The dreams continue

Det verkar verkligen som att jag är inne i en våg av konstiga drömmar just nu.
Inatt drömde jag nämligen att jag var kvar i Wisconsin, och att mamma och Olle hade flyttat dit (alltså inte tagit med sina grejer och köpt ett hus där, utan flyttat hela jävla huset dit). Jag bodde och jobbade dock fortfarande hos familjen S. Mamma kom och hälsade på mig i huset en dag, medan mamman S var hemma från jobbet. Någon ringde till mammas telefon, minns inte vem, och denna person ville efter en stund prata med mamman S, så mamma lämnade över mobilen till henne. När de lagt på så började mamman S ringa en massa andra samtal med mammas mobil. Tydligen ger detta mig oerhörd ångest, och jag springer efter henne och försöker få henne att förstå, utan att säga det rakt ut, att jag vill att hon lägger på och ringer med sin egen telefon istället.
Det konstiga var egentligen hur mycket ångest jag verkade få av situationen, mer än själva situationen i sig. Men men... Konstigheterna fortsätter iaf.
Är även ytterst förvånad över att jag kommer ihåg så pass många av mina drömmar just nu. Brukar normalt minnas en varannan månad. MAX.
Men men, det ger ju lite skoj i vardagen så där, så jag ska väl inte klaga.

Bloggskadad?

Jag skrev om konstiga drömmar för ett litet tag sedan. Och jag tror att de här konstiga drömmarna liksom klumpar ihop sig, så att de alla kommer vid ett och samma tillfälle, för inatt drömde jag konstigt igen.

Jag minns inte alla detaljer, men jag kommer ihåg att jag träffade en viss Egoina, vi var ute och promenerade i skogen, skrattade och hade det trevligt. Men hon bodde såklart inte nere i Skåne, utan vi båda bodde i Sundsvall (tror jag i alla fall, man vet aldrig så säkert med drömmar). Vi hade tydligen haft kontakt via våra bloggar en längre tid (jag har ju visserligen läst hennes blogg ganska länge nu, men "kontakt" skulle jag väl knappast kalla det, eftersom jag kommenterat i hennes blogg kanske två gånger).

Anywho, nu blir jag onödigt långrandig. Kontentan av hela drömmen var att vi blev typ bästa kompisar, skrattade runt i skogen och hon tog mig på brösten...


Undrar vad den här drömmen säger om mig som person. Förutom att jag är väldigt förtjust i Egoinas blogg, alltså.

Drömmar

Det är inte så ofta som jag faktiskt kommer ihåg mina drömmar nu för tiden, men inatt (eller imorse ska jag väl säga, eftersom det var medan jag låg och drog mig i väntan på att alarmet skulle gå av igen) drömde jag något som fastnade.

Jag drömde att jag letade efter jobb, och jag var precis på väg att söka jobb på Hemglass, där jag skulle köra runt glassbilen på något ställe som hette Äcklekläcklarberget (något att ha med i tungvrickningsvisan kanske?).

Mer än så var det inte. Det var hela grejen.
Jo, jag försökte även leta på kartan var det där Äcklekläcklarberget låg någonstans, och tydligen låg det i/strax utanför Smedjebacken.

Kanske är mitt undermedvetna som försöker säga till mig att stanna kvar här i trakten? Delar av mig vill ju onekligen det nu...
Eller så är mitt undermedvetna helt enkelt jävligt sugen på glass.

Dreams can come true?

Det verkar som att min dröm-man finns. Tydligen heter han Richard och är room mate med min kära Sis i St Andrews.
Lång, smart, skotte (dreglar vid bara tanken på skotsk accent), tydligen en väldigt bra kock, har bra humor, läser väldigt mycket, otroligt trevlig, och dessutom ser han tydligen bra ut.


Jag försöker intala mig själv att han är bög, för annars kanske jag slänger mig på första bästa flyg till Skottland och raggar upp karln...

Framtidsplaner och drömmar

Nu var det vääääldigt längesen jag skrev sist. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för denna fräckhet, men jag hoppas att ni kan förlåta mig, eftersom det beror på att jag har varit supersjuk och knappt kunnat ta mig ur sängen. Sen har jag varit i Ludvika och hälsat på mamma, lillebror och kompisarna lite också, och då fanns det inte riktigt någon tid till att gå in här och göra min plikt.

