Hittills inget nytt pa familjefronten...
Jag vet att jag ar fanig och oroar mig mycket, men jag ar nu livradd for att behova aka hem. Jag vill verkligen inte det. Jag har nastan tagit tillbaka mitt beslut flera ganger, bara for att jag ar sa radd for att jag inte ska bli kontaktad av nagon familj. Jag blir dessutom paranoid (som vanligt) och far for mig att de ska ha skrivit/sagt massa dumma grejer om mig i min profil, sa att ingen ska bli intresserad.
Om bara en enda familj kunde kontakta mig skulle det kannas sa mycket battre, for da skulle det inte vara lika hopplost langre.
Jag kanner mig i alla fall tacksam for det stod som jag fatt fran andra au pairer har, samt vanner och familj hemma. De ar sa overtygade om att jag ska hitta en ny familj. Jag onskar att jag kunde vara lika saker... :S
Blaj blaj blaj... Och ingen skola har jag att se fram emot heller, eftersom jag nu maste hoppa av min English Composition for att familjen ska ha minsta chans att fa tillbaka pengarna de betalde for den. Visst, kursen var tidskravande, men det var anda en chans att fa komma ut ur huset under nagra timmar och slappa allt bekymmer med barnen och foraldrarna. Dessutom har jag fatt raka A:n pa alla mina uppgifter hittills, vilket sjalvklart kanns ratt bra. Annu battre eftersom jag vet att det var battre an manga av de andra i klassen, som har engelska som forstasprak. Moahahahaaaa! Elitisten i mig kommer fram och visar sin fula nuna! :P
Men vad gor det? Jag har inte haft sa mycket annat att gladja mig over pa sistone, sa lat mig hallas, kara ni.
Nu ska jag val ga och pina mig genom att uppdatera mitt AuPairRoom for 20e gangen idag...
Ha de!
tisdag, september 30, 2008
måndag, september 29, 2008
Call me drama queen...
Jag vet att jag ar Miss Worrypants, ni behover inte paminna mig. Saken ar den att jag nu har varit ute i systemet i flera timmar, och inget har hant. Inte ens en rutten familj har bokat mig for en intervju...
A andra sidan har det ju BARA GATT NAGRA TIMMAR! Dessutom har de timmarna varit arbetstimmar, sa alla otroligt upptagna vardforaldrar ar med storsta sannolikhet pa jobbet och valdigt valdigt upptagna med moten och san skit. De har inte tid att satta sig vid datorn och leta efter avdankade andrahands-aupairer fran Sverige via NJ...
A andra sidan har det ju BARA GATT NAGRA TIMMAR! Dessutom har de timmarna varit arbetstimmar, sa alla otroligt upptagna vardforaldrar ar med storsta sannolikhet pa jobbet och valdigt valdigt upptagna med moten och san skit. De har inte tid att satta sig vid datorn och leta efter avdankade andrahands-aupairer fran Sverige via NJ...
Re-match
Okej, jag var precis in pa mitt au pair room, och jag ar nu officiellt i ommatchningsprocessen... Forhoppningsvis kommer jag fa nagon kontakt med en ny familj snart.
Hall en tumme for mig! (Tva betyder otur, sa ni skulle bara vaga!)
Hall en tumme for mig! (Tva betyder otur, sa ni skulle bara vaga!)
trotthet!
Jag vaknade kl 5.30 inatt/imorse och var tvungen att ga pa toa. Inga problem, tankte jag. Jag lagger mig igen och sover gott till kl 9, da jag maste ga upp.
Eller inte...
Jag lag och vred och vande mig i nastan tva timmar innan jag till slut lyckades somna om. Sa man kan utan overdrift saga att jag ar BAJSTROTT idag!
Eller inte...
Jag lag och vred och vande mig i nastan tva timmar innan jag till slut lyckades somna om. Sa man kan utan overdrift saga att jag ar BAJSTROTT idag!
Ett litet inlagg
Jag har tid att sitta vid datorn!
Frank ar klar for kvallen, och ungarna sover! Jippie!
Sa Malou bad mig skriva ett litet inlagg for en gangs skulle :P
Igar var jag, Chrissi och Nicole till Monarch Tattoo i Newfoundland, dar jag och Chrissi bokade en tid for att tatuera oss i nasta vecka! Vi traffade aven hetingen Justin som jobbade dar. Han ar for ovrigt en av de enda manniskorna som vetat vad "Per aspera ad astra" betyder. Men sa ar han ju larare och skitsmart ocksa :)
Nar vi var klara dar akte vi till Applebee's, dar var servitor var varldens trevligaste och sotaste medelalders gay (jag bjuder pa den formuleringen igen, Malou :P). Han fick massor med dricks fran mig, needless to say.
Jag var pa en Host Family Day idag. Det var lite konstigt, eftersom jag ju vet att jag kommer lamna familjen inom nagra veckor om allt gar som det ska. Det hade formodligen varit betydligt roligare om det inte var for att det sporegnade hela tiden. Visserligen satt vi i en pavilion, med tak och allt, men det dar vadret var ju bara for deprimerande.
Nu har jag i alla fall antligen fatt traffa Chrissi's hostfamily. De var jattetrevliga, och de lovade att halla ogonen oppna om nagon av deras vanner vore intresserade av att skaffa en au pair.
Jag har antligen pratat med Lisa idag (forsokte ringa henne hela dagen igar, men hon var upptagen), och hon sa att fran imorgon kommer jag formodligen vara ute i systemet, och kan borja vanta pa kontakter fran familjer. Frank sa ocksa att for dem ar det inget problem om jag inte hittar nagon inom mina tva veckor, sa jag kan stanna sa lange jag vill, eller tills de har fatt hit en ny au pair. Jag vill helst harifran sa fort som mojligt, for att slippa dra ut pa det for lange, men vi far val se vad som hander...
Nu ska jag sova, innan jag blir alldeles omansklig.
Frank ar klar for kvallen, och ungarna sover! Jippie!
Sa Malou bad mig skriva ett litet inlagg for en gangs skulle :P
Igar var jag, Chrissi och Nicole till Monarch Tattoo i Newfoundland, dar jag och Chrissi bokade en tid for att tatuera oss i nasta vecka! Vi traffade aven hetingen Justin som jobbade dar. Han ar for ovrigt en av de enda manniskorna som vetat vad "Per aspera ad astra" betyder. Men sa ar han ju larare och skitsmart ocksa :)
Nar vi var klara dar akte vi till Applebee's, dar var servitor var varldens trevligaste och sotaste medelalders gay (jag bjuder pa den formuleringen igen, Malou :P). Han fick massor med dricks fran mig, needless to say.
Jag var pa en Host Family Day idag. Det var lite konstigt, eftersom jag ju vet att jag kommer lamna familjen inom nagra veckor om allt gar som det ska. Det hade formodligen varit betydligt roligare om det inte var for att det sporegnade hela tiden. Visserligen satt vi i en pavilion, med tak och allt, men det dar vadret var ju bara for deprimerande.
Nu har jag i alla fall antligen fatt traffa Chrissi's hostfamily. De var jattetrevliga, och de lovade att halla ogonen oppna om nagon av deras vanner vore intresserade av att skaffa en au pair.
Jag har antligen pratat med Lisa idag (forsokte ringa henne hela dagen igar, men hon var upptagen), och hon sa att fran imorgon kommer jag formodligen vara ute i systemet, och kan borja vanta pa kontakter fran familjer. Frank sa ocksa att for dem ar det inget problem om jag inte hittar nagon inom mina tva veckor, sa jag kan stanna sa lange jag vill, eller tills de har fatt hit en ny au pair. Jag vill helst harifran sa fort som mojligt, for att slippa dra ut pa det for lange, men vi far val se vad som hander...
Nu ska jag sova, innan jag blir alldeles omansklig.
lördag, september 27, 2008
Nyheter
Jag ska forsoka fatta mig kort.
Efter att ha blivit kallad idiot av Aidan idag fick jag totalt nog. Jag bad mamma ringa mig och satt saden och storgrinade i telefon i 1,5 timme for att forsoka hitta nagon lasning pa problemen. Det var med andra ord valdigt svart for Frank att missa att nagot var fel. Efter att jag slutat snorvla bad han mig komma in pa kontoret och prata.
Han gjorde det valdigt latt for mig, genom att stalla helt ratt fragor och fa mig att forsta att de vill hjalpa mig sa mycket de kan, vilket pa satt och vis gjorde det sa mycket svarare for mig.
Han sa att han har sett att det varit extra jobbigt pa sistone, och att jag varit valdigt stressad och frustrerad, och han fragade til slut om jag vill aka harifran, och forsoka med nagon annan familj istallet. Jag sa tacksamt ja!
Sa nu ser det ut som att jag kommer finnas ute pa kottmarknaden igen fran och med mandag, med forhoppningar om att hitta en familj dar jag trivs battre och faktiskt kan gora mitt basta, istallet for att vara hindrad av brak och frustration.
Frank sa att jag far stanna har tills jag hittar ett stalle, vilket kanns bra. Jag kommer stanna sa lange jag kan sa att de kan hitta nagon ny. Sa jag kanske far vara har ett tag till, men processen ar i alla fall startad, vilket kanns valdigt skont.
Som det blev nu kanns det som en fordel att min Area Director ar Dawn's syster, eftersom jag har trafat henne sa mycket och jag ar saker pa att hon kan lagga in ett extra gott ord for mig. Hon vet att jag bryr mig om barnen och att jag alltid gor mitt basta. Det ar bara for mycket med tre barn, atminstone i den har familjen.
Jag kanner mig oerhort lattad over att ha tagit beslutet, men det kanns valdigt jobbigt att behova lamna det har stallet, eftersom jag trivs sa bra i sjalva omradet. Annu jobbigare kommer det bli att lamna lilla Ansley... Min gullunge! Men jag kan inte stanna har och ma daligt 90% av tiden for att vara med henne.
Har jag riktig tur kan jag komma och halsa pa nagon gang, for jag vet att jag trivs bra med familjen under rent sociala former, det fungerar bara inte nar jag maste jobba med dem.
Nu ska jag ata glass och ostbagar samt titta pa The Presidential Debate!
P.s.
