Jag har inte skrivit sa mycket pa sistone. En anledning ar att det fortfarande ar sa gott som omojligt for mig att komma at datorn nar jag vill, eftersom den halls ockuperad av ungarna sa fort Frank ar ute ur huset. En annan anledning ar dock att jag inte haft sa mycket positivt att skriva. Det har kommit en och annan ljuspunkt da och da, som trippen till NYC i lordags med Chrissi och Nicole, men for ovrigt har det varit ganska ruttet.
For tva veckor sedan satt jag och pappan och diskuterade hur allt gar. Da sa han att mamman inte ar nojd med allt jag gor har hemma, och att hon har klagat till honom. Jag har inte hort ett ord om det fran henne innan det, och inget efter det heller. Tydligen sa ar det nagot som galler "hushallssysslor" har hemma, men hon hade inte sagt specifikt vad det gallde. Sa sedan dess har jag trippat omkring pa helspann hela dagarna, jobbat arslet av mig och dragit pa mig en sjujavla ryggvark, eftersom jag inte vet vad det ar hon forvantar sig att jag ska gora battre. Jag har kort sagt gjort allt jag redan gor tio ganger battre, i hopp om att jag ska traffa ratt pa nagot av det.
Forstaeligt nog sa har det har inte varit alltfor snallt mot min stressniva och min stackars katarrmage som har borjat gora sig pamind igen. Igar satt jag hela dagen och hade svinont och trodde att jag skulle spy, pa grund av oro och grubblande. Trevligt trevligt...
Jag vill veta vad det ar som jag inte gor bra nog, sa att jag kan forbattra det. Jag skulle verkligen vilja prata med Dawn om det, men sanningen ar den att jag har ingen aning om hur hon kommer reagera. Hon ar svar att lasa, och jag har ingen lust att dra igang varldens brak, for hon ar fanimej inte rolig att ha att gora med nar hon ar arg.
Deras nyfunna petighet och diffusa "hintar" har paverkat mig negativt pa andra satt ocksa, genom att jag blivit petigare och mer lattirriterad vad galler deras fel och brister ocksa. Till exempel jobbar jag OFTA mer an mina 10 timmar om dagen (till exempel igar, nar jag till och med hade ringt Dawn och sagt att jag madde valdigt daligt, hon kom anda hem en timme senare an hon sagt) och nastan alltid mer an mina 45 i veckan. Har jag fatt nagot extra for det? Nopes, inte ett skit. Deras arbetstider ar dessutom VALDIGT annorlunda mot vad de berattade for mig innan jag kom hit. Da sa de att Frank "kommer hem till kl 6 och Dawn ar hemma runt 7 varje kvall". My ASS! Visst, ibland ar Frank hemma, men han ar inte ledig, utan han jobbar till kl 8, vilket innebar att jag ocksa jobbar till kl 8. Och Dawn ska vi inte ens prata om... En TIDIG kvall for henne ar kl 7, men ofta ar hon inte hemma forran kl 9. Visst, det ar jobbigt for dem att jobba sa lange, och jag vet att Dawn aker hemifran runt kl 7 pa morgonen, sa hon har langa dagar, men da borde de inte heller ha sagt att jag ska sluta jobba kl 6. De visste ju uppenbarligen att det inte ar sa, eftersom det har sett ut sa har under atminstone ett ar nu... En annan sak, egentligen en petitess, men som irriterar mig valdigt mycket nu, ar att jag ar den enda som tar reda pa disken over huvud taget under veckorna. Det som sas nar jag kom hit var att jag, sjalvklart, tar hand om barnens och min egen disk under dagen, laddar i det i diskmaskinen, formodligen kor igang den framat kvallen och sedan plockar Dawn ur den nar hon kommer hem, och laddar i disken fran middagen (som ju ALLA ater, inte bara ungarna). Det har hant EN gang att nagon annan an jag tomt ur diskmaskinen under veckorna. Det som ofta hander istallet ar att grejerna fran middagen inte ens laddas IN, ens nar diskmaskinen inte ar full. Det far jag istallet gora nar jag kommer ner pa morgnarna, samtidigt som jag forsoker ge Ansley frukost och stadar upp roran i vardagsrummet efter familjens filmkvall kvallen innan.
Det kanns som att jag mycket hellre skulle vara hos en familj som ar rent elak an att ha det sa har. Jag vet inte vad som forvantas av mig, jag vet inte vad jag kommer fa skit for att jag inte gjort, jag vet inte vad jag kan fa skit for ATT jag gor, och det jag gor utover det jag ska gar totalt ouppskattat. Jag har till exempel skrubbat alla deras toalettstolar, vilket definitivt INTE ingar i mina uppgifter.
Ja, jag vet att jag later latt hatisk och overdramatisk, men just nu kanns det som att jag har all ratt.
Jag VILL verkligen gora ett bra jobb har, men de gor det knappast latt for mig. Jag undrar hur de skulle reagera om deras chef gav dem samma input som de gav mig: "Du gor ett bra jobb med det mesta, men det ar en sak som du gor skitdaligt. Jag tanker inte saga vad det ar, eller ens ge dig en ledtrad, men ta reda pa vad det ar och forbattra det genast!"
Tack sa mycket!
tisdag, september 23, 2008
torsdag, september 18, 2008
Vegetarian och skolhelvete
Jag kan glatt meddela mina lasare att jag har atergatt till min tidigare vegetarianism. En kombination av inflytande fran tva vardforaldrar som ar vegetarianer, och att ha last och hort massa ackliga historier om grislappar i karamellfarg och griskroppar som blir uppskurna "som smor" har fatt mig att inse att jag inte vill ata doda djur. Bla!
For ovrigt gor skolan mig lite upprord for tillfallet. Eftersom jag missade den forsta lektionen i min English Composition var jag tvungen att skriva tva first drafts till lektionen igar, en autobiographical essay och en observational essay. Jag fick med andra ord jobba arslet av mig for att hinna med jobbet, skrivandet och dessutom att lasa typ en miljon sidor i min never ending text book. Det ar inte helt latt att ha tid och ork for studier nar man jobbar tio timmar varenda j*vla dag, och inte ens ar helt ledig ens de fa timmar om dygnet som det ar tankt ska vara MIN tid. Eftersom mitt sovrum ligger alldeles bredvid badrummet som alla anvander, och vagg i vagg med Ansley's sovrum, kommer ofta lillan och sager god natt ungefar femton ganger per kvall. Visst uppskattar jag att hon ar sa gullig och mysig, men det tar en halv evighet att fa ut henne ur rummet nar hon val kommit in, och jag behover den tiden for mina studier.
Pa tal om gullungen. Forra fredagen, nar vi satt uppe pa mitt rum och tittade pa en film (jag vek tvatt, men anda) sa tittar hon upp pa mig och sager "Carin, I love you". Jag trodde att jag skulle borja grina, eller att mitt ansikte skulle spricka av mitt stora leende. Min lilla sotnos!
Nu ska jag och sotnosen leka lite pa DisneyChannel.com, och sedan ar det dags for lunch innan Dawn kommer och hamtar upp henne for att aka till tandlakaren med Olivia. Med andra ord blir det bara jag och Aidan ikvall. Kommer bli intressant :P
For ovrigt gor skolan mig lite upprord for tillfallet. Eftersom jag missade den forsta lektionen i min English Composition var jag tvungen att skriva tva first drafts till lektionen igar, en autobiographical essay och en observational essay. Jag fick med andra ord jobba arslet av mig for att hinna med jobbet, skrivandet och dessutom att lasa typ en miljon sidor i min never ending text book. Det ar inte helt latt att ha tid och ork for studier nar man jobbar tio timmar varenda j*vla dag, och inte ens ar helt ledig ens de fa timmar om dygnet som det ar tankt ska vara MIN tid. Eftersom mitt sovrum ligger alldeles bredvid badrummet som alla anvander, och vagg i vagg med Ansley's sovrum, kommer ofta lillan och sager god natt ungefar femton ganger per kvall. Visst uppskattar jag att hon ar sa gullig och mysig, men det tar en halv evighet att fa ut henne ur rummet nar hon val kommit in, och jag behover den tiden for mina studier.
Pa tal om gullungen. Forra fredagen, nar vi satt uppe pa mitt rum och tittade pa en film (jag vek tvatt, men anda) sa tittar hon upp pa mig och sager "Carin, I love you". Jag trodde att jag skulle borja grina, eller att mitt ansikte skulle spricka av mitt stora leende. Min lilla sotnos!
Nu ska jag och sotnosen leka lite pa DisneyChannel.com, och sedan ar det dags for lunch innan Dawn kommer och hamtar upp henne for att aka till tandlakaren med Olivia. Med andra ord blir det bara jag och Aidan ikvall. Kommer bli intressant :P
onsdag, september 10, 2008
Daligt och bra
Jag har haft tva mardromsdagar den har veckan... Ungjavlar som vagrar lyssna pa mig, en arg vardmamma, allman deppighet och hemlangtan. Nar man sedan lagger pa daligt vader och nervositet over en ny kurs sa blir det inte bra.
Det positiva ar att jag pratade med min kare vardpappa igar kvall, och han sa att de ska kopa en router (eller hur tusan det stavas) sa att jag kan anvanda min laptop!
Jag fragade dem i helgen om de skulle tycka att det var okej att JAG kopte en, men han tyckte att det skulle inte jag behova sta for sjalv, sarskilt eftersom de skulle kunna ha nytta av den ocksa. Sa jag ska halla ogonen oppna och kika efter en lamplig prisklass, sa forhoppningsvis har jag en router inom nagon vecka iaf, sa da slipper jag de har dumma tangentborden utan mina favoritbokstaver (och med alla tecken pa fel stallen...)
Idag grat Ansley hela vagen till preschool... Inte roligt... hon fick mig att pinkyswear att jag skulle komma ihag att hamta henne (inte for att jag nansin har glomt, hon ar bara valdigt nervos for att bli lamnad). Daremot kunde jag inte lata bli att bli glad nar hon gav mig en stor kram innan hon gick ur bilen, aven om det var for att hon var ledsen och radd... Det kanns bra att hon tyr sig till mig mer och mer. Man far val inte saga sant hogt, men hon ar ju min favorit :)
Nu ska jag duscha och fixa till mig snabbt, sa att jag verkligen kommer i tid for att plocka upp henne.
Hors!
Det positiva ar att jag pratade med min kare vardpappa igar kvall, och han sa att de ska kopa en router (eller hur tusan det stavas) sa att jag kan anvanda min laptop!
Jag fragade dem i helgen om de skulle tycka att det var okej att JAG kopte en, men han tyckte att det skulle inte jag behova sta for sjalv, sarskilt eftersom de skulle kunna ha nytta av den ocksa. Sa jag ska halla ogonen oppna och kika efter en lamplig prisklass, sa forhoppningsvis har jag en router inom nagon vecka iaf, sa da slipper jag de har dumma tangentborden utan mina favoritbokstaver (och med alla tecken pa fel stallen...)
Idag grat Ansley hela vagen till preschool... Inte roligt... hon fick mig att pinkyswear att jag skulle komma ihag att hamta henne (inte for att jag nansin har glomt, hon ar bara valdigt nervos for att bli lamnad). Daremot kunde jag inte lata bli att bli glad nar hon gav mig en stor kram innan hon gick ur bilen, aven om det var for att hon var ledsen och radd... Det kanns bra att hon tyr sig till mig mer och mer. Man far val inte saga sant hogt, men hon ar ju min favorit :)
Nu ska jag duscha och fixa till mig snabbt, sa att jag verkligen kommer i tid for att plocka upp henne.
Hors!
måndag, september 08, 2008
Too Cool for (ESL-)School :P
Forra veckan gjorde jag misstaget att registrera mig pa en kurs i Amerikansk kultur pa SCCC's ESL-department (dvs Engelska som andrasprak). Den enda anledningen till detta var egentligen att jag fatt tips fran Anika att det var ett bra satt att traffa andra au pairer pa, vilket lat som en bra ide.
Nar jag var dar forra veckan for mitt spraktest borjade jag dock inse att jag hade gjort ett misstag. Det forsta som hande var att lararen trodde att jag kommit fel, hon trodde inte att jag horde hemma i ESL... Nar jag gjort testet sa hon att aven den hogsta nivan pa klassen skulle vara alldeles for latt for mig och att jag formodligen skulle bli valdigt uttrakad, sa hon rekommenderade att jag sokte mig nagon annanstans. Dum som jag ar lyssnade jag inte pa hennes rad och tyckte att jag borde ge kursen en chans, eftersom jag hort att den var sa bra rent socialt.
Nar jag sa borjade titta pa schemat och kursplanen mer, och verkligen tankte efter insag jag att det verkade sa fruktansvart trakigt! Mycket av det vi skulle studera var sant som jag redan last i mina kurser pa MDH, sa det skulle inte bli speciellt mycket nytt dar, och sjalva upplagget pa kursen kandes som nagot vi gjorde pa Hogstadiet... Inte direkt stimulerande studier, med andra ord.
Jag kan forsta att manga au pairer vill ha latta kurser som inte kraver mycket pluggande, men jag vill faktiskt lara mig nagot under mitt ar har. En stor anledning till att jag valde att gora det har var just for att jag faktiskt skulle fa studera ocksa, och da vill jag inte lasa nagon blaha kurs som till och med lararna varnar mig for.
Sa idag satte jag mig och ringde till SCCC for att kolla om det fortfarande gick att byta kurser, och som tur var sa gar det fortfarande! Jag behover dock gora ett Placement Test, vilket jag ska gora pa Onsdag formiddag, sa jag maste frascha upp mina mattekunskaper pa rekordtid.
Sa som det ser ut kommer jag borja plugga pa onsdag kvall! Det blir antingen Psychology of Cross Cultural Interaction eller Child Psychology. Bada later intressanta, och bada gar pa onsdagkvallar, vilket ar den klart basta dagen for mig att studera, eftersom det ar Dawn's lediga dag, och hon definitivt kommer vara hemma sa att jag har tid att aka ivag till skolan i tid.
