Läraren Arvo

Ja, jag vet att jag inte skrivit på jättelänge. Har inte orkat. Har inte brytt mig.

Snabb uppdatering:
Snart är jag klar med första kursen i ryska.
Franskan går åt helvete.
Jag har fått ett jobb.
Jag har varit i Västerås.

Nog med uppdatering, vidare till det jag tänkte skriva om:

Ikväll, när jag läste en diskussion på ett forum kom jag att tänka på en av mina bästa lärare någonsin. Närmare bestämt på hur han hjälpte mig en gång i slutet av ettan på gymnasiet, genom ett experiment i klassen.

Jag har haft en del riktigt jobbiga perioder (kalla det depressioner om ni vill, jag vet inte vad man ska kalla fanskapet), och en av de jobbigaste var just i början på gymnasiet. Jag gick till kuratorer, skolsystrar, blev skickad till ungdomspsykologer, Valla (Ludvika-folk vet vad jag pratar om: dit går alla "svåra" tonåringar i kommunen och pratar med psykologer om "vad som är fel på dem"), men det tycktes inte hjälpa. Hur som helst så tog jag mig ur skiten till slut, så jag ska inte dra för mycket i det just nu.

Som sagt, den här läraren hjälpte mig väldigt mycket när det var som allra jobbigast, och han gjorde det genom ett psykologiskt experiment i klassen.

När jag och några andra i klassen var sjuka gav han instruktioner till de närvarande att vid nästa lektion skulle ett experiment utföras. Han förklarade för dem vad det dick ut på och vad deras roll i det hela skulle vara. Vi som inte var med under den lektionen fick under inga omständigheter veta något om det, och alla tog detta på allvar då den här läraren var oerhört omtyckt av (nästan) alla i klassen.

Så, nästa lektion inledde han med att rita upp ett horisontalt streck på tavlan. Sedan frågade han alla elever, en efter en, hur långt de trodde att strecket var. Jag var en av de som satt längst bak i klassrummet just då, och var således även en av de sista att bli tillfrågad, så jag fick höra vad alla andra trodde innan det var min tur att yttra mig.
Efter att ha försökt jämföra strecket med lärarens längd, var min tanke att det var runt 60 cm långt. Jag visste också att jag har (eller åtminstone hade :P) ett relativt bra ögonmått, så jag borde därför inte varit helt fel ute, även på det avståndet. Därför blev jag oerhört förvånad, och väldigt irriterad, när de andra svarade att strecket var 98 cm, 105 cm, 92 cm, osv osv. Irritationen övergick efter ett tag i en viss osäkerhet, och när det väl var min tur att svara hade jag lagt på 10 cm på min ursprungliga tanke och svarade att strecket nog var 70 cm långt.
Då förklarade läraren vad experimentet hade gått ut på.
Han hade ju såklart gett resten av klassen instruktioner att säga att strecket var 90-110 cm långt, fast det i själva verket bara var strax över 50. Och han hade utfört det här experimentet för min skull. Han visste att jag mådde väldigt dåligt, och han ville på något vis visa för mig att jag var starkare/modigare/mer självständig än jag själv trodde just då, och han kände på sig att jag skulle vara den enda i klassen som faktiskt "sa emot" de andra. Och faktum är att de andra som varit frånvarande när han gav instruktionerna faktiskt höll med resten av klassen om att strecket var 90-110 cm långt.

Det låter väldigt fånigt när jag skriver om det, känner jag, men just där och då betydde det jättemycket. Dels för att jag hade bevisat för mig själv att jag vågade tro på mig själv tillräckligt mycket för att inte vika mig för majoriteten (även om jag gav efter 10 cm), men allra mest för att han hade gjort så klart att han trodde på mig.

Nu var det väl inte bara tack vare ett experiment som jag började må bättre, men jag känner att det var ett viktigt steg på vägen. Ett tecken på hur viktigt det faktiskt var för mig är väl att jag fortfarande kommer ihåg händelsen så tydligt, trots att det är över fem år sedan det hände.

Teachers - can't stand them and it's frowned upon to strangle them

Jag har äntligen fått tillbaka min hemtenta. Alla andra fick den måndag förra veckan, och jag blev väldigt nervös över att det dröjde så länge för min att komma tillbaka. När det dröjer mycket längre än andra så kan det betyda att den inte är godkänd, eftersom de inte vill underkänna någon för enkelt, utan istället tar flera extra kollar. Igår fick jag så ett mail från vår kära lärare där hon bad om ursäkt för att det dröjt så länge. Hon hade tydligen glömt att ladda upp min, trots att den var klar samtidigt som alla andras. Tack för det!

