Eftersom jag som vanligt har blivit dyngförkyld nu över julen så tog pappa kvällspromenaden med Lisa alldeles nyss. När de kom in var båda två upprörda och skärrade. Lisa stod som förstenad av rädsla och pappa var oerhört uppe i varv och arg.
Han berättade att precis när de skulle vända hemåt hade han blivit omkullslagen bakifrån och nästan ramlat på Lisa. Innan han hunnit fatta vad som hänt så ser han en stor labrador slänga sig över Lisa, som börjar tjuta och skrika, och bita henne över ryggen och huvudet. Pappa blir fly förbannad och sparkar till labradoren för att få bort den från Lisa. En labbe som är på krigsstigen är inte att leka med och han var rädd att den skulle bita ihjäl Lisa om den fick chansen.
Lisa lyckas efter en stund slingra sig ur sitt halsband och försöker gömma sig under en bil som står parkerad på gatan, men kommer inte riktigt in och labradoren fortsätter hugga henne över ryggen och bakbenen. Ägaren till labradoren kommer till slut springandes efter hunden och slänger sig över den, och Lisa springer genast därifrån för att rädda sig. Pappa ropar på henne och hon stannar en bit bort.
Nu borde det vara slut, med att hunden är infångad och Lisa till synes är okej. Men nej. Nu kommer en annan av hundägarna ut från huset och slår till pappa lätt i huvudet för att pappa sparkat på hunden. Visst förstår jag om man blir upprörd om någon sparkar på ens hund, men när det är hunden som först går till attack får man ta mig fan skylla sig själv. Det var ju för att försvara Lisa från att bli allvarligt skadad som han gjorde det, inte för att vara elak.
Två andra personer kommer ut ur huset och skriker och skäller ut både pappa och Lisa. Pappa berättar att han själv var fruktansvärt nära att slå till mannen som slog till honom, men sansar sig och säger bara att vi hör av oss om det visar sig att Lisa är skadad på något vis, och så går han hemåt.
Lisa verkar tack och lov vara okej. Hon är lite öm i högra bakbenet, lite blodsprängd i vänstra ögat och såklart väldigt skärrad, men i övrigt är hon oskadd. Hon kommer nog inte vara så förtjust i labradorer i fortsättningen, men det är som det är. Hon är i alla fall inte allvarligt skadad.
Övriga punkter:
Imorgon ska vi åka iväg till Örebro för den årliga obligatoriska släktträffen. Det kommer bli massor med äta och dricka hela dagen, så vi kommer väl få rulla tillbaka hem till Ludvika framåt kvällskvisten.
Jag har verkligen varit skamligt dålig på att blogga under hela 2009. Har väl blivit knappt 100 inlägg på hela året. Verkligen dåligt. Jag måste komma igång med bloggandet igen. Särskilt om "Nackstabloggen" för Kåridåren ska fungera :P Då måste jag vara betydligt mer produktiv än jag varit här. Men det ska nog fixa sig.
'Til next time, my loves!
lördag, december 26, 2009
fredag, december 18, 2009
Skämmes Carin! Skämmes!
För länge sedan jag uppdaterade, jag vet.
Så, vad har hänt sedan dess?
En del bra, en del dåligt, en del ännu sämre.
Men en hel del bra.
Har jobbat rumpan av mig med att fixa skolan (meningslösa kurser med långtråkiga föreläsningar och oinspirerande föreläsare), sjunga i Gungner, åka hem till Ludvika för att sjunga i Cantilena, och parallellt med allt slit dessutom försöka ha tid med ett socialt liv. Det har gått knackigt, men det har gått.
Vi hade en redaktionsövning här på Mittuniversitetet förra veckan. Mycket slit och en hel del ångest också, i min roll som chefredaktör i min grupp. Tycker ändå att vi lyckades få ihop en helt okej tidning till slut, och känner mig väldigt nöjd med min grupp som helhet. Är däremot inte nöjd med min egen insats på många sätt. Känner mig helt enkelt inte tillräckligt erfaren och kunnig för att på ett säkert sätt kunna styra och bestämma över de övriga. Att vi dessutom hade en minst sagt speciell och svår handledare för vår grupp gjorde inte saken lättare.
Men, som tur var så hade jag bra folk i min grupp som tog mycket ansvar för sina delar i det hela och gjorde väldigt bra jobb.
Förra helgen var jag hemma i Ludvika igen för att sjunga med Cantilena på deras Luciahögtid. Det drog ut så pass på tiden att jag missade mitt tåg tillbaka till Sundsvall, så snälla mamma fick skjutsa mig till Borlänge för att hoppa på tåget där istället.
Den senaste veckan har vi hållt på med den sista kursen för terminen. Väldigt intressant, och med en oerhört underhållande föreläsare vid namn Mikael Gulliksson. Han har för vana att slänga sig med ord och uttryck som "okynnesåtala", "nynazister av dubiöst slag", "oomkullrunkelig" (ja, han använder verkligen det ordet på riktigt), "sexuellt speciella" och mycket annat roligt.
Idag hade jag min sista föreläsning för året, och imorgon bär det av hemåt mot Ludvika för julen. Jag har tur och har inte nästa föreläsning förrän den 11 januari, så jag kan vara kvar hos mamma länge. Däremot kommer jag knappast vara ledig under hela den tiden, eftersom jag har massor med läsning att göra (vi ska ha tenta samma vecka som vi kommer tillbaka till Sundsvall). Dessutom hoppas jag på att få jobba någon dag, för att få ihop lite mer pengar inför nästa termin. Och när jag ändå är hemma vill jag ju såklart passa på att träffa lite vänner också. Det dröjer ju lätt väldigt länge emellan gångerna.
Nu ska jag gå över till Charlene lite snabbt för glögg och pepparkakor. Sedan ska jag hem och packa färdigt och städa lite inför morgondagen. Det är inte kul att komma hem till en superskitig lägenhet efter att ha varit hemifrån i flera veckor.
På återseende.
Så, vad har hänt sedan dess?
En del bra, en del dåligt, en del ännu sämre.
Men en hel del bra.
Har jobbat rumpan av mig med att fixa skolan (meningslösa kurser med långtråkiga föreläsningar och oinspirerande föreläsare), sjunga i Gungner, åka hem till Ludvika för att sjunga i Cantilena, och parallellt med allt slit dessutom försöka ha tid med ett socialt liv. Det har gått knackigt, men det har gått.
Vi hade en redaktionsövning här på Mittuniversitetet förra veckan. Mycket slit och en hel del ångest också, i min roll som chefredaktör i min grupp. Tycker ändå att vi lyckades få ihop en helt okej tidning till slut, och känner mig väldigt nöjd med min grupp som helhet. Är däremot inte nöjd med min egen insats på många sätt. Känner mig helt enkelt inte tillräckligt erfaren och kunnig för att på ett säkert sätt kunna styra och bestämma över de övriga. Att vi dessutom hade en minst sagt speciell och svår handledare för vår grupp gjorde inte saken lättare.
Men, som tur var så hade jag bra folk i min grupp som tog mycket ansvar för sina delar i det hela och gjorde väldigt bra jobb.
Förra helgen var jag hemma i Ludvika igen för att sjunga med Cantilena på deras Luciahögtid. Det drog ut så pass på tiden att jag missade mitt tåg tillbaka till Sundsvall, så snälla mamma fick skjutsa mig till Borlänge för att hoppa på tåget där istället.
Den senaste veckan har vi hållt på med den sista kursen för terminen. Väldigt intressant, och med en oerhört underhållande föreläsare vid namn Mikael Gulliksson. Han har för vana att slänga sig med ord och uttryck som "okynnesåtala", "nynazister av dubiöst slag", "oomkullrunkelig" (ja, han använder verkligen det ordet på riktigt), "sexuellt speciella" och mycket annat roligt.
Idag hade jag min sista föreläsning för året, och imorgon bär det av hemåt mot Ludvika för julen. Jag har tur och har inte nästa föreläsning förrän den 11 januari, så jag kan vara kvar hos mamma länge. Däremot kommer jag knappast vara ledig under hela den tiden, eftersom jag har massor med läsning att göra (vi ska ha tenta samma vecka som vi kommer tillbaka till Sundsvall). Dessutom hoppas jag på att få jobba någon dag, för att få ihop lite mer pengar inför nästa termin. Och när jag ändå är hemma vill jag ju såklart passa på att träffa lite vänner också. Det dröjer ju lätt väldigt länge emellan gångerna.
Nu ska jag gå över till Charlene lite snabbt för glögg och pepparkakor. Sedan ska jag hem och packa färdigt och städa lite inför morgondagen. Det är inte kul att komma hem till en superskitig lägenhet efter att ha varit hemifrån i flera veckor.
På återseende.
lördag, november 28, 2009
Korrhelg
Har spenderat oförskämt mycket tid på skolan idag, med tanke på att det är lördag. Det har nämligen varit korrhelg för årets sista nummer av Kåridåren. Grafikerna har jobbat hårt med redigeringen, vi journalister har korrat, lämnat tillbaka för korrigering, redigerarna har gjort om, lämnat över, vi har korrläst. Och så har vi hållt på hela dagen.
Personligen tyckte jag att det var ytterst trevligt att för en gångs skull jobba tillsammans ordentligt. När vi skriver och fixar artiklarna arbetar vi ju mest ensamma hela tiden.
Under en kafferast diskuterade Anton, Oscar och jag lite hur vi vill att tidningen ska se ut till våren, när det är vi som har det huvudsakliga ansvaret. Vi kom fram till lite intressanta saker om hemsidan, vad som ska finnas i tidningen och annat sånt skoj. Jag tror att det kommer bli riktigt bra. Det enda som är ett orosmoment (som vanligt) är huruvida vi kommer lyckas med att få ihop annonser så det räcker för att ge ut tidningen som vi vill. Men förhoppningsvis kommer det lösa sig.
Det har varit väldigt skönt att vara sysselsatt hela dagen. Det har inte gett mig utrymme att tänka för mycket på sånt som jag inte orkar tänka för mycket på. Självklart har det funnits i bakhuvudet hela tiden, men det har inte tagit över mina tankar så som det förmodligen skulle gjort om jag bara suttit hemma i min ensamhet hela dagen.
Nu ska jag se till att få lite sömn. Det har jag gjort mig förtjänt av, tycker jag.
Personligen tyckte jag att det var ytterst trevligt att för en gångs skull jobba tillsammans ordentligt. När vi skriver och fixar artiklarna arbetar vi ju mest ensamma hela tiden.
Under en kafferast diskuterade Anton, Oscar och jag lite hur vi vill att tidningen ska se ut till våren, när det är vi som har det huvudsakliga ansvaret. Vi kom fram till lite intressanta saker om hemsidan, vad som ska finnas i tidningen och annat sånt skoj. Jag tror att det kommer bli riktigt bra. Det enda som är ett orosmoment (som vanligt) är huruvida vi kommer lyckas med att få ihop annonser så det räcker för att ge ut tidningen som vi vill. Men förhoppningsvis kommer det lösa sig.
Det har varit väldigt skönt att vara sysselsatt hela dagen. Det har inte gett mig utrymme att tänka för mycket på sånt som jag inte orkar tänka för mycket på. Självklart har det funnits i bakhuvudet hela tiden, men det har inte tagit över mina tankar så som det förmodligen skulle gjort om jag bara suttit hemma i min ensamhet hela dagen.
Nu ska jag se till att få lite sömn. Det har jag gjort mig förtjänt av, tycker jag.
tisdag, november 24, 2009
Jävla pappersbruk!
Det luktar bajs i Sundsvall just nu.
BAJS!
I hela stan!
Eller åtminstone hela Nacksta.
Kom ut från bussen och trodde jag skulle kräkas.
Det luktar nästan lika illa som det kan göra i mitt trapphus ibland. Och det säger inte lite.
Ser INTE fram emot nattpromenaden med Lisa...
BAJS!
I hela stan!
Eller åtminstone hela Nacksta.
Kom ut från bussen och trodde jag skulle kräkas.
Det luktar nästan lika illa som det kan göra i mitt trapphus ibland. Och det säger inte lite.
Ser INTE fram emot nattpromenaden med Lisa...
fredag, november 20, 2009
Ett meningslöst inlägg
Sitter på skolan och väntar på att föreläsningen i 'Journalistikens villkor' ska börja. Är sjukt trött, lite förkyld, men rätt glad ändå.
Somnade runt 2-tiden i natt och tvingade mig själv att vakna kl 6 för att hinna iväg till radion för Klagokören. I eftermiddag bär det av hemåt till Ludvika för övning med Cantilenakören. Ska bli skönt att komma hem till mamma lite, äta vettig mat och socialisera med familjen. Får ta hand om stackars mamma lite också, eftersom hon har fruktansvärt ont av sin artros...
Anywho... Nu börjar övriga kurskamrater droppa in, så det är väl läge att vakna till lite mer ordentligt. På återseende!
Somnade runt 2-tiden i natt och tvingade mig själv att vakna kl 6 för att hinna iväg till radion för Klagokören. I eftermiddag bär det av hemåt till Ludvika för övning med Cantilenakören. Ska bli skönt att komma hem till mamma lite, äta vettig mat och socialisera med familjen. Får ta hand om stackars mamma lite också, eftersom hon har fruktansvärt ont av sin artros...
Anywho... Nu börjar övriga kurskamrater droppa in, så det är väl läge att vakna till lite mer ordentligt. På återseende!
onsdag, november 18, 2009
Kvällens citat
Monica om varför hon är elak ibland:
"Men han får ju skylla sig själv att han existerar"
"Men han får ju skylla sig själv att han existerar"
måndag, november 16, 2009
Grannar
Jag sitter för tillfället hemma med en förfärlig förkylning. Jag nyser, snorar och hostar så det står härliga till. Jag är trött i kroppen och mina bihålor känns som badbollar fyllda med cement.
Det hela blir inte bättre av att jag nu i över en timmes tid har tvingats lyssna på något konstigt skvalande från våningen över. Det låter seriöst som att min granne har stått och kissat konstant i ca 80 minuter. Det är precis det där skvalande, konstigt kluckande ljudet som bara en kissande karl kan åstadkomma. Och det är oerhört frustrerande!
En ny form av vattentortyr, må hända? Jag borde kanske kontakta någon trevlig underrättelsetjänst och tipsa dem. De kanske betalar per person som blir knäckt av metoden...
Grannar kan vara otrevliga även när man inte är sjuk och grinig. Det händer ganska ofta i mitt hus faktiskt.
För någon vecka sedan så misstänkte jag att Lisa hade kissat i hallen. Det stank nämligen surt och lite unket när jag kom ut dit. Jag kunde inte riktigt identifiera varifrån det kom, men tyckte att det kändes starkare vid dörren. Däremot hittade jag ingen blöt fläck alls. Jag öppnade ytterdörren och kände att det luktade mycket starkare ute i trapphuset än i min hall.
Förklaring: Det var inte kiss, det var någon av mina underbara grannar som lagade någon extremt märklig mat, som alltså luktade hundkiss.
Okej, jag kan väl ta den. När jag var nyinflyttad blev jag ju pålurad att testa surströmming (jag gör aldrig om det, jag mådde illa i flera dagar efteråt) och det luktade rätt ordentligt även i trapphuset, så det var väl bara någon som gav igen.
Något som är betydligt värre är däremot några av utbytesstudenterna i huset.
Det har hänt många gånger att jag kommit in i hissen efter någon av dem och önskat att jag inte hade något luktsinne. För den lukt som slår emot en är något av det värsta jag varit med om.
Svettlukt kan jag ta. Det är inte skoj kanske, men jag kan ta det. Det är ju ändå naturligt. Men det här är bortom svett och allmän stank. Det är direkt vidrigt.
Det är en blandning av svett, smuts, lortiga kläder och otvättade skrev. Det fyller upp hela luften, gör den alldeles sur och fruktansvärt svår att andas.
Jag önskar att det bara var hissen det luktade i. Men det är det inte. Det är så illa att om jag går ut ur min lägenhet kan jag känna om någon av dem har varit i trapphuset de närmaste minuterna, trots att ingen av dem bor på min våning. Stanken fyller verkligen upp precis hela trapphuset. I ett hus med sex våningar!
Det är inte riktigt mänskligt, det kan det inte vara.
Hur kan de inte själva känna att de luktar? Visst, det händer att jag är hemma och riktigt sjuk, så där sjuk så att man inte vill eller bryr sig om att tvätta sig ordentligt på några dagar. Men när jag blir så pass frisk att jag har ett fungerande luktsinne och tänker börja visa mig ute bland folk, då känner jag att jag luktar illa och jag tycker att det är jobbigt och äckligt, så jag tvättar mig (jag gnuggar och gnuggar och gnuggar till varje tillstymmelse av äckel är borta!).
Det som är ännu mer otroligt är att jag vid ett flertal tillfällen sett några av dem med vad jag bara kan anta är flickvänner. Har inte de HELLER ett fungerande luktsinne? Eller har de någon sorts stank-fetisch?
Jag förstår inte. Jag gör verkligen inte det. Jag vill bara kräkas på dem lite grann. Då skulle de kanske lukta bättre...
Det hela blir inte bättre av att jag nu i över en timmes tid har tvingats lyssna på något konstigt skvalande från våningen över. Det låter seriöst som att min granne har stått och kissat konstant i ca 80 minuter. Det är precis det där skvalande, konstigt kluckande ljudet som bara en kissande karl kan åstadkomma. Och det är oerhört frustrerande!
En ny form av vattentortyr, må hända? Jag borde kanske kontakta någon trevlig underrättelsetjänst och tipsa dem. De kanske betalar per person som blir knäckt av metoden...
Grannar kan vara otrevliga även när man inte är sjuk och grinig. Det händer ganska ofta i mitt hus faktiskt.
För någon vecka sedan så misstänkte jag att Lisa hade kissat i hallen. Det stank nämligen surt och lite unket när jag kom ut dit. Jag kunde inte riktigt identifiera varifrån det kom, men tyckte att det kändes starkare vid dörren. Däremot hittade jag ingen blöt fläck alls. Jag öppnade ytterdörren och kände att det luktade mycket starkare ute i trapphuset än i min hall.
Förklaring: Det var inte kiss, det var någon av mina underbara grannar som lagade någon extremt märklig mat, som alltså luktade hundkiss.
Okej, jag kan väl ta den. När jag var nyinflyttad blev jag ju pålurad att testa surströmming (jag gör aldrig om det, jag mådde illa i flera dagar efteråt) och det luktade rätt ordentligt även i trapphuset, så det var väl bara någon som gav igen.
Något som är betydligt värre är däremot några av utbytesstudenterna i huset.
Det har hänt många gånger att jag kommit in i hissen efter någon av dem och önskat att jag inte hade något luktsinne. För den lukt som slår emot en är något av det värsta jag varit med om.
Svettlukt kan jag ta. Det är inte skoj kanske, men jag kan ta det. Det är ju ändå naturligt. Men det här är bortom svett och allmän stank. Det är direkt vidrigt.
Det är en blandning av svett, smuts, lortiga kläder och otvättade skrev. Det fyller upp hela luften, gör den alldeles sur och fruktansvärt svår att andas.