Har jag tur kanske den nya familjen har tradlost natverk, sa att jag faktiskt kan anvanda min laptop :P
Efter att ha blivit kallad idiot av Aidan idag fick jag totalt nog. Jag bad mamma ringa mig och satt saden och storgrinade i telefon i 1,5 timme for att forsoka hitta nagon lasning pa problemen. Det var med andra ord valdigt svart for Frank att missa att nagot var fel. Efter att jag slutat snorvla bad han mig komma in pa kontoret och prata.
Han gjorde det valdigt latt for mig, genom att stalla helt ratt fragor och fa mig att forsta att de vill hjalpa mig sa mycket de kan, vilket pa satt och vis gjorde det sa mycket svarare for mig.
Han sa att han har sett att det varit extra jobbigt pa sistone, och att jag varit valdigt stressad och frustrerad, och han fragade til slut om jag vill aka harifran, och forsoka med nagon annan familj istallet. Jag sa tacksamt ja!
Sa nu ser det ut som att jag kommer finnas ute pa kottmarknaden igen fran och med mandag, med forhoppningar om att hitta en familj dar jag trivs battre och faktiskt kan gora mitt basta, istallet for att vara hindrad av brak och frustration.
Frank sa att jag far stanna har tills jag hittar ett stalle, vilket kanns bra. Jag kommer stanna sa lange jag kan sa att de kan hitta nagon ny. Sa jag kanske far vara har ett tag till, men processen ar i alla fall startad, vilket kanns valdigt skont.
Som det blev nu kanns det som en fordel att min Area Director ar Dawn's syster, eftersom jag har trafat henne sa mycket och jag ar saker pa att hon kan lagga in ett extra gott ord for mig. Hon vet att jag bryr mig om barnen och att jag alltid gor mitt basta. Det ar bara for mycket med tre barn, atminstone i den har familjen.
Jag kanner mig oerhort lattad over att ha tagit beslutet, men det kanns valdigt jobbigt att behova lamna det har stallet, eftersom jag trivs sa bra i sjalva omradet. Annu jobbigare kommer det bli att lamna lilla Ansley... Min gullunge! Men jag kan inte stanna har och ma daligt 90% av tiden for att vara med henne.
Har jag riktig tur kan jag komma och halsa pa nagon gang, for jag vet att jag trivs bra med familjen under rent sociala former, det fungerar bara inte nar jag maste jobba med dem.
Nu ska jag ata glass och ostbagar samt titta pa The Presidential Debate!
P.s.
Har jag tur kanske den nya familjen har tradlost natverk, sa att jag faktiskt kan anvanda min laptop :P
torsdag, september 25, 2008
En liten seger!
Wiiiiee!
Nar jag skulle tomma ur diskmaskinen markte jag att den inte ens var full, och an mindre ren. De hade bara struntat i att stalla in sakerna imorse. I vanliga fall hade det irriterat mig, eftersom det knappast ar jobbigt att stalla in EN tallrik, men just nu, nar jag ar aptrott och verkligen inte kande for att plocka ur all disken sa var jag bara djupt tacksam over att slippa...
Nu ar det dags att hamta ungjavlarna fran bussen och sedan dra ivag till fotbollen. Hur jag lyckas komma dit i tid varje vecka (utan att kora for fort) ar ett under, med tanke pa hur lang tid det tar att fa in dem i bilen... Vi far se hur det gar idag.
Aterkommer!
Nar jag skulle tomma ur diskmaskinen markte jag att den inte ens var full, och an mindre ren. De hade bara struntat i att stalla in sakerna imorse. I vanliga fall hade det irriterat mig, eftersom det knappast ar jobbigt att stalla in EN tallrik, men just nu, nar jag ar aptrott och verkligen inte kande for att plocka ur all disken sa var jag bara djupt tacksam over att slippa...
Nu ar det dags att hamta ungjavlarna fran bussen och sedan dra ivag till fotbollen. Hur jag lyckas komma dit i tid varje vecka (utan att kora for fort) ar ett under, med tanke pa hur lang tid det tar att fa in dem i bilen... Vi far se hur det gar idag.
Aterkommer!
Bajs. Igen.
Jag insag precis att jag i min trotthet har glomt att tomma ur diskmaskinen... Booohoooooooo! Jag HATAR att tomma ur den dar j*vla diskmaskinen! De packar den alltid svinfull, sa manga grejer blir inte rena, sa jag maste verkligen kontrollera allt innan jag staller in det i skapen. Sedan hjalper det knappast att de, pa grund av tre ungar med butterfingers, ar besatta av plasttallrikar, plastglas, och allt du nansin kan forestalla dig finns i ett kok gjort i plast. Newsflash! Plast blir aldrig torrt i en diskmaskin. Man (las: JAG, eftersom det alltid faller pa mig att tomma ur skiten) maste sta och torka varje plastgrej i en halv evighet innan den ar torr nog att stallas in i skapen. Annars blir det mogel. Inte populart.
Just kill me now!
Just kill me now!
Aj aj aj
Jag lyckades precis branna mig pa ugnen nar jag satte in en lasagne till skitungarna. Det irriterande ar att jag inte kanner EXAKT var jag brande mig, eftersom det gor ont lite overallt. Sa nu sitter jag med en stor is-penis (ja, den ser faktiskt ut sa, inte mitt fel att familjen kopt dem...) pa armen och forsoker kyla ner varje cm hud, for att forhoppningsvis pricka ratt nagon gang.
For ovrigt har jag matt illa nagra timmar nu, och jag har fortfarande sakert 7 timmars arbete framfor mig, da det har ser ut att bli en 12-timmars dag... Ansley har namoigen simlektion pa torsdagar, vilket betyder att jag maste borja jobba kl 8-8.30. Visst, det ar inte tidigt jamfort med nar manga andra au pairer borjar, jag vet, men nar man jobbar till atminstone 8 pa kvallen sa blir det ratt jobbigt. Jag hoppas VERKLIGEN att Dawn och/eller Frank kommer hem tidigt ikvall, sa att jag slipper jobba fullt sa lange, for det har jag alls ingen lust med...
For ovrigt har jag matt illa nagra timmar nu, och jag har fortfarande sakert 7 timmars arbete framfor mig, da det har ser ut att bli en 12-timmars dag... Ansley har namoigen simlektion pa torsdagar, vilket betyder att jag maste borja jobba kl 8-8.30. Visst, det ar inte tidigt jamfort med nar manga andra au pairer borjar, jag vet, men nar man jobbar till atminstone 8 pa kvallen sa blir det ratt jobbigt. Jag hoppas VERKLIGEN att Dawn och/eller Frank kommer hem tidigt ikvall, sa att jag slipper jobba fullt sa lange, for det har jag alls ingen lust med...
(The Customer is) Not Always Right
Jag kanske borde prova nagot sant har med skitungarna...
For ovrigt ALSKAR jag den har sidan. Som tjuvlyssnat, fast battre :P
Annu en klasiker!
For ovrigt ALSKAR jag den har sidan. Som tjuvlyssnat, fast battre :P
Annu en klasiker!
onsdag, september 24, 2008
Okej...
Idag kanns nagot mindre hopplost an igar, men det kanns fortfarande inte bra.
Jag ska forsoka prata med mamman idag, efter uppbackning och peppning fran ett langt samtal med Malou igar. Jag ser inte fram emot det, konfliktradd och svensk som jag ar, men jag vill inte ga runt och oroa mig hela tiden. Det kanns battre att bara forsoka prata om det.
Sa, jag har satt upp en liten deadline. Jag ska prata med Dawn sa fort jag kan (forhoppningsvis idag) och sedan ger jag det tva veckor att borja kannas battre. Da ska jag namligen aka till Malou (ANTLIGEN!), och vi har lite tid att diskutera det ordentligt. Kanns det inte bra efter det ska jag seriost fundera pa en rematch... Som det ar nu kanns det som att det vore battre att starta om med nagon annan familj. Det jobbiga ar ju att jag inte vill lamna barnen, sarskilt Ansley, och jag trivs superbra har i Jersey, sa jag skulle avsky att behova aka nagon annanstans... Men jag vill inte ga omkring och ma daligt hela tiden bara for att jag tycker om att bo har, jag flyttar hellre och kommer till ett stalle dar jag kan ma bra.
Nu maste jag springa upp till duschen och fixa till mig lite sa att jag ar redo for resten av dagen. Jag uppdaterar er om laget sa snart jag kan.
Jag ska forsoka prata med mamman idag, efter uppbackning och peppning fran ett langt samtal med Malou igar. Jag ser inte fram emot det, konfliktradd och svensk som jag ar, men jag vill inte ga runt och oroa mig hela tiden. Det kanns battre att bara forsoka prata om det.
Sa, jag har satt upp en liten deadline. Jag ska prata med Dawn sa fort jag kan (forhoppningsvis idag) och sedan ger jag det tva veckor att borja kannas battre. Da ska jag namligen aka till Malou (ANTLIGEN!), och vi har lite tid att diskutera det ordentligt. Kanns det inte bra efter det ska jag seriost fundera pa en rematch... Som det ar nu kanns det som att det vore battre att starta om med nagon annan familj. Det jobbiga ar ju att jag inte vill lamna barnen, sarskilt Ansley, och jag trivs superbra har i Jersey, sa jag skulle avsky att behova aka nagon annanstans... Men jag vill inte ga omkring och ma daligt hela tiden bara for att jag tycker om att bo har, jag flyttar hellre och kommer till ett stalle dar jag kan ma bra.
Nu maste jag springa upp till duschen och fixa till mig lite sa att jag ar redo for resten av dagen. Jag uppdaterar er om laget sa snart jag kan.
tisdag, september 23, 2008
Blaj blaj blaj!
Jag har inte skrivit sa mycket pa sistone. En anledning ar att det fortfarande ar sa gott som omojligt for mig att komma at datorn nar jag vill, eftersom den halls ockuperad av ungarna sa fort Frank ar ute ur huset. En annan anledning ar dock att jag inte haft sa mycket positivt att skriva. Det har kommit en och annan ljuspunkt da och da, som trippen till NYC i lordags med Chrissi och Nicole, men for ovrigt har det varit ganska ruttet.
