Jag vaknade imorse efter en visserligen kort, men ostörd natts sömn. Första på länge. Därför tänkte jag att den här dagen garanterat också kommer bli den bästa på länge.
Jag borde förstått på en gång att jag hade fel.
Bland det första jag märker när jag kommer upp ur sängen är att Lisa har blivit dålig i magen och bajsat på mattan (jag skulle inte ha gett henne tonfisk, så jag får skylla mig själv). Matt-tvätt i badkaret är alltså dagens första syssla.
När detta är färdigt, mattan upphängd och badkaret rengjort, är det dags för mig själv att bli renofin. In i duschen bara!
Det är vid tvättningen av min vänstra fot som jag upptäcker att jag är ett missfoster. Under min vänstra stortå sticker det nämligen ut ett hårstrå. Ja, ni läste rätt, mina damer och herrar: ett hårstrå!
Jag äcklas av min nya status som freak under några sekunder, försöker låta bli att kräkas, och plockar sedan fram en pincett för att göra mig av med vidundret. Till min lycka upptäcker jag då att hårstråt bara låtsades växa från min stortå. I själva verket var det tydligen bara ett helt vanligt hårstrå från någon annan del av kroppen som fastnat i en liiiiiten liten självspricka under tån. Alltså: tacksam över att jag inte är missbildad, men missnöjd med mina torra fötter.
Skoldagen flöt på hyfsat. Kände mig inte helt efter i huvudet, utan lyckades nog klämma fram någorlunda vettiga svar i de publicistiska och pressetiska dilemman vi blev tilldelade.
Till affären, hem, ut med Lisa, och sedan in till stan. Jag har nämligen bestämt mig för att jag ska bli en nyttig människa, så jag skulle i dag på mitt första möte med ViktVäktarna.
Jag kom i alla fall dit ordentligt, men blev chockad över hur väldigt många andra det var som också hittat dit. Över 30 personer stod fortfarande och köade för invägning och betalning när jag kom dit 10 minuter före mötets start. Det blev med andra ord en sjujävla väntetid innan jag ens kom in i möteslokalen. Väl där hölls ett halvt meningslöst möte om att "man måste ju göra av med mer energi än man äter, eller hur?" (jag är tjock, inte hjärndöd). Efter det är det dags för oss nya (99% av de som var på mötet) att väga in oss (de flesta hann inte innan mötet, utan fick göra det efter istället), få vår "budget" med propoints, information i allmänhet, samt möjlighet att köpa ett "startpaket" med nyttiga och viktiga saker i. Först kö till vägningen, och det var väl inte så farligt. Tog väl en halvtimme eller så. Och eftersom jag utnyttjade tiden till att plugga så kändes det inte fullständigt meningslöst, om än jobbigt.
Blev vägd (huvva!) och fick min "budget". Då var det dags för nästa kö, den för betalning av "startpaketet".
Kändes fortfarande ganska okej att köa, eftersom jag läste hela tiden. Men när jag efter 45 minuters köande (läs: trötthet i huvudet och fötterna) kommer fram till kassan och ska betala mitt paket och först DÅ får veta att jag inte kan betala med kort. Då. Då är det fan inte roligt längre.
Jag frågar snällt om det går bra om jag går iväg och hämtar ut pengar, men får veta att då kommer jag inte kunna komma in i huset igen, eftersom klockan blivit så mycket att porten är låst.
Det är bara att gå därifrån utan mitt fåniga jävla "startpaket", med andra ord. Så jag går ner till busshållplatsen, bara för att inse att jag missat bussen hem med knappt 1 minut. För att vara på den säkra sidan (ibland är ju jävlarna sena) så stannar jag kvar i fem minuter. Men ingen bussjävel kommer.
Då allt väntande och den punktliga bussen fått mig på dåligt humör och dessutom gjort mig hungrig tycker jag att jag kan unna mig en Subway-macka under min sista kväll "i frihet" (imorgon börjar räknandet, vägandet och mätandet). Så kl 19.23 traskar jag hoppfullt i riktning mot gallerian och Subway, som är öppet till 20.00 på vardagar, och börjar fundera på vad jag vill äta för mumsigt.
