Just one of those days

Jag vaknade imorse efter en visserligen kort, men ostörd natts sömn. Första på länge. Därför tänkte jag att den här dagen garanterat också kommer bli den bästa på länge.
Jag borde förstått på en gång att jag hade fel.

Bland det första jag märker när jag kommer upp ur sängen är att Lisa har blivit dålig i magen och bajsat på mattan (jag skulle inte ha gett henne tonfisk, så jag får skylla mig själv). Matt-tvätt i badkaret är alltså dagens första syssla.
När detta är färdigt, mattan upphängd och badkaret rengjort, är det dags för mig själv att bli renofin. In i duschen bara!
Det är vid tvättningen av min vänstra fot som jag upptäcker att jag är ett missfoster. Under min vänstra stortå sticker det nämligen ut ett hårstrå. Ja, ni läste rätt, mina damer och herrar: ett hårstrå!
Jag äcklas av min nya status som freak under några sekunder, försöker låta bli att kräkas, och plockar sedan fram en pincett för att göra mig av med vidundret. Till min lycka upptäcker jag då att hårstråt bara låtsades växa från min stortå. I själva verket var det tydligen bara ett helt vanligt hårstrå från någon annan del av kroppen som fastnat i en liiiiiten liten självspricka under tån. Alltså: tacksam över att jag inte är missbildad, men missnöjd med mina torra fötter.
Skoldagen flöt på hyfsat. Kände mig inte helt efter i huvudet, utan lyckades nog klämma fram någorlunda vettiga svar i de publicistiska och pressetiska dilemman vi blev tilldelade.

Till affären, hem, ut med Lisa, och sedan in till stan. Jag har nämligen bestämt mig för att jag ska bli en nyttig människa, så jag skulle i dag på mitt första möte med ViktVäktarna.
Jag kom i alla fall dit ordentligt, men blev chockad över hur väldigt många andra det var som också hittat dit. Över 30 personer stod fortfarande och köade för invägning och betalning när jag kom dit 10 minuter före mötets start. Det blev med andra ord en sjujävla väntetid innan jag ens kom in i möteslokalen. Väl där hölls ett halvt meningslöst möte om att "man måste ju göra av med mer energi än man äter, eller hur?" (jag är tjock, inte hjärndöd). Efter det är det dags för oss nya (99% av de som var på mötet) att väga in oss (de flesta hann inte innan mötet, utan fick göra det efter istället), få vår "budget" med propoints, information i allmänhet, samt möjlighet att köpa ett "startpaket" med nyttiga och viktiga saker i. Först kö till vägningen, och det var väl inte så farligt. Tog väl en halvtimme eller så. Och eftersom jag utnyttjade tiden till att plugga så kändes det inte fullständigt meningslöst, om än jobbigt.
Blev vägd (huvva!) och fick min "budget". Då var det dags för nästa kö, den för betalning av "startpaketet".
Kändes fortfarande ganska okej att köa, eftersom jag läste hela tiden. Men när jag efter 45 minuters köande (läs: trötthet i huvudet och fötterna) kommer fram till kassan och ska betala mitt paket och först DÅ får veta att jag inte kan betala med kort. Då. Då är det fan inte roligt längre.
Jag frågar snällt om det går bra om jag går iväg och hämtar ut pengar, men får veta att då kommer jag inte kunna komma in i huset igen, eftersom klockan blivit så mycket att porten är låst.
Det är bara att gå därifrån utan mitt fåniga jävla "startpaket", med andra ord. Så jag går ner till busshållplatsen, bara för att inse att jag missat bussen hem med knappt 1 minut. För att vara på den säkra sidan (ibland är ju jävlarna sena) så stannar jag kvar i fem minuter. Men ingen bussjävel kommer.
Då allt väntande och den punktliga bussen fått mig på dåligt humör och dessutom gjort mig hungrig tycker jag att jag kan unna mig en Subway-macka under min sista kväll "i frihet" (imorgon börjar räknandet, vägandet och mätandet). Så kl 19.23 traskar jag hoppfullt i riktning mot gallerian och Subway, som är öppet till 20.00 på vardagar, och börjar fundera på vad jag vill äta för mumsigt.
När jag kommer fram till dörren slås dock mina drömmar för kvällen i spillror, av en finnig liten jävla fjortis (han var i alla fall liiite yngre än jag) som har bestämt sig för att stänga butiken drygt en halvtimme i förväg just den här kvällen. Tack så jävla mycket för det!
Det är bara att gå till Navet och glatt invänta nästa buss, med andra ord. Vid det här laget är jag så sur att inte ens busschauffören som ser ut som Coach och alltid skämtar med mig och andra resenärer kan få mig på bra humör. Men jag ler för syns skull.
Efter några jobbiga minuter på en förvånansvärt full buss är jag hemma i Nacksta. Jag undviker på något magiskt sätt att halka nerför backen från busshållplatsen (en bruten svanskota hade varit en bra avslutning på dagen annars, kände jag), och går mot porten. En snäll granne som jag inte känner igen håller upp dörren åt mig och jag börjar känna hopp om mänskligheten igen. Jag går in i hissen, går av på min våning och går mot min dörr.
Som jag inser inte är min dörr. Där står ett helt okänt namn, och det sitter flera klistermärken på den. Dörren bredvid känner jag igen namnen på i alla fall, eftersom det är två studiekamrater som bor där. Men de bor i porten bredvid mig.
Jag har alltså, för andra gången sedan jag flyttade till Sundsvall, lyckats gå vilse i mitt eget hus. Så. Jävla. Duktigt.
Som lite icing on the poop-cake that is my day så känns kurslitteraturen som jag satt och läste medan jag köade oerhört onödig. Än har den inte sagt något som jag inte redan visste. Och eftersom jag har sjukt mycket att läsa och göra inför helgen (tenta och inlämning av övningsuppgift på lördag) så vill jag inte lägga ens en minut på onödig litteratur. Med andra ord: läraren ska ha stryk som sa att den här är viktig inför tentan!

