Just one of those days

Jag vaknade imorse efter en visserligen kort, men ostörd natts sömn. Första på länge. Därför tänkte jag att den här dagen garanterat också kommer bli den bästa på länge.
Jag borde förstått på en gång att jag hade fel.

Bland det första jag märker när jag kommer upp ur sängen är att Lisa har blivit dålig i magen och bajsat på mattan (jag skulle inte ha gett henne tonfisk, så jag får skylla mig själv). Matt-tvätt i badkaret är alltså dagens första syssla.
När detta är färdigt, mattan upphängd och badkaret rengjort, är det dags för mig själv att bli renofin. In i duschen bara!
Det är vid tvättningen av min vänstra fot som jag upptäcker att jag är ett missfoster. Under min vänstra stortå sticker det nämligen ut ett hårstrå. Ja, ni läste rätt, mina damer och herrar: ett hårstrå!
Jag äcklas av min nya status som freak under några sekunder, försöker låta bli att kräkas, och plockar sedan fram en pincett för att göra mig av med vidundret. Till min lycka upptäcker jag då att hårstråt bara låtsades växa från min stortå. I själva verket var det tydligen bara ett helt vanligt hårstrå från någon annan del av kroppen som fastnat i en liiiiiten liten självspricka under tån. Alltså: tacksam över att jag inte är missbildad, men missnöjd med mina torra fötter.
Skoldagen flöt på hyfsat. Kände mig inte helt efter i huvudet, utan lyckades nog klämma fram någorlunda vettiga svar i de publicistiska och pressetiska dilemman vi blev tilldelade.

Till affären, hem, ut med Lisa, och sedan in till stan. Jag har nämligen bestämt mig för att jag ska bli en nyttig människa, så jag skulle i dag på mitt första möte med ViktVäktarna.
Jag kom i alla fall dit ordentligt, men blev chockad över hur väldigt många andra det var som också hittat dit. Över 30 personer stod fortfarande och köade för invägning och betalning när jag kom dit 10 minuter före mötets start. Det blev med andra ord en sjujävla väntetid innan jag ens kom in i möteslokalen. Väl där hölls ett halvt meningslöst möte om att "man måste ju göra av med mer energi än man äter, eller hur?" (jag är tjock, inte hjärndöd). Efter det är det dags för oss nya (99% av de som var på mötet) att väga in oss (de flesta hann inte innan mötet, utan fick göra det efter istället), få vår "budget" med propoints, information i allmänhet, samt möjlighet att köpa ett "startpaket" med nyttiga och viktiga saker i. Först kö till vägningen, och det var väl inte så farligt. Tog väl en halvtimme eller så. Och eftersom jag utnyttjade tiden till att plugga så kändes det inte fullständigt meningslöst, om än jobbigt.
Blev vägd (huvva!) och fick min "budget". Då var det dags för nästa kö, den för betalning av "startpaketet".
Kändes fortfarande ganska okej att köa, eftersom jag läste hela tiden. Men när jag efter 45 minuters köande (läs: trötthet i huvudet och fötterna) kommer fram till kassan och ska betala mitt paket och först DÅ får veta att jag inte kan betala med kort. Då. Då är det fan inte roligt längre.
Jag frågar snällt om det går bra om jag går iväg och hämtar ut pengar, men får veta att då kommer jag inte kunna komma in i huset igen, eftersom klockan blivit så mycket att porten är låst.
Det är bara att gå därifrån utan mitt fåniga jävla "startpaket", med andra ord. Så jag går ner till busshållplatsen, bara för att inse att jag missat bussen hem med knappt 1 minut. För att vara på den säkra sidan (ibland är ju jävlarna sena) så stannar jag kvar i fem minuter. Men ingen bussjävel kommer.
Då allt väntande och den punktliga bussen fått mig på dåligt humör och dessutom gjort mig hungrig tycker jag att jag kan unna mig en Subway-macka under min sista kväll "i frihet" (imorgon börjar räknandet, vägandet och mätandet). Så kl 19.23 traskar jag hoppfullt i riktning mot gallerian och Subway, som är öppet till 20.00 på vardagar, och börjar fundera på vad jag vill äta för mumsigt.
När jag kommer fram till dörren slås dock mina drömmar för kvällen i spillror, av en finnig liten jävla fjortis (han var i alla fall liiite yngre än jag) som har bestämt sig för att stänga butiken drygt en halvtimme i förväg just den här kvällen. Tack så jävla mycket för det!
Det är bara att gå till Navet och glatt invänta nästa buss, med andra ord. Vid det här laget är jag så sur att inte ens busschauffören som ser ut som Coach och alltid skämtar med mig och andra resenärer kan få mig på bra humör. Men jag ler för syns skull.
Efter några jobbiga minuter på en förvånansvärt full buss är jag hemma i Nacksta. Jag undviker på något magiskt sätt att halka nerför backen från busshållplatsen (en bruten svanskota hade varit en bra avslutning på dagen annars, kände jag), och går mot porten. En snäll granne som jag inte känner igen håller upp dörren åt mig och jag börjar känna hopp om mänskligheten igen. Jag går in i hissen, går av på min våning och går mot min dörr.
Som jag inser inte är min dörr. Där står ett helt okänt namn, och det sitter flera klistermärken på den. Dörren bredvid känner jag igen namnen på i alla fall, eftersom det är två studiekamrater som bor där. Men de bor i porten bredvid mig.
Jag har alltså, för andra gången sedan jag flyttade till Sundsvall, lyckats gå vilse i mitt eget hus. Så. Jävla. Duktigt.
Som lite icing on the poop-cake that is my day så känns kurslitteraturen som jag satt och läste medan jag köade oerhört onödig. Än har den inte sagt något som jag inte redan visste. Och eftersom jag har sjukt mycket att läsa och göra inför helgen (tenta och inlämning av övningsuppgift på lördag) så vill jag inte lägga ens en minut på onödig litteratur. Med andra ord: läraren ska ha stryk som sa att den här är viktig inför tentan!

