Sussex County, New Jersey
Torsdag 28 Augusti, 12.20 pm
Nu har jag haft ett långt, trevligt samtal med mamma och Olle, och jag har även hunnit se till att barnen fått lite mat i magen, så nu är det dags för mig att återkomma med ytterligare funderingar.
Något jag har funderat på väldigt länge är att adoptera. Jag har tänkt på det så länge jag kan minnas. Jag vill absolut ha egna barn någon gång, men jag känner också att det finns så många barn i världen som behöver någon som älskar dem och tar hand om dem, så varför skulle inte jag kunna göra något åt det och hjälpa till så mycket jag kan genom att ge något eller några av dem ett hem? Självklart är det inget jag funderar på att göra än på några år, inte innan jag har pluggat klart där hemma och har ett någorlunda stabilt liv med jobb och bra bostad, men jag känner mer och mer att det är något jag absolut vill göra.
Jag vill ju hjälpa så mycket jag kan, och vad bättre sätt att hjälpa än att ta in ett litet barn i sitt hem och ge henne eller honom ett bättre liv än hon/han hade haft annars? Man får så väldigt mycket tillbaka genom att göra det.
Jag vet att jag låter sentimental och lite blödig, men jag antar att det är sån jag är.
Nej, åter till verkligheten, vardagen och allt vad det innebär!
Tandborstning står närmast på schemat, och sedan är det skolarbete. Vi måste även börja med det stora projektet nere i källaren, nämligen att städa upp allt som ligger på golvet. Frank har gett oss i uppgift att fixa det under de närmaste veckorna, så vi ska vara där nere i runt en timme varje dag. Inte roligt, men det måste göras, och jag är glad att de inte förväntar sig att jag ska städa upp det själv, för det skulle ta en halv evighet och jag skulle förmodligen ligga på golvet och gråta och skaka i ren frustration efter några timmar…
Jag återkommer någon annan gång!
I like long walks, especially when they are taken by people who annoy me.
Noel Coward
fredag, augusti 29, 2008
Jag sa ju det!
Sussex County, New Jersey
Torsdag 28 Augusti, 10.05 am
Jag sa ju att jag skulle se till att uppdatera lite oftare än tidigare. Det är ju dålig stil att bara skriva var fjärde vecka…
Igår var en riktigt trevlig dag, även om jag inte fick direkt någon ensamtid, som jag borde på onsdagar. Istället åkte vi till Picatinny, Frog Falls Water Park igen. Det var ju där vi var på vårt senaste cluster event för snart två veckor sedan. Nu var det Dawn, jag, barnen, Lisa, Hailey, Maryanne, Bill (Dawn’s pappa, om jag glömt säga det tidigare), och lilla Annika (Jennifer och JRs urgulliga dotter). Vi kom dit runt kl 1, och vid strax efter 3 var Dawn tvungen att åka iväg med Aidan, eftersom han skulle till tandläkaren alldeles i närheten. Av någon anledning tyckte Olivia och Ansley att det var roligare att följa med dem dit än att stanna kvar i poolen den sista dagen som vi skulle vara där för sommaren (de stänger efter Labor Day, som är måndag nästa vecka). Så efter några timmar vid poolen, istället för hela dagen, åkte vi iväg därifrån och for mot tandläkaren.
Det var bara ett kort besök hos tandläkaren, och när vi var klara åkte vi vidare till Bill och Maryanne’s hus i Lake Telemark. Som man hör på namnet är det ett område fullt med folk som härstammar från Norge. Det var där Helena (Dawn’s mormor) och hennes familj spenderade somrarna när de först kom hit 1939, och sedan slog de sig ner och i stort sett alla barnen i deras familj har vuxit upp där. Det är ett väldigt fint område, med en liten sjö i mitten och skog runt omkring.
Jag fick alltså äntligen se MomMom och Opu’s (det är alltså Maryanne och Bill) hus, och jag fick även träffa den fjärde och sista systern i familjen, Christa. Hon var minst lika trevlig som de andra tre, och vi kom väldigt bra överens. Hon jobbar på Fox News inne i New York, och hon sa att hon ska försöka ordna så att jag kan få komma dit för en rundtur! Fox är visserligen inte min favorit bland kanaler, men det vore så roligt att få komma dit och se hur det ser ut! Som någon som är intresserad av journalistik är det ju lite av en dröm att få se hur det går till på de stora nyhetskanalerna. Så förhoppningsvis blir det tillfälle någon gång snart, och definitivt innan februari, eftersom hon ska ha barn då och kommer vara mammaledig efter det.
Till helgen är det dags för två fester. Skrev jag det sist kanske? Jennifer ska ha en fest på söndag och på måndag är det Lisa’s tur istället. Vi får se om jag går eller om jag hittar på något med Chrissi istället. Jag ska kolla om hon har lust att följa med till Jennifer’s barbecue, för jag tror att det skulle kunna bli riktigt roligt. Hela Dawn’s familj är väldigt trevlig, så det är roligt att vara med dem. Den enda som går mig på nerverna är Hailey, hon kan gnälla något så fruktansvärt på allt och alla. Hon är aldrig någonsin nöjd med något.
Nej, nu ska jag väl gå och borsta tänderna och kanske tömma ur diskmaskinen. Barnen är fortfarande lugna och nöjda, så jag ska passa på att utnyttja den här tiden till att göra trevliga saker :P
Ha det bra tills nästa gång!
While he was talking at Baylor University, President Bush said, "Times are kind of tough." He also pointed out that Bill Gates is kind of rich, that water is kind of wet, and that Elvis is kind of dead.
Andy Waits
Torsdag 28 Augusti, 10.05 am
Jag sa ju att jag skulle se till att uppdatera lite oftare än tidigare. Det är ju dålig stil att bara skriva var fjärde vecka…
Igår var en riktigt trevlig dag, även om jag inte fick direkt någon ensamtid, som jag borde på onsdagar. Istället åkte vi till Picatinny, Frog Falls Water Park igen. Det var ju där vi var på vårt senaste cluster event för snart två veckor sedan. Nu var det Dawn, jag, barnen, Lisa, Hailey, Maryanne, Bill (Dawn’s pappa, om jag glömt säga det tidigare), och lilla Annika (Jennifer och JRs urgulliga dotter). Vi kom dit runt kl 1, och vid strax efter 3 var Dawn tvungen att åka iväg med Aidan, eftersom han skulle till tandläkaren alldeles i närheten. Av någon anledning tyckte Olivia och Ansley att det var roligare att följa med dem dit än att stanna kvar i poolen den sista dagen som vi skulle vara där för sommaren (de stänger efter Labor Day, som är måndag nästa vecka). Så efter några timmar vid poolen, istället för hela dagen, åkte vi iväg därifrån och for mot tandläkaren.
Det var bara ett kort besök hos tandläkaren, och när vi var klara åkte vi vidare till Bill och Maryanne’s hus i Lake Telemark. Som man hör på namnet är det ett område fullt med folk som härstammar från Norge. Det var där Helena (Dawn’s mormor) och hennes familj spenderade somrarna när de först kom hit 1939, och sedan slog de sig ner och i stort sett alla barnen i deras familj har vuxit upp där. Det är ett väldigt fint område, med en liten sjö i mitten och skog runt omkring.
Jag fick alltså äntligen se MomMom och Opu’s (det är alltså Maryanne och Bill) hus, och jag fick även träffa den fjärde och sista systern i familjen, Christa. Hon var minst lika trevlig som de andra tre, och vi kom väldigt bra överens. Hon jobbar på Fox News inne i New York, och hon sa att hon ska försöka ordna så att jag kan få komma dit för en rundtur! Fox är visserligen inte min favorit bland kanaler, men det vore så roligt att få komma dit och se hur det ser ut! Som någon som är intresserad av journalistik är det ju lite av en dröm att få se hur det går till på de stora nyhetskanalerna. Så förhoppningsvis blir det tillfälle någon gång snart, och definitivt innan februari, eftersom hon ska ha barn då och kommer vara mammaledig efter det.
Till helgen är det dags för två fester. Skrev jag det sist kanske? Jennifer ska ha en fest på söndag och på måndag är det Lisa’s tur istället. Vi får se om jag går eller om jag hittar på något med Chrissi istället. Jag ska kolla om hon har lust att följa med till Jennifer’s barbecue, för jag tror att det skulle kunna bli riktigt roligt. Hela Dawn’s familj är väldigt trevlig, så det är roligt att vara med dem. Den enda som går mig på nerverna är Hailey, hon kan gnälla något så fruktansvärt på allt och alla. Hon är aldrig någonsin nöjd med något.
Nej, nu ska jag väl gå och borsta tänderna och kanske tömma ur diskmaskinen. Barnen är fortfarande lugna och nöjda, så jag ska passa på att utnyttja den här tiden till att göra trevliga saker :P
Ha det bra tills nästa gång!
While he was talking at Baylor University, President Bush said, "Times are kind of tough." He also pointed out that Bill Gates is kind of rich, that water is kind of wet, and that Elvis is kind of dead.
Andy Waits
onsdag, augusti 27, 2008
Bilder. Not
Okej, jag hade tankt lagga in bilder pa mina aventyr i det foregaende inlagget, men datorn holl inte med, sa ni far gott vanta till nagon annan dag! Basta!
Sorry, sorry, sorry!
Sussex County, Tisdag 26 Augusti 2008
11.23 am
Jag ber om ursäkt för att det dröjt så länge sedan jag uppdaterade min blogg senast. Det är inte lätt att komma åt datorn i det här huset, dessvärre. Det är pappans jobbdator, så när han är här hemma behöver han den, och när han inte är här sitter oftast barnen där och spelar massor med fåniga spel på addictinggames.com eller något åt det hållet… Så stackars Carin får hålla sig till sin laptop, som är mer eller mindre värdelös, med tanke på att det inte finns något trådlöst internet här. Men men, det får gå ändå.
Sist jag skrev hade vi precis lämnat av Anika på flygplatsen. Det har nu gått snart fyra veckor sedan dess, och jag har börjat komma in i rytmen här ganska bra. De flesta dagarna går riktigt bra, barnen leker med varandra, vi gör lite uppgifter inför skolstarten och jag ser till att hålla dem mätta och nöjda (vilket inte alltid är så lätt som man tror…). Men det är väldigt uttröttande att ta hand om någon annans barn hela dagarna, och jag är helt slut varenda kväll, trots att jag får ordentligt med sömn. Jag tror att det till viss del även beror på att det nu inte finns något fast schema att följa, utan det är lite ”ta det som det kommer”. Jag vet att jag fungerar bättre om jag har fasta tider och ett schema att gå efter, även om det schemat är stressigt. När det inte finns mycket att göra stannar jag till slut upp helt och hållet och allt känns jättejobbigt, även de minsta småsakerna. Så jag ser fram emot skolstarten nästa onsdag, eftersom den kommer föra med sig ett betydligt fastare schema med skjuts till och från skolan för Ansley, hämta upp Olivia och Aidan vid bussen, göra läxor och skjutsa till aktiviteter. Det kommer bli mer efter min smak, vilket jag självklart uppskattar.
Dags att ta vid där jag slutade sist!
Söndag 3 Augusti
Dagen efter att vi vinkat av Anika på flygplatsen var det återigen dags att sätta sig i bilen och åka österut. Den här gången var det dags för New York City, The Big Apple, The City that Never Sleeps! Vi var ett helt tjejgäng som åkte: jag, Dawn, Olivia, Lisa, Mum-Mum, och Hailey (Lisa’s dotter). Eftersom Hairspray började kl 3pm och vi ville ha några timmar för turistande såg vi till att lämna Lisa’s hus runt kl 11, och vi var inne i NYC strax före lunch. När vi väl lyckats parkera bar det av mot Broadway och Times Square, där vi började vår turistdag. Vi vandrade lugnt runt i staden och gjorde lite vad vi kände för.
Och annars vandrade vi mest runt och kände in staden. Det var betydligt trevligare den här gången än när jag var där på turen, eftersom vi gjorde allt i vårt eget tempo, gick dit vi själva ville och stannade så länge vi kände för. Vi passade även på att shoppa lite bland alla gatusäljare, och jag gjorde några fynd i väsk-väg. Tydligen är jag bra på att pruta, vem skulle ha gissat det? Inte jag i alla fall, det kan jag lova. Vi vandrade runt på 5th Avenue ett bra tag, eftersom det var en stor marknad där den dagen. Som vanligt på en marknad var det mest skräp, men även där hittade jag något intressant: en jättemysig sjal för $5.
Efter några timmars kringvandrande var vi alla väldigt trötta och såg fram emot att få sätta oss ner på Neil Simon Theatre (särskilt Hailey som hade gnällt som en överkörd gnu hela dagen om att hon hade ont i fötterna, var trött, ville åka hem, och än det ena och än det andra). Vi träffade de andra au pairerna utanför teatern (det var ett frivilligt cluster event, och några tjejer från mitt cluster var där), och det bestämdes att jag skulle sitta med dem istället för med familjen, så att jag skulle få LITE möjlighet att prata med dem.
Showen var inte alls så bra som jag hade hoppats på, men ändå underhållande och väldigt söt. Den var lite av en besvikelse, för jag hade förväntat mig mer av Broadway och särskilt av en så populär show. Maryanne och Dawn höll med mig och sa att jag inte ska döma Broadway bara efter den här upplevelsen, så de gav mig tips på andra shower de sett som var betydligt bättre. Förhoppningsvis kommer jag kunna se någon av dem innan jag lämnar Amerikat.
Även om Hairspray var lite av en besvikelse så var det sammantaget en väldigt trevlig dag. Jag uppskattar New York betydligt mer nu än bara efter turen, och jag längtar efter att få åka dit igen, och särskilt efter att få visa vänner och familj staden när de kommer hit. När kommer ni? Jag vill veta!
Måndag 4 Augusti
Dagen efter New York-resan var det dags för ett litet äventyr till. Den här gången var det mer lokalt, nämligen New Jersey State Fair som hölls några kilometer härifrån. Detta innebar även att jag var tvungen att köra i USA för första gången, och jag hade barnen med mig i bilen. En något läskig upplevelse, särskilt eftersom jag inte visste exakt var stället låg, utan bara fick en snabb vägbeskrivning av Frank innan han åkte iväg på morgonen.
Det var tänkt att vi skulle vänta med att åka dit till helgen, och då åka hela familjen, men eftersom Frank jobbade där hela måndagen med sitt företag (marknaden hade en ”grön dag” och han hade ett informationstält på området) fick han några gratisbiljetter som bara gällde den dagen, så vi passade på att utnyttja dem.
Det var ett väldigt stort område, och det fanns allt möjligt där: knallar, karuseller, spel, djurutställningar, petting-zoo för barnen, och massor med djur till salu. Jag gick mest runt med Ansley (som synes på bilderna), eftersom Olivia var med några vänner, och när Aidan hade spenderat alla sina pengar på spel tyckte han att vi var tråkiga och ville hellre sitta med Frank och Sean i tältet.
På det stora hela hade vi en trevlig dag, även om barnen var lite griniga ibland när de inte hade tillräckligt med pengar för att göra allt de ville. Det var en fin dag, alla gjorde roliga saker och jag slapp vara kreativ varenda sekund, utan behövde egentligen bara hålla koll på dem (vilket inte var så svårt, eftersom det inte var så mycket folk där mitt på dagen, då alla jobbade).
Nu för tiden spenderar jag de flesta dagarna i huset, och försöker underhålla barnen här. Det är oftast inte alltför svårt: sätt Aidan framför X-Box eller datorn, sätt Olivia på sitt rum med en film, ett designobjekt eller skoluppgifter, och sätt Ansley i deras hot tub på verandan. Eller så leker man kurragömma med alla tre och några timmar försvinner snabbt.