Eftersom jag nu inte kommer vara i skolan pa mandagkvallar (ESL-kursen var mandag och onsdag) har jag istallet mojlighet att vara med i en kor! De borjar ova ikvall kl7, sa jag sak dra mig dit da. Forhoppningsvis kommer det bli en ny mojlighet for att traffa manniskor, istallet for ESL-kursen.
Jag vet att en "vanlig" kurs har sina nackdelar, vad galler pris (ESL var gratis...) och rent socialt, eftersom det formodligen kommer vara mestadels "infodingar" (jag alskar det ordet :P) i den klassen, och inte lika manga andra som letar efter nya vanner. Men for mig kanns det vart det, for jag vill faktiskt fa lite utmaning och intellektuell stimulans undermin vistelse har. Jag har ett slitsamt jobb, och jag vill kunna kanna att jag far ut nagot av mina studier.
Sa ligger det till!
Nu ska jag se till att fa i Ansley lite frukost och sedan aka ivag med deras Windstar till verkstan.
Vi hores!
Nar jag var dar forra veckan for mitt spraktest borjade jag dock inse att jag hade gjort ett misstag. Det forsta som hande var att lararen trodde att jag kommit fel, hon trodde inte att jag horde hemma i ESL... Nar jag gjort testet sa hon att aven den hogsta nivan pa klassen skulle vara alldeles for latt for mig och att jag formodligen skulle bli valdigt uttrakad, sa hon rekommenderade att jag sokte mig nagon annanstans. Dum som jag ar lyssnade jag inte pa hennes rad och tyckte att jag borde ge kursen en chans, eftersom jag hort att den var sa bra rent socialt.
Nar jag sa borjade titta pa schemat och kursplanen mer, och verkligen tankte efter insag jag att det verkade sa fruktansvart trakigt! Mycket av det vi skulle studera var sant som jag redan last i mina kurser pa MDH, sa det skulle inte bli speciellt mycket nytt dar, och sjalva upplagget pa kursen kandes som nagot vi gjorde pa Hogstadiet... Inte direkt stimulerande studier, med andra ord.
Jag kan forsta att manga au pairer vill ha latta kurser som inte kraver mycket pluggande, men jag vill faktiskt lara mig nagot under mitt ar har. En stor anledning till att jag valde att gora det har var just for att jag faktiskt skulle fa studera ocksa, och da vill jag inte lasa nagon blaha kurs som till och med lararna varnar mig for.
Sa idag satte jag mig och ringde till SCCC for att kolla om det fortfarande gick att byta kurser, och som tur var sa gar det fortfarande! Jag behover dock gora ett Placement Test, vilket jag ska gora pa Onsdag formiddag, sa jag maste frascha upp mina mattekunskaper pa rekordtid.
Sa som det ser ut kommer jag borja plugga pa onsdag kvall! Det blir antingen Psychology of Cross Cultural Interaction eller Child Psychology. Bada later intressanta, och bada gar pa onsdagkvallar, vilket ar den klart basta dagen for mig att studera, eftersom det ar Dawn's lediga dag, och hon definitivt kommer vara hemma sa att jag har tid att aka ivag till skolan i tid.
Eftersom jag nu inte kommer vara i skolan pa mandagkvallar (ESL-kursen var mandag och onsdag) har jag istallet mojlighet att vara med i en kor! De borjar ova ikvall kl7, sa jag sak dra mig dit da. Forhoppningsvis kommer det bli en ny mojlighet for att traffa manniskor, istallet for ESL-kursen.
Jag vet att en "vanlig" kurs har sina nackdelar, vad galler pris (ESL var gratis...) och rent socialt, eftersom det formodligen kommer vara mestadels "infodingar" (jag alskar det ordet :P) i den klassen, och inte lika manga andra som letar efter nya vanner. Men for mig kanns det vart det, for jag vill faktiskt fa lite utmaning och intellektuell stimulans undermin vistelse har. Jag har ett slitsamt jobb, och jag vill kunna kanna att jag far ut nagot av mina studier.
Sa ligger det till!
Nu ska jag se till att fa i Ansley lite frukost och sedan aka ivag med deras Windstar till verkstan.
Vi hores!
onsdag, september 03, 2008
Lisa
Sussex County, New Jersey
Söndag 31 Augusti, 11.42 am
Igår var en jobbig dag. Jag hade väldig hemlängtan hela kvällen och saknade alla där hemma, särskilt min lilla Lisa-Flisa. Hon är ju min lilla älsklingstjej och det känns så jobbigt att ha lämnat henne där hemma utan mig. Jag vet att det låter lite själviskt, men jag var ju hennes allt, så det känns så jobbigt att inte vara där för henne längre. Jag var hennes första människa som hon kunde lita på och som älskar henne, och hon blev alltid jätteledsen när jag lämnade henne.
Jag pratade med mamma igår och hon sa att Lisa har det väldigt bra nu, och att hon har börjat lita på henne och Olle mer och mer. Hon har äntligen börjat gå upp på övervåningen på nätterna, och tydligen även på dagarna ibland. Det känns skönt, för jag vet att hon inte tycker om att sova själv, så det kändes jobbigt att hon skulle ligga ensam på nedervåningen varje natt. Däremot sa mamma också att Lisa verkade ledsen och deppig den närmaste tiden efter att jag åkte. Hon ville inte säga något om det först, för att jag inte skulle oroa mig för mycket, men nu när det är bättre ville hon ändå berätta att Lisa uppenbarligen hade saknat mig mycket i början.
Jag är lite nervös för att Lisa inte ska känna igen mig när jag kommer hem. Det kommer ju då vara ett år sedan hon såg mig senast, vilket är en väldigt lång tid för en liten vovve… Jag hoppas verkligen att hon kommer ihåg mig och att hon blir glad för att se mig igen när det väl är dags för mig att komma tillbaka hem igen.
Dags att lämna livet i Sverige och återgå till min tillvaro här.
I fredags ringde jag skolan och kollade om jag kunde registrera mig utan mitt Social Security Card (som borde komma när som helst nu, eftersom det var en vecka sedan de beviljade mig det), och det var inget problem enligt dem. Jag måste säga att den där skolan inte verkar ha koll på vad någon annan gör eller vem som är ansvarig för vad. Jag förklarade vilken kurs jag var intresserad av och frågade vad jag skulle göra för att kunna registrera mig för den kursen. De skickade mig fram och tillbaka mellan olika avdelningar och sa att jag skulle göra än det ena än det andra. Det sista jag fick ur dem var att jag var tvungen att göra ett Placement Test för att kunna registrera mig, och för att kunna göra det testet var jag först tvungen att lämna in en Admissions Form. Det jobbiga var att testet skulle vara kl 9.00 på lördag morgon, vilket betydde att jag var tvungen att åka in till skolan på fredag för att lämna in det där papperet. Lyckligtvis skulle Frank vara hemma i kontoret hela dagen, så jag kunde åka iväg till skolan utan att behöva ta med mig barnen.
När jag väl kom fram till skolan fick jag reda på att jag inte alls behövde göra det där testet, eftersom jag ska läsa en kurs som är en del av deras Engelska som andraspråk-avdelning, så jag hade inte alls behövt åka dit i fredags. Å andra sidan var det lika bra att få det gjort, eftersom kursen börjar på onsdag kväll. Så då ska jag alltså börja läsa en kurs i American Culture. Vi får väl se hur intressant själva kursen blir. Jag har ju redan läst amerikansk kultur på MDH, så det känns inte som att det finns massor med ny information att ta in. Anledningen till att jag läser kursen är egentligen bara för att det är ett bra sätt att träffa andra au pairer och utbytesstudenter i närheten. De tjejerna som jag har umgåtts med hittills bor dessvärre lite för långt bort för att man ska kunna träffas i veckorna efter jobbet. Det är lite långt att sätta sig och köra 45 minuter kl 8 på kvällen bara för att ta en fika när man ska jobba dagen efter… Så jag vill träffa tjejer som bor lite närmare också, så att det inte krävs lika mycket planering för att träffas.
Hur som helst, jag får ge er en rapport om hur kursen verkar efter att jag varit där på onsdag. Förhoppningsvis är den rolig också, inte bara ett sätt att träffa folk, men jag är inte alltför hoppfull just nu. Det kommer förmodligen bli ganska lättförtjänta poäng i alla fall, så jag ska väl inte klaga.
Nu är det dags att byta om inför att åka till Jennifer och JR’s barbecue som börjar om en timme.
Ha det bäst mina vänner och hör gärna av er i ett brev eller mail om ni inte har gjort det redan!
Some folks are wise and some otherwise – Josh Billings
Söndag 31 Augusti, 11.42 am
Igår var en jobbig dag. Jag hade väldig hemlängtan hela kvällen och saknade alla där hemma, särskilt min lilla Lisa-Flisa. Hon är ju min lilla älsklingstjej och det känns så jobbigt att ha lämnat henne där hemma utan mig. Jag vet att det låter lite själviskt, men jag var ju hennes allt, så det känns så jobbigt att inte vara där för henne längre. Jag var hennes första människa som hon kunde lita på och som älskar henne, och hon blev alltid jätteledsen när jag lämnade henne.
Jag pratade med mamma igår och hon sa att Lisa har det väldigt bra nu, och att hon har börjat lita på henne och Olle mer och mer. Hon har äntligen börjat gå upp på övervåningen på nätterna, och tydligen även på dagarna ibland. Det känns skönt, för jag vet att hon inte tycker om att sova själv, så det kändes jobbigt att hon skulle ligga ensam på nedervåningen varje natt. Däremot sa mamma också att Lisa verkade ledsen och deppig den närmaste tiden efter att jag åkte. Hon ville inte säga något om det först, för att jag inte skulle oroa mig för mycket, men nu när det är bättre ville hon ändå berätta att Lisa uppenbarligen hade saknat mig mycket i början.
Jag är lite nervös för att Lisa inte ska känna igen mig när jag kommer hem. Det kommer ju då vara ett år sedan hon såg mig senast, vilket är en väldigt lång tid för en liten vovve… Jag hoppas verkligen att hon kommer ihåg mig och att hon blir glad för att se mig igen när det väl är dags för mig att komma tillbaka hem igen.
Dags att lämna livet i Sverige och återgå till min tillvaro här.
I fredags ringde jag skolan och kollade om jag kunde registrera mig utan mitt Social Security Card (som borde komma när som helst nu, eftersom det var en vecka sedan de beviljade mig det), och det var inget problem enligt dem. Jag måste säga att den där skolan inte verkar ha koll på vad någon annan gör eller vem som är ansvarig för vad. Jag förklarade vilken kurs jag var intresserad av och frågade vad jag skulle göra för att kunna registrera mig för den kursen. De skickade mig fram och tillbaka mellan olika avdelningar och sa att jag skulle göra än det ena än det andra. Det sista jag fick ur dem var att jag var tvungen att göra ett Placement Test för att kunna registrera mig, och för att kunna göra det testet var jag först tvungen att lämna in en Admissions Form. Det jobbiga var att testet skulle vara kl 9.00 på lördag morgon, vilket betydde att jag var tvungen att åka in till skolan på fredag för att lämna in det där papperet. Lyckligtvis skulle Frank vara hemma i kontoret hela dagen, så jag kunde åka iväg till skolan utan att behöva ta med mig barnen.
När jag väl kom fram till skolan fick jag reda på att jag inte alls behövde göra det där testet, eftersom jag ska läsa en kurs som är en del av deras Engelska som andraspråk-avdelning, så jag hade inte alls behövt åka dit i fredags. Å andra sidan var det lika bra att få det gjort, eftersom kursen börjar på onsdag kväll. Så då ska jag alltså börja läsa en kurs i American Culture. Vi får väl se hur intressant själva kursen blir. Jag har ju redan läst amerikansk kultur på MDH, så det känns inte som att det finns massor med ny information att ta in. Anledningen till att jag läser kursen är egentligen bara för att det är ett bra sätt att träffa andra au pairer och utbytesstudenter i närheten. De tjejerna som jag har umgåtts med hittills bor dessvärre lite för långt bort för att man ska kunna träffas i veckorna efter jobbet. Det är lite långt att sätta sig och köra 45 minuter kl 8 på kvällen bara för att ta en fika när man ska jobba dagen efter… Så jag vill träffa tjejer som bor lite närmare också, så att det inte krävs lika mycket planering för att träffas.
Hur som helst, jag får ge er en rapport om hur kursen verkar efter att jag varit där på onsdag. Förhoppningsvis är den rolig också, inte bara ett sätt att träffa folk, men jag är inte alltför hoppfull just nu. Det kommer förmodligen bli ganska lättförtjänta poäng i alla fall, så jag ska väl inte klaga.
Nu är det dags att byta om inför att åka till Jennifer och JR’s barbecue som börjar om en timme.
Ha det bäst mina vänner och hör gärna av er i ett brev eller mail om ni inte har gjort det redan!
Some folks are wise and some otherwise – Josh Billings
fredag, augusti 29, 2008
Adoption och annat
Sussex County, New Jersey
Torsdag 28 Augusti, 12.20 pm
Nu har jag haft ett långt, trevligt samtal med mamma och Olle, och jag har även hunnit se till att barnen fått lite mat i magen, så nu är det dags för mig att återkomma med ytterligare funderingar.
Något jag har funderat på väldigt länge är att adoptera. Jag har tänkt på det så länge jag kan minnas. Jag vill absolut ha egna barn någon gång, men jag känner också att det finns så många barn i världen som behöver någon som älskar dem och tar hand om dem, så varför skulle inte jag kunna göra något åt det och hjälpa till så mycket jag kan genom att ge något eller några av dem ett hem? Självklart är det inget jag funderar på att göra än på några år, inte innan jag har pluggat klart där hemma och har ett någorlunda stabilt liv med jobb och bra bostad, men jag känner mer och mer att det är något jag absolut vill göra.
Jag vill ju hjälpa så mycket jag kan, och vad bättre sätt att hjälpa än att ta in ett litet barn i sitt hem och ge henne eller honom ett bättre liv än hon/han hade haft annars? Man får så väldigt mycket tillbaka genom att göra det.
