Skämmes Carin! Skämmes!

För länge sedan jag uppdaterade, jag vet.
Så, vad har hänt sedan dess?

En del bra, en del dåligt, en del ännu sämre.
Men en hel del bra.
Har jobbat rumpan av mig med att fixa skolan (meningslösa kurser med långtråkiga föreläsningar och oinspirerande föreläsare), sjunga i Gungner, åka hem till Ludvika för att sjunga i Cantilena, och parallellt med allt slit dessutom försöka ha tid med ett socialt liv. Det har gått knackigt, men det har gått.

Vi hade en redaktionsövning här på Mittuniversitetet förra veckan. Mycket slit och en hel del ångest också, i min roll som chefredaktör i min grupp. Tycker ändå att vi lyckades få ihop en helt okej tidning till slut, och känner mig väldigt nöjd med min grupp som helhet. Är däremot inte nöjd med min egen insats på många sätt. Känner mig helt enkelt inte tillräckligt erfaren och kunnig för att på ett säkert sätt kunna styra och bestämma över de övriga. Att vi dessutom hade en minst sagt speciell och svår handledare för vår grupp gjorde inte saken lättare.
Men, som tur var så hade jag bra folk i min grupp som tog mycket ansvar för sina delar i det hela och gjorde väldigt bra jobb.
Förra helgen var jag hemma i Ludvika igen för att sjunga med Cantilena på deras Luciahögtid. Det drog ut så pass på tiden att jag missade mitt tåg tillbaka till Sundsvall, så snälla mamma fick skjutsa mig till Borlänge för att hoppa på tåget där istället.
Den senaste veckan har vi hållt på med den sista kursen för terminen. Väldigt intressant, och med en oerhört underhållande föreläsare vid namn Mikael Gulliksson. Han har för vana att slänga sig med ord och uttryck som "okynnesåtala", "nynazister av dubiöst slag", "oomkullrunkelig" (ja, han använder verkligen det ordet på riktigt), "sexuellt speciella" och mycket annat roligt.
Idag hade jag min sista föreläsning för året, och imorgon bär det av hemåt mot Ludvika för julen. Jag har tur och har inte nästa föreläsning förrän den 11 januari, så jag kan vara kvar hos mamma länge. Däremot kommer jag knappast vara ledig under hela den tiden, eftersom jag har massor med läsning att göra (vi ska ha tenta samma vecka som vi kommer tillbaka till Sundsvall). Dessutom hoppas jag på att få jobba någon dag, för att få ihop lite mer pengar inför nästa termin. Och när jag ändå är hemma vill jag ju såklart passa på att träffa lite vänner också. Det dröjer ju lätt väldigt länge emellan gångerna.
Nu ska jag gå över till Charlene lite snabbt för glögg och pepparkakor. Sedan ska jag hem och packa färdigt och städa lite inför morgondagen. Det är inte kul att komma hem till en superskitig lägenhet efter att ha varit hemifrån i flera veckor.

På återseende.

Elsa, dagens hjälte!

Elsa är min idol idag.
Dels för att hon var gullig och hämtade ut min fribiljett till Kvartersteatern igår, så att jag bara behövde gå över till huset bredvid och hämta den hos henne. För det är hon supergullig. Men hon blev ännu mer supergullig och generös när hon gav mig böcker för flera hundra kronor. Helt gratis.
Hon ska ju flytta ner till Stockholm nästa vecka och ville inte släpa på onödiga böcker, så hon hade tänkt ge dem till Åttingsberg annars. Så nu har jag ett gäng böcker som jag absolut inte hade råd att köpa just nu, utan att ha behövt betala ett öre för dem. Det är underbart med givmilda personer som redan har läst de kurserna som jag kommer läsa de närmaste åren.