Jag har äntligen börjat komma ut och träffa lite folk här omkring. Vi hade mitt första ”riktiga” cluster event förra helgen (17 Augusti) i Frog Falls Water Park i Picatinny, och jag träffade Chrissi från AuPairAcademy. Hon var också där med sitt cluster, så vi spenderade dagen tillsammans, samt med tre tjejer från mitt cluster, Kamilla från Danmark, Stephanie från Österrike och Nair från Brasilien. Det var kul att träffa lite folk, och vi har haft stadig kontakt sedan dess. Jag och Chrissi spenderade halva lördagen (23 Augusti) på Rockaway Mall, tillsammans med en av hennes vänner från Tyskland (som jag skamligt nog inte minns vad hon heter, jag vill säga Yvonne eller Suzy), och vi har planer på att ses nu till helgen igen. Jag har även blivit medbjuden både till Jersey Shore och till Baltimore av Steph och Kamilla, men dessvärre var jag tvungen att tacka nej till båda två på grund av pengabrist och att jag redan hade andra planer. Men det är kul att bli medbjuden, och jag ska göra mitt allra bästa för att verkligen kunna åka med dem nästa gång de har planer.
Förhoppningsvis kommer jag snart börja plugga lite på Sussex County Community College, vilket jag hoppas kommer leda till att jag lär känna tjejer som bor lite närmare. Chrissi, Kamilla och Steph bor alla ca 45-50 minuter härifrån, vilket är lite för långt för att bara åka över en kväll efter att jag jobbat klart och ta en fika. Det skulle vara kul att träffa någon som bor lite närmare, i Newton eller Sparta till exempel.
Jag har haft ytterligare några små äventyr med familjen också. Förra onsdagen åkte jag, Dawn och barnen ner till Jersey Shore över dagen. Det var underbart väder och jag lyckades till och med bli lite brun. Inte bränd, BRUN! Ni som känner mig vet att det i stort sett ALDRIG händer mig. Som rödhårig har man en förbannelse över sig, och det är att man ser ut som en kokt kräfta efter fem minuter i solen om man inte har solskyddsfaktor 500 på sig…
Imorgon ska vi åka till Frog Falls igen, Dawn, barnen, jag, Maryanne och Bill. Det är den sista onsdagen för sommaren (Dawn är ledig på onsdagar) och vi vill utnyttja den så att barnen får en trevlig avslutning på sitt sommarlov. Förhoppningsvis blir det fint väder hela dagen, och vi kan njuta av solens sista strålar.
Till helgen är det dags för lite fester i familjen. På söndag är det hos Jennifer, och på måndag (Labor Day) är det hos Lisa, så det är fullt upp med firande och grejer. Vi får se om jag följer med på båda eller om jag hittar på något med Chrissi istället.
Jag ska försöka uppdatera lite oftare än jag gjort hittills. Jag vet att ni är ett gäng där hemma som är intresserade av hur jag har det, och kanske någon häröver också, så jag ska se till att få något skrivet lite oftare från och med nu.
Jag försöker också sitta på MSN och/eller svara på mail så ofta jag kan, men det är som sagt inte ofta jag kommer åt datorn så det är inte alltid så lätt. Så om det dröjer ett tag innan jag skriver tillbaka till er så vet ni varför.
Jag hoppas att ni alla har det bra, var än ni är i världen!
~ Carin
If at first you don't succeed, try again. Then quit. There's no use being a damn fool about it.
W.C. Fields
11.23 am
Jag ber om ursäkt för att det dröjt så länge sedan jag uppdaterade min blogg senast. Det är inte lätt att komma åt datorn i det här huset, dessvärre. Det är pappans jobbdator, så när han är här hemma behöver han den, och när han inte är här sitter oftast barnen där och spelar massor med fåniga spel på addictinggames.com eller något åt det hållet… Så stackars Carin får hålla sig till sin laptop, som är mer eller mindre värdelös, med tanke på att det inte finns något trådlöst internet här. Men men, det får gå ändå.
Sist jag skrev hade vi precis lämnat av Anika på flygplatsen. Det har nu gått snart fyra veckor sedan dess, och jag har börjat komma in i rytmen här ganska bra. De flesta dagarna går riktigt bra, barnen leker med varandra, vi gör lite uppgifter inför skolstarten och jag ser till att hålla dem mätta och nöjda (vilket inte alltid är så lätt som man tror…). Men det är väldigt uttröttande att ta hand om någon annans barn hela dagarna, och jag är helt slut varenda kväll, trots att jag får ordentligt med sömn. Jag tror att det till viss del även beror på att det nu inte finns något fast schema att följa, utan det är lite ”ta det som det kommer”. Jag vet att jag fungerar bättre om jag har fasta tider och ett schema att gå efter, även om det schemat är stressigt. När det inte finns mycket att göra stannar jag till slut upp helt och hållet och allt känns jättejobbigt, även de minsta småsakerna. Så jag ser fram emot skolstarten nästa onsdag, eftersom den kommer föra med sig ett betydligt fastare schema med skjuts till och från skolan för Ansley, hämta upp Olivia och Aidan vid bussen, göra läxor och skjutsa till aktiviteter. Det kommer bli mer efter min smak, vilket jag självklart uppskattar.
Dags att ta vid där jag slutade sist!
Söndag 3 Augusti
Dagen efter att vi vinkat av Anika på flygplatsen var det återigen dags att sätta sig i bilen och åka österut. Den här gången var det dags för New York City, The Big Apple, The City that Never Sleeps! Vi var ett helt tjejgäng som åkte: jag, Dawn, Olivia, Lisa, Mum-Mum, och Hailey (Lisa’s dotter). Eftersom Hairspray började kl 3pm och vi ville ha några timmar för turistande såg vi till att lämna Lisa’s hus runt kl 11, och vi var inne i NYC strax före lunch. När vi väl lyckats parkera bar det av mot Broadway och Times Square, där vi började vår turistdag. Vi vandrade lugnt runt i staden och gjorde lite vad vi kände för.
Och annars vandrade vi mest runt och kände in staden. Det var betydligt trevligare den här gången än när jag var där på turen, eftersom vi gjorde allt i vårt eget tempo, gick dit vi själva ville och stannade så länge vi kände för. Vi passade även på att shoppa lite bland alla gatusäljare, och jag gjorde några fynd i väsk-väg. Tydligen är jag bra på att pruta, vem skulle ha gissat det? Inte jag i alla fall, det kan jag lova. Vi vandrade runt på 5th Avenue ett bra tag, eftersom det var en stor marknad där den dagen. Som vanligt på en marknad var det mest skräp, men även där hittade jag något intressant: en jättemysig sjal för $5.
Efter några timmars kringvandrande var vi alla väldigt trötta och såg fram emot att få sätta oss ner på Neil Simon Theatre (särskilt Hailey som hade gnällt som en överkörd gnu hela dagen om att hon hade ont i fötterna, var trött, ville åka hem, och än det ena och än det andra). Vi träffade de andra au pairerna utanför teatern (det var ett frivilligt cluster event, och några tjejer från mitt cluster var där), och det bestämdes att jag skulle sitta med dem istället för med familjen, så att jag skulle få LITE möjlighet att prata med dem.
Showen var inte alls så bra som jag hade hoppats på, men ändå underhållande och väldigt söt. Den var lite av en besvikelse, för jag hade förväntat mig mer av Broadway och särskilt av en så populär show. Maryanne och Dawn höll med mig och sa att jag inte ska döma Broadway bara efter den här upplevelsen, så de gav mig tips på andra shower de sett som var betydligt bättre. Förhoppningsvis kommer jag kunna se någon av dem innan jag lämnar Amerikat.
Även om Hairspray var lite av en besvikelse så var det sammantaget en väldigt trevlig dag. Jag uppskattar New York betydligt mer nu än bara efter turen, och jag längtar efter att få åka dit igen, och särskilt efter att få visa vänner och familj staden när de kommer hit. När kommer ni? Jag vill veta!
Måndag 4 Augusti
Dagen efter New York-resan var det dags för ett litet äventyr till. Den här gången var det mer lokalt, nämligen New Jersey State Fair som hölls några kilometer härifrån. Detta innebar även att jag var tvungen att köra i USA för första gången, och jag hade barnen med mig i bilen. En något läskig upplevelse, särskilt eftersom jag inte visste exakt var stället låg, utan bara fick en snabb vägbeskrivning av Frank innan han åkte iväg på morgonen.
Det var tänkt att vi skulle vänta med att åka dit till helgen, och då åka hela familjen, men eftersom Frank jobbade där hela måndagen med sitt företag (marknaden hade en ”grön dag” och han hade ett informationstält på området) fick han några gratisbiljetter som bara gällde den dagen, så vi passade på att utnyttja dem.
Det var ett väldigt stort område, och det fanns allt möjligt där: knallar, karuseller, spel, djurutställningar, petting-zoo för barnen, och massor med djur till salu. Jag gick mest runt med Ansley (som synes på bilderna), eftersom Olivia var med några vänner, och när Aidan hade spenderat alla sina pengar på spel tyckte han att vi var tråkiga och ville hellre sitta med Frank och Sean i tältet.
På det stora hela hade vi en trevlig dag, även om barnen var lite griniga ibland när de inte hade tillräckligt med pengar för att göra allt de ville. Det var en fin dag, alla gjorde roliga saker och jag slapp vara kreativ varenda sekund, utan behövde egentligen bara hålla koll på dem (vilket inte var så svårt, eftersom det inte var så mycket folk där mitt på dagen, då alla jobbade).
Nu för tiden spenderar jag de flesta dagarna i huset, och försöker underhålla barnen här. Det är oftast inte alltför svårt: sätt Aidan framför X-Box eller datorn, sätt Olivia på sitt rum med en film, ett designobjekt eller skoluppgifter, och sätt Ansley i deras hot tub på verandan. Eller så leker man kurragömma med alla tre och några timmar försvinner snabbt.
Jag har äntligen börjat komma ut och träffa lite folk här omkring. Vi hade mitt första ”riktiga” cluster event förra helgen (17 Augusti) i Frog Falls Water Park i Picatinny, och jag träffade Chrissi från AuPairAcademy. Hon var också där med sitt cluster, så vi spenderade dagen tillsammans, samt med tre tjejer från mitt cluster, Kamilla från Danmark, Stephanie från Österrike och Nair från Brasilien. Det var kul att träffa lite folk, och vi har haft stadig kontakt sedan dess. Jag och Chrissi spenderade halva lördagen (23 Augusti) på Rockaway Mall, tillsammans med en av hennes vänner från Tyskland (som jag skamligt nog inte minns vad hon heter, jag vill säga Yvonne eller Suzy), och vi har planer på att ses nu till helgen igen. Jag har även blivit medbjuden både till Jersey Shore och till Baltimore av Steph och Kamilla, men dessvärre var jag tvungen att tacka nej till båda två på grund av pengabrist och att jag redan hade andra planer. Men det är kul att bli medbjuden, och jag ska göra mitt allra bästa för att verkligen kunna åka med dem nästa gång de har planer.
Förhoppningsvis kommer jag snart börja plugga lite på Sussex County Community College, vilket jag hoppas kommer leda till att jag lär känna tjejer som bor lite närmare. Chrissi, Kamilla och Steph bor alla ca 45-50 minuter härifrån, vilket är lite för långt för att bara åka över en kväll efter att jag jobbat klart och ta en fika. Det skulle vara kul att träffa någon som bor lite närmare, i Newton eller Sparta till exempel.
Jag har haft ytterligare några små äventyr med familjen också. Förra onsdagen åkte jag, Dawn och barnen ner till Jersey Shore över dagen. Det var underbart väder och jag lyckades till och med bli lite brun. Inte bränd, BRUN! Ni som känner mig vet att det i stort sett ALDRIG händer mig. Som rödhårig har man en förbannelse över sig, och det är att man ser ut som en kokt kräfta efter fem minuter i solen om man inte har solskyddsfaktor 500 på sig…
Imorgon ska vi åka till Frog Falls igen, Dawn, barnen, jag, Maryanne och Bill. Det är den sista onsdagen för sommaren (Dawn är ledig på onsdagar) och vi vill utnyttja den så att barnen får en trevlig avslutning på sitt sommarlov. Förhoppningsvis blir det fint väder hela dagen, och vi kan njuta av solens sista strålar.
Till helgen är det dags för lite fester i familjen. På söndag är det hos Jennifer, och på måndag (Labor Day) är det hos Lisa, så det är fullt upp med firande och grejer. Vi får se om jag följer med på båda eller om jag hittar på något med Chrissi istället.
Jag ska försöka uppdatera lite oftare än jag gjort hittills. Jag vet att ni är ett gäng där hemma som är intresserade av hur jag har det, och kanske någon häröver också, så jag ska se till att få något skrivet lite oftare från och med nu.
Jag försöker också sitta på MSN och/eller svara på mail så ofta jag kan, men det är som sagt inte ofta jag kommer åt datorn så det är inte alltid så lätt. Så om det dröjer ett tag innan jag skriver tillbaka till er så vet ni varför.
Jag hoppas att ni alla har det bra, var än ni är i världen!
~ Carin
If at first you don't succeed, try again. Then quit. There's no use being a damn fool about it.
W.C. Fields
söndag, augusti 03, 2008
Uppdatering!
Augusta, 22.30, 2 Augusti
Jag har lovat er bilder, och i det här inlägget kommer de! Wiiehiiee!
Det har hänt så mycket under mina första veckor här, så jag vet inte riktigt var jag ska börja, men jag ska FÖRSÖKA börja från början…
Måndag 14 Juli
Jag, mamma och Olle lämnade Ludvika runt 05.00 (efter ca fyra timmars sömn) för att åka mot Arlanda, via Västerås (för att hämta upp min söta lilla dator hos snällaste PatrikeN).
Strax före nio sa jag hej då till Lisa, när Olle tog henne tillbaka till bilen. Det var jättejobbigt, särskilt eftersom hon inte ville gå ifrån mig, och tittade tillbaka på mig hela tiden tills hon inte kunde se mig längre. Hon är min lilla älskling, och jag kunde ju inte förklara för henne vad som var på gång och att jag faktiskt kommer tillbaka till henne.
En liten stund efter det gick jag igenom säkerhetskontrollen och sa då också hej då till mamma och Olle. Jobbigt som det var så var det inte samma sak som med Lisa. De förstår ju varför jag är borta, och jag kan fortfarande hålla kontakten med dem under mitt år här på andra sidan Atlanten.
Det var väldigt jobbigt att lyfta från Arlanda, med kombinerad flygrädsla och separationsångest som slog in på samma gång. Bortsett med det så gick resten av flygresan förvånansvärt bra, och jag mådde bara illa vid start och landning, mer eller mindre.
Det var så häftigt att flyga in över Amerikansk mark. Vi kom in över Massachusetts och Connecticut, och det första man såg var skog, skog och skog. Överallt! När man flyger över Sverige ser man mestadels vatten, sjöar och älvar överallt, men i USA är det uppenbarligen skog som gäller.
Efter två timmars flyg till Frankfurt, byte, och sedan ca åtta timmars ytterligare flyg landade vi äntligen i Newark kl 15.31 lokal tid. Jag avskyr landningar, och blundade och koncentrerade mig på att andas under hela proceduren. När jag öppnade ögonen igen och tittade ut genom fönstret, vad tror ni är det första jag ser av New Jersey och Newark? En STOR gul-blå IKEA-skylt… Här har man flugit tvärs över Atlanten, och det första man ser är något som är så typiskt svenskt som IKEA, är det inte lite ironiskt? Det tyckte i alla fall en trött och väldigt lättad Carin, för jag skrattade väldigt gott åt det, i äkta psykfalls-stil… :P
Efter att ha stått i kö för tullen en bra stund var det så äntligen min tur att bli fotograferad och lämna mina fingeravtryck, som alla hemska utlänningar måste göra när de kommer in i landet. Som några av er kanske vet så har jag en tendens att ha problem med att gå igenom tullen. De väljer väldigt ofta mig som en bra person att rota igenom väskan på. Dessutom var jag orolig för att jag inte skulle ha fyllt i alla papper korrekt, så jag var en aning nervös över att gå igenom tullen i Newark, eftersom jag inbillar mig att Amerikanska tullen är hårdare än andra. Med allt det i bakhuvudet så kan ni nog förstå hur orolig jag blev när tullmannen sa att det var ett problem… Mina fingertoppar var för torra för att lämna fingeravtryck! Hur otippat är det som problem i tullen? Nog för att mina torra händer är irriterande och gör ont ibland, men jag trodde aldrig att de skulle leda till att jag har problem att komma in i ett land.
Så jag fick sitta och vänta i ett avskilt rum, tillsammans med andra syndare som hade fel i sina handlingar eller annat dumt. Ca 40 minuter tog det, och jag tror att jag grät varenda sekund. Innan jag lämnade Sverige var jag så orolig för att det skulle bli något problem, så att jag skulle missa min shuttle till hotellet, och där satt jag, mitt i ett sådant problem som skulle kunna innebära att jag skulle bli tvungen att ta en taxi istället. Det, kombinerat med extrem trötthet (klockan var nu ca 23.00 i Sverige, och jag hade varit vaken runt 18 timmar, efter några få timmars sömn natten innan), gjorde mig väldigt känslig, och till och med den hårda tullmannen därinne undrade om jag var okej, när jag till slut fick komma fram till luckan.
Efter att den mardrömmen var över sprang jag iväg för att hämta ut mina väskor (de sista på bandet, såklart) och skynda mig till ankomsthallen, för att försöka hitta de andra au pair-tjejerna. Efter mycket tårar, ångest och massor med svett sprang jag så äntligen på några andra tjejer som också skulle till hotellet. Faktum är att jag, som var orolig för att jag skulle ha missat alla shuttles, faktiskt fick stå och vänta runt en halvtimme på att de sista tjejerna skulle komma så att vi kunde åka. That’s irony for ya!
Väl framme vid hotellet blev vi tilldelade våra rum och fick några korta instruktioner om reglerna på Au Pair Academy. Vi var totalt 129 elever där (över 30 av dem från Tyskland, och nästan lika många från Brasilien), och bara två killar. Jag somnade runt 21.00 (03.00 i Sverige), efter att ha varit vaken över 20 timmar och flugit igenom 6 tidszoner.
Utsikt från mitt hotellrum. Vi kunde se en liten, liten skymt av NYC skyline, men inte mycket.
Tisdag 15 Juli
Efter dagens lektioner åkte ca 100 blivande au pairer iväg till New York för en guidad tur. Vår första anhalt var Rockefeller Center.
Vår andra buss, efter att vi var tvungna att byta, då den första hade problem med ACn och högtalarna.
Jag vid Times Square. Det är STOOORT, och massor med turister :P
Det finns många roliga människor i New York
Only in America my friends. Only in America.
Ground Zero
Jag framför Brooklyn Bridge
På vägen hem gick vår buss sönder. FLERA GÅNGER! En resa som borde ha tagit ca en timme tog över två för oss. Vi blev till slut stående ca 2 km från hotellet, mitt i natten, och de var tvungna att skicka ut en shuttle från hotellet för att hämta oss där. Carin var inte glad, för jag var dödstrött redan vid 21, och vi kom inte till hotellet förrän strax före midnatt.
Orientation
Vi fick lära oss många olika saker under våra tre dagars orientation, mycket som jag redan kunde, mycket som var common sense, men en del som var nytt. Lite diverse bilder från våra dagar på Sheraton Meadowlands:
Vår grupp in action!
Vårt projekt på 7-10 åringar, som våra instructors älskade, så vi fick glatt ställa oss och presentera det för alla andra…
Jag och några av de gulliga tjejerna jag träffade
First Aid Classes
Det blir inte mer Amerikanskt än det här!
The German Girls!
Torsdag 18 Juli
Sista dagen på hotellet, nervositet inför att möta värdfamiljerna.
Efter tre dagars lektioner var det så äntligen dags att träffa familjerna! De flesta var tvungna att flyga en gång till för att komma till sin slutdestination, men runt 20 av oss skulle bo ganska nära och blev därför hämtade direkt vid hotellet.
Nervositeten var extrem varenda sekund och alla letade efter pennor, papper eller vad annat de kunde hitta att bita eller pilla på. Min nya familj kom och hämtade mig strax efter 4 PM. Alla barnen var med, och även Anika, deras förra au pair från Tyskland. Barnen hade gjort en jättefin välkomstskylt som de gav mig.
Vi satte oss i minibussen, The Scooby Doo Van, allihop och åkte hem mot Sussex County. Vi stannade och åt på vägen hem, på en VÄLDIGT Amerikansk restaurang, Chatterbox, och sedan åkte vi till huset. Det är väldigt stort (som allt är här), och har en väldigt stor trädgård med bland annat en fin damm.
Det var en lång dag, så jag gick och la mig tidigt, och sov GOTT!
Semester
Jag stannade inte i huset länge, för på lördag morgon åkte vi (alla utom pappan Frank, som var tvungen att stanna hemma och jobba, stackarn) iväg med bilen till Narragansett, Rhode Island. Där spenderade vi de närmaste tio dagarna i ett litet hus knappt fem minuter från Atlanten. De första dagarna hade vi sällskap av Dawn’s mamma och pappa, sedan av hennes ena syster, Jen, och hennes man och dotter. Efter att vi varit där i en vecka kom Lisa, min Area Director och Dawn’s syster, med sin man och tre barn. Som mest var vi elva personer i det lilla huset (tre små sovrum och ett vardagsrum/kök), varav sex barn. Ni förstår nog att det var väldigt trångt och en aning frustrerande från och till.
Ansley som sjöjungfru
Olivia och Ansley
Aidan bygger sanddjur på stranden
Familjen
Ansley med min solhatt
Huset
Utsikten från vår altan. Man ser Atlanten!
De flesta dagarna var väldigt sköna, och vi var nere vid havet i princip hela eftermiddagarna, men några av dem var riktigt hemska med åska och massor med regn. Dagarna efter sådana dagar kunde vi ofta in gå till vår vanliga strand, Scarborough Beach, som låg alldeles nedanför huset. De fick nämligen problem med bakterier och annat läskigt efter riktigt regniga dagar, och det var inte tillåtet att bada. Istället var vi tvungna att åka iväg till Roger Wheeler, några km bort. Den stranden var också bra (och inte lika läskig eftersom den hade vågbrytare så barnen kunde bada mer obehindrat), men det var lite jobbigt att den låg så långt bort, för då kunde jag och Anika inte gå tillbaka till huset när vi ville, utan vi var tvungna att vänta på att barnen skulle tröttna på att vara där.
Måndag 28 Juli
Vi lämnade Rhode Island runt 7 PM och kom hem till Jersey ungefär fem timmar senare. Alla var väldigt trötta efter en lång dag på stranden och sedan en lång bilresa, särskilt stackars Dawn som var vaken före alla andra och gjorde i ordning lunch och sedan körde hela vägen.
Första jobbveckan
Under veckan som gått har jag börjat jobba på riktigt. Det är inte alltid det är mycket att göra rent praktiskt (med matlagning, tvätt och sådant), men det är ändå slitsamt, eftersom barnen bråkar en hel del och jag då är den som måste lösa alla konflikter. Dessutom är det långa arbetsdagar ibland (om Ansley vaknar tidigt och vill gå ner till vardagsrummet väcker hon mig, och jag jobbar vanligtvis till 7-8), så jag är väldigt trött på kvällarna. Förhoppningsvis kommer jag ha lite mer energi när jag kommit in i rutinerna och blivit van vid allt häromkring.
Igår, Fredag 1 Augusti, hade vi en födelsedagsmiddag för mig och en avskedsmiddag för Anika på Olive Garden nere vid Rockaway Mall. Det var hela familjen D, Anika, barnens mormor och morfar, samt Dawn’s mormor (hon är från Norge, och hon växlade mellan att prata Norska och Engelska med mig hela kvällen). Det var en härlig kväll, med god mat och trevligt sällskap, även om det var tråkigt att det var Anika’s sista kväll med oss.
Jag och Anika vid Olive Garden
Släkten. Dawn’s mormor längst ner till höger.
Söt bild på D-gänget, minus Frank
Paketöppning
Familjen var supergullig och gav mig jättefina presenter. Jag fick ett par byxor och en tröja av Mum-Mum och Opu (mormor och morfar), två nallar av Olivia, och en morgonrock och en tröja av hela familjen. Men jag måste säga att den bästa presenten av alla (som även den var från alla Ds) var en biljett till Hairspray på Broadway imorgon! Jag blev så glad! Jag har drömt länge om att få se en musikal på Broadway, så jag ser verkligen fram emot det!
Det blir jag, Dawn, Olivia, Lisa och Marianne (Mum-Mum), så det blir lite av en tjejgrej. Vi ska försöka åka hemifrån runt 10, så att vi är inne i NYC före lunch och har tid att umgås och se stan lite innan Hairspray börjar kl 3. Det ska bli roligt att få se stan under lite lugnare former än under vår tour (”Ut ur bussen! Ta bilder! In i bussen!”), och att få äta lunch där.
Idag var det dags att säga hej då till Anika. Vi lämnade huset vid 1-tiden för att åka mot Newark Airport. Vi stannade vid Dairy Queen på vägen, för min första dos av dess onyttigheter och Anika’s sista för den här vistelsen i Amerikat. Chokladglass med chocolate chip cookie dough… MUMS!
Väl framme på flygplatsen var det problem med Anika’s väskor. De var för tunga allihop och hon hade dessutom en extra väska, så hon visste att hon skulle behöva betala övervikt, men hon visste inte hur mycket. Hon hade väldig tur, för kvinnan som tog hand om hennes väskor var snäll och lät henne komma undan med att bara betala för den extra väskan.
Efter att vi alla ätit lite middag var det till slut dags att säga hej då till Anika. Det var väldigt jobbigt, även för mig som bara känt henne knappt två veckor, och barnen var väldigt upprörda och ledsna alla tre, även om Aidan inte ville visa det.
Sista bilden på Anika och alla barnen, på Newark Airport.
Det har varit väldigt kul att ha henne här, och väldigt bra som en början på mitt år. Hon är supertrevlig, och vi satt uppe och pratade många nätter i Rhode Island, om allt och ingenting (men till stor del om våra idioter till ex-pojkvänner). Det har varit en väldig tröst och ett stort stöd att ha henne här, och jag måste erkänna att det är läskigt att nu vara helt ensam med familjen. Hon kommer bli saknad, även av stackars mig som inte riktigt lärt känna henne på riktigt, så det måste vara väldigt jobbigt för barnen som haft henne här i ett helt år.
Nu börjar mitt äventyr på riktigt, och det ska bli roligt att få komma igång ordentligt!
Jag ber om ursäkt för att det blev ett så långt inlägg, jag ville bara få med så mycket som möjligt. Jag är imponerad om ni lyckats ta er igenom hela. Jag hoppas att ni lämnar lite kommentarer också, det vore högt uppskattat!
Allt väl till er, mina vänner och andra som jag inte känner!
Jag har lovat er bilder, och i det här inlägget kommer de! Wiiehiiee!
Det har hänt så mycket under mina första veckor här, så jag vet inte riktigt var jag ska börja, men jag ska FÖRSÖKA börja från början…
Måndag 14 Juli
Jag, mamma och Olle lämnade Ludvika runt 05.00 (efter ca fyra timmars sömn) för att åka mot Arlanda, via Västerås (för att hämta upp min söta lilla dator hos snällaste PatrikeN).
Strax före nio sa jag hej då till Lisa, när Olle tog henne tillbaka till bilen. Det var jättejobbigt, särskilt eftersom hon inte ville gå ifrån mig, och tittade tillbaka på mig hela tiden tills hon inte kunde se mig längre. Hon är min lilla älskling, och jag kunde ju inte förklara för henne vad som var på gång och att jag faktiskt kommer tillbaka till henne.
En liten stund efter det gick jag igenom säkerhetskontrollen och sa då också hej då till mamma och Olle. Jobbigt som det var så var det inte samma sak som med Lisa. De förstår ju varför jag är borta, och jag kan fortfarande hålla kontakten med dem under mitt år här på andra sidan Atlanten.
Det var väldigt jobbigt att lyfta från Arlanda, med kombinerad flygrädsla och separationsångest som slog in på samma gång. Bortsett med det så gick resten av flygresan förvånansvärt bra, och jag mådde bara illa vid start och landning, mer eller mindre.
Det var så häftigt att flyga in över Amerikansk mark. Vi kom in över Massachusetts och Connecticut, och det första man såg var skog, skog och skog. Överallt! När man flyger över Sverige ser man mestadels vatten, sjöar och älvar överallt, men i USA är det uppenbarligen skog som gäller.
Efter två timmars flyg till Frankfurt, byte, och sedan ca åtta timmars ytterligare flyg landade vi äntligen i Newark kl 15.31 lokal tid. Jag avskyr landningar, och blundade och koncentrerade mig på att andas under hela proceduren. När jag öppnade ögonen igen och tittade ut genom fönstret, vad tror ni är det första jag ser av New Jersey och Newark? En STOR gul-blå IKEA-skylt… Här har man flugit tvärs över Atlanten, och det första man ser är något som är så typiskt svenskt som IKEA, är det inte lite ironiskt? Det tyckte i alla fall en trött och väldigt lättad Carin, för jag skrattade väldigt gott åt det, i äkta psykfalls-stil… :P
Efter att ha stått i kö för tullen en bra stund var det så äntligen min tur att bli fotograferad och lämna mina fingeravtryck, som alla hemska utlänningar måste göra när de kommer in i landet. Som några av er kanske vet så har jag en tendens att ha problem med att gå igenom tullen. De väljer väldigt ofta mig som en bra person att rota igenom väskan på. Dessutom var jag orolig för att jag inte skulle ha fyllt i alla papper korrekt, så jag var en aning nervös över att gå igenom tullen i Newark, eftersom jag inbillar mig att Amerikanska tullen är hårdare än andra. Med allt det i bakhuvudet så kan ni nog förstå hur orolig jag blev när tullmannen sa att det var ett problem… Mina fingertoppar var för torra för att lämna fingeravtryck! Hur otippat är det som problem i tullen? Nog för att mina torra händer är irriterande och gör ont ibland, men jag trodde aldrig att de skulle leda till att jag har problem att komma in i ett land.
Så jag fick sitta och vänta i ett avskilt rum, tillsammans med andra syndare som hade fel i sina handlingar eller annat dumt. Ca 40 minuter tog det, och jag tror att jag grät varenda sekund. Innan jag lämnade Sverige var jag så orolig för att det skulle bli något problem, så att jag skulle missa min shuttle till hotellet, och där satt jag, mitt i ett sådant problem som skulle kunna innebära att jag skulle bli tvungen att ta en taxi istället. Det, kombinerat med extrem trötthet (klockan var nu ca 23.00 i Sverige, och jag hade varit vaken runt 18 timmar, efter några få timmars sömn natten innan), gjorde mig väldigt känslig, och till och med den hårda tullmannen därinne undrade om jag var okej, när jag till slut fick komma fram till luckan.
Efter att den mardrömmen var över sprang jag iväg för att hämta ut mina väskor (de sista på bandet, såklart) och skynda mig till ankomsthallen, för att försöka hitta de andra au pair-tjejerna. Efter mycket tårar, ångest och massor med svett sprang jag så äntligen på några andra tjejer som också skulle till hotellet. Faktum är att jag, som var orolig för att jag skulle ha missat alla shuttles, faktiskt fick stå och vänta runt en halvtimme på att de sista tjejerna skulle komma så att vi kunde åka. That’s irony for ya!
Väl framme vid hotellet blev vi tilldelade våra rum och fick några korta instruktioner om reglerna på Au Pair Academy. Vi var totalt 129 elever där (över 30 av dem från Tyskland, och nästan lika många från Brasilien), och bara två killar. Jag somnade runt 21.00 (03.00 i Sverige), efter att ha varit vaken över 20 timmar och flugit igenom 6 tidszoner.
Utsikt från mitt hotellrum. Vi kunde se en liten, liten skymt av NYC skyline, men inte mycket.Tisdag 15 Juli
Efter dagens lektioner åkte ca 100 blivande au pairer iväg till New York för en guidad tur. Vår första anhalt var Rockefeller Center.
Vår andra buss, efter att vi var tvungna att byta, då den första hade problem med ACn och högtalarna.
Jag vid Times Square. Det är STOOORT, och massor med turister :P
Det finns många roliga människor i New York
Only in America my friends. Only in America.
Ground Zero
Jag framför Brooklyn Bridge
På vägen hem gick vår buss sönder. FLERA GÅNGER! En resa som borde ha tagit ca en timme tog över två för oss. Vi blev till slut stående ca 2 km från hotellet, mitt i natten, och de var tvungna att skicka ut en shuttle från hotellet för att hämta oss där. Carin var inte glad, för jag var dödstrött redan vid 21, och vi kom inte till hotellet förrän strax före midnatt.
Orientation
Vi fick lära oss många olika saker under våra tre dagars orientation, mycket som jag redan kunde, mycket som var common sense, men en del som var nytt. Lite diverse bilder från våra dagar på Sheraton Meadowlands:
Vår grupp in action!
Vårt projekt på 7-10 åringar, som våra instructors älskade, så vi fick glatt ställa oss och presentera det för alla andra…
Jag och några av de gulliga tjejerna jag träffade
First Aid Classes
Det blir inte mer Amerikanskt än det här!
The German Girls!
Torsdag 18 Juli
Sista dagen på hotellet, nervositet inför att möta värdfamiljerna.
Efter tre dagars lektioner var det så äntligen dags att träffa familjerna! De flesta var tvungna att flyga en gång till för att komma till sin slutdestination, men runt 20 av oss skulle bo ganska nära och blev därför hämtade direkt vid hotellet.
Nervositeten var extrem varenda sekund och alla letade efter pennor, papper eller vad annat de kunde hitta att bita eller pilla på. Min nya familj kom och hämtade mig strax efter 4 PM. Alla barnen var med, och även Anika, deras förra au pair från Tyskland. Barnen hade gjort en jättefin välkomstskylt som de gav mig.
Vi satte oss i minibussen, The Scooby Doo Van, allihop och åkte hem mot Sussex County. Vi stannade och åt på vägen hem, på en VÄLDIGT Amerikansk restaurang, Chatterbox, och sedan åkte vi till huset. Det är väldigt stort (som allt är här), och har en väldigt stor trädgård med bland annat en fin damm.
Det var en lång dag, så jag gick och la mig tidigt, och sov GOTT!
Semester
Jag stannade inte i huset länge, för på lördag morgon åkte vi (alla utom pappan Frank, som var tvungen att stanna hemma och jobba, stackarn) iväg med bilen till Narragansett, Rhode Island. Där spenderade vi de närmaste tio dagarna i ett litet hus knappt fem minuter från Atlanten. De första dagarna hade vi sällskap av Dawn’s mamma och pappa, sedan av hennes ena syster, Jen, och hennes man och dotter. Efter att vi varit där i en vecka kom Lisa, min Area Director och Dawn’s syster, med sin man och tre barn. Som mest var vi elva personer i det lilla huset (tre små sovrum och ett vardagsrum/kök), varav sex barn. Ni förstår nog att det var väldigt trångt och en aning frustrerande från och till.
Ansley som sjöjungfru
Olivia och Ansley
Aidan bygger sanddjur på stranden
Familjen
Ansley med min solhatt
Huset
Utsikten från vår altan. Man ser Atlanten!
De flesta dagarna var väldigt sköna, och vi var nere vid havet i princip hela eftermiddagarna, men några av dem var riktigt hemska med åska och massor med regn. Dagarna efter sådana dagar kunde vi ofta in gå till vår vanliga strand, Scarborough Beach, som låg alldeles nedanför huset. De fick nämligen problem med bakterier och annat läskigt efter riktigt regniga dagar, och det var inte tillåtet att bada. Istället var vi tvungna att åka iväg till Roger Wheeler, några km bort. Den stranden var också bra (och inte lika läskig eftersom den hade vågbrytare så barnen kunde bada mer obehindrat), men det var lite jobbigt att den låg så långt bort, för då kunde jag och Anika inte gå tillbaka till huset när vi ville, utan vi var tvungna att vänta på att barnen skulle tröttna på att vara där.
Måndag 28 Juli
Vi lämnade Rhode Island runt 7 PM och kom hem till Jersey ungefär fem timmar senare. Alla var väldigt trötta efter en lång dag på stranden och sedan en lång bilresa, särskilt stackars Dawn som var vaken före alla andra och gjorde i ordning lunch och sedan körde hela vägen.
Första jobbveckan
Under veckan som gått har jag börjat jobba på riktigt. Det är inte alltid det är mycket att göra rent praktiskt (med matlagning, tvätt och sådant), men det är ändå slitsamt, eftersom barnen bråkar en hel del och jag då är den som måste lösa alla konflikter. Dessutom är det långa arbetsdagar ibland (om Ansley vaknar tidigt och vill gå ner till vardagsrummet väcker hon mig, och jag jobbar vanligtvis till 7-8), så jag är väldigt trött på kvällarna. Förhoppningsvis kommer jag ha lite mer energi när jag kommit in i rutinerna och blivit van vid allt häromkring.
Igår, Fredag 1 Augusti, hade vi en födelsedagsmiddag för mig och en avskedsmiddag för Anika på Olive Garden nere vid Rockaway Mall. Det var hela familjen D, Anika, barnens mormor och morfar, samt Dawn’s mormor (hon är från Norge, och hon växlade mellan att prata Norska och Engelska med mig hela kvällen). Det var en härlig kväll, med god mat och trevligt sällskap, även om det var tråkigt att det var Anika’s sista kväll med oss.
Jag och Anika vid Olive Garden
Släkten. Dawn’s mormor längst ner till höger.
Söt bild på D-gänget, minus Frank
Paketöppning
Familjen var supergullig och gav mig jättefina presenter. Jag fick ett par byxor och en tröja av Mum-Mum och Opu (mormor och morfar), två nallar av Olivia, och en morgonrock och en tröja av hela familjen. Men jag måste säga att den bästa presenten av alla (som även den var från alla Ds) var en biljett till Hairspray på Broadway imorgon! Jag blev så glad! Jag har drömt länge om att få se en musikal på Broadway, så jag ser verkligen fram emot det!
Det blir jag, Dawn, Olivia, Lisa och Marianne (Mum-Mum), så det blir lite av en tjejgrej. Vi ska försöka åka hemifrån runt 10, så att vi är inne i NYC före lunch och har tid att umgås och se stan lite innan Hairspray börjar kl 3. Det ska bli roligt att få se stan under lite lugnare former än under vår tour (”Ut ur bussen! Ta bilder! In i bussen!”), och att få äta lunch där.
Idag var det dags att säga hej då till Anika. Vi lämnade huset vid 1-tiden för att åka mot Newark Airport. Vi stannade vid Dairy Queen på vägen, för min första dos av dess onyttigheter och Anika’s sista för den här vistelsen i Amerikat. Chokladglass med chocolate chip cookie dough… MUMS!
Väl framme på flygplatsen var det problem med Anika’s väskor. De var för tunga allihop och hon hade dessutom en extra väska, så hon visste att hon skulle behöva betala övervikt, men hon visste inte hur mycket. Hon hade väldig tur, för kvinnan som tog hand om hennes väskor var snäll och lät henne komma undan med att bara betala för den extra väskan.
Efter att vi alla ätit lite middag var det till slut dags att säga hej då till Anika. Det var väldigt jobbigt, även för mig som bara känt henne knappt två veckor, och barnen var väldigt upprörda och ledsna alla tre, även om Aidan inte ville visa det.
Sista bilden på Anika och alla barnen, på Newark Airport.
Det har varit väldigt kul att ha henne här, och väldigt bra som en början på mitt år. Hon är supertrevlig, och vi satt uppe och pratade många nätter i Rhode Island, om allt och ingenting (men till stor del om våra idioter till ex-pojkvänner). Det har varit en väldig tröst och ett stort stöd att ha henne här, och jag måste erkänna att det är läskigt att nu vara helt ensam med familjen. Hon kommer bli saknad, även av stackars mig som inte riktigt lärt känna henne på riktigt, så det måste vara väldigt jobbigt för barnen som haft henne här i ett helt år.
Nu börjar mitt äventyr på riktigt, och det ska bli roligt att få komma igång ordentligt!
Jag ber om ursäkt för att det blev ett så långt inlägg, jag ville bara få med så mycket som möjligt. Jag är imponerad om ni lyckats ta er igenom hela. Jag hoppas att ni lämnar lite kommentarer också, det vore högt uppskattat!
Allt väl till er, mina vänner och andra som jag inte känner!
tisdag, juli 29, 2008
Back in Jersey!
Antligen ar jag tillbaka i The Garden State!
Semester ar en bra borjan pa aret som au pair, missforsta mig inte, men det ar anda skont att fa komma tillbaka till verkligheten och paborja det som jag faktiskt ska jobba med under det narmaste aret.
Sa idag ar faktiskt min forsta RIKTIGA jobb-dag. Jag jobbade lite aven under semestern, men det inkluderade mestadels bara att vakta barnen till och fran pa stranden medan Dawn var upptagen med annat (som att skicka in stackars bilen pa lagning for massor med pengar).
Vi ska forsoka komma ivag till biblioteket idag, eftersom Anika maste lamna tillbaka lite bocker, och hon tyckte att det kunde vara en bra ide att visa mig var biblioteket ligger, sa att jag hittar dit med barnen senare, och sa kan jag passa pa att skaffa ett lanekort och lana nagra bocker pa samma gang. Bockerna jag hade med mig hit som semesterlasning ar namligen slut sedan lange, och jag behover ha nagot att sysselsatta mig med medan barnen spelar X-Box och tittar pa TV...
Nu vaknar barnen, sa jag ska fixa frukost, men vi hors snart igen, jag lovar!
Kramar!
Semester ar en bra borjan pa aret som au pair, missforsta mig inte, men det ar anda skont att fa komma tillbaka till verkligheten och paborja det som jag faktiskt ska jobba med under det narmaste aret.
Sa idag ar faktiskt min forsta RIKTIGA jobb-dag. Jag jobbade lite aven under semestern, men det inkluderade mestadels bara att vakta barnen till och fran pa stranden medan Dawn var upptagen med annat (som att skicka in stackars bilen pa lagning for massor med pengar).
Vi ska forsoka komma ivag till biblioteket idag, eftersom Anika maste lamna tillbaka lite bocker, och hon tyckte att det kunde vara en bra ide att visa mig var biblioteket ligger, sa att jag hittar dit med barnen senare, och sa kan jag passa pa att skaffa ett lanekort och lana nagra bocker pa samma gang. Bockerna jag hade med mig hit som semesterlasning ar namligen slut sedan lange, och jag behover ha nagot att sysselsatta mig med medan barnen spelar X-Box och tittar pa TV...
Nu vaknar barnen, sa jag ska fixa frukost, men vi hors snart igen, jag lovar!
Kramar!
söndag, juli 27, 2008
Fortfarande semester
Hej igen, alla vanner!
Jag sitter fortfarande i Rhode Island, och jag maste saga att jag borjar langta tillbaka till New Jersey. Det har varit underbart att fa starta mitt ar har med en semester, men nu borjar jag bli lite trott pa stranden och en brannande sol. Det later trakigt, jag vet. Men vi har varit har i over en vecka nu, och for mig ar det mer an nog med sol. Sarskilt eftersom jag drog pa mig en solbranna redan efter tva dagar. Lyckligtvis var den inte sa illa som det kan vara (dvs inga brannblasor, bara valdigt rod hud), men jag har nu borjat flagna. Ar det inte underbart, sa sag?
Dessutom ar det har huset lite for trangt for alla som ar har just nu. Det finns tre sovrum (som alla ar mindre an mitt rum i Jersey), och for tillfallet bor det 6 (SEX!) barn och 5 (FEM!) vuxna har. Behover jag saga att det ar trangt? Barnen blir dessutom valdigt uppspelta over att fa traffa sina kusiner, och blir darfor lite hogljudda... De ar underbara, men det ar frustrerande.
Anywho... Sa just nu kanner jag mig lite ond och onskar att det regnar imorgon, sa att vi aker hem redan da. Det skulle vara sa skont att fa komma hem till alla mina grejer och sangen som jag redan alskar.
Hall en tumme for kasst vader, sa uppdaterar jag er om laget sa snart jag har mojlighet igen!
Jag sitter fortfarande i Rhode Island, och jag maste saga att jag borjar langta tillbaka till New Jersey. Det har varit underbart att fa starta mitt ar har med en semester, men nu borjar jag bli lite trott pa stranden och en brannande sol. Det later trakigt, jag vet. Men vi har varit har i over en vecka nu, och for mig ar det mer an nog med sol. Sarskilt eftersom jag drog pa mig en solbranna redan efter tva dagar. Lyckligtvis var den inte sa illa som det kan vara (dvs inga brannblasor, bara valdigt rod hud), men jag har nu borjat flagna. Ar det inte underbart, sa sag?
Dessutom ar det har huset lite for trangt for alla som ar har just nu. Det finns tre sovrum (som alla ar mindre an mitt rum i Jersey), och for tillfallet bor det 6 (SEX!) barn och 5 (FEM!) vuxna har. Behover jag saga att det ar trangt? Barnen blir dessutom valdigt uppspelta over att fa traffa sina kusiner, och blir darfor lite hogljudda... De ar underbara, men det ar frustrerande.
Anywho... Sa just nu kanner jag mig lite ond och onskar att det regnar imorgon, sa att vi aker hem redan da. Det skulle vara sa skont att fa komma hem till alla mina grejer och sangen som jag redan alskar.
Hall en tumme for kasst vader, sa uppdaterar jag er om laget sa snart jag har mojlighet igen!
måndag, juli 21, 2008
I'm Alive!
Hej alla!
Antligen har jag mojlighet att skriva lite har!
Det har hant sa mycket sedan jag senast skrev, det ar helt otroligt. Jag ska forsoka gora en kort sammanfattning av det som hant.
14 Juli:
Vaknade kl 4.40 for att aka till Arlanda, dar jag lamnade mamma, Olle och min lilla alsklings-Lisa... Jag mellanlandade i Frankfurt och kl 15.31 lokal tid landade jag pa Newark's flygplats utanfor NYC. Jag hade problem i tullen pa grund av mina torra fingertoppar, men till slut slappte de igenom mig och jag kunde springa och leta reda pa de andra tjejerna fran Au Pair Care. vi akte till hotellet, blev incheckade och jag somnade sa fort jag la mig pa kudden.
15 Juli:
Vi hade lektioner 8.00-16.30, och ca 17.00 lamnade vi hotellet for att aka pa en guidad tur i NEW YORK CITY!
Det var valdigt stressigt, sa jag kande inte att jag fick tid och mojlighet att uppskatta staden ordentligt, men det var roligt att se saker som man bara sett pa filmer och i TV-filmer. Det ska bli roligt att aka dit igen och upptacka staden pa egen hand, och forhoppningsvis se en musikal.
Pa vagen hem sa gick bussen sonder och vi blev staende jattelange innan hotellet kunde skicka ut en minibuss for att hamta upp oss, sa vi kom inte hem forran strax fore midnatt...
16 Juli:
Lektioner hela dagen, och efter det tog jag och The German Girls en tur till Walmart, for att se akta Amerikansk kultur :P
17 Juli:
De sista lektionstimmarna.
Runt kl 16 kom familjen antligen och hamtade mig! Det var sa spannande och jag hade varit sa nervos hela dagen sa jag var alldeles illamaende...
De hade gjort en jattefin valkomstskylt till mig, och alla barnen hade hjalpt till att mala den.
Vi akte direkt till en VALDIGT Amerikansk restaurang, Chatterbox, dar vi at lite mat innan vi akte till deras hus. Det ar jattefint, stort och de har en valdigt fin tradgard, mycket finare an den sag ut pa korten jag fick se.
Vi gjorde inte sa mycket den har dagen, jag packade upp mina grejer, gav familjen sina presenter (Ansley ALSKAR sin Bamse-vaska!) och gick och la mig ganska tidigt.
18 Juli:
Jag sov lange, ca 11 timmar, vilket var valbehovligt, eftersom jag fatt alldeles for lite somn pa hotellet.