For tva veckor sedan satt jag och pappan och diskuterade hur allt gar. Da sa han att mamman inte ar nojd med allt jag gor har hemma, och att hon har klagat till honom. Jag har inte hort ett ord om det fran henne innan det, och inget efter det heller. Tydligen sa ar det nagot som galler "hushallssysslor" har hemma, men hon hade inte sagt specifikt vad det gallde. Sa sedan dess har jag trippat omkring pa helspann hela dagarna, jobbat arslet av mig och dragit pa mig en sjujavla ryggvark, eftersom jag inte vet vad det ar hon forvantar sig att jag ska gora battre. Jag har kort sagt gjort allt jag redan gor tio ganger battre, i hopp om att jag ska traffa ratt pa nagot av det.
Forstaeligt nog sa har det har inte varit alltfor snallt mot min stressniva och min stackars katarrmage som har borjat gora sig pamind igen. Igar satt jag hela dagen och hade svinont och trodde att jag skulle spy, pa grund av oro och grubblande. Trevligt trevligt...
Jag vill veta vad det ar som jag inte gor bra nog, sa att jag kan forbattra det. Jag skulle verkligen vilja prata med Dawn om det, men sanningen ar den att jag har ingen aning om hur hon kommer reagera. Hon ar svar att lasa, och jag har ingen lust att dra igang varldens brak, for hon ar fanimej inte rolig att ha att gora med nar hon ar arg.
Deras nyfunna petighet och diffusa "hintar" har paverkat mig negativt pa andra satt ocksa, genom att jag blivit petigare och mer lattirriterad vad galler deras fel och brister ocksa. Till exempel jobbar jag OFTA mer an mina 10 timmar om dagen (till exempel igar, nar jag till och med hade ringt Dawn och sagt att jag madde valdigt daligt, hon kom anda hem en timme senare an hon sagt) och nastan alltid mer an mina 45 i veckan. Har jag fatt nagot extra for det? Nopes, inte ett skit. Deras arbetstider ar dessutom VALDIGT annorlunda mot vad de berattade for mig innan jag kom hit. Da sa de att Frank "kommer hem till kl 6 och Dawn ar hemma runt 7 varje kvall". My ASS! Visst, ibland ar Frank hemma, men han ar inte ledig, utan han jobbar till kl 8, vilket innebar att jag ocksa jobbar till kl 8. Och Dawn ska vi inte ens prata om... En TIDIG kvall for henne ar kl 7, men ofta ar hon inte hemma forran kl 9. Visst, det ar jobbigt for dem att jobba sa lange, och jag vet att Dawn aker hemifran runt kl 7 pa morgonen, sa hon har langa dagar, men da borde de inte heller ha sagt att jag ska sluta jobba kl 6. De visste ju uppenbarligen att det inte ar sa, eftersom det har sett ut sa har under atminstone ett ar nu... En annan sak, egentligen en petitess, men som irriterar mig valdigt mycket nu, ar att jag ar den enda som tar reda pa disken over huvud taget under veckorna. Det som sas nar jag kom hit var att jag, sjalvklart, tar hand om barnens och min egen disk under dagen, laddar i det i diskmaskinen, formodligen kor igang den framat kvallen och sedan plockar Dawn ur den nar hon kommer hem, och laddar i disken fran middagen (som ju ALLA ater, inte bara ungarna). Det har hant EN gang att nagon annan an jag tomt ur diskmaskinen under veckorna. Det som ofta hander istallet ar att grejerna fran middagen inte ens laddas IN, ens nar diskmaskinen inte ar full. Det far jag istallet gora nar jag kommer ner pa morgnarna, samtidigt som jag forsoker ge Ansley frukost och stadar upp roran i vardagsrummet efter familjens filmkvall kvallen innan.
Det kanns som att jag mycket hellre skulle vara hos en familj som ar rent elak an att ha det sa har. Jag vet inte vad som forvantas av mig, jag vet inte vad jag kommer fa skit for att jag inte gjort, jag vet inte vad jag kan fa skit for ATT jag gor, och det jag gor utover det jag ska gar totalt ouppskattat. Jag har till exempel skrubbat alla deras toalettstolar, vilket definitivt INTE ingar i mina uppgifter.
Ja, jag vet att jag later latt hatisk och overdramatisk, men just nu kanns det som att jag har all ratt.
Jag VILL verkligen gora ett bra jobb har, men de gor det knappast latt for mig. Jag undrar hur de skulle reagera om deras chef gav dem samma input som de gav mig: "Du gor ett bra jobb med det mesta, men det ar en sak som du gor skitdaligt. Jag tanker inte saga vad det ar, eller ens ge dig en ledtrad, men ta reda pa vad det ar och forbattra det genast!"
Tack sa mycket!
For tva veckor sedan satt jag och pappan och diskuterade hur allt gar. Da sa han att mamman inte ar nojd med allt jag gor har hemma, och att hon har klagat till honom. Jag har inte hort ett ord om det fran henne innan det, och inget efter det heller. Tydligen sa ar det nagot som galler "hushallssysslor" har hemma, men hon hade inte sagt specifikt vad det gallde. Sa sedan dess har jag trippat omkring pa helspann hela dagarna, jobbat arslet av mig och dragit pa mig en sjujavla ryggvark, eftersom jag inte vet vad det ar hon forvantar sig att jag ska gora battre. Jag har kort sagt gjort allt jag redan gor tio ganger battre, i hopp om att jag ska traffa ratt pa nagot av det.
Forstaeligt nog sa har det har inte varit alltfor snallt mot min stressniva och min stackars katarrmage som har borjat gora sig pamind igen. Igar satt jag hela dagen och hade svinont och trodde att jag skulle spy, pa grund av oro och grubblande. Trevligt trevligt...
Jag vill veta vad det ar som jag inte gor bra nog, sa att jag kan forbattra det. Jag skulle verkligen vilja prata med Dawn om det, men sanningen ar den att jag har ingen aning om hur hon kommer reagera. Hon ar svar att lasa, och jag har ingen lust att dra igang varldens brak, for hon ar fanimej inte rolig att ha att gora med nar hon ar arg.
Deras nyfunna petighet och diffusa "hintar" har paverkat mig negativt pa andra satt ocksa, genom att jag blivit petigare och mer lattirriterad vad galler deras fel och brister ocksa. Till exempel jobbar jag OFTA mer an mina 10 timmar om dagen (till exempel igar, nar jag till och med hade ringt Dawn och sagt att jag madde valdigt daligt, hon kom anda hem en timme senare an hon sagt) och nastan alltid mer an mina 45 i veckan. Har jag fatt nagot extra for det? Nopes, inte ett skit. Deras arbetstider ar dessutom VALDIGT annorlunda mot vad de berattade for mig innan jag kom hit. Da sa de att Frank "kommer hem till kl 6 och Dawn ar hemma runt 7 varje kvall". My ASS! Visst, ibland ar Frank hemma, men han ar inte ledig, utan han jobbar till kl 8, vilket innebar att jag ocksa jobbar till kl 8. Och Dawn ska vi inte ens prata om... En TIDIG kvall for henne ar kl 7, men ofta ar hon inte hemma forran kl 9. Visst, det ar jobbigt for dem att jobba sa lange, och jag vet att Dawn aker hemifran runt kl 7 pa morgonen, sa hon har langa dagar, men da borde de inte heller ha sagt att jag ska sluta jobba kl 6. De visste ju uppenbarligen att det inte ar sa, eftersom det har sett ut sa har under atminstone ett ar nu... En annan sak, egentligen en petitess, men som irriterar mig valdigt mycket nu, ar att jag ar den enda som tar reda pa disken over huvud taget under veckorna. Det som sas nar jag kom hit var att jag, sjalvklart, tar hand om barnens och min egen disk under dagen, laddar i det i diskmaskinen, formodligen kor igang den framat kvallen och sedan plockar Dawn ur den nar hon kommer hem, och laddar i disken fran middagen (som ju ALLA ater, inte bara ungarna). Det har hant EN gang att nagon annan an jag tomt ur diskmaskinen under veckorna. Det som ofta hander istallet ar att grejerna fran middagen inte ens laddas IN, ens nar diskmaskinen inte ar full. Det far jag istallet gora nar jag kommer ner pa morgnarna, samtidigt som jag forsoker ge Ansley frukost och stadar upp roran i vardagsrummet efter familjens filmkvall kvallen innan.
Det kanns som att jag mycket hellre skulle vara hos en familj som ar rent elak an att ha det sa har. Jag vet inte vad som forvantas av mig, jag vet inte vad jag kommer fa skit for att jag inte gjort, jag vet inte vad jag kan fa skit for ATT jag gor, och det jag gor utover det jag ska gar totalt ouppskattat. Jag har till exempel skrubbat alla deras toalettstolar, vilket definitivt INTE ingar i mina uppgifter.
Ja, jag vet att jag later latt hatisk och overdramatisk, men just nu kanns det som att jag har all ratt.
Jag VILL verkligen gora ett bra jobb har, men de gor det knappast latt for mig. Jag undrar hur de skulle reagera om deras chef gav dem samma input som de gav mig: "Du gor ett bra jobb med det mesta, men det ar en sak som du gor skitdaligt. Jag tanker inte saga vad det ar, eller ens ge dig en ledtrad, men ta reda pa vad det ar och forbattra det genast!"
Tack sa mycket!
torsdag, september 18, 2008
Vegetarian och skolhelvete
Jag kan glatt meddela mina lasare att jag har atergatt till min tidigare vegetarianism. En kombination av inflytande fran tva vardforaldrar som ar vegetarianer, och att ha last och hort massa ackliga historier om grislappar i karamellfarg och griskroppar som blir uppskurna "som smor" har fatt mig att inse att jag inte vill ata doda djur. Bla!
For ovrigt gor skolan mig lite upprord for tillfallet. Eftersom jag missade den forsta lektionen i min English Composition var jag tvungen att skriva tva first drafts till lektionen igar, en autobiographical essay och en observational essay. Jag fick med andra ord jobba arslet av mig for att hinna med jobbet, skrivandet och dessutom att lasa typ en miljon sidor i min never ending text book. Det ar inte helt latt att ha tid och ork for studier nar man jobbar tio timmar varenda j*vla dag, och inte ens ar helt ledig ens de fa timmar om dygnet som det ar tankt ska vara MIN tid. Eftersom mitt sovrum ligger alldeles bredvid badrummet som alla anvander, och vagg i vagg med Ansley's sovrum, kommer ofta lillan och sager god natt ungefar femton ganger per kvall. Visst uppskattar jag att hon ar sa gullig och mysig, men det tar en halv evighet att fa ut henne ur rummet nar hon val kommit in, och jag behover den tiden for mina studier.
