Gott Nytt År!

Ja, julafton var ju inte en särskilt bra dag, så varför skulle nyårsafton bli det minsta bättre?
När jag satt och åt frukost imorse blev jag lite överfallen av VM som "ville prata lite". Tydligen anser hon att jag jobbar alldeles för lite, och att hon tycker att jag därför borde göra mer hushållsarbete. Jag sa då att jag VET att jag redan gör betydligt mer än vad hon kan förvänta sig av mig (jag moppar golv, jag dammar, jag polerar hennes jävla diskbänk minst en gång i veckan, jag skrubbar toalettstolar, jag tvättar och viker hennes kläder, jag plockar reda på all skit hon lämnar i köket, jag till och med tvättar gästlakan och städade upp efter hennes lilla julfirande förra veckan, plus en massa småsaker som jag gör när jag ser att det behövs, t.ex. att skrubba micro, kylskåp och spis fullständigt fläckfria), och att jag gjort det hittills utan att klaga till henne för att jag vet att hon har mycket att göra, att jag jobbar så få timmar med tjejerna, och att jag därför känner att jag kan bjuda på det. Men jag vill fanimej ha någon uppskattning för det.
Vad jag fått hittills är en säng som ger mig konstant ryggvärk (jag sa till för 3½ vecka sedan att jag får väldigt ont av den och bad om en mjuk bäddmadrass eller liknande för att göra den bättre), att det tog 6 veckor att ge mig ett möblerat rum, ett badrum som efter 8 veckor fortfarande inte har en spegel, osv osv.

Så hur som helst. När jag sa att jag vet att jag gör mer än vad hon egentligen har rätt att kräva eller förvänta sig (och att jag har papper som bevisar det) sa hon att hon kanske borde hoppa av programmet, eftersom det här i så fall inte alls är vad hon ville ha ut av en au pair.
Så vi får väl se. Om jag har förstått det rätt så har jag rätt till en ny rematch om hon bestämmer sig för att gå ur programmet, men ärligt talat så orkar jag inte gå igenom det en gång till. Om det är vad hon bestämmer sig för så åker jag hem till kära Ludvika istället. Oddsen för att jag får stanna i området är ju minimala, och jag orkar verkligen inte flytta till ett nytt område med nya människor en gång till. Då åker jag hellre hem.

Jag hoppas bara att hon bestämmer sig snabbt i så fall, för ska jag hem vill jag hinna hem till att terminen börjar på högskolan, så att jag faktiskt kan göra något vettigt istället för att stirra in i en vägg i ett halvår (för något jobb lär man ju inte få i Ludvika i dessa tider, när folk blir varslade hit och dit).

Så, rolig nyårsafton det här blev då! Tack för den, VM.

Jul?

Ja, förkylningen har ju blivit värre och värre. Jag har hostat, nyst, snörvlat och haft mig hela dagen. Och samtidigt har jag grinat, vilket inte gör saken bättre.
Jag pratade med mina kära föräldrar på telefon för ett tag sedan, och det gjorde ju inte saken mycket lättare. Eller, på sätt och vis gjorde det nog det... Men ändå inte, liksom.

Aja, så nu har familjen här åkt iväg till festen hos familjen F, och jag stannade hemma. Jag pallade inte att följa med, dels för att jag känner mig för förkyld för att sitta och vara social med främlingar. Men allra mest för att jag inte tycker att det är en bra idé att sitta och storgrina bland främlingar, och på så vis förstöra allas kväll... Inte så sugen på det just nu.

Nu har jag i alla fall laddat ner Kalle Ankas Julafton, och jag är på god väg med Karl-Bertil Johnsson, så det ska kunna bli LITE julstämning här åtminstone. Dessutom fick jag julgodis från mamma, så det ska avnjutas framför Kalle senare idag.

Vidrig jul

Jag vill åka hem till Sverige! Till sill, pepparkakor, nejlikosmyckade apelsiner och garntomtar i granen...

Istället sitter jag i ett halvt insnöat Wisconsin och bakar citronkakor (jävla juligt, eller hur?).