Jag önskar att det bara var hissen det luktade i. Men det är det inte. Det är så illa att om jag går ut ur min lägenhet kan jag känna om någon av dem har varit i trapphuset de närmaste minuterna, trots att ingen av dem bor på min våning. Stanken fyller verkligen upp precis hela trapphuset. I ett hus med sex våningar!
Det är inte riktigt mänskligt, det kan det inte vara.
Hur kan de inte själva känna att de luktar? Visst, det händer att jag är hemma och riktigt sjuk, så där sjuk så att man inte vill eller bryr sig om att tvätta sig ordentligt på några dagar. Men när jag blir så pass frisk att jag har ett fungerande luktsinne och tänker börja visa mig ute bland folk, då känner jag att jag luktar illa och jag tycker att det är jobbigt och äckligt, så jag tvättar mig (jag gnuggar och gnuggar och gnuggar till varje tillstymmelse av äckel är borta!).
Det som är ännu mer otroligt är att jag vid ett flertal tillfällen sett några av dem med vad jag bara kan anta är flickvänner. Har inte de HELLER ett fungerande luktsinne? Eller har de någon sorts stank-fetisch?
Jag förstår inte. Jag gör verkligen inte det. Jag vill bara kräkas på dem lite grann. Då skulle de kanske lukta bättre...
söndag, november 15, 2009
Tjejkväll
Ikväll bjöds det på filmkväll hemma hos Monica.
James Bond en masse och även lite The Dark Knight bidde det.
Monica hade bakat och bjöd på massor med godis och annat gott, så alla var glada.
När vi såg James Bond undvika döden för trettionde gången gav Sanna oss kvällens bästa citat:
De borde komma på ett bättre sätt att ta död på Bond. Ge honom en könssjukdom eller något!
James Bond en masse och även lite The Dark Knight bidde det.
Monica hade bakat och bjöd på massor med godis och annat gott, så alla var glada.
När vi såg James Bond undvika döden för trettionde gången gav Sanna oss kvällens bästa citat:
De borde komma på ett bättre sätt att ta död på Bond. Ge honom en könssjukdom eller något!
fredag, november 13, 2009
Elsa, dagens hjälte!
Elsa är min idol idag.
Dels för att hon var gullig och hämtade ut min fribiljett till Kvartersteatern igår, så att jag bara behövde gå över till huset bredvid och hämta den hos henne. För det är hon supergullig. Men hon blev ännu mer supergullig och generös när hon gav mig böcker för flera hundra kronor. Helt gratis.
Hon ska ju flytta ner till Stockholm nästa vecka och ville inte släpa på onödiga böcker, så hon hade tänkt ge dem till Åttingsberg annars. Så nu har jag ett gäng böcker som jag absolut inte hade råd att köpa just nu, utan att ha behövt betala ett öre för dem. Det är underbart med givmilda personer som redan har läst de kurserna som jag kommer läsa de närmaste åren.
Så tack Elsa, för att du är min hjälte idag :)
Dels för att hon var gullig och hämtade ut min fribiljett till Kvartersteatern igår, så att jag bara behövde gå över till huset bredvid och hämta den hos henne. För det är hon supergullig. Men hon blev ännu mer supergullig och generös när hon gav mig böcker för flera hundra kronor. Helt gratis.
Hon ska ju flytta ner till Stockholm nästa vecka och ville inte släpa på onödiga böcker, så hon hade tänkt ge dem till Åttingsberg annars. Så nu har jag ett gäng böcker som jag absolut inte hade råd att köpa just nu, utan att ha behövt betala ett öre för dem. Det är underbart med givmilda personer som redan har läst de kurserna som jag kommer läsa de närmaste åren.
Så tack Elsa, för att du är min hjälte idag :)
Pimp my booty
Härom kvällen bestämde jag mig för att utsmycka min fantastiska rumpa/svank. Och här blir det inte fråga om något "tramp stamp". Istället fastnade jag för detta extraordinära blåmärke.
Visst känner ni er lite lockade att skaffa ett likadant?
Det är enkelt ordnat! Följ dessa fem steg så kommer din rumpa också vara utsmyckad med ett flammigt, lilasvart blåmärke inom kort!
1. Flytta till Norrland
2. Se till att du flyttar in i ett hus som har en stentrappa utanför porten.
3. Köp inga riktiga vinterskor. Halkskydd är för töntar.
4. Vänta tills det har snöat/regnat i några dagar och sedan blir minusgrader.
5. Gå ut på en nattlig promenad och skutta nerför trapporna när du går ut.
VIPS! Så har du en rumputsmyckning!
Nästa vecka ska jag lära er hur ni på ett snabbt och enkelt sätt kan pigga upp ert leende genom att slå ut några framtänder.
Ps. Som pricken över i, se till att en skitsnygg och charmig kille går förbi din port PRECIS när du ramlar. Det gör hela upplevelsen oerhört mycket mer härligt förnedrande, särskilt om han måste hjälpa dig upp från marken efteråt. D.S
onsdag, november 04, 2009
Me is pissed
Jag är med i styrelsen i kören jag är med i. Ett kul uppdrag, tänkte jag. Visst kommer det innebära att jag måste lägga ner lite extra tid på kören, men det är det ju värt, eftersom man får tillbaka så mycket.
Så fan heller.
För det första är det inte "lite extra tid" som jag lagt på det. Det är styrelsemöte mer eller mindre varje vecka. Det är inte rimligt för en studentkör. Jag tycker verkligen inte det. Jag lägger dessutom ner åtskilliga timmar varje vecka på att kopiera noter, boka och boka om salar, skriva mail till alla hit och dit, försöka dra i folk för att ställa uppp i vår klagokör (som vi får betalt för och som dessutom får oss att synas mycket mer). Och vad får man för det?
Inte ett jävla skit. Man är en klagokärring.
I princip INGEN svarar på mina mail, men varenda gång jag pratar om problemen med hela kören på repetitionerna så är alla överens om att det är så väldigt viktigt att alla ställer upp. "Ja, det är ju jättebra det här, klart vi är med".
MEN SVARA PÅ MINA JÄVLA MAIL DÅ FÖR FAN! Visa att ni bryr er! Bara litegrann!
Om jag får något gensvar från resten av kören så kan jag engagera mig till 100 procent, det kan jag. Men när jag inte får minsta respons från 30 av sångarna, då orkar jag inte. Varför ska jag bry mig när de uppenbarligen inte bryr sig ett skit?
Nu ska jag åka iväg på ett till jävla möte och hoppas på att jag får något vettigt ur mig.
Piss out!
Så fan heller.
För det första är det inte "lite extra tid" som jag lagt på det. Det är styrelsemöte mer eller mindre varje vecka. Det är inte rimligt för en studentkör. Jag tycker verkligen inte det. Jag lägger dessutom ner åtskilliga timmar varje vecka på att kopiera noter, boka och boka om salar, skriva mail till alla hit och dit, försöka dra i folk för att ställa uppp i vår klagokör (som vi får betalt för och som dessutom får oss att synas mycket mer). Och vad får man för det?
Inte ett jävla skit. Man är en klagokärring.
I princip INGEN svarar på mina mail, men varenda gång jag pratar om problemen med hela kören på repetitionerna så är alla överens om att det är så väldigt viktigt att alla ställer upp. "Ja, det är ju jättebra det här, klart vi är med".
MEN SVARA PÅ MINA JÄVLA MAIL DÅ FÖR FAN! Visa att ni bryr er! Bara litegrann!
Om jag får något gensvar från resten av kören så kan jag engagera mig till 100 procent, det kan jag. Men när jag inte får minsta respons från 30 av sångarna, då orkar jag inte. Varför ska jag bry mig när de uppenbarligen inte bryr sig ett skit?
Nu ska jag åka iväg på ett till jävla möte och hoppas på att jag får något vettigt ur mig.
Piss out!
tisdag, november 03, 2009
Hur man vet att TV-översättare är dumma i huvudet:
När de översätter "nanny" till "barnmorska".
Idioter.
Man lär ju inte bara vara dålig på engelska, utan även jävligt dålig på svenska för att lyckas med det.
Idioter.
Man lär ju inte bara vara dålig på engelska, utan även jävligt dålig på svenska för att lyckas med det.
torsdag, oktober 29, 2009
Bredbandshatare unite!
Efter att ha läst Mymlans inlägg om det hatade ComHem så påmindes jag om mina egna mardrömsupplevelser vid hanterande av bredbandsabonnemang, som jag råkade ut för ungefär ett halvår efter att ha flyttat till Västerås.
Jag fick ett samtal från Tele2 en dag, där de erbjöd mig ett abonnemang med bredband, tv och telefon i ett. Jag tackade ja, eftersom det var ett bättre pris än det abonnemang jag tidigare hade med Bredbandsbolaget. Vi kom överens om att avalet skulle börja gälla tre månader senare, när min uppsägningstid gått ut.
När jag ringde till Bredbandsbolaget för att säga upp mitt avtal med dem gav dem mig dock ett ännu bättre erbjudande för att få behålla mig som kund och jag bestämde mig för att stanna kvar hos dem. Därpå ringde jag tillbaka till Tele2, gott och väl inom mina 14 dagars ångerrätt (det kan till och med ha varit samma jävla dag som jag först hade ingått avtalet med dem), för att meddela att jag ångrat mig och inte längre ville ha deras tjänst. Personen jag pratade med då sa att det var okej och att jag skulle tas bort från deras system genast.
Och så tänkte jag inte mer på det på ungefär fyra månader. Då kom nämligen en räkning från Tele2. De ville ha betalt för en månads bredband samt kostnader för ett modem (inklusive fraktavgifter). Redan här blev jag aningens sur på Tele2 för att de var dumma i huvudet och uppenbarligen inte förstått att jag ångrat tecknandet av abonnemanget. Så jag fick gott sätta mig och ringa till deras kundtjänst.
Efter nära en evighet i telefonkö fick jag till slut prata med någon finnig kundtjänstpersonal. Jag förklarade situationen och sa att jag förväntade mig att de genast tog bort mig ur deras system samt avskrev räkningen så att jag inte skulle få något probelm med den. Jag fick en ursäkt och ett löfte att problemet genast skulle åtgärdas.
Allt väl, tänkte jag. Men så lätt ska det inte vara att bli av med Tele2, minsann.
Efter ytterligare ungefär en månad fick jag ytterligare en räkning från Tele2. Nu ville de minsann ha betalt för mitt tv-tittande. Det var med andra ord bara att sätta sig och ringa igen, förklara situationen igen, ännu mer irriterat den här gången (jag kan ha börjat skälla lite på stackaren som råkade svara, men det var inget extremt i det här läget) och återigen få en ursäkt och ett löfte om att de skulle åtgärda problemet och en försäkran om att jag kunde slänga räkningen.
Livet fortsätter. Tills jag efter ännu en månad får en påminnelse på en av de tidigare räkningarna. Jag börjar nu bli riktigt jävla förbannad och ringer till kundtjänst ännu en gång.
Jag får sitta i telefonkö så länge att det är alldeles fruktansvärt fånigt, och inte gör det mig mindre förbannad heller. När jag till slut får prata med en människa kokar jag av ilska och skäller ut stackaren i andra änden ganska brutalt. "Idiot" och liknande ord kan ha använts. Inget jag är stolt över i efterhand, eftersom jag är fullt medveten om att det inte var denna stackars människas fel att företaget inte har koll på sina abonnemang. Efter en stunds skrikande får jag i alla fall fram från människan att de tre delarna i det abonnemang jag hade tecknat behandlades av tre olika avdelningar (en för tv, en för telefoni och en för internet) och att jag skulle ha ringt till alla tre avdelningarna för att säga upp abonnemanget.
Detta är inget som jag hört något om tidigare. Jag tog för givet att det skulle räcka med att säga upp abonnemanget EN gång, eftersom jag bara behövde prata med EN person för att teckna det, men det är väl jag som är korkad som tror att företaget har kontakt mellan sina underavdelningar.
Efter ytterligare skällande och klagande och en del gråtande från min sida (jag gråter nästan alltid när jag blir riktigt heligt förbannad, ytterst frustrerande och det gör mig bara ännu mer förbannad) fick jag personen i luren att lova att ta bort mig från ALLA avdelningar. Men eftersom jag vid det här laget har ungefär noll förtroende för kundtjänsten hos Tele2 så ringer jag någon dag senare ändå till alla tre avdelningar för att kontrollera att alla uppgifter om ett eventuellt abonnemang är borta.
Gissa vad! De var inte bortagna, utan det fick jag fixa där och då.
Efter det har jag i alla fall, tack och lov, inte behövt ha något med Tele2s kundtjänst att göra över huvud taget, och jag hoppas på att det förblir så!
Jag fick ett samtal från Tele2 en dag, där de erbjöd mig ett abonnemang med bredband, tv och telefon i ett. Jag tackade ja, eftersom det var ett bättre pris än det abonnemang jag tidigare hade med Bredbandsbolaget. Vi kom överens om att avalet skulle börja gälla tre månader senare, när min uppsägningstid gått ut.
När jag ringde till Bredbandsbolaget för att säga upp mitt avtal med dem gav dem mig dock ett ännu bättre erbjudande för att få behålla mig som kund och jag bestämde mig för att stanna kvar hos dem. Därpå ringde jag tillbaka till Tele2, gott och väl inom mina 14 dagars ångerrätt (det kan till och med ha varit samma jävla dag som jag först hade ingått avtalet med dem), för att meddela att jag ångrat mig och inte längre ville ha deras tjänst. Personen jag pratade med då sa att det var okej och att jag skulle tas bort från deras system genast.
Och så tänkte jag inte mer på det på ungefär fyra månader. Då kom nämligen en räkning från Tele2. De ville ha betalt för en månads bredband samt kostnader för ett modem (inklusive fraktavgifter). Redan här blev jag aningens sur på Tele2 för att de var dumma i huvudet och uppenbarligen inte förstått att jag ångrat tecknandet av abonnemanget. Så jag fick gott sätta mig och ringa till deras kundtjänst.
Efter nära en evighet i telefonkö fick jag till slut prata med någon finnig kundtjänstpersonal. Jag förklarade situationen och sa att jag förväntade mig att de genast tog bort mig ur deras system samt avskrev räkningen så att jag inte skulle få något probelm med den. Jag fick en ursäkt och ett löfte att problemet genast skulle åtgärdas.
Allt väl, tänkte jag. Men så lätt ska det inte vara att bli av med Tele2, minsann.
Efter ytterligare ungefär en månad fick jag ytterligare en räkning från Tele2. Nu ville de minsann ha betalt för mitt tv-tittande. Det var med andra ord bara att sätta sig och ringa igen, förklara situationen igen, ännu mer irriterat den här gången (jag kan ha börjat skälla lite på stackaren som råkade svara, men det var inget extremt i det här läget) och återigen få en ursäkt och ett löfte om att de skulle åtgärda problemet och en försäkran om att jag kunde slänga räkningen.
Livet fortsätter. Tills jag efter ännu en månad får en påminnelse på en av de tidigare räkningarna. Jag börjar nu bli riktigt jävla förbannad och ringer till kundtjänst ännu en gång.
Jag får sitta i telefonkö så länge att det är alldeles fruktansvärt fånigt, och inte gör det mig mindre förbannad heller. När jag till slut får prata med en människa kokar jag av ilska och skäller ut stackaren i andra änden ganska brutalt. "Idiot" och liknande ord kan ha använts. Inget jag är stolt över i efterhand, eftersom jag är fullt medveten om att det inte var denna stackars människas fel att företaget inte har koll på sina abonnemang. Efter en stunds skrikande får jag i alla fall fram från människan att de tre delarna i det abonnemang jag hade tecknat behandlades av tre olika avdelningar (en för tv, en för telefoni och en för internet) och att jag skulle ha ringt till alla tre avdelningarna för att säga upp abonnemanget.
Detta är inget som jag hört något om tidigare. Jag tog för givet att det skulle räcka med att säga upp abonnemanget EN gång, eftersom jag bara behövde prata med EN person för att teckna det, men det är väl jag som är korkad som tror att företaget har kontakt mellan sina underavdelningar.
Efter ytterligare skällande och klagande och en del gråtande från min sida (jag gråter nästan alltid när jag blir riktigt heligt förbannad, ytterst frustrerande och det gör mig bara ännu mer förbannad) fick jag personen i luren att lova att ta bort mig från ALLA avdelningar. Men eftersom jag vid det här laget har ungefär noll förtroende för kundtjänsten hos Tele2 så ringer jag någon dag senare ändå till alla tre avdelningar för att kontrollera att alla uppgifter om ett eventuellt abonnemang är borta.
Gissa vad! De var inte bortagna, utan det fick jag fixa där och då.
Efter det har jag i alla fall, tack och lov, inte behövt ha något med Tele2s kundtjänst att göra över huvud taget, och jag hoppas på att det förblir så!
tisdag, oktober 27, 2009
Read it or DIE!
Okej, alla ni som ännu inte har hittat till den fantastiske Wayne Nilssons blogg: Jag beordrar er att genast gå in och läsa några av hans inlägg. Förslagsvis åtminstone något av alla som han tillägnat "Veckans djur". Det senaste handlade om bävern. Ett fantastiskt inlägg om ett fantastiskt djur :P
För övrigt passerade jag tydligen nyligen 400 inlägg. Kanske borde jag fira... Ääääääh!
Idag gjorde jag min slutuppgift i redigering (inte den absolut sista, eftersom Dagspressredigering håller på till efter jul, men den sista i den ordinarie kursen, Mediespråk och redigering).
Jag känner mig väldigt nöjd. Jag var klar i rätt god tid och jag hade inte gjort någon stor miss. Borde gjort ett speciellt textstycke till en faktaruta istället och skulle valt ett annat typsnitt på ett annat stycke för att göra det mer lättläst.
Majoriteten av alla i klassen missade att ta bort en massa onödiga blankrader i texterna, så de blev onödigt långa och upphackade, och väldigt många använde både blankrad och indrag vid nytt stycke. BIIIIIIG no no!
Men på det stora hela tycker jag att vi alla är rätt duktiga på det här med redigering. Utom Erik L. För han är överjävligt duktig.
Resten av veckan ska spenderas åt att lyckas klura ut vad jag vill skriva ett reportage om, spendera en dag på platsen jag vill skriva om och sedan få ner något vettigt om stället på ungefär 5000 tecken. Det känns ganska hopplöst om jag ska vara ärlig, och inte blir det bättre av att mitt betyg i den här kursen hänger väldigt mycket på just den här uppgiften.
Jag ska också försöka hinna med att få ur mig ett vettigt uppslag till Dagspressredigeringen, som jag ska redovisa på onsdag. Det känns inte riktigt lika viktigt, eftersom Pelle ändå inte kommer gå igenom skiten eller sätta något betyg. Det känns betydligt mycket viktigare att jag får till något sorts halvvettigt reportage.
Så om någon har ett tips om vad man kan skriva om så tar jag tacksamt emot alla förslag!
För övrigt passerade jag tydligen nyligen 400 inlägg. Kanske borde jag fira... Ääääääh!
Idag gjorde jag min slutuppgift i redigering (inte den absolut sista, eftersom Dagspressredigering håller på till efter jul, men den sista i den ordinarie kursen, Mediespråk och redigering).