God jävla natt

Edit: Det var visst så mycket jävulskap under dagen att jag faktiskt glömde en sak. På skolan lyckades jag med bedriften att tappa bort min bok "Spelregler för press, tv och radio". Eftersom böcker nästan är heliga (kurslitteratur ingår inte alltid i den beskrivningen, men den här är väldigt tunn och dessutom fruktansvärt bra att ha) så sörjde jag min förlust oerhört mycket.
Nu har jag i alla fall haft sådan tur att en tjej i bildjour08 har hittat den, så jag får tillbaka den någon gång under onsdagen.

Korrhelg

Har spenderat oförskämt mycket tid på skolan idag, med tanke på att det är lördag. Det har nämligen varit korrhelg för årets sista nummer av Kåridåren. Grafikerna har jobbat hårt med redigeringen, vi journalister har korrat, lämnat tillbaka för korrigering, redigerarna har gjort om, lämnat över, vi har korrläst. Och så har vi hållt på hela dagen.
Personligen tyckte jag att det var ytterst trevligt att för en gångs skull jobba tillsammans ordentligt. När vi skriver och fixar artiklarna arbetar vi ju mest ensamma hela tiden.
Under en kafferast diskuterade Anton, Oscar och jag lite hur vi vill att tidningen ska se ut till våren, när det är vi som har det huvudsakliga ansvaret. Vi kom fram till lite intressanta saker om hemsidan, vad som ska finnas i tidningen och annat sånt skoj. Jag tror att det kommer bli riktigt bra. Det enda som är ett orosmoment (som vanligt) är huruvida vi kommer lyckas med att få ihop annonser så det räcker för att ge ut tidningen som vi vill. Men förhoppningsvis kommer det lösa sig.

Det har varit väldigt skönt att vara sysselsatt hela dagen. Det har inte gett mig utrymme att tänka för mycket på sånt som jag inte orkar tänka för mycket på. Självklart har det funnits i bakhuvudet hela tiden, men det har inte tagit över mina tankar så som det förmodligen skulle gjort om jag bara suttit hemma i min ensamhet hela dagen.

