Nattliga funderingar

De senaste dagarna har jag tillbringat mer eller mindre fastlimmad vid min stol. Det har med andra ord varit intensivt tentaplugg som gällt för min del. Nu känner jag att jag, trots många korta pauser och promenader med Lisa, börjar lida av detta extrema stillasittande. När jag nyss var ute på min och Lisas nattpromenad så var mina ben alldeles stela och tunga. Det kändes verkligen som att mina vadmuskler totalt hade förtvinat under dagen och det var en smärre plåga att ta mig runt "kvarteret".*

När jag gick förbi 25A fick jag för övrigt en överraskning. På en av balkongerna stod det nämligen ett badkar. Fatta vad härligt att njuta av kvällssolen i ett varmt bad...

Jag blev glatt överraskad när jag läste senaste numret av Språktidningen. Min käre gamle handledare från C-uppsatsen i engelska, Thorsten Schröter, var med som expert på att översätta humor. Söta, roliga Thorsten med sin kringelflät-hövdade, kavelsvingande, manhaftiga, östtyska mamma. Det är i alla fall så jag inbillar mig att hon ser ut. Det vore så fint...

Nu ska jag sova, så att jag orkar upp till tentan imorgon.
God natt!


*Här i Cracksta har vi inga riktiga kvarter, med hus ordnade i prydliga kvadrater. Nej, vi kör mer på kaosteorin. Hus utslängda lite här och där, och det är alldeles logiskt att Nackstavägen 25 ligger mittemot 16.

Just one of those days

Jag vaknade imorse efter en visserligen kort, men ostörd natts sömn. Första på länge. Därför tänkte jag att den här dagen garanterat också kommer bli den bästa på länge.
Jag borde förstått på en gång att jag hade fel.

Bland det första jag märker när jag kommer upp ur sängen är att Lisa har blivit dålig i magen och bajsat på mattan (jag skulle inte ha gett henne tonfisk, så jag får skylla mig själv). Matt-tvätt i badkaret är alltså dagens första syssla.
När detta är färdigt, mattan upphängd och badkaret rengjort, är det dags för mig själv att bli renofin. In i duschen bara!
Det är vid tvättningen av min vänstra fot som jag upptäcker att jag är ett missfoster. Under min vänstra stortå sticker det nämligen ut ett hårstrå. Ja, ni läste rätt, mina damer och herrar: ett hårstrå!
Jag äcklas av min nya status som freak under några sekunder, försöker låta bli att kräkas, och plockar sedan fram en pincett för att göra mig av med vidundret. Till min lycka upptäcker jag då att hårstråt bara låtsades växa från min stortå. I själva verket var det tydligen bara ett helt vanligt hårstrå från någon annan del av kroppen som fastnat i en liiiiiten liten självspricka under tån. Alltså: tacksam över att jag inte är missbildad, men missnöjd med mina torra fötter.
Skoldagen flöt på hyfsat. Kände mig inte helt efter i huvudet, utan lyckades nog klämma fram någorlunda vettiga svar i de publicistiska och pressetiska dilemman vi blev tilldelade.