Jag känner mig väldigt nöjd. Jag var klar i rätt god tid och jag hade inte gjort någon stor miss. Borde gjort ett speciellt textstycke till en faktaruta istället och skulle valt ett annat typsnitt på ett annat stycke för att göra det mer lättläst.
Majoriteten av alla i klassen missade att ta bort en massa onödiga blankrader i texterna, så de blev onödigt långa och upphackade, och väldigt många använde både blankrad och indrag vid nytt stycke. BIIIIIIG no no!
Men på det stora hela tycker jag att vi alla är rätt duktiga på det här med redigering. Utom Erik L. För han är överjävligt duktig.
Resten av veckan ska spenderas åt att lyckas klura ut vad jag vill skriva ett reportage om, spendera en dag på platsen jag vill skriva om och sedan få ner något vettigt om stället på ungefär 5000 tecken. Det känns ganska hopplöst om jag ska vara ärlig, och inte blir det bättre av att mitt betyg i den här kursen hänger väldigt mycket på just den här uppgiften.
Jag ska också försöka hinna med att få ur mig ett vettigt uppslag till Dagspressredigeringen, som jag ska redovisa på onsdag. Det känns inte riktigt lika viktigt, eftersom Pelle ändå inte kommer gå igenom skiten eller sätta något betyg. Det känns betydligt mycket viktigare att jag får till något sorts halvvettigt reportage.
Så om någon har ett tips om vad man kan skriva om så tar jag tacksamt emot alla förslag!
måndag, oktober 19, 2009
Just an ordinary day, being fabulous
Jag är tillbaka i Sundsvall efter en kort helg hemma i Ludvika. Det var körsjungning för hela slanten på lördagen, så det kändes som att jag bara var hem och vände i princip. Men det var ändå skönt att komma hem och vara lite.
Igår kväll kom jag hem runt 23-tiden, trött som en hel flock med wokade gnuer och fortfarande illamående efter resan med X2000 från Gävle. De som säger att man inte blir illamående av att åka tåg kan ju ta och köra upp ett dylikt i valfri kroppsöppning nedanför midjan.
Idag har varit en lång dag i skolan. Redigering hela dagen. Första gången vi fick göra det på tid och första gången vi fick prova på att redigera en tabloidsida. Och ett sånt jävla pussel det är! Jag höll på att bli galen mer än en gång på att det inte gick att få ihop helvetet. Jag kortade ner texter, förminskade bilder, flyttade faktarutor, förstorade bilder, förminkade och förstorade rubriker, nedryckare och bildtexter. Men det gick aldrig riktigt jämt ut. Och när jag hade skrivit ut fanskapet så såg jag ju självklart en massa sätt som jag hade kunnat förbättra det på. Men men, för att vara första gången så får jag väl känna mig nöjd. Antar jag...
På eftermiddagen fick vi veta att tentorna äntligen var färdigrättade och fanns att hämta hos Kerstin. Stressad och skitnervös gick jag, Sanna och Monica ner dit för att få våra domar.
Jag har känt mig hoppfull och nedslagen om vartannat när jag tänkt på den där tentan de senaste veckorna. Först tyckte jag att det gått riktigt bra. Sedan insåg jag att jag hade betydligt fler fel än jag trodde, och kände att jag kunde hoppas på max ett C (vilket visserligen inte är dåligt).
Den senaste veckan har det känts väldigt hopplöst och jag började förbereda mig på ett riktigt dåligt betyg i första kursen. Så när jag först fick tentan i handen vågade jag inte titta på den. Jag sneglade till slut på den ändå och jag gjorde faktiskt ifrån mig ett konstigt litet ljud (fråga Monica eller Sanna, de kan intyga att det är sant). Jag hade nämligen lyckats plugga (och till viss del gissa) mig till ett A. Ett jävla A! Fy FAAAAAAAAN vad bra jag är! Har inte känt mig så oförskämt nöjd med mig själv på väldigt länge.
Jag måste säga att jag är väldigt tacksam för att jag har en så härlig och givmild klass som delade med sig av sammanfattningar av diverse böcker inför tentan. Utan dem hade det definitivt inte gått så här bra...
Nu är det i alla fall laddning inför nästa veckas slutuppgift i redigering. Då blir det heldag i datasalen igen, framför InDesign. Imorgon är en lugn dag, med bara en lektion. Dessvärre kommer jag nog behöva sitta på skolan halva dagen ändå, eftersom Pelle varit snäll nog att ge oss en väldigt tidskrävande redigeringsuppgift inför onsdag.
Igår kväll kom jag hem runt 23-tiden, trött som en hel flock med wokade gnuer och fortfarande illamående efter resan med X2000 från Gävle. De som säger att man inte blir illamående av att åka tåg kan ju ta och köra upp ett dylikt i valfri kroppsöppning nedanför midjan.
Idag har varit en lång dag i skolan. Redigering hela dagen. Första gången vi fick göra det på tid och första gången vi fick prova på att redigera en tabloidsida. Och ett sånt jävla pussel det är! Jag höll på att bli galen mer än en gång på att det inte gick att få ihop helvetet. Jag kortade ner texter, förminskade bilder, flyttade faktarutor, förstorade bilder, förminkade och förstorade rubriker, nedryckare och bildtexter. Men det gick aldrig riktigt jämt ut. Och när jag hade skrivit ut fanskapet så såg jag ju självklart en massa sätt som jag hade kunnat förbättra det på. Men men, för att vara första gången så får jag väl känna mig nöjd. Antar jag...
På eftermiddagen fick vi veta att tentorna äntligen var färdigrättade och fanns att hämta hos Kerstin. Stressad och skitnervös gick jag, Sanna och Monica ner dit för att få våra domar.
Jag har känt mig hoppfull och nedslagen om vartannat när jag tänkt på den där tentan de senaste veckorna. Först tyckte jag att det gått riktigt bra. Sedan insåg jag att jag hade betydligt fler fel än jag trodde, och kände att jag kunde hoppas på max ett C (vilket visserligen inte är dåligt).
Den senaste veckan har det känts väldigt hopplöst och jag började förbereda mig på ett riktigt dåligt betyg i första kursen. Så när jag först fick tentan i handen vågade jag inte titta på den. Jag sneglade till slut på den ändå och jag gjorde faktiskt ifrån mig ett konstigt litet ljud (fråga Monica eller Sanna, de kan intyga att det är sant). Jag hade nämligen lyckats plugga (och till viss del gissa) mig till ett A. Ett jävla A! Fy FAAAAAAAAN vad bra jag är! Har inte känt mig så oförskämt nöjd med mig själv på väldigt länge.
Jag måste säga att jag är väldigt tacksam för att jag har en så härlig och givmild klass som delade med sig av sammanfattningar av diverse böcker inför tentan. Utan dem hade det definitivt inte gått så här bra...
Nu är det i alla fall laddning inför nästa veckas slutuppgift i redigering. Då blir det heldag i datasalen igen, framför InDesign. Imorgon är en lugn dag, med bara en lektion. Dessvärre kommer jag nog behöva sitta på skolan halva dagen ändå, eftersom Pelle varit snäll nog att ge oss en väldigt tidskrävande redigeringsuppgift inför onsdag.
måndag, oktober 12, 2009
Förra veckan i långhet
Jag borde ha bloggat lite förra veckan, men det var så mycket som kom i vägen.
På måndagen började två nya kurser, Mediespråk och redigering, som är den ordinarie, obligatoriska kursen för oktober månad, samt Dagspressredigering, som jag (och de flesta andra i klassen) läser utöver våra ordinarie poäng den här terminen. Anledningen till att så många läser den är helt enkelt att många lärare och äldre elever tipsat om och rekommenderat den kursen. Att kunna redigering förutom reportrandet ska tydligen göra det mycket enklare att få tag på ett jobb till sommaren, och det tackar man ju inte nej till.
Vi blev tilldelade två arbetsuppgifter på måndagen, ett miniporträtt av en före detta student som tog examen för sex år sedan. Alla fick varsitt namn och skulle alltså försöka få tag på den personen för en liten intervju. Den andra uppgiften var mindre, men för mig betydligt svårare, eftersom det handlade om ingresser. Ca 50 minuter på oss att skriva 3-4 ingresser (vi skulle såklart kontrollera så att alla grejer vi fick info om var en riktig nyhet och var värd en artikel) samt en kortis för webben. Det gick bajs, eftersom jag är skitdålig på ingresser. Verkligen. Jag tycker att det är fruktansvärt svårt att få till en vettig ingress på 30+/- 8 ord som innehåller något/några V och kanske ett H eller N. Skitsvårt. Men det är väl också därför som vi har några föreläsningar ägnade endast åt det ämnet.
Tisdagen var ganska lugn, med bara en föreläsning i intervjuteknik på förmiddagen och resten av dagen ägnad åt personporträttet. På kvällen var det dags för föreläsning i dagspressredigering, och vi fick våra första två uppgifter därifrån.
Onsdag var det genomgång av ingressuppgiften. De flesta var typ godkända, men inte mer, verkade det som. Så jag var i gott sällskap. Jävla tur att vi inte får betyg på just det delmomentet, med andra ord. Åttingsberg lyckades dessutom utse en ingress på över 50 ord till "väldigt bra", ända tills vi (läs: jag) påpekade för honom att den faktiskt var femton ord längre än den "får". Då slog han både sig själv och författaren på fingrarna och vi (läs: jag) som blivit sura för att någon som "fuskat" med längden fått bra kritik (när vi slitit som djur för att hålla oss inom 22-38 ord) kunde bli på lite bättre humör :P
Jakten på min intervjuperson fortsatte, och till slut fick jag tag på henne och hon visade sig vara väldigt trevlig och pratglad. Sånt underlättar ju alltid, så intervjun flöt på väldigt bra och jag fick all info jag behövde och mycket därtill. På eftermiddagen var det dags för Kåridåren-möte. Eventuella intervjuer med diverse kända och okända människor diskuterades. Vissa sågades, andra hyllades.
Torsdag = dagen då jag började få ont i huvudet. Kände det först på vägen hem efter vår första lektion i Indesign, när jag och Bonnie gick uppför backarna till Nacksta. När jag kom hem dunkade det så ycket i mitt huvud att jag var säker på att jag skulle svimma. Tack och lov finns det värktabletter.
Personporträttet blev färdigskrivet och direkt efter det bar det av ner till Kårhuset för styrelsemöte med Gungner och sedan rep. Det var ett minst sagt intressant rep utan Lina där (stackaren var sjuk), men det gick rätt bra det också.
När repet var slut hade dessvärre min huvudvärk börjat komma tillbaka, så det blev till att cykla hem i ett väldigt lugnt tempo för att det inte skulle bli värre. Massor med vatten och sängen tidigt skulle nog göra susen.
Ack så fel jag hade.
När jag vaknade kl 6.15 på fredag morgon hade jag migrän av värsta sorten. Extrem huvudvärk, yrsel och illamående så fort jag rörde mig ens en millimeter. Efter att ha konstaterat att vatten nog inte rår på just den sortens migrän blev det till att gå tillbaka till sängen, SMSa till Monica och meddela att jag är sjuk för att sedan somna om och inte komma upp ur sängen ordentligt förrän sju timmar senare.
Trots att jag ville spy på all sorts social kontakt under större delen av dagen tvingade jag mig själv att ta tag i de två uppdrag som låg på mina axlar för den dagen: att boka om repetitionslokalen för Gungner (vilket är ett av mina uppdrag som Körtomte) samt att återigen försöka få tag på Moneybrother's presskontakt för att boka in intervjun med Kåridåren. Salbokningarna var inget större problem. Det tog lite tid att gå igenom alla datum, men inget större krångel dök upp. Moneybrother däremot var en enda jävla stor besvikelse. Jag pratade med Christian, hans pressansvarige, som jag kontaktat tidigare i veckan utan svar. Jag fick nu veta att den här turnén kommer de inte ge några som helst intervjuer till några Universitets- eller studenttidningar, och knappt till några andra heller som det lät. De har ett tufft schema med spelningar varje kväll väldigt länge, så det är väl förståeligt att det inte vill sitta i intervjuer hel dagarna, men ändå. Trist att det inte blir något, för det hade varit kul att ha med i Kåridåren. Men men, det finns fler kändisar inplanerade till det kommande numret, så det ska nog ordna sig. Och, för att återge en viss Oscars reaktion när jag berättade om Moneybrothers inställning: "Åh, vad jag blir trött på alla högdragna rockfacister som tycker att de är för fina för studenttidningar..." So true, Oscar. So true...
Fredagkvällen skulle ha spenderats med Charlene och karaoke, men med migrän och överhängande spyattack kändes det inte lockande, så det blev Idol, Lisa och soffan istället.
Lördagen var något bättre, men huvudvärken hotade hela tiden att slå till med full kraft igen. Dessutom började jag få slut på Diclofenac. Därmed blev även det en lugn hemmakväll med min lilla Flisa, trots att Kåren med Sanna och Monica hade stått på schemat.
Söndagen kände jag mig någorlunda mänsklig igen och orkade mig ut på lite längre promenader med Lisa igen. Skönt med frisk luft, men så fort jag ansträngde mig minsta lilla satte huvudet igång att dunka igen.
Jag gjorde ändå något vettigt under dagen, eftersom jag rättade till mitt personporträtt. Jag fick nämligen lite kommentarer från Daniel som jag träffade på under min promenad med Lisa (det är bra att bo granne med hälften av sina klasskamrater ibland), samt respons från min intervjuperson som hade läst igenom mitt första utkast.
För övrigt var det en latdag, återhämtningsdag och allt sånt.
Och nu är alltså veckan igång igen...
Idag har jag suttit med Indesign hela dagen. Nu ser jag bara marginallilnjer, utfallande bilder och anfang så långt ögat når. Man blir snabbt skadad. Med redigering är roligt än så länge. Visst, vi har inte fått göra något riktigt kreativt än, men jag gillar själva principen med det visuella. Det är nog inget jag skulle vilja göra BARA det, men till en viss del absolut.
Nu är det sova som gäller för min del. Jag är enligt schemat ledig imorgon, men jag ska upp coh tvätta kl 8 och kl 13.00 är det dags för annonsförsäljning för Kåridårens nästa nummer, så att det också har en chans att få komma ut. Önska oss lycka till. Det känns som att det kan behövas, för tydligen hade det gått väldigt dåligt med försäljningen idag...
På måndagen började två nya kurser, Mediespråk och redigering, som är den ordinarie, obligatoriska kursen för oktober månad, samt Dagspressredigering, som jag (och de flesta andra i klassen) läser utöver våra ordinarie poäng den här terminen. Anledningen till att så många läser den är helt enkelt att många lärare och äldre elever tipsat om och rekommenderat den kursen. Att kunna redigering förutom reportrandet ska tydligen göra det mycket enklare att få tag på ett jobb till sommaren, och det tackar man ju inte nej till.
Vi blev tilldelade två arbetsuppgifter på måndagen, ett miniporträtt av en före detta student som tog examen för sex år sedan. Alla fick varsitt namn och skulle alltså försöka få tag på den personen för en liten intervju. Den andra uppgiften var mindre, men för mig betydligt svårare, eftersom det handlade om ingresser. Ca 50 minuter på oss att skriva 3-4 ingresser (vi skulle såklart kontrollera så att alla grejer vi fick info om var en riktig nyhet och var värd en artikel) samt en kortis för webben. Det gick bajs, eftersom jag är skitdålig på ingresser. Verkligen. Jag tycker att det är fruktansvärt svårt att få till en vettig ingress på 30+/- 8 ord som innehåller något/några V och kanske ett H eller N. Skitsvårt. Men det är väl också därför som vi har några föreläsningar ägnade endast åt det ämnet.
Tisdagen var ganska lugn, med bara en föreläsning i intervjuteknik på förmiddagen och resten av dagen ägnad åt personporträttet. På kvällen var det dags för föreläsning i dagspressredigering, och vi fick våra första två uppgifter därifrån.
Onsdag var det genomgång av ingressuppgiften. De flesta var typ godkända, men inte mer, verkade det som. Så jag var i gott sällskap. Jävla tur att vi inte får betyg på just det delmomentet, med andra ord. Åttingsberg lyckades dessutom utse en ingress på över 50 ord till "väldigt bra", ända tills vi (läs: jag) påpekade för honom att den faktiskt var femton ord längre än den "får". Då slog han både sig själv och författaren på fingrarna och vi (läs: jag) som blivit sura för att någon som "fuskat" med längden fått bra kritik (när vi slitit som djur för att hålla oss inom 22-38 ord) kunde bli på lite bättre humör :P
Jakten på min intervjuperson fortsatte, och till slut fick jag tag på henne och hon visade sig vara väldigt trevlig och pratglad. Sånt underlättar ju alltid, så intervjun flöt på väldigt bra och jag fick all info jag behövde och mycket därtill. På eftermiddagen var det dags för Kåridåren-möte. Eventuella intervjuer med diverse kända och okända människor diskuterades. Vissa sågades, andra hyllades.
Torsdag = dagen då jag började få ont i huvudet. Kände det först på vägen hem efter vår första lektion i Indesign, när jag och Bonnie gick uppför backarna till Nacksta. När jag kom hem dunkade det så ycket i mitt huvud att jag var säker på att jag skulle svimma. Tack och lov finns det värktabletter.
Personporträttet blev färdigskrivet och direkt efter det bar det av ner till Kårhuset för styrelsemöte med Gungner och sedan rep. Det var ett minst sagt intressant rep utan Lina där (stackaren var sjuk), men det gick rätt bra det också.
När repet var slut hade dessvärre min huvudvärk börjat komma tillbaka, så det blev till att cykla hem i ett väldigt lugnt tempo för att det inte skulle bli värre. Massor med vatten och sängen tidigt skulle nog göra susen.
Ack så fel jag hade.
När jag vaknade kl 6.15 på fredag morgon hade jag migrän av värsta sorten. Extrem huvudvärk, yrsel och illamående så fort jag rörde mig ens en millimeter. Efter att ha konstaterat att vatten nog inte rår på just den sortens migrän blev det till att gå tillbaka till sängen, SMSa till Monica och meddela att jag är sjuk för att sedan somna om och inte komma upp ur sängen ordentligt förrän sju timmar senare.
Trots att jag ville spy på all sorts social kontakt under större delen av dagen tvingade jag mig själv att ta tag i de två uppdrag som låg på mina axlar för den dagen: att boka om repetitionslokalen för Gungner (vilket är ett av mina uppdrag som Körtomte) samt att återigen försöka få tag på Moneybrother's presskontakt för att boka in intervjun med Kåridåren. Salbokningarna var inget större problem. Det tog lite tid att gå igenom alla datum, men inget större krångel dök upp. Moneybrother däremot var en enda jävla stor besvikelse. Jag pratade med Christian, hans pressansvarige, som jag kontaktat tidigare i veckan utan svar. Jag fick nu veta att den här turnén kommer de inte ge några som helst intervjuer till några Universitets- eller studenttidningar, och knappt till några andra heller som det lät. De har ett tufft schema med spelningar varje kväll väldigt länge, så det är väl förståeligt att det inte vill sitta i intervjuer hel dagarna, men ändå. Trist att det inte blir något, för det hade varit kul att ha med i Kåridåren. Men men, det finns fler kändisar inplanerade till det kommande numret, så det ska nog ordna sig. Och, för att återge en viss Oscars reaktion när jag berättade om Moneybrothers inställning: "Åh, vad jag blir trött på alla högdragna rockfacister som tycker att de är för fina för studenttidningar..." So true, Oscar. So true...