Så tack Elsa, för att du är min hjälte idag :)

Me is pissed

Jag är med i styrelsen i kören jag är med i. Ett kul uppdrag, tänkte jag. Visst kommer det innebära att jag måste lägga ner lite extra tid på kören, men det är det ju värt, eftersom man får tillbaka så mycket.
Så fan heller.
För det första är det inte "lite extra tid" som jag lagt på det. Det är styrelsemöte mer eller mindre varje vecka. Det är inte rimligt för en studentkör. Jag tycker verkligen inte det. Jag lägger dessutom ner åtskilliga timmar varje vecka på att kopiera noter, boka och boka om salar, skriva mail till alla hit och dit, försöka dra i folk för att ställa uppp i vår klagokör (som vi får betalt för och som dessutom får oss att synas mycket mer). Och vad får man för det?
Inte ett jävla skit. Man är en klagokärring.
I princip INGEN svarar på mina mail, men varenda gång jag pratar om problemen med hela kören på repetitionerna så är alla överens om att det är så väldigt viktigt att alla ställer upp. "Ja, det är ju jättebra det här, klart vi är med".
MEN SVARA PÅ MINA JÄVLA MAIL DÅ FÖR FAN! Visa att ni bryr er! Bara litegrann!
Om jag får något gensvar från resten av kören så kan jag engagera mig till 100 procent, det kan jag. Men när jag inte får minsta respons från 30 av sångarna, då orkar jag inte. Varför ska jag bry mig när de uppenbarligen inte bryr sig ett skit?

Nu ska jag åka iväg på ett till jävla möte och hoppas på att jag får något vettigt ur mig.

Piss out!

Just an ordinary day, being fabulous

Jag är tillbaka i Sundsvall efter en kort helg hemma i Ludvika. Det var körsjungning för hela slanten på lördagen, så det kändes som att jag bara var hem och vände i princip. Men det var ändå skönt att komma hem och vara lite.
Igår kväll kom jag hem runt 23-tiden, trött som en hel flock med wokade gnuer och fortfarande illamående efter resan med X2000 från Gävle. De som säger att man inte blir illamående av att åka tåg kan ju ta och köra upp ett dylikt i valfri kroppsöppning nedanför midjan.
Idag har varit en lång dag i skolan. Redigering hela dagen. Första gången vi fick göra det på tid och första gången vi fick prova på att redigera en tabloidsida. Och ett sånt jävla pussel det är! Jag höll på att bli galen mer än en gång på att det inte gick att få ihop helvetet. Jag kortade ner texter, förminskade bilder, flyttade faktarutor, förstorade bilder, förminkade och förstorade rubriker, nedryckare och bildtexter. Men det gick aldrig riktigt jämt ut. Och när jag hade skrivit ut fanskapet så såg jag ju självklart en massa sätt som jag hade kunnat förbättra det på. Men men, för att vara första gången så får jag väl känna mig nöjd. Antar jag...

På eftermiddagen fick vi veta att tentorna äntligen var färdigrättade och fanns att hämta hos Kerstin. Stressad och skitnervös gick jag, Sanna och Monica ner dit för att få våra domar.
Jag har känt mig hoppfull och nedslagen om vartannat när jag tänkt på den där tentan de senaste veckorna. Först tyckte jag att det gått riktigt bra. Sedan insåg jag att jag hade betydligt fler fel än jag trodde, och kände att jag kunde hoppas på max ett C (vilket visserligen inte är dåligt).
Den senaste veckan har det känts väldigt hopplöst och jag började förbereda mig på ett riktigt dåligt betyg i första kursen. Så när jag först fick tentan i handen vågade jag inte titta på den. Jag sneglade till slut på den ändå och jag gjorde faktiskt ifrån mig ett konstigt litet ljud (fråga Monica eller Sanna, de kan intyga att det är sant). Jag hade nämligen lyckats plugga (och till viss del gissa) mig till ett A. Ett jävla A! Fy FAAAAAAAAN vad bra jag är! Har inte känt mig så oförskämt nöjd med mig själv på väldigt länge.
Jag måste säga att jag är väldigt tacksam för att jag har en så härlig och givmild klass som delade med sig av sammanfattningar av diverse böcker inför tentan. Utan dem hade det definitivt inte gått så här bra...

