The dreams continue

Det verkar verkligen som att jag är inne i en våg av konstiga drömmar just nu.
Inatt drömde jag nämligen att jag var kvar i Wisconsin, och att mamma och Olle hade flyttat dit (alltså inte tagit med sina grejer och köpt ett hus där, utan flyttat hela jävla huset dit). Jag bodde och jobbade dock fortfarande hos familjen S. Mamma kom och hälsade på mig i huset en dag, medan mamman S var hemma från jobbet. Någon ringde till mammas telefon, minns inte vem, och denna person ville efter en stund prata med mamman S, så mamma lämnade över mobilen till henne. När de lagt på så började mamman S ringa en massa andra samtal med mammas mobil. Tydligen ger detta mig oerhörd ångest, och jag springer efter henne och försöker få henne att förstå, utan att säga det rakt ut, att jag vill att hon lägger på och ringer med sin egen telefon istället.
Det konstiga var egentligen hur mycket ångest jag verkade få av situationen, mer än själva situationen i sig. Men men... Konstigheterna fortsätter iaf.
Är även ytterst förvånad över att jag kommer ihåg så pass många av mina drömmar just nu. Brukar normalt minnas en varannan månad. MAX.
Men men, det ger ju lite skoj i vardagen så där, så jag ska väl inte klaga.

Carin: Partypinglan #1

Jaha, och så satt man helt plötsligt alldeles ensam här hemma. Känns ju jävligt punk att sitta själv hemma en lördag kväll. I normala fall kan jag tycka att det är jävligt skönt att vara ensam hemma, och ha allt helt för mig själv. Jag får spela min musik på högsta volym och ingen klagar (förutom jag själv som står och håller för öronen och skriker "Det är för starkt!"... Jag tror jag börjar bli gammal)
Idag känns det däremot riktigt jävla deprimerande att vara ensam. Jag vill ha sällskap, jag vill prata, jag vill titta på film med någon.
Men, jag antar att det blir jag, Lisa och pianot ikväll...

Tjoho...

Saker jag gjort idag istället för att skriva psykologiuppsats:

Sovit till 11.
Kommit upp ur sängen strax före lunch.
Gått med Lisa.
Läst bloggar.
Läst fåniga trådar på Flashback.
Deppat ihop.
Bloggat.
Pratat med Sis.
Läst igenom Sis' uppsats.
Deppat ihop.
Pratat med Sis om att deppa ihop.
Läst fler bloggar.
Läst ännu fler fåniga trådar på Flashback.
Gått med Lisa ute i kylan, regnet och blåsten.
Bloggat.


Edit: Glömde säga att jag även beställt smink och borstar från Everyday Minerals för över $50 idag också. Känner man sig depp finns det få saker som hjälper så bra som att inhandla nytt smink :)

Helvete! (nästan)

Jag skulle alldeles nyssens ställa min klocka för väckning inför morgondagen, och inser då att telefonen inte är i min väska. Jag är då säker på att den ligger i min jackficka, vilket den allt som oftast gör, så jag går upp till ytterdörren och letar igenom sagda jackfickor. Ingen mobil. Aningens nervös går jag tillbaka ner till mitt rum för att leta igenom väskan igen (den är stor och det har hänt förut att saker har gömt sig i alla väck och fack). Tömmer ur hela väskans innehål på sängen. Ingen mobil.

Skräckscenariot som utspelar sig i mitt huvud vid det här laget är att jag glömt/blivit bestulen på min mobil på "the sunky hake" som vi besökte ikväll (karaoken inställd = antiklimax, så vi sökte det näst bästa, vilket var en inrökt bar längre bort på Capitol). Jag vet att i så fall ser jag den aldrig igen, och det blir lagom roligt att förklara för min kära värdmamma...

Efter att ha haft ångest i en minut eller två drar jag mig till minnes att Elli höll i mobilen när jag precis plockat upp henne, och att jag kanske inte la ner den i väskan efter det. Så jag går upp från min källarhåla igen, fylld av ångest och oro, tackar gudarna för att "VP" tömt ur garaget på skit idag så att bilen står parkerad där istället för ute på garageuppfarten, och när jag öppnar bilen ser jag att mobilen ligger där och väntar på mig. Tack Gud, Allah, Tor, Freja och Buddha!

Underbart!

Har gar man och forsoker gora en rematch med en familj som verkar riktigt toppen pa alla vis, och vad hander?
En liten haxa satter sig och bestammer att det ar dags att ta bort mig fran floater-listan. Tack for den! Det var sagt att jag skulle fa atminstone helgen pa mig, men inte da! Har tar vi det inte lugnt. Kvinnan har skickat valdigt otrevliga mail till mig tidigare, dar hon i princip sagt att jag ar en dalig manniska och en hemsk au pair, sa det kanns ju lite misstankt att hon skulle ta bort mig nar jag ar mitt i processen att eventuellt matcha med nagon. Hon har fan nagot emot mig personligen, trots att hon aldrig traffat mig. Hon har val bestamt sig for att jag ar en dalig manniska som inte borde fa vara har, allt genom vad hon hort genom min kara vardmamma samt hennes syster, min omradeschef. Kanns toppen...

Anywho!
Det har betyder alltsa att jag och familjen inte hade kunnat matcha ikvall aven om vi hade velat, utan vi far vanta tills jag vet mer. Och eftersom jag just nu inte vet om jag kan bo hos Chrissi, da hon inte gett mig ett svar annu, sa tog jag, Malou, Debbie och Malous underbara vardfamilj beslutet att jag maste ut ur New Jersey. Sa imorgon bar det av mot Milwaukee igen. Jag far ta risken att det inte fungerar med familjen S (vilket jag visserligen tror att det kommer gora, baserat pa de tva samtal vi nu haft). Det varsta som kan handa ar att jag blir skyldig folk mer pengar... Men det ar ju bara pengar, som de sager. Jag far val betala tillbaka det sa fort jag kan i sa fall. Just nu kanns det vart den risken. Om det skiter sig med ommatchningen far jag i alla fall traffa Malou och hennes mysiga familj igen innan jag aker hem. Det ar ju inte helt fy skam, och det ar vart en del pengar...

Adoption och annat

Sussex County, New Jersey
Torsdag 28 Augusti, 12.20 pm

Nu har jag haft ett långt, trevligt samtal med mamma och Olle, och jag har även hunnit se till att barnen fått lite mat i magen, så nu är det dags för mig att återkomma med ytterligare funderingar.

Något jag har funderat på väldigt länge är att adoptera. Jag har tänkt på det så länge jag kan minnas. Jag vill absolut ha egna barn någon gång, men jag känner också att det finns så många barn i världen som behöver någon som älskar dem och tar hand om dem, så varför skulle inte jag kunna göra något åt det och hjälpa till så mycket jag kan genom att ge något eller några av dem ett hem? Självklart är det inget jag funderar på att göra än på några år, inte innan jag har pluggat klart där hemma och har ett någorlunda stabilt liv med jobb och bra bostad, men jag känner mer och mer att det är något jag absolut vill göra.
Jag vill ju hjälpa så mycket jag kan, och vad bättre sätt att hjälpa än att ta in ett litet barn i sitt hem och ge henne eller honom ett bättre liv än hon/han hade haft annars? Man får så väldigt mycket tillbaka genom att göra det.

Jag vet att jag låter sentimental och lite blödig, men jag antar att det är sån jag är.

Nej, åter till verkligheten, vardagen och allt vad det innebär!
Tandborstning står närmast på schemat, och sedan är det skolarbete. Vi måste även börja med det stora projektet nere i källaren, nämligen att städa upp allt som ligger på golvet. Frank har gett oss i uppgift att fixa det under de närmaste veckorna, så vi ska vara där nere i runt en timme varje dag. Inte roligt, men det måste göras, och jag är glad att de inte förväntar sig att jag ska städa upp det själv, för det skulle ta en halv evighet och jag skulle förmodligen ligga på golvet och gråta och skaka i ren frustration efter några timmar…

Jag återkommer någon annan gång!

I like long walks, especially when they are taken by people who annoy me.
Noel Coward

Infoga smart/rolig titel här

Ja, nu vet jag i alla fall att min mail fungerar som den ska. Det var helt enkelt så att ingen skrev till mig igår.
Jag har fått lite mer information från min kära värd-mamma, Dawn. Familjen känns bara bättre och bättre hela tiden. De har nu officiellt bjudit in Malou att komma och spendera en tid i deras hem för att vi ska kunna åka till New York City tillsammans och upptäcka, vilket känns väldigt bra. Det vore väldigt tråkigt om vi inte fick åka dit tillsammans åtminstone någon gång.
Jag har nu också fått veta att den äldsta dottern, Olivia, älskar att sy, vilket passar mig alldeles utmärkt! Hon gör precis som jag gjort många gånger, nämligen att ta ett gammalt plagg som man tröttnat på och göra om det till något roligare. Hon och jag kommer säkerligen spendera en hel del tid framför en symaskin och med att shoppa tyger och annat material.
Det ska bli så roligt att få träffa dem! De verkar så mysiga allihop! Jag kommer förmodligen få träffa hela deras släkt ganska snart efter att jag kommit dit också. Massor med systrar, mostrar, farbröder osv osv... Ska bli väldigt roligt, särskilt eftersom jag själv växt upp i en stor släkt, så det känns skönt att få ha någon sorts släkt-känsla även där.
I can't wait!