Nu ska jag se till att få lite sömn. Det har jag gjort mig förtjänt av, tycker jag.

Aj aj aj

Jag lyckades precis branna mig pa ugnen nar jag satte in en lasagne till skitungarna. Det irriterande ar att jag inte kanner EXAKT var jag brande mig, eftersom det gor ont lite overallt. Sa nu sitter jag med en stor is-penis (ja, den ser faktiskt ut sa, inte mitt fel att familjen kopt dem...) pa armen och forsoker kyla ner varje cm hud, for att forhoppningsvis pricka ratt nagon gang.

For ovrigt har jag matt illa nagra timmar nu, och jag har fortfarande sakert 7 timmars arbete framfor mig, da det har ser ut att bli en 12-timmars dag... Ansley har namoigen simlektion pa torsdagar, vilket betyder att jag maste borja jobba kl 8-8.30. Visst, det ar inte tidigt jamfort med nar manga andra au pairer borjar, jag vet, men nar man jobbar till atminstone 8 pa kvallen sa blir det ratt jobbigt. Jag hoppas VERKLIGEN att Dawn och/eller Frank kommer hem tidigt ikvall, sa att jag slipper jobba fullt sa lange, for det har jag alls ingen lust med...

Veckan i korthet

Så var helvetes-veckan avslutad. Allt som jag skulle göra har blivit gjort, och jag lever fortfarande. Jag måste säga att jag är en aning chockad.
Så här har det sett ut i veckan:

Måndag:Jobba 8-14 med JFH, Jobbet Från Helvetet. Sedan på två timmar hinna cykla hem, gå med Lisa, äta lite, läsa på franska och sedan åka iväg till sista lektionen i franska för att ha muntlig tenta. När man väl kommit hem är det så dags för att skriva klart det sista på uppsatsen i Contemporary Detective Fiction, eftersom den skulle in tisdag 12.00 och jag inte skulle ha tid att skicka in det på tisdag.
Tisdag:JFH 8-11, sedan hem, promenera vovvsen, äta lunch, läsa en lång artikel och ha Språk&Kön-lektion 13.15. Så fort jag kom hem var det dags att plugga franska som en galning.
Onsdag:JFH 8-12. Jag ville döda någon när jag gick därifrån, jag var på så dåligt humör. Det är en jävla tur att jag har Billie där också, annars skulle jag förmodligen be någon kund dra åt helvete alternativt slå sönder min dator i ren frustration över att folk är så elaka.
Torsdag:Inget jobb, som tur var. Istället skulle Blood Lure vara färdigläst, tillsammans med en jättedålig artikel som jag inte fick ut något vettigt ur (men som däremot alla andra hade tyckt var jättebra och hade massor av åsikter om, så jag kände mig en aning korkad...). Hela kvällen gick åt till att plugga franska samt fixa med visumshandlingar och boka ett möte för visumsansökningen.
Fredag:Plugga franska, plugga franska, plugga franska, plugga franska... Inget annat.
Idag, Lördag:Salstenta i franska, som jag inte kände mig helt förberedd inför, men det fick gå ändå. Skulle jag inte gjort den nu skulle jag blivit tvungen att vänta tills jag kommit hem från USA, vilket kändes så där lagom lockande... Hur som helst, med tanke på att jag låg väldigt mycket efter i franskan i början av veckan så kändes det jättebra nu. Jag känner mig helt säker på ett Godkänt och har ett litet (liiiiteeet, svaaaaaagt) hopp om att eventuellt ha fått ihop poäng nog till ett VG.

Såååå... Det är vad jag ägnat mig åt i veckan. Tack vare planering har jag klarat mig igenom den utan minsta antydan till panikångest över att jag inte skulle hinna allt. Jag kanske borde prova det där med planering lite oftare?

Äh! Det är för mesar! :P

Pissig dag...

Jaha... Datorn muppar (PatrikeN ska komma hit och kika på den idag, söndag, dock, hoppas att han kan fixa det) och min cykel har blivit stulen...
Vem fan stjäl en cykel utanför Ica?
Vidriga hemska fitt-människor! Borde vara skottpengar på såna! :(

Och ibland blir jag bara så trött på folk som visar en sak och sedan säger en annan. Karlar... *SUCK*

Fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck FUCK!

