The dreams continue

Det verkar verkligen som att jag är inne i en våg av konstiga drömmar just nu.
Inatt drömde jag nämligen att jag var kvar i Wisconsin, och att mamma och Olle hade flyttat dit (alltså inte tagit med sina grejer och köpt ett hus där, utan flyttat hela jävla huset dit). Jag bodde och jobbade dock fortfarande hos familjen S. Mamma kom och hälsade på mig i huset en dag, medan mamman S var hemma från jobbet. Någon ringde till mammas telefon, minns inte vem, och denna person ville efter en stund prata med mamman S, så mamma lämnade över mobilen till henne. När de lagt på så började mamman S ringa en massa andra samtal med mammas mobil. Tydligen ger detta mig oerhörd ångest, och jag springer efter henne och försöker få henne att förstå, utan att säga det rakt ut, att jag vill att hon lägger på och ringer med sin egen telefon istället.
Det konstiga var egentligen hur mycket ångest jag verkade få av situationen, mer än själva situationen i sig. Men men... Konstigheterna fortsätter iaf.
Är även ytterst förvånad över att jag kommer ihåg så pass många av mina drömmar just nu. Brukar normalt minnas en varannan månad. MAX.
Men men, det ger ju lite skoj i vardagen så där, så jag ska väl inte klaga.

Jag borde inte vara förvånad...

Som jag skrev tidigare i veckan har jag haft väldigt mycket problem med min beställning av mobiltelefon från Elgiganten (aka De Onda Jävlarna). I måndags blev jag så äntligen lovad att jag skulle ha telefonen senast idag, torsdag, och jag kände att jag äntligen kunde börja slappna av gällande hela problemet.
Så jag har gått och väntat på en avi de senaste dagarna, men det har inte kommit något. Idag bestämde jag mig dock för att gå ner till Spelstallet (dit mitt paket ska skickas) och kolla om de kanske fått in den, men att avin har blivit försenad. Men när jag kom dit så hade det inte kommit något paket, så jag gick hemåt med arga steg och ringde Elgiganten för att fråga vad fan det är frågan om. Det var tur för killen som svarade att han var så väldigt trevlig och bad om ursäkt så bra, för när han berättade att telefonen dessvärre inte ens har skickats iväg än då blev jag fanimej arg!
Det har snart gått en månad sedan jag beställde telefonen, och när jag la in beställningen sa de att det skulle ta max 7 dagar innan jag fick den! Så jag anser mig ha all rätt i världen att vara riktigt jävla förbannad!

Jaha... Och precis nu har jag, för första gången, fått ett mail från Elgiganten där de "beklagar den långa leveranstiden" (detta efter att jag ringt och klagat på den långa leveranstiden ca 10 gånger). De meddelar även att de väntar på att kreditupplysningen ska göras. De har haft FYRA JÄVLA VECKOR på sig att kontakta Tele2 och den som är ansvarig för att kontrollera de uppgifterna, men de väntar alltså tills telefonen äntligen kommer in, så att jag ska få vänta ytterligare några veckor. Att se till att ha allting klart när telefonjäveln till slut är färdig att skickas ut har förstås aldrig slagit dem. Nej, det vore ju för smidigt, och så kan vi ju inte ha det!

Jag HATAR Elgiganten just nu!

Mobiltelefon

Gaaaah!