Pa tal om gullungen. Forra fredagen, nar vi satt uppe pa mitt rum och tittade pa en film (jag vek tvatt, men anda) sa tittar hon upp pa mig och sager "Carin, I love you". Jag trodde att jag skulle borja grina, eller att mitt ansikte skulle spricka av mitt stora leende. Min lilla sotnos!
Nu ska jag och sotnosen leka lite pa DisneyChannel.com, och sedan ar det dags for lunch innan Dawn kommer och hamtar upp henne for att aka till tandlakaren med Olivia. Med andra ord blir det bara jag och Aidan ikvall. Kommer bli intressant :P
For ovrigt gor skolan mig lite upprord for tillfallet. Eftersom jag missade den forsta lektionen i min English Composition var jag tvungen att skriva tva first drafts till lektionen igar, en autobiographical essay och en observational essay. Jag fick med andra ord jobba arslet av mig for att hinna med jobbet, skrivandet och dessutom att lasa typ en miljon sidor i min never ending text book. Det ar inte helt latt att ha tid och ork for studier nar man jobbar tio timmar varenda j*vla dag, och inte ens ar helt ledig ens de fa timmar om dygnet som det ar tankt ska vara MIN tid. Eftersom mitt sovrum ligger alldeles bredvid badrummet som alla anvander, och vagg i vagg med Ansley's sovrum, kommer ofta lillan och sager god natt ungefar femton ganger per kvall. Visst uppskattar jag att hon ar sa gullig och mysig, men det tar en halv evighet att fa ut henne ur rummet nar hon val kommit in, och jag behover den tiden for mina studier.
Pa tal om gullungen. Forra fredagen, nar vi satt uppe pa mitt rum och tittade pa en film (jag vek tvatt, men anda) sa tittar hon upp pa mig och sager "Carin, I love you". Jag trodde att jag skulle borja grina, eller att mitt ansikte skulle spricka av mitt stora leende. Min lilla sotnos!
Nu ska jag och sotnosen leka lite pa DisneyChannel.com, och sedan ar det dags for lunch innan Dawn kommer och hamtar upp henne for att aka till tandlakaren med Olivia. Med andra ord blir det bara jag och Aidan ikvall. Kommer bli intressant :P
onsdag, september 10, 2008
Daligt och bra
Jag har haft tva mardromsdagar den har veckan... Ungjavlar som vagrar lyssna pa mig, en arg vardmamma, allman deppighet och hemlangtan. Nar man sedan lagger pa daligt vader och nervositet over en ny kurs sa blir det inte bra.
Det positiva ar att jag pratade med min kare vardpappa igar kvall, och han sa att de ska kopa en router (eller hur tusan det stavas) sa att jag kan anvanda min laptop!
Jag fragade dem i helgen om de skulle tycka att det var okej att JAG kopte en, men han tyckte att det skulle inte jag behova sta for sjalv, sarskilt eftersom de skulle kunna ha nytta av den ocksa. Sa jag ska halla ogonen oppna och kika efter en lamplig prisklass, sa forhoppningsvis har jag en router inom nagon vecka iaf, sa da slipper jag de har dumma tangentborden utan mina favoritbokstaver (och med alla tecken pa fel stallen...)
Idag grat Ansley hela vagen till preschool... Inte roligt... hon fick mig att pinkyswear att jag skulle komma ihag att hamta henne (inte for att jag nansin har glomt, hon ar bara valdigt nervos for att bli lamnad). Daremot kunde jag inte lata bli att bli glad nar hon gav mig en stor kram innan hon gick ur bilen, aven om det var for att hon var ledsen och radd... Det kanns bra att hon tyr sig till mig mer och mer. Man far val inte saga sant hogt, men hon ar ju min favorit :)
Nu ska jag duscha och fixa till mig snabbt, sa att jag verkligen kommer i tid for att plocka upp henne.
Hors!
Det positiva ar att jag pratade med min kare vardpappa igar kvall, och han sa att de ska kopa en router (eller hur tusan det stavas) sa att jag kan anvanda min laptop!
Jag fragade dem i helgen om de skulle tycka att det var okej att JAG kopte en, men han tyckte att det skulle inte jag behova sta for sjalv, sarskilt eftersom de skulle kunna ha nytta av den ocksa. Sa jag ska halla ogonen oppna och kika efter en lamplig prisklass, sa forhoppningsvis har jag en router inom nagon vecka iaf, sa da slipper jag de har dumma tangentborden utan mina favoritbokstaver (och med alla tecken pa fel stallen...)
Idag grat Ansley hela vagen till preschool... Inte roligt... hon fick mig att pinkyswear att jag skulle komma ihag att hamta henne (inte for att jag nansin har glomt, hon ar bara valdigt nervos for att bli lamnad). Daremot kunde jag inte lata bli att bli glad nar hon gav mig en stor kram innan hon gick ur bilen, aven om det var for att hon var ledsen och radd... Det kanns bra att hon tyr sig till mig mer och mer. Man far val inte saga sant hogt, men hon ar ju min favorit :)
Nu ska jag duscha och fixa till mig snabbt, sa att jag verkligen kommer i tid for att plocka upp henne.
Hors!
måndag, september 08, 2008
Too Cool for (ESL-)School :P
Forra veckan gjorde jag misstaget att registrera mig pa en kurs i Amerikansk kultur pa SCCC's ESL-department (dvs Engelska som andrasprak). Den enda anledningen till detta var egentligen att jag fatt tips fran Anika att det var ett bra satt att traffa andra au pairer pa, vilket lat som en bra ide.
Nar jag var dar forra veckan for mitt spraktest borjade jag dock inse att jag hade gjort ett misstag. Det forsta som hande var att lararen trodde att jag kommit fel, hon trodde inte att jag horde hemma i ESL... Nar jag gjort testet sa hon att aven den hogsta nivan pa klassen skulle vara alldeles for latt for mig och att jag formodligen skulle bli valdigt uttrakad, sa hon rekommenderade att jag sokte mig nagon annanstans. Dum som jag ar lyssnade jag inte pa hennes rad och tyckte att jag borde ge kursen en chans, eftersom jag hort att den var sa bra rent socialt.
Nar jag sa borjade titta pa schemat och kursplanen mer, och verkligen tankte efter insag jag att det verkade sa fruktansvart trakigt! Mycket av det vi skulle studera var sant som jag redan last i mina kurser pa MDH, sa det skulle inte bli speciellt mycket nytt dar, och sjalva upplagget pa kursen kandes som nagot vi gjorde pa Hogstadiet... Inte direkt stimulerande studier, med andra ord.
Jag kan forsta att manga au pairer vill ha latta kurser som inte kraver mycket pluggande, men jag vill faktiskt lara mig nagot under mitt ar har. En stor anledning till att jag valde att gora det har var just for att jag faktiskt skulle fa studera ocksa, och da vill jag inte lasa nagon blaha kurs som till och med lararna varnar mig for.
Sa idag satte jag mig och ringde till SCCC for att kolla om det fortfarande gick att byta kurser, och som tur var sa gar det fortfarande! Jag behover dock gora ett Placement Test, vilket jag ska gora pa Onsdag formiddag, sa jag maste frascha upp mina mattekunskaper pa rekordtid.
Sa som det ser ut kommer jag borja plugga pa onsdag kvall! Det blir antingen Psychology of Cross Cultural Interaction eller Child Psychology. Bada later intressanta, och bada gar pa onsdagkvallar, vilket ar den klart basta dagen for mig att studera, eftersom det ar Dawn's lediga dag, och hon definitivt kommer vara hemma sa att jag har tid att aka ivag till skolan i tid.
Eftersom jag nu inte kommer vara i skolan pa mandagkvallar (ESL-kursen var mandag och onsdag) har jag istallet mojlighet att vara med i en kor! De borjar ova ikvall kl7, sa jag sak dra mig dit da. Forhoppningsvis kommer det bli en ny mojlighet for att traffa manniskor, istallet for ESL-kursen.
Jag vet att en "vanlig" kurs har sina nackdelar, vad galler pris (ESL var gratis...) och rent socialt, eftersom det formodligen kommer vara mestadels "infodingar" (jag alskar det ordet :P) i den klassen, och inte lika manga andra som letar efter nya vanner. Men for mig kanns det vart det, for jag vill faktiskt fa lite utmaning och intellektuell stimulans undermin vistelse har. Jag har ett slitsamt jobb, och jag vill kunna kanna att jag far ut nagot av mina studier.
Sa ligger det till!
Nu ska jag se till att fa i Ansley lite frukost och sedan aka ivag med deras Windstar till verkstan.
Vi hores!
Nar jag var dar forra veckan for mitt spraktest borjade jag dock inse att jag hade gjort ett misstag. Det forsta som hande var att lararen trodde att jag kommit fel, hon trodde inte att jag horde hemma i ESL... Nar jag gjort testet sa hon att aven den hogsta nivan pa klassen skulle vara alldeles for latt for mig och att jag formodligen skulle bli valdigt uttrakad, sa hon rekommenderade att jag sokte mig nagon annanstans. Dum som jag ar lyssnade jag inte pa hennes rad och tyckte att jag borde ge kursen en chans, eftersom jag hort att den var sa bra rent socialt.
Nar jag sa borjade titta pa schemat och kursplanen mer, och verkligen tankte efter insag jag att det verkade sa fruktansvart trakigt! Mycket av det vi skulle studera var sant som jag redan last i mina kurser pa MDH, sa det skulle inte bli speciellt mycket nytt dar, och sjalva upplagget pa kursen kandes som nagot vi gjorde pa Hogstadiet... Inte direkt stimulerande studier, med andra ord.
Jag kan forsta att manga au pairer vill ha latta kurser som inte kraver mycket pluggande, men jag vill faktiskt lara mig nagot under mitt ar har. En stor anledning till att jag valde att gora det har var just for att jag faktiskt skulle fa studera ocksa, och da vill jag inte lasa nagon blaha kurs som till och med lararna varnar mig for.
Sa idag satte jag mig och ringde till SCCC for att kolla om det fortfarande gick att byta kurser, och som tur var sa gar det fortfarande! Jag behover dock gora ett Placement Test, vilket jag ska gora pa Onsdag formiddag, sa jag maste frascha upp mina mattekunskaper pa rekordtid.
