Ingenting mer

Förmodligen är liv något annat.
Förmodligen är ett människoliv
ett underjordiskt flöde
dit ingen har stigit ner.
Vad gäller annars vår hunger?
Vad har döden annars
att bedra oss med?

Lyssna in i ditt mörker,
in i ditt blods
ogenomträngliga dimmor,
din kärleks, din förtvivlans.
Som om du för alltid höll dig dold.
Som var för din törst
bara ensamhet drickbar.

Eller slut dina ögon, avvakta.
Ingen känner igen sitt eget ansikte
sådant döden ser det.
Tror du dig ha tytt några tecken,
så tig.
Dina ögon måste tiga,
som en hund tiger.
Hunger är vi,
ingenting mer.


Karl Vennberg