Flygresa

Idag är det 2 (TVÅ!) veckor kvar till min stora avfärd.
Som ni kanske såg så var helgen en väldigt orolig tid, då jag fick se att min flygbiljett var bokad från Köpenhamn. Idag har jag pratat med miss M på STS, och hon har nu kontaktat AuPairCare, som bokade biljetten, och sagt till dem att de måste boka om biljetten. Så det verkar som att det kommer lösa sig.
Jag misstänkte att biljetten var bokad från USA. Det ser väl kanske inte så långt ut ner till Köpenhamn härifrån när man kollar på kartan, men vilken vettig svensk som helst vet att det är en bra bit från Västerås till Köpenhamn, så det kändes inte riktigt logiskt att någon från STS skulle ha gjort ett sånt misstag.
Men men, M ska höra av sig så fort hon får svar från APC, så jag får snart veta när jag ska flyga.

Pretty O!

Igår fick jag ett sött mail från mitt äldsta värdbarn. Det var så gulligt, hon skrev att hon är så excited att jag ska komma dit och att hon ser jättemycket fram emot det kommande året. Jag blev så glad! Väldigt mycket av min nervositet inför att träffa dem släppte när jag läste mailet, eftersom det bekräftade att barnen också ser fram emot att jag ska komma, det är inte bara Dawn som tycker att jag verkar bra.


Vad gäller resten av livet så känns det lite surt just nu, eftersom jag är jätteförkyld och därför inte kan gå på en fest ikväll som jag sett fram emot... Känns pissigt, men vad gör man när man är sjuk? Jag måste spara mina krafter inför nästa vecka, eftersom jag har två avskedsfester samt flyttning att se fram emot då. Inte en bra idé att vara sjuk och jättetrött när man ska bära flyttkartonger.

Nej du, nu ska jag ladda upp genom att kolla på slutet av finalen i Hell's Kitchen, och sedan ska jag släpa mig iväg för att göra jobbig men väldigt nödvändig handling på MAXI...

Ambassad - sammanfattning

Det har varit en lång dag i Stockholm för mig och Malou idag, men jag ska försöka sammanfatta den kort...

05.00 - Vaknade
05.05-06.15 - Duschade, gjorde mig i ordning, dubbelkollade alla visumspapper, packade i ordning min väska och gick med Lisa.
06.20 - Malou och hennes kära mor kom och hämtade mig coh vi åkte till stationen, i god tid för att hinna med tåget som skulle gå 06.54.
06.54 - Missar tåget på grund av fel information på skyltarna.
07.15 - Tar nästa tåg som gick (tack och lov för tät morgontrafik)
08.10 - Går av på Centralstationen och låser in all elektronik i ett förvaringsskåp där.
08.20-08.30 - Tar en taxi till Amerikanska ambassaden
ca 09.30 - Kommer in i byggnaden efter en timme i kö utanför ambassaden.
ca 11.05 - Kommer ut från ambassaden efter massor med väntan och en minuts samtal med visumspersonalen (de tog mina fingeravtryck! I felt like a criminal! :P).
11.10 - Vi tar en taxi tillbaka till Centralstationen för att hämta ut våra telefoner och iPods.
11.45 - Lunch! Mongoliskt = mums!
ca 12.20 - Vi drar vidare mot Motormännen för att fixa våra internationella körkort
12.45 - Vi lämnar handlingarna hos Motormännen och drar oss tillbaka mot Centralstationen för att förhoppningsvis hinna med tåget som går 13.07.
13.08 - Vi missar tåget precis, på grund av att folk krånglade vid biljett-automaten.
14.07 - Vi lämnar Stockholm. Nu börjar vi känna av den tidiga morgonen och alldeles för lite sömn och samtalsämnena börjar spåra ur. Ett återkommande ämne var Johnny Depp indränkt i glass och chokladsås, bryggandes kaffe.
15.00 - Tillbaka i Västerås och nu är samtalsämnena inte längre på mänsklig nivå. Jag ber om ursäkt till alla som råkade sätta sig på samma buss som oss på vägen hem...