Jag vet att jag låter sentimental och lite blödig, men jag antar att det är sån jag är.
Nej, åter till verkligheten, vardagen och allt vad det innebär!
Tandborstning står närmast på schemat, och sedan är det skolarbete. Vi måste även börja med det stora projektet nere i källaren, nämligen att städa upp allt som ligger på golvet. Frank har gett oss i uppgift att fixa det under de närmaste veckorna, så vi ska vara där nere i runt en timme varje dag. Inte roligt, men det måste göras, och jag är glad att de inte förväntar sig att jag ska städa upp det själv, för det skulle ta en halv evighet och jag skulle förmodligen ligga på golvet och gråta och skaka i ren frustration efter några timmar…
Jag återkommer någon annan gång!
I like long walks, especially when they are taken by people who annoy me.
Noel Coward
Torsdag 28 Augusti, 12.20 pm
Nu har jag haft ett långt, trevligt samtal med mamma och Olle, och jag har även hunnit se till att barnen fått lite mat i magen, så nu är det dags för mig att återkomma med ytterligare funderingar.
Något jag har funderat på väldigt länge är att adoptera. Jag har tänkt på det så länge jag kan minnas. Jag vill absolut ha egna barn någon gång, men jag känner också att det finns så många barn i världen som behöver någon som älskar dem och tar hand om dem, så varför skulle inte jag kunna göra något åt det och hjälpa till så mycket jag kan genom att ge något eller några av dem ett hem? Självklart är det inget jag funderar på att göra än på några år, inte innan jag har pluggat klart där hemma och har ett någorlunda stabilt liv med jobb och bra bostad, men jag känner mer och mer att det är något jag absolut vill göra.
Jag vill ju hjälpa så mycket jag kan, och vad bättre sätt att hjälpa än att ta in ett litet barn i sitt hem och ge henne eller honom ett bättre liv än hon/han hade haft annars? Man får så väldigt mycket tillbaka genom att göra det.
Jag vet att jag låter sentimental och lite blödig, men jag antar att det är sån jag är.
Nej, åter till verkligheten, vardagen och allt vad det innebär!
Tandborstning står närmast på schemat, och sedan är det skolarbete. Vi måste även börja med det stora projektet nere i källaren, nämligen att städa upp allt som ligger på golvet. Frank har gett oss i uppgift att fixa det under de närmaste veckorna, så vi ska vara där nere i runt en timme varje dag. Inte roligt, men det måste göras, och jag är glad att de inte förväntar sig att jag ska städa upp det själv, för det skulle ta en halv evighet och jag skulle förmodligen ligga på golvet och gråta och skaka i ren frustration efter några timmar…
Jag återkommer någon annan gång!
I like long walks, especially when they are taken by people who annoy me.
Noel Coward
Jag sa ju det!
Sussex County, New Jersey
Torsdag 28 Augusti, 10.05 am
Jag sa ju att jag skulle se till att uppdatera lite oftare än tidigare. Det är ju dålig stil att bara skriva var fjärde vecka…
Igår var en riktigt trevlig dag, även om jag inte fick direkt någon ensamtid, som jag borde på onsdagar. Istället åkte vi till Picatinny, Frog Falls Water Park igen. Det var ju där vi var på vårt senaste cluster event för snart två veckor sedan. Nu var det Dawn, jag, barnen, Lisa, Hailey, Maryanne, Bill (Dawn’s pappa, om jag glömt säga det tidigare), och lilla Annika (Jennifer och JRs urgulliga dotter). Vi kom dit runt kl 1, och vid strax efter 3 var Dawn tvungen att åka iväg med Aidan, eftersom han skulle till tandläkaren alldeles i närheten. Av någon anledning tyckte Olivia och Ansley att det var roligare att följa med dem dit än att stanna kvar i poolen den sista dagen som vi skulle vara där för sommaren (de stänger efter Labor Day, som är måndag nästa vecka). Så efter några timmar vid poolen, istället för hela dagen, åkte vi iväg därifrån och for mot tandläkaren.
Det var bara ett kort besök hos tandläkaren, och när vi var klara åkte vi vidare till Bill och Maryanne’s hus i Lake Telemark. Som man hör på namnet är det ett område fullt med folk som härstammar från Norge. Det var där Helena (Dawn’s mormor) och hennes familj spenderade somrarna när de först kom hit 1939, och sedan slog de sig ner och i stort sett alla barnen i deras familj har vuxit upp där. Det är ett väldigt fint område, med en liten sjö i mitten och skog runt omkring.
Jag fick alltså äntligen se MomMom och Opu’s (det är alltså Maryanne och Bill) hus, och jag fick även träffa den fjärde och sista systern i familjen, Christa. Hon var minst lika trevlig som de andra tre, och vi kom väldigt bra överens. Hon jobbar på Fox News inne i New York, och hon sa att hon ska försöka ordna så att jag kan få komma dit för en rundtur! Fox är visserligen inte min favorit bland kanaler, men det vore så roligt att få komma dit och se hur det ser ut! Som någon som är intresserad av journalistik är det ju lite av en dröm att få se hur det går till på de stora nyhetskanalerna. Så förhoppningsvis blir det tillfälle någon gång snart, och definitivt innan februari, eftersom hon ska ha barn då och kommer vara mammaledig efter det.
Till helgen är det dags för två fester. Skrev jag det sist kanske? Jennifer ska ha en fest på söndag och på måndag är det Lisa’s tur istället. Vi får se om jag går eller om jag hittar på något med Chrissi istället. Jag ska kolla om hon har lust att följa med till Jennifer’s barbecue, för jag tror att det skulle kunna bli riktigt roligt. Hela Dawn’s familj är väldigt trevlig, så det är roligt att vara med dem. Den enda som går mig på nerverna är Hailey, hon kan gnälla något så fruktansvärt på allt och alla. Hon är aldrig någonsin nöjd med något.
Nej, nu ska jag väl gå och borsta tänderna och kanske tömma ur diskmaskinen. Barnen är fortfarande lugna och nöjda, så jag ska passa på att utnyttja den här tiden till att göra trevliga saker :P
Ha det bra tills nästa gång!
While he was talking at Baylor University, President Bush said, "Times are kind of tough." He also pointed out that Bill Gates is kind of rich, that water is kind of wet, and that Elvis is kind of dead.
Andy Waits
Torsdag 28 Augusti, 10.05 am
Jag sa ju att jag skulle se till att uppdatera lite oftare än tidigare. Det är ju dålig stil att bara skriva var fjärde vecka…
Igår var en riktigt trevlig dag, även om jag inte fick direkt någon ensamtid, som jag borde på onsdagar. Istället åkte vi till Picatinny, Frog Falls Water Park igen. Det var ju där vi var på vårt senaste cluster event för snart två veckor sedan. Nu var det Dawn, jag, barnen, Lisa, Hailey, Maryanne, Bill (Dawn’s pappa, om jag glömt säga det tidigare), och lilla Annika (Jennifer och JRs urgulliga dotter). Vi kom dit runt kl 1, och vid strax efter 3 var Dawn tvungen att åka iväg med Aidan, eftersom han skulle till tandläkaren alldeles i närheten. Av någon anledning tyckte Olivia och Ansley att det var roligare att följa med dem dit än att stanna kvar i poolen den sista dagen som vi skulle vara där för sommaren (de stänger efter Labor Day, som är måndag nästa vecka). Så efter några timmar vid poolen, istället för hela dagen, åkte vi iväg därifrån och for mot tandläkaren.
Det var bara ett kort besök hos tandläkaren, och när vi var klara åkte vi vidare till Bill och Maryanne’s hus i Lake Telemark. Som man hör på namnet är det ett område fullt med folk som härstammar från Norge. Det var där Helena (Dawn’s mormor) och hennes familj spenderade somrarna när de först kom hit 1939, och sedan slog de sig ner och i stort sett alla barnen i deras familj har vuxit upp där. Det är ett väldigt fint område, med en liten sjö i mitten och skog runt omkring.
Jag fick alltså äntligen se MomMom och Opu’s (det är alltså Maryanne och Bill) hus, och jag fick även träffa den fjärde och sista systern i familjen, Christa. Hon var minst lika trevlig som de andra tre, och vi kom väldigt bra överens. Hon jobbar på Fox News inne i New York, och hon sa att hon ska försöka ordna så att jag kan få komma dit för en rundtur! Fox är visserligen inte min favorit bland kanaler, men det vore så roligt att få komma dit och se hur det ser ut! Som någon som är intresserad av journalistik är det ju lite av en dröm att få se hur det går till på de stora nyhetskanalerna. Så förhoppningsvis blir det tillfälle någon gång snart, och definitivt innan februari, eftersom hon ska ha barn då och kommer vara mammaledig efter det.
Till helgen är det dags för två fester. Skrev jag det sist kanske? Jennifer ska ha en fest på söndag och på måndag är det Lisa’s tur istället. Vi får se om jag går eller om jag hittar på något med Chrissi istället. Jag ska kolla om hon har lust att följa med till Jennifer’s barbecue, för jag tror att det skulle kunna bli riktigt roligt. Hela Dawn’s familj är väldigt trevlig, så det är roligt att vara med dem. Den enda som går mig på nerverna är Hailey, hon kan gnälla något så fruktansvärt på allt och alla. Hon är aldrig någonsin nöjd med något.
Nej, nu ska jag väl gå och borsta tänderna och kanske tömma ur diskmaskinen. Barnen är fortfarande lugna och nöjda, så jag ska passa på att utnyttja den här tiden till att göra trevliga saker :P
Ha det bra tills nästa gång!
While he was talking at Baylor University, President Bush said, "Times are kind of tough." He also pointed out that Bill Gates is kind of rich, that water is kind of wet, and that Elvis is kind of dead.
Andy Waits
onsdag, augusti 27, 2008
Bilder. Not
Okej, jag hade tankt lagga in bilder pa mina aventyr i det foregaende inlagget, men datorn holl inte med, sa ni far gott vanta till nagon annan dag! Basta!
Sorry, sorry, sorry!
Sussex County, Tisdag 26 Augusti 2008
11.23 am
Jag ber om ursäkt för att det dröjt så länge sedan jag uppdaterade min blogg senast. Det är inte lätt att komma åt datorn i det här huset, dessvärre. Det är pappans jobbdator, så när han är här hemma behöver han den, och när han inte är här sitter oftast barnen där och spelar massor med fåniga spel på addictinggames.com eller något åt det hållet… Så stackars Carin får hålla sig till sin laptop, som är mer eller mindre värdelös, med tanke på att det inte finns något trådlöst internet här. Men men, det får gå ändå.
Sist jag skrev hade vi precis lämnat av Anika på flygplatsen. Det har nu gått snart fyra veckor sedan dess, och jag har börjat komma in i rytmen här ganska bra. De flesta dagarna går riktigt bra, barnen leker med varandra, vi gör lite uppgifter inför skolstarten och jag ser till att hålla dem mätta och nöjda (vilket inte alltid är så lätt som man tror…). Men det är väldigt uttröttande att ta hand om någon annans barn hela dagarna, och jag är helt slut varenda kväll, trots att jag får ordentligt med sömn. Jag tror att det till viss del även beror på att det nu inte finns något fast schema att följa, utan det är lite ”ta det som det kommer”. Jag vet att jag fungerar bättre om jag har fasta tider och ett schema att gå efter, även om det schemat är stressigt. När det inte finns mycket att göra stannar jag till slut upp helt och hållet och allt känns jättejobbigt, även de minsta småsakerna. Så jag ser fram emot skolstarten nästa onsdag, eftersom den kommer föra med sig ett betydligt fastare schema med skjuts till och från skolan för Ansley, hämta upp Olivia och Aidan vid bussen, göra läxor och skjutsa till aktiviteter. Det kommer bli mer efter min smak, vilket jag självklart uppskattar.
Dags att ta vid där jag slutade sist!
Söndag 3 Augusti
Dagen efter att vi vinkat av Anika på flygplatsen var det återigen dags att sätta sig i bilen och åka österut. Den här gången var det dags för New York City, The Big Apple, The City that Never Sleeps! Vi var ett helt tjejgäng som åkte: jag, Dawn, Olivia, Lisa, Mum-Mum, och Hailey (Lisa’s dotter). Eftersom Hairspray började kl 3pm och vi ville ha några timmar för turistande såg vi till att lämna Lisa’s hus runt kl 11, och vi var inne i NYC strax före lunch. När vi väl lyckats parkera bar det av mot Broadway och Times Square, där vi började vår turistdag. Vi vandrade lugnt runt i staden och gjorde lite vad vi kände för.
Och annars vandrade vi mest runt och kände in staden. Det var betydligt trevligare den här gången än när jag var där på turen, eftersom vi gjorde allt i vårt eget tempo, gick dit vi själva ville och stannade så länge vi kände för. Vi passade även på att shoppa lite bland alla gatusäljare, och jag gjorde några fynd i väsk-väg. Tydligen är jag bra på att pruta, vem skulle ha gissat det? Inte jag i alla fall, det kan jag lova. Vi vandrade runt på 5th Avenue ett bra tag, eftersom det var en stor marknad där den dagen. Som vanligt på en marknad var det mest skräp, men även där hittade jag något intressant: en jättemysig sjal för $5.
Efter några timmars kringvandrande var vi alla väldigt trötta och såg fram emot att få sätta oss ner på Neil Simon Theatre (särskilt Hailey som hade gnällt som en överkörd gnu hela dagen om att hon hade ont i fötterna, var trött, ville åka hem, och än det ena och än det andra). Vi träffade de andra au pairerna utanför teatern (det var ett frivilligt cluster event, och några tjejer från mitt cluster var där), och det bestämdes att jag skulle sitta med dem istället för med familjen, så att jag skulle få LITE möjlighet att prata med dem.
Showen var inte alls så bra som jag hade hoppats på, men ändå underhållande och väldigt söt. Den var lite av en besvikelse, för jag hade förväntat mig mer av Broadway och särskilt av en så populär show. Maryanne och Dawn höll med mig och sa att jag inte ska döma Broadway bara efter den här upplevelsen, så de gav mig tips på andra shower de sett som var betydligt bättre. Förhoppningsvis kommer jag kunna se någon av dem innan jag lämnar Amerikat.