Vi ska åka iväg till familjen F idag, men ska jag vara ärlig så vill jag verkligen inte. Jag vill hellre sitta själv här i huset och hosta, snörvla, nysa och grina i min ensamhet. Tillsammans med min stickning och inspelade avsnitt av Craig Ferguson, Jay Leno och Letterman. Och kanske lite julspecialer på TV.
Jag är förkyld som en jävla gnu, jag saknar min familj, och jag känner inte alls för att vara social med främlingar idag.

Samtidigt känns det ju fruktansvärt tragiskt om jag ska sitta själv, och jag vet att jag nog BORDE följa med. Men hur kul kommer det vara när jag bara kommer sitta och hålla tillbaka gråten hela tiden?

Nu ska jag ta en snabb dusch, och sedan ska jag ringa hem (och försöka att inte storgrina i telefonen).

God jävla jul på er!

Jovars...

Det har varit en jobbig dag, minst sagt.
Barnen har varit jattesnalla, nastan inget brak, Olivia fyllde 12 ar (och blev valdigt glad for presenten jag gav henne, sa jag har gjort NAGOT bra iaf), men anda har det bara varit jobbigt. Jag har grinat i princip varje ensam sekund jag haft, och jag gomde mitt rodgratna ansikte bakom spisen sa att Ansley inte skulle bli upprord.
Jag har bara velat aka hem.
Det borjade egentligen igar kvall, da jag borjade sakna Lisa nagot fruktansvart, eftersom jag sag ett program med en hund som fick mig att tanka pa henne. Da borjade jag ocksa sakna mamma mer och mer, och sa gick det bara utfor. Det blir ju knappast battre av att det ser valdigt blekt ut pa om-matchningsfronten. Det ser inte ut som att man ar sarskilt attraktiv pa marknaden om man inte har behorighet for barn under tva (vilket jag borde ha enligt pappren, men de vill inte ge mig det...). Sa jag har kort sagt varit valdigt negativ idag.

Nu har jag i alla fall pratat med Malou pa telefon i over en timme (alltid uppmuntrande :D) och nu kanns det aningens battre. Dessutom finns det en familj dar som kan vara intressant, med tva sma pojkar. Mamman ville dessutom traffa mig i helgen nar jag ar dar. Problemet nu ar att vi inte vet om pojken ar 1 eller 2. Vi har fatt olika information. Ar han tva ar det inget problem. Fyller han tva snart har vi ett potentiellt problem. Ar han inte ens i narheten sa kanns det ratt kort.

Forhoppningsvis vet jag mer imorgon. Tills dess: tack for mig och godnatt, era sma fragglar! :P

Hem

Idag vill jag aka hem. Pa riktigt. Inte ens bara lite "asch, jag aker hem", utan jag vill verkligen aka hem.
Jag saknar ihjal mig efter mamma och Lisa och alla manniskor dar hemma. Jag saknar ihjal mig efter vettiga, svenska vagar och skyltar, efter en sketen ICA-butik, efter kallsortering, pantflaskor, losgodis och mellanmjolk.
Jag vill hem till mitt vanliga, trakiga svenska liv, for det ar fan sa mycket battre an det har.

Jag vet inte om det har verkligen ar ratt grej for mig. Borde jag verkligen forsoka hitta en ny familj nar jag kanner sa har? Ar det ratt att komma till ett nytt stalle och sedan kanske anda aka hem efter en manad? Det kanns inte ratt...

Faktum ar att jag sokte nagra kurser i Falun idag. Om jag aker hem vill jag fanimej plugga till varen!

Mamma, jag vill hem!

