Fortfarande semester

Hej igen, alla vanner!

Jag sitter fortfarande i Rhode Island, och jag maste saga att jag borjar langta tillbaka till New Jersey. Det har varit underbart att fa starta mitt ar har med en semester, men nu borjar jag bli lite trott pa stranden och en brannande sol. Det later trakigt, jag vet. Men vi har varit har i over en vecka nu, och for mig ar det mer an nog med sol. Sarskilt eftersom jag drog pa mig en solbranna redan efter tva dagar. Lyckligtvis var den inte sa illa som det kan vara (dvs inga brannblasor, bara valdigt rod hud), men jag har nu borjat flagna. Ar det inte underbart, sa sag?

Dessutom ar det har huset lite for trangt for alla som ar har just nu. Det finns tre sovrum (som alla ar mindre an mitt rum i Jersey), och for tillfallet bor det 6 (SEX!) barn och 5 (FEM!) vuxna har. Behover jag saga att det ar trangt? Barnen blir dessutom valdigt uppspelta over att fa traffa sina kusiner, och blir darfor lite hogljudda... De ar underbara, men det ar frustrerande.

Anywho... Sa just nu kanner jag mig lite ond och onskar att det regnar imorgon, sa att vi aker hem redan da. Det skulle vara sa skont att fa komma hem till alla mina grejer och sangen som jag redan alskar.

Hall en tumme for kasst vader, sa uppdaterar jag er om laget sa snart jag har mojlighet igen!

Sköna maj välkommen!

Det känns dock inte som någon särskilt "skön" maj just idag. Grått och trist och just nu spöregnar det. Lite tur i oturen var i alla fall att jag hann hem från ICA maxi innan det började regna som värst. Det skulle varit så lagom roligt att hamna mitt i det där ovädret när man cyklar. Dränktkatt.se...




Det är inte bara jag som inte tycker om regnet heller. Jag tog ut Lisa direkt när jag kom tillbaka från affären. Eller, jag FÖRSÖKTE ta ut Lisa. Hon gick 25 meter, sen tröttnade hon på regnet och gick hem igen. Och eftersom hon var lös så märkte jag det inte på en gång heller, utan fortsatte gå en bit innan jag såg att hon inte gick med mig. Så då tittar jag tillbaka och ser henne försvinna runt hörnet, tillbaka mot ytterdörren. Hon är rolig, min lilla tjej. Hon har bott på gatan och slagits för mat och överlevnad, men efter ett halvår i Sverige så vill hon inte kissa när det regnar. :P
Nu har jag i alla fall pratat med herr veterinär och fått Lisa friskförklarad. Känns väldigt skönt, eftersom jag varit orolig för min lilla älskling och för att hon skulle ha smittat någon annan.
Nu ska jag återgå till att kika på min skrivning i franska och efter det spela meningslösa online-spel :P


Edit: Lisa ser verkligen jättetjock ut på den där bilden, men det är (mestadels) pälsen som flyger så att hon ser ut om en liten boll :P

Oh, and did I mention: poop!?

Joråsåattduvete...
Inte världens bästa dag direkt, men som man burkar säga: det som inte dödar det härdar. Hmm... I så fall borde jag klara av ett kärnvapenkrig nu. Det blir jag och kackerlackorna som överlever.

Hur som helst... Jag vaknade imorse och så var den dagen förstörd. Jag hade sovit för lite, hade ont i halsen och ville absolut inte gå upp ur sängen. Dagen fortsatte med att jag låg kvar i sängen alldeles för länge, vilket ledde till att jag var tvungen att skynda mig så att jag skulle hinna med bussen. När jag väl skulle gå ut och vänta på bussen så tycker jag att det ser ut som att dte är relativt okej väder, men så fort jag kommer ut så märker jag att det regnar ganska ordentligt. Dessvärre visste jag att jag hade förlagt mitt paraply, så jag insåg att det inte var någon idé att gå upp och försöka leta reda på det. Så istället gick jag iväg till busshållplatsen där jag satt och frös i nästan en kvart innan bussjäveln kom. Sen gick jag, Malou och Billie runt på stan i någon timme och letade present till Malous mamma. De passade också på att handla lite kläder på Gina (jättesöt klänning för Billie och en supersnygg tröja för Malou). Själv håller jag hårt i plånboken eftersom jag är en värdelös fattiglapp, och köpte därför ingenting. Efter denna lilla runda tyckte vi attd et var dags för lite thaimat (funkar alltid...) och det var lika gott som alltid. Däremot var det inte alls trevligt när jag, precis när jag skulle ta den sista tuggan av min mat, hittar en häfttklammer i min jordnötssås. Hur den kommit dit har jag ingen aning om, men jag fick otcäka bilder av mig själv där jag svalde den och fick hela halsen uppriven. Jag gick till kassan och klagade och bad dem vara försiktiga med sånt i framtiden, och jag fick mina pengar tillbaka. (jag fick en gratis lunch, det enda positiva idag! tjohoo!)
Efter detta lilla äventyr följde en abnormt tråkig språkvetenskapslektion, där jag hade väldiga problem att hålla mig vaken och koncentrerad på vad Thorsten sa. Jag försökte liva upp det med att skriva ner allt korkat som Poopy-Mary sa, vilket blev en hel del. Här följer några guldkorn: "Well, they say so in Pirates of the Caribbean" (Ja, men DÅ är det ju sant, för de filmerna är ju nästintill dokumentärer, så allt som sägs där måste ju vara sant), "How come Australia is not an island?" (och det har med semantics att göra... hur då?) "Are you sure that's really how you spell 'ostrich'?" (Well, he's only the teacher, I'm sure you spell a whole lot better than he does) "Why are the borders between the states so straight?" (Jo du förstår, när de erövrade de staterna från indianer och annat löst folk som bodde där så gick de på helt spikraka led, så när de inte kunde erövra längre så blev gränsen helt enkelt fulllständigt rak. Vad trodde du?)
Hon är en väldigt, väldigt speciell människa, to say the least.

