Dataexpert, jag?

Jag har precis ägnat två timmar åt att agera datasupport till far min. Måste säga att det stärker ens självförtoende att få ge tips och råd angående teknik till någon, även om det är en teknikanalfabet som pappa :P Jag är så van vid att själv vara den som ber om hjälp och råd, så det var en trevlig omväxling.
Nu har jag i alla fall lärt pappsen hur man använder flikar på Firefox, vad han bör leta efter hos en laptop samt lite annat smått och gott. Knappast fruktansvärt komplicerade saker, men det gav mig en ego-boost.

Nu ska jag ut i regnvädret med Lisa och sen är det skutt in i duschen för att sedan gå på Vårkonsert på Aveny.

Nostalgi

Jag har på senare tiden återupptäckt en del artister och band som jag inte har lyssnat på på flera år. Bland dessa finns The Ark, som jag visserligen har lyssnat på lite då och då, åtminstone några låtar (allra mest It Takes a Fool to Remain Sane i Malou's bil när vi susade fram i Wisconsin), men där jag helt glömt bort många av mina tidigare favoritlåtar. Jag har nu letat fram deras skivor i mina samlingar och börjat lyssna igenom dem igen, och det är otroligt hur mycket minnen vissa låtar kan väcka.
Den som väcker starkast och lyckligast minnen för tillfället är One of Us is Gonna Die Young. Den får mig att minnas en sommarkväll i Söderbärke Folkets Park under min gymnasietid. Ett antal artister spelade där den dagen på en liten "mini-festival", och som avslutning på det hela spelade The Ark. I stort sett alla mina vänner var där, och vi hade en underbar kväll, men det jag minns mest av allt från den kvällen är just när de spelade den här låten framåt slutet på konserten. Jag stod och hoppade och sjöng med tillsammans med en tidigare förälskelse och klasskompis, vi höll om varandra och stämningen i publiken var magisk.

Ett litet lyckligt ögonblick från mina forna ungdomsdagar då allt var så mycket lättare. :)

Lite musik

Så här på julen är det ju trevligt med lite fin musik. Det här är väl knappast julmusik, men det är ändå fint, så jag tänkte att någon kanske var intresserad.

Sverige-desperat

Det märks att Carin saknar Sverige när hon sitter och lyssnar på Broder Daniel på YouTube. Jag tycker inte om Broder Daniel.
Dåligt engelskt uttal och lite falsksång är inte riktigt "ner min gränd", så att säga, men saknar man kära Svedala så duger även detta som lite gråtvänlig musik.

För att...

... John Lennon och Paul McCartney är det närmaste en människa kan komma till att vara Gud. Och Beatles rockar röv!

Ny hitlåt? :P

Sjung på melodin till refrängen i "Disturbia"

Insomnia
Staring into my night light
Insomnia
Tossing and turning through the night
Insomnia
Will I fall asleep tonight?
Insomnia

Insomnia-a-a!

Heja Sverige!

Jag har verkligen aterupptackt svensk musik sedan jag kom hit. Det ar nagot sarskilt med att lyssna pa Ted Gardestad, Lars Winnerback, The Ark och Kent nar man befinner sig i utlandet.
Namnas bor kanske ocksa att vi pa karaoken i torsdags passade pa att sjunga lite svenska klassiker for varje Amerikan som rakade vandra forbi Moe's just da. Karaokepojkarna (John, Nate, Brian och ovriga, som for ovrigt tycker att det ar fruktansvart haftigt att vi ar svenska nannies :P) tyckte att vi var aningens galna nar vi alla fyra (Malou, Jenny, Ellinore och yours truly) stod och hoppade upp och ner till hela "Framling" samt "Helan gar", men det bjod vi pa.

Nagot som ar sa underbart med att vara svensk i Amerikat ar att man kan sta och prata svenska precis overallt och risken for att nagon ska forsta vad man sager ar minimal. Detta brukar vanligtvis firas av oss genom att man slanger ur sig diverse obscena uttryck och ord mitt framfor bade gamla damer och sma barn. De forstar ju anda inte, sa varfor inte bara gort?
Det kommer vara konstigt att komma hem till gamla Svedala och inse att folk faktiskt forstar vad jag sager hela tiden. Eller... Nu ar det ju mig vi pratar om, och det hander ju faktiskt ganska ofta att folk inte forstar/hor vad jag sager, aven om vi pratar samma sprak. Det dar med att prata i normal takt ar inte riktigt min grej, vilket vi aven det fick bekraftat pa karaoken forra veckan.
Sa har var det. Jag hade blivit framskickad av ovriga for att signa upp oss for att sjunga en lat tillsammans (jag valde glatt ABBA's "Waterloo", bara for att man MASTE sjunga ABBA pa karaoke om man ar svensk utomlands). Nar jag skulle meddela Brian vilka som skulle sjunga lyckades han hora ganska fel. Jenny blev Timmy, och Malou blev (hor och hapna) Allen. Jag havdar fortfarande att det delvis var hans fel, men Malou och Brian kom overens om att det var jag som pratade for snabbt och dessutom inte hade skrikit tillrackligt hogt, da vi stod ganska nara hogtalaren. Men halla! Jag skulle ju sjunga nagra minuter senare, inte fan vill jag val ga och bli hes alldeles innan det?

