GAAAH!
Jag har gjort bort mig!
Jag satt uppe och pluggade alldeles för länge igår. Jag kan få väldigt konstiga idéer på nätterna. Så när jag gick in på FC och såg att Oscar mailat ut en förfrågan till alla journaliststudenter angående att göra en intervju med Moneybrother när han kommer till stan 30/10, vad tror ni jag gjorde?
Jo, självklart skickade jag iväg ett mail till Oscar och sa att "jag känner mig manad, eftersom vi växt upp i samma stad, haft samma konstiga lärare på gymnasiet och dessutom är släkt" (på mycket långt håll, ska tilläggas). Jag hoppades lite i mitt innersta att någon annan redan skulle ha fått uppdraget, eftersom jag känner att jag nog skulle bli väldigt nervös om jag väl satt där och skulle intervjua människan. Men icke... När jag vaknade hade jag fått ett mail från Oscar som var så glad över att jag tagit kontakt och meddelade att jag ska boak intervjun med Moneybrother's pressansvarige så fort som möjligt och att deadline är dagen efter intervjun...
Så nu ska jag alltså ut på mitt första RIKTIGA journlistiska uppdrag... Intervju med min fyrmänning.
TJoooooo...
torsdag, oktober 01, 2009
onsdag, september 23, 2009
Single again
Ja, så är det alltså.
Efter mycket funderande och kännande från bådas sidor blev det så. Det var han som tog steget som ledde dit, så ja, jag är aningens bitter, trots att jag på vissa plan kan hålla med honom. Men det kändes ju ändå väldigt bra att vara med honom...
Aja, jag tänker faktiskt inte prata alltför mycket om just detta misslyckande. Istället tänker jag prata om kärlek i allmänhet. Jag börjar nämligen tro att den är en myt. Allt det där snacket om att man "får fjärilar i magen", att det "pirrar i hela kroppen" och liknande. Jag vet inte om jag tror på det. Alls.
Jag har i alla fall aldrig varit med om just det. Jag anser mig ha varit kär, men inte på det sättet. Jag har känt starka känslor för någon, känt att jag mår bra av att vara med personen, att jag blir en lite bättre människa i dennes närhet, känt att jag skulle kunna tänka mig att dela min vardag med den personen och allt sånt. Men det där pirrandet har aldrig infunnit sig hos mig.
Inte som jag kan minnas i alla fall.
Eller glömmer jag bara? Försöker jag omedvetet att förminska känslor jag haft tidigare, eftersom the object of my affection visat sig vara någon helt annan än jag först trodde, visat sig vara ett svin, i brist på bättre ord?
Kanske är jag helt enkelt bara skadad och avtrubbad efter allt för många misslyckade kärlekshistorier. Jag vet inte ens om jag är kapabel till att känna så för någon annan människa.
Jag funderar ibland på hur jag skulle vilja att mitt bröllop skulle se ut. Vilka jag skulle bjuda, var vigseln och festen skulle hållas, om jag skulle vara klädd i vitt (eller vara lite mer ärlig och ha en röd klänning som det står "slampa" på). En sak har jag i alla fall varit ganska säker på rätt länge, och det är att jag inte skulle vilja att vi skulle skriva några egna löften, utan bara säga efter vigselförrättaren, säga "ja" och så. Jag tror att det grundar sig mycket i att jag är rädd för att jag inte skulle leva upp till de förväntningar som folk skulle ha på kärleksförklaringarna i ett sådant löfte. Jag vet nämligen inte om jag är kapabel att känna som man förväntas känna i ett sådant läge, och ännu mindre att sätta ord på det. Jag är rädd för att jag skulle behöva fejka mig igenom det och låta platt, att någon skulle se igenom min fasad och upptäcka bristen på känslor.
Men herregud vad osund jag låter helt plötsligt. Det låter som att jag är fullständigt död inombords och inte kan känna något alls för människor. Men det kan jag, absolut. Jag känner oerhört starkt för mina vänner, släktingar och min familj. De är det bästa jag har och jag älskar dem. Jag känner bara inte det där pirrande och bubbliga som man tydligen förväntas känna när man är förälskad.
Kanske har jag bara ett annat sätt att älska, eller så har jag kanske bara inte träffat den personen som ska få mig att bubbla.
Den som lever får se, antar jag.
Efter mycket funderande och kännande från bådas sidor blev det så. Det var han som tog steget som ledde dit, så ja, jag är aningens bitter, trots att jag på vissa plan kan hålla med honom. Men det kändes ju ändå väldigt bra att vara med honom...
Aja, jag tänker faktiskt inte prata alltför mycket om just detta misslyckande. Istället tänker jag prata om kärlek i allmänhet. Jag börjar nämligen tro att den är en myt. Allt det där snacket om att man "får fjärilar i magen", att det "pirrar i hela kroppen" och liknande. Jag vet inte om jag tror på det. Alls.
