Thank you, Billie!

Det är bra med vänner!
Billie ringde nyssans och sa att de behövde en kundbokare på hennes nya jobb, och att chefen ville prata med mig. Helt plötsligt sitter jag och får ett jobberbjudande på ett jobb som jag inte ens sökt :P Kändes väldigt toppen, eftersom jag varit väldigt nervös över hur fan jag ska få ihop pengar till min avfärd mot Amerikat. Ingenting är såklart HELT klart än, men chefen (som jag för övrigt inte minns vad han heter, trots att han säkert sa det flera gånger) bad mig komma dit imorgon för att prata detaljer och skriva på papper, så det ser ju bra ut.
Helt plötsligt känns det LIIIITE mer hoppfullt!

Photoshop disasters

Jag hittade en ytterst oroande bild på PhotoshopDisasters igår. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, så jag låter er bedöma den själva istället:














Edit: Ju mer jag tittar på den, desto mer upprör den mig. Jag får kalla kårar av den där munnen... :S

Bloggar

Jag har på senaste tiden blivit halvt beroende av bloggar, och i synnerhet au pair-bloggar. Jag har strax över 20 stycken som jag har satt på bloggkoll, och går in och läser i stort sett varje dag. Vissa bloggar är trevliga att läsa, de är välskrivna och har ett roligt innehåll. Sedan finns det andra som oroar mig mer än de roar mig. Oroar mig för att jag blir chockad över hur dålig man kan vara på att uttrycka sig skriftligt. Oroar mig för att jag blir förvånad över hur självupptagen, ignorant och nedlåtande man kan vara.

Jaja, egentligen så borde jag väl sluta läsa de bloggar som irriterar mig. Dessvärre verkar jag ha något sjukligt behov av att bli irriterad och upprörd, så förmodligen kommer jag att fortsätta läsa skiten i alla fall, och bli mer och mer irriterad på mig själv också för varje gång jag går in och läser...

Back from our nation's capital

Så är jag tillbaka efter en kort tripp till vår kära hufvudstad. Jag och lilla Lisa-flisa for dit igår eftermiddag, eftersom pappa hade bestämt sig för att bjuda med mig på showen "I huvudet på Bergqvist & Sauk". Efter att jag lämnat Lisa i pappas lägenhet åkte jag tillbaka in till city, vi åt en trevlig middag på kulturhusets Panorama Café (med världens snålaste grekiska sallad) och sedan gav vi oss av mot Vasateatern.
Vi var båda exalterade över att få se Stefan Sauk och Kjell Bergqvist live, och vi hade höga förväntningar på kvällen. Ack så besvikna vi blev. De återanvände gamla sketcher, de nya skämten var inte bra de heller, och de drog sig inte ens för att sjunka till en så låg nivå som att driva med talfel. Det var verkligen inte vad jag hade hoppats på.

Förutom den dåliga showen så var det en obehaglig dag på ett annat sätt också, nämligen att jag läste i Metro om att en av hundarna från Hundhjälpen, där jag tog hem Lisa från, hade blivit diagnostiserad med en smittsam tumörsjukdom. Det kändes ju självklart inte alls roligt, eftersom det innebär att Lisa också skulle kunna vara smittad. Därför var jag väldigt orolig under i stort sett hela dagen och kvällen igår. Jag letade dock upp lite information om sjukdomen på internet, och det finns tydligen väldigt effektiv behandling, vilket de så klart inte berättade om i tidningen, där det lät som att hunden är dödsdömd om den skulle visa sig bära på sjukdomen. Den är dessutom inte väldigt smittsam, utan även det hade de blåst upp rejält i tidningarna.
Hur som helst så ska jag kontakta Hundhjälpen och försöka få någon garanti på att Lisa inte bär på sjukdomen. Om de inte kan ge mig det så vill jag undersöka Lisa, så att jag kan få bekräftat att hon är frisk. Jag har inte samvete att låta henne träffa andra hundar om det skulle kunna vara så att hon bär på sjukdomen, även om det är lätt att behandla den. Det kostar ju ändå med behandling.
Jaja, det kommer bli bra, men jag ser inte direkt fram emot att betala en räkning till veterinären... :-/

The Body Shop

Jag insåg igår att jag kommer bli knäpp om jag inte kommer få komma till någon Body Shop under min tid i USA. Var ska jag annars köpa mitt smink och mina parfymer? Jag inser ju att det är ett internationellt företag, alltså måste det ju finnas butiker även i USA, men det betyder ju inte att det finns någon i närheten av Augusta.
Så jag gav mig ut och sökte på deras hemsida, och upptäckte att det faktiskt finns en butik bara ca 35 minuter från Augusta. Miso happy! :D Jag kommer utan problem kunna åka dit och shoppa järnet när det så behövs! Det skadar ju inte heller att det alltid brukar vara billigare att handla på Body Shop om man befinner sig utanför Sverige. När jag var i London senast köpte jag i alla fall en ögonskugga för ca 200 kronor som brukar kosta det dubbla här hemma. Moahahaaa! Billigt smink! :P