Även om Hairspray var lite av en besvikelse så var det sammantaget en väldigt trevlig dag. Jag uppskattar New York betydligt mer nu än bara efter turen, och jag längtar efter att få åka dit igen, och särskilt efter att få visa vänner och familj staden när de kommer hit. När kommer ni? Jag vill veta!
Måndag 4 Augusti
Dagen efter New York-resan var det dags för ett litet äventyr till. Den här gången var det mer lokalt, nämligen New Jersey State Fair som hölls några kilometer härifrån. Detta innebar även att jag var tvungen att köra i USA för första gången, och jag hade barnen med mig i bilen. En något läskig upplevelse, särskilt eftersom jag inte visste exakt var stället låg, utan bara fick en snabb vägbeskrivning av Frank innan han åkte iväg på morgonen.
Det var tänkt att vi skulle vänta med att åka dit till helgen, och då åka hela familjen, men eftersom Frank jobbade där hela måndagen med sitt företag (marknaden hade en ”grön dag” och han hade ett informationstält på området) fick han några gratisbiljetter som bara gällde den dagen, så vi passade på att utnyttja dem.
Det var ett väldigt stort område, och det fanns allt möjligt där: knallar, karuseller, spel, djurutställningar, petting-zoo för barnen, och massor med djur till salu. Jag gick mest runt med Ansley (som synes på bilderna), eftersom Olivia var med några vänner, och när Aidan hade spenderat alla sina pengar på spel tyckte han att vi var tråkiga och ville hellre sitta med Frank och Sean i tältet.
På det stora hela hade vi en trevlig dag, även om barnen var lite griniga ibland när de inte hade tillräckligt med pengar för att göra allt de ville. Det var en fin dag, alla gjorde roliga saker och jag slapp vara kreativ varenda sekund, utan behövde egentligen bara hålla koll på dem (vilket inte var så svårt, eftersom det inte var så mycket folk där mitt på dagen, då alla jobbade).
Nu för tiden spenderar jag de flesta dagarna i huset, och försöker underhålla barnen här. Det är oftast inte alltför svårt: sätt Aidan framför X-Box eller datorn, sätt Olivia på sitt rum med en film, ett designobjekt eller skoluppgifter, och sätt Ansley i deras hot tub på verandan. Eller så leker man kurragömma med alla tre och några timmar försvinner snabbt.
Jag har äntligen börjat komma ut och träffa lite folk här omkring. Vi hade mitt första ”riktiga” cluster event förra helgen (17 Augusti) i Frog Falls Water Park i Picatinny, och jag träffade Chrissi från AuPairAcademy. Hon var också där med sitt cluster, så vi spenderade dagen tillsammans, samt med tre tjejer från mitt cluster, Kamilla från Danmark, Stephanie från Österrike och Nair från Brasilien. Det var kul att träffa lite folk, och vi har haft stadig kontakt sedan dess. Jag och Chrissi spenderade halva lördagen (23 Augusti) på Rockaway Mall, tillsammans med en av hennes vänner från Tyskland (som jag skamligt nog inte minns vad hon heter, jag vill säga Yvonne eller Suzy), och vi har planer på att ses nu till helgen igen. Jag har även blivit medbjuden både till Jersey Shore och till Baltimore av Steph och Kamilla, men dessvärre var jag tvungen att tacka nej till båda två på grund av pengabrist och att jag redan hade andra planer. Men det är kul att bli medbjuden, och jag ska göra mitt allra bästa för att verkligen kunna åka med dem nästa gång de har planer.
Förhoppningsvis kommer jag snart börja plugga lite på Sussex County Community College, vilket jag hoppas kommer leda till att jag lär känna tjejer som bor lite närmare. Chrissi, Kamilla och Steph bor alla ca 45-50 minuter härifrån, vilket är lite för långt för att bara åka över en kväll efter att jag jobbat klart och ta en fika. Det skulle vara kul att träffa någon som bor lite närmare, i Newton eller Sparta till exempel.
Jag har haft ytterligare några små äventyr med familjen också. Förra onsdagen åkte jag, Dawn och barnen ner till Jersey Shore över dagen. Det var underbart väder och jag lyckades till och med bli lite brun. Inte bränd, BRUN! Ni som känner mig vet att det i stort sett ALDRIG händer mig. Som rödhårig har man en förbannelse över sig, och det är att man ser ut som en kokt kräfta efter fem minuter i solen om man inte har solskyddsfaktor 500 på sig…
Imorgon ska vi åka till Frog Falls igen, Dawn, barnen, jag, Maryanne och Bill. Det är den sista onsdagen för sommaren (Dawn är ledig på onsdagar) och vi vill utnyttja den så att barnen får en trevlig avslutning på sitt sommarlov. Förhoppningsvis blir det fint väder hela dagen, och vi kan njuta av solens sista strålar.
Till helgen är det dags för lite fester i familjen. På söndag är det hos Jennifer, och på måndag (Labor Day) är det hos Lisa, så det är fullt upp med firande och grejer. Vi får se om jag följer med på båda eller om jag hittar på något med Chrissi istället.
Jag ska försöka uppdatera lite oftare än jag gjort hittills. Jag vet att ni är ett gäng där hemma som är intresserade av hur jag har det, och kanske någon häröver också, så jag ska se till att få något skrivet lite oftare från och med nu.
Jag försöker också sitta på MSN och/eller svara på mail så ofta jag kan, men det är som sagt inte ofta jag kommer åt datorn så det är inte alltid så lätt. Så om det dröjer ett tag innan jag skriver tillbaka till er så vet ni varför.
Jag hoppas att ni alla har det bra, var än ni är i världen!
~ Carin
If at first you don't succeed, try again. Then quit. There's no use being a damn fool about it.
W.C. Fields
11.23 am
Jag ber om ursäkt för att det dröjt så länge sedan jag uppdaterade min blogg senast. Det är inte lätt att komma åt datorn i det här huset, dessvärre. Det är pappans jobbdator, så när han är här hemma behöver han den, och när han inte är här sitter oftast barnen där och spelar massor med fåniga spel på addictinggames.com eller något åt det hållet… Så stackars Carin får hålla sig till sin laptop, som är mer eller mindre värdelös, med tanke på att det inte finns något trådlöst internet här. Men men, det får gå ändå.
Sist jag skrev hade vi precis lämnat av Anika på flygplatsen. Det har nu gått snart fyra veckor sedan dess, och jag har börjat komma in i rytmen här ganska bra. De flesta dagarna går riktigt bra, barnen leker med varandra, vi gör lite uppgifter inför skolstarten och jag ser till att hålla dem mätta och nöjda (vilket inte alltid är så lätt som man tror…). Men det är väldigt uttröttande att ta hand om någon annans barn hela dagarna, och jag är helt slut varenda kväll, trots att jag får ordentligt med sömn. Jag tror att det till viss del även beror på att det nu inte finns något fast schema att följa, utan det är lite ”ta det som det kommer”. Jag vet att jag fungerar bättre om jag har fasta tider och ett schema att gå efter, även om det schemat är stressigt. När det inte finns mycket att göra stannar jag till slut upp helt och hållet och allt känns jättejobbigt, även de minsta småsakerna. Så jag ser fram emot skolstarten nästa onsdag, eftersom den kommer föra med sig ett betydligt fastare schema med skjuts till och från skolan för Ansley, hämta upp Olivia och Aidan vid bussen, göra läxor och skjutsa till aktiviteter. Det kommer bli mer efter min smak, vilket jag självklart uppskattar.
Dags att ta vid där jag slutade sist!
Söndag 3 Augusti
Dagen efter att vi vinkat av Anika på flygplatsen var det återigen dags att sätta sig i bilen och åka österut. Den här gången var det dags för New York City, The Big Apple, The City that Never Sleeps! Vi var ett helt tjejgäng som åkte: jag, Dawn, Olivia, Lisa, Mum-Mum, och Hailey (Lisa’s dotter). Eftersom Hairspray började kl 3pm och vi ville ha några timmar för turistande såg vi till att lämna Lisa’s hus runt kl 11, och vi var inne i NYC strax före lunch. När vi väl lyckats parkera bar det av mot Broadway och Times Square, där vi började vår turistdag. Vi vandrade lugnt runt i staden och gjorde lite vad vi kände för.
Och annars vandrade vi mest runt och kände in staden. Det var betydligt trevligare den här gången än när jag var där på turen, eftersom vi gjorde allt i vårt eget tempo, gick dit vi själva ville och stannade så länge vi kände för. Vi passade även på att shoppa lite bland alla gatusäljare, och jag gjorde några fynd i väsk-väg. Tydligen är jag bra på att pruta, vem skulle ha gissat det? Inte jag i alla fall, det kan jag lova. Vi vandrade runt på 5th Avenue ett bra tag, eftersom det var en stor marknad där den dagen. Som vanligt på en marknad var det mest skräp, men även där hittade jag något intressant: en jättemysig sjal för $5.
Efter några timmars kringvandrande var vi alla väldigt trötta och såg fram emot att få sätta oss ner på Neil Simon Theatre (särskilt Hailey som hade gnällt som en överkörd gnu hela dagen om att hon hade ont i fötterna, var trött, ville åka hem, och än det ena och än det andra). Vi träffade de andra au pairerna utanför teatern (det var ett frivilligt cluster event, och några tjejer från mitt cluster var där), och det bestämdes att jag skulle sitta med dem istället för med familjen, så att jag skulle få LITE möjlighet att prata med dem.
Showen var inte alls så bra som jag hade hoppats på, men ändå underhållande och väldigt söt. Den var lite av en besvikelse, för jag hade förväntat mig mer av Broadway och särskilt av en så populär show. Maryanne och Dawn höll med mig och sa att jag inte ska döma Broadway bara efter den här upplevelsen, så de gav mig tips på andra shower de sett som var betydligt bättre. Förhoppningsvis kommer jag kunna se någon av dem innan jag lämnar Amerikat.
Även om Hairspray var lite av en besvikelse så var det sammantaget en väldigt trevlig dag. Jag uppskattar New York betydligt mer nu än bara efter turen, och jag längtar efter att få åka dit igen, och särskilt efter att få visa vänner och familj staden när de kommer hit. När kommer ni? Jag vill veta!
Måndag 4 Augusti
Dagen efter New York-resan var det dags för ett litet äventyr till. Den här gången var det mer lokalt, nämligen New Jersey State Fair som hölls några kilometer härifrån. Detta innebar även att jag var tvungen att köra i USA för första gången, och jag hade barnen med mig i bilen. En något läskig upplevelse, särskilt eftersom jag inte visste exakt var stället låg, utan bara fick en snabb vägbeskrivning av Frank innan han åkte iväg på morgonen.
Det var tänkt att vi skulle vänta med att åka dit till helgen, och då åka hela familjen, men eftersom Frank jobbade där hela måndagen med sitt företag (marknaden hade en ”grön dag” och han hade ett informationstält på området) fick han några gratisbiljetter som bara gällde den dagen, så vi passade på att utnyttja dem.
Det var ett väldigt stort område, och det fanns allt möjligt där: knallar, karuseller, spel, djurutställningar, petting-zoo för barnen, och massor med djur till salu. Jag gick mest runt med Ansley (som synes på bilderna), eftersom Olivia var med några vänner, och när Aidan hade spenderat alla sina pengar på spel tyckte han att vi var tråkiga och ville hellre sitta med Frank och Sean i tältet.
På det stora hela hade vi en trevlig dag, även om barnen var lite griniga ibland när de inte hade tillräckligt med pengar för att göra allt de ville. Det var en fin dag, alla gjorde roliga saker och jag slapp vara kreativ varenda sekund, utan behövde egentligen bara hålla koll på dem (vilket inte var så svårt, eftersom det inte var så mycket folk där mitt på dagen, då alla jobbade).
Nu för tiden spenderar jag de flesta dagarna i huset, och försöker underhålla barnen här. Det är oftast inte alltför svårt: sätt Aidan framför X-Box eller datorn, sätt Olivia på sitt rum med en film, ett designobjekt eller skoluppgifter, och sätt Ansley i deras hot tub på verandan. Eller så leker man kurragömma med alla tre och några timmar försvinner snabbt.
Jag har äntligen börjat komma ut och träffa lite folk här omkring. Vi hade mitt första ”riktiga” cluster event förra helgen (17 Augusti) i Frog Falls Water Park i Picatinny, och jag träffade Chrissi från AuPairAcademy. Hon var också där med sitt cluster, så vi spenderade dagen tillsammans, samt med tre tjejer från mitt cluster, Kamilla från Danmark, Stephanie från Österrike och Nair från Brasilien. Det var kul att träffa lite folk, och vi har haft stadig kontakt sedan dess. Jag och Chrissi spenderade halva lördagen (23 Augusti) på Rockaway Mall, tillsammans med en av hennes vänner från Tyskland (som jag skamligt nog inte minns vad hon heter, jag vill säga Yvonne eller Suzy), och vi har planer på att ses nu till helgen igen. Jag har även blivit medbjuden både till Jersey Shore och till Baltimore av Steph och Kamilla, men dessvärre var jag tvungen att tacka nej till båda två på grund av pengabrist och att jag redan hade andra planer. Men det är kul att bli medbjuden, och jag ska göra mitt allra bästa för att verkligen kunna åka med dem nästa gång de har planer.
Förhoppningsvis kommer jag snart börja plugga lite på Sussex County Community College, vilket jag hoppas kommer leda till att jag lär känna tjejer som bor lite närmare. Chrissi, Kamilla och Steph bor alla ca 45-50 minuter härifrån, vilket är lite för långt för att bara åka över en kväll efter att jag jobbat klart och ta en fika. Det skulle vara kul att träffa någon som bor lite närmare, i Newton eller Sparta till exempel.