Nu är det i alla fall laddning inför nästa veckas slutuppgift i redigering. Då blir det heldag i datasalen igen, framför InDesign. Imorgon är en lugn dag, med bara en lektion. Dessvärre kommer jag nog behöva sitta på skolan halva dagen ändå, eftersom Pelle varit snäll nog att ge oss en väldigt tidskrävande redigeringsuppgift inför onsdag.

Förra veckan i långhet

Jag borde ha bloggat lite förra veckan, men det var så mycket som kom i vägen.
På måndagen började två nya kurser, Mediespråk och redigering, som är den ordinarie, obligatoriska kursen för oktober månad, samt Dagspressredigering, som jag (och de flesta andra i klassen) läser utöver våra ordinarie poäng den här terminen. Anledningen till att så många läser den är helt enkelt att många lärare och äldre elever tipsat om och rekommenderat den kursen. Att kunna redigering förutom reportrandet ska tydligen göra det mycket enklare att få tag på ett jobb till sommaren, och det tackar man ju inte nej till.
Vi blev tilldelade två arbetsuppgifter på måndagen, ett miniporträtt av en före detta student som tog examen för sex år sedan. Alla fick varsitt namn och skulle alltså försöka få tag på den personen för en liten intervju. Den andra uppgiften var mindre, men för mig betydligt svårare, eftersom det handlade om ingresser. Ca 50 minuter på oss att skriva 3-4 ingresser (vi skulle såklart kontrollera så att alla grejer vi fick info om var en riktig nyhet och var värd en artikel) samt en kortis för webben. Det gick bajs, eftersom jag är skitdålig på ingresser. Verkligen. Jag tycker att det är fruktansvärt svårt att få till en vettig ingress på 30+/- 8 ord som innehåller något/några V och kanske ett H eller N. Skitsvårt. Men det är väl också därför som vi har några föreläsningar ägnade endast åt det ämnet.

Tisdagen var ganska lugn, med bara en föreläsning i intervjuteknik på förmiddagen och resten av dagen ägnad åt personporträttet. På kvällen var det dags för föreläsning i dagspressredigering, och vi fick våra första två uppgifter därifrån.

Onsdag var det genomgång av ingressuppgiften. De flesta var typ godkända, men inte mer, verkade det som. Så jag var i gott sällskap. Jävla tur att vi inte får betyg på just det delmomentet, med andra ord. Åttingsberg lyckades dessutom utse en ingress på över 50 ord till "väldigt bra", ända tills vi (läs: jag) påpekade för honom att den faktiskt var femton ord längre än den "får". Då slog han både sig själv och författaren på fingrarna och vi (läs: jag) som blivit sura för att någon som "fuskat" med längden fått bra kritik (när vi slitit som djur för att hålla oss inom 22-38 ord) kunde bli på lite bättre humör :P
Jakten på min intervjuperson fortsatte, och till slut fick jag tag på henne och hon visade sig vara väldigt trevlig och pratglad. Sånt underlättar ju alltid, så intervjun flöt på väldigt bra och jag fick all info jag behövde och mycket därtill. På eftermiddagen var det dags för Kåridåren-möte. Eventuella intervjuer med diverse kända och okända människor diskuterades. Vissa sågades, andra hyllades.

Torsdag = dagen då jag började få ont i huvudet. Kände det först på vägen hem efter vår första lektion i Indesign, när jag och Bonnie gick uppför backarna till Nacksta. När jag kom hem dunkade det så ycket i mitt huvud att jag var säker på att jag skulle svimma. Tack och lov finns det värktabletter.
Personporträttet blev färdigskrivet och direkt efter det bar det av ner till Kårhuset för styrelsemöte med Gungner och sedan rep. Det var ett minst sagt intressant rep utan Lina där (stackaren var sjuk), men det gick rätt bra det också.
När repet var slut hade dessvärre min huvudvärk börjat komma tillbaka, så det blev till att cykla hem i ett väldigt lugnt tempo för att det inte skulle bli värre. Massor med vatten och sängen tidigt skulle nog göra susen.