Sa som det ser ut kommer jag borja plugga pa onsdag kvall! Det blir antingen Psychology of Cross Cultural Interaction eller Child Psychology. Bada later intressanta, och bada gar pa onsdagkvallar, vilket ar den klart basta dagen for mig att studera, eftersom det ar Dawn's lediga dag, och hon definitivt kommer vara hemma sa att jag har tid att aka ivag till skolan i tid.
Eftersom jag nu inte kommer vara i skolan pa mandagkvallar (ESL-kursen var mandag och onsdag) har jag istallet mojlighet att vara med i en kor! De borjar ova ikvall kl7, sa jag sak dra mig dit da. Forhoppningsvis kommer det bli en ny mojlighet for att traffa manniskor, istallet for ESL-kursen.
Jag vet att en "vanlig" kurs har sina nackdelar, vad galler pris (ESL var gratis...) och rent socialt, eftersom det formodligen kommer vara mestadels "infodingar" (jag alskar det ordet :P) i den klassen, och inte lika manga andra som letar efter nya vanner. Men for mig kanns det vart det, for jag vill faktiskt fa lite utmaning och intellektuell stimulans undermin vistelse har. Jag har ett slitsamt jobb, och jag vill kunna kanna att jag far ut nagot av mina studier.
Sa ligger det till!
Nu ska jag se till att fa i Ansley lite frukost och sedan aka ivag med deras Windstar till verkstan.
Vi hores!
onsdag, september 03, 2008
Lisa
Sussex County, New Jersey
Söndag 31 Augusti, 11.42 am
Igår var en jobbig dag. Jag hade väldig hemlängtan hela kvällen och saknade alla där hemma, särskilt min lilla Lisa-Flisa. Hon är ju min lilla älsklingstjej och det känns så jobbigt att ha lämnat henne där hemma utan mig. Jag vet att det låter lite själviskt, men jag var ju hennes allt, så det känns så jobbigt att inte vara där för henne längre. Jag var hennes första människa som hon kunde lita på och som älskar henne, och hon blev alltid jätteledsen när jag lämnade henne.
Jag pratade med mamma igår och hon sa att Lisa har det väldigt bra nu, och att hon har börjat lita på henne och Olle mer och mer. Hon har äntligen börjat gå upp på övervåningen på nätterna, och tydligen även på dagarna ibland. Det känns skönt, för jag vet att hon inte tycker om att sova själv, så det kändes jobbigt att hon skulle ligga ensam på nedervåningen varje natt. Däremot sa mamma också att Lisa verkade ledsen och deppig den närmaste tiden efter att jag åkte. Hon ville inte säga något om det först, för att jag inte skulle oroa mig för mycket, men nu när det är bättre ville hon ändå berätta att Lisa uppenbarligen hade saknat mig mycket i början.
Jag är lite nervös för att Lisa inte ska känna igen mig när jag kommer hem. Det kommer ju då vara ett år sedan hon såg mig senast, vilket är en väldigt lång tid för en liten vovve… Jag hoppas verkligen att hon kommer ihåg mig och att hon blir glad för att se mig igen när det väl är dags för mig att komma tillbaka hem igen.
Dags att lämna livet i Sverige och återgå till min tillvaro här.
I fredags ringde jag skolan och kollade om jag kunde registrera mig utan mitt Social Security Card (som borde komma när som helst nu, eftersom det var en vecka sedan de beviljade mig det), och det var inget problem enligt dem. Jag måste säga att den där skolan inte verkar ha koll på vad någon annan gör eller vem som är ansvarig för vad. Jag förklarade vilken kurs jag var intresserad av och frågade vad jag skulle göra för att kunna registrera mig för den kursen. De skickade mig fram och tillbaka mellan olika avdelningar och sa att jag skulle göra än det ena än det andra. Det sista jag fick ur dem var att jag var tvungen att göra ett Placement Test för att kunna registrera mig, och för att kunna göra det testet var jag först tvungen att lämna in en Admissions Form. Det jobbiga var att testet skulle vara kl 9.00 på lördag morgon, vilket betydde att jag var tvungen att åka in till skolan på fredag för att lämna in det där papperet. Lyckligtvis skulle Frank vara hemma i kontoret hela dagen, så jag kunde åka iväg till skolan utan att behöva ta med mig barnen.
När jag väl kom fram till skolan fick jag reda på att jag inte alls behövde göra det där testet, eftersom jag ska läsa en kurs som är en del av deras Engelska som andraspråk-avdelning, så jag hade inte alls behövt åka dit i fredags. Å andra sidan var det lika bra att få det gjort, eftersom kursen börjar på onsdag kväll. Så då ska jag alltså börja läsa en kurs i American Culture. Vi får väl se hur intressant själva kursen blir. Jag har ju redan läst amerikansk kultur på MDH, så det känns inte som att det finns massor med ny information att ta in. Anledningen till att jag läser kursen är egentligen bara för att det är ett bra sätt att träffa andra au pairer och utbytesstudenter i närheten. De tjejerna som jag har umgåtts med hittills bor dessvärre lite för långt bort för att man ska kunna träffas i veckorna efter jobbet. Det är lite långt att sätta sig och köra 45 minuter kl 8 på kvällen bara för att ta en fika när man ska jobba dagen efter… Så jag vill träffa tjejer som bor lite närmare också, så att det inte krävs lika mycket planering för att träffas.
Hur som helst, jag får ge er en rapport om hur kursen verkar efter att jag varit där på onsdag. Förhoppningsvis är den rolig också, inte bara ett sätt att träffa folk, men jag är inte alltför hoppfull just nu. Det kommer förmodligen bli ganska lättförtjänta poäng i alla fall, så jag ska väl inte klaga.
Nu är det dags att byta om inför att åka till Jennifer och JR’s barbecue som börjar om en timme.
Ha det bäst mina vänner och hör gärna av er i ett brev eller mail om ni inte har gjort det redan!
Some folks are wise and some otherwise – Josh Billings
Söndag 31 Augusti, 11.42 am
Igår var en jobbig dag. Jag hade väldig hemlängtan hela kvällen och saknade alla där hemma, särskilt min lilla Lisa-Flisa. Hon är ju min lilla älsklingstjej och det känns så jobbigt att ha lämnat henne där hemma utan mig. Jag vet att det låter lite själviskt, men jag var ju hennes allt, så det känns så jobbigt att inte vara där för henne längre. Jag var hennes första människa som hon kunde lita på och som älskar henne, och hon blev alltid jätteledsen när jag lämnade henne.
Jag pratade med mamma igår och hon sa att Lisa har det väldigt bra nu, och att hon har börjat lita på henne och Olle mer och mer. Hon har äntligen börjat gå upp på övervåningen på nätterna, och tydligen även på dagarna ibland. Det känns skönt, för jag vet att hon inte tycker om att sova själv, så det kändes jobbigt att hon skulle ligga ensam på nedervåningen varje natt. Däremot sa mamma också att Lisa verkade ledsen och deppig den närmaste tiden efter att jag åkte. Hon ville inte säga något om det först, för att jag inte skulle oroa mig för mycket, men nu när det är bättre ville hon ändå berätta att Lisa uppenbarligen hade saknat mig mycket i början.
Jag är lite nervös för att Lisa inte ska känna igen mig när jag kommer hem. Det kommer ju då vara ett år sedan hon såg mig senast, vilket är en väldigt lång tid för en liten vovve… Jag hoppas verkligen att hon kommer ihåg mig och att hon blir glad för att se mig igen när det väl är dags för mig att komma tillbaka hem igen.
Dags att lämna livet i Sverige och återgå till min tillvaro här.
I fredags ringde jag skolan och kollade om jag kunde registrera mig utan mitt Social Security Card (som borde komma när som helst nu, eftersom det var en vecka sedan de beviljade mig det), och det var inget problem enligt dem. Jag måste säga att den där skolan inte verkar ha koll på vad någon annan gör eller vem som är ansvarig för vad. Jag förklarade vilken kurs jag var intresserad av och frågade vad jag skulle göra för att kunna registrera mig för den kursen. De skickade mig fram och tillbaka mellan olika avdelningar och sa att jag skulle göra än det ena än det andra. Det sista jag fick ur dem var att jag var tvungen att göra ett Placement Test för att kunna registrera mig, och för att kunna göra det testet var jag först tvungen att lämna in en Admissions Form. Det jobbiga var att testet skulle vara kl 9.00 på lördag morgon, vilket betydde att jag var tvungen att åka in till skolan på fredag för att lämna in det där papperet. Lyckligtvis skulle Frank vara hemma i kontoret hela dagen, så jag kunde åka iväg till skolan utan att behöva ta med mig barnen.
När jag väl kom fram till skolan fick jag reda på att jag inte alls behövde göra det där testet, eftersom jag ska läsa en kurs som är en del av deras Engelska som andraspråk-avdelning, så jag hade inte alls behövt åka dit i fredags. Å andra sidan var det lika bra att få det gjort, eftersom kursen börjar på onsdag kväll. Så då ska jag alltså börja läsa en kurs i American Culture. Vi får väl se hur intressant själva kursen blir. Jag har ju redan läst amerikansk kultur på MDH, så det känns inte som att det finns massor med ny information att ta in. Anledningen till att jag läser kursen är egentligen bara för att det är ett bra sätt att träffa andra au pairer och utbytesstudenter i närheten. De tjejerna som jag har umgåtts med hittills bor dessvärre lite för långt bort för att man ska kunna träffas i veckorna efter jobbet. Det är lite långt att sätta sig och köra 45 minuter kl 8 på kvällen bara för att ta en fika när man ska jobba dagen efter… Så jag vill träffa tjejer som bor lite närmare också, så att det inte krävs lika mycket planering för att träffas.
Hur som helst, jag får ge er en rapport om hur kursen verkar efter att jag varit där på onsdag. Förhoppningsvis är den rolig också, inte bara ett sätt att träffa folk, men jag är inte alltför hoppfull just nu. Det kommer förmodligen bli ganska lättförtjänta poäng i alla fall, så jag ska väl inte klaga.
Nu är det dags att byta om inför att åka till Jennifer och JR’s barbecue som börjar om en timme.
Ha det bäst mina vänner och hör gärna av er i ett brev eller mail om ni inte har gjort det redan!