När jag kommer fram till dörren slås dock mina drömmar för kvällen i spillror, av en finnig liten jävla fjortis (han var i alla fall liiite yngre än jag) som har bestämt sig för att stänga butiken drygt en halvtimme i förväg just den här kvällen. Tack så jävla mycket för det!
Det är bara att gå till Navet och glatt invänta nästa buss, med andra ord. Vid det här laget är jag så sur att inte ens busschauffören som ser ut som Coach och alltid skämtar med mig och andra resenärer kan få mig på bra humör. Men jag ler för syns skull.
Efter några jobbiga minuter på en förvånansvärt full buss är jag hemma i Nacksta. Jag undviker på något magiskt sätt att halka nerför backen från busshållplatsen (en bruten svanskota hade varit en bra avslutning på dagen annars, kände jag), och går mot porten. En snäll granne som jag inte känner igen håller upp dörren åt mig och jag börjar känna hopp om mänskligheten igen. Jag går in i hissen, går av på min våning och går mot min dörr.
Som jag inser inte är min dörr. Där står ett helt okänt namn, och det sitter flera klistermärken på den. Dörren bredvid känner jag igen namnen på i alla fall, eftersom det är två studiekamrater som bor där. Men de bor i porten bredvid mig.
Jag har alltså, för andra gången sedan jag flyttade till Sundsvall, lyckats gå vilse i mitt eget hus. Så. Jävla. Duktigt.
Som lite icing on the poop-cake that is my day så känns kurslitteraturen som jag satt och läste medan jag köade oerhört onödig. Än har den inte sagt något som jag inte redan visste. Och eftersom jag har sjukt mycket att läsa och göra inför helgen (tenta och inlämning av övningsuppgift på lördag) så vill jag inte lägga ens en minut på onödig litteratur. Med andra ord: läraren ska ha stryk som sa att den här är viktig inför tentan!
God jävla natt
Edit: Det var visst så mycket jävulskap under dagen att jag faktiskt glömde en sak. På skolan lyckades jag med bedriften att tappa bort min bok "Spelregler för press, tv och radio". Eftersom böcker nästan är heliga (kurslitteratur ingår inte alltid i den beskrivningen, men den här är väldigt tunn och dessutom fruktansvärt bra att ha) så sörjde jag min förlust oerhört mycket.
Nu har jag i alla fall haft sådan tur att en tjej i bildjour08 har hittat den, så jag får tillbaka den någon gång under onsdagen.
Visar inlägg med etikett bajs. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett bajs. Visa alla inlägg
tisdag, januari 12, 2010
tisdag, november 24, 2009
Jävla pappersbruk!
Det luktar bajs i Sundsvall just nu.
BAJS!
I hela stan!
Eller åtminstone hela Nacksta.
Kom ut från bussen och trodde jag skulle kräkas.
Det luktar nästan lika illa som det kan göra i mitt trapphus ibland. Och det säger inte lite.
Ser INTE fram emot nattpromenaden med Lisa...
BAJS!
I hela stan!
Eller åtminstone hela Nacksta.
Kom ut från bussen och trodde jag skulle kräkas.
Det luktar nästan lika illa som det kan göra i mitt trapphus ibland. Och det säger inte lite.
Ser INTE fram emot nattpromenaden med Lisa...
lördag, maj 09, 2009
tisdag, september 23, 2008
Blaj blaj blaj!
Jag har inte skrivit sa mycket pa sistone. En anledning ar att det fortfarande ar sa gott som omojligt for mig att komma at datorn nar jag vill, eftersom den halls ockuperad av ungarna sa fort Frank ar ute ur huset. En annan anledning ar dock att jag inte haft sa mycket positivt att skriva. Det har kommit en och annan ljuspunkt da och da, som trippen till NYC i lordags med Chrissi och Nicole, men for ovrigt har det varit ganska ruttet.