Anywho... Jag har funderat väldigt mycket på framtiden på sistone. Jag har haft lite ångest över vad jag ska ta mig till med mitt liv och vart jag ska ta vägen någonstans. Jag har ju ganska länge nu varit inne på att jag ska läsa till journalist i alla fall, och det håller jag fast vid. Men det finns ju också så mycket annat jag vill hinna med innan det blir dags för jobb, hus och familj och allt sånt (som jag ju också vill ha någon gång i framtiden men inte riktigt än). Jag har börjat inse att om jag ska hinna med allt det som jag vill göra i livet så är det lika bra att börja med dem nu på en gång, och något som jag väldigt länge har tänkt att jag vill göra är att åka och volontärarbeta någonstans under en period. Så nu har jag bestämt mig för att jag ska göra det nästa vår. Jag ska ta ett studieuppehåll på ett halvår och åka iväg och göra lite nytta någonstans istället. Jag siktar på att lämna Sverige strax efter nyår och komma hem till sommaren. Jag tror att det kan vara en ganska lagom period för mig att vara borta, och dessutom kan jag bli tvungen att börja betala tillbaka på mitt studielån om jag är borta längre, så jag måste ha det i åtanke också.
Hur som helst, så nu sitter jag och letar efter någon organisation som kan hjälpa mig. Jag är väl inne på Röda Korset, men jag får väl se hur det blir med allt. Ska sätta mig ner och ringa runt lite och kolla var de jobbar och var jag kan tänkas göra någon nytta.

Jag funderade lite på hur jag ska lösa det med alla mina saker, men det tog inte så lång tid att lösa det problemet: min hemska soffa gör jag mig av med, mamma tar min säng och resten av grejerna tar inte så fruktansvärt stor plats om man packar ihop dem i lådor och skruvar isär dem, så det går att få in i mammas förråd (särskilt om de nu köper det där huset som de kikat på). Så då är det bara att säga upp lägenheten, alla abonnemang och sånt, och så är det klart! Typ iaf :P

Efter ett halvår ute i världen (exakt vart det blir vet jag inte, men jag är lite inne på Afrika, Sydostasien eller Indien, men vi får se vart de tror att jag skulle kunna göra någon nytta) så blir det nog Sndsvall för mig, om jag kommer in där. Jag har hört väldigt positiva saker om deras journalist-program (det kan ju inte vara helt dåligt när det fått pris för Sveriges bästa) och jag har dessutom hört att Sundsvall ska vara en väldigt trevlig stad, så det känns som ett bra alternativ. Visst kommer det kännas lite jobbigt att lämna Västerås, för jag trivs väldigt bra här, men jag känner också att om jag inte tar mig härifrån ganska snart så är risken väldigt stor att jag fastnar här för gott. Man skaffar ett jobb, flyttar ihop med någon, och helt plötsligt så har man gått och blivit 40-årig trebarnsmamma, bor i ett tråkigt radhus och har en ful jävla Volvo på garageuppfarten... Och det är inte riktigt jag. Nej, jag måste få komma ut och röra lite på mig, och då tror jag att Sundsvall är ett bra första steg i den riktningen. (Sen kommer jag säkert bo i ett fult radhus med tre ungar, en alldeles "lagom" man, en tjock hund och en ful Volvo när jag är 40 i alla fall, men vafan, så länge jag får leva lite och utbilda mig innan jag är där så kan jag nog leva med det också :P)

Absurdities...

Känner mig tvungen att berätta lite om min konstiga dröm från inatt... Det var bara en massa helsjuka grejer som hände:
1. Det var en STOR festival, med massor av kända band, i Söderbärke (läs: världens minsta byhåla)
2. Jag var självutnämnd barnvakt åt en gammal kompis till min lillebror (som för det första är 17 år och borde klara sig utan någon som tar hand om honom och för det andra är en dryg jävel, så I couldn't care less om han INTe kunde ta hand om sig själv)
3. Jag gick hem till min mormors gamla lägenhet (i Arboga) för att byta byxor mitt i festivalen.
4. Jag var tillsammans med Henrik Schyffert (ASG)
5. Henrik Schyffert var övertygad om att jag skulle lämna honom för Djungel-George (inte Brendan Fraser alltså, utan verkligen Djungel-George) :P

Lite roligt var det, måste jag erkänna! :)


Nu är det dags för mig att åka iväg och göra mitt teoriprov... Önska mig lycka till! :)