Hur som helst. Dags att ta hand om nasta laddning med tvatt snart tror jag, sa det ar bara att glatt ga ner i kallaren och kika om skiten ar klar snart...

Tills vi ses igen!

ESC-skandalen

Jag tänker prata om ESC-skandalen. Nej, inte det att Perelli kom på 18e plats, för det bryr jag mig inte i. Vi säger ju varje år "åh, Sverige har en så bra låt, vi är segertippade". Vi sa det med Lena Ph, vi sa det med Carola, vi sa det med The Ark, och hur faan gick det då?
Nej, jag har slutat tro på det svenska schlagerundret. Och OM vi nu skulle ta och vinna skiten igen, så vill jag att vi ska göra det med någon som jag tycker är bra. Så bra är hon faktiskt inte, allas vår dragqueen look-alike. Jag tycker inte att hennes röst lät så perfekt som många vill få det till. Däremot fanns det många andra sångare som lät betydligt sämre, som Tyskland...



Nej, den skandalen jag vill prata om är det faktum att Turkiet inte vann. Deras låt var klart bäst, enligt min åsikt. Jag blev lite förälskad i den måste jag säga.
Sedan att Grekland fick en så bra placering är för mig helt ofattbart. Jag minns inte ens hur den går, så intetsägande var den. Det jag minns var att det var fånig tuggummipop och en tjej med långt och överdrivet svallande hår och en rosa klänning. Kan det bli värre? Det skulle i så fall varit om Alexander Bard hade dykt upp med sina shorts...
Jag får kalla kårar bara vid tanken...


För övrigt tänker jag nämna Bonde söker Fru. Jag kikade lite på eländet nyss, och jag blev lite kär i en av dem (jag förälskar mig lätt, såhär runt försommaren :P), nämligen Peter. Vore jag 10 år äldre, man och gay så skulle jag skriva till honom för han verkar supertrevlig.

Jag är kär!

I David Gray, och särskilt låten "Alibi" från Life in Slow Motion. Den är helt underbar!

Nu ska jag återgå till att grina över vacker musik...
Blödig.se, that's me, remember...

Idol

Alltså... Är det bara jag som tycker att Pär ser ut som Macaulay Culkin?

Herreguuud säger jag bara!
Och nå vidare bra var han inte heller...




Tillägg lite senare:
Och så fick han åka hem också. Tjohoo! :P

En stenbock!

Jag har faktiskt bestämt mig helt och hållet nu. Jag vill ha Lisa.
Jag ringde till Linda på Hundhjälpen för att berätta det flera gånger igår, men det var tyvärr inget svar (men jag har i alla fall pratat in ett meddelande på hennes mobil, där jag sa att jag vill ha Lisa, så hon vet ju om det åtminstone). Jag ska försöka ringa idag igen. Det ska tydligen vara lättast att nå henne mellan 10-11, så jag får försöka om en kvart eller så...
Jag hoppas verkligen att allt kommer gå bra med Lisa när hon väl är här. Att jag inte har överskattat min ekonomi så att det inte går ihop, eller att det kräver mer än jag har tid med (trots att jag har väldigt mycket fritid som det är nu). Jag är helt enkelt lite nojig. Men jag tror verkligen att det kommer gå bra.

Nu till något annat!
Jag och Georg var på en trevlig kräftskiva i helgen (som jag tydligen inte har skrivit något om här, dumma mig!). Det var en ytterst spännande kväll, där vi efter ett tag gav upp ätandet och satt och tittade på en massa livekonserter med Nightwish, Rammstein etc och kommenterade vad vi såg och hörde. Den bästa kommentaren kom från värdinnan och hennes väninna Jenny, när vi tittade på Nightwish. När de fick syn på den manliga sångaren (han med monsterskägget) så kläcker de ur sig "Ingmar Bergman och Usama, om de får barn så blir det en get. En bergsget! En stenbock!" Fråga inte hur de kom på det, men så är det tydligen... Går inte att säga emot...

Nu ska jag försöka ringa till Hundhjälpen igen om några minuter, och sen ska jag lägga mig och sova lite morgon/middag.