Nu är jag äntligen hemm igen, och fullkomligt slut i hela kroppen. Det blir en tidig kväll ikväll, och imorgon är det dags att ta emot Bostad Västerås för inspektion av lägenheten. Ska bli intressant att se vad de har att säga om mina trasiga tapeter... Kattjävel!

Ambassad-förberedelser

Imorgon är det dags för mig och Mothlynx att dra oss in till den kungliga hufvudstaden och gå till Amerikanska Ambassaden. Gårdagen gick därför åt till att springa runt i centrum och uträtta diverse ärenden inför det besöket.
Först gick vi till Skatteverket för att hämta ut ett personbevis och lämna in besked om att vi lämnar landet. Dessvärre stod det någon där som skulle registrera namnet på sin nyfödde son och inte verkade ha bestämt vad han skulle heta, för han stod i samma lucka under hela tiden som vi var där, över en timme. Så vi andra fick vänta evigheter på att få uträtta det vi skulle göra, men till slut kom vi i alla fall därifrån.
Sedan bar det av mot centrum igen för att ta bilder, köpa massor med frimärken, betala in avgiften (och få kvittot på att vi betalt), samt uträtta lite andra ärenden.
Till sist åkte vi hem till Malou och skrev ut alla papper vi behövde, och fyllde i det vi behövde. Det var inte helt lätt att komma ihåg exakt vilka länder man varit i under de senaste tio åren, och vilka år varje resa var. För första gången var jag glad för att jag inte har rest så mycket :P
Anywho... Håll en tumme imorgon för att ambassad-folket tycker om mig och inte tror att jag är en terrorist ;)

Hjäääälp!

Jag börjar få lite lätt ångest över vad jag ska köpa för presenter till min familj. Visst, det är 1½ månad kvar tills jag ska åka, men tiden går fort och jag har mycket jag ska hinna med under den tiden, så det känns bäst att ta tag i allt så fort som möjligt.
Finns det någon av er som har ett bra tips på vad man kan ge för present till en 8-årig pojke och en 12-årig flicka? Pojken tycker om fotboll, att spela X-box och han är med i the Boy Scouts. Flickan spelar fotboll och rider, och hon är precis i den åldern då pojkar och smink blir intressant :P Hon tycker även om att sy.
Till min minsting, flicka på 4 år, har jag i stort sett bestämt mig för vad jag ska köpa, nämligen en Bamse-nalle. Jag älskade mjuk-djur när jag var i den åldern (och gör det fortfarande) så jag tror och hoppas att hon också gör det.
Till hela familjentänker jag köpa en bok om Sverige (de ska också få ut något av kultur-utbytet) och en Dalahäst eller Ludvika-häst. Dalahäst känns rätt så uttjatat för mig, men de har förmodligen ingen sedan tidigare, så det kan vara en kul grej för dem.
Jag vet inte riktigt om jag ska köpa något mer, specifikt till föräldrarna. Jag vet inte så mycket om pappan egentligen, eftersom jag haft all kontakt via mamman. Jag vet att han verkligen brinner för det här med alternativa energikällor och sätt att spara energi, men mycket mer än så är det inte. Känns som att det är svårt att hitta på en present baserat på den kunskapen...
Jag skulle ju alltid kunna köpa ett smycke eller liknande till mamman, det brukar ju oftast vara uppskattat. Något svenskt märke då, såklart. Dessvärre brukar ju smycken (åtminstone de som är fina nog för att jag skulle vilja ge bort dem) vara lite för dyra för den budget jag har för presenter.

Snälla, hjälp mig komma på något!

New Jersey hotel

Jag fick en fin länk av Dawn igår, till hotellet där jag kommer bo under min introduktionskurs 14-17 juli. Det såg riktigt tjusigt ut, måste jag säga. Jag är ingen van hotellmänniska, men i mina ögon ser det då trevligt ut.





