Början av förra veckan tillbringades på telefon, då jag ringde som en galning till Elgiganten (IGEN) för att övertyga dem om att de är dumma i huvudet och inte har någon koll på vad de själva håller med om. Till slut verkade de hålla med mig delvis, och gav mig således en liten kompensation för sin dumhet genom att skänka mig ett presentkort värt 300 kronor. Det var väl inte så mycket, men lite.
I torsdags var det, som vanligt, dags för psykologi. Tanja kom och hämtade upp mig i vanlig ordning, lektionen var trevlig som vanligt, och efteråt kände jag mig ytterligare lite mer personlighetsstörd, som sig bör. På hemvägen visade Tanja prov på extraordinärt mod, då hon bad mig köra. Jag varnade henne för att det kanske inte skulle gå så väldigt bra, eftersom jag inte kört en manuellväxlad bil på närmare ett år, men hon påstod sig lita på att det skulle ordna sig och således satte jag mig bakom ratten.
Det kändes lite som på min första körlektion med mamma för sisådär fem år sedan. Av ett rent mirakel lyckades jag klara mig från Falun till Ludvika utan ett enda motorstopp, men det var bitvis väldigt ryckigt och växelvalen var inte av denna värld. Men fram kom vi i alla fall.
I fredags blev det så att jag åkte till Västerås. Mamma skulle ner till Arboga och erbjöd sig att ta omvägen runt Vässan så att jag kunde vara lite social under helgen. Innan avfärd hade jag dock till slut fått mitt nya SIM-kort samt paketet med min telefon från Elgiganten. Jag blev ärligt chockad över att de faktiskt bestämt sig för att skicka iväg fanskapet till slut, och därför egentligen inte särskilt förvånad när det visade sig att det inte fanns något batteri i telefonen. Så det blev inget invigande av min nya mobbe under helgen inte, utan den fick glatt stanna i mammas bil.
Fredagskvällen och natten spenderades hos Billie, där det frossades i glass, popcorn, godis, galna TV-program och en massa snack (mestadels om hjärndöda karlar som inte vet vad de vill, mitt favoritämne). En äkta sleep-over, med andra ord, vilket var skitmysigt. Härligt att verkligen få umgås ordentligt, och inte bara säga hej och sedan vara tvungen att dra vidare.
På lördagen åt vi underbart god mat på Thai Fastfood (mmm, jordnötssås...) och på kvällen skiljdes vi åt, och jag gav mig av på fest hos Tomas. Där mötte jag upp med, förutom Tomas och några av hans vänner som jag träffat tidigare, Georg och Stina, samt en vän till Stina som hon tagit med sig på festen.
Vi upptäckte att det kanske inte är världens bästa idé att gå på fest med massa nytt folk när man inte träffats själva på flera månader. Då blir det lätt att man skiter i att mingla och i stället bara sitter och pratar med varandra. Kändes som att vi inte var särskilt inbjudande gentemot resten av folket på festen.
Eftersom jag skulle vara i Söderbärke kyrka kl 10.00, och Georg skulle skjutsa mig dit, samt Stina skulle upp till Ansgarskyrkan till 9.30 var det inte läge att stanna kvar alltför länge på festen. Vi drog oss därifrån för att åka hem till Stina (där vi tjejer sov) strax efter 22-tiden. Vi fastnade dock på parkeringplatsen ett bra tag, då det var problem med att få fast kroken på Georgs bil (Stina och Angelica hade cyklar). Själva kroken var för övrigt en intressant syn, både skrämmande och oerhört komisk. (Bilden är inte en exakt kopia av hur den såg ut, men ni förstår nog vad jag menar i alla fall)
Den hamnade sedan, av någon förunderlig anledning, på vardagsrumsbordet i lägenheten, där den, om möjligt, såg ännu mer skrämmande ut.
På söndagsmorgonen var det sjunga i kyrkan som gällde, tillsammans med en jätteduktig tvärflöjtist, Cornelia, som spelar för mamma. Resten av dagen var väldigt seg, då det blivit alldeles för lite sömn under helgen, men jag släpade mig igenom den också till slut.
Idag har jag, efter mångt och mycket, till slut fått en ny telefon med tillhörande batteri. Så istället för att plugga ryska hela dagen, vilket jag borde ha gjort, har jag istället lekt med min telefon... Men det är sådant som händer, det tror jag vi alla kan hålla med om.
Imorgon är det i alla fall dags för en ny lektion i ryska, vilket ska bli intressant, då jag inte öppnat en lärobok på över två veckor nu... Man glömmer så fort.
Nu är det dags för en kvällsmacka, och sedan går jag tillbaka till min nya leksak.
God natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar