Just one of those days

Jag vaknade imorse efter en visserligen kort, men ostörd natts sömn. Första på länge. Därför tänkte jag att den här dagen garanterat också kommer bli den bästa på länge.
Jag borde förstått på en gång att jag hade fel.

Bland det första jag märker när jag kommer upp ur sängen är att Lisa har blivit dålig i magen och bajsat på mattan (jag skulle inte ha gett henne tonfisk, så jag får skylla mig själv). Matt-tvätt i badkaret är alltså dagens första syssla.
När detta är färdigt, mattan upphängd och badkaret rengjort, är det dags för mig själv att bli renofin. In i duschen bara!
Det är vid tvättningen av min vänstra fot som jag upptäcker att jag är ett missfoster. Under min vänstra stortå sticker det nämligen ut ett hårstrå. Ja, ni läste rätt, mina damer och herrar: ett hårstrå!
Jag äcklas av min nya status som freak under några sekunder, försöker låta bli att kräkas, och plockar sedan fram en pincett för att göra mig av med vidundret. Till min lycka upptäcker jag då att hårstråt bara låtsades växa från min stortå. I själva verket var det tydligen bara ett helt vanligt hårstrå från någon annan del av kroppen som fastnat i en liiiiiten liten självspricka under tån. Alltså: tacksam över att jag inte är missbildad, men missnöjd med mina torra fötter.
Skoldagen flöt på hyfsat. Kände mig inte helt efter i huvudet, utan lyckades nog klämma fram någorlunda vettiga svar i de publicistiska och pressetiska dilemman vi blev tilldelade.

Till affären, hem, ut med Lisa, och sedan in till stan. Jag har nämligen bestämt mig för att jag ska bli en nyttig människa, så jag skulle i dag på mitt första möte med ViktVäktarna.
Jag kom i alla fall dit ordentligt, men blev chockad över hur väldigt många andra det var som också hittat dit. Över 30 personer stod fortfarande och köade för invägning och betalning när jag kom dit 10 minuter före mötets start. Det blev med andra ord en sjujävla väntetid innan jag ens kom in i möteslokalen. Väl där hölls ett halvt meningslöst möte om att "man måste ju göra av med mer energi än man äter, eller hur?" (jag är tjock, inte hjärndöd). Efter det är det dags för oss nya (99% av de som var på mötet) att väga in oss (de flesta hann inte innan mötet, utan fick göra det efter istället), få vår "budget" med propoints, information i allmänhet, samt möjlighet att köpa ett "startpaket" med nyttiga och viktiga saker i. Först kö till vägningen, och det var väl inte så farligt. Tog väl en halvtimme eller så. Och eftersom jag utnyttjade tiden till att plugga så kändes det inte fullständigt meningslöst, om än jobbigt.
Blev vägd (huvva!) och fick min "budget". Då var det dags för nästa kö, den för betalning av "startpaketet".
Kändes fortfarande ganska okej att köa, eftersom jag läste hela tiden. Men när jag efter 45 minuters köande (läs: trötthet i huvudet och fötterna) kommer fram till kassan och ska betala mitt paket och först DÅ får veta att jag inte kan betala med kort. Då. Då är det fan inte roligt längre.
Jag frågar snällt om det går bra om jag går iväg och hämtar ut pengar, men får veta att då kommer jag inte kunna komma in i huset igen, eftersom klockan blivit så mycket att porten är låst.
Det är bara att gå därifrån utan mitt fåniga jävla "startpaket", med andra ord. Så jag går ner till busshållplatsen, bara för att inse att jag missat bussen hem med knappt 1 minut. För att vara på den säkra sidan (ibland är ju jävlarna sena) så stannar jag kvar i fem minuter. Men ingen bussjävel kommer.
Då allt väntande och den punktliga bussen fått mig på dåligt humör och dessutom gjort mig hungrig tycker jag att jag kan unna mig en Subway-macka under min sista kväll "i frihet" (imorgon börjar räknandet, vägandet och mätandet). Så kl 19.23 traskar jag hoppfullt i riktning mot gallerian och Subway, som är öppet till 20.00 på vardagar, och börjar fundera på vad jag vill äta för mumsigt.
När jag kommer fram till dörren slås dock mina drömmar för kvällen i spillror, av en finnig liten jävla fjortis (han var i alla fall liiite yngre än jag) som har bestämt sig för att stänga butiken drygt en halvtimme i förväg just den här kvällen. Tack så jävla mycket för det!
Det är bara att gå till Navet och glatt invänta nästa buss, med andra ord. Vid det här laget är jag så sur att inte ens busschauffören som ser ut som Coach och alltid skämtar med mig och andra resenärer kan få mig på bra humör. Men jag ler för syns skull.
Efter några jobbiga minuter på en förvånansvärt full buss är jag hemma i Nacksta. Jag undviker på något magiskt sätt att halka nerför backen från busshållplatsen (en bruten svanskota hade varit en bra avslutning på dagen annars, kände jag), och går mot porten. En snäll granne som jag inte känner igen håller upp dörren åt mig och jag börjar känna hopp om mänskligheten igen. Jag går in i hissen, går av på min våning och går mot min dörr.
Som jag inser inte är min dörr. Där står ett helt okänt namn, och det sitter flera klistermärken på den. Dörren bredvid känner jag igen namnen på i alla fall, eftersom det är två studiekamrater som bor där. Men de bor i porten bredvid mig.
Jag har alltså, för andra gången sedan jag flyttade till Sundsvall, lyckats gå vilse i mitt eget hus. Så. Jävla. Duktigt.
Som lite icing on the poop-cake that is my day så känns kurslitteraturen som jag satt och läste medan jag köade oerhört onödig. Än har den inte sagt något som jag inte redan visste. Och eftersom jag har sjukt mycket att läsa och göra inför helgen (tenta och inlämning av övningsuppgift på lördag) så vill jag inte lägga ens en minut på onödig litteratur. Med andra ord: läraren ska ha stryk som sa att den här är viktig inför tentan!

God jävla natt

Edit: Det var visst så mycket jävulskap under dagen att jag faktiskt glömde en sak. På skolan lyckades jag med bedriften att tappa bort min bok "Spelregler för press, tv och radio". Eftersom böcker nästan är heliga (kurslitteratur ingår inte alltid i den beskrivningen, men den här är väldigt tunn och dessutom fruktansvärt bra att ha) så sörjde jag min förlust oerhört mycket.
Nu har jag i alla fall haft sådan tur att en tjej i bildjour08 har hittat den, så jag får tillbaka den någon gång under onsdagen.

Jävla CSN

Idag har jag fått två brev från CSN.
Det ena säger att jag har blivit beviljad studiemedel för vårterminen 2009, men de har fel antal poäng uppskrivna, trots att jag skickade in ett papper med en rättelse.
Det andra säger att nu är det minsann dags att börja betala tillbaka på mitt lån. 1630 kronor vill de ha i slutet av Februari, men det kan de ju glömma.

Har CSN noll koll på vad CSN håller på med? De kan ju inte på allvar mena att jag ska låna pengar och betala tillbaka pengar på samma gång, så något fel har det ju blivit i den inre kommunikationen hos dem. Så nu måste jag sätta mig och maila/ringa/skriva till dem för att lösa det här problemet, för jag räknar inte med att de själva ska inse att de gjort ett misstag. Så vill jag låta bli att få kravbrev från dem om sisådär en månad så är det bara att lösa skiten själv.

Jag säger som jag sa hos Mamselamsen igår: skulle jag vinna massor med pengar skulle något av det första jag gör vara att betala tillbaka allt jag är skyldig CSN och be dem stoppa upp de där jävla pengarna "where the sun don't shine".

Bajs-CSN

Dum dum dum!

Dumma flygbolaget slapper inte reservationen pa mina pengar.
De har redan sagt att de inte tar svenska kort, och jag har ringt dem och bett dem slappa pengarna (sa att jag kan komma at dem och skicka tillbaka dem till bror min), men icke da... Jag ligger fortfarande ute med over 3500kr till dem, trots att flygbiljetten inte ar bokad och att de sagt att de inte tanker ta emot betalningen. Ar inte det lite mystiskt?
Har jag inte pengarna imorgon bitti blir jag javligt bannad!

Bra och dåligt idag

Bra:

Jag har köpt alla presenter till familjen.
Jag känner mig väldigt nöjd med dem, efter att ha gjort några ändringar.
De flesta var betydligt billigare än jag väntat mig.
Jag har köpt en bra resväska på rea.
Jag har löst inslagning av de flesta presenterna.
Jag har provpackat, och det är inga som helst problem att få plats med allt som ska med.


Dåligt:

Jag är skittrött.
Min lägenhet ser ut som en smärre krigszon.
Jag har egentligen ingen lust alls att ha hit folk imorgon.
Jag måste handla inför festen imorgon.
På grund av att i princip alla autogiron jag har aktiverade har dragit pengar samtidigt (utan att ha meddelat mig ordentligt) så har jag inga pengar på kontot för tillfället.

Sammanfattningsvis:

BAJS

Typ, bajs

Ja, som jag trodde så gick det inte så bra att sova... Somnade inte om förrän efter kl 4, så det blev inte så mycket sova inatt heller. Börjar bli lite slitigt det här med sömnen. Extra jobbigt eftersom jag inte är helt frisk heller, och verkligen skulle behöva sova ut för att bli lite piggare och friskare.

Jag har fått tillbaka min sista hemtenta (i Språk & Kön), vilket betyder att jag nu inte behöver ha något mer med MDH att göra. WIIIEEEEEE! Ska bli skönt att slippa deras strul.

Idag ska jag se till att packa ihop min klädkammare. Jag fixade badrummet, linneskåpet och min stora byrå igår, så det blev en hel del gjort då, men klädkammaren kommer förmodligen ta betydligt längre tid. Det är så mycket skit där inne. Måste bestämma vad som ska vara kvar, vad jag ska slänga och vad jag ska ta med mig i min packning...

Jag skulle behöva åka iväg och handla idag också. Behöver handla en del inför festen på fredag. Dessvärre har jag väldigt dåligt med pengar, och jag har ingen aning om hur jag ska lyckas få ihop det med en ny resväska, resterande presenter till familjen, festen, samt lite kläder som jag behöver inför min avfärd. Dessutom skulle Lisa behöva klippas (jag också, för den delen) och få en genomkoll av veterinären...
Kort sagt så sitter jag lite i skiten just nu.

Lisa

Efter mycket tittande på hemsidor för organisationer som omplacerar hundar så har jag hittat en jättesöt liten söt tik som jag blivit alldeles kär i: Lisa. Hon är en före detta gatuhund från Rumänien och hon verkar underbar. Jag har funderat fram och tillbaka och jag har i stort sett bestämt mig för att adoptera henne. Det jag väntar på nu är att jag ska ha råd att betala bokningsavgiften till Hundhjälpen, så att vi kan börja planera hennes resa hit. Jag måste se till att jag kan vara hemma dygnet runt de första dagarna, och efter det måste jag se till så att någon annan kan passa henne under de timmar jag måste till skolan och liknande, så det kan bli ett pusslande innan vi hittar någon dag som kan passa att ta henne hit.
Det ordnar sig säkert på något vis! Jag hoppas bara på att ingen annan hinner boka henne medan jag väntar på att jag ska få mina nedrans CSN-pengar... Det skulle kännas för jävligt om någon "tog henne" mitt framför näsan på mig bara för att csn är sega.

I'm so sorry...

Nu är det fruktansvärt längesen jag bloggade sist och jag ber fruktansvärt mycket om ursäkt för detta.
Jag vill inte skylla ifrån mig, men... Äh! Who am I kidding?! Det är klart att jag vill skylla ifrån mig! Så här är det: Jag har varit upptagen! Jag jobbade i Köping i en vecka, var i Ludvika i tre veckor och jobbade där, och nu har jag varit hemma i några dagar och nu jobbar jag i Köping igen... Det har helt enkelt inte funnits tid och ork för att blogga den senaste tiden. Jag hoppas att ingen saknat mina små fåniga inlägg alltför mycket :P

Jag hade tänkt skriva lite uppdatering nu i mitt första inlägg på evigheter, men jag inser att det egentligen inte hänt så himla mycket. Jag har mest jobbat. Vilket iofs inte är så illa, men det är inte så spännande att redogöra om tre veckors sjungande...
Det mest spännande jag gjort under den senaste månaden är väl egentligen att gå på den nyaste Hrry Potter-filmen, och det säger inte lite, eftersom den var totalt o-spännande och dålig. Jag är ju lite av en HP-nörd, så jag läste om boken precis innan jag såg filmen, så jag skulle ha allt så färskt i minnet som möjligt. Det var ett misstag. Det gjorde att jag VERKLIGEN insåg hur mycket de hade kapat bort till filmen. Minst halva boken är borta, och de har ändrat en massa grejer jättemycket. Me so sad... :(
Men men, man kan ju inte hänga upp sig alltför mycket på sånt där. Böckerna är i varje fall fortfarande bra, och sista boken kommer ut om tre dagar, så jag ska nog överleva ändå.

Jag var in på www.vhs.se igår för att kolla tidigare lägsta intagningspoäng på journalistprogrammet i Sundsvall, och jag fick en något negativ överraskning: Den lägsta poängen (från gymnasiebetyg, that is) som någon tagits in på under de senaste 7-8 åren är 18,44 (vilket är exakt min poäng). Den har ofta legat över 18,7 och förra hösten var det 19,02. Det är alltså inte särskilt troligt att jag kommer in där på mina gymnasiebetyg. Det som var något mer lovande däremot är att de tar in ca 25% av eleverna (15 av ca 60) i varje årskurs på högskoleprovsresultat och där har jag desto bättre chans att komma in. Den högsta intagningspoängen i den kategorin (sedan 1999) är 1,6 och förra året var det "bara" 1,2. Det betyder att jag borde ha en väldigt bra chans att komma in med mitt resultat 1,9. Det ska till väldigt mycket för att intagningspoängen ska öka så drastiskt till nästa höst.

