett as, fullständigt genomfrusen, men rätt glad ändå.
Betnér och Norman var toppen igår, även om jag var väldigt trött och hade en viss huvudvärk.
Idag har det bara varit allmänt fruktansvärt kallt överallt. Det blev inte bättre av att jag fick gå en bit från tunnelbanan till SVT-huset när vi skulle hämta Georgs bil, och sedan stå och vänta på honom ute i blåsten och snön i ungefär en kvart. Det var massor med minusgrader, det blåste som en snö-orkan, och jag såg ut som en snögubbe med snö i hela håret... Usch usch usch och usch...
Nu sitter jag i alla fall inne i värmen med en varm tröja på mig och försöker återfå kroppsvärmen (vilket är lättare sagt än gjort).
Dessutom har jag fått ett mail från Adlibris, och det verkar som att jag kommer få min fransk-bok (förhoppningsvis RÄTT den här gången) på måndag, vilket innebär att jag kommer kunna förbereda mig inför lektionen på måndagkväll.
Aja, jag ska väl fortsätta vara kall, trött och uttråkad ett tag till, innan det blir dags att gå och lägga sig...
Allt väl, mina vänner!