God jävla natt

Edit: Det var visst så mycket jävulskap under dagen att jag faktiskt glömde en sak. På skolan lyckades jag med bedriften att tappa bort min bok "Spelregler för press, tv och radio". Eftersom böcker nästan är heliga (kurslitteratur ingår inte alltid i den beskrivningen, men den här är väldigt tunn och dessutom fruktansvärt bra att ha) så sörjde jag min förlust oerhört mycket.
Nu har jag i alla fall haft sådan tur att en tjej i bildjour08 har hittat den, så jag får tillbaka den någon gång under onsdagen.

Gaaaah! It's Thursday!

Torsdag redan?! Herregud, och jag som inte förberett allt jag tänkt.
Fick fruktansvärt ont i ryggen igår, det var på väg att bli som i Rhode Island i somras, då jag knappt kunde röra mig på två dagar. Men med envishet och massor med diclofenac tog jag mig igenom dagen med ett (påtvingat och halvsnett) leende på läpparna.
Det blev ännu bättre av att jag tog en trevlig fika + middag + humorkväll med Linda. Jag fick även fina kläder av henne, vilket gjorde mig ännu gladare!
Jag har nu insett att jag gått omkring i fel BHstorlek en längre tid. Jag har envisats med att jag är en C- eller D-kupa, och har undrat varför BHarna alltid sitter så konstigt på mig , och skaver och fan och hans moster. Linda fick mig att inse att det är för att jag egentligen är en E- eller F-kupa... Så nu har man lärt sig något nytt, och förhoppningsvis kan det i längden ge mig bättre hållning, mindre ont i axlarna samt en snyggare urringning :p

Idag är det städande av huset samt förberedande av grill och mat som gäller. Ska bli väldigt roligt ikväll, men nervös är jag, och jag kommer därför troligtvis nervösstäda hela huset (enda gången som jag gör det frivilligt, för övrigt :P).
Så önska mig lycka till med städandet och med mina andra förehavanden under dagen, snälla?!

En rapport kommer imorgon.

Ha en bra Valborg nu alla vänner!

Meny Julafton 2008

Frukost:
Macka med marmelad

Lunch:
Mac 'n cheese

"Middag":
Tuna sandwich

Jag vill ha sill, Janssons, kokt potatis, och världens godaste quorn-bullar!

Kom igen alla!

Jag tycker att folk har blivit så dåliga på att blogga den senaste tiden. Är det för att jag äntligen har tillgång till internet? Ni gör det bara för att jävlas, erkänn!

Anywho... Nu när alla andra är så dåliga på att uppdatera så får väl jag bli lite bättre istället.
Dessvärre känns det inte som att jag har så mycket vettigt att berätta om för tillfället...

Igår kväll satt jag och letade efter recept på maträtter som jag skulle kunna laga till mig och flickorna på eftermiddagarna under veckorna. Malou kom online på MSN just då och det blev en härlig matdiskussion som slutade med att vi båda var superhungriga och ville laga massor med god mat :P
Ikväll blir det dock inget matlagande, för vi ska ut på Olive Garden. Jenny kommer med, och förhoppningsvis Ellinore också. Dessutom kommer två av de tyska flickorna med oss, så vi har nu inlett projektet att bryta ur dem ur Tyskgruppen... Uppdateringar på det följer.

Nu planerar jag att sätta mig och lyssna på massor med Beatles samt fortsätta sticka på min tröja, så att den kan bli klar någon gång. Jag behöver verkligen en ny varm tröja snarast, eftersom det börjar bli riktigt kyligt här nu. Så blir det när man bor i Wisconsin, det är ju praktiskt taget Canada :P

På återseende, mina vänner!