Anywhooooo... Jag hoppas verkligen på att jag kommer in. Annars blir jag en väldigt ledsen flicka. En väldigt ledsen flicka indeed...

Men men, det löser sig nog till det bästa. Det brukar det göra till slut, även om det kanske inte verkar så till att börja med.

Det här får räcka som "uppdatering" för tillfället. Nu ska jag istället ägna den närmaste tiden åt att läsa allt som alla andra skrivit i sina bloggar sen jag var inne sist. Det kommer ta sin lilla tid...

Jag? RIK?!

Ja, eller hur... Så dålig som jag är på att hantera pengar så kommer jag snarare att gå back med 1 miljon dollar.

I'm simply the best!

Ja, jag är medveten om att jag låter en aning självgod, men jag kan inte låta bli att känna mig jävligt nöjd med mig själv idag.
För det första har jag städat hela lägenheten (och självklart badrummet extra noga, eftersom jag av någon pervers anledning ÄLSKAR att städa badrum... Jag tror att det har att göra med att man ser så tydligt när det blir rent :P).
För det andra har jag fått samtal från Academic Work igen och de meddelade att Gudrun Sjödén-folket fått ett väldigt, väldigt bra intryck av mig (alltid trevligt med bra kommentarer).
För det tredje har jag fått ett sommarjobb (som visserligen är mitt reservjobb, men ändå). Jag ska sjunga i Ludvika under några veckor! Ska bli jätteroligt! Tyvärr är det inte bra betalt, men vafan, det är roligt!
För det fjärde fick jag tillbaka min tenta nu i veckan och jag fick VG! IGEN! Mot alla odds! Trots att jag glömde bort ordet "death certificate" och ersatte det med "obituary" (som jag för övrigt VISSTE var fel, men jag skrev det ändå, av någon dum anledning) och dessutom stavade fel på det ("oRbituary", I'm stupid sometimes).
För det femte så fick jag VG på min presentation (den som jag tyckte sög så väldigt. Det innebär att även när jag tycker att jag gör väldigt dåligt ifrån mig så är det tydligen rätt bra. Åtminstone var det så den här gången. Så jag känner mig otroligt nöjd med mig själv för det!
För det sjätte har jag insett att jag hittills har fått VG på alla delkurser jag läst på högskolan. Visst, det har väl varit på gränsen flera gånger, men vafan... Spela roll! Huvudsaken är ju att jag faktiskt lyckades ta mig över gränsen! :)
För det sjunde har jag satt mig ner och gjort en budget (vilket jag visserligen BORDE gjort i augusti, men bättre sent än aldrig) och räknat ut hur mycket pengar jag får lägga på annat än räkningar och mat varje månad. Det är första gången någonsin som jag faktiskt har en plan när det gäller pengar, så jag känner mig oerhört duktig!
För det åttonde har jag faktiskt börjat reunite med Hanna. Visst, det är väl knappast som förut, men vi pratar som vuxna människor, vilket känns väldigt bra.
För det nionde har jag kommit på den geniala idén att "återanvända" några av mina gamla byxor som jag inte längre använder. Hade två par som var antingen för korta eller hade blivit väldigt slitna längst ner, så jag ville inte använda dem längre. Därör bestämde jag mig för att återanvända dem som kjolar istället. Så nu har jag suttit och sprättat upp sömmar, klippt av ben, nålat och sytt i några timmar och nu har jag två nya kjolar. Helt gratis! Fatta hur mycket pengar jag har tjänat på det!

Joråsåatte... Känner mig kort och gott väldigt nöjd med mig själv idag.
inser att det här inlägget blev fyllt med ganska myckt skryt, men vafan... Orka bry sig!

Det är mycket nu...

Trött i hela kroppen, huvet och... ja, allt!
Trött på mig själv mest.

Här är allt som är åt helvete just nu:

1. Körlektionen idag gick åt helvete. Kändes ju lagom bra inför uppkörningen imorgon...
2. Jag är pankare än en död kyrkråtta.
3. Jag blev raggad på av två killar idag (borde vara en bra grej, men inte när åtminstone en av dem är en kompis till Obi, och dessutom så är ju jag "upptagen")
4. Jag är nervös som en jävla gnu inför imorgon och pratar strunt med alla jag träffar.
5. Jag har ont i magen.
6. Jag har ångest över skolan.
7. Jag har ångest över jobbet.
8. Jag har ångest över att inte ha några pengar.
9. Jag har ångest över att jag har en sån jävla ångest över allt just nu...