Some folks are wise and some otherwise – Josh Billings
fredag, augusti 29, 2008
Adoption och annat
Sussex County, New Jersey
Torsdag 28 Augusti, 12.20 pm
Nu har jag haft ett långt, trevligt samtal med mamma och Olle, och jag har även hunnit se till att barnen fått lite mat i magen, så nu är det dags för mig att återkomma med ytterligare funderingar.
Något jag har funderat på väldigt länge är att adoptera. Jag har tänkt på det så länge jag kan minnas. Jag vill absolut ha egna barn någon gång, men jag känner också att det finns så många barn i världen som behöver någon som älskar dem och tar hand om dem, så varför skulle inte jag kunna göra något åt det och hjälpa till så mycket jag kan genom att ge något eller några av dem ett hem? Självklart är det inget jag funderar på att göra än på några år, inte innan jag har pluggat klart där hemma och har ett någorlunda stabilt liv med jobb och bra bostad, men jag känner mer och mer att det är något jag absolut vill göra.
Jag vill ju hjälpa så mycket jag kan, och vad bättre sätt att hjälpa än att ta in ett litet barn i sitt hem och ge henne eller honom ett bättre liv än hon/han hade haft annars? Man får så väldigt mycket tillbaka genom att göra det.
Jag vet att jag låter sentimental och lite blödig, men jag antar att det är sån jag är.
Nej, åter till verkligheten, vardagen och allt vad det innebär!
Tandborstning står närmast på schemat, och sedan är det skolarbete. Vi måste även börja med det stora projektet nere i källaren, nämligen att städa upp allt som ligger på golvet. Frank har gett oss i uppgift att fixa det under de närmaste veckorna, så vi ska vara där nere i runt en timme varje dag. Inte roligt, men det måste göras, och jag är glad att de inte förväntar sig att jag ska städa upp det själv, för det skulle ta en halv evighet och jag skulle förmodligen ligga på golvet och gråta och skaka i ren frustration efter några timmar…
Jag återkommer någon annan gång!
I like long walks, especially when they are taken by people who annoy me.
Noel Coward
Torsdag 28 Augusti, 12.20 pm
Nu har jag haft ett långt, trevligt samtal med mamma och Olle, och jag har även hunnit se till att barnen fått lite mat i magen, så nu är det dags för mig att återkomma med ytterligare funderingar.
Något jag har funderat på väldigt länge är att adoptera. Jag har tänkt på det så länge jag kan minnas. Jag vill absolut ha egna barn någon gång, men jag känner också att det finns så många barn i världen som behöver någon som älskar dem och tar hand om dem, så varför skulle inte jag kunna göra något åt det och hjälpa till så mycket jag kan genom att ge något eller några av dem ett hem? Självklart är det inget jag funderar på att göra än på några år, inte innan jag har pluggat klart där hemma och har ett någorlunda stabilt liv med jobb och bra bostad, men jag känner mer och mer att det är något jag absolut vill göra.
Jag vill ju hjälpa så mycket jag kan, och vad bättre sätt att hjälpa än att ta in ett litet barn i sitt hem och ge henne eller honom ett bättre liv än hon/han hade haft annars? Man får så väldigt mycket tillbaka genom att göra det.
Jag vet att jag låter sentimental och lite blödig, men jag antar att det är sån jag är.
Nej, åter till verkligheten, vardagen och allt vad det innebär!
Tandborstning står närmast på schemat, och sedan är det skolarbete. Vi måste även börja med det stora projektet nere i källaren, nämligen att städa upp allt som ligger på golvet. Frank har gett oss i uppgift att fixa det under de närmaste veckorna, så vi ska vara där nere i runt en timme varje dag. Inte roligt, men det måste göras, och jag är glad att de inte förväntar sig att jag ska städa upp det själv, för det skulle ta en halv evighet och jag skulle förmodligen ligga på golvet och gråta och skaka i ren frustration efter några timmar…
Jag återkommer någon annan gång!
I like long walks, especially when they are taken by people who annoy me.
Noel Coward
Jag sa ju det!
Sussex County, New Jersey
Torsdag 28 Augusti, 10.05 am
Jag sa ju att jag skulle se till att uppdatera lite oftare än tidigare. Det är ju dålig stil att bara skriva var fjärde vecka…
Igår var en riktigt trevlig dag, även om jag inte fick direkt någon ensamtid, som jag borde på onsdagar. Istället åkte vi till Picatinny, Frog Falls Water Park igen. Det var ju där vi var på vårt senaste cluster event för snart två veckor sedan. Nu var det Dawn, jag, barnen, Lisa, Hailey, Maryanne, Bill (Dawn’s pappa, om jag glömt säga det tidigare), och lilla Annika (Jennifer och JRs urgulliga dotter). Vi kom dit runt kl 1, och vid strax efter 3 var Dawn tvungen att åka iväg med Aidan, eftersom han skulle till tandläkaren alldeles i närheten. Av någon anledning tyckte Olivia och Ansley att det var roligare att följa med dem dit än att stanna kvar i poolen den sista dagen som vi skulle vara där för sommaren (de stänger efter Labor Day, som är måndag nästa vecka). Så efter några timmar vid poolen, istället för hela dagen, åkte vi iväg därifrån och for mot tandläkaren.
Det var bara ett kort besök hos tandläkaren, och när vi var klara åkte vi vidare till Bill och Maryanne’s hus i Lake Telemark. Som man hör på namnet är det ett område fullt med folk som härstammar från Norge. Det var där Helena (Dawn’s mormor) och hennes familj spenderade somrarna när de först kom hit 1939, och sedan slog de sig ner och i stort sett alla barnen i deras familj har vuxit upp där. Det är ett väldigt fint område, med en liten sjö i mitten och skog runt omkring.
Jag fick alltså äntligen se MomMom och Opu’s (det är alltså Maryanne och Bill) hus, och jag fick även träffa den fjärde och sista systern i familjen, Christa. Hon var minst lika trevlig som de andra tre, och vi kom väldigt bra överens. Hon jobbar på Fox News inne i New York, och hon sa att hon ska försöka ordna så att jag kan få komma dit för en rundtur! Fox är visserligen inte min favorit bland kanaler, men det vore så roligt att få komma dit och se hur det ser ut! Som någon som är intresserad av journalistik är det ju lite av en dröm att få se hur det går till på de stora nyhetskanalerna. Så förhoppningsvis blir det tillfälle någon gång snart, och definitivt innan februari, eftersom hon ska ha barn då och kommer vara mammaledig efter det.
Till helgen är det dags för två fester. Skrev jag det sist kanske? Jennifer ska ha en fest på söndag och på måndag är det Lisa’s tur istället. Vi får se om jag går eller om jag hittar på något med Chrissi istället. Jag ska kolla om hon har lust att följa med till Jennifer’s barbecue, för jag tror att det skulle kunna bli riktigt roligt. Hela Dawn’s familj är väldigt trevlig, så det är roligt att vara med dem. Den enda som går mig på nerverna är Hailey, hon kan gnälla något så fruktansvärt på allt och alla. Hon är aldrig någonsin nöjd med något.
Nej, nu ska jag väl gå och borsta tänderna och kanske tömma ur diskmaskinen. Barnen är fortfarande lugna och nöjda, så jag ska passa på att utnyttja den här tiden till att göra trevliga saker :P
Ha det bra tills nästa gång!
While he was talking at Baylor University, President Bush said, "Times are kind of tough." He also pointed out that Bill Gates is kind of rich, that water is kind of wet, and that Elvis is kind of dead.
Andy Waits
Torsdag 28 Augusti, 10.05 am
Jag sa ju att jag skulle se till att uppdatera lite oftare än tidigare. Det är ju dålig stil att bara skriva var fjärde vecka…
Igår var en riktigt trevlig dag, även om jag inte fick direkt någon ensamtid, som jag borde på onsdagar. Istället åkte vi till Picatinny, Frog Falls Water Park igen. Det var ju där vi var på vårt senaste cluster event för snart två veckor sedan. Nu var det Dawn, jag, barnen, Lisa, Hailey, Maryanne, Bill (Dawn’s pappa, om jag glömt säga det tidigare), och lilla Annika (Jennifer och JRs urgulliga dotter). Vi kom dit runt kl 1, och vid strax efter 3 var Dawn tvungen att åka iväg med Aidan, eftersom han skulle till tandläkaren alldeles i närheten. Av någon anledning tyckte Olivia och Ansley att det var roligare att följa med dem dit än att stanna kvar i poolen den sista dagen som vi skulle vara där för sommaren (de stänger efter Labor Day, som är måndag nästa vecka). Så efter några timmar vid poolen, istället för hela dagen, åkte vi iväg därifrån och for mot tandläkaren.
Det var bara ett kort besök hos tandläkaren, och när vi var klara åkte vi vidare till Bill och Maryanne’s hus i Lake Telemark. Som man hör på namnet är det ett område fullt med folk som härstammar från Norge. Det var där Helena (Dawn’s mormor) och hennes familj spenderade somrarna när de först kom hit 1939, och sedan slog de sig ner och i stort sett alla barnen i deras familj har vuxit upp där. Det är ett väldigt fint område, med en liten sjö i mitten och skog runt omkring.
Jag fick alltså äntligen se MomMom och Opu’s (det är alltså Maryanne och Bill) hus, och jag fick även träffa den fjärde och sista systern i familjen, Christa. Hon var minst lika trevlig som de andra tre, och vi kom väldigt bra överens. Hon jobbar på Fox News inne i New York, och hon sa att hon ska försöka ordna så att jag kan få komma dit för en rundtur! Fox är visserligen inte min favorit bland kanaler, men det vore så roligt att få komma dit och se hur det ser ut! Som någon som är intresserad av journalistik är det ju lite av en dröm att få se hur det går till på de stora nyhetskanalerna. Så förhoppningsvis blir det tillfälle någon gång snart, och definitivt innan februari, eftersom hon ska ha barn då och kommer vara mammaledig efter det.
Till helgen är det dags för två fester. Skrev jag det sist kanske? Jennifer ska ha en fest på söndag och på måndag är det Lisa’s tur istället. Vi får se om jag går eller om jag hittar på något med Chrissi istället. Jag ska kolla om hon har lust att följa med till Jennifer’s barbecue, för jag tror att det skulle kunna bli riktigt roligt. Hela Dawn’s familj är väldigt trevlig, så det är roligt att vara med dem. Den enda som går mig på nerverna är Hailey, hon kan gnälla något så fruktansvärt på allt och alla. Hon är aldrig någonsin nöjd med något.