Fredagkvällen skulle ha spenderats med Charlene och karaoke, men med migrän och överhängande spyattack kändes det inte lockande, så det blev Idol, Lisa och soffan istället.
Lördagen var något bättre, men huvudvärken hotade hela tiden att slå till med full kraft igen. Dessutom började jag få slut på Diclofenac. Därmed blev även det en lugn hemmakväll med min lilla Flisa, trots att Kåren med Sanna och Monica hade stått på schemat.
Söndagen kände jag mig någorlunda mänsklig igen och orkade mig ut på lite längre promenader med Lisa igen. Skönt med frisk luft, men så fort jag ansträngde mig minsta lilla satte huvudet igång att dunka igen.
Jag gjorde ändå något vettigt under dagen, eftersom jag rättade till mitt personporträtt. Jag fick nämligen lite kommentarer från Daniel som jag träffade på under min promenad med Lisa (det är bra att bo granne med hälften av sina klasskamrater ibland), samt respons från min intervjuperson som hade läst igenom mitt första utkast.
För övrigt var det en latdag, återhämtningsdag och allt sånt.
Och nu är alltså veckan igång igen...
Idag har jag suttit med Indesign hela dagen. Nu ser jag bara marginallilnjer, utfallande bilder och anfang så långt ögat når. Man blir snabbt skadad. Med redigering är roligt än så länge. Visst, vi har inte fått göra något riktigt kreativt än, men jag gillar själva principen med det visuella. Det är nog inget jag skulle vilja göra BARA det, men till en viss del absolut.
Nu är det sova som gäller för min del. Jag är enligt schemat ledig imorgon, men jag ska upp coh tvätta kl 8 och kl 13.00 är det dags för annonsförsäljning för Kåridårens nästa nummer, så att det också har en chans att få komma ut. Önska oss lycka till. Det känns som att det kan behövas, för tydligen hade det gått väldigt dåligt med försäljningen idag...
tisdag, oktober 06, 2009
A match made in heaven
Vi är verkligen perfekta ihop, jag och min lilla Lisa. Vi är lika på väldigt många sätt, och är därför de ultimata room mates.
Vi är till exempel preci lika envisa båda två. Jag är dock starkare och större, vilket borde betyda att jag vinner när det gäller, men hon är sötare så jag brukar låta henne vinna.
Den likhet som jag är allra mest tacksam för är att även min lilla rump-Lisa är väldigt morgontrött. En morgon som denna, till exempel, då jag vaknade vid strax efter 6, tycker Lisa att jag är dum i huvudet. Hon låg och halvsov i soffan när jag kom och sa god morgon till henne. Blicken jag fick verkade säga "är du inte riktigt jävla klok, människa?!", varpå hon la ner huvudet igen och såg ut att somna om.
Jag önskar verkligen att jag kunde göra likadant, och sova till ungefär lunch, men dessvärre måste jag ner till skolan för en förmiddagslektion. Den verkar dock som att den kan vara intressant, så det är väl förhoppningsvis inte meningslöst att släpa sig dit trots extrem trötthet.
I eftermiddag blir det tvätt av lakan och jacka, samt bokning av diverse intervjuer. Ska även få tummen ur arslet och se till att fixa min praktik på NLT till våren. Borde ha gjort det för typ en månad sedan, men är man The Queen of Procrastination så är man...
Vi är till exempel preci lika envisa båda två. Jag är dock starkare och större, vilket borde betyda att jag vinner när det gäller, men hon är sötare så jag brukar låta henne vinna.
Den likhet som jag är allra mest tacksam för är att även min lilla rump-Lisa är väldigt morgontrött. En morgon som denna, till exempel, då jag vaknade vid strax efter 6, tycker Lisa att jag är dum i huvudet. Hon låg och halvsov i soffan när jag kom och sa god morgon till henne. Blicken jag fick verkade säga "är du inte riktigt jävla klok, människa?!", varpå hon la ner huvudet igen och såg ut att somna om.
Jag önskar verkligen att jag kunde göra likadant, och sova till ungefär lunch, men dessvärre måste jag ner till skolan för en förmiddagslektion. Den verkar dock som att den kan vara intressant, så det är väl förhoppningsvis inte meningslöst att släpa sig dit trots extrem trötthet.
I eftermiddag blir det tvätt av lakan och jacka, samt bokning av diverse intervjuer. Ska även få tummen ur arslet och se till att fixa min praktik på NLT till våren. Borde ha gjort det för typ en månad sedan, men är man The Queen of Procrastination så är man...
söndag, oktober 04, 2009
Lördagens...
ondaste: Att vakna ca 06.30 (när man somnat någon gång efter kl 03.20) av ett överjordiskt sendrag i hela vänsterbenet. Det gjorde mig öm för resten av dagen...
jobbigaste: Att behöva gå upp ur sängen, lätt bakis och med värk i benet efter the aforementioned sendrag.
hjältemod: Att gå ner till tvättstugan med massor med tvätt. Bakis, öm och iklädd det som ligger läääängst in i garderoben och aldrig bör lämna lägenheten, då det kan leda till psykiska men hos de stackars människor som råkar se eländet. Detta var det enda som var rent...
tur-i-oturen: Att jag stod framför mitt badrumsskåp och borstade håret precis när en av glashyllorna i det väljer att ramla ner, tillsammans med ALLA parfymflaskor jag äger och har. Bäst som jag är lyckades jag fånga de flesta, inklusive hyllplanet, och resten av flaskorna fångades upp av en utdragen låda alldeles under. WIN
bästa: Bio med Monica och Sanna. Inglourious Basterds. Den rockade röv, som man säger i Ludvika. Jag ääälskaaaar när Brad Pitt's rollfigur försöker prata italienska :P
våtaste: Att cykla hem i mörker, spöregn och blåst och helt plötsligt finna att det man trodde var en liten, odjup pöl i själva verket var en gigantisk, decimeterdjup sjö på cykelbanan.
silverlining: Att jag slapp cykla hem ensam efter bion, utan fick med mig en Monica på pakethållaren. Det var lite vingligt några gånger, men betydligt mycket trevligare än att ta sig igenom regnet på egen hand. Det blev till och med lite kul att bli dyblöt om fötterna av ovan nämnda sjöar vi stötte på när man var två som delade på eländet.
nattuggla: Jag, som vanligt, då detta är andra natten den här veckan som jag är vaken när morgontidningen kommer in genom brevinkastet.
jobbigaste: Att behöva gå upp ur sängen, lätt bakis och med värk i benet efter the aforementioned sendrag.
hjältemod: Att gå ner till tvättstugan med massor med tvätt. Bakis, öm och iklädd det som ligger läääängst in i garderoben och aldrig bör lämna lägenheten, då det kan leda till psykiska men hos de stackars människor som råkar se eländet. Detta var det enda som var rent...
tur-i-oturen: Att jag stod framför mitt badrumsskåp och borstade håret precis när en av glashyllorna i det väljer att ramla ner, tillsammans med ALLA parfymflaskor jag äger och har. Bäst som jag är lyckades jag fånga de flesta, inklusive hyllplanet, och resten av flaskorna fångades upp av en utdragen låda alldeles under. WIN
bästa: Bio med Monica och Sanna. Inglourious Basterds. Den rockade röv, som man säger i Ludvika. Jag ääälskaaaar när Brad Pitt's rollfigur försöker prata italienska :P
våtaste: Att cykla hem i mörker, spöregn och blåst och helt plötsligt finna att det man trodde var en liten, odjup pöl i själva verket var en gigantisk, decimeterdjup sjö på cykelbanan.
silverlining: Att jag slapp cykla hem ensam efter bion, utan fick med mig en Monica på pakethållaren. Det var lite vingligt några gånger, men betydligt mycket trevligare än att ta sig igenom regnet på egen hand. Det blev till och med lite kul att bli dyblöt om fötterna av ovan nämnda sjöar vi stötte på när man var två som delade på eländet.
nattuggla: Jag, som vanligt, då detta är andra natten den här veckan som jag är vaken när morgontidningen kommer in genom brevinkastet.
lördag, oktober 03, 2009
Tentafest hos Maria
Jätteskoj fest hos Maria ikväll! Bra initiativ med efter tenta-fest, tycker jag.
Nu har de flesta gått vidare till Kåren, men jag gick hem, eftersom jag är så förnedrans trött. Dessutom ville Lisa att jag skulle göra henne sällskap. Det såg jag i hennes blick när jag och Monica kom hit för en promenad med henne. :)
Anywho... Det återkommande samtalsämnet under kvällen (tack vare lobbyverklsamhet från mig och Oscar) var som följer:
Kan man se på en kille om han har en stor kuk?
Efter en del diskuterande kom vi fram till att, Ja, ofta. Vi kom även fram till att många i klassen (läs: jag, Oscar, Maria och några till) tror att en viss person i klassen är särskilt välutrustad. Jag ska inte nämna några namn, för då kan Anton bli generad. IGEN.
En annan person i klassen kände dock behov av att hävda sig på storleksfronten, då han blivit utpekad som "osäker", och visade därför upp den vid Marias franska balkong. Så alla som råkade gå förbi Nackstavägen 16B vid 22-tiden vet nu huruvida hans påstående att den är "rätt stor i slakt tillstånd" stämmer eller inte.
Och jag är glad att jag inte hör till den skaran...
Nu har de flesta gått vidare till Kåren, men jag gick hem, eftersom jag är så förnedrans trött. Dessutom ville Lisa att jag skulle göra henne sällskap. Det såg jag i hennes blick när jag och Monica kom hit för en promenad med henne. :)
Anywho... Det återkommande samtalsämnet under kvällen (tack vare lobbyverklsamhet från mig och Oscar) var som följer:
Kan man se på en kille om han har en stor kuk?
Efter en del diskuterande kom vi fram till att, Ja, ofta. Vi kom även fram till att många i klassen (läs: jag, Oscar, Maria och några till) tror att en viss person i klassen är särskilt välutrustad. Jag ska inte nämna några namn, för då kan Anton bli generad. IGEN.
En annan person i klassen kände dock behov av att hävda sig på storleksfronten, då han blivit utpekad som "osäker", och visade därför upp den vid Marias franska balkong. Så alla som råkade gå förbi Nackstavägen 16B vid 22-tiden vet nu huruvida hans påstående att den är "rätt stor i slakt tillstånd" stämmer eller inte.
Och jag är glad att jag inte hör till den skaran...
fredag, oktober 02, 2009
My bad...
När man går till ett thaimat-ställe och säger att man vill ha wokade nudlar med grönsaker och curry måste man tydligen var tydlig med att man vill ha just wokade nudlar med grönsaker och curry. Annars får man wokade grönsaker med curry och RIS... Jävla norrlänningar. Det här skulle aldrig ha hänt på Thai Fastfood i Västerås.
Förresten, sa jag att tentan är klar och att jag rockade den? Ikväll: PARTEEEYY!
Ps. Visst, jag hade kanske kunnat kontrollera min mat lite tydligare innan jag cyklade från stan. Men jag var hungrig, tom i skallen efter en jobbig tenta och jag såg ju wokade grönsaker i förpackningen, tillsammans med några långa, smala strån. Jag antog att det var rätt. Men de långa smala stråna var bara mer wokade grönsaker... Blä.
Förresten, sa jag att tentan är klar och att jag rockade den? Ikväll: PARTEEEYY!
Ps. Visst, jag hade kanske kunnat kontrollera min mat lite tydligare innan jag cyklade från stan. Men jag var hungrig, tom i skallen efter en jobbig tenta och jag såg ju wokade grönsaker i förpackningen, tillsammans med några långa, smala strån. Jag antog att det var rätt. Men de långa smala stråna var bara mer wokade grönsaker... Blä.
torsdag, oktober 01, 2009
Mistaaaaaaake!
GAAAH!
Jag har gjort bort mig!
Jag satt uppe och pluggade alldeles för länge igår. Jag kan få väldigt konstiga idéer på nätterna. Så när jag gick in på FC och såg att Oscar mailat ut en förfrågan till alla journaliststudenter angående att göra en intervju med Moneybrother när han kommer till stan 30/10, vad tror ni jag gjorde?
Jo, självklart skickade jag iväg ett mail till Oscar och sa att "jag känner mig manad, eftersom vi växt upp i samma stad, haft samma konstiga lärare på gymnasiet och dessutom är släkt" (på mycket långt håll, ska tilläggas). Jag hoppades lite i mitt innersta att någon annan redan skulle ha fått uppdraget, eftersom jag känner att jag nog skulle bli väldigt nervös om jag väl satt där och skulle intervjua människan. Men icke... När jag vaknade hade jag fått ett mail från Oscar som var så glad över att jag tagit kontakt och meddelade att jag ska boak intervjun med Moneybrother's pressansvarige så fort som möjligt och att deadline är dagen efter intervjun...
Så nu ska jag alltså ut på mitt första RIKTIGA journlistiska uppdrag... Intervju med min fyrmänning.
TJoooooo...
Jag har gjort bort mig!
Jag satt uppe och pluggade alldeles för länge igår. Jag kan få väldigt konstiga idéer på nätterna. Så när jag gick in på FC och såg att Oscar mailat ut en förfrågan till alla journaliststudenter angående att göra en intervju med Moneybrother när han kommer till stan 30/10, vad tror ni jag gjorde?
Jo, självklart skickade jag iväg ett mail till Oscar och sa att "jag känner mig manad, eftersom vi växt upp i samma stad, haft samma konstiga lärare på gymnasiet och dessutom är släkt" (på mycket långt håll, ska tilläggas). Jag hoppades lite i mitt innersta att någon annan redan skulle ha fått uppdraget, eftersom jag känner att jag nog skulle bli väldigt nervös om jag väl satt där och skulle intervjua människan. Men icke... När jag vaknade hade jag fått ett mail från Oscar som var så glad över att jag tagit kontakt och meddelade att jag ska boak intervjun med Moneybrother's pressansvarige så fort som möjligt och att deadline är dagen efter intervjun...
Så nu ska jag alltså ut på mitt första RIKTIGA journlistiska uppdrag... Intervju med min fyrmänning.
TJoooooo...
onsdag, september 23, 2009
Single again
Ja, så är det alltså.
Efter mycket funderande och kännande från bådas sidor blev det så. Det var han som tog steget som ledde dit, så ja, jag är aningens bitter, trots att jag på vissa plan kan hålla med honom. Men det kändes ju ändå väldigt bra att vara med honom...
Aja, jag tänker faktiskt inte prata alltför mycket om just detta misslyckande. Istället tänker jag prata om kärlek i allmänhet. Jag börjar nämligen tro att den är en myt. Allt det där snacket om att man "får fjärilar i magen", att det "pirrar i hela kroppen" och liknande. Jag vet inte om jag tror på det. Alls.
Jag har i alla fall aldrig varit med om just det. Jag anser mig ha varit kär, men inte på det sättet. Jag har känt starka känslor för någon, känt att jag mår bra av att vara med personen, att jag blir en lite bättre människa i dennes närhet, känt att jag skulle kunna tänka mig att dela min vardag med den personen och allt sånt. Men det där pirrandet har aldrig infunnit sig hos mig.
Inte som jag kan minnas i alla fall.
Eller glömmer jag bara? Försöker jag omedvetet att förminska känslor jag haft tidigare, eftersom the object of my affection visat sig vara någon helt annan än jag först trodde, visat sig vara ett svin, i brist på bättre ord?
Kanske är jag helt enkelt bara skadad och avtrubbad efter allt för många misslyckade kärlekshistorier. Jag vet inte ens om jag är kapabel till att känna så för någon annan människa.
Jag funderar ibland på hur jag skulle vilja att mitt bröllop skulle se ut. Vilka jag skulle bjuda, var vigseln och festen skulle hållas, om jag skulle vara klädd i vitt (eller vara lite mer ärlig och ha en röd klänning som det står "slampa" på). En sak har jag i alla fall varit ganska säker på rätt länge, och det är att jag inte skulle vilja att vi skulle skriva några egna löften, utan bara säga efter vigselförrättaren, säga "ja" och så. Jag tror att det grundar sig mycket i att jag är rädd för att jag inte skulle leva upp till de förväntningar som folk skulle ha på kärleksförklaringarna i ett sådant löfte. Jag vet nämligen inte om jag är kapabel att känna som man förväntas känna i ett sådant läge, och ännu mindre att sätta ord på det. Jag är rädd för att jag skulle behöva fejka mig igenom det och låta platt, att någon skulle se igenom min fasad och upptäcka bristen på känslor.
Men herregud vad osund jag låter helt plötsligt. Det låter som att jag är fullständigt död inombords och inte kan känna något alls för människor. Men det kan jag, absolut. Jag känner oerhört starkt för mina vänner, släktingar och min familj. De är det bästa jag har och jag älskar dem. Jag känner bara inte det där pirrande och bubbliga som man tydligen förväntas känna när man är förälskad.
Kanske har jag bara ett annat sätt att älska, eller så har jag kanske bara inte träffat den personen som ska få mig att bubbla.
Den som lever får se, antar jag.
Efter mycket funderande och kännande från bådas sidor blev det så. Det var han som tog steget som ledde dit, så ja, jag är aningens bitter, trots att jag på vissa plan kan hålla med honom. Men det kändes ju ändå väldigt bra att vara med honom...
Aja, jag tänker faktiskt inte prata alltför mycket om just detta misslyckande. Istället tänker jag prata om kärlek i allmänhet. Jag börjar nämligen tro att den är en myt. Allt det där snacket om att man "får fjärilar i magen", att det "pirrar i hela kroppen" och liknande. Jag vet inte om jag tror på det. Alls.
Jag har i alla fall aldrig varit med om just det. Jag anser mig ha varit kär, men inte på det sättet. Jag har känt starka känslor för någon, känt att jag mår bra av att vara med personen, att jag blir en lite bättre människa i dennes närhet, känt att jag skulle kunna tänka mig att dela min vardag med den personen och allt sånt. Men det där pirrandet har aldrig infunnit sig hos mig.
Inte som jag kan minnas i alla fall.
Eller glömmer jag bara? Försöker jag omedvetet att förminska känslor jag haft tidigare, eftersom the object of my affection visat sig vara någon helt annan än jag först trodde, visat sig vara ett svin, i brist på bättre ord?
Kanske är jag helt enkelt bara skadad och avtrubbad efter allt för många misslyckade kärlekshistorier. Jag vet inte ens om jag är kapabel till att känna så för någon annan människa.
Jag funderar ibland på hur jag skulle vilja att mitt bröllop skulle se ut. Vilka jag skulle bjuda, var vigseln och festen skulle hållas, om jag skulle vara klädd i vitt (eller vara lite mer ärlig och ha en röd klänning som det står "slampa" på). En sak har jag i alla fall varit ganska säker på rätt länge, och det är att jag inte skulle vilja att vi skulle skriva några egna löften, utan bara säga efter vigselförrättaren, säga "ja" och så. Jag tror att det grundar sig mycket i att jag är rädd för att jag inte skulle leva upp till de förväntningar som folk skulle ha på kärleksförklaringarna i ett sådant löfte. Jag vet nämligen inte om jag är kapabel att känna som man förväntas känna i ett sådant läge, och ännu mindre att sätta ord på det. Jag är rädd för att jag skulle behöva fejka mig igenom det och låta platt, att någon skulle se igenom min fasad och upptäcka bristen på känslor.