PatrikeN var precis här och hjälpte mig få ordning på min dator genom att installera om Windows XP. Innan han började sa han snällt åt mig att flytta allt jag ville ha kvar till C: på datorn, annars skulle det förmodligen försvinna. Duktig som jag är så flyttade jag Mina dokument dit.

Trodde jag...

För fem minuter sen försökte jag nämligen gå in på mina dokument och leta efter en bild, men då säger datorn att den här mappen inte längre finns.

ALLT jag hade där är borta!
Massvis med arbeten.
Tonvis med bilder på mig och kompisar.
Musik.
Massa andra viktiga dokument.

Jag vill lägga mig och gråta resten av dagen...

What a difference a day made...

Ja... Tidigare kände jag mig som en komplett privatperson (läs: idiot) och idag känner jag mig snarare som en patetisk, självömkande barnrumpa... Förbättring? Tveksamt.

Har gått och tyckt synd om mig själv hela dagen för att jag inte vet vad som egentligen gäller mellan mig och Mister Jonas... Känner mig som sagt allmänt fjantig och patetisk, but what's a girl to do when it just doesn't feel right.

Hur som helst...
En otroligt seg och lat dag idag, vilket jag verkligen behövde.
Vaknade vid klockan 12 då mamma ringde. Har efter det bara suttit och tittat på tv, varit ute på msn, läst bloggar, stickat på min tröja och gått ner till affären en snabbis.

Joråsåatteduvet...
Känner mig lagom på humör för att skriva egentligen, men vafan ska man annars ha för sig när det baar är skit på tv, man har läst alla andra bloggar och svarat på alla mail? (förutom de som är från sexfixerade idioter på QX)

Jaja... Väldigt meningslöst inlägg det här, men vem fan bryr sig?

Klädpanik!

Jag har börjat inse att jag hatar i stort sett alla kläder jag äger och har. Dessvärre är jag pankare än en rånad kyrkråtta, så jag har definitivt inte råd att gå på shoppingrunda de närmaste två-tre månaderna. Så det är bara att inse: vill jag ha nya kläder innan sommaren så är det bara att sy de själv. Inte för att jag har något emot att sy, det är något jag i normala fall älskar att göra. Problemet är bara det att det tar ju betydligt längre tid att sy en klänning än vad det gör att gå in på Indiska/Åhléns/HM och prova den, ha lite provrums-ångest, fundera på om jag har råd, inse att jag inte har det men what the hell, ställa mig i kön och till slut köpa fanskapet... Och det är tid som jag inte har just nu. Det är skola, jobb, sommarjobbs ansökningar, födelsedagar hit och dit, psykologiboksläsande osv osv osv. Sen ska jag ju försöka sova lite däremellan också, vilket inte verkar gå så bra... Eller ja, sover gör jag, men inte fan blir jag nå mer utvilad. Varje morgon jag vaknar känns det som att jag knappt slöt ögonen innan det var dags att gå upp igen.

Men men, jag får väl ta mig lite tid, helt enkelt. Jag lät ju ha lite kläder att ha på mig, faktiskt...
Då kommer nästa problem: Just nu har jag i stort sett inget tyg alls, förutom ett vitt... Ska jag sy en vit klänning? Ska jag se ut som att jag ska gifta mig? Vill jag det? Hmmmm... Det får framtiden utvisa...


Edit: "Klädpanik" är för övrigt ett sånt ord som Aftonbladet eller Expressen hade kunnat uppfinna, så jag får väl känna mig "stolt" över att jag skulle passa som rubriksättare på skittidningar...

Det är mycket nu...

Trött i hela kroppen, huvet och... ja, allt!
Trött på mig själv mest.

