This sucks, dude!

Officiellt jobbar jag inte just nu, eftersom flickorna sover.
Men jag kan inte lamna huset, da jag ar ensam med dem.
Jag ar alltsa fast i nagot mittimellan-helvete for au pairer. Fastlast i huset, men kan enligt pappan inte rakna det till mina timmar for veckan. Kanns riktigt surt, maste jag saga. Sarskilt eftersom de andra ar pa karaoke pa Moe's och har roligt, och jag vill vara dar istallet.

Imorgon ska jag i alla fall se till att fa hit lite folk, sa att vi kan ha lite skojsigt. Jag skickade precis ivag ett mail till vardmamman for att lata henne veta, sa att hon inte tycker att jag drar in framlingar i huset nar hon ar borta.
Jag hoppas pa att Malou och Jenny kan sova kvar har ocksa. Det kanns inte speciellt lockande att vara ensam i huset under natten. Var det i lordags forra helgen, och det var fanimej inte skoj. Jag har tittat pa alldeles for manga skrackfilmer for att kanna mig bekvam ensam i ett stort hus pa natterna. Dessutom har huset manga olika ingangar, varav flera ar glasdorrar som latt skulle kunna slas sonder om nagon ville komma in... Need I say more?

En bra sak, forresten! Jag fick veta fran "vardpappan" ("VP") idag att jag kan spela iPod i min bil! Det finns tydligen nagon liten kabel/sladd-sak som jag kan koppla in i min iPod och sa spelas den i hogtalarsystemet. Det betyder att jag inte behover branna ut en massa CDs (som jag anda kommer tappa bort efter tva timmar), are int bra sa sag?! :)
Det gjorde mig LIIIIITE lyckligare ikvall.


Idag har jag for ovrigt varit ledig i princip hela dagen, sa jag passade pa att traffa brudarna for lunch pa Noodles, samt lite "shopping" pa Brookfield Square (ingen kopte nagot, men Malou bytte ett par byxor och Elli lamnade tillbaka en troja). Efter det var Elli och Malou (ser ni, jag skrev inte ert nya kollektiva smeknamn, ar jag inte snall?) trakiga och akte hem, medan jag och Jenny drog oss mot Caribou Coffee pa Bluemound. Dar satt vi i nagra timmar, smuttade pa vart kaffe (vi hade varsitt, delade inte) och pratade om hundar, bajs, vagbelysning, och sex. En harlig kombination av samtalsamnen, med andra ord.
Jag kom hem lagom till nar "VP" och flickorna akte ut for en middag pa Applesbee's, vilken de inte kom tillbaka fran forran narmare 8-tiden, vilket betyder att jag hade kunnat stanna langre, alternativt foljt med hem till Jenny, istallet for att ha sett till att vara hemma till 7, da jag fatt i uppgift att jag skulle borja jobba... "VP" ar trevlig och allt sant, och han har varit valdigt hjalpsam med flytt och allt sant, men jag maste saga att jag ar VALDIGT glad over att det inte ar honom jag normalt jobbar med. Han ar alldeles for mycket av en tidsoptimist for min smak. Han har nog inte hallt nagon tid som han gett mig hittills, och det fungerar inte for mig. Jag tror inte att han skulle bli alltfor glad om hans chef sa att han skulle borja jobba kl 8AM, och nar han kommer dit pa morgonen far han veta att han inte behovs forran 1,5-2 timmar senare...
Nar jag kom hem ikvall hade han forresten kort igang en knappt halvfull maskin med disk, dar han bland annat stallt in en valdigt skitig gryta... Is it me, or is that just plain wrong?

Aja, snart ar Vardmamman tillbaka, och da hoppas jag att allt ska vara tillbaka till lite mer normala, mer planerade former.

Veckan som gått

Vad som hänt i veckan? Hmm... Ungefär ingenting.
Det enda vettiga jag har gjort är att ha åkt till ambassaden för att fixa visum, för övrigt har jag bara tagit det oförskämt lugnt hela veckan. Det är också därför jag inte skrivit något. Det kändes helt enkelt onödigt att skriva "ingenting händer" varje dag...
Anywho... Jag har faktiskt gjort klart mitt Pre-Departure Project också, så NÅGOT vettigt har jag i alla fall gjort. Men inte fan kändes det så. Det är nog det minst seriösa arbete jag gjort sedan mellanstadiet. Och ändå har jag gjort lite mer än vad exemplet visade. Jag var tvungen, för att göra det LITE underhållande att skriva skiten.

Miso bored

Jag känner mig så fruktansvärt understimulerad för tillfället. Jag behöver få vara lite kreativ. De senaste två veckorna eller så har jag sysselsatt mig med att sticka ett linne, men nu när det är färdigt (förutom att sy fast axelbanden och hitta några knappar till desamma) har jag inget vettigt att hitta på.
Visst, jag skulle kunna sy något med några av lapparna jag har i klädkammaren, men jag känner inte att jag vill ägna mig åt att sy just nu. Jag känner för att skriva. Något kreativt. Göra efterforskningar, planera upplägg, fundera på formuleringar och såna saker. Jag saknar skrivandet.

Jag har fortfarande kvar mina författardrömmar, som jag nog alltid haft. Jag önskar så att jag kunde skriva en historia, komma på en historia, låta en historia komma till mig. Något som underhåller, berör eller upprör. Men jag kan inte. Jag har försökt många gånger, men det verkar inte som att det passar mig, helt enkelt.
Jag har knappast några Nobelpris-ambitioner, jag skulle nöja mig med en naiv, fånig tonårsroman om det var så, men inte ens det kan jag kläcka ur mig. Det känns som att jag har idéer som skulle kunna fungera, men jag får inte ner dem på papper på ett vettigt sätt.
Frustration, frustration, frustration...
Och jag ska bli journalist. Är det verkligen en bra idé att utbilda sig till ett yrke där jag förmodligen måste ägna mig väldigt mycket åt skrivande om jag inte ens får ner något fiktivt på papper?
BLÄ!