Till affären, hem, ut med Lisa, och sedan in till stan. Jag har nämligen bestämt mig för att jag ska bli en nyttig människa, så jag skulle i dag på mitt första möte med ViktVäktarna.
Jag kom i alla fall dit ordentligt, men blev chockad över hur väldigt många andra det var som också hittat dit. Över 30 personer stod fortfarande och köade för invägning och betalning när jag kom dit 10 minuter före mötets start. Det blev med andra ord en sjujävla väntetid innan jag ens kom in i möteslokalen. Väl där hölls ett halvt meningslöst möte om att "man måste ju göra av med mer energi än man äter, eller hur?" (jag är tjock, inte hjärndöd). Efter det är det dags för oss nya (99% av de som var på mötet) att väga in oss (de flesta hann inte innan mötet, utan fick göra det efter istället), få vår "budget" med propoints, information i allmänhet, samt möjlighet att köpa ett "startpaket" med nyttiga och viktiga saker i. Först kö till vägningen, och det var väl inte så farligt. Tog väl en halvtimme eller så. Och eftersom jag utnyttjade tiden till att plugga så kändes det inte fullständigt meningslöst, om än jobbigt.
Blev vägd (huvva!) och fick min "budget". Då var det dags för nästa kö, den för betalning av "startpaketet".
Kändes fortfarande ganska okej att köa, eftersom jag läste hela tiden. Men när jag efter 45 minuters köande (läs: trötthet i huvudet och fötterna) kommer fram till kassan och ska betala mitt paket och först DÅ får veta att jag inte kan betala med kort. Då. Då är det fan inte roligt längre.
Jag frågar snällt om det går bra om jag går iväg och hämtar ut pengar, men får veta att då kommer jag inte kunna komma in i huset igen, eftersom klockan blivit så mycket att porten är låst.
Det är bara att gå därifrån utan mitt fåniga jävla "startpaket", med andra ord. Så jag går ner till busshållplatsen, bara för att inse att jag missat bussen hem med knappt 1 minut. För att vara på den säkra sidan (ibland är ju jävlarna sena) så stannar jag kvar i fem minuter. Men ingen bussjävel kommer.
Då allt väntande och den punktliga bussen fått mig på dåligt humör och dessutom gjort mig hungrig tycker jag att jag kan unna mig en Subway-macka under min sista kväll "i frihet" (imorgon börjar räknandet, vägandet och mätandet). Så kl 19.23 traskar jag hoppfullt i riktning mot gallerian och Subway, som är öppet till 20.00 på vardagar, och börjar fundera på vad jag vill äta för mumsigt.
När jag kommer fram till dörren slås dock mina drömmar för kvällen i spillror, av en finnig liten jävla fjortis (han var i alla fall liiite yngre än jag) som har bestämt sig för att stänga butiken drygt en halvtimme i förväg just den här kvällen. Tack så jävla mycket för det!
Det är bara att gå till Navet och glatt invänta nästa buss, med andra ord. Vid det här laget är jag så sur att inte ens busschauffören som ser ut som Coach och alltid skämtar med mig och andra resenärer kan få mig på bra humör. Men jag ler för syns skull.
Efter några jobbiga minuter på en förvånansvärt full buss är jag hemma i Nacksta. Jag undviker på något magiskt sätt att halka nerför backen från busshållplatsen (en bruten svanskota hade varit en bra avslutning på dagen annars, kände jag), och går mot porten. En snäll granne som jag inte känner igen håller upp dörren åt mig och jag börjar känna hopp om mänskligheten igen. Jag går in i hissen, går av på min våning och går mot min dörr.
Som jag inser inte är min dörr. Där står ett helt okänt namn, och det sitter flera klistermärken på den. Dörren bredvid känner jag igen namnen på i alla fall, eftersom det är två studiekamrater som bor där. Men de bor i porten bredvid mig.
Jag har alltså, för andra gången sedan jag flyttade till Sundsvall, lyckats gå vilse i mitt eget hus. Så. Jävla. Duktigt.
Som lite icing on the poop-cake that is my day så känns kurslitteraturen som jag satt och läste medan jag köade oerhört onödig. Än har den inte sagt något som jag inte redan visste. Och eftersom jag har sjukt mycket att läsa och göra inför helgen (tenta och inlämning av övningsuppgift på lördag) så vill jag inte lägga ens en minut på onödig litteratur. Med andra ord: läraren ska ha stryk som sa att den här är viktig inför tentan!

God jävla natt

Edit: Det var visst så mycket jävulskap under dagen att jag faktiskt glömde en sak. På skolan lyckades jag med bedriften att tappa bort min bok "Spelregler för press, tv och radio". Eftersom böcker nästan är heliga (kurslitteratur ingår inte alltid i den beskrivningen, men den här är väldigt tunn och dessutom fruktansvärt bra att ha) så sörjde jag min förlust oerhört mycket.
Nu har jag i alla fall haft sådan tur att en tjej i bildjour08 har hittat den, så jag får tillbaka den någon gång under onsdagen.