Men herregud vad osund jag låter helt plötsligt. Det låter som att jag är fullständigt död inombords och inte kan känna något alls för människor. Men det kan jag, absolut. Jag känner oerhört starkt för mina vänner, släktingar och min familj. De är det bästa jag har och jag älskar dem. Jag känner bara inte det där pirrande och bubbliga som man tydligen förväntas känna när man är förälskad.
Kanske har jag bara ett annat sätt att älska, eller så har jag kanske bara inte träffat den personen som ska få mig att bubbla.
Den som lever får se, antar jag.
söndag, september 20, 2009
Filmkväll
Jag hade tänkt ha en halvtråkig hemmakväll med mig själv idag. Kanske läsa lite i Medieutveckling 2009 eller Nyhetsjournalistik, men mer spännande än så skulle det inte bli. Men så fick jag ett sms från Monica vid 18-tiden, där hon undrade om jag kände för att komma över på lite filmkväll hos henne. Så det bar av ner gemensamt till affären för att införskaffa chips och toalettpapper (endast chipsen var menade för kvällen) och så gick jag och Lisa de 50 meterna bort till Monica's port.
Det blev Sex And The City-filmen, chips, supergoda brownies och en massa trevligt snack, och jag kom inte därifrån förrän 01.40, så jag kan lugnt säga att det var en mer lyckad kväll än jag hade tänkt mig när jag vaknade i morse (läs: vid lunch).
Imorgon blir det städning och tvätt för hela slanten (om jag orkar den här gången vill säga) och på måndag är det dags för barnmorskan för att skaffa ett nytt recept på mina nedrans snordyra ringar. Varför kan inte preventivmedel vara gratis? Jag har nog sagt det förut, men det är värt att upprepas: Jag tror verkligen att regeringen vill att jag blir gravid...
Det blev Sex And The City-filmen, chips, supergoda brownies och en massa trevligt snack, och jag kom inte därifrån förrän 01.40, så jag kan lugnt säga att det var en mer lyckad kväll än jag hade tänkt mig när jag vaknade i morse (läs: vid lunch).
Imorgon blir det städning och tvätt för hela slanten (om jag orkar den här gången vill säga) och på måndag är det dags för barnmorskan för att skaffa ett nytt recept på mina nedrans snordyra ringar. Varför kan inte preventivmedel vara gratis? Jag har nog sagt det förut, men det är värt att upprepas: Jag tror verkligen att regeringen vill att jag blir gravid...
onsdag, september 16, 2009
Björn Häger
Heldag med Björn Häger på skolan idag. Temat var intervjuteknik och det var helt fantastiskt bra! Väldigt intressant, och han på något vis påminde mig om varför jag sökte hit till Miun och varför jag vill bli journalist (jag vet att det låter fånigt och klyschigt, men så kändes det).
Föreläsningen var intressant, lärorik och framför allt väldigt rolig att lyssna på. Dessvärre känner jag på mig att jag kommer drömma mardrömmar om att intervjua Carl Bildt i flera veckor nu...
Föreläsningen var intressant, lärorik och framför allt väldigt rolig att lyssna på. Dessvärre känner jag på mig att jag kommer drömma mardrömmar om att intervjua Carl Bildt i flera veckor nu...
How we do it in Norrland
Vad man ägnar sig åt en helt vanlig tisdag på journalistutbildningen på Mittuniversitetet: Diskuterar med Sofia "Mymlan" Mirjamsdotter huruvida Blondinbella i framtiden kommer utnyttja sin makt och sitt inflytande över unga för att bli diktator.
söndag, september 13, 2009
Kort och koncist!
Jag är tillbaka, men bara så smått. Det blir inget långt första inlägg för att sammanfatta månaderna av frånvaro här inte. Istället tänker jag bjuda på ett citat som kan få sammanfatta fredagkvällens samtalsämne på JFS-sittningen.
Oscar: Vad är det med lätt överviktiga kvinnor och extravaganta sexliv?
There you have it, folks! Det tog två veckor, men nu ha kurskamraterna (åtminstone de som var coola nog att komma till vår samtalsring) fått lära känna mitt sanna jag! Nu kommer ingenting att bli sig likt mer :P
Allt gott!
Oscar: Vad är det med lätt överviktiga kvinnor och extravaganta sexliv?
There you have it, folks! Det tog två veckor, men nu ha kurskamraterna (åtminstone de som var coola nog att komma till vår samtalsring) fått lära känna mitt sanna jag! Nu kommer ingenting att bli sig likt mer :P
Allt gott!
onsdag, september 02, 2009
Guess Who's Back, Bitches!
Här är jag igen!
Det var väldigt längesen sist. Jag har helt enkelt inte känt för att skriva under sommaren. Det har varit alldeles för mycket jobbande, lite ångest, mycket trötthet och en STOOOR längtan efter att få komma igång med studierna igen.
Nu är det i alla fall slut på de sakerna, för jobbet är jag klar med, ångest känner jag ingen då jag återigen bor själv, studierna har precis börjat, och jag känner mig därmed oerhört peppad, och tröttheten... Ja, okej, ALLT är inte borta riktigt än.
Jag har nu bott i Sundsvall i några veckor, och jag måste säga att jag redan trivs oförskämt bra här. Det är en fin stad, rätt så lagom stor för min smak ("betydligt större än Ludvika" duger för mig) och hittills har jag träffat många trevliga människor, inte minst käre Harald såklart. :)
Det var väldigt längesen sist. Jag har helt enkelt inte känt för att skriva under sommaren. Det har varit alldeles för mycket jobbande, lite ångest, mycket trötthet och en STOOOR längtan efter att få komma igång med studierna igen.
Nu är det i alla fall slut på de sakerna, för jobbet är jag klar med, ångest känner jag ingen då jag återigen bor själv, studierna har precis börjat, och jag känner mig därmed oerhört peppad, och tröttheten... Ja, okej, ALLT är inte borta riktigt än.
Jag har nu bott i Sundsvall i några veckor, och jag måste säga att jag redan trivs oförskämt bra här. Det är en fin stad, rätt så lagom stor för min smak ("betydligt större än Ludvika" duger för mig) och hittills har jag träffat många trevliga människor, inte minst käre Harald såklart. :)
måndag, juni 08, 2009
Varning för skryt!
För jag fick VG på tentan! För jag fick VG på tentan! För jag fick VG på te-entaaaaaaan! FY FAN VAD JAG ÄR BRA!
Jag fick VG på min hemtenta/uppsats i psykologin! Jag är så jävla BÄST!
När jag såg hur alla andra hade staplat upp det så duktigt med alla olika perspektiv och deras syn på det fenomen de diskuterat så blev jag orolig för att det skulle gå åt helvete och jag skulle tvingas komplettera, men ack så jag bedrog mig!
En bit av lärarens kommentar:
Kortfattat:
Fy fan vad jag är bra!
Jag fick VG på min hemtenta/uppsats i psykologin! Jag är så jävla BÄST!
När jag såg hur alla andra hade staplat upp det så duktigt med alla olika perspektiv och deras syn på det fenomen de diskuterat så blev jag orolig för att det skulle gå åt helvete och jag skulle tvingas komplettera, men ack så jag bedrog mig!
En bit av lärarens kommentar:
Du gör det hela mycket trovärdigt med god teoretisk koppling, god syntes av olika socialpsykologiska aspekter och inte minst en mycket god förankring i verkligheten. Läsvärt! Betyget är Väl godkänd.
Kortfattat:
Fy fan vad jag är bra!
måndag, juni 01, 2009
Insektsjävlar!
Jag hatar insekter.
När jag vaknade idag kliade det jättemycket på ett gammalt ärr jag har på knät (från en skidolycka när jag var runt 10). Jag tänkte inte så jättemycket på det först, eftersom det händer då och då att mina ärr kliar lite extra. Nu har jag dock upptäckt att anledningen till detta extrema kliande är att en liten myggjävel bestämt sig för att bita mig precis på mitt ärr, så nu står det ut som en ful böld strax under knäskålen. Och när jag säger böld så menar jag det. Jag är nämligen lite lätt överkänslig mot insektsbett av alla de slag, så mina myggbett blir i regel 2-3 cm i diameter och står ut ½-1 cm från min normala hud. Oerhört charmigt. Och lagom till när det är dags att ta på sig shorts...
När jag alldeles nyss kom in efter en härlig promenad med Lisa kände jag att något kittlade mig på axeln. Jag tänkte att det förmodligen var ett hårstrå som förvillat sig ur min uppsättning, alternativt en liten droppe svett som trängde sig fram ur mina porer (det är extremt varmt, och det blir inte svalare av att ta en rask promenad, I promise you). Men icke då. När jag tittar ner ser jag en äcklig liten larv som kryper fram på min stackars klibbiga axel. Den liksom drar sig framåt ungefär som en blodigel, viker ihop kroppen och rätar ut den, om och om igen.
Jag sprätter bort äcklet med en tidning jag hittar på köksbordet, och hoppas innerst inne att jag ska ha råkat krossa den.
Jag hatar insekter
När jag vaknade idag kliade det jättemycket på ett gammalt ärr jag har på knät (från en skidolycka när jag var runt 10). Jag tänkte inte så jättemycket på det först, eftersom det händer då och då att mina ärr kliar lite extra. Nu har jag dock upptäckt att anledningen till detta extrema kliande är att en liten myggjävel bestämt sig för att bita mig precis på mitt ärr, så nu står det ut som en ful böld strax under knäskålen. Och när jag säger böld så menar jag det. Jag är nämligen lite lätt överkänslig mot insektsbett av alla de slag, så mina myggbett blir i regel 2-3 cm i diameter och står ut ½-1 cm från min normala hud. Oerhört charmigt. Och lagom till när det är dags att ta på sig shorts...
När jag alldeles nyss kom in efter en härlig promenad med Lisa kände jag att något kittlade mig på axeln. Jag tänkte att det förmodligen var ett hårstrå som förvillat sig ur min uppsättning, alternativt en liten droppe svett som trängde sig fram ur mina porer (det är extremt varmt, och det blir inte svalare av att ta en rask promenad, I promise you). Men icke då. När jag tittar ner ser jag en äcklig liten larv som kryper fram på min stackars klibbiga axel. Den liksom drar sig framåt ungefär som en blodigel, viker ihop kroppen och rätar ut den, om och om igen.
Jag sprätter bort äcklet med en tidning jag hittar på köksbordet, och hoppas innerst inne att jag ska ha råkat krossa den.
Jag hatar insekter
söndag, maj 31, 2009
Sommarlycka!
Jag har haft en väldigt bra helg.
Stryk det förresten. En väldigt bra vecka, borde jag säga.
Visst, den inleddes med slit och stånk, eftersom jag flyttstädade kära Georgs lägenhet måndag - onsdag. Men jag fick även tillfälle att umgås med mina underbara Västerås-vänner lite extra eftersom jag var där så pass länge.
Det åts fyra gånger på Thai Fastfood under de fem dagar jag var i stan. Bara en sån sak är värd att vara glad över. En gång med Billie, en gång med Henriette, en gång med Sarastina och en kurskamrat till henne och en gång med Billie och Malou (och Henriette litegrann, fast hon åt faktiskt på Sushistället alldeles bredvid, så det räknades bara halvt :p) God mat i gott sällskap, med andra ord. Kan inte bli bättre.
I fredags var jag på firmafest på Piren med mina trevliga kollegor på Kompis Assistans. Ett gäng av dem har jag inte träffat förut, då de arbetar för andra brukare och därmed i princip aldrig tillsammans, men det var en ytterst trevlig kväll. Jag hamnade bredvid den fullaste killen i sällskapet på middagen, vilket var aningens jobbigt bitvis, men det blev bättre när han drog sig iväg och vi som var någorlunda nyktra fick prata för oss själva.
Igår var jag trött. Slut i kroppen på grund av värmen, antar jag. Men det gick snabbt över när Tomas hörde av sig och ville ses lite framåt kvällskvisten. Skutt in i duschen, på med sköna, somriga kläder och ut i sommarkvällen. Vi tog oss en sväng förbi Halvars och stod där och njöt av utsikten innan vi åkte vidare mot Sunnansjö där vi hade oss en härlig filmkväll med bland annat "Rebel Without A Cause" (som vi båda somnade ifrån, inte på grund av att den var dålig, utan för att värmen slagit ut oss totalt).
På fredag tar lillebror studenten. Herregud, värst vad han blivit stor, den lille fan... Så då blir det i alla fall en massa firande och sånt. Bakande och matlagande för hela slanten, anar jag. Men det ska bli väldigt roligt att träffa släktingar igen. Man ses alldeles för sällan nu för tiden, tycker jag. Alla har så fullt upp med sitt eget...
På lördag blir det grillning här ute i trädgården med storebror, goda vänner och deras barn (har du hört Malou, det låter nästan som din värsta mardröm :p). Inte för att fira nationaldagen, den bryr vi oss inte så mycket om. Det bara råkade bli så att det blev den dagen. Det var längesen vi sågs, järngänget från tiden på Nyckelön. Skamligt längesen faktiskt.
Men men, nog mes tjafs från mig nu. Nu är det fanimej dags att ta hand om resten av disken och sedan baka klart Ambrosiatårtan jag gör till mamma.
Tack och adjö!
Stryk det förresten. En väldigt bra vecka, borde jag säga.
Visst, den inleddes med slit och stånk, eftersom jag flyttstädade kära Georgs lägenhet måndag - onsdag. Men jag fick även tillfälle att umgås med mina underbara Västerås-vänner lite extra eftersom jag var där så pass länge.
Det åts fyra gånger på Thai Fastfood under de fem dagar jag var i stan. Bara en sån sak är värd att vara glad över. En gång med Billie, en gång med Henriette, en gång med Sarastina och en kurskamrat till henne och en gång med Billie och Malou (och Henriette litegrann, fast hon åt faktiskt på Sushistället alldeles bredvid, så det räknades bara halvt :p) God mat i gott sällskap, med andra ord. Kan inte bli bättre.
I fredags var jag på firmafest på Piren med mina trevliga kollegor på Kompis Assistans. Ett gäng av dem har jag inte träffat förut, då de arbetar för andra brukare och därmed i princip aldrig tillsammans, men det var en ytterst trevlig kväll. Jag hamnade bredvid den fullaste killen i sällskapet på middagen, vilket var aningens jobbigt bitvis, men det blev bättre när han drog sig iväg och vi som var någorlunda nyktra fick prata för oss själva.
Igår var jag trött. Slut i kroppen på grund av värmen, antar jag. Men det gick snabbt över när Tomas hörde av sig och ville ses lite framåt kvällskvisten. Skutt in i duschen, på med sköna, somriga kläder och ut i sommarkvällen. Vi tog oss en sväng förbi Halvars och stod där och njöt av utsikten innan vi åkte vidare mot Sunnansjö där vi hade oss en härlig filmkväll med bland annat "Rebel Without A Cause" (som vi båda somnade ifrån, inte på grund av att den var dålig, utan för att värmen slagit ut oss totalt).
På fredag tar lillebror studenten. Herregud, värst vad han blivit stor, den lille fan... Så då blir det i alla fall en massa firande och sånt. Bakande och matlagande för hela slanten, anar jag. Men det ska bli väldigt roligt att träffa släktingar igen. Man ses alldeles för sällan nu för tiden, tycker jag. Alla har så fullt upp med sitt eget...
På lördag blir det grillning här ute i trädgården med storebror, goda vänner och deras barn (har du hört Malou, det låter nästan som din värsta mardröm :p). Inte för att fira nationaldagen, den bryr vi oss inte så mycket om. Det bara råkade bli så att det blev den dagen. Det var längesen vi sågs, järngänget från tiden på Nyckelön. Skamligt längesen faktiskt.
Men men, nog mes tjafs från mig nu. Nu är det fanimej dags att ta hand om resten av disken och sedan baka klart Ambrosiatårtan jag gör till mamma.
Tack och adjö!
söndag, maj 17, 2009
The dreams continue
Det verkar verkligen som att jag är inne i en våg av konstiga drömmar just nu.
Inatt drömde jag nämligen att jag var kvar i Wisconsin, och att mamma och Olle hade flyttat dit (alltså inte tagit med sina grejer och köpt ett hus där, utan flyttat hela jävla huset dit). Jag bodde och jobbade dock fortfarande hos familjen S. Mamma kom och hälsade på mig i huset en dag, medan mamman S var hemma från jobbet. Någon ringde till mammas telefon, minns inte vem, och denna person ville efter en stund prata med mamman S, så mamma lämnade över mobilen till henne. När de lagt på så började mamman S ringa en massa andra samtal med mammas mobil. Tydligen ger detta mig oerhörd ångest, och jag springer efter henne och försöker få henne att förstå, utan att säga det rakt ut, att jag vill att hon lägger på och ringer med sin egen telefon istället.
Det konstiga var egentligen hur mycket ångest jag verkade få av situationen, mer än själva situationen i sig. Men men... Konstigheterna fortsätter iaf.
Är även ytterst förvånad över att jag kommer ihåg så pass många av mina drömmar just nu. Brukar normalt minnas en varannan månad. MAX.
Men men, det ger ju lite skoj i vardagen så där, så jag ska väl inte klaga.
Inatt drömde jag nämligen att jag var kvar i Wisconsin, och att mamma och Olle hade flyttat dit (alltså inte tagit med sina grejer och köpt ett hus där, utan flyttat hela jävla huset dit). Jag bodde och jobbade dock fortfarande hos familjen S. Mamma kom och hälsade på mig i huset en dag, medan mamman S var hemma från jobbet. Någon ringde till mammas telefon, minns inte vem, och denna person ville efter en stund prata med mamman S, så mamma lämnade över mobilen till henne. När de lagt på så började mamman S ringa en massa andra samtal med mammas mobil. Tydligen ger detta mig oerhörd ångest, och jag springer efter henne och försöker få henne att förstå, utan att säga det rakt ut, att jag vill att hon lägger på och ringer med sin egen telefon istället.
Det konstiga var egentligen hur mycket ångest jag verkade få av situationen, mer än själva situationen i sig. Men men... Konstigheterna fortsätter iaf.
Är även ytterst förvånad över att jag kommer ihåg så pass många av mina drömmar just nu. Brukar normalt minnas en varannan månad. MAX.
Men men, det ger ju lite skoj i vardagen så där, så jag ska väl inte klaga.
lördag, maj 16, 2009
Sötnöt - diverse bilder
Så här ser det ut mer eller mindre varje kväll när jag ska lägga mig nu för tiden. Katterna har bestämt sig för att min säng är den bästa i huset, och de är envisa jävlar som inte flyttar på sig i första laget, så det är bara att försöka tränga sig ner bredvid/mellan dem.
Jag var och hälsade på frugan häromdagen, eftersom sötnosen fyllde år. Traskade förbi på förmiddagen (fast här har det tydligen hunnit bli eftermiddag) med en liten blomma och blev bjuden på toppenfika. Passade på att ta en liten bild på henne och hennes läckra köksluckor. Hon är så tjusig i sin nya korta frisyr!