Det var nu snart en månad sedan jag beställde min nya mobil från Elgiganten. Detta kunde jag till slut göra efter att först ha fått krångla med att gå till Skatteverket och anmäla att jag "återinvandrat" och sedan sitta och vänta på att det skulle registreras så att jag ens kunde FÖRSÖKA teckna ett abonnemang. När bekräftelsen på återinvandringen äntligen kommit slog Murphy's Law till lite och såg till att den telefon som jag hade bestämt mig för inte längre gick att få tag på i någon butik (eller via internet), så då fick jag börja leta på nytt. Även det tog sin lilla tid, eftersom jag inte ville ta första bästa telefon jag råkade ramla över på internet, och till slut bestämde jag mig så för en Nokia.
Jag letade så vidare efter bästa möjliga pris (jag ville absolut ha Comviq Kompis, på grund av att många vänner samt hela min familj har Tele2-Comviq), tillgänglighet och leveranstid, och såg att den fanns på Elgiganten, med ett abonnemang som passade mig bättre än det som fanns på Tele2s hemsida (lite lägre månadskostnad, men lite längre bindningstid, vilket i slutändan blev precis samma pris). Den stod som tillgänglig hos dem, och jag la in min beställning. På beställningsbekräftelsen stod det att telefonen skulle levereras till mig inom 2-7 dagar (jag antar att de menar arbetsdagar, som de alltid gör), vilket var bättre än det som angetts på Tele2, vilket var 1-2 veckor, så jag var mycket nöjd.
När det så gått en vecka och jag inte hört ett ljud (de skulle nämligen ringa mig för att få personnummer och liknande uppgifter för att kunna utföra en kreditkoll på mig och se om jag skulle få något abonnemang) ringde jag så upp dem för att kolla vad fan som hänt med min beställning. Kundtjänstpersonalen verkar då väldigt ställd och frågar mig om jag lagt in en förhandsbokning av telefonen i fråga, på vilket jag svarar att det har jag absolut inte gjort, eftersom det stod att den skulle finnas i lager hos dem och vara hos mig inom ca en vecka. Stackarn i luren säger då att han inte har mer info, men lovar att han ska kolla upp det och att de ska höra av sig inom några dagar.
När jag hör av dem igen blir jag i princip dumförklarad av en tjej som ringer och menar att "den där telefonen har ju inte kommit ut till våra butiker än, så det var bara en förhandsbeställning". Att jag påpekar att telefonen stod som "finns i lager" och dessutom nämner vilken leveranstid de lovat mig hjälper inte, utan hon tycker att jag är dum i huvudet.
Det här var några veckor sedan, och jag har ringt dem flera gånger och frågat när telefonen skulle komma in, och de har varje gång sagt "i nästa vecka" eller "om några dagar" och lovat att jag ska få den snart, och när inget hänt har jag ringt igen, och igen, och igen.

Och så äntligen! Idag ringde jag för femtioelfte gången och kollade när telefonen skulle komma in, och nu sa den underbare lille pojken i kundtjänst att den har kommit in! Den skulle förmodligen komma iväg med försändelserna redan idag, men senast imorgon (sa han), och han sa att jag helt klart kommer få den innan påskhelgen.
Vore det inte för att telefonen är SOOO pretty så skulle jag ha bett dem köra upp den någonstans för längesedan. Dessvärre vill jag ju verkligen ha den, och den har inte kommit till någon annan butik här i närheten heller, så det har bara varit att vänta.

Men snart verkar det som att jag har den, så då blir det till att förmedla mit nya nummer till alla jag känner :p

Mobiltelefon

Jag har inte haft en mobiltelefon sedan en vecka innan jag åkte från Wisconsin, och hittills har det väl gått bra utan. Det har faktiskt varit skönt på något sätt att inte vara tillgånglig hela tiden, utan att kunna slappna av på ett annat sätt. Men nu börjar jag känna att det nog är dags att skaffa sig en ny liten telefon, så att jag faktiskt kan nås även om jag inte är hemma i huset.
Så jag vände mig till Tele2Comviq och började leta efter en lämplig telefon med Comviq-Kompis abonnemang, och jag har hittat en som jag vill ha. Egentligen är den kanske lite för dyr för mig just nu, eftersom jag har en väldigt begränsad ekonomi för tillfället, men jag vill verkligen har den här telefonen...

Det fanns några andra som också verkade okej, men inte lika fina såklart...

Vad tycker ni? Vilken telefon ska jag skaffa mig? Börja rösta! :P

Helvete! (nästan)

Jag skulle alldeles nyssens ställa min klocka för väckning inför morgondagen, och inser då att telefonen inte är i min väska. Jag är då säker på att den ligger i min jackficka, vilket den allt som oftast gör, så jag går upp till ytterdörren och letar igenom sagda jackfickor. Ingen mobil. Aningens nervös går jag tillbaka ner till mitt rum för att leta igenom väskan igen (den är stor och det har hänt förut att saker har gömt sig i alla väck och fack). Tömmer ur hela väskans innehål på sängen. Ingen mobil.

Skräckscenariot som utspelar sig i mitt huvud vid det här laget är att jag glömt/blivit bestulen på min mobil på "the sunky hake" som vi besökte ikväll (karaoken inställd = antiklimax, så vi sökte det näst bästa, vilket var en inrökt bar längre bort på Capitol). Jag vet att i så fall ser jag den aldrig igen, och det blir lagom roligt att förklara för min kära värdmamma...

Efter att ha haft ångest i en minut eller två drar jag mig till minnes att Elli höll i mobilen när jag precis plockat upp henne, och att jag kanske inte la ner den i väskan efter det. Så jag går upp från min källarhåla igen, fylld av ångest och oro, tackar gudarna för att "VP" tömt ur garaget på skit idag så att bilen står parkerad där istället för ute på garageuppfarten, och när jag öppnar bilen ser jag att mobilen ligger där och väntar på mig. Tack Gud, Allah, Tor, Freja och Buddha!