Just an ordinary day, being fabulous

Jag är tillbaka i Sundsvall efter en kort helg hemma i Ludvika. Det var körsjungning för hela slanten på lördagen, så det kändes som att jag bara var hem och vände i princip. Men det var ändå skönt att komma hem och vara lite.
Igår kväll kom jag hem runt 23-tiden, trött som en hel flock med wokade gnuer och fortfarande illamående efter resan med X2000 från Gävle. De som säger att man inte blir illamående av att åka tåg kan ju ta och köra upp ett dylikt i valfri kroppsöppning nedanför midjan.
Idag har varit en lång dag i skolan. Redigering hela dagen. Första gången vi fick göra det på tid och första gången vi fick prova på att redigera en tabloidsida. Och ett sånt jävla pussel det är! Jag höll på att bli galen mer än en gång på att det inte gick att få ihop helvetet. Jag kortade ner texter, förminskade bilder, flyttade faktarutor, förstorade bilder, förminkade och förstorade rubriker, nedryckare och bildtexter. Men det gick aldrig riktigt jämt ut. Och när jag hade skrivit ut fanskapet så såg jag ju självklart en massa sätt som jag hade kunnat förbättra det på. Men men, för att vara första gången så får jag väl känna mig nöjd. Antar jag...

På eftermiddagen fick vi veta att tentorna äntligen var färdigrättade och fanns att hämta hos Kerstin. Stressad och skitnervös gick jag, Sanna och Monica ner dit för att få våra domar.
Jag har känt mig hoppfull och nedslagen om vartannat när jag tänkt på den där tentan de senaste veckorna. Först tyckte jag att det gått riktigt bra. Sedan insåg jag att jag hade betydligt fler fel än jag trodde, och kände att jag kunde hoppas på max ett C (vilket visserligen inte är dåligt).
Den senaste veckan har det känts väldigt hopplöst och jag började förbereda mig på ett riktigt dåligt betyg i första kursen. Så när jag först fick tentan i handen vågade jag inte titta på den. Jag sneglade till slut på den ändå och jag gjorde faktiskt ifrån mig ett konstigt litet ljud (fråga Monica eller Sanna, de kan intyga att det är sant). Jag hade nämligen lyckats plugga (och till viss del gissa) mig till ett A. Ett jävla A! Fy FAAAAAAAAN vad bra jag är! Har inte känt mig så oförskämt nöjd med mig själv på väldigt länge.
Jag måste säga att jag är väldigt tacksam för att jag har en så härlig och givmild klass som delade med sig av sammanfattningar av diverse böcker inför tentan. Utan dem hade det definitivt inte gått så här bra...

Nu är det i alla fall laddning inför nästa veckas slutuppgift i redigering. Då blir det heldag i datasalen igen, framför InDesign. Imorgon är en lugn dag, med bara en lektion. Dessvärre kommer jag nog behöva sitta på skolan halva dagen ändå, eftersom Pelle varit snäll nog att ge oss en väldigt tidskrävande redigeringsuppgift inför onsdag.

Tentafest hos Maria

Jätteskoj fest hos Maria ikväll! Bra initiativ med efter tenta-fest, tycker jag.
Nu har de flesta gått vidare till Kåren, men jag gick hem, eftersom jag är så förnedrans trött. Dessutom ville Lisa att jag skulle göra henne sällskap. Det såg jag i hennes blick när jag och Monica kom hit för en promenad med henne. :)

Anywho... Det återkommande samtalsämnet under kvällen (tack vare lobbyverklsamhet från mig och Oscar) var som följer:
Kan man se på en kille om han har en stor kuk?

Efter en del diskuterande kom vi fram till att, Ja, ofta. Vi kom även fram till att många i klassen (läs: jag, Oscar, Maria och några till) tror att en viss person i klassen är särskilt välutrustad. Jag ska inte nämna några namn, för då kan Anton bli generad. IGEN.
En annan person i klassen kände dock behov av att hävda sig på storleksfronten, då han blivit utpekad som "osäker", och visade därför upp den vid Marias franska balkong. Så alla som råkade gå förbi Nackstavägen 16B vid 22-tiden vet nu huruvida hans påstående att den är "rätt stor i slakt tillstånd" stämmer eller inte.
Och jag är glad att jag inte hör till den skaran...