Under dagen tog vi det mest lugnt. Dawn visade mig runt i koket, for att jag ska forsoka lara mig att hitta allt, och pa eftermiddagen akte vi till Walmart for att handla lite infor semestern. Alla tre barnen var med och det var ett valdans tjat hela tiden, men de ar ju barn, sa vad kan man forvanta sig.
Pa kvallen kom barnens farmor och farfar pa besok och vi spelade kort, jag, Dawn, Kitty (farmor), Ansley och Olivia.
Nar Frank kom hem gick vi igenom reglerna som galler i deras hus och jag fick en manual pa vad det ar jag ska gora och inte. Det marks verkligen att de har haft au pairer forut, vilket kanns valdigt bra. De ar val forberedda pa allt, kanns det som.
19 Juli:
Vi gick upp runt 6.00 och packade in oss i bilen sa snabbt vi kunde, vilket tog ca 2 timmar med tre barn och tre vuxna (Dawn, jag och Anika, deras forra au pair fran Tyskland, som ar hur trevlig som helst. Frank var tvungen att stanna hemma och jobba, stackarn...). Bilturen till Rhode Island tog ca 5 timmar, och bilen gick sonder bara nagra km ifran vart mal. Servostyrningen och ACn slutade fungera, men som tur var kunde vi i alla fall ta oss hela vagen till huset.
Val framme tog jag och Anika ner barnen till stranden, medan Dawn korde ivag bilen till en verkstad i narheten. Det var ganska laskigt att vakta barnen helt sjalva, eftersom vagorna var valdigt stora och det var mycket folk pa stranden. Men de ar helt underbara barn, sa de gjorde som vi sa, och de holl sig ganska nara stranden (kanske for att deras pappa och morfar hade skramt upp dem genom att beratta om en hajattack i New York forra veckan, da tre personer dog).
Jag och Anika gick och la oss tidigt, ca 21.00, men barnen var uppe till sena natten.
20-21 Juli:
Vi tar det bara lugnt har pa semestern. Det ar SA skont att bara kunna slappa, sova nar jag vill och inte ha ett fast schema under den har forsta veckan. Jag behover egentligen inte ens jobba, vilket kanns konstigt, eftersom jag fortfarande far betalt for att vara har. Vi akte till och med och shoppade igar, jag, Anika och Marianne, barnens mormor (mormor och morfar kom hit pa kvallen den 19e).
Jag ar SA GLAD for att jag blev inbjuden av den har familjen, och att jag tackade ja! De ar helt underbara, oppna, karleksfulla och sa forstaende! Barnen ar supermysiga! Toppenmysiga, som jag brukar saga, eller hur Billie? :P
Jag onskar att ni kunde vara har och dela det har med mig, for det ar helt fantastiskt!
Jag lovar att jag ska aterkomma sa snart jag kan (kommer formodligen droja tills vi kommer hem, nasta mandag), och jag ska lagga in lite bilder fran semestern! Jag tog massor nar vi var nere pa stranden, pa Aidan's sand-djur och pa Olivia och Ansley nar de leker i vattnet.
Forresten, jag fragade foraldrarna, och de hade ingenting emot att jag lagger ut bilder och namn pa barnen har, bara sa att ni vet. Det kanns skont att veta, eftersom jag formodligen kommer ta manga roliga och mysiga bilder under mitt ar har, som jag sakerligen kommer vilja dela med er!
Ha det bast och ge mig manga kommentarer nu, sa att jag har nagot att lasa nasta gang jag kommer at internet!
Massor med kramar till er, mina vanner!
P.s. De ar demokrater! :)
Antligen har jag mojlighet att skriva lite har!
Det har hant sa mycket sedan jag senast skrev, det ar helt otroligt. Jag ska forsoka gora en kort sammanfattning av det som hant.
14 Juli:
Vaknade kl 4.40 for att aka till Arlanda, dar jag lamnade mamma, Olle och min lilla alsklings-Lisa... Jag mellanlandade i Frankfurt och kl 15.31 lokal tid landade jag pa Newark's flygplats utanfor NYC. Jag hade problem i tullen pa grund av mina torra fingertoppar, men till slut slappte de igenom mig och jag kunde springa och leta reda pa de andra tjejerna fran Au Pair Care. vi akte till hotellet, blev incheckade och jag somnade sa fort jag la mig pa kudden.
15 Juli:
Vi hade lektioner 8.00-16.30, och ca 17.00 lamnade vi hotellet for att aka pa en guidad tur i NEW YORK CITY!
Det var valdigt stressigt, sa jag kande inte att jag fick tid och mojlighet att uppskatta staden ordentligt, men det var roligt att se saker som man bara sett pa filmer och i TV-filmer. Det ska bli roligt att aka dit igen och upptacka staden pa egen hand, och forhoppningsvis se en musikal.
Pa vagen hem sa gick bussen sonder och vi blev staende jattelange innan hotellet kunde skicka ut en minibuss for att hamta upp oss, sa vi kom inte hem forran strax fore midnatt...
16 Juli:
Lektioner hela dagen, och efter det tog jag och The German Girls en tur till Walmart, for att se akta Amerikansk kultur :P
17 Juli:
De sista lektionstimmarna.
Runt kl 16 kom familjen antligen och hamtade mig! Det var sa spannande och jag hade varit sa nervos hela dagen sa jag var alldeles illamaende...
De hade gjort en jattefin valkomstskylt till mig, och alla barnen hade hjalpt till att mala den.
Vi akte direkt till en VALDIGT Amerikansk restaurang, Chatterbox, dar vi at lite mat innan vi akte till deras hus. Det ar jattefint, stort och de har en valdigt fin tradgard, mycket finare an den sag ut pa korten jag fick se.
Vi gjorde inte sa mycket den har dagen, jag packade upp mina grejer, gav familjen sina presenter (Ansley ALSKAR sin Bamse-vaska!) och gick och la mig ganska tidigt.
18 Juli:
Jag sov lange, ca 11 timmar, vilket var valbehovligt, eftersom jag fatt alldeles for lite somn pa hotellet.
Under dagen tog vi det mest lugnt. Dawn visade mig runt i koket, for att jag ska forsoka lara mig att hitta allt, och pa eftermiddagen akte vi till Walmart for att handla lite infor semestern. Alla tre barnen var med och det var ett valdans tjat hela tiden, men de ar ju barn, sa vad kan man forvanta sig.
Pa kvallen kom barnens farmor och farfar pa besok och vi spelade kort, jag, Dawn, Kitty (farmor), Ansley och Olivia.
Nar Frank kom hem gick vi igenom reglerna som galler i deras hus och jag fick en manual pa vad det ar jag ska gora och inte. Det marks verkligen att de har haft au pairer forut, vilket kanns valdigt bra. De ar val forberedda pa allt, kanns det som.
19 Juli:
Vi gick upp runt 6.00 och packade in oss i bilen sa snabbt vi kunde, vilket tog ca 2 timmar med tre barn och tre vuxna (Dawn, jag och Anika, deras forra au pair fran Tyskland, som ar hur trevlig som helst. Frank var tvungen att stanna hemma och jobba, stackarn...). Bilturen till Rhode Island tog ca 5 timmar, och bilen gick sonder bara nagra km ifran vart mal. Servostyrningen och ACn slutade fungera, men som tur var kunde vi i alla fall ta oss hela vagen till huset.
Val framme tog jag och Anika ner barnen till stranden, medan Dawn korde ivag bilen till en verkstad i narheten. Det var ganska laskigt att vakta barnen helt sjalva, eftersom vagorna var valdigt stora och det var mycket folk pa stranden. Men de ar helt underbara barn, sa de gjorde som vi sa, och de holl sig ganska nara stranden (kanske for att deras pappa och morfar hade skramt upp dem genom att beratta om en hajattack i New York forra veckan, da tre personer dog).
Jag och Anika gick och la oss tidigt, ca 21.00, men barnen var uppe till sena natten.
20-21 Juli:
Vi tar det bara lugnt har pa semestern. Det ar SA skont att bara kunna slappa, sova nar jag vill och inte ha ett fast schema under den har forsta veckan. Jag behover egentligen inte ens jobba, vilket kanns konstigt, eftersom jag fortfarande far betalt for att vara har. Vi akte till och med och shoppade igar, jag, Anika och Marianne, barnens mormor (mormor och morfar kom hit pa kvallen den 19e).
Jag ar SA GLAD for att jag blev inbjuden av den har familjen, och att jag tackade ja! De ar helt underbara, oppna, karleksfulla och sa forstaende! Barnen ar supermysiga! Toppenmysiga, som jag brukar saga, eller hur Billie? :P
Jag onskar att ni kunde vara har och dela det har med mig, for det ar helt fantastiskt!
Jag lovar att jag ska aterkomma sa snart jag kan (kommer formodligen droja tills vi kommer hem, nasta mandag), och jag ska lagga in lite bilder fran semestern! Jag tog massor nar vi var nere pa stranden, pa Aidan's sand-djur och pa Olivia och Ansley nar de leker i vattnet.
Forresten, jag fragade foraldrarna, och de hade ingenting emot att jag lagger ut bilder och namn pa barnen har, bara sa att ni vet. Det kanns skont att veta, eftersom jag formodligen kommer ta manga roliga och mysiga bilder under mitt ar har, som jag sakerligen kommer vilja dela med er!
Ha det bast och ge mig manga kommentarer nu, sa att jag har nagot att lasa nasta gang jag kommer at internet!
Massor med kramar till er, mina vanner!
P.s. De ar demokrater! :)
onsdag, juli 09, 2008
5 dagar kvar
Flytten är klar, vilket är skönt, eftersom det var en fruktansvärd historia. Går inte in på detaljer här, men skitjobbigt är det minsta man kan säga...
Nu är jag hos mamma den sista tiden innan min avfärd mot Amerikat.
Jag fick flygbiljetterna i måndags, tillsammans med en massa information som gav mig en aningens panik. Det känns som att det är så mycket man ska komma ihåg och tänka på. Mitt huvud snurrar i panik och snart kommer det nog sprängas.
Men det jobbigaste under de senaste dagarna har ändå varit att vara tvungen att säga hej då till alla i Västerås. Det var ännu jobbigare än jag trodde. Det är ju extra tufft eftersom jag vet att jag inte kommer tillbaka dit efter mitt år i USA, utan att jag istället flyttar till Sundsvall. Kanske kommer jag tillbaka efter det, men vem vet, då kanske de andra har flyttat därfirån... Det kommer i alla fall inte vara samma stad jag kommer tillbaka till, vilket känns väldigt jobbigt.
Usch, nu ska jag sluta tänka på det, annars börjar jag grina...
Nu är jag hos mamma den sista tiden innan min avfärd mot Amerikat.
Jag fick flygbiljetterna i måndags, tillsammans med en massa information som gav mig en aningens panik. Det känns som att det är så mycket man ska komma ihåg och tänka på. Mitt huvud snurrar i panik och snart kommer det nog sprängas.
Men det jobbigaste under de senaste dagarna har ändå varit att vara tvungen att säga hej då till alla i Västerås. Det var ännu jobbigare än jag trodde. Det är ju extra tufft eftersom jag vet att jag inte kommer tillbaka dit efter mitt år i USA, utan att jag istället flyttar till Sundsvall. Kanske kommer jag tillbaka efter det, men vem vet, då kanske de andra har flyttat därfirån... Det kommer i alla fall inte vara samma stad jag kommer tillbaka till, vilket känns väldigt jobbigt.
Usch, nu ska jag sluta tänka på det, annars börjar jag grina...
torsdag, juli 03, 2008
Bra och dåligt idag
Bra:
Jag har köpt alla presenter till familjen.
Jag känner mig väldigt nöjd med dem, efter att ha gjort några ändringar.
De flesta var betydligt billigare än jag väntat mig.
Jag har köpt en bra resväska på rea.
Jag har löst inslagning av de flesta presenterna.
Jag har provpackat, och det är inga som helst problem att få plats med allt som ska med.
Dåligt:
Jag är skittrött.
Min lägenhet ser ut som en smärre krigszon.
Jag har egentligen ingen lust alls att ha hit folk imorgon.
Jag måste handla inför festen imorgon.
På grund av att i princip alla autogiron jag har aktiverade har dragit pengar samtidigt (utan att ha meddelat mig ordentligt) så har jag inga pengar på kontot för tillfället.
Sammanfattningsvis:
BAJS
Jag har köpt alla presenter till familjen.
Jag känner mig väldigt nöjd med dem, efter att ha gjort några ändringar.
De flesta var betydligt billigare än jag väntat mig.
Jag har köpt en bra resväska på rea.
Jag har löst inslagning av de flesta presenterna.
Jag har provpackat, och det är inga som helst problem att få plats med allt som ska med.
Dåligt:
Jag är skittrött.
Min lägenhet ser ut som en smärre krigszon.
Jag har egentligen ingen lust alls att ha hit folk imorgon.
Jag måste handla inför festen imorgon.
På grund av att i princip alla autogiron jag har aktiverade har dragit pengar samtidigt (utan att ha meddelat mig ordentligt) så har jag inga pengar på kontot för tillfället.
Sammanfattningsvis:
BAJS
tisdag, juli 01, 2008
Arga lappen
Att jag har dålig humor är ett känt faktum. Det bekräftas också av att jag skrattade så jag nästan dog av den här lappen
Dagens citat och irritationsmoment
Från Unga mödrar:
"Jag vet var Turkiet ligger, bara inte exakt. Men jag vet att det ligger i närheten av ... vad heter det? Sahara."
Om menyn på en restaurang i Turkiet:
"Varför skriver de på sitt språk?"
Något som irriterar mig är att en av familjerna i programmet precis har fått sitt andra barn. Mamman bestämde namnet på det första barnet, och de kom överens om att pappan skulle få bestämma namnet på det andra. Men så säger mammans familj att de inte tycker om det namn som pappan ger barnet, och i stort sett trakasserar honom till att ändra sig. Det är ju inte deras barn! Det är väl bara att acceptera det namn de väljer! Irriterande människor.
Fula är de också!
Tillägg: Jag blir lite hatisk när jag inte får ordentligt med sömn. Ni kanske har märkt det...
"Jag vet var Turkiet ligger, bara inte exakt. Men jag vet att det ligger i närheten av ... vad heter det? Sahara."
Om menyn på en restaurang i Turkiet:
"Varför skriver de på sitt språk?"
Något som irriterar mig är att en av familjerna i programmet precis har fått sitt andra barn. Mamman bestämde namnet på det första barnet, och de kom överens om att pappan skulle få bestämma namnet på det andra. Men så säger mammans familj att de inte tycker om det namn som pappan ger barnet, och i stort sett trakasserar honom till att ändra sig. Det är ju inte deras barn! Det är väl bara att acceptera det namn de väljer! Irriterande människor.
Fula är de också!
Tillägg: Jag blir lite hatisk när jag inte får ordentligt med sömn. Ni kanske har märkt det...
Typ, bajs
Ja, som jag trodde så gick det inte så bra att sova... Somnade inte om förrän efter kl 4, så det blev inte så mycket sova inatt heller. Börjar bli lite slitigt det här med sömnen. Extra jobbigt eftersom jag inte är helt frisk heller, och verkligen skulle behöva sova ut för att bli lite piggare och friskare.
Jag har fått tillbaka min sista hemtenta (i Språk & Kön), vilket betyder att jag nu inte behöver ha något mer med MDH att göra. WIIIEEEEEE! Ska bli skönt att slippa deras strul.
Idag ska jag se till att packa ihop min klädkammare. Jag fixade badrummet, linneskåpet och min stora byrå igår, så det blev en hel del gjort då, men klädkammaren kommer förmodligen ta betydligt längre tid. Det är så mycket skit där inne. Måste bestämma vad som ska vara kvar, vad jag ska slänga och vad jag ska ta med mig i min packning...
Jag skulle behöva åka iväg och handla idag också. Behöver handla en del inför festen på fredag. Dessvärre har jag väldigt dåligt med pengar, och jag har ingen aning om hur jag ska lyckas få ihop det med en ny resväska, resterande presenter till familjen, festen, samt lite kläder som jag behöver inför min avfärd. Dessutom skulle Lisa behöva klippas (jag också, för den delen) och få en genomkoll av veterinären...