Så här tjusigt är det ute i skogen där jag och lilla Flisan promenerar om dagarna. Jag gillar den där spången, även om den har börjat murkna lite på sina ställen, så man får passa sig så man inte kliver igenom en planka och fastnar :p
Lisa tycker också om spången, men mest att kissa på den.
Hon tycker också att det är rätt skoj att försöka sprätta iväg alla murkna träbitar efter att ha kissat klart.Nu ska jag återgå till att låtsas plugga ryska.
torsdag, maj 14, 2009
Bloggskadad?
Jag skrev om konstiga drömmar för ett litet tag sedan. Och jag tror att de här konstiga drömmarna liksom klumpar ihop sig, så att de alla kommer vid ett och samma tillfälle, för inatt drömde jag konstigt igen.
Jag minns inte alla detaljer, men jag kommer ihåg att jag träffade en viss Egoina, vi var ute och promenerade i skogen, skrattade och hade det trevligt. Men hon bodde såklart inte nere i Skåne, utan vi båda bodde i Sundsvall (tror jag i alla fall, man vet aldrig så säkert med drömmar). Vi hade tydligen haft kontakt via våra bloggar en längre tid (jag har ju visserligen läst hennes blogg ganska länge nu, men "kontakt" skulle jag väl knappast kalla det, eftersom jag kommenterat i hennes blogg kanske två gånger).
Anywho, nu blir jag onödigt långrandig. Kontentan av hela drömmen var att vi blev typ bästa kompisar, skrattade runt i skogen och hon tog mig på brösten...
Undrar vad den här drömmen säger om mig som person. Förutom att jag är väldigt förtjust i Egoinas blogg, alltså.
Jag minns inte alla detaljer, men jag kommer ihåg att jag träffade en viss Egoina, vi var ute och promenerade i skogen, skrattade och hade det trevligt. Men hon bodde såklart inte nere i Skåne, utan vi båda bodde i Sundsvall (tror jag i alla fall, man vet aldrig så säkert med drömmar). Vi hade tydligen haft kontakt via våra bloggar en längre tid (jag har ju visserligen läst hennes blogg ganska länge nu, men "kontakt" skulle jag väl knappast kalla det, eftersom jag kommenterat i hennes blogg kanske två gånger).
Anywho, nu blir jag onödigt långrandig. Kontentan av hela drömmen var att vi blev typ bästa kompisar, skrattade runt i skogen och hon tog mig på brösten...
Undrar vad den här drömmen säger om mig som person. Förutom att jag är väldigt förtjust i Egoinas blogg, alltså.
måndag, maj 11, 2009
Drömmar
Det är inte så ofta som jag faktiskt kommer ihåg mina drömmar nu för tiden, men inatt (eller imorse ska jag väl säga, eftersom det var medan jag låg och drog mig i väntan på att alarmet skulle gå av igen) drömde jag något som fastnade.
Jag drömde att jag letade efter jobb, och jag var precis på väg att söka jobb på Hemglass, där jag skulle köra runt glassbilen på något ställe som hette Äcklekläcklarberget (något att ha med i tungvrickningsvisan kanske?).
Mer än så var det inte. Det var hela grejen.
Jo, jag försökte även leta på kartan var det där Äcklekläcklarberget låg någonstans, och tydligen låg det i/strax utanför Smedjebacken.
Kanske är mitt undermedvetna som försöker säga till mig att stanna kvar här i trakten? Delar av mig vill ju onekligen det nu...
Eller så är mitt undermedvetna helt enkelt jävligt sugen på glass.
Jag drömde att jag letade efter jobb, och jag var precis på väg att söka jobb på Hemglass, där jag skulle köra runt glassbilen på något ställe som hette Äcklekläcklarberget (något att ha med i tungvrickningsvisan kanske?).
Mer än så var det inte. Det var hela grejen.
Jo, jag försökte även leta på kartan var det där Äcklekläcklarberget låg någonstans, och tydligen låg det i/strax utanför Smedjebacken.
Kanske är mitt undermedvetna som försöker säga till mig att stanna kvar här i trakten? Delar av mig vill ju onekligen det nu...
Eller så är mitt undermedvetna helt enkelt jävligt sugen på glass.
söndag, maj 10, 2009
lördag, maj 09, 2009
Carin: Partypinglan #1
Jaha, och så satt man helt plötsligt alldeles ensam här hemma. Känns ju jävligt punk att sitta själv hemma en lördag kväll. I normala fall kan jag tycka att det är jävligt skönt att vara ensam hemma, och ha allt helt för mig själv. Jag får spela min musik på högsta volym och ingen klagar (förutom jag själv som står och håller för öronen och skriker "Det är för starkt!"... Jag tror jag börjar bli gammal)
Idag känns det däremot riktigt jävla deprimerande att vara ensam. Jag vill ha sällskap, jag vill prata, jag vill titta på film med någon.
Men, jag antar att det blir jag, Lisa och pianot ikväll...
Tjoho...
Idag känns det däremot riktigt jävla deprimerande att vara ensam. Jag vill ha sällskap, jag vill prata, jag vill titta på film med någon.
Men, jag antar att det blir jag, Lisa och pianot ikväll...
Tjoho...
fredag, maj 08, 2009
Saker jag gjort idag istället för att skriva psykologiuppsats:
Sovit till 11.
Kommit upp ur sängen strax före lunch.
Gått med Lisa.
Läst bloggar.
Läst fåniga trådar på Flashback.
Deppat ihop.
Bloggat.
Pratat med Sis.
Läst igenom Sis' uppsats.
Deppat ihop.
Pratat med Sis om att deppa ihop.
Läst fler bloggar.
Läst ännu fler fåniga trådar på Flashback.
Gått med Lisa ute i kylan, regnet och blåsten.
Bloggat.
Edit: Glömde säga att jag även beställt smink och borstar från Everyday Minerals för över $50 idag också. Känner man sig depp finns det få saker som hjälper så bra som att inhandla nytt smink :)
Kommit upp ur sängen strax före lunch.
Gått med Lisa.
Läst bloggar.
Läst fåniga trådar på Flashback.
Deppat ihop.
Bloggat.
Pratat med Sis.
Läst igenom Sis' uppsats.
Deppat ihop.
Pratat med Sis om att deppa ihop.
Läst fler bloggar.
Läst ännu fler fåniga trådar på Flashback.
Gått med Lisa ute i kylan, regnet och blåsten.
Bloggat.
Edit: Glömde säga att jag även beställt smink och borstar från Everyday Minerals för över $50 idag också. Känner man sig depp finns det få saker som hjälper så bra som att inhandla nytt smink :)
USA - how I miss you!
Idag saknar jag USA jättemycket! Jag vill till Wisconsin. Till Chicago.
Jag vill gå på Starbucks med Elli, Malou, Jenny, Corinna och Christina.
Jag vill sjunga med i dåliga låtar på karaoken på Moe's.
Jag vill fynda kläder och väskor på Marshall's.
Varför i helvete skulle jag åka hem för? Kunde jag inte ha stannat kvar som en illegal alien och jobbat på något sunkigt hak för minimum wage och bott i något kyffe hos någon senil tant?
Jag vill vara där igen.
Åka vilse i Waukesha.
Äta flottig mat på Noodles och Applebee's.
Framförallt skulle jag inte haft de bekymren jag har idag om jag hade stannat kvar i Wisconsin. Då skulle jag inte veta vad jag kanske går miste om nu.
Bajs
Jag vill gå på Starbucks med Elli, Malou, Jenny, Corinna och Christina.
Jag vill sjunga med i dåliga låtar på karaoken på Moe's.
Jag vill fynda kläder och väskor på Marshall's.
Varför i helvete skulle jag åka hem för? Kunde jag inte ha stannat kvar som en illegal alien och jobbat på något sunkigt hak för minimum wage och bott i något kyffe hos någon senil tant?
Jag vill vara där igen.
Åka vilse i Waukesha.
Äta flottig mat på Noodles och Applebee's.
Framförallt skulle jag inte haft de bekymren jag har idag om jag hade stannat kvar i Wisconsin. Då skulle jag inte veta vad jag kanske går miste om nu.
Bajs
Vill inte
Jag vill inte gå upp ur sängen, det känns som att det kommer bli en pissig dag, så jag stannar hellre i sängen och sover bort den.
Jag vill INTE skriva uppsats idag, den kommer ändå att suga när jag är klar, so what's the point?
Bajsig dag, bajsigt humör.
Jag vill INTE skriva uppsats idag, den kommer ändå att suga när jag är klar, so what's the point?
Bajsig dag, bajsigt humör.
torsdag, maj 07, 2009
Upplyftande ord för aspirerande författare:
if it doesn't come bursting out of you
in spite of everything,
don't do it.
unless it comes unasked out of your
heart and your mind and your mouth
and your gut,
don't do it.
if you have to sit for hours
staring at your computer screen
or hunched over your
typewriter
searching for words,
don't do it.
if you're doing it for money or
fame,
don't do it.
if you're doing it because you want
women in your bed,
don't do it.
if you have to sit there and
rewrite it again and again,
don't do it.
if it's hard work just thinking about doing it,
don't do it.
if you're trying to write like somebody
else,
forget about it.
if you have to wait for it to roar out of
you,
then wait patiently.
if it never does roar out of you,
do something else.
if you first have to read it to your wife
or your girlfriend or your boyfriend
or your parents or to anybody at all,
you're not ready.
don't be like so many writers,
don't be like so many thousands of
people who call themselves writers,
don't be dull and boring and
pretentious, don't be consumed with self-
love.
the libraries of the world have
yawned themselves to
sleep
over your kind.
don't add to that.
don't do it.
unless it comes out of
your soul like a rocket,
unless being still would
drive you to madness or
suicide or murder,
don't do it.
unless the sun inside you is
burning your gut,
don't do it.
when it is truly time,
and if you have been chosen,
it will do it by
itself and it will keep on doing it
until you die or it dies in you.
there is no other way.
and there never was.
Charles Bukowski
in spite of everything,
don't do it.
unless it comes unasked out of your
heart and your mind and your mouth
and your gut,
don't do it.
if you have to sit for hours
staring at your computer screen
or hunched over your
typewriter
searching for words,
don't do it.
if you're doing it for money or
fame,
don't do it.
if you're doing it because you want
women in your bed,
don't do it.
if you have to sit there and
rewrite it again and again,
don't do it.
if it's hard work just thinking about doing it,
don't do it.
if you're trying to write like somebody
else,
forget about it.
if you have to wait for it to roar out of
you,
then wait patiently.
if it never does roar out of you,
do something else.
if you first have to read it to your wife
or your girlfriend or your boyfriend
or your parents or to anybody at all,
you're not ready.
don't be like so many writers,
don't be like so many thousands of
people who call themselves writers,
don't be dull and boring and
pretentious, don't be consumed with self-
love.
the libraries of the world have
yawned themselves to
sleep
over your kind.
don't add to that.
don't do it.
unless it comes out of
your soul like a rocket,
unless being still would
drive you to madness or
suicide or murder,
don't do it.
unless the sun inside you is
burning your gut,
don't do it.
when it is truly time,
and if you have been chosen,
it will do it by
itself and it will keep on doing it
until you die or it dies in you.
there is no other way.
and there never was.
Charles Bukowski
Dataexpert, jag?
Jag har precis ägnat två timmar åt att agera datasupport till far min. Måste säga att det stärker ens självförtoende att få ge tips och råd angående teknik till någon, även om det är en teknikanalfabet som pappa :P Jag är så van vid att själv vara den som ber om hjälp och råd, så det var en trevlig omväxling.
Nu har jag i alla fall lärt pappsen hur man använder flikar på Firefox, vad han bör leta efter hos en laptop samt lite annat smått och gott. Knappast fruktansvärt komplicerade saker, men det gav mig en ego-boost.
Nu ska jag ut i regnvädret med Lisa och sen är det skutt in i duschen för att sedan gå på Vårkonsert på Aveny.
Nu har jag i alla fall lärt pappsen hur man använder flikar på Firefox, vad han bör leta efter hos en laptop samt lite annat smått och gott. Knappast fruktansvärt komplicerade saker, men det gav mig en ego-boost.
Nu ska jag ut i regnvädret med Lisa och sen är det skutt in i duschen för att sedan gå på Vårkonsert på Aveny.
onsdag, maj 06, 2009
Malariaepidemi i Sverige!
Under de senaste dagarna har ett flertal fall av malaria konstaterats i Sverige. Klicka här för att se om du befinner dig i riskzonen!
Kom igen människor, tillsammans kan vi bekämpa malaria!
Kom igen människor, tillsammans kan vi bekämpa malaria!
tisdag, maj 05, 2009
Olikheter mellan könen
Sitter och pratar om mens med en kompis på MSN, och vi har kommit fram till en slutsats:
Det är jävligt orättvist att vi kvinnor ska behöva dras med detta otyg månad ut och månad in och männen bara går runt och njuter av livet!
Och då säger männen "Ööööh, men vi måste ju raka oss varje dag, har du tänkt på hur jobbigt det är?"
För det första: Ni måste inte alls raka er! Skaffa lite skägg, eller strunta i att raka er på några dagar och gå runt med lite skäggstubb. Det är ju till och med sexigt. Hur jävla sexigt skulle det vara om en tjej struntade i sin mens några dagar och lät bli att använda något mensskydd? Blod överallt, inte speciellt mysigt va?
För det andra: De flesta av oss tjejer rakar sig också. Kanske inte riktigt varje dag, men jävligt ofta. Och inte i lilla ansiktet (buhuu) utan på benen, under armarna osv osv.
Å andra sidan måste ju männen ofta stå ut med våra humörsvängningar när vi har PMS, mens ägglossning och all annan skit. Så det kanske går på ett ut i alla fall...
Det är jävligt orättvist att vi kvinnor ska behöva dras med detta otyg månad ut och månad in och männen bara går runt och njuter av livet!
Och då säger männen "Ööööh, men vi måste ju raka oss varje dag, har du tänkt på hur jobbigt det är?"
För det första: Ni måste inte alls raka er! Skaffa lite skägg, eller strunta i att raka er på några dagar och gå runt med lite skäggstubb. Det är ju till och med sexigt. Hur jävla sexigt skulle det vara om en tjej struntade i sin mens några dagar och lät bli att använda något mensskydd? Blod överallt, inte speciellt mysigt va?
För det andra: De flesta av oss tjejer rakar sig också. Kanske inte riktigt varje dag, men jävligt ofta. Och inte i lilla ansiktet (buhuu) utan på benen, under armarna osv osv.
Å andra sidan måste ju männen ofta stå ut med våra humörsvängningar när vi har PMS, mens ägglossning och all annan skit. Så det kanske går på ett ut i alla fall...
Trååååååk
Jaha, så sitter man här.
Psykologiuppsatsen ropar mitt namn, men jag lysnar inte på det örat för tillfället. Istället irriteras jag av att jag inte har något att göra, samt försöker ignorera mina ice cream cravings som jag haft de senaste dagarna.
Jag är väldigt irriterad på att ingen verkar skriva några blogginlägg. Inte ens på Egoinas blogg (som jag återigen börjat följa slaviskt) hänger uppdateringarna med min hunger efter nytt att läsa.
Det blir helt enkelt till att lägga till lite nya bloggar i min Bloglovin-lista igen... Jag som rensade ur förut för att jag inte tyckte att jag hängde med. Så kan det gå!
Ha det bra, era små fittansikten :P
Psykologiuppsatsen ropar mitt namn, men jag lysnar inte på det örat för tillfället. Istället irriteras jag av att jag inte har något att göra, samt försöker ignorera mina ice cream cravings som jag haft de senaste dagarna.
Jag är väldigt irriterad på att ingen verkar skriva några blogginlägg. Inte ens på Egoinas blogg (som jag återigen börjat följa slaviskt) hänger uppdateringarna med min hunger efter nytt att läsa.
Det blir helt enkelt till att lägga till lite nya bloggar i min Bloglovin-lista igen... Jag som rensade ur förut för att jag inte tyckte att jag hängde med. Så kan det gå!
Ha det bra, era små fittansikten :P
måndag, maj 04, 2009
Ice cream - a girl's best friend?
I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it.
Ryska - Oh how I hate you!
Just nu förstår jag verkligen inte varför jag skulle vara så jävla lustig och börja plugga ryska! Kunde jag inte tagit något lätt, typ kvantumfysik eller liknande?!
Har precis skickat in ännu en hemuppgift, en timme försenad (väldigt bra för att vara jag, då det hänt att den kommit in en vecka sent tidigare), och jag kan med glädje meddela er alla att den SUGER.
Och ovanpå allt detta har jag blivit förkyld (igen) och det är regnigt ute, vilket knappast gör saken bättre.
Jaha, och nu insåg jag precis att uppsatsen i psykologi ska vara inne om en vecka, och jag har inte ens börjat skriva på skiten. Grattis Carin! Det här går nog bra. Jag lär väl börja skriva på den idag, så jag slipper sitta hela helgen. För på helgen vill jag fan ha annat för mig än att sitta och plugga. Är det fint väder vill jag vara ute och filura med goda vänner och/eller med Tomas, inte sitta vid min dator och skriva tråkiga uppsatser.
Det är ingen bra dag för Carin idag.
Och nu är jag dessutom sugen på glass...
Pooooooooop
Har precis skickat in ännu en hemuppgift, en timme försenad (väldigt bra för att vara jag, då det hänt att den kommit in en vecka sent tidigare), och jag kan med glädje meddela er alla att den SUGER.
Och ovanpå allt detta har jag blivit förkyld (igen) och det är regnigt ute, vilket knappast gör saken bättre.
Jaha, och nu insåg jag precis att uppsatsen i psykologi ska vara inne om en vecka, och jag har inte ens börjat skriva på skiten. Grattis Carin! Det här går nog bra. Jag lär väl börja skriva på den idag, så jag slipper sitta hela helgen. För på helgen vill jag fan ha annat för mig än att sitta och plugga. Är det fint väder vill jag vara ute och filura med goda vänner och/eller med Tomas, inte sitta vid min dator och skriva tråkiga uppsatser.
Det är ingen bra dag för Carin idag.
Och nu är jag dessutom sugen på glass...
Pooooooooop
söndag, maj 03, 2009
Utlovad rapport
Ja, jag lovade ju en rapport om torsdagens händelser. Så här kommer den nu.
Jag var lite halvt hemlighetsfull gällande vad som skulle hända, eftersom jag inte ville säga för mycket om det skulle skita sig.
Jag tänker inte skriva en massa nu heller, för det känns bara fånigt, men jag tänker säga så mycket som att jag hade en date med en Tomas i torsdags, det gick bra, och vi har träffats hela helgen.
Jag kan säga så mycket som att det känns väldigt väldigt bra, och att jag går runt och är oförskämt lycklig.
Jag var lite halvt hemlighetsfull gällande vad som skulle hända, eftersom jag inte ville säga för mycket om det skulle skita sig.
Jag tänker inte skriva en massa nu heller, för det känns bara fånigt, men jag tänker säga så mycket som att jag hade en date med en Tomas i torsdags, det gick bra, och vi har träffats hela helgen.
Jag kan säga så mycket som att det känns väldigt väldigt bra, och att jag går runt och är oförskämt lycklig.
torsdag, april 30, 2009
Gaaaah! It's Thursday!