Jag har haft ytterligare några små äventyr med familjen också. Förra onsdagen åkte jag, Dawn och barnen ner till Jersey Shore över dagen. Det var underbart väder och jag lyckades till och med bli lite brun. Inte bränd, BRUN! Ni som känner mig vet att det i stort sett ALDRIG händer mig. Som rödhårig har man en förbannelse över sig, och det är att man ser ut som en kokt kräfta efter fem minuter i solen om man inte har solskyddsfaktor 500 på sig…
Imorgon ska vi åka till Frog Falls igen, Dawn, barnen, jag, Maryanne och Bill. Det är den sista onsdagen för sommaren (Dawn är ledig på onsdagar) och vi vill utnyttja den så att barnen får en trevlig avslutning på sitt sommarlov. Förhoppningsvis blir det fint väder hela dagen, och vi kan njuta av solens sista strålar.
Till helgen är det dags för lite fester i familjen. På söndag är det hos Jennifer, och på måndag (Labor Day) är det hos Lisa, så det är fullt upp med firande och grejer. Vi får se om jag följer med på båda eller om jag hittar på något med Chrissi istället.
Jag ska försöka uppdatera lite oftare än jag gjort hittills. Jag vet att ni är ett gäng där hemma som är intresserade av hur jag har det, och kanske någon häröver också, så jag ska se till att få något skrivet lite oftare från och med nu.
Jag försöker också sitta på MSN och/eller svara på mail så ofta jag kan, men det är som sagt inte ofta jag kommer åt datorn så det är inte alltid så lätt. Så om det dröjer ett tag innan jag skriver tillbaka till er så vet ni varför.
Jag hoppas att ni alla har det bra, var än ni är i världen!
~ Carin
If at first you don't succeed, try again. Then quit. There's no use being a damn fool about it.
W.C. Fields
söndag, augusti 03, 2008
Uppdatering!
Augusta, 22.30, 2 Augusti
Jag har lovat er bilder, och i det här inlägget kommer de! Wiiehiiee!
Det har hänt så mycket under mina första veckor här, så jag vet inte riktigt var jag ska börja, men jag ska FÖRSÖKA börja från början…
Måndag 14 Juli
Jag, mamma och Olle lämnade Ludvika runt 05.00 (efter ca fyra timmars sömn) för att åka mot Arlanda, via Västerås (för att hämta upp min söta lilla dator hos snällaste PatrikeN).
Strax före nio sa jag hej då till Lisa, när Olle tog henne tillbaka till bilen. Det var jättejobbigt, särskilt eftersom hon inte ville gå ifrån mig, och tittade tillbaka på mig hela tiden tills hon inte kunde se mig längre. Hon är min lilla älskling, och jag kunde ju inte förklara för henne vad som var på gång och att jag faktiskt kommer tillbaka till henne.
En liten stund efter det gick jag igenom säkerhetskontrollen och sa då också hej då till mamma och Olle. Jobbigt som det var så var det inte samma sak som med Lisa. De förstår ju varför jag är borta, och jag kan fortfarande hålla kontakten med dem under mitt år här på andra sidan Atlanten.
Det var väldigt jobbigt att lyfta från Arlanda, med kombinerad flygrädsla och separationsångest som slog in på samma gång. Bortsett med det så gick resten av flygresan förvånansvärt bra, och jag mådde bara illa vid start och landning, mer eller mindre.
Det var så häftigt att flyga in över Amerikansk mark. Vi kom in över Massachusetts och Connecticut, och det första man såg var skog, skog och skog. Överallt! När man flyger över Sverige ser man mestadels vatten, sjöar och älvar överallt, men i USA är det uppenbarligen skog som gäller.
Efter två timmars flyg till Frankfurt, byte, och sedan ca åtta timmars ytterligare flyg landade vi äntligen i Newark kl 15.31 lokal tid. Jag avskyr landningar, och blundade och koncentrerade mig på att andas under hela proceduren. När jag öppnade ögonen igen och tittade ut genom fönstret, vad tror ni är det första jag ser av New Jersey och Newark? En STOR gul-blå IKEA-skylt… Här har man flugit tvärs över Atlanten, och det första man ser är något som är så typiskt svenskt som IKEA, är det inte lite ironiskt? Det tyckte i alla fall en trött och väldigt lättad Carin, för jag skrattade väldigt gott åt det, i äkta psykfalls-stil… :P
Efter att ha stått i kö för tullen en bra stund var det så äntligen min tur att bli fotograferad och lämna mina fingeravtryck, som alla hemska utlänningar måste göra när de kommer in i landet. Som några av er kanske vet så har jag en tendens att ha problem med att gå igenom tullen. De väljer väldigt ofta mig som en bra person att rota igenom väskan på. Dessutom var jag orolig för att jag inte skulle ha fyllt i alla papper korrekt, så jag var en aning nervös över att gå igenom tullen i Newark, eftersom jag inbillar mig att Amerikanska tullen är hårdare än andra. Med allt det i bakhuvudet så kan ni nog förstå hur orolig jag blev när tullmannen sa att det var ett problem… Mina fingertoppar var för torra för att lämna fingeravtryck! Hur otippat är det som problem i tullen? Nog för att mina torra händer är irriterande och gör ont ibland, men jag trodde aldrig att de skulle leda till att jag har problem att komma in i ett land.
Så jag fick sitta och vänta i ett avskilt rum, tillsammans med andra syndare som hade fel i sina handlingar eller annat dumt. Ca 40 minuter tog det, och jag tror att jag grät varenda sekund. Innan jag lämnade Sverige var jag så orolig för att det skulle bli något problem, så att jag skulle missa min shuttle till hotellet, och där satt jag, mitt i ett sådant problem som skulle kunna innebära att jag skulle bli tvungen att ta en taxi istället. Det, kombinerat med extrem trötthet (klockan var nu ca 23.00 i Sverige, och jag hade varit vaken runt 18 timmar, efter några få timmars sömn natten innan), gjorde mig väldigt känslig, och till och med den hårda tullmannen därinne undrade om jag var okej, när jag till slut fick komma fram till luckan.
Efter att den mardrömmen var över sprang jag iväg för att hämta ut mina väskor (de sista på bandet, såklart) och skynda mig till ankomsthallen, för att försöka hitta de andra au pair-tjejerna. Efter mycket tårar, ångest och massor med svett sprang jag så äntligen på några andra tjejer som också skulle till hotellet. Faktum är att jag, som var orolig för att jag skulle ha missat alla shuttles, faktiskt fick stå och vänta runt en halvtimme på att de sista tjejerna skulle komma så att vi kunde åka. That’s irony for ya!
Väl framme vid hotellet blev vi tilldelade våra rum och fick några korta instruktioner om reglerna på Au Pair Academy. Vi var totalt 129 elever där (över 30 av dem från Tyskland, och nästan lika många från Brasilien), och bara två killar. Jag somnade runt 21.00 (03.00 i Sverige), efter att ha varit vaken över 20 timmar och flugit igenom 6 tidszoner.
Utsikt från mitt hotellrum. Vi kunde se en liten, liten skymt av NYC skyline, men inte mycket.
Tisdag 15 Juli
Efter dagens lektioner åkte ca 100 blivande au pairer iväg till New York för en guidad tur. Vår första anhalt var Rockefeller Center.
Vår andra buss, efter att vi var tvungna att byta, då den första hade problem med ACn och högtalarna.
Jag vid Times Square. Det är STOOORT, och massor med turister :P
Det finns många roliga människor i New York
Only in America my friends. Only in America.
Ground Zero
Jag framför Brooklyn Bridge
På vägen hem gick vår buss sönder. FLERA GÅNGER! En resa som borde ha tagit ca en timme tog över två för oss. Vi blev till slut stående ca 2 km från hotellet, mitt i natten, och de var tvungna att skicka ut en shuttle från hotellet för att hämta oss där. Carin var inte glad, för jag var dödstrött redan vid 21, och vi kom inte till hotellet förrän strax före midnatt.
Orientation
Vi fick lära oss många olika saker under våra tre dagars orientation, mycket som jag redan kunde, mycket som var common sense, men en del som var nytt. Lite diverse bilder från våra dagar på Sheraton Meadowlands:
Vår grupp in action!
Vårt projekt på 7-10 åringar, som våra instructors älskade, så vi fick glatt ställa oss och presentera det för alla andra…
Jag och några av de gulliga tjejerna jag träffade
First Aid Classes
Det blir inte mer Amerikanskt än det här!
The German Girls!
Torsdag 18 Juli
Sista dagen på hotellet, nervositet inför att möta värdfamiljerna.
Efter tre dagars lektioner var det så äntligen dags att träffa familjerna! De flesta var tvungna att flyga en gång till för att komma till sin slutdestination, men runt 20 av oss skulle bo ganska nära och blev därför hämtade direkt vid hotellet.
Nervositeten var extrem varenda sekund och alla letade efter pennor, papper eller vad annat de kunde hitta att bita eller pilla på. Min nya familj kom och hämtade mig strax efter 4 PM. Alla barnen var med, och även Anika, deras förra au pair från Tyskland. Barnen hade gjort en jättefin välkomstskylt som de gav mig.
Vi satte oss i minibussen, The Scooby Doo Van, allihop och åkte hem mot Sussex County. Vi stannade och åt på vägen hem, på en VÄLDIGT Amerikansk restaurang, Chatterbox, och sedan åkte vi till huset. Det är väldigt stort (som allt är här), och har en väldigt stor trädgård med bland annat en fin damm.
Det var en lång dag, så jag gick och la mig tidigt, och sov GOTT!
Semester
Jag stannade inte i huset länge, för på lördag morgon åkte vi (alla utom pappan Frank, som var tvungen att stanna hemma och jobba, stackarn) iväg med bilen till Narragansett, Rhode Island. Där spenderade vi de närmaste tio dagarna i ett litet hus knappt fem minuter från Atlanten. De första dagarna hade vi sällskap av Dawn’s mamma och pappa, sedan av hennes ena syster, Jen, och hennes man och dotter. Efter att vi varit där i en vecka kom Lisa, min Area Director och Dawn’s syster, med sin man och tre barn. Som mest var vi elva personer i det lilla huset (tre små sovrum och ett vardagsrum/kök), varav sex barn. Ni förstår nog att det var väldigt trångt och en aning frustrerande från och till.
Ansley som sjöjungfru
Olivia och Ansley
Aidan bygger sanddjur på stranden
Familjen
Ansley med min solhatt
Huset
Utsikten från vår altan. Man ser Atlanten!
De flesta dagarna var väldigt sköna, och vi var nere vid havet i princip hela eftermiddagarna, men några av dem var riktigt hemska med åska och massor med regn. Dagarna efter sådana dagar kunde vi ofta in gå till vår vanliga strand, Scarborough Beach, som låg alldeles nedanför huset. De fick nämligen problem med bakterier och annat läskigt efter riktigt regniga dagar, och det var inte tillåtet att bada. Istället var vi tvungna att åka iväg till Roger Wheeler, några km bort. Den stranden var också bra (och inte lika läskig eftersom den hade vågbrytare så barnen kunde bada mer obehindrat), men det var lite jobbigt att den låg så långt bort, för då kunde jag och Anika inte gå tillbaka till huset när vi ville, utan vi var tvungna att vänta på att barnen skulle tröttna på att vara där.
Måndag 28 Juli
Vi lämnade Rhode Island runt 7 PM och kom hem till Jersey ungefär fem timmar senare. Alla var väldigt trötta efter en lång dag på stranden och sedan en lång bilresa, särskilt stackars Dawn som var vaken före alla andra och gjorde i ordning lunch och sedan körde hela vägen.
Första jobbveckan
Under veckan som gått har jag börjat jobba på riktigt. Det är inte alltid det är mycket att göra rent praktiskt (med matlagning, tvätt och sådant), men det är ändå slitsamt, eftersom barnen bråkar en hel del och jag då är den som måste lösa alla konflikter. Dessutom är det långa arbetsdagar ibland (om Ansley vaknar tidigt och vill gå ner till vardagsrummet väcker hon mig, och jag jobbar vanligtvis till 7-8), så jag är väldigt trött på kvällarna. Förhoppningsvis kommer jag ha lite mer energi när jag kommit in i rutinerna och blivit van vid allt häromkring.
Igår, Fredag 1 Augusti, hade vi en födelsedagsmiddag för mig och en avskedsmiddag för Anika på Olive Garden nere vid Rockaway Mall. Det var hela familjen D, Anika, barnens mormor och morfar, samt Dawn’s mormor (hon är från Norge, och hon växlade mellan att prata Norska och Engelska med mig hela kvällen). Det var en härlig kväll, med god mat och trevligt sällskap, även om det var tråkigt att det var Anika’s sista kväll med oss.
Jag och Anika vid Olive Garden
Släkten. Dawn’s mormor längst ner till höger.
Söt bild på D-gänget, minus Frank
Paketöppning
Familjen var supergullig och gav mig jättefina presenter. Jag fick ett par byxor och en tröja av Mum-Mum och Opu (mormor och morfar), två nallar av Olivia, och en morgonrock och en tröja av hela familjen. Men jag måste säga att den bästa presenten av alla (som även den var från alla Ds) var en biljett till Hairspray på Broadway imorgon! Jag blev så glad! Jag har drömt länge om att få se en musikal på Broadway, så jag ser verkligen fram emot det!
Det blir jag, Dawn, Olivia, Lisa och Marianne (Mum-Mum), så det blir lite av en tjejgrej. Vi ska försöka åka hemifrån runt 10, så att vi är inne i NYC före lunch och har tid att umgås och se stan lite innan Hairspray börjar kl 3. Det ska bli roligt att få se stan under lite lugnare former än under vår tour (”Ut ur bussen! Ta bilder! In i bussen!”), och att få äta lunch där.
Idag var det dags att säga hej då till Anika. Vi lämnade huset vid 1-tiden för att åka mot Newark Airport. Vi stannade vid Dairy Queen på vägen, för min första dos av dess onyttigheter och Anika’s sista för den här vistelsen i Amerikat. Chokladglass med chocolate chip cookie dough… MUMS!
Väl framme på flygplatsen var det problem med Anika’s väskor. De var för tunga allihop och hon hade dessutom en extra väska, så hon visste att hon skulle behöva betala övervikt, men hon visste inte hur mycket. Hon hade väldig tur, för kvinnan som tog hand om hennes väskor var snäll och lät henne komma undan med att bara betala för den extra väskan.