Hur som helst... När jag kom hem insgå jag att jag har en halv roman att läsa om bilingualism till imorgon, och dessutom ska jag försöka skriva ihop något halvdant om det innan imorgon kväll klockan 21. Känns verkligen som at det kommer gå åt helvete.

Jobbet skiter sig fullständigt. För tillfället har jag varken den tid, ork eller motivation som faktiskt krävs för att det ska fungera bra. Men men... Jag får väl försöka ändå. Ska iaf jobba på KTH på lördag. Kan nog bli rätt bra. Men jag tror inte att jag ska fortsätta jobba med det här till hösten. Det känns inte alls som att det funkar är jag rädd.

Nu sitter jag här och mår illa och fryser som en nyrakad pudel. Jag tror nästan att jag börjar bli sjuk dessvärre. Känns inte roligt alls. Är ju konsert på söndag, och det vill jag inte alls missa.

Fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan... Varför ska allt skita sig samtidigt?

Summary:

Lång dag idag... Den startades klockan 6 då jag gick upp, efter att ha sovit fem timmar (eftersom min dator muppade sig så att jag var tvungen att skriva om alla mina finslipningar på vår presentation idag... blääää). Äta frukost, försöka hinna torka håret och sminka sig lite, så man inte skrämmer folk i skolan. Sen fick jag panik och var säker på att jag hade missat bussen till stan, trots att klockan ännu inte var så pass mycket att den borde vara där. Väl inne i stan var nästa bussjävel försenad, så efter några minuter gick vi, trots vädret, upp mot skolan, och då kommer såklart den satans bussen farande förbi oss och vi kunde riktigt känna hur den retade oss för att vi gick precis innan den kom...
När vi, efter mycket om, men och klagande kom fram till skolan, en kvart senare än planerat och blöt om varenda fot, skrevs presentationer ut och kopierades upp på OH innan lektionen började. Där lyckades vi framföra en alldeles utomordentligt bra presentation av en bok som ingen av oss hade läst. Vi hoppas iaf på att vi fick med allt väsentligt och att läraren inte tänkte alltför mycket på att jag använde frasen "stooped by perpetual anxiety", som jag plankat direkt från internet... Jag får försöka lägga in den ofta i mitt vardagliga vokabulär under de sista tre lektionerna som vi har med henne, så tror hon kanske att det är sånt som jag brukar säga.

Efter skolan åkte jag hem och tittade på Eddie Izzard i några timmar (hade tänkt hämta min cykel som lämnades hos Malou igår, efter vår heldag med pluggande, men eftersom det spöregnade så var jag måttligt lockad av att cykla just då så jag bestämde mig för att hämta den imorgon istället), varpå jag gick och sov i en timme ungefär. Det var minst sagt mycket välbehövligt och jag hade förmodligen inte klarat av dagen utan den vilostunden.
Efter ytterligare en timme med stå-upp-komik var det dags att dra sig till Gideonsberg och kören. Det var lika trevligt som vanligt, men ovanligt jobbigt för halsen, är jag rädd. Jag tror dessvärre att jag håller på att bli ordentligt förkyld igen (peppar peppar, ta i trä).

När kören var slut var Gabrielle jättegullig och gav mig skjuts hem till Jonas (egentligen en bit ifrån Jonas, men det var bara för att jag fick för mig att han bodde på 31:an istället för 41:an...) där jag spenderade några timmar. Var härligt att få träffa honom igen. Var ju ett bra tag sedan sist, tyvärr. Blir lätt så... Men men, vi hade några trevliga timmar där, men till slut var jag tvungen att lämna honom så att han kunde få sova (han ska ju upp och jobba, till skillnad från vissa andra). Han kommer hata mig imorgon när han sitter och somnar till på lunchen :P

Efter att jag kom hem igen har jag egentligen inte gjort mer än att krama Snuggles, prata lite med Sis, och till slut skriva det här OERHÖÖÖÖRT givande inlägget (jag vinner säkert Pulitzer-priset för det här).

Imorgon blir det körlektion och ingenting mer.
Nu ska jag sova som ett litet barn...