New Jersey hotel

Jag fick en fin länk av Dawn igår, till hotellet där jag kommer bo under min introduktionskurs 14-17 juli. Det såg riktigt tjusigt ut, måste jag säga. Jag är ingen van hotellmänniska, men i mina ögon ser det då trevligt ut.





Jag har fått ett mail från familjen Ds tidigare au pair, som jag mailade i förra veckan, innan vi besämt för att matcha. Jag hade några frågor jag ville ha svar på, och hon har nu besvarat allihop, och jag har fått precis de svar jag önskade mig på allihop. Det känns med andra ord bara ännu bättre inför att åka till Ds i sommar. :)

Jag är fruktansvärt trött efter att ha stressläst och skyndat ihop en halvdan presentation om Dennis Lehane. Det gick fort, men så blev det ju inte bra heller...
Nu är jag hur som helst helt slut i skallen, så det blir till att ta en promenad med Lisa och sedan gå och lägga sig. Jag ska ju orka gå på Bergqvist och Sauk imorgon kväll! :)

Bajj bajj!

Nytt utseende

Som ni kanske märker så har jag gjort några ändringar på min blogg. Jag var så gudomligt trött på den! Jag var trött på färgen, jag var trött på namnet, jag var trött på allt.
Jag var in och kikade på några andra ställen, om jag eventuellt skulle starta upp en ny blogg någon annanstans, där jag har lite andra valmöjligheter vad gäller design och sånt. Dessvärre verkar det som att alla andra bloggar är superkrångliga vad gäller hur man skriver inlägg, redigerar dem osv. Det är långt mycket krångligare än vad det är här, så det känns definitivt inte värt besväret. Jag får helt enkelt stå ut med det här, vad det verkar.
Däremot vill jag verkligen ändra namn på skiten, men jag orkar inte komma på något nytt just nu. Finns det någon som har mer inspiration än jag som kan föreslå något klatschigt?

By the way, jag tror att jag ska ändra utseendet igen. Det här suger...

Ed: Jag tror att jag är nöjd med sidan som den är nu, men vi får se. Än kan jag ju ändra mig igen...

Infoga smart/rolig titel här

Ja, nu vet jag i alla fall att min mail fungerar som den ska. Det var helt enkelt så att ingen skrev till mig igår.
Jag har fått lite mer information från min kära värd-mamma, Dawn. Familjen känns bara bättre och bättre hela tiden. De har nu officiellt bjudit in Malou att komma och spendera en tid i deras hem för att vi ska kunna åka till New York City tillsammans och upptäcka, vilket känns väldigt bra. Det vore väldigt tråkigt om vi inte fick åka dit tillsammans åtminstone någon gång.
Jag har nu också fått veta att den äldsta dottern, Olivia, älskar att sy, vilket passar mig alldeles utmärkt! Hon gör precis som jag gjort många gånger, nämligen att ta ett gammalt plagg som man tröttnat på och göra om det till något roligare. Hon och jag kommer säkerligen spendera en hel del tid framför en symaskin och med att shoppa tyger och annat material.
Det ska bli så roligt att få träffa dem! De verkar så mysiga allihop! Jag kommer förmodligen få träffa hela deras släkt ganska snart efter att jag kommit dit också. Massor med systrar, mostrar, farbröder osv osv... Ska bli väldigt roligt, särskilt eftersom jag själv växt upp i en stor släkt, så det känns skönt att få ha någon sorts släkt-känsla även där.
I can't wait!

Jaja, tillbaka till dagens verklighet!
Jag sitter här med lätt ångest över att jag måste hinna läsa klart Mystic River, ett kapitel i läroboken samt hitta information om Dennis Lehane för mitt föredrag, allt innan imorgon. Jag känner mig lätt stressad, så att säga. Boken är bra, men ändå så går det väldigt långsamt fram, vilket känns ytterst frustrerande. Jag som brukade läsa så fort förut. Jag vet inte om jag helt plötsligt blivit långsammare eller om det bara är att jag TYCKER att jag blivit långsammare... Knepigt är det i alla fall.
Aja, jag har mycket att göra, så det är väl bäst att jag återgår till det...

People no likey me no more?