Ack så fel jag hade.
När jag vaknade kl 6.15 på fredag morgon hade jag migrän av värsta sorten. Extrem huvudvärk, yrsel och illamående så fort jag rörde mig ens en millimeter. Efter att ha konstaterat att vatten nog inte rår på just den sortens migrän blev det till att gå tillbaka till sängen, SMSa till Monica och meddela att jag är sjuk för att sedan somna om och inte komma upp ur sängen ordentligt förrän sju timmar senare.
Trots att jag ville spy på all sorts social kontakt under större delen av dagen tvingade jag mig själv att ta tag i de två uppdrag som låg på mina axlar för den dagen: att boka om repetitionslokalen för Gungner (vilket är ett av mina uppdrag som Körtomte) samt att återigen försöka få tag på Moneybrother's presskontakt för att boka in intervjun med Kåridåren. Salbokningarna var inget större problem. Det tog lite tid att gå igenom alla datum, men inget större krångel dök upp. Moneybrother däremot var en enda jävla stor besvikelse. Jag pratade med Christian, hans pressansvarige, som jag kontaktat tidigare i veckan utan svar. Jag fick nu veta att den här turnén kommer de inte ge några som helst intervjuer till några Universitets- eller studenttidningar, och knappt till några andra heller som det lät. De har ett tufft schema med spelningar varje kväll väldigt länge, så det är väl förståeligt att det inte vill sitta i intervjuer hel dagarna, men ändå. Trist att det inte blir något, för det hade varit kul att ha med i Kåridåren. Men men, det finns fler kändisar inplanerade till det kommande numret, så det ska nog ordna sig. Och, för att återge en viss Oscars reaktion när jag berättade om Moneybrothers inställning: "Åh, vad jag blir trött på alla högdragna rockfacister som tycker att de är för fina för studenttidningar..." So true, Oscar. So true...

Fredagkvällen skulle ha spenderats med Charlene och karaoke, men med migrän och överhängande spyattack kändes det inte lockande, så det blev Idol, Lisa och soffan istället.

Lördagen var något bättre, men huvudvärken hotade hela tiden att slå till med full kraft igen. Dessutom började jag få slut på Diclofenac. Därmed blev även det en lugn hemmakväll med min lilla Flisa, trots att Kåren med Sanna och Monica hade stått på schemat.

Söndagen kände jag mig någorlunda mänsklig igen och orkade mig ut på lite längre promenader med Lisa igen. Skönt med frisk luft, men så fort jag ansträngde mig minsta lilla satte huvudet igång att dunka igen.
Jag gjorde ändå något vettigt under dagen, eftersom jag rättade till mitt personporträtt. Jag fick nämligen lite kommentarer från Daniel som jag träffade på under min promenad med Lisa (det är bra att bo granne med hälften av sina klasskamrater ibland), samt respons från min intervjuperson som hade läst igenom mitt första utkast.
För övrigt var det en latdag, återhämtningsdag och allt sånt.
Och nu är alltså veckan igång igen...
Idag har jag suttit med Indesign hela dagen. Nu ser jag bara marginallilnjer, utfallande bilder och anfang så långt ögat når. Man blir snabbt skadad. Med redigering är roligt än så länge. Visst, vi har inte fått göra något riktigt kreativt än, men jag gillar själva principen med det visuella. Det är nog inget jag skulle vilja göra BARA det, men till en viss del absolut.

Nu är det sova som gäller för min del. Jag är enligt schemat ledig imorgon, men jag ska upp coh tvätta kl 8 och kl 13.00 är det dags för annonsförsäljning för Kåridårens nästa nummer, så att det också har en chans att få komma ut. Önska oss lycka till. Det känns som att det kan behövas, för tydligen hade det gått väldigt dåligt med försäljningen idag...