Torsdag redan?! Herregud, och jag som inte förberett allt jag tänkt.
Fick fruktansvärt ont i ryggen igår, det var på väg att bli som i Rhode Island i somras, då jag knappt kunde röra mig på två dagar. Men med envishet och massor med diclofenac tog jag mig igenom dagen med ett (påtvingat och halvsnett) leende på läpparna.
Det blev ännu bättre av att jag tog en trevlig fika + middag + humorkväll med Linda. Jag fick även fina kläder av henne, vilket gjorde mig ännu gladare!
Jag har nu insett att jag gått omkring i fel BHstorlek en längre tid. Jag har envisats med att jag är en C- eller D-kupa, och har undrat varför BHarna alltid sitter så konstigt på mig , och skaver och fan och hans moster. Linda fick mig att inse att det är för att jag egentligen är en E- eller F-kupa... Så nu har man lärt sig något nytt, och förhoppningsvis kan det i längden ge mig bättre hållning, mindre ont i axlarna samt en snyggare urringning :p
Idag är det städande av huset samt förberedande av grill och mat som gäller. Ska bli väldigt roligt ikväll, men nervös är jag, och jag kommer därför troligtvis nervösstäda hela huset (enda gången som jag gör det frivilligt, för övrigt :P).
Så önska mig lycka till med städandet och med mina andra förehavanden under dagen, snälla?!
En rapport kommer imorgon.
Ha en bra Valborg nu alla vänner!
Fick fruktansvärt ont i ryggen igår, det var på väg att bli som i Rhode Island i somras, då jag knappt kunde röra mig på två dagar. Men med envishet och massor med diclofenac tog jag mig igenom dagen med ett (påtvingat och halvsnett) leende på läpparna.
Det blev ännu bättre av att jag tog en trevlig fika + middag + humorkväll med Linda. Jag fick även fina kläder av henne, vilket gjorde mig ännu gladare!
Jag har nu insett att jag gått omkring i fel BHstorlek en längre tid. Jag har envisats med att jag är en C- eller D-kupa, och har undrat varför BHarna alltid sitter så konstigt på mig , och skaver och fan och hans moster. Linda fick mig att inse att det är för att jag egentligen är en E- eller F-kupa... Så nu har man lärt sig något nytt, och förhoppningsvis kan det i längden ge mig bättre hållning, mindre ont i axlarna samt en snyggare urringning :p
Idag är det städande av huset samt förberedande av grill och mat som gäller. Ska bli väldigt roligt ikväll, men nervös är jag, och jag kommer därför troligtvis nervösstäda hela huset (enda gången som jag gör det frivilligt, för övrigt :P).
Så önska mig lycka till med städandet och med mina andra förehavanden under dagen, snälla?!
En rapport kommer imorgon.
Ha en bra Valborg nu alla vänner!
tisdag, april 28, 2009
Come oooooon, people!
Här har man sovit en hel natt, och förväntar sig att se åtminstone ett par stycken nya blogginlägg som kan fungera som frukostläsning, och vad får man se när man loggar in på Bloggkoll? INGENTING! Finns det inte en endaste människa som bloggat under natten och tidiga morgonen? Nu blir jag tamejfan besviken...
Själv har jag sovit gott, och det ser ut att bli en bra dag, för jag vaknade fem minuter innan klockan skulle ringa och kunde därför ligga och dra mig ett litet tag utan minsta uns av dåligt samvete. Senare idag skas det iväg till Falun för att lyssna på en föreläsning om den sociala människan. Vi får se om vi kommer igenom det som är utsatt för lektionen den här gången. Det vore i så fall ett rekord av något slag.
Jag känner mig på oförskämt bra humör för tillfället, men jag tänker inte berätta varför. Inte än i alla fall. Jag är värdelös på att hålla mina egna hemligeter hemliga, så jag är riktigt nöjd med mig själv över att jag lyckats så bra hittills. Jag vill inte säga något mer innan jag vet mer säkert hur det blir, så ni som inte har hört något än så länge får helt enkelt hålla er till tåls ett tag till.
Nu ska jag studsa ner till frukostbordet och trycka i mig en nyttig portion med havregrynsgröt!
Hopp!
Edit: Precis när jag skrivit klart ser jag att nu har i alla fall Billie gjort sin plikt som bloggare och gett mig ett gott skratt så här på förmiddagskvisten. Följ hennes exempel!
Själv har jag sovit gott, och det ser ut att bli en bra dag, för jag vaknade fem minuter innan klockan skulle ringa och kunde därför ligga och dra mig ett litet tag utan minsta uns av dåligt samvete. Senare idag skas det iväg till Falun för att lyssna på en föreläsning om den sociala människan. Vi får se om vi kommer igenom det som är utsatt för lektionen den här gången. Det vore i så fall ett rekord av något slag.
Jag känner mig på oförskämt bra humör för tillfället, men jag tänker inte berätta varför. Inte än i alla fall. Jag är värdelös på att hålla mina egna hemligeter hemliga, så jag är riktigt nöjd med mig själv över att jag lyckats så bra hittills. Jag vill inte säga något mer innan jag vet mer säkert hur det blir, så ni som inte har hört något än så länge får helt enkelt hålla er till tåls ett tag till.
Nu ska jag studsa ner till frukostbordet och trycka i mig en nyttig portion med havregrynsgröt!
Hopp!
Edit: Precis när jag skrivit klart ser jag att nu har i alla fall Billie gjort sin plikt som bloggare och gett mig ett gott skratt så här på förmiddagskvisten. Följ hennes exempel!
måndag, april 27, 2009
Dags igen
Det var ett litet tag sedan. Igen.
Den här gången tänkte jag se till att lura alla som funderar på att klaga genom att hinna skriva ett inlägg innan de börjar klaga på den dåliga uppdateringen.
Till saken:
Jag har i snart tre veckors tid skjutit upp pluggandet mer och mer, vilket ledde till att jag nu tagit igen två veckor studier i ryska på en dag. Uppgifter är gjorda och inlämnade. Hur bra det egentligen blev är en helt annan fråga, och det tänker jag inte fundera mer på ikväll.
Jag jobbade igår, och tjänade lite pengar. Första gången som jag var själv ett tag, och det gick över förväntan (alla överlevde dagen).
Jag har skaffat mig planer till Valborg (bättre sent än aldrig, ni vet). Det blir lite grilla i trädgården med en vän eller två. Kommer förmodligen bli ytterst trevligt, så det får ni säkerligen en uppdatering om i slutet av veckan.
på onsdag ska jag träffa sötaste Linda på stan för en fika. Det var oförskämt längesen vi sågs, särskilt med tanke på att vi bor några hundra meter ifrån varandra. Men så blir det när den ena jobbar som en galning och den andra (o)pluggar hela dagarna. Ska hur som helst bli väldigt trevligt. Jag får försöka komma ihåg att ta med kameran och dela med mig av händelserna. Jag är så dålig på det, men jag ska försöka bättra mig.
Nu är det dags för nattapromenaden med Lisa och sedan är det sängen för mig.
Gonatt!
Den här gången tänkte jag se till att lura alla som funderar på att klaga genom att hinna skriva ett inlägg innan de börjar klaga på den dåliga uppdateringen.
Till saken:
Jag har i snart tre veckors tid skjutit upp pluggandet mer och mer, vilket ledde till att jag nu tagit igen två veckor studier i ryska på en dag. Uppgifter är gjorda och inlämnade. Hur bra det egentligen blev är en helt annan fråga, och det tänker jag inte fundera mer på ikväll.
Jag jobbade igår, och tjänade lite pengar. Första gången som jag var själv ett tag, och det gick över förväntan (alla överlevde dagen).
Jag har skaffat mig planer till Valborg (bättre sent än aldrig, ni vet). Det blir lite grilla i trädgården med en vän eller två. Kommer förmodligen bli ytterst trevligt, så det får ni säkerligen en uppdatering om i slutet av veckan.
på onsdag ska jag träffa sötaste Linda på stan för en fika. Det var oförskämt längesen vi sågs, särskilt med tanke på att vi bor några hundra meter ifrån varandra. Men så blir det när den ena jobbar som en galning och den andra (o)pluggar hela dagarna. Ska hur som helst bli väldigt trevligt. Jag får försöka komma ihåg att ta med kameran och dela med mig av händelserna. Jag är så dålig på det, men jag ska försöka bättra mig.
Nu är det dags för nattapromenaden med Lisa och sedan är det sängen för mig.
Gonatt!
onsdag, april 22, 2009
Lite bilder
Över påskhelgen insåg jag att jag dittills inte tagit en enda bild sedan jag lämnade WI. Det kändes mer än tragiskt och jag tog därför genast fram kameran and clicked away.
Ett litet urval följer här.
Tjusiga Pendragon. Maja's "lilla" vovsing, och Lisa's lekkompis, trots storleksskillnaden.
Fint vårväder och en härlig skogspromenad med hundarna hör ihop.
Familj ute på promenad, igen.
Så här snabb blir Lisa när hon är ute i skogen med hela flocken och en lekkompis.
Lek mellan stor och liten. Tur att Pendragon är så snäll, annars hade lilla Flisan fått problem :p
Far och lillebror fixar nämnda lillebrors cykel.
Släkten samlad kring Guitar Hero på Annandag Påsk.
Min sötnos
Och så här söt är hon mitt i en nysning (eller om det var en gäspning).
Sötkatt
Och till slut en galen Lisa som leker med Olle och en filt...
Ett litet urval följer här.
Tjusiga Pendragon. Maja's "lilla" vovsing, och Lisa's lekkompis, trots storleksskillnaden.
Fint vårväder och en härlig skogspromenad med hundarna hör ihop.
Familj ute på promenad, igen.
Så här snabb blir Lisa när hon är ute i skogen med hela flocken och en lekkompis.
Lek mellan stor och liten. Tur att Pendragon är så snäll, annars hade lilla Flisan fått problem :p
Far och lillebror fixar nämnda lillebrors cykel.
Släkten samlad kring Guitar Hero på Annandag Påsk.
Min sötnos
Och så här söt är hon mitt i en nysning (eller om det var en gäspning).
Sötkatt
Och till slut en galen Lisa som leker med Olle och en filt...
tisdag, april 21, 2009
Jimmy Bäckman äntligen hittad?
För några timmar sedan hittades en kropp i tjärnen alldeles här nedanför, där polisen var och letade i vintras. En privatperson hade tydligen sett en kropp i vattnet och polisen ringdes in. Kroppen bärgades så vid 20-tiden med en eka.
Kroppen är givetvis ännu inte identifierad, men med allra största sannolikhet är det Jimmys kropp som man nu äntligen har hittat. Det är hemskt obehagligt att tänka på, men det vore ju oerhört skönt om det nu äntligen kunde bli något avslut på det här, för familj och vänners skull.
Den misstänkte mördaren ("42-åringen" TE) är tydligen på fri fot sedan någon vecka tillbaka, och har enligt uppgift vandrat runt på gatorna här i Ludvika. Jag kan inte föreställa mig hur det känns för familjen att veta att han är ute, och kanske till och med riskera att träffa på honom om de går ner på stan. Han är ju inte dömd för brottet, och man ska väl därför inte dra några förhastade slutsatser om hans skuld, men när kroppen nu verkar dyka upp där TE har sagts dumpa honom pekar ju allt mer mot att han åtminstone är inblandad på något sätt.
Förhoppningsvis kommer det fram mer bevisning nu, så att det kan bli åtal och en fällande dom. Det vore obeskrivligt hemskt om det inte blir någon slut på det här.
Utsikt över tjärnen från vår trädgård förra sommaren.
Utsikt från promenadstigen förra sommaren.
Bild på det avspärrade området idag, taget av min lillebror.
Kroppen är givetvis ännu inte identifierad, men med allra största sannolikhet är det Jimmys kropp som man nu äntligen har hittat. Det är hemskt obehagligt att tänka på, men det vore ju oerhört skönt om det nu äntligen kunde bli något avslut på det här, för familj och vänners skull.
Den misstänkte mördaren ("42-åringen" TE) är tydligen på fri fot sedan någon vecka tillbaka, och har enligt uppgift vandrat runt på gatorna här i Ludvika. Jag kan inte föreställa mig hur det känns för familjen att veta att han är ute, och kanske till och med riskera att träffa på honom om de går ner på stan. Han är ju inte dömd för brottet, och man ska väl därför inte dra några förhastade slutsatser om hans skuld, men när kroppen nu verkar dyka upp där TE har sagts dumpa honom pekar ju allt mer mot att han åtminstone är inblandad på något sätt.
Förhoppningsvis kommer det fram mer bevisning nu, så att det kan bli åtal och en fällande dom. Det vore obeskrivligt hemskt om det inte blir någon slut på det här.
Utsikt över tjärnen från vår trädgård förra sommaren.
Utsikt från promenadstigen förra sommaren.
Bild på det avspärrade området idag, taget av min lillebror.
måndag, april 20, 2009
Bilkörning, mobiltelefon, frosseri och dragkrokar
Idag lovade jag Billie att jag skulle blogga, så jag gör bäst i att hålla mitt löfte. Jag hade tänkt mig en liten kort uppdatering om den senaste veckans aktiviteter. Inte särskilt upphetsande kanske, men så blir det.
Början av förra veckan tillbringades på telefon, då jag ringde som en galning till Elgiganten (IGEN) för att övertyga dem om att de är dumma i huvudet och inte har någon koll på vad de själva håller med om. Till slut verkade de hålla med mig delvis, och gav mig således en liten kompensation för sin dumhet genom att skänka mig ett presentkort värt 300 kronor. Det var väl inte så mycket, men lite.
I torsdags var det, som vanligt, dags för psykologi. Tanja kom och hämtade upp mig i vanlig ordning, lektionen var trevlig som vanligt, och efteråt kände jag mig ytterligare lite mer personlighetsstörd, som sig bör. På hemvägen visade Tanja prov på extraordinärt mod, då hon bad mig köra. Jag varnade henne för att det kanske inte skulle gå så väldigt bra, eftersom jag inte kört en manuellväxlad bil på närmare ett år, men hon påstod sig lita på att det skulle ordna sig och således satte jag mig bakom ratten.
Det kändes lite som på min första körlektion med mamma för sisådär fem år sedan. Av ett rent mirakel lyckades jag klara mig från Falun till Ludvika utan ett enda motorstopp, men det var bitvis väldigt ryckigt och växelvalen var inte av denna värld. Men fram kom vi i alla fall.
I fredags blev det så att jag åkte till Västerås. Mamma skulle ner till Arboga och erbjöd sig att ta omvägen runt Vässan så att jag kunde vara lite social under helgen. Innan avfärd hade jag dock till slut fått mitt nya SIM-kort samt paketet med min telefon från Elgiganten. Jag blev ärligt chockad över att de faktiskt bestämt sig för att skicka iväg fanskapet till slut, och därför egentligen inte särskilt förvånad när det visade sig att det inte fanns något batteri i telefonen. Så det blev inget invigande av min nya mobbe under helgen inte, utan den fick glatt stanna i mammas bil.
Fredagskvällen och natten spenderades hos Billie, där det frossades i glass, popcorn, godis, galna TV-program och en massa snack (mestadels om hjärndöda karlar som inte vet vad de vill, mitt favoritämne). En äkta sleep-over, med andra ord, vilket var skitmysigt. Härligt att verkligen få umgås ordentligt, och inte bara säga hej och sedan vara tvungen att dra vidare.
På lördagen åt vi underbart god mat på Thai Fastfood (mmm, jordnötssås...) och på kvällen skiljdes vi åt, och jag gav mig av på fest hos Tomas. Där mötte jag upp med, förutom Tomas och några av hans vänner som jag träffat tidigare, Georg och Stina, samt en vän till Stina som hon tagit med sig på festen.
Vi upptäckte att det kanske inte är världens bästa idé att gå på fest med massa nytt folk när man inte träffats själva på flera månader. Då blir det lätt att man skiter i att mingla och i stället bara sitter och pratar med varandra. Kändes som att vi inte var särskilt inbjudande gentemot resten av folket på festen.
Eftersom jag skulle vara i Söderbärke kyrka kl 10.00, och Georg skulle skjutsa mig dit, samt Stina skulle upp till Ansgarskyrkan till 9.30 var det inte läge att stanna kvar alltför länge på festen. Vi drog oss därifrån för att åka hem till Stina (där vi tjejer sov) strax efter 22-tiden. Vi fastnade dock på parkeringplatsen ett bra tag, då det var problem med att få fast kroken på Georgs bil (Stina och Angelica hade cyklar). Själva kroken var för övrigt en intressant syn, både skrämmande och oerhört komisk. (Bilden är inte en exakt kopia av hur den såg ut, men ni förstår nog vad jag menar i alla fall)
Den hamnade sedan, av någon förunderlig anledning, på vardagsrumsbordet i lägenheten, där den, om möjligt, såg ännu mer skrämmande ut.
På söndagsmorgonen var det sjunga i kyrkan som gällde, tillsammans med en jätteduktig tvärflöjtist, Cornelia, som spelar för mamma. Resten av dagen var väldigt seg, då det blivit alldeles för lite sömn under helgen, men jag släpade mig igenom den också till slut.
Idag har jag, efter mångt och mycket, till slut fått en ny telefon med tillhörande batteri. Så istället för att plugga ryska hela dagen, vilket jag borde ha gjort, har jag istället lekt med min telefon... Men det är sådant som händer, det tror jag vi alla kan hålla med om.
Imorgon är det i alla fall dags för en ny lektion i ryska, vilket ska bli intressant, då jag inte öppnat en lärobok på över två veckor nu... Man glömmer så fort.
Nu är det dags för en kvällsmacka, och sedan går jag tillbaka till min nya leksak.
God natt!
Början av förra veckan tillbringades på telefon, då jag ringde som en galning till Elgiganten (IGEN) för att övertyga dem om att de är dumma i huvudet och inte har någon koll på vad de själva håller med om. Till slut verkade de hålla med mig delvis, och gav mig således en liten kompensation för sin dumhet genom att skänka mig ett presentkort värt 300 kronor. Det var väl inte så mycket, men lite.
I torsdags var det, som vanligt, dags för psykologi. Tanja kom och hämtade upp mig i vanlig ordning, lektionen var trevlig som vanligt, och efteråt kände jag mig ytterligare lite mer personlighetsstörd, som sig bör. På hemvägen visade Tanja prov på extraordinärt mod, då hon bad mig köra. Jag varnade henne för att det kanske inte skulle gå så väldigt bra, eftersom jag inte kört en manuellväxlad bil på närmare ett år, men hon påstod sig lita på att det skulle ordna sig och således satte jag mig bakom ratten.
Det kändes lite som på min första körlektion med mamma för sisådär fem år sedan. Av ett rent mirakel lyckades jag klara mig från Falun till Ludvika utan ett enda motorstopp, men det var bitvis väldigt ryckigt och växelvalen var inte av denna värld. Men fram kom vi i alla fall.
I fredags blev det så att jag åkte till Västerås. Mamma skulle ner till Arboga och erbjöd sig att ta omvägen runt Vässan så att jag kunde vara lite social under helgen. Innan avfärd hade jag dock till slut fått mitt nya SIM-kort samt paketet med min telefon från Elgiganten. Jag blev ärligt chockad över att de faktiskt bestämt sig för att skicka iväg fanskapet till slut, och därför egentligen inte särskilt förvånad när det visade sig att det inte fanns något batteri i telefonen. Så det blev inget invigande av min nya mobbe under helgen inte, utan den fick glatt stanna i mammas bil.
