Bilkörning, mobiltelefon, frosseri och dragkrokar

Idag lovade jag Billie att jag skulle blogga, så jag gör bäst i att hålla mitt löfte. Jag hade tänkt mig en liten kort uppdatering om den senaste veckans aktiviteter. Inte särskilt upphetsande kanske, men så blir det.

Början av förra veckan tillbringades på telefon, då jag ringde som en galning till Elgiganten (IGEN) för att övertyga dem om att de är dumma i huvudet och inte har någon koll på vad de själva håller med om. Till slut verkade de hålla med mig delvis, och gav mig således en liten kompensation för sin dumhet genom att skänka mig ett presentkort värt 300 kronor. Det var väl inte så mycket, men lite.

I torsdags var det, som vanligt, dags för psykologi. Tanja kom och hämtade upp mig i vanlig ordning, lektionen var trevlig som vanligt, och efteråt kände jag mig ytterligare lite mer personlighetsstörd, som sig bör. På hemvägen visade Tanja prov på extraordinärt mod, då hon bad mig köra. Jag varnade henne för att det kanske inte skulle gå så väldigt bra, eftersom jag inte kört en manuellväxlad bil på närmare ett år, men hon påstod sig lita på att det skulle ordna sig och således satte jag mig bakom ratten.
Det kändes lite som på min första körlektion med mamma för sisådär fem år sedan. Av ett rent mirakel lyckades jag klara mig från Falun till Ludvika utan ett enda motorstopp, men det var bitvis väldigt ryckigt och växelvalen var inte av denna värld. Men fram kom vi i alla fall.

I fredags blev det så att jag åkte till Västerås. Mamma skulle ner till Arboga och erbjöd sig att ta omvägen runt Vässan så att jag kunde vara lite social under helgen. Innan avfärd hade jag dock till slut fått mitt nya SIM-kort samt paketet med min telefon från Elgiganten. Jag blev ärligt chockad över att de faktiskt bestämt sig för att skicka iväg fanskapet till slut, och därför egentligen inte särskilt förvånad när det visade sig att det inte fanns något batteri i telefonen. Så det blev inget invigande av min nya mobbe under helgen inte, utan den fick glatt stanna i mammas bil.

Fredagskvällen och natten spenderades hos Billie, där det frossades i glass, popcorn, godis, galna TV-program och en massa snack (mestadels om hjärndöda karlar som inte vet vad de vill, mitt favoritämne). En äkta sleep-over, med andra ord, vilket var skitmysigt. Härligt att verkligen få umgås ordentligt, och inte bara säga hej och sedan vara tvungen att dra vidare.

På lördagen åt vi underbart god mat på Thai Fastfood (mmm, jordnötssås...) och på kvällen skiljdes vi åt, och jag gav mig av på fest hos Tomas. Där mötte jag upp med, förutom Tomas och några av hans vänner som jag träffat tidigare, Georg och Stina, samt en vän till Stina som hon tagit med sig på festen.
Vi upptäckte att det kanske inte är världens bästa idé att gå på fest med massa nytt folk när man inte träffats själva på flera månader. Då blir det lätt att man skiter i att mingla och i stället bara sitter och pratar med varandra. Kändes som att vi inte var särskilt inbjudande gentemot resten av folket på festen.
Eftersom jag skulle vara i Söderbärke kyrka kl 10.00, och Georg skulle skjutsa mig dit, samt Stina skulle upp till Ansgarskyrkan till 9.30 var det inte läge att stanna kvar alltför länge på festen. Vi drog oss därifrån för att åka hem till Stina (där vi tjejer sov) strax efter 22-tiden. Vi fastnade dock på parkeringplatsen ett bra tag, då det var problem med att få fast kroken på Georgs bil (Stina och Angelica hade cyklar). Själva kroken var för övrigt en intressant syn, både skrämmande och oerhört komisk. (Bilden är inte en exakt kopia av hur den såg ut, men ni förstår nog vad jag menar i alla fall)

Den hamnade sedan, av någon förunderlig anledning, på vardagsrumsbordet i lägenheten, där den, om möjligt, såg ännu mer skrämmande ut.

På söndagsmorgonen var det sjunga i kyrkan som gällde, tillsammans med en jätteduktig tvärflöjtist, Cornelia, som spelar för mamma. Resten av dagen var väldigt seg, då det blivit alldeles för lite sömn under helgen, men jag släpade mig igenom den också till slut.

Idag har jag, efter mångt och mycket, till slut fått en ny telefon med tillhörande batteri. Så istället för att plugga ryska hela dagen, vilket jag borde ha gjort, har jag istället lekt med min telefon... Men det är sådant som händer, det tror jag vi alla kan hålla med om.

Imorgon är det i alla fall dags för en ny lektion i ryska, vilket ska bli intressant, då jag inte öppnat en lärobok på över två veckor nu... Man glömmer så fort.

Nu är det dags för en kvällsmacka, och sedan går jag tillbaka till min nya leksak.

God natt!

Jag borde inte vara förvånad...