Lisa

Sussex County, New Jersey
Söndag 31 Augusti, 11.42 am

Igår var en jobbig dag. Jag hade väldig hemlängtan hela kvällen och saknade alla där hemma, särskilt min lilla Lisa-Flisa. Hon är ju min lilla älsklingstjej och det känns så jobbigt att ha lämnat henne där hemma utan mig. Jag vet att det låter lite själviskt, men jag var ju hennes allt, så det känns så jobbigt att inte vara där för henne längre. Jag var hennes första människa som hon kunde lita på och som älskar henne, och hon blev alltid jätteledsen när jag lämnade henne.
Jag pratade med mamma igår och hon sa att Lisa har det väldigt bra nu, och att hon har börjat lita på henne och Olle mer och mer. Hon har äntligen börjat gå upp på övervåningen på nätterna, och tydligen även på dagarna ibland. Det känns skönt, för jag vet att hon inte tycker om att sova själv, så det kändes jobbigt att hon skulle ligga ensam på nedervåningen varje natt. Däremot sa mamma också att Lisa verkade ledsen och deppig den närmaste tiden efter att jag åkte. Hon ville inte säga något om det först, för att jag inte skulle oroa mig för mycket, men nu när det är bättre ville hon ändå berätta att Lisa uppenbarligen hade saknat mig mycket i början.
Jag är lite nervös för att Lisa inte ska känna igen mig när jag kommer hem. Det kommer ju då vara ett år sedan hon såg mig senast, vilket är en väldigt lång tid för en liten vovve… Jag hoppas verkligen att hon kommer ihåg mig och att hon blir glad för att se mig igen när det väl är dags för mig att komma tillbaka hem igen.









Dags att lämna livet i Sverige och återgå till min tillvaro här.
I fredags ringde jag skolan och kollade om jag kunde registrera mig utan mitt Social Security Card (som borde komma när som helst nu, eftersom det var en vecka sedan de beviljade mig det), och det var inget problem enligt dem. Jag måste säga att den där skolan inte verkar ha koll på vad någon annan gör eller vem som är ansvarig för vad. Jag förklarade vilken kurs jag var intresserad av och frågade vad jag skulle göra för att kunna registrera mig för den kursen. De skickade mig fram och tillbaka mellan olika avdelningar och sa att jag skulle göra än det ena än det andra. Det sista jag fick ur dem var att jag var tvungen att göra ett Placement Test för att kunna registrera mig, och för att kunna göra det testet var jag först tvungen att lämna in en Admissions Form. Det jobbiga var att testet skulle vara kl 9.00 på lördag morgon, vilket betydde att jag var tvungen att åka in till skolan på fredag för att lämna in det där papperet. Lyckligtvis skulle Frank vara hemma i kontoret hela dagen, så jag kunde åka iväg till skolan utan att behöva ta med mig barnen.
När jag väl kom fram till skolan fick jag reda på att jag inte alls behövde göra det där testet, eftersom jag ska läsa en kurs som är en del av deras Engelska som andraspråk-avdelning, så jag hade inte alls behövt åka dit i fredags. Å andra sidan var det lika bra att få det gjort, eftersom kursen börjar på onsdag kväll. Så då ska jag alltså börja läsa en kurs i American Culture. Vi får väl se hur intressant själva kursen blir. Jag har ju redan läst amerikansk kultur på MDH, så det känns inte som att det finns massor med ny information att ta in. Anledningen till att jag läser kursen är egentligen bara för att det är ett bra sätt att träffa andra au pairer och utbytesstudenter i närheten. De tjejerna som jag har umgåtts med hittills bor dessvärre lite för långt bort för att man ska kunna träffas i veckorna efter jobbet. Det är lite långt att sätta sig och köra 45 minuter kl 8 på kvällen bara för att ta en fika när man ska jobba dagen efter… Så jag vill träffa tjejer som bor lite närmare också, så att det inte krävs lika mycket planering för att träffas.
Hur som helst, jag får ge er en rapport om hur kursen verkar efter att jag varit där på onsdag. Förhoppningsvis är den rolig också, inte bara ett sätt att träffa folk, men jag är inte alltför hoppfull just nu. Det kommer förmodligen bli ganska lättförtjänta poäng i alla fall, så jag ska väl inte klaga.

Nu är det dags att byta om inför att åka till Jennifer och JR’s barbecue som börjar om en timme.
Ha det bäst mina vänner och hör gärna av er i ett brev eller mail om ni inte har gjort det redan!

Some folks are wise and some otherwise – Josh Billings