Här är allt som är åt helvete just nu:

1. Körlektionen idag gick åt helvete. Kändes ju lagom bra inför uppkörningen imorgon...
2. Jag är pankare än en död kyrkråtta.
3. Jag blev raggad på av två killar idag (borde vara en bra grej, men inte när åtminstone en av dem är en kompis till Obi, och dessutom så är ju jag "upptagen")
4. Jag är nervös som en jävla gnu inför imorgon och pratar strunt med alla jag träffar.
5. Jag har ont i magen.
6. Jag har ångest över skolan.
7. Jag har ångest över jobbet.
8. Jag har ångest över att inte ha några pengar.
9. Jag har ångest över att jag har en sån jävla ångest över allt just nu...

Unsex me!

ÄNTLIGEN klar med den där nedrans uppsatsen till litteraturen!
Visst visst, den tog inte särskilt lång tid att skriva egentligen, men det kändes som en halv jävla evighet för det var såååå TRÅÅÅKIIIIIGT! Vem fan bryr sig om skillnaden mellan Lady Macbeth och Lady Macduff i Shakeseare's Macbeth? Va? WHO, indeed?!

Hur som helst... Äntligen klar, som sagt. Så nu är det bara att börja förbereda sig inför imorgon, då jag och min arbetskamrat Robin ska gå runt till några föreläsningar och försöka ragga upp lite folk som vill registrera sig hos Academic Work. Lärarna lät väldigt positiva i alla fall, så de hade inga problem med att låta oss komma dit. Så nu är det bara att hoppas på att studenterna är lika postiva, så att vi får några att registrera sig. Annars blir det till att vandra runt lite extra engagerat resten av dagen för att få tag på några... Men men, det ordnar sig nog.


Känner att jag inte haft så mycket roligt att säga på sistone. Längesen jag känt mig så tråkig... :(
Jag ber om ursäkt för detta och hoppas för allas vår skull att mitt liv blir lite mer intressant snart. :P

Appletini, not so easy on the tini...

Hade en skoj kväll ute med tjejerna igår. Eller ja, det var väl lite blandat så där... Hemma hos Johanna hade vi toppenroligt, med drinkblandande (inklusive en alldeles för stark appletini, som fick mig att sympatisera starkt med J.D. när han beställer en "Appletini. Easy on the tini"), hårplattande, sminkande och andra allmänt roliga, tjejsaker som man gör innan man ska ut.
När vi väl kom till Kåren började, dumt nog, det mindre roliga. Först blev vi knappt insläppta, eftersom vi inte hade fixat de där små löjliga kuk-klistermärkena (bläääää!!) som man ska ha för varje termin. När vi sedan till slut kom in (efter att ha tjatat på de dumma vakterna plus betalat extra i inträde, eftersom vi var tvungna att gå in som gäster). Efter det var de närmaste timmarna riktigt roliga, men sen blev jag snuskigt trött och stördes extremt av linserna som klistrades fast på mina ögonlock och allmänt bara skavde i ögonen. Dessutom tyckte mina oerhört trötta öron att det var väldigt jobbigt med den höga ljudvolym som, som bekant, alltid är i barer och liknande en lördagkväll när det är fullsmockat med folk. Hur som helst så var det ganska trevligt ändå, fram till det att vi skulle åka hem klockan två. När Biljana skulle hämta alla våra grejer i garderob lyckades nämligen personalen där klanta till sig och gav inte henne min väska, så jag var tvungen att gå in igen (förbi två arga vakter som var beredda att slå ner mig när jag närmade mig dörren) och stå i kö i en halv evighet (om man försöker tränga sig där blir man knivmördad, I promise you) innan jag äntligen fick min väska. Man tycker ju att personalen skulle begripa att man borde få en lapp för både väskan och jackan, men icke då... Så roligt skulle vi tydligen inte ha det. Det skulle ju bli alltför enkelt då, och så skulle ju folk slippa stå i kö flera gånger och dessutom är det ju alltid roligt när de stackarna som ska hämta upp i bil får stå ute och frysa i en halvtimme innan man äntligen kommer.
Blää... Dumkåren...
Ibland tycker jag att det är ganska ovärt att gå ut. Roligare att stanna hemma hos någon, flumma och ha "förfest" hela kvällen :) Go pyjamasparty!