Jaja, tillbaka till dagens verklighet!
Jag sitter här med lätt ångest över att jag måste hinna läsa klart Mystic River, ett kapitel i läroboken samt hitta information om Dennis Lehane för mitt föredrag, allt innan imorgon. Jag känner mig lätt stressad, så att säga. Boken är bra, men ändå så går det väldigt långsamt fram, vilket känns ytterst frustrerande. Jag som brukade läsa så fort förut. Jag vet inte om jag helt plötsligt blivit långsammare eller om det bara är att jag TYCKER att jag blivit långsammare... Knepigt är det i alla fall.
Aja, jag har mycket att göra, så det är väl bäst att jag återgår till det...

Frisyr-ångest

Jag fick ett ryck i tisdags förmiddag och bestämde mig för att gå till frisören. Jag tyckte att det var dags att förnya håret lite. Så jag bokade en tid hos Salong Trend nere på Råby Centrum den kvällen.
Klippt blev jag, och det kändes jättebra när jag gick därifrån. Frisören hade plattat håret, för att lättare klippa rakt, så det kändes ju inte riktigt som jag tänkte, men det kändes bra. Dessvärre kändes det inte alls lika bra när jag hade suttit hemma några timmar och funderat och känt efter lite. Då kändes det inte bra alls. Jag insåg att jag ville ju ha kortare hår. Nu kändes det inte alls så mycket skillnad som jag hade tänkt mig. Dock försökte jag låta bli att tänka på det för mycket innan jag tvättat håret och därmed fått se hur det såg ut lockigt.
Så igår kväll tvättade jag ur håret och lät det torka, med en förhoppning om att det skulle se mycket bättre ut när det blev lockigt. Det gjorde det inte.
När håret är rakt är det snyggt, men det är längre än vad jag vill ha det. När det är lockigt är det inte ens snyggt, i mina ögon... Det ser ut som två olika frisyrer som har blivit ihopmixade på ett väldigt otrevligt sätt...
Så nu måste jag gå ner till frisören igen och klaga, vilket känns oerhört jobbigt, eftersom de är så snälla och trevliga allihop som jobbar där. Jag hatar att behöva säga till folk att jag inte är nöjd med det de har gjort... :(
Jag vill verkligen inte göra det, men jag vill heller inte se ut så här i håret.

En stenbock!

Jag har faktiskt bestämt mig helt och hållet nu. Jag vill ha Lisa.
Jag ringde till Linda på Hundhjälpen för att berätta det flera gånger igår, men det var tyvärr inget svar (men jag har i alla fall pratat in ett meddelande på hennes mobil, där jag sa att jag vill ha Lisa, så hon vet ju om det åtminstone). Jag ska försöka ringa idag igen. Det ska tydligen vara lättast att nå henne mellan 10-11, så jag får försöka om en kvart eller så...
Jag hoppas verkligen att allt kommer gå bra med Lisa när hon väl är här. Att jag inte har överskattat min ekonomi så att det inte går ihop, eller att det kräver mer än jag har tid med (trots att jag har väldigt mycket fritid som det är nu). Jag är helt enkelt lite nojig. Men jag tror verkligen att det kommer gå bra.

Nu till något annat!
Jag och Georg var på en trevlig kräftskiva i helgen (som jag tydligen inte har skrivit något om här, dumma mig!). Det var en ytterst spännande kväll, där vi efter ett tag gav upp ätandet och satt och tittade på en massa livekonserter med Nightwish, Rammstein etc och kommenterade vad vi såg och hörde. Den bästa kommentaren kom från värdinnan och hennes väninna Jenny, när vi tittade på Nightwish. När de fick syn på den manliga sångaren (han med monsterskägget) så kläcker de ur sig "Ingmar Bergman och Usama, om de får barn så blir det en get. En bergsget! En stenbock!" Fråga inte hur de kom på det, men så är det tydligen... Går inte att säga emot...

Nu ska jag försöka ringa till Hundhjälpen igen om några minuter, och sen ska jag lägga mig och sova lite morgon/middag.