Jag har fått ett mail från familjen Ds tidigare au pair, som jag mailade i förra veckan, innan vi besämt för att matcha. Jag hade några frågor jag ville ha svar på, och hon har nu besvarat allihop, och jag har fått precis de svar jag önskade mig på allihop. Det känns med andra ord bara ännu bättre inför att åka till Ds i sommar. :)

Jag är fruktansvärt trött efter att ha stressläst och skyndat ihop en halvdan presentation om Dennis Lehane. Det gick fort, men så blev det ju inte bra heller...
Nu är jag hur som helst helt slut i skallen, så det blir till att ta en promenad med Lisa och sedan gå och lägga sig. Jag ska ju orka gå på Bergqvist och Sauk imorgon kväll! :)

Bajj bajj!

Uppsägningar

Nu känns det verkligen som att jag har börjat förbereda min flytt från Västerås och mot Augusta. Jag ringde nämligen runt och sa upp en del abonnemang idag, samt min lägenhet (fast där behöver jag ju även lämna in en skriftlig uppsägning, som jag tänkte gå dit med på torsdag, efter lektionen). Det känns bra att komma igång ordentligt med förberedelserna inför flytten. Nu ska jag bara börja packa snart också, så kommer det verkligen kännas att jag är på G.
Jag har letat runt en hel del efter andra som jobbar som au pair i USA för tillfället, eller som ska åka dit ungefär samtidigt som jag. Det skulle vara så skönt att få dela erfarenheter och funderingar med någon som gör samma sak som jag. Jag har ju Malou, vilket känns super, men det skulle vara roligt att lära känna någon som kommer finnas i ungefär samma område som mig. Det kommer ju ändå vara ca 115 mil mellan mig och Malou, så det är ju knappast inpå husknuten...
Vi får se hur det går med letandet, jag håller er uppdaterade!

A match is made!

Nu är det bestämt, jag ska till New Jersey och familjen D!
Jag pratade med Dawn D i fredags, vilket kändes toppen och hon var jättetrevlig. Igår så fick jag så ett mail från henne där hon officiellt bjöd in mig till dem i mitten av juli. Så då bestämde jag mig! Jag ska åka dit den 14 juli, först tillbringa tre dagar på introduktion och sedan åka till familjen den 17 juli. Två dagar senare ska vi tydligen åka iväg på semester allihop tillsammans, vilket de gör varje sommar. Det kommer bli ett härligt tillfälle att lära känna familjen, och barnen i synnerhet.
Det känns verkligen toppen att det är bestämt! Nu är det bara att vänta på att få informationen om hur jag ska söka visum, fixa mitt internationella körkort och sedan bär det snart av!

Wiiiieee!

Confusion!

Jag har fått ett mail från familjen D!
De är fortfarande intresserade!
Nu har ju jag börjat bli väldigt intresserad av familjen C... Men D verkade ju så perfekta redan från början, och de bor ju på helt rätt ställe!

GAAH!
Aja, jag ska svara på det här mailet och så får vi se vad som händer...

The Cs part 2

Jag har mailat med Debbie C sedan i måndags, och jag blir alltmer förtjust i familjen! Debbie är väldigt trevlig och verkar väldigt förstående angående min oro över att bränna sönder mig i Kaliforniens sol och allt annat. Jag har även mailat lite med deras nuvarande au pair, Laura från Tyskland, och hon har bara positiva saker att säga om familjen. Pojken, Julian, verkar superhärlig och är tydligen ett litet energiknippe. Han älskar att ta långa promenader, simma, cykla och hoppa studsmatta ute i trädgården. Det blir helt enkelt att vara väldigt aktiv under mitt au pair-år, och det skulle jag väl knappast må dåligt av.
Jag har inte pratat med pappan, Jason, än så jag vet inte så mycket om honom. Men Laura sa att han är precis lika trevlig som Debbie och att båda två är väldigt förstående vad gäller hemlängtan och andra saker som kan vara jobbigt när man kommer dit.
Debbie ska ringa mig på söndag, och då hoppas jag på att få prata med Jason också, så att jag kan bilda mig en egen uppfattning om vem han är. Hur som helst så ska vi fortsätta maila hela veckan, så att vi får veta lite mer om varandra även innan vi pratar på telefon.

Jag hör av mig om fortsättningen på äventyret!