Efter att vi alla ätit lite middag var det till slut dags att säga hej då till Anika. Det var väldigt jobbigt, även för mig som bara känt henne knappt två veckor, och barnen var väldigt upprörda och ledsna alla tre, även om Aidan inte ville visa det.
Sista bilden på Anika och alla barnen, på Newark Airport.
Det har varit väldigt kul att ha henne här, och väldigt bra som en början på mitt år. Hon är supertrevlig, och vi satt uppe och pratade många nätter i Rhode Island, om allt och ingenting (men till stor del om våra idioter till ex-pojkvänner). Det har varit en väldig tröst och ett stort stöd att ha henne här, och jag måste erkänna att det är läskigt att nu vara helt ensam med familjen. Hon kommer bli saknad, även av stackars mig som inte riktigt lärt känna henne på riktigt, så det måste vara väldigt jobbigt för barnen som haft henne här i ett helt år.
Nu börjar mitt äventyr på riktigt, och det ska bli roligt att få komma igång ordentligt!
Jag ber om ursäkt för att det blev ett så långt inlägg, jag ville bara få med så mycket som möjligt. Jag är imponerad om ni lyckats ta er igenom hela. Jag hoppas att ni lämnar lite kommentarer också, det vore högt uppskattat!
Allt väl till er, mina vänner och andra som jag inte känner!
Jag har lovat er bilder, och i det här inlägget kommer de! Wiiehiiee!
Det har hänt så mycket under mina första veckor här, så jag vet inte riktigt var jag ska börja, men jag ska FÖRSÖKA börja från början…
Måndag 14 Juli
Jag, mamma och Olle lämnade Ludvika runt 05.00 (efter ca fyra timmars sömn) för att åka mot Arlanda, via Västerås (för att hämta upp min söta lilla dator hos snällaste PatrikeN).
Strax före nio sa jag hej då till Lisa, när Olle tog henne tillbaka till bilen. Det var jättejobbigt, särskilt eftersom hon inte ville gå ifrån mig, och tittade tillbaka på mig hela tiden tills hon inte kunde se mig längre. Hon är min lilla älskling, och jag kunde ju inte förklara för henne vad som var på gång och att jag faktiskt kommer tillbaka till henne.
En liten stund efter det gick jag igenom säkerhetskontrollen och sa då också hej då till mamma och Olle. Jobbigt som det var så var det inte samma sak som med Lisa. De förstår ju varför jag är borta, och jag kan fortfarande hålla kontakten med dem under mitt år här på andra sidan Atlanten.
Det var väldigt jobbigt att lyfta från Arlanda, med kombinerad flygrädsla och separationsångest som slog in på samma gång. Bortsett med det så gick resten av flygresan förvånansvärt bra, och jag mådde bara illa vid start och landning, mer eller mindre.
Det var så häftigt att flyga in över Amerikansk mark. Vi kom in över Massachusetts och Connecticut, och det första man såg var skog, skog och skog. Överallt! När man flyger över Sverige ser man mestadels vatten, sjöar och älvar överallt, men i USA är det uppenbarligen skog som gäller.
Efter två timmars flyg till Frankfurt, byte, och sedan ca åtta timmars ytterligare flyg landade vi äntligen i Newark kl 15.31 lokal tid. Jag avskyr landningar, och blundade och koncentrerade mig på att andas under hela proceduren. När jag öppnade ögonen igen och tittade ut genom fönstret, vad tror ni är det första jag ser av New Jersey och Newark? En STOR gul-blå IKEA-skylt… Här har man flugit tvärs över Atlanten, och det första man ser är något som är så typiskt svenskt som IKEA, är det inte lite ironiskt? Det tyckte i alla fall en trött och väldigt lättad Carin, för jag skrattade väldigt gott åt det, i äkta psykfalls-stil… :P
Efter att ha stått i kö för tullen en bra stund var det så äntligen min tur att bli fotograferad och lämna mina fingeravtryck, som alla hemska utlänningar måste göra när de kommer in i landet. Som några av er kanske vet så har jag en tendens att ha problem med att gå igenom tullen. De väljer väldigt ofta mig som en bra person att rota igenom väskan på. Dessutom var jag orolig för att jag inte skulle ha fyllt i alla papper korrekt, så jag var en aning nervös över att gå igenom tullen i Newark, eftersom jag inbillar mig att Amerikanska tullen är hårdare än andra. Med allt det i bakhuvudet så kan ni nog förstå hur orolig jag blev när tullmannen sa att det var ett problem… Mina fingertoppar var för torra för att lämna fingeravtryck! Hur otippat är det som problem i tullen? Nog för att mina torra händer är irriterande och gör ont ibland, men jag trodde aldrig att de skulle leda till att jag har problem att komma in i ett land.
Så jag fick sitta och vänta i ett avskilt rum, tillsammans med andra syndare som hade fel i sina handlingar eller annat dumt. Ca 40 minuter tog det, och jag tror att jag grät varenda sekund. Innan jag lämnade Sverige var jag så orolig för att det skulle bli något problem, så att jag skulle missa min shuttle till hotellet, och där satt jag, mitt i ett sådant problem som skulle kunna innebära att jag skulle bli tvungen att ta en taxi istället. Det, kombinerat med extrem trötthet (klockan var nu ca 23.00 i Sverige, och jag hade varit vaken runt 18 timmar, efter några få timmars sömn natten innan), gjorde mig väldigt känslig, och till och med den hårda tullmannen därinne undrade om jag var okej, när jag till slut fick komma fram till luckan.
Efter att den mardrömmen var över sprang jag iväg för att hämta ut mina väskor (de sista på bandet, såklart) och skynda mig till ankomsthallen, för att försöka hitta de andra au pair-tjejerna. Efter mycket tårar, ångest och massor med svett sprang jag så äntligen på några andra tjejer som också skulle till hotellet. Faktum är att jag, som var orolig för att jag skulle ha missat alla shuttles, faktiskt fick stå och vänta runt en halvtimme på att de sista tjejerna skulle komma så att vi kunde åka. That’s irony for ya!
Väl framme vid hotellet blev vi tilldelade våra rum och fick några korta instruktioner om reglerna på Au Pair Academy. Vi var totalt 129 elever där (över 30 av dem från Tyskland, och nästan lika många från Brasilien), och bara två killar. Jag somnade runt 21.00 (03.00 i Sverige), efter att ha varit vaken över 20 timmar och flugit igenom 6 tidszoner.
Utsikt från mitt hotellrum. Vi kunde se en liten, liten skymt av NYC skyline, men inte mycket.Tisdag 15 Juli
Efter dagens lektioner åkte ca 100 blivande au pairer iväg till New York för en guidad tur. Vår första anhalt var Rockefeller Center.
Vår andra buss, efter att vi var tvungna att byta, då den första hade problem med ACn och högtalarna.
Jag vid Times Square. Det är STOOORT, och massor med turister :P
Det finns många roliga människor i New York
Only in America my friends. Only in America.
Ground Zero
Jag framför Brooklyn Bridge
På vägen hem gick vår buss sönder. FLERA GÅNGER! En resa som borde ha tagit ca en timme tog över två för oss. Vi blev till slut stående ca 2 km från hotellet, mitt i natten, och de var tvungna att skicka ut en shuttle från hotellet för att hämta oss där. Carin var inte glad, för jag var dödstrött redan vid 21, och vi kom inte till hotellet förrän strax före midnatt.
Orientation
Vi fick lära oss många olika saker under våra tre dagars orientation, mycket som jag redan kunde, mycket som var common sense, men en del som var nytt. Lite diverse bilder från våra dagar på Sheraton Meadowlands:
Vår grupp in action!
Vårt projekt på 7-10 åringar, som våra instructors älskade, så vi fick glatt ställa oss och presentera det för alla andra…
Jag och några av de gulliga tjejerna jag träffade
First Aid Classes
Det blir inte mer Amerikanskt än det här!
The German Girls!
Torsdag 18 Juli
Sista dagen på hotellet, nervositet inför att möta värdfamiljerna.
Efter tre dagars lektioner var det så äntligen dags att träffa familjerna! De flesta var tvungna att flyga en gång till för att komma till sin slutdestination, men runt 20 av oss skulle bo ganska nära och blev därför hämtade direkt vid hotellet.
Nervositeten var extrem varenda sekund och alla letade efter pennor, papper eller vad annat de kunde hitta att bita eller pilla på. Min nya familj kom och hämtade mig strax efter 4 PM. Alla barnen var med, och även Anika, deras förra au pair från Tyskland. Barnen hade gjort en jättefin välkomstskylt som de gav mig.
Vi satte oss i minibussen, The Scooby Doo Van, allihop och åkte hem mot Sussex County. Vi stannade och åt på vägen hem, på en VÄLDIGT Amerikansk restaurang, Chatterbox, och sedan åkte vi till huset. Det är väldigt stort (som allt är här), och har en väldigt stor trädgård med bland annat en fin damm.
Det var en lång dag, så jag gick och la mig tidigt, och sov GOTT!
Semester
Jag stannade inte i huset länge, för på lördag morgon åkte vi (alla utom pappan Frank, som var tvungen att stanna hemma och jobba, stackarn) iväg med bilen till Narragansett, Rhode Island. Där spenderade vi de närmaste tio dagarna i ett litet hus knappt fem minuter från Atlanten. De första dagarna hade vi sällskap av Dawn’s mamma och pappa, sedan av hennes ena syster, Jen, och hennes man och dotter. Efter att vi varit där i en vecka kom Lisa, min Area Director och Dawn’s syster, med sin man och tre barn. Som mest var vi elva personer i det lilla huset (tre små sovrum och ett vardagsrum/kök), varav sex barn. Ni förstår nog att det var väldigt trångt och en aning frustrerande från och till.
Ansley som sjöjungfru
Olivia och Ansley
Aidan bygger sanddjur på stranden
Familjen
Ansley med min solhatt
Huset
Utsikten från vår altan. Man ser Atlanten!
De flesta dagarna var väldigt sköna, och vi var nere vid havet i princip hela eftermiddagarna, men några av dem var riktigt hemska med åska och massor med regn. Dagarna efter sådana dagar kunde vi ofta in gå till vår vanliga strand, Scarborough Beach, som låg alldeles nedanför huset. De fick nämligen problem med bakterier och annat läskigt efter riktigt regniga dagar, och det var inte tillåtet att bada. Istället var vi tvungna att åka iväg till Roger Wheeler, några km bort. Den stranden var också bra (och inte lika läskig eftersom den hade vågbrytare så barnen kunde bada mer obehindrat), men det var lite jobbigt att den låg så långt bort, för då kunde jag och Anika inte gå tillbaka till huset när vi ville, utan vi var tvungna att vänta på att barnen skulle tröttna på att vara där.
Måndag 28 Juli
Vi lämnade Rhode Island runt 7 PM och kom hem till Jersey ungefär fem timmar senare. Alla var väldigt trötta efter en lång dag på stranden och sedan en lång bilresa, särskilt stackars Dawn som var vaken före alla andra och gjorde i ordning lunch och sedan körde hela vägen.
Första jobbveckan
Under veckan som gått har jag börjat jobba på riktigt. Det är inte alltid det är mycket att göra rent praktiskt (med matlagning, tvätt och sådant), men det är ändå slitsamt, eftersom barnen bråkar en hel del och jag då är den som måste lösa alla konflikter. Dessutom är det långa arbetsdagar ibland (om Ansley vaknar tidigt och vill gå ner till vardagsrummet väcker hon mig, och jag jobbar vanligtvis till 7-8), så jag är väldigt trött på kvällarna. Förhoppningsvis kommer jag ha lite mer energi när jag kommit in i rutinerna och blivit van vid allt häromkring.
Igår, Fredag 1 Augusti, hade vi en födelsedagsmiddag för mig och en avskedsmiddag för Anika på Olive Garden nere vid Rockaway Mall. Det var hela familjen D, Anika, barnens mormor och morfar, samt Dawn’s mormor (hon är från Norge, och hon växlade mellan att prata Norska och Engelska med mig hela kvällen). Det var en härlig kväll, med god mat och trevligt sällskap, även om det var tråkigt att det var Anika’s sista kväll med oss.
Jag och Anika vid Olive Garden
Släkten. Dawn’s mormor längst ner till höger.
Söt bild på D-gänget, minus Frank
Paketöppning
Familjen var supergullig och gav mig jättefina presenter. Jag fick ett par byxor och en tröja av Mum-Mum och Opu (mormor och morfar), två nallar av Olivia, och en morgonrock och en tröja av hela familjen. Men jag måste säga att den bästa presenten av alla (som även den var från alla Ds) var en biljett till Hairspray på Broadway imorgon! Jag blev så glad! Jag har drömt länge om att få se en musikal på Broadway, så jag ser verkligen fram emot det!
Det blir jag, Dawn, Olivia, Lisa och Marianne (Mum-Mum), så det blir lite av en tjejgrej. Vi ska försöka åka hemifrån runt 10, så att vi är inne i NYC före lunch och har tid att umgås och se stan lite innan Hairspray börjar kl 3. Det ska bli roligt att få se stan under lite lugnare former än under vår tour (”Ut ur bussen! Ta bilder! In i bussen!”), och att få äta lunch där.
Idag var det dags att säga hej då till Anika. Vi lämnade huset vid 1-tiden för att åka mot Newark Airport. Vi stannade vid Dairy Queen på vägen, för min första dos av dess onyttigheter och Anika’s sista för den här vistelsen i Amerikat. Chokladglass med chocolate chip cookie dough… MUMS!
Väl framme på flygplatsen var det problem med Anika’s väskor. De var för tunga allihop och hon hade dessutom en extra väska, så hon visste att hon skulle behöva betala övervikt, men hon visste inte hur mycket. Hon hade väldig tur, för kvinnan som tog hand om hennes väskor var snäll och lät henne komma undan med att bara betala för den extra väskan.