Skol-funderingar

Joråsåatte... Lite ångest har man väl allt över skolan och allt det... Har jag valt rätt kurser? Skulle jag verkligen valt Discourse Analysis? Vad exakt ska jag skriva min uppsats om? Är det verkligen så smart att plugga på 150%? Jag vet faktiskt inte...
Det känns som att det kan bli väldigt mycket jobb med Discourse Analysis. Vi ska skicka in en lösning till en uppgift till i stort sett varje seminarie vi har. Men det känns också som att det kommer bli väldigt intressant, så jag tror att jag kommer kunna ta mig igenom det. Hoppas bara på att jag får min andra bok snart. Skickade efter den i fredags och fick en leveransavisering för två dagar sedan, så om jag har tur kanske den kommer imorgon, så att jag kan läsa lite över helgen. Hur som helst. Diane är en väldigt bra lärare, och jag tror att vi kommer kunna ha bra diskussioner i klasen, så det känns som att det kommer gå rätt bra ändå.

Gällande om det var så smart att ta på mig så mycket pluggande så får jag helt enkelt se allt eftersom. Just nu så känns det som att det kommer kunna gå rätt bra, eftersom jag hittills inte tyckt att franskan verkar så svår (jag har läst igenom ca 1/3 av boken och hittills har jag inte stött på något som jag inte känt igen sedan jag läste franska på högstadiet).

Uppsatsen har jag ju mer eller mindre bestämt vad den ska handla om. Först tänkte jag ju skriva om engelskans utveckling som språk, från typ Middle English och fram till idag, men jag insåg att det skulle vara alltför tidskrävande och för omfattande för att få med i en uppsats på 8.000-10.000 ord. Då tänkte jag istället skriva om skillnaden i hur män och kvinnor pratar. Typ vilka ordklasser som används mest, om det är någon skillnad i hur man pratar i samkönade grupper och i mixade grupper. Jag tycker att det skulle vara väldigt intressant att undersöka, men efter att ha pratat med Thorsten på vårt seminarie igår så insåg jag att även det ämnet är väldigt komplicerat att skriva om i en sån här uppsats. Först och främst eftersom jag skulle behöva ha med folk som har engelska som modersmål (eftersom jag inte kan göra en studie på svenska i en kurs på engelska), men det finns även andra problem med min grundtanke. Därför bestämde jag mig för att ändra fokus helt och hållet. Jag tänker nu istället fokusera mig på tv och film. Närmare bestämt komedier. Tanken jag har för tillfället är att jag ska jämföra svensk, brittisk och amerikansk humor. Titta på och grundligt analysera en eller två representanter från varje land och sedan jämföra bland annat vilken publik den riktar sig till, vilken form de är gjorda i (sit-com sketcher etc) och vilken sorts skämt som oftast används (ordvitsar, fysisk humor etc). Jag ska prata mer med Diane så fort som möjligt och kolla om hon tror att det upplägget kan fungera, annars får jag väl ändra mig en aning antar jag.

Nu ska jag och Georg kolla på Matrix, äta popcorn och sen ska jag tigga till mig en massage (jag är ju faktiskt sjuk, då borde man kunna kräva lite extra :P)

O-pluggar

Fan vad tråkigt det ska vara att skriva i ordning en presentation då... Sitter och försöker sammanfatta den info jag hittat om dialekter och de olika "dialekt-regionerna" i USA, men det är ju så tråååkiiiiiiigt... Jag vill inte... Vill mycket hellre titta på reprisen av Vänner (som jag såg igår) och äta bananpaj (Mmmm... MUMS!). Eller ringa runt och kolla vart jag ska vända mig gällande volontärarbete. Har fortfarande inte riktigt listat ut det...

Aja, jag fortsätter väl att o-plugga ett tag till, så får jag stress-plugga ikväll istället, som vanligt...

Det är mycket nu...

Trött i hela kroppen, huvet och... ja, allt!
Trött på mig själv mest.

Här är allt som är åt helvete just nu:

1. Körlektionen idag gick åt helvete. Kändes ju lagom bra inför uppkörningen imorgon...
2. Jag är pankare än en död kyrkråtta.
3. Jag blev raggad på av två killar idag (borde vara en bra grej, men inte när åtminstone en av dem är en kompis till Obi, och dessutom så är ju jag "upptagen")
4. Jag är nervös som en jävla gnu inför imorgon och pratar strunt med alla jag träffar.
5. Jag har ont i magen.
6. Jag har ångest över skolan.
7. Jag har ångest över jobbet.
8. Jag har ångest över att inte ha några pengar.
9. Jag har ångest över att jag har en sån jävla ångest över allt just nu...