Som jag skrev tidigare i veckan har jag haft väldigt mycket problem med min beställning av mobiltelefon från Elgiganten (aka De Onda Jävlarna). I måndags blev jag så äntligen lovad att jag skulle ha telefonen senast idag, torsdag, och jag kände att jag äntligen kunde börja slappna av gällande hela problemet.
Så jag har gått och väntat på en avi de senaste dagarna, men det har inte kommit något. Idag bestämde jag mig dock för att gå ner till Spelstallet (dit mitt paket ska skickas) och kolla om de kanske fått in den, men att avin har blivit försenad. Men när jag kom dit så hade det inte kommit något paket, så jag gick hemåt med arga steg och ringde Elgiganten för att fråga vad fan det är frågan om. Det var tur för killen som svarade att han var så väldigt trevlig och bad om ursäkt så bra, för när han berättade att telefonen dessvärre inte ens har skickats iväg än då blev jag fanimej arg!
Det har snart gått en månad sedan jag beställde telefonen, och när jag la in beställningen sa de att det skulle ta max 7 dagar innan jag fick den! Så jag anser mig ha all rätt i världen att vara riktigt jävla förbannad!

Jaha... Och precis nu har jag, för första gången, fått ett mail från Elgiganten där de "beklagar den långa leveranstiden" (detta efter att jag ringt och klagat på den långa leveranstiden ca 10 gånger). De meddelar även att de väntar på att kreditupplysningen ska göras. De har haft FYRA JÄVLA VECKOR på sig att kontakta Tele2 och den som är ansvarig för att kontrollera de uppgifterna, men de väntar alltså tills telefonen äntligen kommer in, så att jag ska få vänta ytterligare några veckor. Att se till att ha allting klart när telefonjäveln till slut är färdig att skickas ut har förstås aldrig slagit dem. Nej, det vore ju för smidigt, och så kan vi ju inte ha det!

Jag HATAR Elgiganten just nu!

Mobiltelefon

Gaaaah!

Det var nu snart en månad sedan jag beställde min nya mobil från Elgiganten. Detta kunde jag till slut göra efter att först ha fått krångla med att gå till Skatteverket och anmäla att jag "återinvandrat" och sedan sitta och vänta på att det skulle registreras så att jag ens kunde FÖRSÖKA teckna ett abonnemang. När bekräftelsen på återinvandringen äntligen kommit slog Murphy's Law till lite och såg till att den telefon som jag hade bestämt mig för inte längre gick att få tag på i någon butik (eller via internet), så då fick jag börja leta på nytt. Även det tog sin lilla tid, eftersom jag inte ville ta första bästa telefon jag råkade ramla över på internet, och till slut bestämde jag mig så för en Nokia.
Jag letade så vidare efter bästa möjliga pris (jag ville absolut ha Comviq Kompis, på grund av att många vänner samt hela min familj har Tele2-Comviq), tillgänglighet och leveranstid, och såg att den fanns på Elgiganten, med ett abonnemang som passade mig bättre än det som fanns på Tele2s hemsida (lite lägre månadskostnad, men lite längre bindningstid, vilket i slutändan blev precis samma pris). Den stod som tillgänglig hos dem, och jag la in min beställning. På beställningsbekräftelsen stod det att telefonen skulle levereras till mig inom 2-7 dagar (jag antar att de menar arbetsdagar, som de alltid gör), vilket var bättre än det som angetts på Tele2, vilket var 1-2 veckor, så jag var mycket nöjd.
När det så gått en vecka och jag inte hört ett ljud (de skulle nämligen ringa mig för att få personnummer och liknande uppgifter för att kunna utföra en kreditkoll på mig och se om jag skulle få något abonnemang) ringde jag så upp dem för att kolla vad fan som hänt med min beställning. Kundtjänstpersonalen verkar då väldigt ställd och frågar mig om jag lagt in en förhandsbokning av telefonen i fråga, på vilket jag svarar att det har jag absolut inte gjort, eftersom det stod att den skulle finnas i lager hos dem och vara hos mig inom ca en vecka. Stackarn i luren säger då att han inte har mer info, men lovar att han ska kolla upp det och att de ska höra av sig inom några dagar.
När jag hör av dem igen blir jag i princip dumförklarad av en tjej som ringer och menar att "den där telefonen har ju inte kommit ut till våra butiker än, så det var bara en förhandsbeställning". Att jag påpekar att telefonen stod som "finns i lager" och dessutom nämner vilken leveranstid de lovat mig hjälper inte, utan hon tycker att jag är dum i huvudet.
Det här var några veckor sedan, och jag har ringt dem flera gånger och frågat när telefonen skulle komma in, och de har varje gång sagt "i nästa vecka" eller "om några dagar" och lovat att jag ska få den snart, och när inget hänt har jag ringt igen, och igen, och igen.

Och så äntligen! Idag ringde jag för femtioelfte gången och kollade när telefonen skulle komma in, och nu sa den underbare lille pojken i kundtjänst att den har kommit in! Den skulle förmodligen komma iväg med försändelserna redan idag, men senast imorgon (sa han), och han sa att jag helt klart kommer få den innan påskhelgen.
Vore det inte för att telefonen är SOOO pretty så skulle jag ha bett dem köra upp den någonstans för längesedan. Dessvärre vill jag ju verkligen ha den, och den har inte kommit till någon annan butik här i närheten heller, så det har bara varit att vänta.

Men snart verkar det som att jag har den, så då blir det till att förmedla mit nya nummer till alla jag känner :p