Hur som helst... Det gick bra på hemtentan, vilket kändes SÅÅÅ skönt! VG! Wohoo! I rock! Med tanke på att jag inte hade läst klart några av böckerna jag skrev om (bland annat den som jag fick högsta poäng på! :P) så kändes det extra bra. Däremot var några av hennes kommentarer lite konstiga, då hon klagade på att svaren var för korta. Men när vi fått instruktioner att svaren ska vara 150-250 ord och jag skrivit runt 210-230 på de flesta så kan väl inte det vara för lite? Men men... Hon har gjort liknande grejer tidigare. Hon skrev dessutom samma sak på en kompis tenta, och hon hade till och med skrivit lite mer än 250 ord på vissa svar. Konstig lärare helt enkelt...

Furthermore, den kära läraren har nu gett mig betyg i alla delar på kursen: Inlämningsuppgift/Essay 2,5 p - G
Deltagande i/Förberedelse för lektioner 2,5 p VG
Hemtenta 2,5 p - VG

Det här resultatet fick hon till det sammanlagda betyget G. Jag förstår inte riktigt hur hon tänkte där... Jag har fått VG på en majoritet av momenten, borde jag då inte få ett VG i sammanfattat betyg? Särskilt eftersom det G jag fick var ett väldigt starkt sådant, bara 0,5 p (av 10) från VG.
Jag har mailat läraren för att kolla vad det beror på. Det kan vara så att man måste ha VG på 100% för att få VG, men det brukar inte vara fallet, så det här känns väldigt konstigt.
Anywho... Jag hoppas verkligen att det här löser sig snabbt, så att jag får veta vad det beror på, om inte annat.

Jag ber om ursäkt...

Jag har varit väldigt dålig på att blogga på sistone. Jag har ju faktiskt inte bloggat alls sedan i oktober, så jag borde faktiskt skämmas...
Jag har ingen bättre ursäkt än att jag inte har känt att jag har haft tid/ork/ro att skriva något här, eftersom jag har varit så stressad över att få klart min C-uppsats (drog på mig ännu en omgång magkatarr gjorda jag på kuppen). Men nu är den klar, och jag hoppas att jag kommer ha tid att vara här lite oftare igen.
Lite uppdatering sedan sist: Jag fick inte U på hemtentan (WIIIEE!) och, tro't eller ej, jag lyckades med ett VG på Discourse, trots allt... Jag förstår inte hur jag gjorde det, eftersom jag var fruktansvärt missnöjd med hemtentan (se förra inlägget :P) och inte speciellt nöjd med uppsatsen heller. Dessutom tyckte jag att jag gjort fruktansvärt dåligt ifrån mig på lektionerna, så jag var övertygad om att det var kört. Jag funderar på om mamma åkte och hotade Diane med stryk om hon inte gav mig VG, för det kom som en väldig chock.
C-uppsatsen skickade jag (ÄNTLIGEN!) in i fredags kväll, hela tre dagar före deadline. Det har nog aldrig hänt förut i Carin Erikssons historia... Jag brukar ju alltid skicka in allt en minut för deadline. Tidigast. Hur som helst, så känner jag mig nöjd med min uppsats, och nu väntar jag bara på ventilationsseminariet. Jag är oerhört tacksam att jag fick Thorsten som handledare, för han har skött sitt jobb exemplariskt. Gett bra, tydliga kommentarer (till skillnad från vad de flesta lärarna gör) och alltid svarat jättefort på mina mail (till skillnad från Malou och Biljana's handledare. Det borde vara spöstraff på sånt!). Hade det inte varit för att han faktiskt har gjort sitt jobb så skulle jag nog inte hunnit klart i tid.

En rolig sak som hände förra veckan (och som jag lovade att blogga om: Jag sa aldrig NÄR, Malou och Billie :P)
Jag, Malou och Billie hade vinkväll (med inslag av godis, chips och andra onyttigheter). Vi hade varit nere och handlat, men när vi kom hem så insåg Malou att hon glömt köpa cigaretter, och ingen av oss hade någon lust att gå ner till affären igen (även om det bara är några hundra meter), så när vi ringde och beställde pizza så kom vi på den briljanta idén att fråga pizza-killen om han kunde köpa med sig ett paket cigaretter på vägen. Svaret jag fick var ett gapskratt och "är du SÅ lat?". Vad säga? "JA!" Anywho, när pizzan så kom efter närmare en timme så hade killen mycket riktigt med sig ett paket cigaretter...
Han fick extra mycket dricks :P

Så här i efterhand verkar det inte lika roligt, men just då var det fruktansvärt hysteriskt (kan berott på vinet). Jag tror att jag ska om de kan köpa med sig mjölk, bröd och ost nästa gång jag beställer pizza. Kul att veta var gränsen går :P

Nu har jag nattsuddat alldeles för mycket! Dags att sova, så god natt allihop!