Fredagskvällen och natten spenderades hos Billie, där det frossades i glass, popcorn, godis, galna TV-program och en massa snack (mestadels om hjärndöda karlar som inte vet vad de vill, mitt favoritämne). En äkta sleep-over, med andra ord, vilket var skitmysigt. Härligt att verkligen få umgås ordentligt, och inte bara säga hej och sedan vara tvungen att dra vidare.
På lördagen åt vi underbart god mat på Thai Fastfood (mmm, jordnötssås...) och på kvällen skiljdes vi åt, och jag gav mig av på fest hos Tomas. Där mötte jag upp med, förutom Tomas och några av hans vänner som jag träffat tidigare, Georg och Stina, samt en vän till Stina som hon tagit med sig på festen.
Vi upptäckte att det kanske inte är världens bästa idé att gå på fest med massa nytt folk när man inte träffats själva på flera månader. Då blir det lätt att man skiter i att mingla och i stället bara sitter och pratar med varandra. Kändes som att vi inte var särskilt inbjudande gentemot resten av folket på festen.
Eftersom jag skulle vara i Söderbärke kyrka kl 10.00, och Georg skulle skjutsa mig dit, samt Stina skulle upp till Ansgarskyrkan till 9.30 var det inte läge att stanna kvar alltför länge på festen. Vi drog oss därifrån för att åka hem till Stina (där vi tjejer sov) strax efter 22-tiden. Vi fastnade dock på parkeringplatsen ett bra tag, då det var problem med att få fast kroken på Georgs bil (Stina och Angelica hade cyklar). Själva kroken var för övrigt en intressant syn, både skrämmande och oerhört komisk. (Bilden är inte en exakt kopia av hur den såg ut, men ni förstår nog vad jag menar i alla fall)
Den hamnade sedan, av någon förunderlig anledning, på vardagsrumsbordet i lägenheten, där den, om möjligt, såg ännu mer skrämmande ut.
På söndagsmorgonen var det sjunga i kyrkan som gällde, tillsammans med en jätteduktig tvärflöjtist, Cornelia, som spelar för mamma. Resten av dagen var väldigt seg, då det blivit alldeles för lite sömn under helgen, men jag släpade mig igenom den också till slut.
Idag har jag, efter mångt och mycket, till slut fått en ny telefon med tillhörande batteri. Så istället för att plugga ryska hela dagen, vilket jag borde ha gjort, har jag istället lekt med min telefon... Men det är sådant som händer, det tror jag vi alla kan hålla med om.
Imorgon är det i alla fall dags för en ny lektion i ryska, vilket ska bli intressant, då jag inte öppnat en lärobok på över två veckor nu... Man glömmer så fort.
Nu är det dags för en kvällsmacka, och sedan går jag tillbaka till min nya leksak.
God natt!
fredag, april 17, 2009
Usch mig!
Jag insåg nyss att jag totalt glömt bort att ändra i länkarna till mina vänners bloggar. Det var väldigt längesen vissa av dem bytte bloggar, och jag har fullständigt missat att fixa det.
Så skäms på mig!
Nu är det sent, och jag borde sovit för en timme sedan eller så.
Skäms på mig igen!
Så skäms på mig!
Nu är det sent, och jag borde sovit för en timme sedan eller så.
Skäms på mig igen!
torsdag, april 09, 2009
Jag borde inte vara förvånad...
Som jag skrev tidigare i veckan har jag haft väldigt mycket problem med min beställning av mobiltelefon från Elgiganten (aka De Onda Jävlarna). I måndags blev jag så äntligen lovad att jag skulle ha telefonen senast idag, torsdag, och jag kände att jag äntligen kunde börja slappna av gällande hela problemet.
Så jag har gått och väntat på en avi de senaste dagarna, men det har inte kommit något. Idag bestämde jag mig dock för att gå ner till Spelstallet (dit mitt paket ska skickas) och kolla om de kanske fått in den, men att avin har blivit försenad. Men när jag kom dit så hade det inte kommit något paket, så jag gick hemåt med arga steg och ringde Elgiganten för att fråga vad fan det är frågan om. Det var tur för killen som svarade att han var så väldigt trevlig och bad om ursäkt så bra, för när han berättade att telefonen dessvärre inte ens har skickats iväg än då blev jag fanimej arg!
Det har snart gått en månad sedan jag beställde telefonen, och när jag la in beställningen sa de att det skulle ta max 7 dagar innan jag fick den! Så jag anser mig ha all rätt i världen att vara riktigt jävla förbannad!
Jaha... Och precis nu har jag, för första gången, fått ett mail från Elgiganten där de "beklagar den långa leveranstiden" (detta efter att jag ringt och klagat på den långa leveranstiden ca 10 gånger). De meddelar även att de väntar på att kreditupplysningen ska göras. De har haft FYRA JÄVLA VECKOR på sig att kontakta Tele2 och den som är ansvarig för att kontrollera de uppgifterna, men de väntar alltså tills telefonen äntligen kommer in, så att jag ska få vänta ytterligare några veckor. Att se till att ha allting klart när telefonjäveln till slut är färdig att skickas ut har förstås aldrig slagit dem. Nej, det vore ju för smidigt, och så kan vi ju inte ha det!
Jag HATAR Elgiganten just nu!
Så jag har gått och väntat på en avi de senaste dagarna, men det har inte kommit något. Idag bestämde jag mig dock för att gå ner till Spelstallet (dit mitt paket ska skickas) och kolla om de kanske fått in den, men att avin har blivit försenad. Men när jag kom dit så hade det inte kommit något paket, så jag gick hemåt med arga steg och ringde Elgiganten för att fråga vad fan det är frågan om. Det var tur för killen som svarade att han var så väldigt trevlig och bad om ursäkt så bra, för när han berättade att telefonen dessvärre inte ens har skickats iväg än då blev jag fanimej arg!
Det har snart gått en månad sedan jag beställde telefonen, och när jag la in beställningen sa de att det skulle ta max 7 dagar innan jag fick den! Så jag anser mig ha all rätt i världen att vara riktigt jävla förbannad!
Jaha... Och precis nu har jag, för första gången, fått ett mail från Elgiganten där de "beklagar den långa leveranstiden" (detta efter att jag ringt och klagat på den långa leveranstiden ca 10 gånger). De meddelar även att de väntar på att kreditupplysningen ska göras. De har haft FYRA JÄVLA VECKOR på sig att kontakta Tele2 och den som är ansvarig för att kontrollera de uppgifterna, men de väntar alltså tills telefonen äntligen kommer in, så att jag ska få vänta ytterligare några veckor. Att se till att ha allting klart när telefonjäveln till slut är färdig att skickas ut har förstås aldrig slagit dem. Nej, det vore ju för smidigt, och så kan vi ju inte ha det!
Jag HATAR Elgiganten just nu!
tisdag, april 07, 2009
En neurotikers dagbok(?)
Idag pratade vi om personlighet på psykologin (väldigt intressant), och i slutet av föreläsningen fick vi göra två personlighetstester, för att vi skulle få se lite hur de är uppbyggda och testa ungefär vilken sorts personlighet vi har.
Det första var egentligen bara ett utdrag ur ett större test och handlade om huruvida man är en sensation seeker. Man svarade på 15 frågor och räknade sedan ihop antalet "ja" man svarat. Genomsnittsvärdet för antalet "ja" för en kvinna 20-29 var 3. Min poäng blev 11 (vissa "ja" var visserligen såna som ibland kan vara "nej", beroende på vilket humör man är på, men som i grunden ändå stämmer), vilket gör mig till en solklar sensation seeker. Detta kändes väldigt konstigt, eftersom jag ser mig själv som tråkig och ospontan, men tydligen finns det många olika sätt att vara sensation seeker på (se länken ovan), och jag faller (hör och häpna) inte under kategorin som gillar att utöva extremsporter och liknande (thrill- and adventure-seeking), utan mer under kategorierna disinhibition, experience-seeking, och boredom susceptibility, vilket innefattar personer som ägnar sig åt rökande, drickande, sexuella avvikelser, oskyddat sex, testar droger, och allmänt risktagande vid t.ex. bilkörning. Jag tycker (enligt det här) helt enkelt om att testa nya saker på många olika fronter.
Anywho... Det var alltså det första personlighetstestet. Det andra var ett fullständigt personlighetstest som testar hur socialt öppen man är samt om man är neurotiskt lagd. Man svarade "ja" eller "nej" på ett antal frågor, och räknade sedan ihop hur många "N-poäng"(för Neurotisk) respektive "E-poäng" (för social Extraversion) man fått. Maxpoäng för båda var 24 (har man 24 på den sociala mätningen är man väldigt socialt aktiv, närmast socialt aggressiv, och har man 0 är man oerhört blyg, och motsvarande för N-skalan).
Normala, friska människor har genomsnittligt 12-13 E, och de som har någon personlighetsstörning har ofta runt 6-7 (dvs mer tillbakadragna). Mitt värde där var 13, så jag är tydligen ytterst normal vad gäller social öppenhet.
För "N-poäng" var normalvärdet 7, och de flesta neurotiska sjukdomar låg på ett värde mellan 16-19 (schizofreni hade en av de högsta poängen, med ca 20,3). Jag har alltid vetat att jag är en worrier, men jag blev förvånad när det visade sig att jag hade ett N-värde på 18! Jag är med andra ord mer neurotisk än många psykiska sjukdomar (däribland olika sorters depressioner).
Så, slutsatsen av detta är alltså att jag tycker om förändring och vill ta risker, men jag är nervös och oroar mig fruktansvärt mycket för i princip allt jag gör...
Stabilt som fan!
Det första var egentligen bara ett utdrag ur ett större test och handlade om huruvida man är en sensation seeker. Man svarade på 15 frågor och räknade sedan ihop antalet "ja" man svarat. Genomsnittsvärdet för antalet "ja" för en kvinna 20-29 var 3. Min poäng blev 11 (vissa "ja" var visserligen såna som ibland kan vara "nej", beroende på vilket humör man är på, men som i grunden ändå stämmer), vilket gör mig till en solklar sensation seeker. Detta kändes väldigt konstigt, eftersom jag ser mig själv som tråkig och ospontan, men tydligen finns det många olika sätt att vara sensation seeker på (se länken ovan), och jag faller (hör och häpna) inte under kategorin som gillar att utöva extremsporter och liknande (thrill- and adventure-seeking), utan mer under kategorierna disinhibition, experience-seeking, och boredom susceptibility, vilket innefattar personer som ägnar sig åt rökande, drickande, sexuella avvikelser, oskyddat sex, testar droger, och allmänt risktagande vid t.ex. bilkörning. Jag tycker (enligt det här) helt enkelt om att testa nya saker på många olika fronter.
Anywho... Det var alltså det första personlighetstestet. Det andra var ett fullständigt personlighetstest som testar hur socialt öppen man är samt om man är neurotiskt lagd. Man svarade "ja" eller "nej" på ett antal frågor, och räknade sedan ihop hur många "N-poäng"(för Neurotisk) respektive "E-poäng" (för social Extraversion) man fått. Maxpoäng för båda var 24 (har man 24 på den sociala mätningen är man väldigt socialt aktiv, närmast socialt aggressiv, och har man 0 är man oerhört blyg, och motsvarande för N-skalan).
Normala, friska människor har genomsnittligt 12-13 E, och de som har någon personlighetsstörning har ofta runt 6-7 (dvs mer tillbakadragna). Mitt värde där var 13, så jag är tydligen ytterst normal vad gäller social öppenhet.
För "N-poäng" var normalvärdet 7, och de flesta neurotiska sjukdomar låg på ett värde mellan 16-19 (schizofreni hade en av de högsta poängen, med ca 20,3). Jag har alltid vetat att jag är en worrier, men jag blev förvånad när det visade sig att jag hade ett N-värde på 18! Jag är med andra ord mer neurotisk än många psykiska sjukdomar (däribland olika sorters depressioner).
Så, slutsatsen av detta är alltså att jag tycker om förändring och vill ta risker, men jag är nervös och oroar mig fruktansvärt mycket för i princip allt jag gör...
Stabilt som fan!
måndag, april 06, 2009
Mobiltelefon
Gaaaah!
Det var nu snart en månad sedan jag beställde min nya mobil från Elgiganten. Detta kunde jag till slut göra efter att först ha fått krångla med att gå till Skatteverket och anmäla att jag "återinvandrat" och sedan sitta och vänta på att det skulle registreras så att jag ens kunde FÖRSÖKA teckna ett abonnemang. När bekräftelsen på återinvandringen äntligen kommit slog Murphy's Law till lite och såg till att den telefon som jag hade bestämt mig för inte längre gick att få tag på i någon butik (eller via internet), så då fick jag börja leta på nytt. Även det tog sin lilla tid, eftersom jag inte ville ta första bästa telefon jag råkade ramla över på internet, och till slut bestämde jag mig så för en Nokia.
Jag letade så vidare efter bästa möjliga pris (jag ville absolut ha Comviq Kompis, på grund av att många vänner samt hela min familj har Tele2-Comviq), tillgänglighet och leveranstid, och såg att den fanns på Elgiganten, med ett abonnemang som passade mig bättre än det som fanns på Tele2s hemsida (lite lägre månadskostnad, men lite längre bindningstid, vilket i slutändan blev precis samma pris). Den stod som tillgänglig hos dem, och jag la in min beställning. På beställningsbekräftelsen stod det att telefonen skulle levereras till mig inom 2-7 dagar (jag antar att de menar arbetsdagar, som de alltid gör), vilket var bättre än det som angetts på Tele2, vilket var 1-2 veckor, så jag var mycket nöjd.
När det så gått en vecka och jag inte hört ett ljud (de skulle nämligen ringa mig för att få personnummer och liknande uppgifter för att kunna utföra en kreditkoll på mig och se om jag skulle få något abonnemang) ringde jag så upp dem för att kolla vad fan som hänt med min beställning. Kundtjänstpersonalen verkar då väldigt ställd och frågar mig om jag lagt in en förhandsbokning av telefonen i fråga, på vilket jag svarar att det har jag absolut inte gjort, eftersom det stod att den skulle finnas i lager hos dem och vara hos mig inom ca en vecka. Stackarn i luren säger då att han inte har mer info, men lovar att han ska kolla upp det och att de ska höra av sig inom några dagar.
När jag hör av dem igen blir jag i princip dumförklarad av en tjej som ringer och menar att "den där telefonen har ju inte kommit ut till våra butiker än, så det var bara en förhandsbeställning". Att jag påpekar att telefonen stod som "finns i lager" och dessutom nämner vilken leveranstid de lovat mig hjälper inte, utan hon tycker att jag är dum i huvudet.
Det här var några veckor sedan, och jag har ringt dem flera gånger och frågat när telefonen skulle komma in, och de har varje gång sagt "i nästa vecka" eller "om några dagar" och lovat att jag ska få den snart, och när inget hänt har jag ringt igen, och igen, och igen.
Och så äntligen! Idag ringde jag för femtioelfte gången och kollade när telefonen skulle komma in, och nu sa den underbare lille pojken i kundtjänst att den har kommit in! Den skulle förmodligen komma iväg med försändelserna redan idag, men senast imorgon (sa han), och han sa att jag helt klart kommer få den innan påskhelgen.
Vore det inte för att telefonen är SOOO pretty så skulle jag ha bett dem köra upp den någonstans för längesedan. Dessvärre vill jag ju verkligen ha den, och den har inte kommit till någon annan butik här i närheten heller, så det har bara varit att vänta.
Men snart verkar det som att jag har den, så då blir det till att förmedla mit nya nummer till alla jag känner :p
Det var nu snart en månad sedan jag beställde min nya mobil från Elgiganten. Detta kunde jag till slut göra efter att först ha fått krångla med att gå till Skatteverket och anmäla att jag "återinvandrat" och sedan sitta och vänta på att det skulle registreras så att jag ens kunde FÖRSÖKA teckna ett abonnemang. När bekräftelsen på återinvandringen äntligen kommit slog Murphy's Law till lite och såg till att den telefon som jag hade bestämt mig för inte längre gick att få tag på i någon butik (eller via internet), så då fick jag börja leta på nytt. Även det tog sin lilla tid, eftersom jag inte ville ta första bästa telefon jag råkade ramla över på internet, och till slut bestämde jag mig så för en Nokia.
Jag letade så vidare efter bästa möjliga pris (jag ville absolut ha Comviq Kompis, på grund av att många vänner samt hela min familj har Tele2-Comviq), tillgänglighet och leveranstid, och såg att den fanns på Elgiganten, med ett abonnemang som passade mig bättre än det som fanns på Tele2s hemsida (lite lägre månadskostnad, men lite längre bindningstid, vilket i slutändan blev precis samma pris). Den stod som tillgänglig hos dem, och jag la in min beställning. På beställningsbekräftelsen stod det att telefonen skulle levereras till mig inom 2-7 dagar (jag antar att de menar arbetsdagar, som de alltid gör), vilket var bättre än det som angetts på Tele2, vilket var 1-2 veckor, så jag var mycket nöjd.
När det så gått en vecka och jag inte hört ett ljud (de skulle nämligen ringa mig för att få personnummer och liknande uppgifter för att kunna utföra en kreditkoll på mig och se om jag skulle få något abonnemang) ringde jag så upp dem för att kolla vad fan som hänt med min beställning. Kundtjänstpersonalen verkar då väldigt ställd och frågar mig om jag lagt in en förhandsbokning av telefonen i fråga, på vilket jag svarar att det har jag absolut inte gjort, eftersom det stod att den skulle finnas i lager hos dem och vara hos mig inom ca en vecka. Stackarn i luren säger då att han inte har mer info, men lovar att han ska kolla upp det och att de ska höra av sig inom några dagar.
När jag hör av dem igen blir jag i princip dumförklarad av en tjej som ringer och menar att "den där telefonen har ju inte kommit ut till våra butiker än, så det var bara en förhandsbeställning". Att jag påpekar att telefonen stod som "finns i lager" och dessutom nämner vilken leveranstid de lovat mig hjälper inte, utan hon tycker att jag är dum i huvudet.
Det här var några veckor sedan, och jag har ringt dem flera gånger och frågat när telefonen skulle komma in, och de har varje gång sagt "i nästa vecka" eller "om några dagar" och lovat att jag ska få den snart, och när inget hänt har jag ringt igen, och igen, och igen.
Och så äntligen! Idag ringde jag för femtioelfte gången och kollade när telefonen skulle komma in, och nu sa den underbare lille pojken i kundtjänst att den har kommit in! Den skulle förmodligen komma iväg med försändelserna redan idag, men senast imorgon (sa han), och han sa att jag helt klart kommer få den innan påskhelgen.
Vore det inte för att telefonen är SOOO pretty så skulle jag ha bett dem köra upp den någonstans för längesedan. Dessvärre vill jag ju verkligen ha den, och den har inte kommit till någon annan butik här i närheten heller, så det har bara varit att vänta.
Men snart verkar det som att jag har den, så då blir det till att förmedla mit nya nummer till alla jag känner :p
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