Kort sagt så sitter jag lite i skiten just nu.
Jag har fått tillbaka min sista hemtenta (i Språk & Kön), vilket betyder att jag nu inte behöver ha något mer med MDH att göra. WIIIEEEEEE! Ska bli skönt att slippa deras strul.
Idag ska jag se till att packa ihop min klädkammare. Jag fixade badrummet, linneskåpet och min stora byrå igår, så det blev en hel del gjort då, men klädkammaren kommer förmodligen ta betydligt längre tid. Det är så mycket skit där inne. Måste bestämma vad som ska vara kvar, vad jag ska slänga och vad jag ska ta med mig i min packning...
Jag skulle behöva åka iväg och handla idag också. Behöver handla en del inför festen på fredag. Dessvärre har jag väldigt dåligt med pengar, och jag har ingen aning om hur jag ska lyckas få ihop det med en ny resväska, resterande presenter till familjen, festen, samt lite kläder som jag behöver inför min avfärd. Dessutom skulle Lisa behöva klippas (jag också, för den delen) och få en genomkoll av veterinären...
Kort sagt så sitter jag lite i skiten just nu.
Sömnlöshet och flygresa
Jag skulle inte ha gått och lagt mig så tidigt (somnade vid halv 9). Jag vaknade kl 11 och har inte kunnat somna om sedan dess... Irriterande, minst sagt.
Anywho... Jag tyckte att det var en bra idé att sätta sig vid datorn ett litet tag, så att jag kanske blir lite trött igen, så jag passade på att kolla runt lite på AuPairRoom. Jag trodde inte att det var någon idé att kolla på flygtiderna, men ack så fel jag hade! De har nu ombokat min flygbiljett, så nu ska jag flyga från Stockholm kl 10.05. Känner mig väldigt lättad över att det gick så snabbt för dem att ändra biljetten, annars hade jag gått och oroat mig för det här halva veckan...
Nej du, om man skulle ta och försöka sova lite igen.
Är väldigt tveksam till om det kommer funka, men det är värt ett försök.
Anywho... Jag tyckte att det var en bra idé att sätta sig vid datorn ett litet tag, så att jag kanske blir lite trött igen, så jag passade på att kolla runt lite på AuPairRoom. Jag trodde inte att det var någon idé att kolla på flygtiderna, men ack så fel jag hade! De har nu ombokat min flygbiljett, så nu ska jag flyga från Stockholm kl 10.05. Känner mig väldigt lättad över att det gick så snabbt för dem att ändra biljetten, annars hade jag gått och oroat mig för det här halva veckan...
Nej du, om man skulle ta och försöka sova lite igen.
Är väldigt tveksam till om det kommer funka, men det är värt ett försök.
måndag, juni 30, 2008
Trött
Får man gå och lägga sig klockan 6 när man snart fyller 21?
Det är inte rättvist att små barn får sova när de vill men att vi andra måste vara vakna på "normala tider".
Det är inte rättvist att små barn får sova när de vill men att vi andra måste vara vakna på "normala tider".
Bad subtitles 6
Bad day for the subtitles...
Enligt The War at Home är "booty" detsamma som "stövlar"
Enligt The War at Home är "booty" detsamma som "stövlar"
Bad subtitles 5
Översättare fortsätter att överraska mig.
Enligt de som jobbar på Dharma & Greg så är den här översättningen den enda rätta:
"Is this tea supposed to be this bitter?"
"Ska teet vara så här mycket bättre?"
Enligt de som jobbar på Dharma & Greg så är den här översättningen den enda rätta:
"Is this tea supposed to be this bitter?"
"Ska teet vara så här mycket bättre?"
Flygresa
Idag är det 2 (TVÅ!) veckor kvar till min stora avfärd.
Som ni kanske såg så var helgen en väldigt orolig tid, då jag fick se att min flygbiljett var bokad från Köpenhamn. Idag har jag pratat med miss M på STS, och hon har nu kontaktat AuPairCare, som bokade biljetten, och sagt till dem att de måste boka om biljetten. Så det verkar som att det kommer lösa sig.
Jag misstänkte att biljetten var bokad från USA. Det ser väl kanske inte så långt ut ner till Köpenhamn härifrån när man kollar på kartan, men vilken vettig svensk som helst vet att det är en bra bit från Västerås till Köpenhamn, så det kändes inte riktigt logiskt att någon från STS skulle ha gjort ett sånt misstag.
Men men, M ska höra av sig så fort hon får svar från APC, så jag får snart veta när jag ska flyga.
Som ni kanske såg så var helgen en väldigt orolig tid, då jag fick se att min flygbiljett var bokad från Köpenhamn. Idag har jag pratat med miss M på STS, och hon har nu kontaktat AuPairCare, som bokade biljetten, och sagt till dem att de måste boka om biljetten. Så det verkar som att det kommer lösa sig.
Jag misstänkte att biljetten var bokad från USA. Det ser väl kanske inte så långt ut ner till Köpenhamn härifrån när man kollar på kartan, men vilken vettig svensk som helst vet att det är en bra bit från Västerås till Köpenhamn, så det kändes inte riktigt logiskt att någon från STS skulle ha gjort ett sånt misstag.
Men men, M ska höra av sig så fort hon får svar från APC, så jag får snart veta när jag ska flyga.
söndag, juni 29, 2008
Bad subtitles 4
Den här gången handlar det inte om dålig översättning, utan om att de i ett program ändrat stavningen på en och samma person fram och tillbaka. Först hette han Stewart, sedan Stuart.
Väldigt bra med folk som kan bestämma sig, ain't it?
Väldigt bra med folk som kan bestämma sig, ain't it?
lördag, juni 28, 2008
Jävla STS, all over again!
Jag gick alldeles nyss in för att kolla om jag hade fått min reseinformation. Det är bara lite drygt två veckor kvar till min avfärd nu, så jag tyckte att det var dags för informationen att ha kommit.
Och visst hade den det, men något har blivit JÄÄÄVLIIIIGT fel, eftersom de jävla smartskaften har bokat min biljett från Köpenhamn.
Ja, KÖPENHAMN! En nätta 70 mil från Ludvika, där jag kommer befinna mig veckan före avfärd. Över SJU TIMMAR i bil skulle det krävas för att komma dit, och jag ska flyga kl 10.15, vilket innebär att jag skulle behöva åka hemifrån SENAST kl 02.00 (incheckning ni vet). Skulle inte tro det va!
Jag har ringt till Monika och lämnat ett argt meddelande på hennes telefonsvarare (det är ju inte första gången som STS/AuPairCare krånglar till det för mig, om man säger så), och jag har även skickat ett mail, som var ytterst passive-aggressive (that's me!), så jag hoppas verkligen att de fixar det här fort som fan, för nu är jag irriterad.
Och visst hade den det, men något har blivit JÄÄÄVLIIIIGT fel, eftersom de jävla smartskaften har bokat min biljett från Köpenhamn.
Ja, KÖPENHAMN! En nätta 70 mil från Ludvika, där jag kommer befinna mig veckan före avfärd. Över SJU TIMMAR i bil skulle det krävas för att komma dit, och jag ska flyga kl 10.15, vilket innebär att jag skulle behöva åka hemifrån SENAST kl 02.00 (incheckning ni vet). Skulle inte tro det va!
Jag har ringt till Monika och lämnat ett argt meddelande på hennes telefonsvarare (det är ju inte första gången som STS/AuPairCare krånglar till det för mig, om man säger så), och jag har även skickat ett mail, som var ytterst passive-aggressive (that's me!), så jag hoppas verkligen att de fixar det här fort som fan, för nu är jag irriterad.
fredag, juni 27, 2008
Teachers - can't stand them and it's frowned upon to strangle them
Jag har äntligen fått tillbaka min hemtenta. Alla andra fick den måndag förra veckan, och jag blev väldigt nervös över att det dröjde så länge för min att komma tillbaka. När det dröjer mycket längre än andra så kan det betyda att den inte är godkänd, eftersom de inte vill underkänna någon för enkelt, utan istället tar flera extra kollar. Igår fick jag så ett mail från vår kära lärare där hon bad om ursäkt för att det dröjt så länge. Hon hade tydligen glömt att ladda upp min, trots att den var klar samtidigt som alla andras. Tack för det!
Hur som helst... Det gick bra på hemtentan, vilket kändes SÅÅÅ skönt! VG! Wohoo! I rock! Med tanke på att jag inte hade läst klart några av böckerna jag skrev om (bland annat den som jag fick högsta poäng på! :P) så kändes det extra bra. Däremot var några av hennes kommentarer lite konstiga, då hon klagade på att svaren var för korta. Men när vi fått instruktioner att svaren ska vara 150-250 ord och jag skrivit runt 210-230 på de flesta så kan väl inte det vara för lite? Men men... Hon har gjort liknande grejer tidigare. Hon skrev dessutom samma sak på en kompis tenta, och hon hade till och med skrivit lite mer än 250 ord på vissa svar. Konstig lärare helt enkelt...
Furthermore, den kära läraren har nu gett mig betyg i alla delar på kursen: Inlämningsuppgift/Essay 2,5 p - G
Deltagande i/Förberedelse för lektioner 2,5 p VG
Hemtenta 2,5 p - VG
Det här resultatet fick hon till det sammanlagda betyget G. Jag förstår inte riktigt hur hon tänkte där... Jag har fått VG på en majoritet av momenten, borde jag då inte få ett VG i sammanfattat betyg? Särskilt eftersom det G jag fick var ett väldigt starkt sådant, bara 0,5 p (av 10) från VG.
Jag har mailat läraren för att kolla vad det beror på. Det kan vara så att man måste ha VG på 100% för att få VG, men det brukar inte vara fallet, så det här känns väldigt konstigt.
Anywho... Jag hoppas verkligen att det här löser sig snabbt, så att jag får veta vad det beror på, om inte annat.
Hur som helst... Det gick bra på hemtentan, vilket kändes SÅÅÅ skönt! VG! Wohoo! I rock! Med tanke på att jag inte hade läst klart några av böckerna jag skrev om (bland annat den som jag fick högsta poäng på! :P) så kändes det extra bra. Däremot var några av hennes kommentarer lite konstiga, då hon klagade på att svaren var för korta. Men när vi fått instruktioner att svaren ska vara 150-250 ord och jag skrivit runt 210-230 på de flesta så kan väl inte det vara för lite? Men men... Hon har gjort liknande grejer tidigare. Hon skrev dessutom samma sak på en kompis tenta, och hon hade till och med skrivit lite mer än 250 ord på vissa svar. Konstig lärare helt enkelt...
Furthermore, den kära läraren har nu gett mig betyg i alla delar på kursen: Inlämningsuppgift/Essay 2,5 p - G
Deltagande i/Förberedelse för lektioner 2,5 p VG
Hemtenta 2,5 p - VG
Det här resultatet fick hon till det sammanlagda betyget G. Jag förstår inte riktigt hur hon tänkte där... Jag har fått VG på en majoritet av momenten, borde jag då inte få ett VG i sammanfattat betyg? Särskilt eftersom det G jag fick var ett väldigt starkt sådant, bara 0,5 p (av 10) från VG.
Jag har mailat läraren för att kolla vad det beror på. Det kan vara så att man måste ha VG på 100% för att få VG, men det brukar inte vara fallet, så det här känns väldigt konstigt.
Anywho... Jag hoppas verkligen att det här löser sig snabbt, så att jag får veta vad det beror på, om inte annat.
Pretty O!
Igår fick jag ett sött mail från mitt äldsta värdbarn. Det var så gulligt, hon skrev att hon är så excited att jag ska komma dit och att hon ser jättemycket fram emot det kommande året. Jag blev så glad! Väldigt mycket av min nervositet inför att träffa dem släppte när jag läste mailet, eftersom det bekräftade att barnen också ser fram emot att jag ska komma, det är inte bara Dawn som tycker att jag verkar bra.
Vad gäller resten av livet så känns det lite surt just nu, eftersom jag är jätteförkyld och därför inte kan gå på en fest ikväll som jag sett fram emot... Känns pissigt, men vad gör man när man är sjuk? Jag måste spara mina krafter inför nästa vecka, eftersom jag har två avskedsfester samt flyttning att se fram emot då. Inte en bra idé att vara sjuk och jättetrött när man ska bära flyttkartonger.
Nej du, nu ska jag ladda upp genom att kolla på slutet av finalen i Hell's Kitchen, och sedan ska jag släpa mig iväg för att göra jobbig men väldigt nödvändig handling på MAXI...
Vad gäller resten av livet så känns det lite surt just nu, eftersom jag är jätteförkyld och därför inte kan gå på en fest ikväll som jag sett fram emot... Känns pissigt, men vad gör man när man är sjuk? Jag måste spara mina krafter inför nästa vecka, eftersom jag har två avskedsfester samt flyttning att se fram emot då. Inte en bra idé att vara sjuk och jättetrött när man ska bära flyttkartonger.
Nej du, nu ska jag ladda upp genom att kolla på slutet av finalen i Hell's Kitchen, och sedan ska jag släpa mig iväg för att göra jobbig men väldigt nödvändig handling på MAXI...
Sämst idag
Programmet som har originaltiteln The Baby Psychic har den "svenska" titeln Baby Mind-Reader.
Härligt va?
Härligt va?
Bäst idag
"If you don't believe in same-sex marriage, then don't marry someone of the same sex."
Wanda Sykes
Wanda Sykes
måndag, juni 23, 2008
Utmaning
Efter att ha blivit utmanad av både Billie och Malou så är det väl dags att skriva den här skiten...
Regler: Svara på frågorna om dig själv. I slutet av inlägget ger du den vidare till 5 andra bloggare. Och sedan skriver du en kommentar hos deras bloggar att de har en utmaning att hämta.
1. Vad gjorde du för 10 år sen?
Jag vill minnas att jag var på ett ridläger vid den här tiden för 10 år sedan. Det var mycket trevligt där nere i Aneby, trots att jag blev avkastad av en tjurig Fjording...
2. Vilka fem saker finns på att göra listan idag?
- Bli av med huvudvärken jag fått av för mycket TV-tittande och för lite kartongpackande
- Packa kartonger
- Hämta pass med visum samt kläder på Posten
- Ladda ner TV-serier
- Låta bli att packa kartonger, på grund av huvudvärk, trötthet och TV-serier
3. Godis jag gillar:
Lakrits och choklad går alltid ner
4. Vad skulle jag göra om jag blev miljardär:
Köpa en bra bil, köpa ett onödigt stort hus, avskaffa Paris Hilton och andra onödiga "kändisar"
5. Städer/orter som jag bott i:
- Malmö
- Hagge
- Söderbärke
- Tolvsbo
- Ludvika
- Västerås
- Om tre veckor också Augusta, NJ
Jag utmanar:
Johanna
Henriette
Julia
Malin
Amina
Regler: Svara på frågorna om dig själv. I slutet av inlägget ger du den vidare till 5 andra bloggare. Och sedan skriver du en kommentar hos deras bloggar att de har en utmaning att hämta.
1. Vad gjorde du för 10 år sen?
Jag vill minnas att jag var på ett ridläger vid den här tiden för 10 år sedan. Det var mycket trevligt där nere i Aneby, trots att jag blev avkastad av en tjurig Fjording...
2. Vilka fem saker finns på att göra listan idag?
- Bli av med huvudvärken jag fått av för mycket TV-tittande och för lite kartongpackande
- Packa kartonger
- Hämta pass med visum samt kläder på Posten
- Ladda ner TV-serier
- Låta bli att packa kartonger, på grund av huvudvärk, trötthet och TV-serier
3. Godis jag gillar:
Lakrits och choklad går alltid ner
4. Vad skulle jag göra om jag blev miljardär:
Köpa en bra bil, köpa ett onödigt stort hus, avskaffa Paris Hilton och andra onödiga "kändisar"
5. Städer/orter som jag bott i:
- Malmö
- Hagge
- Söderbärke
- Tolvsbo
- Ludvika
- Västerås
- Om tre veckor också Augusta, NJ
Jag utmanar:
Johanna
Henriette
Julia
Malin
Amina
Bad subtitles 3
Senaste nytt från Project Runway:
"It looks like a working girl dress"
betyder
"Det ser ut som en klänning för jobbet"
"It looks like a working girl dress"
betyder
"Det ser ut som en klänning för jobbet"
VG VG VG VG!
