Klädpanik!

Jag har börjat inse att jag hatar i stort sett alla kläder jag äger och har. Dessvärre är jag pankare än en rånad kyrkråtta, så jag har definitivt inte råd att gå på shoppingrunda de närmaste två-tre månaderna. Så det är bara att inse: vill jag ha nya kläder innan sommaren så är det bara att sy de själv. Inte för att jag har något emot att sy, det är något jag i normala fall älskar att göra. Problemet är bara det att det tar ju betydligt längre tid att sy en klänning än vad det gör att gå in på Indiska/Åhléns/HM och prova den, ha lite provrums-ångest, fundera på om jag har råd, inse att jag inte har det men what the hell, ställa mig i kön och till slut köpa fanskapet... Och det är tid som jag inte har just nu. Det är skola, jobb, sommarjobbs ansökningar, födelsedagar hit och dit, psykologiboksläsande osv osv osv. Sen ska jag ju försöka sova lite däremellan också, vilket inte verkar gå så bra... Eller ja, sover gör jag, men inte fan blir jag nå mer utvilad. Varje morgon jag vaknar känns det som att jag knappt slöt ögonen innan det var dags att gå upp igen.

Men men, jag får väl ta mig lite tid, helt enkelt. Jag lät ju ha lite kläder att ha på mig, faktiskt...
Då kommer nästa problem: Just nu har jag i stort sett inget tyg alls, förutom ett vitt... Ska jag sy en vit klänning? Ska jag se ut som att jag ska gifta mig? Vill jag det? Hmmmm... Det får framtiden utvisa...


Edit: "Klädpanik" är för övrigt ett sånt ord som Aftonbladet eller Expressen hade kunnat uppfinna, så jag får väl känna mig "stolt" över att jag skulle passa som rubriksättare på skittidningar...