Jag känner mig helt plötsligt väldigt ignorerad. Jag har under de senaste veckorna fått massvis med mail varje dag och har haft problem med att hinna svara på alla, vilket jag definitivt har lärt mig att tycka om. Nu är det istället INGEN som mailar mig. Vad har hänt?
Jag börjar nästan fundera på om det är något fel på min mail. Jag skrev nämligen ett mail till Dawn igår kväll, som hon borde fått runt 17-tiden där, och hon brukar vara väldigt snabb med att svara. Nu har det gått runt... 20 timmar och jag har fortfarande inte fått något svar. Jag har inte heller fått mitt utlovade mail från min Area Director, med mailadresser till andra tjejer som kommer finnas i området samtidigt som jag. Det känns lite konstigt, faktiskt.
Jag ska kika om jag får fram mail från min andra adress... Om inte så vet jag i alla fall att det är något fel. Annars är jag väl bara mindre omtyckt för tillfället, helt enkelt. Det visar sig!

Uppsägningar

Nu känns det verkligen som att jag har börjat förbereda min flytt från Västerås och mot Augusta. Jag ringde nämligen runt och sa upp en del abonnemang idag, samt min lägenhet (fast där behöver jag ju även lämna in en skriftlig uppsägning, som jag tänkte gå dit med på torsdag, efter lektionen). Det känns bra att komma igång ordentligt med förberedelserna inför flytten. Nu ska jag bara börja packa snart också, så kommer det verkligen kännas att jag är på G.
Jag har letat runt en hel del efter andra som jobbar som au pair i USA för tillfället, eller som ska åka dit ungefär samtidigt som jag. Det skulle vara så skönt att få dela erfarenheter och funderingar med någon som gör samma sak som jag. Jag har ju Malou, vilket känns super, men det skulle vara roligt att lära känna någon som kommer finnas i ungefär samma område som mig. Det kommer ju ändå vara ca 115 mil mellan mig och Malou, så det är ju knappast inpå husknuten...
Vi får se hur det går med letandet, jag håller er uppdaterade!

Bajs

Var jag tvungen att välja att göra min presentation just nu på torsdag?
Jag blev precis tvungen att tacka nej till ett jobb på grund av att jag inte kunde närvara på första utbildningsdagen på torsdag. Det lät som ett bra jobb, som skulle hålla på i ca tre månader, dvs precis tills jag ska åka. Jag hade tjänat ihop bra med pengar som jag verkligen skulle behövt inför avresan.
Men men, det är väl så det är ibland... Men tråkigt känns det iaf. Jag skulle till och med ha fått tillgång till en egen bil som jag skulle fått använda även utanför jobbet... :(

A match is made!

Nu är det bestämt, jag ska till New Jersey och familjen D!
Jag pratade med Dawn D i fredags, vilket kändes toppen och hon var jättetrevlig. Igår så fick jag så ett mail från henne där hon officiellt bjöd in mig till dem i mitten av juli. Så då bestämde jag mig! Jag ska åka dit den 14 juli, först tillbringa tre dagar på introduktion och sedan åka till familjen den 17 juli. Två dagar senare ska vi tydligen åka iväg på semester allihop tillsammans, vilket de gör varje sommar. Det kommer bli ett härligt tillfälle att lära känna familjen, och barnen i synnerhet.
Det känns verkligen toppen att det är bestämt! Nu är det bara att vänta på att få informationen om hur jag ska söka visum, fixa mitt internationella körkort och sedan bär det snart av!

Wiiiieee!

Confusion!

Jag har fått ett mail från familjen D!
De är fortfarande intresserade!
Nu har ju jag börjat bli väldigt intresserad av familjen C... Men D verkade ju så perfekta redan från början, och de bor ju på helt rätt ställe!

GAAH!
Aja, jag ska svara på det här mailet och så får vi se vad som händer...

The Cs part 2

Jag har mailat med Debbie C sedan i måndags, och jag blir alltmer förtjust i familjen! Debbie är väldigt trevlig och verkar väldigt förstående angående min oro över att bränna sönder mig i Kaliforniens sol och allt annat. Jag har även mailat lite med deras nuvarande au pair, Laura från Tyskland, och hon har bara positiva saker att säga om familjen. Pojken, Julian, verkar superhärlig och är tydligen ett litet energiknippe. Han älskar att ta långa promenader, simma, cykla och hoppa studsmatta ute i trädgården. Det blir helt enkelt att vara väldigt aktiv under mitt au pair-år, och det skulle jag väl knappast må dåligt av.
Jag har inte pratat med pappan, Jason, än så jag vet inte så mycket om honom. Men Laura sa att han är precis lika trevlig som Debbie och att båda två är väldigt förstående vad gäller hemlängtan och andra saker som kan vara jobbigt när man kommer dit.
Debbie ska ringa mig på söndag, och då hoppas jag på att få prata med Jason också, så att jag kan bilda mig en egen uppfattning om vem han är. Hur som helst så ska vi fortsätta maila hela veckan, så att vi får veta lite mer om varandra även innan vi pratar på telefon.