The Cs

Familjen D har inte hört av sig, så det verkar som att de hittat någon som de gillade bättre. But that's not the end of the world. En ny familj har nämligen anmält sig som intresserade av mig!
De var inte så utförliga i sitt brev, så jag vet inte så väldigt mycket om dem, förutom att de bor i northern California, en timme från Sacramento.
Det är inte mitt förstahandsval vad gäller plats, men om de ringer och verkar jättetrevliga så kan jag självklart tänka om.
Jag är inte lika tok-exalterad den här gången, även om det självklart är roligt att någon mer har intresserat sig. Ds verkade ju så perfekta för mig, så det känns lite tråkigt att de inte hörde av sig. Jag försöker att inte hoppas för mycket på det här, så blir jag inte lika besviken om det visar sig att det inte känns bra eller inte blir något.

Over and out

The D's

Jag har blivit kontaktad av en familj! Det tog inte ens ett dygn! Familjen D i New Jersey har bokat in en intervju med mig, så de kommer höra av sig inom de närmaste två dygnen.
Jag vet inte om det blir något, såklart, men jag är så otroligt exalterad över att någon tagit kontakt med mig! De verkar dessutom bo på det ultimata stället för mig: i en mindre stad men bara en timme från New York City.
Det kan ju vara så att de bestämmer sig för att inte höra av sig alls, om de hittar någon annan som de tycker passar dem bättre. Oavsett hur det blir så känns det bra att någon har visat intresse. Jag har varit så nervös över allt det här eftersom det tog så lång tid innan jag blev skickad till matchningen. Nu känns det som att det nog ska kunna lösa sig trots allt.

I'm so excited!

Jante in action

Jag sitter och försöker få till ett personligt brev till min framtida värdfamilj, men det är inte så lätt som man kan tro.
Jag har inga som helst problem med att uttrycka mig på engelska, och jag har en viss fallenhet för att skriva (särskilt när det är om ämnen som jag känner mig insatt i, och jag tror minsann att jag är ganska insatt i mig själv), men ändå är det supersvårt att få till något som verkligen känns bra.
Anledningen stavas J-A-N-T-E-L-A-G-E-N.
Jag ska skriva om sånt som jag är bra på och varför just jag ska få komma in i deras familj. Ja, kort och gott sälja in mig själv. Det är inte helt lätt för en svensk i allmänhet, och för någon som är uppvuxen i en liten bruksort i synnerhet. Där ska man verkligen inte gå runt och tro att man är något, och man ska absolut inte prata om att man är bra på något. I dagens sekulariserade samhälle är det inte många som bryr sig om dödssynderna, men även om man hade gjort det så skulle det här ändå vara en större synd i mångas ögon.

Hur som helst... Det är helt enkelt väldigt svårt att skriva om sig själv som världens bästa människa. Jag har på senare tid blivit lite bättre på att kunna se mina bra sidor och framhäva dem, men det är ändå svårt att hitta någon sorts balans. Det känns som att jag sitter och skryter något extremt för att jag nämner att jag är omtyckt av barn och att jag fick bra betyg på gymnasiet...

Anywho... Det är mitt största problem, men jag har också svårt att få fram andra saker som de frågar efter: personality and values.
Hur ska man skapa en känsla av ens personlighet och värderingar i ett ynka brev? "Hej, jag heter Carin. Jag är väldigt öppensinnad och ambitiös. Jag har dålig (och ibland ganska morbid) humor, jag tycker inte om homofober eller rasister och jag håller på med musik. Take it or leave it!"