Efter att vi alla ätit lite middag var det till slut dags att säga hej då till Anika. Det var väldigt jobbigt, även för mig som bara känt henne knappt två veckor, och barnen var väldigt upprörda och ledsna alla tre, även om Aidan inte ville visa det.
Sista bilden på Anika och alla barnen, på Newark Airport.
Det har varit väldigt kul att ha henne här, och väldigt bra som en början på mitt år. Hon är supertrevlig, och vi satt uppe och pratade många nätter i Rhode Island, om allt och ingenting (men till stor del om våra idioter till ex-pojkvänner). Det har varit en väldig tröst och ett stort stöd att ha henne här, och jag måste erkänna att det är läskigt att nu vara helt ensam med familjen. Hon kommer bli saknad, även av stackars mig som inte riktigt lärt känna henne på riktigt, så det måste vara väldigt jobbigt för barnen som haft henne här i ett helt år.
Nu börjar mitt äventyr på riktigt, och det ska bli roligt att få komma igång ordentligt!
Jag ber om ursäkt för att det blev ett så långt inlägg, jag ville bara få med så mycket som möjligt. Jag är imponerad om ni lyckats ta er igenom hela. Jag hoppas att ni lämnar lite kommentarer också, det vore högt uppskattat!
Allt väl till er, mina vänner och andra som jag inte känner!
tisdag, juli 29, 2008
Back in Jersey!
Antligen ar jag tillbaka i The Garden State!
Semester ar en bra borjan pa aret som au pair, missforsta mig inte, men det ar anda skont att fa komma tillbaka till verkligheten och paborja det som jag faktiskt ska jobba med under det narmaste aret.
Sa idag ar faktiskt min forsta RIKTIGA jobb-dag. Jag jobbade lite aven under semestern, men det inkluderade mestadels bara att vakta barnen till och fran pa stranden medan Dawn var upptagen med annat (som att skicka in stackars bilen pa lagning for massor med pengar).
Vi ska forsoka komma ivag till biblioteket idag, eftersom Anika maste lamna tillbaka lite bocker, och hon tyckte att det kunde vara en bra ide att visa mig var biblioteket ligger, sa att jag hittar dit med barnen senare, och sa kan jag passa pa att skaffa ett lanekort och lana nagra bocker pa samma gang. Bockerna jag hade med mig hit som semesterlasning ar namligen slut sedan lange, och jag behover ha nagot att sysselsatta mig med medan barnen spelar X-Box och tittar pa TV...
Nu vaknar barnen, sa jag ska fixa frukost, men vi hors snart igen, jag lovar!
Kramar!
Semester ar en bra borjan pa aret som au pair, missforsta mig inte, men det ar anda skont att fa komma tillbaka till verkligheten och paborja det som jag faktiskt ska jobba med under det narmaste aret.
Sa idag ar faktiskt min forsta RIKTIGA jobb-dag. Jag jobbade lite aven under semestern, men det inkluderade mestadels bara att vakta barnen till och fran pa stranden medan Dawn var upptagen med annat (som att skicka in stackars bilen pa lagning for massor med pengar).
Vi ska forsoka komma ivag till biblioteket idag, eftersom Anika maste lamna tillbaka lite bocker, och hon tyckte att det kunde vara en bra ide att visa mig var biblioteket ligger, sa att jag hittar dit med barnen senare, och sa kan jag passa pa att skaffa ett lanekort och lana nagra bocker pa samma gang. Bockerna jag hade med mig hit som semesterlasning ar namligen slut sedan lange, och jag behover ha nagot att sysselsatta mig med medan barnen spelar X-Box och tittar pa TV...
Nu vaknar barnen, sa jag ska fixa frukost, men vi hors snart igen, jag lovar!
Kramar!
söndag, juli 27, 2008
Fortfarande semester
Hej igen, alla vanner!
Jag sitter fortfarande i Rhode Island, och jag maste saga att jag borjar langta tillbaka till New Jersey. Det har varit underbart att fa starta mitt ar har med en semester, men nu borjar jag bli lite trott pa stranden och en brannande sol. Det later trakigt, jag vet. Men vi har varit har i over en vecka nu, och for mig ar det mer an nog med sol. Sarskilt eftersom jag drog pa mig en solbranna redan efter tva dagar. Lyckligtvis var den inte sa illa som det kan vara (dvs inga brannblasor, bara valdigt rod hud), men jag har nu borjat flagna. Ar det inte underbart, sa sag?
Dessutom ar det har huset lite for trangt for alla som ar har just nu. Det finns tre sovrum (som alla ar mindre an mitt rum i Jersey), och for tillfallet bor det 6 (SEX!) barn och 5 (FEM!) vuxna har. Behover jag saga att det ar trangt? Barnen blir dessutom valdigt uppspelta over att fa traffa sina kusiner, och blir darfor lite hogljudda... De ar underbara, men det ar frustrerande.
Anywho... Sa just nu kanner jag mig lite ond och onskar att det regnar imorgon, sa att vi aker hem redan da. Det skulle vara sa skont att fa komma hem till alla mina grejer och sangen som jag redan alskar.
Hall en tumme for kasst vader, sa uppdaterar jag er om laget sa snart jag har mojlighet igen!
Jag sitter fortfarande i Rhode Island, och jag maste saga att jag borjar langta tillbaka till New Jersey. Det har varit underbart att fa starta mitt ar har med en semester, men nu borjar jag bli lite trott pa stranden och en brannande sol. Det later trakigt, jag vet. Men vi har varit har i over en vecka nu, och for mig ar det mer an nog med sol. Sarskilt eftersom jag drog pa mig en solbranna redan efter tva dagar. Lyckligtvis var den inte sa illa som det kan vara (dvs inga brannblasor, bara valdigt rod hud), men jag har nu borjat flagna. Ar det inte underbart, sa sag?
Dessutom ar det har huset lite for trangt for alla som ar har just nu. Det finns tre sovrum (som alla ar mindre an mitt rum i Jersey), och for tillfallet bor det 6 (SEX!) barn och 5 (FEM!) vuxna har. Behover jag saga att det ar trangt? Barnen blir dessutom valdigt uppspelta over att fa traffa sina kusiner, och blir darfor lite hogljudda... De ar underbara, men det ar frustrerande.
Anywho... Sa just nu kanner jag mig lite ond och onskar att det regnar imorgon, sa att vi aker hem redan da. Det skulle vara sa skont att fa komma hem till alla mina grejer och sangen som jag redan alskar.
Hall en tumme for kasst vader, sa uppdaterar jag er om laget sa snart jag har mojlighet igen!
måndag, juli 21, 2008
I'm Alive!
Hej alla!
Antligen har jag mojlighet att skriva lite har!
Det har hant sa mycket sedan jag senast skrev, det ar helt otroligt. Jag ska forsoka gora en kort sammanfattning av det som hant.
14 Juli:
Vaknade kl 4.40 for att aka till Arlanda, dar jag lamnade mamma, Olle och min lilla alsklings-Lisa... Jag mellanlandade i Frankfurt och kl 15.31 lokal tid landade jag pa Newark's flygplats utanfor NYC. Jag hade problem i tullen pa grund av mina torra fingertoppar, men till slut slappte de igenom mig och jag kunde springa och leta reda pa de andra tjejerna fran Au Pair Care. vi akte till hotellet, blev incheckade och jag somnade sa fort jag la mig pa kudden.
15 Juli:
Vi hade lektioner 8.00-16.30, och ca 17.00 lamnade vi hotellet for att aka pa en guidad tur i NEW YORK CITY!
Det var valdigt stressigt, sa jag kande inte att jag fick tid och mojlighet att uppskatta staden ordentligt, men det var roligt att se saker som man bara sett pa filmer och i TV-filmer. Det ska bli roligt att aka dit igen och upptacka staden pa egen hand, och forhoppningsvis se en musikal.
Pa vagen hem sa gick bussen sonder och vi blev staende jattelange innan hotellet kunde skicka ut en minibuss for att hamta upp oss, sa vi kom inte hem forran strax fore midnatt...
16 Juli:
Lektioner hela dagen, och efter det tog jag och The German Girls en tur till Walmart, for att se akta Amerikansk kultur :P
17 Juli:
De sista lektionstimmarna.
Runt kl 16 kom familjen antligen och hamtade mig! Det var sa spannande och jag hade varit sa nervos hela dagen sa jag var alldeles illamaende...
De hade gjort en jattefin valkomstskylt till mig, och alla barnen hade hjalpt till att mala den.
Vi akte direkt till en VALDIGT Amerikansk restaurang, Chatterbox, dar vi at lite mat innan vi akte till deras hus. Det ar jattefint, stort och de har en valdigt fin tradgard, mycket finare an den sag ut pa korten jag fick se.
Vi gjorde inte sa mycket den har dagen, jag packade upp mina grejer, gav familjen sina presenter (Ansley ALSKAR sin Bamse-vaska!) och gick och la mig ganska tidigt.
18 Juli:
Jag sov lange, ca 11 timmar, vilket var valbehovligt, eftersom jag fatt alldeles for lite somn pa hotellet.
Under dagen tog vi det mest lugnt. Dawn visade mig runt i koket, for att jag ska forsoka lara mig att hitta allt, och pa eftermiddagen akte vi till Walmart for att handla lite infor semestern. Alla tre barnen var med och det var ett valdans tjat hela tiden, men de ar ju barn, sa vad kan man forvanta sig.
Pa kvallen kom barnens farmor och farfar pa besok och vi spelade kort, jag, Dawn, Kitty (farmor), Ansley och Olivia.
Nar Frank kom hem gick vi igenom reglerna som galler i deras hus och jag fick en manual pa vad det ar jag ska gora och inte. Det marks verkligen att de har haft au pairer forut, vilket kanns valdigt bra. De ar val forberedda pa allt, kanns det som.
19 Juli:
Vi gick upp runt 6.00 och packade in oss i bilen sa snabbt vi kunde, vilket tog ca 2 timmar med tre barn och tre vuxna (Dawn, jag och Anika, deras forra au pair fran Tyskland, som ar hur trevlig som helst. Frank var tvungen att stanna hemma och jobba, stackarn...). Bilturen till Rhode Island tog ca 5 timmar, och bilen gick sonder bara nagra km ifran vart mal. Servostyrningen och ACn slutade fungera, men som tur var kunde vi i alla fall ta oss hela vagen till huset.
Val framme tog jag och Anika ner barnen till stranden, medan Dawn korde ivag bilen till en verkstad i narheten. Det var ganska laskigt att vakta barnen helt sjalva, eftersom vagorna var valdigt stora och det var mycket folk pa stranden. Men de ar helt underbara barn, sa de gjorde som vi sa, och de holl sig ganska nara stranden (kanske for att deras pappa och morfar hade skramt upp dem genom att beratta om en hajattack i New York forra veckan, da tre personer dog).
Jag och Anika gick och la oss tidigt, ca 21.00, men barnen var uppe till sena natten.
20-21 Juli:
Vi tar det bara lugnt har pa semestern. Det ar SA skont att bara kunna slappa, sova nar jag vill och inte ha ett fast schema under den har forsta veckan. Jag behover egentligen inte ens jobba, vilket kanns konstigt, eftersom jag fortfarande far betalt for att vara har. Vi akte till och med och shoppade igar, jag, Anika och Marianne, barnens mormor (mormor och morfar kom hit pa kvallen den 19e).
Jag ar SA GLAD for att jag blev inbjuden av den har familjen, och att jag tackade ja! De ar helt underbara, oppna, karleksfulla och sa forstaende! Barnen ar supermysiga! Toppenmysiga, som jag brukar saga, eller hur Billie? :P
Jag onskar att ni kunde vara har och dela det har med mig, for det ar helt fantastiskt!
Jag lovar att jag ska aterkomma sa snart jag kan (kommer formodligen droja tills vi kommer hem, nasta mandag), och jag ska lagga in lite bilder fran semestern! Jag tog massor nar vi var nere pa stranden, pa Aidan's sand-djur och pa Olivia och Ansley nar de leker i vattnet.
Forresten, jag fragade foraldrarna, och de hade ingenting emot att jag lagger ut bilder och namn pa barnen har, bara sa att ni vet. Det kanns skont att veta, eftersom jag formodligen kommer ta manga roliga och mysiga bilder under mitt ar har, som jag sakerligen kommer vilja dela med er!
Ha det bast och ge mig manga kommentarer nu, sa att jag har nagot att lasa nasta gang jag kommer at internet!
Massor med kramar till er, mina vanner!
P.s. De ar demokrater! :)
Antligen har jag mojlighet att skriva lite har!
Det har hant sa mycket sedan jag senast skrev, det ar helt otroligt. Jag ska forsoka gora en kort sammanfattning av det som hant.
14 Juli:
Vaknade kl 4.40 for att aka till Arlanda, dar jag lamnade mamma, Olle och min lilla alsklings-Lisa... Jag mellanlandade i Frankfurt och kl 15.31 lokal tid landade jag pa Newark's flygplats utanfor NYC. Jag hade problem i tullen pa grund av mina torra fingertoppar, men till slut slappte de igenom mig och jag kunde springa och leta reda pa de andra tjejerna fran Au Pair Care. vi akte till hotellet, blev incheckade och jag somnade sa fort jag la mig pa kudden.
15 Juli:
Vi hade lektioner 8.00-16.30, och ca 17.00 lamnade vi hotellet for att aka pa en guidad tur i NEW YORK CITY!
Det var valdigt stressigt, sa jag kande inte att jag fick tid och mojlighet att uppskatta staden ordentligt, men det var roligt att se saker som man bara sett pa filmer och i TV-filmer. Det ska bli roligt att aka dit igen och upptacka staden pa egen hand, och forhoppningsvis se en musikal.
Pa vagen hem sa gick bussen sonder och vi blev staende jattelange innan hotellet kunde skicka ut en minibuss for att hamta upp oss, sa vi kom inte hem forran strax fore midnatt...
16 Juli:
Lektioner hela dagen, och efter det tog jag och The German Girls en tur till Walmart, for att se akta Amerikansk kultur :P
17 Juli:
De sista lektionstimmarna.