Nej, nu ska jag väl gå och borsta tänderna och kanske tömma ur diskmaskinen. Barnen är fortfarande lugna och nöjda, så jag ska passa på att utnyttja den här tiden till att göra trevliga saker :P
Ha det bra tills nästa gång!
While he was talking at Baylor University, President Bush said, "Times are kind of tough." He also pointed out that Bill Gates is kind of rich, that water is kind of wet, and that Elvis is kind of dead.
Andy Waits
onsdag, augusti 27, 2008
Bilder. Not
Okej, jag hade tankt lagga in bilder pa mina aventyr i det foregaende inlagget, men datorn holl inte med, sa ni far gott vanta till nagon annan dag! Basta!
Sorry, sorry, sorry!
Sussex County, Tisdag 26 Augusti 2008
11.23 am
Jag ber om ursäkt för att det dröjt så länge sedan jag uppdaterade min blogg senast. Det är inte lätt att komma åt datorn i det här huset, dessvärre. Det är pappans jobbdator, så när han är här hemma behöver han den, och när han inte är här sitter oftast barnen där och spelar massor med fåniga spel på addictinggames.com eller något åt det hållet… Så stackars Carin får hålla sig till sin laptop, som är mer eller mindre värdelös, med tanke på att det inte finns något trådlöst internet här. Men men, det får gå ändå.
Sist jag skrev hade vi precis lämnat av Anika på flygplatsen. Det har nu gått snart fyra veckor sedan dess, och jag har börjat komma in i rytmen här ganska bra. De flesta dagarna går riktigt bra, barnen leker med varandra, vi gör lite uppgifter inför skolstarten och jag ser till att hålla dem mätta och nöjda (vilket inte alltid är så lätt som man tror…). Men det är väldigt uttröttande att ta hand om någon annans barn hela dagarna, och jag är helt slut varenda kväll, trots att jag får ordentligt med sömn. Jag tror att det till viss del även beror på att det nu inte finns något fast schema att följa, utan det är lite ”ta det som det kommer”. Jag vet att jag fungerar bättre om jag har fasta tider och ett schema att gå efter, även om det schemat är stressigt. När det inte finns mycket att göra stannar jag till slut upp helt och hållet och allt känns jättejobbigt, även de minsta småsakerna. Så jag ser fram emot skolstarten nästa onsdag, eftersom den kommer föra med sig ett betydligt fastare schema med skjuts till och från skolan för Ansley, hämta upp Olivia och Aidan vid bussen, göra läxor och skjutsa till aktiviteter. Det kommer bli mer efter min smak, vilket jag självklart uppskattar.
Dags att ta vid där jag slutade sist!
Söndag 3 Augusti
Dagen efter att vi vinkat av Anika på flygplatsen var det återigen dags att sätta sig i bilen och åka österut. Den här gången var det dags för New York City, The Big Apple, The City that Never Sleeps! Vi var ett helt tjejgäng som åkte: jag, Dawn, Olivia, Lisa, Mum-Mum, och Hailey (Lisa’s dotter). Eftersom Hairspray började kl 3pm och vi ville ha några timmar för turistande såg vi till att lämna Lisa’s hus runt kl 11, och vi var inne i NYC strax före lunch. När vi väl lyckats parkera bar det av mot Broadway och Times Square, där vi började vår turistdag. Vi vandrade lugnt runt i staden och gjorde lite vad vi kände för.
Och annars vandrade vi mest runt och kände in staden. Det var betydligt trevligare den här gången än när jag var där på turen, eftersom vi gjorde allt i vårt eget tempo, gick dit vi själva ville och stannade så länge vi kände för. Vi passade även på att shoppa lite bland alla gatusäljare, och jag gjorde några fynd i väsk-väg. Tydligen är jag bra på att pruta, vem skulle ha gissat det? Inte jag i alla fall, det kan jag lova. Vi vandrade runt på 5th Avenue ett bra tag, eftersom det var en stor marknad där den dagen. Som vanligt på en marknad var det mest skräp, men även där hittade jag något intressant: en jättemysig sjal för $5.
Efter några timmars kringvandrande var vi alla väldigt trötta och såg fram emot att få sätta oss ner på Neil Simon Theatre (särskilt Hailey som hade gnällt som en överkörd gnu hela dagen om att hon hade ont i fötterna, var trött, ville åka hem, och än det ena och än det andra). Vi träffade de andra au pairerna utanför teatern (det var ett frivilligt cluster event, och några tjejer från mitt cluster var där), och det bestämdes att jag skulle sitta med dem istället för med familjen, så att jag skulle få LITE möjlighet att prata med dem.
Showen var inte alls så bra som jag hade hoppats på, men ändå underhållande och väldigt söt. Den var lite av en besvikelse, för jag hade förväntat mig mer av Broadway och särskilt av en så populär show. Maryanne och Dawn höll med mig och sa att jag inte ska döma Broadway bara efter den här upplevelsen, så de gav mig tips på andra shower de sett som var betydligt bättre. Förhoppningsvis kommer jag kunna se någon av dem innan jag lämnar Amerikat.
Även om Hairspray var lite av en besvikelse så var det sammantaget en väldigt trevlig dag. Jag uppskattar New York betydligt mer nu än bara efter turen, och jag längtar efter att få åka dit igen, och särskilt efter att få visa vänner och familj staden när de kommer hit. När kommer ni? Jag vill veta!
Måndag 4 Augusti
Dagen efter New York-resan var det dags för ett litet äventyr till. Den här gången var det mer lokalt, nämligen New Jersey State Fair som hölls några kilometer härifrån. Detta innebar även att jag var tvungen att köra i USA för första gången, och jag hade barnen med mig i bilen. En något läskig upplevelse, särskilt eftersom jag inte visste exakt var stället låg, utan bara fick en snabb vägbeskrivning av Frank innan han åkte iväg på morgonen.
Det var tänkt att vi skulle vänta med att åka dit till helgen, och då åka hela familjen, men eftersom Frank jobbade där hela måndagen med sitt företag (marknaden hade en ”grön dag” och han hade ett informationstält på området) fick han några gratisbiljetter som bara gällde den dagen, så vi passade på att utnyttja dem.
Det var ett väldigt stort område, och det fanns allt möjligt där: knallar, karuseller, spel, djurutställningar, petting-zoo för barnen, och massor med djur till salu. Jag gick mest runt med Ansley (som synes på bilderna), eftersom Olivia var med några vänner, och när Aidan hade spenderat alla sina pengar på spel tyckte han att vi var tråkiga och ville hellre sitta med Frank och Sean i tältet.
På det stora hela hade vi en trevlig dag, även om barnen var lite griniga ibland när de inte hade tillräckligt med pengar för att göra allt de ville. Det var en fin dag, alla gjorde roliga saker och jag slapp vara kreativ varenda sekund, utan behövde egentligen bara hålla koll på dem (vilket inte var så svårt, eftersom det inte var så mycket folk där mitt på dagen, då alla jobbade).
Nu för tiden spenderar jag de flesta dagarna i huset, och försöker underhålla barnen här. Det är oftast inte alltför svårt: sätt Aidan framför X-Box eller datorn, sätt Olivia på sitt rum med en film, ett designobjekt eller skoluppgifter, och sätt Ansley i deras hot tub på verandan. Eller så leker man kurragömma med alla tre och några timmar försvinner snabbt.
Jag har äntligen börjat komma ut och träffa lite folk här omkring. Vi hade mitt första ”riktiga” cluster event förra helgen (17 Augusti) i Frog Falls Water Park i Picatinny, och jag träffade Chrissi från AuPairAcademy. Hon var också där med sitt cluster, så vi spenderade dagen tillsammans, samt med tre tjejer från mitt cluster, Kamilla från Danmark, Stephanie från Österrike och Nair från Brasilien. Det var kul att träffa lite folk, och vi har haft stadig kontakt sedan dess. Jag och Chrissi spenderade halva lördagen (23 Augusti) på Rockaway Mall, tillsammans med en av hennes vänner från Tyskland (som jag skamligt nog inte minns vad hon heter, jag vill säga Yvonne eller Suzy), och vi har planer på att ses nu till helgen igen. Jag har även blivit medbjuden både till Jersey Shore och till Baltimore av Steph och Kamilla, men dessvärre var jag tvungen att tacka nej till båda två på grund av pengabrist och att jag redan hade andra planer. Men det är kul att bli medbjuden, och jag ska göra mitt allra bästa för att verkligen kunna åka med dem nästa gång de har planer.
Förhoppningsvis kommer jag snart börja plugga lite på Sussex County Community College, vilket jag hoppas kommer leda till att jag lär känna tjejer som bor lite närmare. Chrissi, Kamilla och Steph bor alla ca 45-50 minuter härifrån, vilket är lite för långt för att bara åka över en kväll efter att jag jobbat klart och ta en fika. Det skulle vara kul att träffa någon som bor lite närmare, i Newton eller Sparta till exempel.
Jag har haft ytterligare några små äventyr med familjen också. Förra onsdagen åkte jag, Dawn och barnen ner till Jersey Shore över dagen. Det var underbart väder och jag lyckades till och med bli lite brun. Inte bränd, BRUN! Ni som känner mig vet att det i stort sett ALDRIG händer mig. Som rödhårig har man en förbannelse över sig, och det är att man ser ut som en kokt kräfta efter fem minuter i solen om man inte har solskyddsfaktor 500 på sig…
Imorgon ska vi åka till Frog Falls igen, Dawn, barnen, jag, Maryanne och Bill. Det är den sista onsdagen för sommaren (Dawn är ledig på onsdagar) och vi vill utnyttja den så att barnen får en trevlig avslutning på sitt sommarlov. Förhoppningsvis blir det fint väder hela dagen, och vi kan njuta av solens sista strålar.
Till helgen är det dags för lite fester i familjen. På söndag är det hos Jennifer, och på måndag (Labor Day) är det hos Lisa, så det är fullt upp med firande och grejer. Vi får se om jag följer med på båda eller om jag hittar på något med Chrissi istället.
Jag ska försöka uppdatera lite oftare än jag gjort hittills. Jag vet att ni är ett gäng där hemma som är intresserade av hur jag har det, och kanske någon häröver också, så jag ska se till att få något skrivet lite oftare från och med nu.