Skulle inte tro det

Au pair

USA-resan känns allt närmare och inom räckhåll.
Jag och Malou var på intervju i Stockholm i onsdags, för att bli lite språktestade, berätta om oss själva och vad vi förväntar oss av vårt år i USA. Allt gick superbra, men det drog ut på tiden ganska ordentligt.
Igår fick jag så ett mail med meddelandet att jag nu är officiellt antagen till STS's Au pair-program. Redan när jag anmälde mig kände jag mig säker på att bli antagen. Jag menar, vad skulle de kunna klaga på? Jag har gått ut gymnasiet, med väldigt bra betyg; jag har läst engelska på MDH i snart två år; jag har tagit hand om barn på olika sätt, osv osv. Det kändes inte som att det borde vara något problem, MEN lite lätt nojjig och paraniod som jag är så fick jag för mig att de skulle tolka något av mina svar som att jag är fullständigt psykstörd och förmodligen skulle ha ihjäl barnen. SÅ jag har inbillat mig att jag inte skulle bli antagen av någon förunderlig anledning, så därför var det skönt att få bekräftat att jag är godkänd.
Nu är det så dags för allt krångel med alla handlingar som ska in. Jag måste erkänna att jag blir oerhört förvirrad av allt sånt där. Det är så många saker som ska skickas in till så många olika ställen så jag blir alldeles snurrig i huvudet. Jag ska skriva ett mail till min kontaktperson på STS och fråga lite om vad jag egentligen ska göra, för annars kommer allt bara att bli ... PHRUÄÄH! ni förstår vad jag menar...

IBS-mässa

Idag åkte jag och Malou till IBS-mässan på Sheraton i Sthlm. Jag känner mig egentligen inte så väldigt motiverad att åka utomlands och plugga i ett år, eftersom det är så fruktansvärt dyrt. Det känns inte så lockande att behöva ta ett lån för att åka ut och plugga och där fortsätta ta ännu fler lån, via CSN.
Anywho... Vi gick runt och kikade lite på de skolor och utbildningar som verkade intressanta, och jag började bli mer och mer sugen på att åka ut. Det skulle vara en så bra erfarenhet att ha med sig i bagaget när jag ska gå vidare med journalist-studierna, och så småningom (förhoppningsvis) jobba som journalist. När vi så till slut hade kollat på allt som intresserade oss så gick vi, av en ren impuls egentligen, fram till bordet med information om att jobba som au pair. Ingen av oss var väl så fruktansvärt intresserade av att verkligen åka till USA på det viset, men det skadar ju inte att få information.
Kort och gott, vi fastnade vid det bordet och pratade med de båda informatörerna i runt 40 minuter, och när vi gick ifrån Sheraton hade vi båda anmält oss som au pairer! Vi åker i sommar! Det lät helt enkelt så otroligt bra! Ca 6500 är allt vi behöver betala, så får vi visum i ett år, boende, mat, resa tur och retur till familjen, tre dagars utbildning i New York(!), $500 i studiebidrag från familjen vi jobbar för, ca $180/vecka till fickpengar och full sjukförsäkring. Helt otroligt! Dessutom får vi betald semester i två veckor under året, en ledig helg i månaden och möjlighet att stanna kvar en månad efter att vi jobbat klart, bara för att resa runt. Och vi har en övre gräns på 45 arbetstimmar/vecka, vilket motsvarar 5½ arbetsdag.
Det är helt otroligt! Gaah! I'm so excited!
Biljana, Henriette och Johanna! Nu tar ni och hänger på det här ni också! Fatta vad underbart roligt vi skulle ha det om vi var där samtidigt, ordnade våra ledigheter så att vi kan träffas och åka till New York, Los Angeles eller... var som helst!
WIIIE!! :)

Lisa

Efter mycket tittande på hemsidor för organisationer som omplacerar hundar så har jag hittat en jättesöt liten söt tik som jag blivit alldeles kär i: Lisa. Hon är en före detta gatuhund från Rumänien och hon verkar underbar. Jag har funderat fram och tillbaka och jag har i stort sett bestämt mig för att adoptera henne. Det jag väntar på nu är att jag ska ha råd att betala bokningsavgiften till Hundhjälpen, så att vi kan börja planera hennes resa hit. Jag måste se till att jag kan vara hemma dygnet runt de första dagarna, och efter det måste jag se till så att någon annan kan passa henne under de timmar jag måste till skolan och liknande, så det kan bli ett pusslande innan vi hittar någon dag som kan passa att ta henne hit.
Det ordnar sig säkert på något vis! Jag hoppas bara på att ingen annan hinner boka henne medan jag väntar på att jag ska få mina nedrans CSN-pengar... Det skulle kännas för jävligt om någon "tog henne" mitt framför näsan på mig bara för att csn är sega.