Jag hör av mig om fortsättningen på äventyret!

The Cs

Familjen D har inte hört av sig, så det verkar som att de hittat någon som de gillade bättre. But that's not the end of the world. En ny familj har nämligen anmält sig som intresserade av mig!
De var inte så utförliga i sitt brev, så jag vet inte så väldigt mycket om dem, förutom att de bor i northern California, en timme från Sacramento.
Det är inte mitt förstahandsval vad gäller plats, men om de ringer och verkar jättetrevliga så kan jag självklart tänka om.
Jag är inte lika tok-exalterad den här gången, även om det självklart är roligt att någon mer har intresserat sig. Ds verkade ju så perfekta för mig, så det känns lite tråkigt att de inte hörde av sig. Jag försöker att inte hoppas för mycket på det här, så blir jag inte lika besviken om det visar sig att det inte känns bra eller inte blir något.

Over and out

The D's

Jag har blivit kontaktad av en familj! Det tog inte ens ett dygn! Familjen D i New Jersey har bokat in en intervju med mig, så de kommer höra av sig inom de närmaste två dygnen.
Jag vet inte om det blir något, såklart, men jag är så otroligt exalterad över att någon tagit kontakt med mig! De verkar dessutom bo på det ultimata stället för mig: i en mindre stad men bara en timme från New York City.
Det kan ju vara så att de bestämmer sig för att inte höra av sig alls, om de hittar någon annan som de tycker passar dem bättre. Oavsett hur det blir så känns det bra att någon har visat intresse. Jag har varit så nervös över allt det här eftersom det tog så lång tid innan jag blev skickad till matchningen. Nu känns det som att det nog ska kunna lösa sig trots allt.

I'm so excited!

Aupaircare, jordens segaste företag

Jag har nu ÄNTLIGEN blivit godkänd som au pair av Aupaircare. Mina handlingar har legat hos dem i nästan fyra veckor, vilket alltså betyder att familjerna som letar efter en au pair inte har kunnat se mig eller ta kontakt med mig. Det känns ju knappast jättebra, eftersom det nu inte är så väldigt lång tid kvar innan jag skulle vilja åka.
Men men, nu har de i alla fall äntligen tagit tag i mina grejer. Jag vet inte om det var på grund av mailet jag skickade till STS igår eller om det var en ren händelse som gjorde att det blev godkänt samma dag som jag skrev ett mail och frågade varför det tog så lång tid.
Jag har ändrat mitt senaste datum för avresa, eftersom det känns som att jag har större chans att få kontakt med en familj om jag öppnar upp mig lite för möjligheten att åka även senare. Så nu står det i mitten av oktober istället för sista augusti.

Blä blä, nu ska jag väl sluta beklaga mig och hoppas på att någon familj har förbarmande över mig snart så att jag kan få åka iväg i sommar ändå...

blödig.se

Jag borde inte titta på tv-program som är känslofulla. Det är inte bra för mina tårkanaler, de går på högvarv stackarna.
För tillfället tittar jag på "Spårlöst" på fyran, vilket definitivt är gjort för att få en att börja gråta. En 20-årig tjej har åkt till Japan för att hitta sin pappa, som hon aldrig träffat och som hon trodde inte ville ha med henne att göra, men upptäcker att han har tänkt en massa på henne och vill träffa henne osv osv... Detta leder till: Carin sitter och snyftar som en galning i soffan.

Idag började för övrigt min sista kurs i engelska innan min examen. Modern kriminallitteratur är ämnet. Väldans roligt, och det känns som lättförtjänta poäng. Intressanta böcker, kul diskussioner och det obligatoriska irritationsmomentet i klassen: Miss Know-it-all. För det första så går vi definitivt inte ihop vad gäller personkemi, för det andra är hon självgod, för det tredje finns det ingen jävel (utom Karin, läraren) som hör allt hon säger för hon har så dåligt uttal. Aja, det hör väl till helt enkelt. Det verkar som om ingen englsk-kurs är komplett utan ett irritationsmoment. Antingen är det pundhuven som aldrig, ALDRIG gör läxorna, Poopy-Mary som alltid frågar massa onödiga frågor, eller en besserwisser som alltid, ALLTID ska ha rätt...
Poopy McPoop...