Socialstyrelsen varnar:
Den följande texten kan uppfattas som skrytsam. Den som inte tål att höra någon prata gott om sig själv bör inte läsa nedanstående material.
Jag gick och hämtade ut min fransktenta på institutionen idag. Ni vet den tentan som jag var osäker på om jag skulle klara. Jag fick VG! Jag är så jävla bäst!
För att riktigt RIKTIGT visa hur bäst jag känner mig just nu så vill jag påminna alla som inte vet hur Sveriges högskolesystem funkar om att VG faktiskt är det högsta betyget somm finns på högskolan. Så jävla bäst är jag! Jag äger!
Den följande texten kan uppfattas som skrytsam. Den som inte tål att höra någon prata gott om sig själv bör inte läsa nedanstående material.
Jag gick och hämtade ut min fransktenta på institutionen idag. Ni vet den tentan som jag var osäker på om jag skulle klara. Jag fick VG! Jag är så jävla bäst!
För att riktigt RIKTIGT visa hur bäst jag känner mig just nu så vill jag påminna alla som inte vet hur Sveriges högskolesystem funkar om att VG faktiskt är det högsta betyget somm finns på högskolan. Så jävla bäst är jag! Jag äger!
söndag, juni 22, 2008
Veckan som gått
Vad som hänt i veckan? Hmm... Ungefär ingenting.
Det enda vettiga jag har gjort är att ha åkt till ambassaden för att fixa visum, för övrigt har jag bara tagit det oförskämt lugnt hela veckan. Det är också därför jag inte skrivit något. Det kändes helt enkelt onödigt att skriva "ingenting händer" varje dag...
Anywho... Jag har faktiskt gjort klart mitt Pre-Departure Project också, så NÅGOT vettigt har jag i alla fall gjort. Men inte fan kändes det så. Det är nog det minst seriösa arbete jag gjort sedan mellanstadiet. Och ändå har jag gjort lite mer än vad exemplet visade. Jag var tvungen, för att göra det LITE underhållande att skriva skiten.
Det enda vettiga jag har gjort är att ha åkt till ambassaden för att fixa visum, för övrigt har jag bara tagit det oförskämt lugnt hela veckan. Det är också därför jag inte skrivit något. Det kändes helt enkelt onödigt att skriva "ingenting händer" varje dag...
Anywho... Jag har faktiskt gjort klart mitt Pre-Departure Project också, så NÅGOT vettigt har jag i alla fall gjort. Men inte fan kändes det så. Det är nog det minst seriösa arbete jag gjort sedan mellanstadiet. Och ändå har jag gjort lite mer än vad exemplet visade. Jag var tvungen, för att göra det LITE underhållande att skriva skiten.
onsdag, juni 18, 2008
Ambassad - sammanfattning
Det har varit en lång dag i Stockholm för mig och Malou idag, men jag ska försöka sammanfatta den kort...
05.00 - Vaknade
05.05-06.15 - Duschade, gjorde mig i ordning, dubbelkollade alla visumspapper, packade i ordning min väska och gick med Lisa.
06.20 - Malou och hennes kära mor kom och hämtade mig coh vi åkte till stationen, i god tid för att hinna med tåget som skulle gå 06.54.
06.54 - Missar tåget på grund av fel information på skyltarna.
07.15 - Tar nästa tåg som gick (tack och lov för tät morgontrafik)
08.10 - Går av på Centralstationen och låser in all elektronik i ett förvaringsskåp där.
08.20-08.30 - Tar en taxi till Amerikanska ambassaden
ca 09.30 - Kommer in i byggnaden efter en timme i kö utanför ambassaden.
ca 11.05 - Kommer ut från ambassaden efter massor med väntan och en minuts samtal med visumspersonalen (de tog mina fingeravtryck! I felt like a criminal! :P).
11.10 - Vi tar en taxi tillbaka till Centralstationen för att hämta ut våra telefoner och iPods.
11.45 - Lunch! Mongoliskt = mums!
ca 12.20 - Vi drar vidare mot Motormännen för att fixa våra internationella körkort
12.45 - Vi lämnar handlingarna hos Motormännen och drar oss tillbaka mot Centralstationen för att förhoppningsvis hinna med tåget som går 13.07.
13.08 - Vi missar tåget precis, på grund av att folk krånglade vid biljett-automaten.
14.07 - Vi lämnar Stockholm. Nu börjar vi känna av den tidiga morgonen och alldeles för lite sömn och samtalsämnena börjar spåra ur. Ett återkommande ämne var Johnny Depp indränkt i glass och chokladsås, bryggandes kaffe.
15.00 - Tillbaka i Västerås och nu är samtalsämnena inte längre på mänsklig nivå. Jag ber om ursäkt till alla som råkade sätta sig på samma buss som oss på vägen hem...
Nu är jag äntligen hemm igen, och fullkomligt slut i hela kroppen. Det blir en tidig kväll ikväll, och imorgon är det dags att ta emot Bostad Västerås för inspektion av lägenheten. Ska bli intressant att se vad de har att säga om mina trasiga tapeter... Kattjävel!
05.00 - Vaknade
05.05-06.15 - Duschade, gjorde mig i ordning, dubbelkollade alla visumspapper, packade i ordning min väska och gick med Lisa.
06.20 - Malou och hennes kära mor kom och hämtade mig coh vi åkte till stationen, i god tid för att hinna med tåget som skulle gå 06.54.
06.54 - Missar tåget på grund av fel information på skyltarna.
07.15 - Tar nästa tåg som gick (tack och lov för tät morgontrafik)
08.10 - Går av på Centralstationen och låser in all elektronik i ett förvaringsskåp där.
08.20-08.30 - Tar en taxi till Amerikanska ambassaden
ca 09.30 - Kommer in i byggnaden efter en timme i kö utanför ambassaden.
ca 11.05 - Kommer ut från ambassaden efter massor med väntan och en minuts samtal med visumspersonalen (de tog mina fingeravtryck! I felt like a criminal! :P).
11.10 - Vi tar en taxi tillbaka till Centralstationen för att hämta ut våra telefoner och iPods.
11.45 - Lunch! Mongoliskt = mums!
ca 12.20 - Vi drar vidare mot Motormännen för att fixa våra internationella körkort
12.45 - Vi lämnar handlingarna hos Motormännen och drar oss tillbaka mot Centralstationen för att förhoppningsvis hinna med tåget som går 13.07.
13.08 - Vi missar tåget precis, på grund av att folk krånglade vid biljett-automaten.
14.07 - Vi lämnar Stockholm. Nu börjar vi känna av den tidiga morgonen och alldeles för lite sömn och samtalsämnena börjar spåra ur. Ett återkommande ämne var Johnny Depp indränkt i glass och chokladsås, bryggandes kaffe.
15.00 - Tillbaka i Västerås och nu är samtalsämnena inte längre på mänsklig nivå. Jag ber om ursäkt till alla som råkade sätta sig på samma buss som oss på vägen hem...
Nu är jag äntligen hemm igen, och fullkomligt slut i hela kroppen. Det blir en tidig kväll ikväll, och imorgon är det dags att ta emot Bostad Västerås för inspektion av lägenheten. Ska bli intressant att se vad de har att säga om mina trasiga tapeter... Kattjävel!
tisdag, juni 17, 2008
Ambassad-förberedelser
Imorgon är det dags för mig och Mothlynx att dra oss in till den kungliga hufvudstaden och gå till Amerikanska Ambassaden. Gårdagen gick därför åt till att springa runt i centrum och uträtta diverse ärenden inför det besöket.
Först gick vi till Skatteverket för att hämta ut ett personbevis och lämna in besked om att vi lämnar landet. Dessvärre stod det någon där som skulle registrera namnet på sin nyfödde son och inte verkade ha bestämt vad han skulle heta, för han stod i samma lucka under hela tiden som vi var där, över en timme. Så vi andra fick vänta evigheter på att få uträtta det vi skulle göra, men till slut kom vi i alla fall därifrån.
Sedan bar det av mot centrum igen för att ta bilder, köpa massor med frimärken, betala in avgiften (och få kvittot på att vi betalt), samt uträtta lite andra ärenden.
Till sist åkte vi hem till Malou och skrev ut alla papper vi behövde, och fyllde i det vi behövde. Det var inte helt lätt att komma ihåg exakt vilka länder man varit i under de senaste tio åren, och vilka år varje resa var. För första gången var jag glad för att jag inte har rest så mycket :P
Anywho... Håll en tumme imorgon för att ambassad-folket tycker om mig och inte tror att jag är en terrorist ;)
Först gick vi till Skatteverket för att hämta ut ett personbevis och lämna in besked om att vi lämnar landet. Dessvärre stod det någon där som skulle registrera namnet på sin nyfödde son och inte verkade ha bestämt vad han skulle heta, för han stod i samma lucka under hela tiden som vi var där, över en timme. Så vi andra fick vänta evigheter på att få uträtta det vi skulle göra, men till slut kom vi i alla fall därifrån.
Sedan bar det av mot centrum igen för att ta bilder, köpa massor med frimärken, betala in avgiften (och få kvittot på att vi betalt), samt uträtta lite andra ärenden.
Till sist åkte vi hem till Malou och skrev ut alla papper vi behövde, och fyllde i det vi behövde. Det var inte helt lätt att komma ihåg exakt vilka länder man varit i under de senaste tio åren, och vilka år varje resa var. För första gången var jag glad för att jag inte har rest så mycket :P
Anywho... Håll en tumme imorgon för att ambassad-folket tycker om mig och inte tror att jag är en terrorist ;)
torsdag, juni 12, 2008
Resfeber
Jag drabbades av akut resfeber igår kväll. En sån där elak sort, då man helt plötsligt får för sig att man inte alls vill åka och funderar på att ringa och avboka hela skiten.
Jag tycker inte om sånt...
Jag tycker inte om sånt...
tisdag, juni 10, 2008
Bad subtitles 2
Jag kollar på Ellen, och de lyckades precis översätta "Love Ellen and Portia" till "Kram från Ellen och Porschen"...
GOOD JOB!
GOOD JOB!
måndag, juni 09, 2008
Thank you, channel 5
Som vanligt är TV väldigt generösa med vad de ger för information i sina trailers. I trailern till CSI NY lyckades de lägga in en scen som var i de sista fem minuterna av programmet. Är inte det ganska duktigt gjort? Men det slår inte riktigt 4an som en gång hade med slutscenen i en film-trailer...
I love TV
I love TV
FÄÄÄÄRDIIIIIG!!!
För en liten stund sedan skickade jag in min hemtenta i Språk och kön.
Så nu är jag klar med allt inför min examen, bara så att ni vet.
WIIIEEEEEEEEE!
Så nu är jag klar med allt inför min examen, bara så att ni vet.
WIIIEEEEEEEEE!
torsdag, juni 05, 2008
Home Exam
Nu har jag skickat in min Home Exam. Det betyder alltså att jag nu är klar med engelskan på MDH. FÄRDIG!
Nu ska jag bara vänta på resultatet från fransk-tentan, den här hemtentan, samt skicka in hemtentan i Språk & Kön, sedan är jag helt klar med min utbildning på MDH! KLAAAAR! Snart har jag min efterlängtade examen!
Nu ska jag bara vänta på resultatet från fransk-tentan, den här hemtentan, samt skicka in hemtentan i Språk & Kön, sedan är jag helt klar med min utbildning på MDH! KLAAAAR! Snart har jag min efterlängtade examen!
torsdag, maj 29, 2008
So you think you can dance, Scandinavia...
Jag sitter och tittar på finalen av So You Think You Can Dance Scandinavia, och de har tagit in en gästjury: Mary Murphy från So You Think... i USA.
För att göra en lång historia kort: Kvinnan är sinnessjuk!
För att göra en lång historia kort: Kvinnan är sinnessjuk!
måndag, maj 26, 2008
Whitey
Jag sitter och kikar på lite info om New Jersey inför mitt Pre-Departure Project, och jag har bland annat lärt mig att i det county där jag kommer bo, Sussex County, är över 95% av befolkningen vit... Alltså, rätt rejält många whiteys som springer runt.
Jag vet inte riktigt vad jag ville säga med det, det var nog mest bara ett konstaterande :P
Så nu vet ni det!
Förresten har jag bestämt vad jag ska ge till Aidan nu. Han ska få Bröderna Lejonhjärta på engelska, The Brothers Lionheart. Det var en av mina favoritböcker när jag var liten, och Astrid Lindgren är ju väldigt representativt för Sverige, enligt min mening. Jag får helt enkelt hoppas på att han inte har läst den tidigare.
Dessutom blir det förmodligen en svensk fotbollströja till Olivia. Jag fick tips om den presenten igår, och det kändes mest rätt för henne, eftersom hon tydligen är den som är mest fotbollsintresserad.
Ja, så ser det då ut just nu.
Fortsättning följer
Jag vet inte riktigt vad jag ville säga med det, det var nog mest bara ett konstaterande :P
Så nu vet ni det!
Förresten har jag bestämt vad jag ska ge till Aidan nu. Han ska få Bröderna Lejonhjärta på engelska, The Brothers Lionheart. Det var en av mina favoritböcker när jag var liten, och Astrid Lindgren är ju väldigt representativt för Sverige, enligt min mening. Jag får helt enkelt hoppas på att han inte har läst den tidigare.
Dessutom blir det förmodligen en svensk fotbollströja till Olivia. Jag fick tips om den presenten igår, och det kändes mest rätt för henne, eftersom hon tydligen är den som är mest fotbollsintresserad.
Ja, så ser det då ut just nu.
Fortsättning följer
söndag, maj 25, 2008
Hjäääälp!
Jag börjar få lite lätt ångest över vad jag ska köpa för presenter till min familj. Visst, det är 1½ månad kvar tills jag ska åka, men tiden går fort och jag har mycket jag ska hinna med under den tiden, så det känns bäst att ta tag i allt så fort som möjligt.
Finns det någon av er som har ett bra tips på vad man kan ge för present till en 8-årig pojke och en 12-årig flicka? Pojken tycker om fotboll, att spela X-box och han är med i the Boy Scouts. Flickan spelar fotboll och rider, och hon är precis i den åldern då pojkar och smink blir intressant :P Hon tycker även om att sy.
Till min minsting, flicka på 4 år, har jag i stort sett bestämt mig för vad jag ska köpa, nämligen en Bamse-nalle. Jag älskade mjuk-djur när jag var i den åldern (och gör det fortfarande) så jag tror och hoppas att hon också gör det.
Till hela familjentänker jag köpa en bok om Sverige (de ska också få ut något av kultur-utbytet) och en Dalahäst eller Ludvika-häst. Dalahäst känns rätt så uttjatat för mig, men de har förmodligen ingen sedan tidigare, så det kan vara en kul grej för dem.
Jag vet inte riktigt om jag ska köpa något mer, specifikt till föräldrarna. Jag vet inte så mycket om pappan egentligen, eftersom jag haft all kontakt via mamman. Jag vet att han verkligen brinner för det här med alternativa energikällor och sätt att spara energi, men mycket mer än så är det inte. Känns som att det är svårt att hitta på en present baserat på den kunskapen...
Jag skulle ju alltid kunna köpa ett smycke eller liknande till mamman, det brukar ju oftast vara uppskattat. Något svenskt märke då, såklart. Dessvärre brukar ju smycken (åtminstone de som är fina nog för att jag skulle vilja ge bort dem) vara lite för dyra för den budget jag har för presenter.
Snälla, hjälp mig komma på något!
Finns det någon av er som har ett bra tips på vad man kan ge för present till en 8-årig pojke och en 12-årig flicka? Pojken tycker om fotboll, att spela X-box och han är med i the Boy Scouts. Flickan spelar fotboll och rider, och hon är precis i den åldern då pojkar och smink blir intressant :P Hon tycker även om att sy.
Till min minsting, flicka på 4 år, har jag i stort sett bestämt mig för vad jag ska köpa, nämligen en Bamse-nalle. Jag älskade mjuk-djur när jag var i den åldern (och gör det fortfarande) så jag tror och hoppas att hon också gör det.