Jag försöker också sitta på MSN och/eller svara på mail så ofta jag kan, men det är som sagt inte ofta jag kommer åt datorn så det är inte alltid så lätt. Så om det dröjer ett tag innan jag skriver tillbaka till er så vet ni varför.
Jag hoppas att ni alla har det bra, var än ni är i världen!
~ Carin
If at first you don't succeed, try again. Then quit. There's no use being a damn fool about it.
W.C. Fields
11.23 am
Jag ber om ursäkt för att det dröjt så länge sedan jag uppdaterade min blogg senast. Det är inte lätt att komma åt datorn i det här huset, dessvärre. Det är pappans jobbdator, så när han är här hemma behöver han den, och när han inte är här sitter oftast barnen där och spelar massor med fåniga spel på addictinggames.com eller något åt det hållet… Så stackars Carin får hålla sig till sin laptop, som är mer eller mindre värdelös, med tanke på att det inte finns något trådlöst internet här. Men men, det får gå ändå.
Sist jag skrev hade vi precis lämnat av Anika på flygplatsen. Det har nu gått snart fyra veckor sedan dess, och jag har börjat komma in i rytmen här ganska bra. De flesta dagarna går riktigt bra, barnen leker med varandra, vi gör lite uppgifter inför skolstarten och jag ser till att hålla dem mätta och nöjda (vilket inte alltid är så lätt som man tror…). Men det är väldigt uttröttande att ta hand om någon annans barn hela dagarna, och jag är helt slut varenda kväll, trots att jag får ordentligt med sömn. Jag tror att det till viss del även beror på att det nu inte finns något fast schema att följa, utan det är lite ”ta det som det kommer”. Jag vet att jag fungerar bättre om jag har fasta tider och ett schema att gå efter, även om det schemat är stressigt. När det inte finns mycket att göra stannar jag till slut upp helt och hållet och allt känns jättejobbigt, även de minsta småsakerna. Så jag ser fram emot skolstarten nästa onsdag, eftersom den kommer föra med sig ett betydligt fastare schema med skjuts till och från skolan för Ansley, hämta upp Olivia och Aidan vid bussen, göra läxor och skjutsa till aktiviteter. Det kommer bli mer efter min smak, vilket jag självklart uppskattar.
Dags att ta vid där jag slutade sist!
Söndag 3 Augusti
Dagen efter att vi vinkat av Anika på flygplatsen var det återigen dags att sätta sig i bilen och åka österut. Den här gången var det dags för New York City, The Big Apple, The City that Never Sleeps! Vi var ett helt tjejgäng som åkte: jag, Dawn, Olivia, Lisa, Mum-Mum, och Hailey (Lisa’s dotter). Eftersom Hairspray började kl 3pm och vi ville ha några timmar för turistande såg vi till att lämna Lisa’s hus runt kl 11, och vi var inne i NYC strax före lunch. När vi väl lyckats parkera bar det av mot Broadway och Times Square, där vi började vår turistdag. Vi vandrade lugnt runt i staden och gjorde lite vad vi kände för.
Och annars vandrade vi mest runt och kände in staden. Det var betydligt trevligare den här gången än när jag var där på turen, eftersom vi gjorde allt i vårt eget tempo, gick dit vi själva ville och stannade så länge vi kände för. Vi passade även på att shoppa lite bland alla gatusäljare, och jag gjorde några fynd i väsk-väg. Tydligen är jag bra på att pruta, vem skulle ha gissat det? Inte jag i alla fall, det kan jag lova. Vi vandrade runt på 5th Avenue ett bra tag, eftersom det var en stor marknad där den dagen. Som vanligt på en marknad var det mest skräp, men även där hittade jag något intressant: en jättemysig sjal för $5.
Efter några timmars kringvandrande var vi alla väldigt trötta och såg fram emot att få sätta oss ner på Neil Simon Theatre (särskilt Hailey som hade gnällt som en överkörd gnu hela dagen om att hon hade ont i fötterna, var trött, ville åka hem, och än det ena och än det andra). Vi träffade de andra au pairerna utanför teatern (det var ett frivilligt cluster event, och några tjejer från mitt cluster var där), och det bestämdes att jag skulle sitta med dem istället för med familjen, så att jag skulle få LITE möjlighet att prata med dem.
Showen var inte alls så bra som jag hade hoppats på, men ändå underhållande och väldigt söt. Den var lite av en besvikelse, för jag hade förväntat mig mer av Broadway och särskilt av en så populär show. Maryanne och Dawn höll med mig och sa att jag inte ska döma Broadway bara efter den här upplevelsen, så de gav mig tips på andra shower de sett som var betydligt bättre. Förhoppningsvis kommer jag kunna se någon av dem innan jag lämnar Amerikat.
Även om Hairspray var lite av en besvikelse så var det sammantaget en väldigt trevlig dag. Jag uppskattar New York betydligt mer nu än bara efter turen, och jag längtar efter att få åka dit igen, och särskilt efter att få visa vänner och familj staden när de kommer hit. När kommer ni? Jag vill veta!
Måndag 4 Augusti
Dagen efter New York-resan var det dags för ett litet äventyr till. Den här gången var det mer lokalt, nämligen New Jersey State Fair som hölls några kilometer härifrån. Detta innebar även att jag var tvungen att köra i USA för första gången, och jag hade barnen med mig i bilen. En något läskig upplevelse, särskilt eftersom jag inte visste exakt var stället låg, utan bara fick en snabb vägbeskrivning av Frank innan han åkte iväg på morgonen.
Det var tänkt att vi skulle vänta med att åka dit till helgen, och då åka hela familjen, men eftersom Frank jobbade där hela måndagen med sitt företag (marknaden hade en ”grön dag” och han hade ett informationstält på området) fick han några gratisbiljetter som bara gällde den dagen, så vi passade på att utnyttja dem.
Det var ett väldigt stort område, och det fanns allt möjligt där: knallar, karuseller, spel, djurutställningar, petting-zoo för barnen, och massor med djur till salu. Jag gick mest runt med Ansley (som synes på bilderna), eftersom Olivia var med några vänner, och när Aidan hade spenderat alla sina pengar på spel tyckte han att vi var tråkiga och ville hellre sitta med Frank och Sean i tältet.
På det stora hela hade vi en trevlig dag, även om barnen var lite griniga ibland när de inte hade tillräckligt med pengar för att göra allt de ville. Det var en fin dag, alla gjorde roliga saker och jag slapp vara kreativ varenda sekund, utan behövde egentligen bara hålla koll på dem (vilket inte var så svårt, eftersom det inte var så mycket folk där mitt på dagen, då alla jobbade).
Nu för tiden spenderar jag de flesta dagarna i huset, och försöker underhålla barnen här. Det är oftast inte alltför svårt: sätt Aidan framför X-Box eller datorn, sätt Olivia på sitt rum med en film, ett designobjekt eller skoluppgifter, och sätt Ansley i deras hot tub på verandan. Eller så leker man kurragömma med alla tre och några timmar försvinner snabbt.
Jag har äntligen börjat komma ut och träffa lite folk här omkring. Vi hade mitt första ”riktiga” cluster event förra helgen (17 Augusti) i Frog Falls Water Park i Picatinny, och jag träffade Chrissi från AuPairAcademy. Hon var också där med sitt cluster, så vi spenderade dagen tillsammans, samt med tre tjejer från mitt cluster, Kamilla från Danmark, Stephanie från Österrike och Nair från Brasilien. Det var kul att träffa lite folk, och vi har haft stadig kontakt sedan dess. Jag och Chrissi spenderade halva lördagen (23 Augusti) på Rockaway Mall, tillsammans med en av hennes vänner från Tyskland (som jag skamligt nog inte minns vad hon heter, jag vill säga Yvonne eller Suzy), och vi har planer på att ses nu till helgen igen. Jag har även blivit medbjuden både till Jersey Shore och till Baltimore av Steph och Kamilla, men dessvärre var jag tvungen att tacka nej till båda två på grund av pengabrist och att jag redan hade andra planer. Men det är kul att bli medbjuden, och jag ska göra mitt allra bästa för att verkligen kunna åka med dem nästa gång de har planer.
Förhoppningsvis kommer jag snart börja plugga lite på Sussex County Community College, vilket jag hoppas kommer leda till att jag lär känna tjejer som bor lite närmare. Chrissi, Kamilla och Steph bor alla ca 45-50 minuter härifrån, vilket är lite för långt för att bara åka över en kväll efter att jag jobbat klart och ta en fika. Det skulle vara kul att träffa någon som bor lite närmare, i Newton eller Sparta till exempel.
Jag har haft ytterligare några små äventyr med familjen också. Förra onsdagen åkte jag, Dawn och barnen ner till Jersey Shore över dagen. Det var underbart väder och jag lyckades till och med bli lite brun. Inte bränd, BRUN! Ni som känner mig vet att det i stort sett ALDRIG händer mig. Som rödhårig har man en förbannelse över sig, och det är att man ser ut som en kokt kräfta efter fem minuter i solen om man inte har solskyddsfaktor 500 på sig…
Imorgon ska vi åka till Frog Falls igen, Dawn, barnen, jag, Maryanne och Bill. Det är den sista onsdagen för sommaren (Dawn är ledig på onsdagar) och vi vill utnyttja den så att barnen får en trevlig avslutning på sitt sommarlov. Förhoppningsvis blir det fint väder hela dagen, och vi kan njuta av solens sista strålar.
Till helgen är det dags för lite fester i familjen. På söndag är det hos Jennifer, och på måndag (Labor Day) är det hos Lisa, så det är fullt upp med firande och grejer. Vi får se om jag följer med på båda eller om jag hittar på något med Chrissi istället.
Jag ska försöka uppdatera lite oftare än jag gjort hittills. Jag vet att ni är ett gäng där hemma som är intresserade av hur jag har det, och kanske någon häröver också, så jag ska se till att få något skrivet lite oftare från och med nu.
Jag försöker också sitta på MSN och/eller svara på mail så ofta jag kan, men det är som sagt inte ofta jag kommer åt datorn så det är inte alltid så lätt. Så om det dröjer ett tag innan jag skriver tillbaka till er så vet ni varför.
Jag hoppas att ni alla har det bra, var än ni är i världen!
~ Carin
If at first you don't succeed, try again. Then quit. There's no use being a damn fool about it.
W.C. Fields
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