Too Cool for (ESL-)School :P

Forra veckan gjorde jag misstaget att registrera mig pa en kurs i Amerikansk kultur pa SCCC's ESL-department (dvs Engelska som andrasprak). Den enda anledningen till detta var egentligen att jag fatt tips fran Anika att det var ett bra satt att traffa andra au pairer pa, vilket lat som en bra ide.
Nar jag var dar forra veckan for mitt spraktest borjade jag dock inse att jag hade gjort ett misstag. Det forsta som hande var att lararen trodde att jag kommit fel, hon trodde inte att jag horde hemma i ESL... Nar jag gjort testet sa hon att aven den hogsta nivan pa klassen skulle vara alldeles for latt for mig och att jag formodligen skulle bli valdigt uttrakad, sa hon rekommenderade att jag sokte mig nagon annanstans. Dum som jag ar lyssnade jag inte pa hennes rad och tyckte att jag borde ge kursen en chans, eftersom jag hort att den var sa bra rent socialt.

Nar jag sa borjade titta pa schemat och kursplanen mer, och verkligen tankte efter insag jag att det verkade sa fruktansvart trakigt! Mycket av det vi skulle studera var sant som jag redan last i mina kurser pa MDH, sa det skulle inte bli speciellt mycket nytt dar, och sjalva upplagget pa kursen kandes som nagot vi gjorde pa Hogstadiet... Inte direkt stimulerande studier, med andra ord.
Jag kan forsta att manga au pairer vill ha latta kurser som inte kraver mycket pluggande, men jag vill faktiskt lara mig nagot under mitt ar har. En stor anledning till att jag valde att gora det har var just for att jag faktiskt skulle fa studera ocksa, och da vill jag inte lasa nagon blaha kurs som till och med lararna varnar mig for.
Sa idag satte jag mig och ringde till SCCC for att kolla om det fortfarande gick att byta kurser, och som tur var sa gar det fortfarande! Jag behover dock gora ett Placement Test, vilket jag ska gora pa Onsdag formiddag, sa jag maste frascha upp mina mattekunskaper pa rekordtid.
Sa som det ser ut kommer jag borja plugga pa onsdag kvall! Det blir antingen Psychology of Cross Cultural Interaction eller Child Psychology. Bada later intressanta, och bada gar pa onsdagkvallar, vilket ar den klart basta dagen for mig att studera, eftersom det ar Dawn's lediga dag, och hon definitivt kommer vara hemma sa att jag har tid att aka ivag till skolan i tid.

Eftersom jag nu inte kommer vara i skolan pa mandagkvallar (ESL-kursen var mandag och onsdag) har jag istallet mojlighet att vara med i en kor! De borjar ova ikvall kl7, sa jag sak dra mig dit da. Forhoppningsvis kommer det bli en ny mojlighet for att traffa manniskor, istallet for ESL-kursen.
Jag vet att en "vanlig" kurs har sina nackdelar, vad galler pris (ESL var gratis...) och rent socialt, eftersom det formodligen kommer vara mestadels "infodingar" (jag alskar det ordet :P) i den klassen, och inte lika manga andra som letar efter nya vanner. Men for mig kanns det vart det, for jag vill faktiskt fa lite utmaning och intellektuell stimulans undermin vistelse har. Jag har ett slitsamt jobb, och jag vill kunna kanna att jag far ut nagot av mina studier.

Sa ligger det till!
Nu ska jag se till att fa i Ansley lite frukost och sedan aka ivag med deras Windstar till verkstan.
Vi hores!

Summary:

Lång dag idag... Den startades klockan 6 då jag gick upp, efter att ha sovit fem timmar (eftersom min dator muppade sig så att jag var tvungen att skriva om alla mina finslipningar på vår presentation idag... blääää). Äta frukost, försöka hinna torka håret och sminka sig lite, så man inte skrämmer folk i skolan. Sen fick jag panik och var säker på att jag hade missat bussen till stan, trots att klockan ännu inte var så pass mycket att den borde vara där. Väl inne i stan var nästa bussjävel försenad, så efter några minuter gick vi, trots vädret, upp mot skolan, och då kommer såklart den satans bussen farande förbi oss och vi kunde riktigt känna hur den retade oss för att vi gick precis innan den kom...
När vi, efter mycket om, men och klagande kom fram till skolan, en kvart senare än planerat och blöt om varenda fot, skrevs presentationer ut och kopierades upp på OH innan lektionen började. Där lyckades vi framföra en alldeles utomordentligt bra presentation av en bok som ingen av oss hade läst. Vi hoppas iaf på att vi fick med allt väsentligt och att läraren inte tänkte alltför mycket på att jag använde frasen "stooped by perpetual anxiety", som jag plankat direkt från internet... Jag får försöka lägga in den ofta i mitt vardagliga vokabulär under de sista tre lektionerna som vi har med henne, så tror hon kanske att det är sånt som jag brukar säga.

Efter skolan åkte jag hem och tittade på Eddie Izzard i några timmar (hade tänkt hämta min cykel som lämnades hos Malou igår, efter vår heldag med pluggande, men eftersom det spöregnade så var jag måttligt lockad av att cykla just då så jag bestämde mig för att hämta den imorgon istället), varpå jag gick och sov i en timme ungefär. Det var minst sagt mycket välbehövligt och jag hade förmodligen inte klarat av dagen utan den vilostunden.
Efter ytterligare en timme med stå-upp-komik var det dags att dra sig till Gideonsberg och kören. Det var lika trevligt som vanligt, men ovanligt jobbigt för halsen, är jag rädd. Jag tror dessvärre att jag håller på att bli ordentligt förkyld igen (peppar peppar, ta i trä).

När kören var slut var Gabrielle jättegullig och gav mig skjuts hem till Jonas (egentligen en bit ifrån Jonas, men det var bara för att jag fick för mig att han bodde på 31:an istället för 41:an...) där jag spenderade några timmar. Var härligt att få träffa honom igen. Var ju ett bra tag sedan sist, tyvärr. Blir lätt så... Men men, vi hade några trevliga timmar där, men till slut var jag tvungen att lämna honom så att han kunde få sova (han ska ju upp och jobba, till skillnad från vissa andra). Han kommer hata mig imorgon när han sitter och somnar till på lunchen :P

Efter att jag kom hem igen har jag egentligen inte gjort mer än att krama Snuggles, prata lite med Sis, och till slut skriva det här OERHÖÖÖÖRT givande inlägget (jag vinner säkert Pulitzer-priset för det här).

Imorgon blir det körlektion och ingenting mer.
Nu ska jag sova som ett litet barn...

Presentation

Så har vi äntligen gjort den där presentationen om Vonnegut.
Ingen av oss var direkt på topp (stackars Malou är fortfarande jätte sjuk... :( ), men vi lyckades iaf ta oss igenom presentationen från början till slut utan att någon av oss kom av oss alltför mycket eller svimmade av feber, så jag tycker att vi ska vara nöjda ändå.

Hade en körlektion efter föreläsningen, så jag var så illa tvungen att stanna kvar till den, och jag var inte säker på att jag skulle klara av att köra först, men jag kände mig bättre när det väl var dags, så jag lyckades ta mig igenom det också, utan några större problem. Däremot struntade jag i kören, och det var väl lika bra. Tror inte att de andra där har någon lust att bli sjuka...

Har sovit ungefär fyra timmar efter att jag kom hem, och det behövdes verkligen. Känner mig mycket piggare nu, även om jag fortfarande är alldeles konstig i hela kroppen och en aning yr. Jag hoppas verkligen att det inte blir värre, då kanske jag inte kan följa med tjejerna ut i helgen, och då blir jag ledsen på ögat... Malou måste ju bli bättre hon också, hon kan ju inte missa Kåren den här gången också, stackarn... :(

Så var det min tur...

Jag håller på att bli sjuk...
Blä blä blä...
Och jag som skulle sjunga med kören imorgon.
Aja, det är som det är.
Jag tänker inte gå dit och spy på folk iaf...
Det får bli som det blir.

Måste sova nu.
Sova och sova, så kanske jag slipper bli dundersjuk iaf...