Runt kl 16 kom familjen antligen och hamtade mig! Det var sa spannande och jag hade varit sa nervos hela dagen sa jag var alldeles illamaende...
De hade gjort en jattefin valkomstskylt till mig, och alla barnen hade hjalpt till att mala den.
Vi akte direkt till en VALDIGT Amerikansk restaurang, Chatterbox, dar vi at lite mat innan vi akte till deras hus. Det ar jattefint, stort och de har en valdigt fin tradgard, mycket finare an den sag ut pa korten jag fick se.
Vi gjorde inte sa mycket den har dagen, jag packade upp mina grejer, gav familjen sina presenter (Ansley ALSKAR sin Bamse-vaska!) och gick och la mig ganska tidigt.
18 Juli:
Jag sov lange, ca 11 timmar, vilket var valbehovligt, eftersom jag fatt alldeles for lite somn pa hotellet.
Under dagen tog vi det mest lugnt. Dawn visade mig runt i koket, for att jag ska forsoka lara mig att hitta allt, och pa eftermiddagen akte vi till Walmart for att handla lite infor semestern. Alla tre barnen var med och det var ett valdans tjat hela tiden, men de ar ju barn, sa vad kan man forvanta sig.
Pa kvallen kom barnens farmor och farfar pa besok och vi spelade kort, jag, Dawn, Kitty (farmor), Ansley och Olivia.
Nar Frank kom hem gick vi igenom reglerna som galler i deras hus och jag fick en manual pa vad det ar jag ska gora och inte. Det marks verkligen att de har haft au pairer forut, vilket kanns valdigt bra. De ar val forberedda pa allt, kanns det som.
19 Juli:
Vi gick upp runt 6.00 och packade in oss i bilen sa snabbt vi kunde, vilket tog ca 2 timmar med tre barn och tre vuxna (Dawn, jag och Anika, deras forra au pair fran Tyskland, som ar hur trevlig som helst. Frank var tvungen att stanna hemma och jobba, stackarn...). Bilturen till Rhode Island tog ca 5 timmar, och bilen gick sonder bara nagra km ifran vart mal. Servostyrningen och ACn slutade fungera, men som tur var kunde vi i alla fall ta oss hela vagen till huset.
Val framme tog jag och Anika ner barnen till stranden, medan Dawn korde ivag bilen till en verkstad i narheten. Det var ganska laskigt att vakta barnen helt sjalva, eftersom vagorna var valdigt stora och det var mycket folk pa stranden. Men de ar helt underbara barn, sa de gjorde som vi sa, och de holl sig ganska nara stranden (kanske for att deras pappa och morfar hade skramt upp dem genom att beratta om en hajattack i New York forra veckan, da tre personer dog).
Jag och Anika gick och la oss tidigt, ca 21.00, men barnen var uppe till sena natten.
20-21 Juli:
Vi tar det bara lugnt har pa semestern. Det ar SA skont att bara kunna slappa, sova nar jag vill och inte ha ett fast schema under den har forsta veckan. Jag behover egentligen inte ens jobba, vilket kanns konstigt, eftersom jag fortfarande far betalt for att vara har. Vi akte till och med och shoppade igar, jag, Anika och Marianne, barnens mormor (mormor och morfar kom hit pa kvallen den 19e).
Jag ar SA GLAD for att jag blev inbjuden av den har familjen, och att jag tackade ja! De ar helt underbara, oppna, karleksfulla och sa forstaende! Barnen ar supermysiga! Toppenmysiga, som jag brukar saga, eller hur Billie? :P
Jag onskar att ni kunde vara har och dela det har med mig, for det ar helt fantastiskt!
Jag lovar att jag ska aterkomma sa snart jag kan (kommer formodligen droja tills vi kommer hem, nasta mandag), och jag ska lagga in lite bilder fran semestern! Jag tog massor nar vi var nere pa stranden, pa Aidan's sand-djur och pa Olivia och Ansley nar de leker i vattnet.
Forresten, jag fragade foraldrarna, och de hade ingenting emot att jag lagger ut bilder och namn pa barnen har, bara sa att ni vet. Det kanns skont att veta, eftersom jag formodligen kommer ta manga roliga och mysiga bilder under mitt ar har, som jag sakerligen kommer vilja dela med er!
Ha det bast och ge mig manga kommentarer nu, sa att jag har nagot att lasa nasta gang jag kommer at internet!
Massor med kramar till er, mina vanner!
P.s. De ar demokrater! :)
onsdag, juli 09, 2008
5 dagar kvar
Flytten är klar, vilket är skönt, eftersom det var en fruktansvärd historia. Går inte in på detaljer här, men skitjobbigt är det minsta man kan säga...
Nu är jag hos mamma den sista tiden innan min avfärd mot Amerikat.
Jag fick flygbiljetterna i måndags, tillsammans med en massa information som gav mig en aningens panik. Det känns som att det är så mycket man ska komma ihåg och tänka på. Mitt huvud snurrar i panik och snart kommer det nog sprängas.
Men det jobbigaste under de senaste dagarna har ändå varit att vara tvungen att säga hej då till alla i Västerås. Det var ännu jobbigare än jag trodde. Det är ju extra tufft eftersom jag vet att jag inte kommer tillbaka dit efter mitt år i USA, utan att jag istället flyttar till Sundsvall. Kanske kommer jag tillbaka efter det, men vem vet, då kanske de andra har flyttat därfirån... Det kommer i alla fall inte vara samma stad jag kommer tillbaka till, vilket känns väldigt jobbigt.
Usch, nu ska jag sluta tänka på det, annars börjar jag grina...
Nu är jag hos mamma den sista tiden innan min avfärd mot Amerikat.
Jag fick flygbiljetterna i måndags, tillsammans med en massa information som gav mig en aningens panik. Det känns som att det är så mycket man ska komma ihåg och tänka på. Mitt huvud snurrar i panik och snart kommer det nog sprängas.
Men det jobbigaste under de senaste dagarna har ändå varit att vara tvungen att säga hej då till alla i Västerås. Det var ännu jobbigare än jag trodde. Det är ju extra tufft eftersom jag vet att jag inte kommer tillbaka dit efter mitt år i USA, utan att jag istället flyttar till Sundsvall. Kanske kommer jag tillbaka efter det, men vem vet, då kanske de andra har flyttat därfirån... Det kommer i alla fall inte vara samma stad jag kommer tillbaka till, vilket känns väldigt jobbigt.
Usch, nu ska jag sluta tänka på det, annars börjar jag grina...
torsdag, juli 03, 2008
Bra och dåligt idag
Bra:
Jag har köpt alla presenter till familjen.
Jag känner mig väldigt nöjd med dem, efter att ha gjort några ändringar.
De flesta var betydligt billigare än jag väntat mig.
Jag har köpt en bra resväska på rea.
Jag har löst inslagning av de flesta presenterna.
Jag har provpackat, och det är inga som helst problem att få plats med allt som ska med.
Dåligt:
Jag är skittrött.
Min lägenhet ser ut som en smärre krigszon.
Jag har egentligen ingen lust alls att ha hit folk imorgon.
Jag måste handla inför festen imorgon.
På grund av att i princip alla autogiron jag har aktiverade har dragit pengar samtidigt (utan att ha meddelat mig ordentligt) så har jag inga pengar på kontot för tillfället.
Sammanfattningsvis:
BAJS
Jag har köpt alla presenter till familjen.
Jag känner mig väldigt nöjd med dem, efter att ha gjort några ändringar.
De flesta var betydligt billigare än jag väntat mig.
Jag har köpt en bra resväska på rea.
Jag har löst inslagning av de flesta presenterna.
Jag har provpackat, och det är inga som helst problem att få plats med allt som ska med.
Dåligt:
Jag är skittrött.
Min lägenhet ser ut som en smärre krigszon.
Jag har egentligen ingen lust alls att ha hit folk imorgon.
Jag måste handla inför festen imorgon.
På grund av att i princip alla autogiron jag har aktiverade har dragit pengar samtidigt (utan att ha meddelat mig ordentligt) så har jag inga pengar på kontot för tillfället.
Sammanfattningsvis:
BAJS
tisdag, juli 01, 2008
Arga lappen
Att jag har dålig humor är ett känt faktum. Det bekräftas också av att jag skrattade så jag nästan dog av den här lappen
Dagens citat och irritationsmoment
Från Unga mödrar:
"Jag vet var Turkiet ligger, bara inte exakt. Men jag vet att det ligger i närheten av ... vad heter det? Sahara."
Om menyn på en restaurang i Turkiet:
"Varför skriver de på sitt språk?"
Något som irriterar mig är att en av familjerna i programmet precis har fått sitt andra barn. Mamman bestämde namnet på det första barnet, och de kom överens om att pappan skulle få bestämma namnet på det andra. Men så säger mammans familj att de inte tycker om det namn som pappan ger barnet, och i stort sett trakasserar honom till att ändra sig. Det är ju inte deras barn! Det är väl bara att acceptera det namn de väljer! Irriterande människor.
Fula är de också!
Tillägg: Jag blir lite hatisk när jag inte får ordentligt med sömn. Ni kanske har märkt det...
"Jag vet var Turkiet ligger, bara inte exakt. Men jag vet att det ligger i närheten av ... vad heter det? Sahara."
Om menyn på en restaurang i Turkiet:
"Varför skriver de på sitt språk?"
Något som irriterar mig är att en av familjerna i programmet precis har fått sitt andra barn. Mamman bestämde namnet på det första barnet, och de kom överens om att pappan skulle få bestämma namnet på det andra. Men så säger mammans familj att de inte tycker om det namn som pappan ger barnet, och i stort sett trakasserar honom till att ändra sig. Det är ju inte deras barn! Det är väl bara att acceptera det namn de väljer! Irriterande människor.
Fula är de också!
Tillägg: Jag blir lite hatisk när jag inte får ordentligt med sömn. Ni kanske har märkt det...
Typ, bajs
Ja, som jag trodde så gick det inte så bra att sova... Somnade inte om förrän efter kl 4, så det blev inte så mycket sova inatt heller. Börjar bli lite slitigt det här med sömnen. Extra jobbigt eftersom jag inte är helt frisk heller, och verkligen skulle behöva sova ut för att bli lite piggare och friskare.
Jag har fått tillbaka min sista hemtenta (i Språk & Kön), vilket betyder att jag nu inte behöver ha något mer med MDH att göra. WIIIEEEEEE! Ska bli skönt att slippa deras strul.
Idag ska jag se till att packa ihop min klädkammare. Jag fixade badrummet, linneskåpet och min stora byrå igår, så det blev en hel del gjort då, men klädkammaren kommer förmodligen ta betydligt längre tid. Det är så mycket skit där inne. Måste bestämma vad som ska vara kvar, vad jag ska slänga och vad jag ska ta med mig i min packning...
Jag skulle behöva åka iväg och handla idag också. Behöver handla en del inför festen på fredag. Dessvärre har jag väldigt dåligt med pengar, och jag har ingen aning om hur jag ska lyckas få ihop det med en ny resväska, resterande presenter till familjen, festen, samt lite kläder som jag behöver inför min avfärd. Dessutom skulle Lisa behöva klippas (jag också, för den delen) och få en genomkoll av veterinären...
Kort sagt så sitter jag lite i skiten just nu.
Jag har fått tillbaka min sista hemtenta (i Språk & Kön), vilket betyder att jag nu inte behöver ha något mer med MDH att göra. WIIIEEEEEE! Ska bli skönt att slippa deras strul.
Idag ska jag se till att packa ihop min klädkammare. Jag fixade badrummet, linneskåpet och min stora byrå igår, så det blev en hel del gjort då, men klädkammaren kommer förmodligen ta betydligt längre tid. Det är så mycket skit där inne. Måste bestämma vad som ska vara kvar, vad jag ska slänga och vad jag ska ta med mig i min packning...
Jag skulle behöva åka iväg och handla idag också. Behöver handla en del inför festen på fredag. Dessvärre har jag väldigt dåligt med pengar, och jag har ingen aning om hur jag ska lyckas få ihop det med en ny resväska, resterande presenter till familjen, festen, samt lite kläder som jag behöver inför min avfärd. Dessutom skulle Lisa behöva klippas (jag också, för den delen) och få en genomkoll av veterinären...
Kort sagt så sitter jag lite i skiten just nu.
Sömnlöshet och flygresa
Jag skulle inte ha gått och lagt mig så tidigt (somnade vid halv 9). Jag vaknade kl 11 och har inte kunnat somna om sedan dess... Irriterande, minst sagt.
Anywho... Jag tyckte att det var en bra idé att sätta sig vid datorn ett litet tag, så att jag kanske blir lite trött igen, så jag passade på att kolla runt lite på AuPairRoom. Jag trodde inte att det var någon idé att kolla på flygtiderna, men ack så fel jag hade! De har nu ombokat min flygbiljett, så nu ska jag flyga från Stockholm kl 10.05. Känner mig väldigt lättad över att det gick så snabbt för dem att ändra biljetten, annars hade jag gått och oroat mig för det här halva veckan...
Nej du, om man skulle ta och försöka sova lite igen.
Är väldigt tveksam till om det kommer funka, men det är värt ett försök.
Anywho... Jag tyckte att det var en bra idé att sätta sig vid datorn ett litet tag, så att jag kanske blir lite trött igen, så jag passade på att kolla runt lite på AuPairRoom. Jag trodde inte att det var någon idé att kolla på flygtiderna, men ack så fel jag hade! De har nu ombokat min flygbiljett, så nu ska jag flyga från Stockholm kl 10.05. Känner mig väldigt lättad över att det gick så snabbt för dem att ändra biljetten, annars hade jag gått och oroat mig för det här halva veckan...
Nej du, om man skulle ta och försöka sova lite igen.
Är väldigt tveksam till om det kommer funka, men det är värt ett försök.
måndag, juni 30, 2008
Trött
Får man gå och lägga sig klockan 6 när man snart fyller 21?
Det är inte rättvist att små barn får sova när de vill men att vi andra måste vara vakna på "normala tider".
Det är inte rättvist att små barn får sova när de vill men att vi andra måste vara vakna på "normala tider".
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