For tva veckor sedan satt jag och pappan och diskuterade hur allt gar. Da sa han att mamman inte ar nojd med allt jag gor har hemma, och att hon har klagat till honom. Jag har inte hort ett ord om det fran henne innan det, och inget efter det heller. Tydligen sa ar det nagot som galler "hushallssysslor" har hemma, men hon hade inte sagt specifikt vad det gallde. Sa sedan dess har jag trippat omkring pa helspann hela dagarna, jobbat arslet av mig och dragit pa mig en sjujavla ryggvark, eftersom jag inte vet vad det ar hon forvantar sig att jag ska gora battre. Jag har kort sagt gjort allt jag redan gor tio ganger battre, i hopp om att jag ska traffa ratt pa nagot av det.
Forstaeligt nog sa har det har inte varit alltfor snallt mot min stressniva och min stackars katarrmage som har borjat gora sig pamind igen. Igar satt jag hela dagen och hade svinont och trodde att jag skulle spy, pa grund av oro och grubblande. Trevligt trevligt...
Jag vill veta vad det ar som jag inte gor bra nog, sa att jag kan forbattra det. Jag skulle verkligen vilja prata med Dawn om det, men sanningen ar den att jag har ingen aning om hur hon kommer reagera. Hon ar svar att lasa, och jag har ingen lust att dra igang varldens brak, for hon ar fanimej inte rolig att ha att gora med nar hon ar arg.
Deras nyfunna petighet och diffusa "hintar" har paverkat mig negativt pa andra satt ocksa, genom att jag blivit petigare och mer lattirriterad vad galler deras fel och brister ocksa. Till exempel jobbar jag OFTA mer an mina 10 timmar om dagen (till exempel igar, nar jag till och med hade ringt Dawn och sagt att jag madde valdigt daligt, hon kom anda hem en timme senare an hon sagt) och nastan alltid mer an mina 45 i veckan. Har jag fatt nagot extra for det? Nopes, inte ett skit. Deras arbetstider ar dessutom VALDIGT annorlunda mot vad de berattade for mig innan jag kom hit. Da sa de att Frank "kommer hem till kl 6 och Dawn ar hemma runt 7 varje kvall". My ASS! Visst, ibland ar Frank hemma, men han ar inte ledig, utan han jobbar till kl 8, vilket innebar att jag ocksa jobbar till kl 8. Och Dawn ska vi inte ens prata om... En TIDIG kvall for henne ar kl 7, men ofta ar hon inte hemma forran kl 9. Visst, det ar jobbigt for dem att jobba sa lange, och jag vet att Dawn aker hemifran runt kl 7 pa morgonen, sa hon har langa dagar, men da borde de inte heller ha sagt att jag ska sluta jobba kl 6. De visste ju uppenbarligen att det inte ar sa, eftersom det har sett ut sa har under atminstone ett ar nu... En annan sak, egentligen en petitess, men som irriterar mig valdigt mycket nu, ar att jag ar den enda som tar reda pa disken over huvud taget under veckorna. Det som sas nar jag kom hit var att jag, sjalvklart, tar hand om barnens och min egen disk under dagen, laddar i det i diskmaskinen, formodligen kor igang den framat kvallen och sedan plockar Dawn ur den nar hon kommer hem, och laddar i disken fran middagen (som ju ALLA ater, inte bara ungarna). Det har hant EN gang att nagon annan an jag tomt ur diskmaskinen under veckorna. Det som ofta hander istallet ar att grejerna fran middagen inte ens laddas IN, ens nar diskmaskinen inte ar full. Det far jag istallet gora nar jag kommer ner pa morgnarna, samtidigt som jag forsoker ge Ansley frukost och stadar upp roran i vardagsrummet efter familjens filmkvall kvallen innan.
Det kanns som att jag mycket hellre skulle vara hos en familj som ar rent elak an att ha det sa har. Jag vet inte vad som forvantas av mig, jag vet inte vad jag kommer fa skit for att jag inte gjort, jag vet inte vad jag kan fa skit for ATT jag gor, och det jag gor utover det jag ska gar totalt ouppskattat. Jag har till exempel skrubbat alla deras toalettstolar, vilket definitivt INTE ingar i mina uppgifter.
Ja, jag vet att jag later latt hatisk och overdramatisk, men just nu kanns det som att jag har all ratt.
Jag VILL verkligen gora ett bra jobb har, men de gor det knappast latt for mig. Jag undrar hur de skulle reagera om deras chef gav dem samma input som de gav mig: "Du gor ett bra jobb med det mesta, men det ar en sak som du gor skitdaligt. Jag tanker inte saga vad det ar, eller ens ge dig en ledtrad, men ta reda pa vad det ar och forbattra det genast!"
Tack sa mycket!
For tva veckor sedan satt jag och pappan och diskuterade hur allt gar. Da sa han att mamman inte ar nojd med allt jag gor har hemma, och att hon har klagat till honom. Jag har inte hort ett ord om det fran henne innan det, och inget efter det heller. Tydligen sa ar det nagot som galler "hushallssysslor" har hemma, men hon hade inte sagt specifikt vad det gallde. Sa sedan dess har jag trippat omkring pa helspann hela dagarna, jobbat arslet av mig och dragit pa mig en sjujavla ryggvark, eftersom jag inte vet vad det ar hon forvantar sig att jag ska gora battre. Jag har kort sagt gjort allt jag redan gor tio ganger battre, i hopp om att jag ska traffa ratt pa nagot av det.
Forstaeligt nog sa har det har inte varit alltfor snallt mot min stressniva och min stackars katarrmage som har borjat gora sig pamind igen. Igar satt jag hela dagen och hade svinont och trodde att jag skulle spy, pa grund av oro och grubblande. Trevligt trevligt...
Jag vill veta vad det ar som jag inte gor bra nog, sa att jag kan forbattra det. Jag skulle verkligen vilja prata med Dawn om det, men sanningen ar den att jag har ingen aning om hur hon kommer reagera. Hon ar svar att lasa, och jag har ingen lust att dra igang varldens brak, for hon ar fanimej inte rolig att ha att gora med nar hon ar arg.
Deras nyfunna petighet och diffusa "hintar" har paverkat mig negativt pa andra satt ocksa, genom att jag blivit petigare och mer lattirriterad vad galler deras fel och brister ocksa. Till exempel jobbar jag OFTA mer an mina 10 timmar om dagen (till exempel igar, nar jag till och med hade ringt Dawn och sagt att jag madde valdigt daligt, hon kom anda hem en timme senare an hon sagt) och nastan alltid mer an mina 45 i veckan. Har jag fatt nagot extra for det? Nopes, inte ett skit. Deras arbetstider ar dessutom VALDIGT annorlunda mot vad de berattade for mig innan jag kom hit. Da sa de att Frank "kommer hem till kl 6 och Dawn ar hemma runt 7 varje kvall". My ASS! Visst, ibland ar Frank hemma, men han ar inte ledig, utan han jobbar till kl 8, vilket innebar att jag ocksa jobbar till kl 8. Och Dawn ska vi inte ens prata om... En TIDIG kvall for henne ar kl 7, men ofta ar hon inte hemma forran kl 9. Visst, det ar jobbigt for dem att jobba sa lange, och jag vet att Dawn aker hemifran runt kl 7 pa morgonen, sa hon har langa dagar, men da borde de inte heller ha sagt att jag ska sluta jobba kl 6. De visste ju uppenbarligen att det inte ar sa, eftersom det har sett ut sa har under atminstone ett ar nu... En annan sak, egentligen en petitess, men som irriterar mig valdigt mycket nu, ar att jag ar den enda som tar reda pa disken over huvud taget under veckorna. Det som sas nar jag kom hit var att jag, sjalvklart, tar hand om barnens och min egen disk under dagen, laddar i det i diskmaskinen, formodligen kor igang den framat kvallen och sedan plockar Dawn ur den nar hon kommer hem, och laddar i disken fran middagen (som ju ALLA ater, inte bara ungarna). Det har hant EN gang att nagon annan an jag tomt ur diskmaskinen under veckorna. Det som ofta hander istallet ar att grejerna fran middagen inte ens laddas IN, ens nar diskmaskinen inte ar full. Det far jag istallet gora nar jag kommer ner pa morgnarna, samtidigt som jag forsoker ge Ansley frukost och stadar upp roran i vardagsrummet efter familjens filmkvall kvallen innan.
Det kanns som att jag mycket hellre skulle vara hos en familj som ar rent elak an att ha det sa har. Jag vet inte vad som forvantas av mig, jag vet inte vad jag kommer fa skit for att jag inte gjort, jag vet inte vad jag kan fa skit for ATT jag gor, och det jag gor utover det jag ska gar totalt ouppskattat. Jag har till exempel skrubbat alla deras toalettstolar, vilket definitivt INTE ingar i mina uppgifter.
Ja, jag vet att jag later latt hatisk och overdramatisk, men just nu kanns det som att jag har all ratt.
Jag VILL verkligen gora ett bra jobb har, men de gor det knappast latt for mig. Jag undrar hur de skulle reagera om deras chef gav dem samma input som de gav mig: "Du gor ett bra jobb med det mesta, men det ar en sak som du gor skitdaligt. Jag tanker inte saga vad det ar, eller ens ge dig en ledtrad, men ta reda pa vad det ar och forbattra det genast!"
Tack sa mycket!
onsdag, september 10, 2008
Daligt och bra
Jag har haft tva mardromsdagar den har veckan... Ungjavlar som vagrar lyssna pa mig, en arg vardmamma, allman deppighet och hemlangtan. Nar man sedan lagger pa daligt vader och nervositet over en ny kurs sa blir det inte bra.
Det positiva ar att jag pratade med min kare vardpappa igar kvall, och han sa att de ska kopa en router (eller hur tusan det stavas) sa att jag kan anvanda min laptop!
Jag fragade dem i helgen om de skulle tycka att det var okej att JAG kopte en, men han tyckte att det skulle inte jag behova sta for sjalv, sarskilt eftersom de skulle kunna ha nytta av den ocksa. Sa jag ska halla ogonen oppna och kika efter en lamplig prisklass, sa forhoppningsvis har jag en router inom nagon vecka iaf, sa da slipper jag de har dumma tangentborden utan mina favoritbokstaver (och med alla tecken pa fel stallen...)
Idag grat Ansley hela vagen till preschool... Inte roligt... hon fick mig att pinkyswear att jag skulle komma ihag att hamta henne (inte for att jag nansin har glomt, hon ar bara valdigt nervos for att bli lamnad). Daremot kunde jag inte lata bli att bli glad nar hon gav mig en stor kram innan hon gick ur bilen, aven om det var for att hon var ledsen och radd... Det kanns bra att hon tyr sig till mig mer och mer. Man far val inte saga sant hogt, men hon ar ju min favorit :)
Nu ska jag duscha och fixa till mig snabbt, sa att jag verkligen kommer i tid for att plocka upp henne.
Hors!
Det positiva ar att jag pratade med min kare vardpappa igar kvall, och han sa att de ska kopa en router (eller hur tusan det stavas) sa att jag kan anvanda min laptop!
Jag fragade dem i helgen om de skulle tycka att det var okej att JAG kopte en, men han tyckte att det skulle inte jag behova sta for sjalv, sarskilt eftersom de skulle kunna ha nytta av den ocksa. Sa jag ska halla ogonen oppna och kika efter en lamplig prisklass, sa forhoppningsvis har jag en router inom nagon vecka iaf, sa da slipper jag de har dumma tangentborden utan mina favoritbokstaver (och med alla tecken pa fel stallen...)
Idag grat Ansley hela vagen till preschool... Inte roligt... hon fick mig att pinkyswear att jag skulle komma ihag att hamta henne (inte for att jag nansin har glomt, hon ar bara valdigt nervos for att bli lamnad). Daremot kunde jag inte lata bli att bli glad nar hon gav mig en stor kram innan hon gick ur bilen, aven om det var for att hon var ledsen och radd... Det kanns bra att hon tyr sig till mig mer och mer. Man far val inte saga sant hogt, men hon ar ju min favorit :)
Nu ska jag duscha och fixa till mig snabbt, sa att jag verkligen kommer i tid for att plocka upp henne.
Hors!
tisdag, april 22, 2008
Bajs
Var jag tvungen att välja att göra min presentation just nu på torsdag?
Jag blev precis tvungen att tacka nej till ett jobb på grund av att jag inte kunde närvara på första utbildningsdagen på torsdag. Det lät som ett bra jobb, som skulle hålla på i ca tre månader, dvs precis tills jag ska åka. Jag hade tjänat ihop bra med pengar som jag verkligen skulle behövt inför avresan.
Men men, det är väl så det är ibland... Men tråkigt känns det iaf. Jag skulle till och med ha fått tillgång till en egen bil som jag skulle fått använda även utanför jobbet... :(
Jag blev precis tvungen att tacka nej till ett jobb på grund av att jag inte kunde närvara på första utbildningsdagen på torsdag. Det lät som ett bra jobb, som skulle hålla på i ca tre månader, dvs precis tills jag ska åka. Jag hade tjänat ihop bra med pengar som jag verkligen skulle behövt inför avresan.
Men men, det är väl så det är ibland... Men tråkigt känns det iaf. Jag skulle till och med ha fått tillgång till en egen bil som jag skulle fått använda även utanför jobbet... :(
lördag, februari 09, 2008
Melodifestivalen
Som sjukling och depping så finns det inte så mycket annat att göra en kväll som den här förutom att titta på Melodifestivalen. På det stora hela tycker jag att det var skit ikväll. Christer Sjögrens låt är rena kräkmedlet! Hur f*n kan folk vilja höra den igen?! *spyr*
Och den andra låten till finalen blev Amy Diamond's tuggummi-pop... I rest my case!
Den stora räddningen på kvällen var helt klart Björn Gustafsson med hans oerhört vackra framträdande av What is Love... Trots grav förkylning och deppighet fick han mig att gapskratta :P
Och den andra låten till finalen blev Amy Diamond's tuggummi-pop... I rest my case!
Den stora räddningen på kvällen var helt klart Björn Gustafsson med hans oerhört vackra framträdande av What is Love... Trots grav förkylning och deppighet fick han mig att gapskratta :P
fredag, oktober 19, 2007
Lisa!
Nu är lilla Lisa äntligen här!
Jag var och hämtade henne på Arlanda idag. Hon är så söt och så liten. Och hon är jättelugn! Jag är så imponerad av henne. Hon var relativt lugn redan i bilen (väldigt nyfiken och ville hela tiden se vad som hände, så det var svårt att få henne att sitta still ibland), men då hade hon fortfarande lite lugnande kvar i kroppen eftersom hon fick det innan de flög imorse. Sen har allt fungerat jättebra! Hon och Snuggles har bråkat lite, men det blir bättre, så jag tror nog att de ska komma överens till slut. De behöver bara vänja sig vid varandra.
Hon har i alla fall börjat kissa och bajsa utomhus redan. Hon är lättlärd, den lilla flickan :)
Jag känner mig som en stolt småbarnsförälder: "Vet ni vad hon gjorde idag? Hon bajsade så det sprutade. Och igår så gjorde hon ett ljud som nästan lät som 'nej'!"
Jag var och hämtade henne på Arlanda idag. Hon är så söt och så liten. Och hon är jättelugn! Jag är så imponerad av henne. Hon var relativt lugn redan i bilen (väldigt nyfiken och ville hela tiden se vad som hände, så det var svårt att få henne att sitta still ibland), men då hade hon fortfarande lite lugnande kvar i kroppen eftersom hon fick det innan de flög imorse. Sen har allt fungerat jättebra! Hon och Snuggles har bråkat lite, men det blir bättre, så jag tror nog att de ska komma överens till slut. De behöver bara vänja sig vid varandra.
Hon har i alla fall börjat kissa och bajsa utomhus redan. Hon är lättlärd, den lilla flickan :)
Jag känner mig som en stolt småbarnsförälder: "Vet ni vad hon gjorde idag? Hon bajsade så det sprutade. Och igår så gjorde hon ett ljud som nästan lät som 'nej'!"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