My bad...

När man går till ett thaimat-ställe och säger att man vill ha wokade nudlar med grönsaker och curry måste man tydligen var tydlig med att man vill ha just wokade nudlar med grönsaker och curry. Annars får man wokade grönsaker med curry och RIS... Jävla norrlänningar. Det här skulle aldrig ha hänt på Thai Fastfood i Västerås.

Förresten, sa jag att tentan är klar och att jag rockade den? Ikväll: PARTEEEYY!

Ps. Visst, jag hade kanske kunnat kontrollera min mat lite tydligare innan jag cyklade från stan. Men jag var hungrig, tom i skallen efter en jobbig tenta och jag såg ju wokade grönsaker i förpackningen, tillsammans med några långa, smala strån. Jag antog att det var rätt. Men de långa smala stråna var bara mer wokade grönsaker... Blä.

FÄÄÄÄRDIIIIIG!!!

För en liten stund sedan skickade jag in min hemtenta i Språk och kön.
Så nu är jag klar med allt inför min examen, bara så att ni vet.

WIIIEEEEEEEEE!

Home Exam

Nu har jag skickat in min Home Exam. Det betyder alltså att jag nu är klar med engelskan på MDH. FÄRDIG!
Nu ska jag bara vänta på resultatet från fransk-tentan, den här hemtentan, samt skicka in hemtentan i Språk & Kön, sedan är jag helt klar med min utbildning på MDH! KLAAAAR! Snart har jag min efterlängtade examen!

ÄNTLIGEN!

Äntligen klar med hemtentan!
Det tog bara elva timmar...
Och inte är den särskilt bra heller, men jag kan fan inte göra något bättre, så det får duga. Jag kan ju glömma VG i Discourse Analysis i alla fall. Fast ärligt talat så hade jag släppt den tanken för längesen, så det är väl ingen större förlust egentligen.
Men men... Nu är i alla fall helvetet klart! Då har jag bara min uppsats kvar på den här kursen, sen kan jag släppa den (om jag nu inte får U på den hemtentan, för då är jag så illa jävla tvungen att göra om den i januari... :S).

Nu ska jag gå ut med Lisa, sen ska jag sova i tre evigheter.

Hemtentan från helvetet

Sitter med en hemtenta i Discourse Analysis.
Den är det jävligaste jag gjort på år och dar.
För det första så blev det en massa ändringar gjorda av Diane i sista minuten om hur/när vi skulle göra den och hur stor den ska vara.
Det står på vårt schema, som vi fick i början av terminen, att hemtentan ska in imorgon kl 12.00. Igår blev det ändrat till 9.00. Visst, det handlar bara om tre timmar, men vafan! Jag hade faktiskt planerat med att ha hela förmiddagen imorgon för att göra klart den, men icke... Jag måste göra klart den ikväll/inatt.
Dessutom så har Diane sagt från början att hemtentan skulle ta ungefär två timmar att göra (och det innebär minst fyra riktiga timmar, eftersom hon verkar mäta allt efter hur lång tid det tar för HENNE, som har håll tpå med ämnet i ytp 20 år, att göra sakerna och hon verkar inte tänka på att vi började med det här i augusti). När jag läste på papperet med tentan stod det så helt plötsligt att den skulle ta FYRA timmar att göra! Ni kan ju tänka er hur lång tid det då verkligen tar... Jag har suttit vid datorn i stort sett konstant (förutom Lisa-promenader, toalettbesök och matpaus) sedan kl 18.00. Det är alltså 9 (läs: NIO!) timmar.
Jippie! Säger jag bara!
Jag hade tänkt att jag skulle göra det värsta på tentan idag, lägga mig tidigt, sova ordenltligt och sen göra klart den imorgon förmiddag, men på grund av dessa ändringar så blev det alltså inte riktigt som jag planerat.
Sånt här gör mig bara SÅ förbannad!