Call me drama queen...

Jag vet att jag ar Miss Worrypants, ni behover inte paminna mig. Saken ar den att jag nu har varit ute i systemet i flera timmar, och inget har hant. Inte ens en rutten familj har bokat mig for en intervju...
A andra sidan har det ju BARA GATT NAGRA TIMMAR! Dessutom har de timmarna varit arbetstimmar, sa alla otroligt upptagna vardforaldrar ar med storsta sannolikhet pa jobbet och valdigt valdigt upptagna med moten och san skit. De har inte tid att satta sig vid datorn och leta efter avdankade andrahands-aupairer fran Sverige via NJ...

Re-match

Okej, jag var precis in pa mitt au pair room, och jag ar nu officiellt i ommatchningsprocessen... Forhoppningsvis kommer jag fa nagon kontakt med en ny familj snart.
Hall en tumme for mig! (Tva betyder otur, sa ni skulle bara vaga!)

Ett litet inlagg

Jag har tid att sitta vid datorn!
Frank ar klar for kvallen, och ungarna sover! Jippie!
Sa Malou bad mig skriva ett litet inlagg for en gangs skulle :P

Igar var jag, Chrissi och Nicole till Monarch Tattoo i Newfoundland, dar jag och Chrissi bokade en tid for att tatuera oss i nasta vecka! Vi traffade aven hetingen Justin som jobbade dar. Han ar for ovrigt en av de enda manniskorna som vetat vad "Per aspera ad astra" betyder. Men sa ar han ju larare och skitsmart ocksa :)

Nar vi var klara dar akte vi till Applebee's, dar var servitor var varldens trevligaste och sotaste medelalders gay (jag bjuder pa den formuleringen igen, Malou :P). Han fick massor med dricks fran mig, needless to say.


Jag var pa en Host Family Day idag. Det var lite konstigt, eftersom jag ju vet att jag kommer lamna familjen inom nagra veckor om allt gar som det ska. Det hade formodligen varit betydligt roligare om det inte var for att det sporegnade hela tiden. Visserligen satt vi i en pavilion, med tak och allt, men det dar vadret var ju bara for deprimerande.
Nu har jag i alla fall antligen fatt traffa Chrissi's hostfamily. De var jattetrevliga, och de lovade att halla ogonen oppna om nagon av deras vanner vore intresserade av att skaffa en au pair.

Jag har antligen pratat med Lisa idag (forsokte ringa henne hela dagen igar, men hon var upptagen), och hon sa att fran imorgon kommer jag formodligen vara ute i systemet, och kan borja vanta pa kontakter fran familjer. Frank sa ocksa att for dem ar det inget problem om jag inte hittar nagon inom mina tva veckor, sa jag kan stanna sa lange jag vill, eller tills de har fatt hit en ny au pair. Jag vill helst harifran sa fort som mojligt, for att slippa dra ut pa det for lange, men vi far val se vad som hander...

Nu ska jag sova, innan jag blir alldeles omansklig.

Nyheter

Jag ska forsoka fatta mig kort.

Efter att ha blivit kallad idiot av Aidan idag fick jag totalt nog. Jag bad mamma ringa mig och satt saden och storgrinade i telefon i 1,5 timme for att forsoka hitta nagon lasning pa problemen. Det var med andra ord valdigt svart for Frank att missa att nagot var fel. Efter att jag slutat snorvla bad han mig komma in pa kontoret och prata.
Han gjorde det valdigt latt for mig, genom att stalla helt ratt fragor och fa mig att forsta att de vill hjalpa mig sa mycket de kan, vilket pa satt och vis gjorde det sa mycket svarare for mig.
Han sa att han har sett att det varit extra jobbigt pa sistone, och att jag varit valdigt stressad och frustrerad, och han fragade til slut om jag vill aka harifran, och forsoka med nagon annan familj istallet. Jag sa tacksamt ja!

Sa nu ser det ut som att jag kommer finnas ute pa kottmarknaden igen fran och med mandag, med forhoppningar om att hitta en familj dar jag trivs battre och faktiskt kan gora mitt basta, istallet for att vara hindrad av brak och frustration.

Frank sa att jag far stanna har tills jag hittar ett stalle, vilket kanns bra. Jag kommer stanna sa lange jag kan sa att de kan hitta nagon ny. Sa jag kanske far vara har ett tag till, men processen ar i alla fall startad, vilket kanns valdigt skont.
Som det blev nu kanns det som en fordel att min Area Director ar Dawn's syster, eftersom jag har trafat henne sa mycket och jag ar saker pa att hon kan lagga in ett extra gott ord for mig. Hon vet att jag bryr mig om barnen och att jag alltid gor mitt basta. Det ar bara for mycket med tre barn, atminstone i den har familjen.

Jag kanner mig oerhort lattad over att ha tagit beslutet, men det kanns valdigt jobbigt att behova lamna det har stallet, eftersom jag trivs sa bra i sjalva omradet. Annu jobbigare kommer det bli att lamna lilla Ansley... Min gullunge! Men jag kan inte stanna har och ma daligt 90% av tiden for att vara med henne.
Har jag riktig tur kan jag komma och halsa pa nagon gang, for jag vet att jag trivs bra med familjen under rent sociala former, det fungerar bara inte nar jag maste jobba med dem.

Nu ska jag ata glass och ostbagar samt titta pa The Presidential Debate!


P.s.
Har jag tur kanske den nya familjen har tradlost natverk, sa att jag faktiskt kan anvanda min laptop :P