Jovars...

Det har varit en jobbig dag, minst sagt.
Barnen har varit jattesnalla, nastan inget brak, Olivia fyllde 12 ar (och blev valdigt glad for presenten jag gav henne, sa jag har gjort NAGOT bra iaf), men anda har det bara varit jobbigt. Jag har grinat i princip varje ensam sekund jag haft, och jag gomde mitt rodgratna ansikte bakom spisen sa att Ansley inte skulle bli upprord.
Jag har bara velat aka hem.
Det borjade egentligen igar kvall, da jag borjade sakna Lisa nagot fruktansvart, eftersom jag sag ett program med en hund som fick mig att tanka pa henne. Da borjade jag ocksa sakna mamma mer och mer, och sa gick det bara utfor. Det blir ju knappast battre av att det ser valdigt blekt ut pa om-matchningsfronten. Det ser inte ut som att man ar sarskilt attraktiv pa marknaden om man inte har behorighet for barn under tva (vilket jag borde ha enligt pappren, men de vill inte ge mig det...). Sa jag har kort sagt varit valdigt negativ idag.

Nu har jag i alla fall pratat med Malou pa telefon i over en timme (alltid uppmuntrande :D) och nu kanns det aningens battre. Dessutom finns det en familj dar som kan vara intressant, med tva sma pojkar. Mamman ville dessutom traffa mig i helgen nar jag ar dar. Problemet nu ar att vi inte vet om pojken ar 1 eller 2. Vi har fatt olika information. Ar han tva ar det inget problem. Fyller han tva snart har vi ett potentiellt problem. Ar han inte ens i narheten sa kanns det ratt kort.

Forhoppningsvis vet jag mer imorgon. Tills dess: tack for mig och godnatt, era sma fragglar! :P