Till hela familjentänker jag köpa en bok om Sverige (de ska också få ut något av kultur-utbytet) och en Dalahäst eller Ludvika-häst. Dalahäst känns rätt så uttjatat för mig, men de har förmodligen ingen sedan tidigare, så det kan vara en kul grej för dem.
Jag vet inte riktigt om jag ska köpa något mer, specifikt till föräldrarna. Jag vet inte så mycket om pappan egentligen, eftersom jag haft all kontakt via mamman. Jag vet att han verkligen brinner för det här med alternativa energikällor och sätt att spara energi, men mycket mer än så är det inte. Känns som att det är svårt att hitta på en present baserat på den kunskapen...
Jag skulle ju alltid kunna köpa ett smycke eller liknande till mamman, det brukar ju oftast vara uppskattat. Något svenskt märke då, såklart. Dessvärre brukar ju smycken (åtminstone de som är fina nog för att jag skulle vilja ge bort dem) vara lite för dyra för den budget jag har för presenter.
Snälla, hjälp mig komma på något!
ESC-skandalen
Jag tänker prata om ESC-skandalen. Nej, inte det att Perelli kom på 18e plats, för det bryr jag mig inte i. Vi säger ju varje år "åh, Sverige har en så bra låt, vi är segertippade". Vi sa det med Lena Ph, vi sa det med Carola, vi sa det med The Ark, och hur faan gick det då?
Nej, jag har slutat tro på det svenska schlagerundret. Och OM vi nu skulle ta och vinna skiten igen, så vill jag att vi ska göra det med någon som jag tycker är bra. Så bra är hon faktiskt inte, allas vår dragqueen look-alike. Jag tycker inte att hennes röst lät så perfekt som många vill få det till. Däremot fanns det många andra sångare som lät betydligt sämre, som Tyskland...
Nej, den skandalen jag vill prata om är det faktum att Turkiet inte vann. Deras låt var klart bäst, enligt min åsikt. Jag blev lite förälskad i den måste jag säga.Sedan att Grekland fick en så bra placering är för mig helt ofattbart. Jag minns inte ens hur den går, så intetsägande var den. Det jag minns var att det var fånig tuggummipop och en tjej med långt och överdrivet svallande hår och en rosa klänning. Kan det bli värre? Det skulle i så fall varit om Alexander Bard hade dykt upp med sina shorts...
Jag får kalla kårar bara vid tanken...
För övrigt tänker jag nämna Bonde söker Fru. Jag kikade lite på eländet nyss, och jag blev lite kär i en av dem (jag förälskar mig lätt, såhär runt försommaren :P), nämligen Peter. Vore jag 10 år äldre, man och gay så skulle jag skriva till honom för han verkar supertrevlig.
lördag, maj 24, 2008
Veckan i korthet
Så var helvetes-veckan avslutad. Allt som jag skulle göra har blivit gjort, och jag lever fortfarande. Jag måste säga att jag är en aning chockad.
Så här har det sett ut i veckan:
Måndag:Jobba 8-14 med JFH, Jobbet Från Helvetet. Sedan på två timmar hinna cykla hem, gå med Lisa, äta lite, läsa på franska och sedan åka iväg till sista lektionen i franska för att ha muntlig tenta. När man väl kommit hem är det så dags för att skriva klart det sista på uppsatsen i Contemporary Detective Fiction, eftersom den skulle in tisdag 12.00 och jag inte skulle ha tid att skicka in det på tisdag.
Tisdag:JFH 8-11, sedan hem, promenera vovvsen, äta lunch, läsa en lång artikel och ha Språk&Kön-lektion 13.15. Så fort jag kom hem var det dags att plugga franska som en galning.
Onsdag:JFH 8-12. Jag ville döda någon när jag gick därifrån, jag var på så dåligt humör. Det är en jävla tur att jag har Billie där också, annars skulle jag förmodligen be någon kund dra åt helvete alternativt slå sönder min dator i ren frustration över att folk är så elaka.
Torsdag:Inget jobb, som tur var. Istället skulle Blood Lure vara färdigläst, tillsammans med en jättedålig artikel som jag inte fick ut något vettigt ur (men som däremot alla andra hade tyckt var jättebra och hade massor av åsikter om, så jag kände mig en aning korkad...). Hela kvällen gick åt till att plugga franska samt fixa med visumshandlingar och boka ett möte för visumsansökningen.
Fredag:Plugga franska, plugga franska, plugga franska, plugga franska... Inget annat.
Idag, Lördag:Salstenta i franska, som jag inte kände mig helt förberedd inför, men det fick gå ändå. Skulle jag inte gjort den nu skulle jag blivit tvungen att vänta tills jag kommit hem från USA, vilket kändes så där lagom lockande... Hur som helst, med tanke på att jag låg väldigt mycket efter i franskan i början av veckan så kändes det jättebra nu. Jag känner mig helt säker på ett Godkänt och har ett litet (liiiiteeet, svaaaaaagt) hopp om att eventuellt ha fått ihop poäng nog till ett VG.
Såååå... Det är vad jag ägnat mig åt i veckan. Tack vare planering har jag klarat mig igenom den utan minsta antydan till panikångest över att jag inte skulle hinna allt. Jag kanske borde prova det där med planering lite oftare?
Äh! Det är för mesar! :P
Så här har det sett ut i veckan:
Måndag:Jobba 8-14 med JFH, Jobbet Från Helvetet. Sedan på två timmar hinna cykla hem, gå med Lisa, äta lite, läsa på franska och sedan åka iväg till sista lektionen i franska för att ha muntlig tenta. När man väl kommit hem är det så dags för att skriva klart det sista på uppsatsen i Contemporary Detective Fiction, eftersom den skulle in tisdag 12.00 och jag inte skulle ha tid att skicka in det på tisdag.
Tisdag:JFH 8-11, sedan hem, promenera vovvsen, äta lunch, läsa en lång artikel och ha Språk&Kön-lektion 13.15. Så fort jag kom hem var det dags att plugga franska som en galning.
Onsdag:JFH 8-12. Jag ville döda någon när jag gick därifrån, jag var på så dåligt humör. Det är en jävla tur att jag har Billie där också, annars skulle jag förmodligen be någon kund dra åt helvete alternativt slå sönder min dator i ren frustration över att folk är så elaka.
Torsdag:Inget jobb, som tur var. Istället skulle Blood Lure vara färdigläst, tillsammans med en jättedålig artikel som jag inte fick ut något vettigt ur (men som däremot alla andra hade tyckt var jättebra och hade massor av åsikter om, så jag kände mig en aning korkad...). Hela kvällen gick åt till att plugga franska samt fixa med visumshandlingar och boka ett möte för visumsansökningen.
Fredag:Plugga franska, plugga franska, plugga franska, plugga franska... Inget annat.
Idag, Lördag:Salstenta i franska, som jag inte kände mig helt förberedd inför, men det fick gå ändå. Skulle jag inte gjort den nu skulle jag blivit tvungen att vänta tills jag kommit hem från USA, vilket kändes så där lagom lockande... Hur som helst, med tanke på att jag låg väldigt mycket efter i franskan i början av veckan så kändes det jättebra nu. Jag känner mig helt säker på ett Godkänt och har ett litet (liiiiteeet, svaaaaaagt) hopp om att eventuellt ha fått ihop poäng nog till ett VG.
Såååå... Det är vad jag ägnat mig åt i veckan. Tack vare planering har jag klarat mig igenom den utan minsta antydan till panikångest över att jag inte skulle hinna allt. Jag kanske borde prova det där med planering lite oftare?
Äh! Det är för mesar! :P
måndag, maj 19, 2008
Åldersnojja
Det hände något sorgligt idag.
När jag var på väg hem från ICA Råby, med två kassar fulla med mat, så kom en Tele2-försäljare fram emot mig med sitt lilla försäljar-leende.
"Ursäkta damen, får jag ställa en kort fråga?"
Damen?
DAMEN?!
Jag är för fan 20 år!
Nog för att jag alltid sett äldre ut än jag är, men DAMEN?
Ser ni bilden där ovan? Det är tydligen så omvärlden ser mig...
Frisyren är till och med lite lik, är inte det riktigt sorgligt?
Miso sad.
Miso old...
Bring on the botox!
Edit:
Det blir inget jävla citat idag. När man är så gammal som jag är, förstår ni små barn, så har man inte råd att lägga tid på att leta efter fyndiga eller smarta citat. Då kanske man inte hinner till bingohallen i tid, eller så dör man på vägen.
måndag, maj 12, 2008
Everyday minerals
Jag har fått mitt smink från Everyday Minerals idag. And I LOVE it! Det känns jättebra mot huden och rougen är superfin! Miso happy! Däremot känns det som att jag har valt en liten aning fel i nyans på foundation, så jag är glad att ytterligare ett paket kommer om en vecka eller så, med tre nya nyanser.
Det känns som att jag skrivit mycket om smink på sistone. Har jag det, eller är det bara som jag inbillar mig?
Det känns som att de här inläggen om smink är väldigt ytliga, och jag ber om ursäkt för det, men det händer inte så mycket i mitt liv just nu förutom dessa små glädjeämnen.
Jag insåg förresten häromdagen att jag för tillfället studerar på motsvarande 125% och jobbar på 50%... Det kanske inte är så konstigt om man inte hinner ha ett liv just nu med tanke på det.
Nej, nu ska jag lägga mig och läsa Ian Rankin's Black and Blue, som fortfarande känns fruktansvärt seg, men enligt Malou ska den snart bli mer lättläst. Om hon har fel så får hon spö!
Dagens citat:
En del har tusen skäl till varför de inte kan göra vad de vill göra, när allt de behöver är ett enda skäl till varför de kan.
Mary Frances Berry
Bad subtitles
Jag blir ofta förskräckt över hur dåliga många tv-översättare verkar vara på engelska. Det finns så otroligt många exempel på skrämmande dåliga översättningar i filmer och (främst, enligt min erfarenhet) tv-serier. Det senaste kommer från serien How I Met Your Mother, som jag såg ett avsnitt av idag. Den söta lilla översättaren har översatt "a Victoria's Secret's party" till "Victorias hemliga party". Cute, ain't it?
Visst, just det här exemplet handlade väl inte så mycket om dålig engelska som om dålig allmänbildning, but you get my point...
Visst, just det här exemplet handlade väl inte så mycket om dålig engelska som om dålig allmänbildning, but you get my point...
torsdag, maj 08, 2008
Nördig dag
Jag har varit riktigt otroligt töntig idag. Fråga Malou, så får ni det bekräftat :P
Jag får helt enkelt skylla det på trötthet, jag har ingen annan (icke-pinsam) förklaring.
I övrigt så gick det bra på jobbet idag. Jag fick in 5 bokningar, vilket egentligen är mer än jag behöver få in varje dag. Dessvärre så är vi ju efter i planeringen och dessutom var Kicki sjuk, så jag och Tom hade behövt få in 10 bokningar var för att komma i fas med vår tidsplan. We did not succeed...
På eftermiddagen hade jag, Biljana och Malou tutorial på Detective Fiction. Det var också då som mina töntiga kommentarer var som mest extrema. I'm such a dork... :(
Jag fick i alla fall bra kommentarer på mitt första utkast av min mini-uppsats (efter C-uppsatsen känns det löjligt att kalla något på 750 ord för en uppsats...). Det känns som att det inte kommer bli alltför jobbigt att fixa till det för att få ett bra betyg på den. Ta bort något litet stycke, ändra några korta formuleringar, fixa några mekaniska fel. No big deal.
Nu ska jag se till att laga min stackars väska som slaktades av min cykel igår... My brand new, pretty bag! Miso sad! :'(
Lyckligtvis var det på undersidan det gick hål, så jag tror att jag kan laga till det utan att det syns så mycket. Som min ekonomi ser ut just nu så har jag tyvärr inte råd att köpa en ny väska, och jag tänker INTE slänga en väska som jag haft en vecka. Det är emot alla mina principer. Kan det lagas så SKA det lagas!
Over and out (för att fortsätta vara klyschig och töntig)
Dagens citat:
En egoist är en ofin människa som intresserar sig mer för sig själv än för mig
- Ambrose Bierze
Jag får helt enkelt skylla det på trötthet, jag har ingen annan (icke-pinsam) förklaring.
I övrigt så gick det bra på jobbet idag. Jag fick in 5 bokningar, vilket egentligen är mer än jag behöver få in varje dag. Dessvärre så är vi ju efter i planeringen och dessutom var Kicki sjuk, så jag och Tom hade behövt få in 10 bokningar var för att komma i fas med vår tidsplan. We did not succeed...
På eftermiddagen hade jag, Biljana och Malou tutorial på Detective Fiction. Det var också då som mina töntiga kommentarer var som mest extrema. I'm such a dork... :(
Jag fick i alla fall bra kommentarer på mitt första utkast av min mini-uppsats (efter C-uppsatsen känns det löjligt att kalla något på 750 ord för en uppsats...). Det känns som att det inte kommer bli alltför jobbigt att fixa till det för att få ett bra betyg på den. Ta bort något litet stycke, ändra några korta formuleringar, fixa några mekaniska fel. No big deal.
Nu ska jag se till att laga min stackars väska som slaktades av min cykel igår... My brand new, pretty bag! Miso sad! :'(
Lyckligtvis var det på undersidan det gick hål, så jag tror att jag kan laga till det utan att det syns så mycket. Som min ekonomi ser ut just nu så har jag tyvärr inte råd att köpa en ny väska, och jag tänker INTE slänga en väska som jag haft en vecka. Det är emot alla mina principer. Kan det lagas så SKA det lagas!
Over and out (för att fortsätta vara klyschig och töntig)
Dagens citat:
En egoist är en ofin människa som intresserar sig mer för sig själv än för mig
- Ambrose Bierze
lördag, maj 03, 2008
Jag är kär!
I David Gray, och särskilt låten "Alibi" från Life in Slow Motion. Den är helt underbar!
Nu ska jag återgå till att grina över vacker musik...
Blödig.se, that's me, remember...
Nytillkomna läsare: Välkomna!
Det verkar som att jag fått lite fler läsare den senaste tiden. Antalet kommentarer har ökat väldigt mycket (från närmast obefintligt till faktiskt några stycken). Mycket trevligt tycker jag. Inte för att jag skriver så mycket vettigt, men det är ju alltid trevligt om andra vill dela ens funderingar och nonsens-snack.
Kommentera gärna ännu mer, det gör Carin glad! :D
Kommentera gärna ännu mer, det gör Carin glad! :D
fredag, maj 02, 2008
Sköna maj välkommen!
Det känns dock inte som någon särskilt "skön" maj just idag. Grått och trist och just nu spöregnar det. Lite tur i oturen var i alla fall att jag hann hem från ICA maxi innan det började regna som värst. Det skulle varit så lagom roligt att hamna mitt i det där ovädret när man cyklar. Dränktkatt.se...
Det är inte bara jag som inte tycker om regnet heller. Jag tog ut Lisa direkt när jag kom tillbaka från affären. Eller, jag FÖRSÖKTE ta ut Lisa. Hon gick 25 meter, sen tröttnade hon på regnet och gick hem igen. Och eftersom hon var lös så märkte jag det inte på en gång heller, utan fortsatte gå en bit innan jag såg att hon inte gick med mig. Så då tittar jag tillbaka och ser henne försvinna runt hörnet, tillbaka mot ytterdörren. Hon är rolig, min lilla tjej. Hon har bott på gatan och slagits för mat och överlevnad, men efter ett halvår i Sverige så vill hon inte kissa när det regnar. :P
Nu har jag i alla fall pratat med herr veterinär och fått Lisa friskförklarad. Känns väldigt skönt, eftersom jag varit orolig för min lilla älskling och för att hon skulle ha smittat någon annan.
Nu ska jag återgå till att kika på min skrivning i franska och efter det spela meningslösa online-spel :P
Edit: Lisa ser verkligen jättetjock ut på den där bilden, men det är (mestadels) pälsen som flyger så att hon ser ut om en liten boll :P
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