Jag har i alla fall aldrig varit med om just det. Jag anser mig ha varit kär, men inte på det sättet. Jag har känt starka känslor för någon, känt att jag mår bra av att vara med personen, att jag blir en lite bättre människa i dennes närhet, känt att jag skulle kunna tänka mig att dela min vardag med den personen och allt sånt. Men det där pirrandet har aldrig infunnit sig hos mig.
Inte som jag kan minnas i alla fall.
Eller glömmer jag bara? Försöker jag omedvetet att förminska känslor jag haft tidigare, eftersom the object of my affection visat sig vara någon helt annan än jag först trodde, visat sig vara ett svin, i brist på bättre ord?
Kanske är jag helt enkelt bara skadad och avtrubbad efter allt för många misslyckade kärlekshistorier. Jag vet inte ens om jag är kapabel till att känna så för någon annan människa.
Jag funderar ibland på hur jag skulle vilja att mitt bröllop skulle se ut. Vilka jag skulle bjuda, var vigseln och festen skulle hållas, om jag skulle vara klädd i vitt (eller vara lite mer ärlig och ha en röd klänning som det står "slampa" på). En sak har jag i alla fall varit ganska säker på rätt länge, och det är att jag inte skulle vilja att vi skulle skriva några egna löften, utan bara säga efter vigselförrättaren, säga "ja" och så. Jag tror att det grundar sig mycket i att jag är rädd för att jag inte skulle leva upp till de förväntningar som folk skulle ha på kärleksförklaringarna i ett sådant löfte. Jag vet nämligen inte om jag är kapabel att känna som man förväntas känna i ett sådant läge, och ännu mindre att sätta ord på det. Jag är rädd för att jag skulle behöva fejka mig igenom det och låta platt, att någon skulle se igenom min fasad och upptäcka bristen på känslor.
Men herregud vad osund jag låter helt plötsligt. Det låter som att jag är fullständigt död inombords och inte kan känna något alls för människor. Men det kan jag, absolut. Jag känner oerhört starkt för mina vänner, släktingar och min familj. De är det bästa jag har och jag älskar dem. Jag känner bara inte det där pirrande och bubbliga som man tydligen förväntas känna när man är förälskad.
Kanske har jag bara ett annat sätt att älska, eller så har jag kanske bara inte träffat den personen som ska få mig att bubbla.
Den som lever får se, antar jag.
söndag, september 20, 2009
Filmkväll
Jag hade tänkt ha en halvtråkig hemmakväll med mig själv idag. Kanske läsa lite i Medieutveckling 2009 eller Nyhetsjournalistik, men mer spännande än så skulle det inte bli. Men så fick jag ett sms från Monica vid 18-tiden, där hon undrade om jag kände för att komma över på lite filmkväll hos henne. Så det bar av ner gemensamt till affären för att införskaffa chips och toalettpapper (endast chipsen var menade för kvällen) och så gick jag och Lisa de 50 meterna bort till Monica's port.
Det blev Sex And The City-filmen, chips, supergoda brownies och en massa trevligt snack, och jag kom inte därifrån förrän 01.40, så jag kan lugnt säga att det var en mer lyckad kväll än jag hade tänkt mig när jag vaknade i morse (läs: vid lunch).
Imorgon blir det städning och tvätt för hela slanten (om jag orkar den här gången vill säga) och på måndag är det dags för barnmorskan för att skaffa ett nytt recept på mina nedrans snordyra ringar. Varför kan inte preventivmedel vara gratis? Jag har nog sagt det förut, men det är värt att upprepas: Jag tror verkligen att regeringen vill att jag blir gravid...
Det blev Sex And The City-filmen, chips, supergoda brownies och en massa trevligt snack, och jag kom inte därifrån förrän 01.40, så jag kan lugnt säga att det var en mer lyckad kväll än jag hade tänkt mig när jag vaknade i morse (läs: vid lunch).
Imorgon blir det städning och tvätt för hela slanten (om jag orkar den här gången vill säga) och på måndag är det dags för barnmorskan för att skaffa ett nytt recept på mina nedrans snordyra ringar. Varför kan inte preventivmedel vara gratis? Jag har nog sagt det förut, men det är värt att upprepas: Jag tror verkligen att regeringen vill att jag blir gravid...
onsdag, september 16, 2009
Björn Häger
Heldag med Björn Häger på skolan idag. Temat var intervjuteknik och det var helt fantastiskt bra! Väldigt intressant, och han på något vis påminde mig om varför jag sökte hit till Miun och varför jag vill bli journalist (jag vet att det låter fånigt och klyschigt, men så kändes det).
Föreläsningen var intressant, lärorik och framför allt väldigt rolig att lyssna på. Dessvärre känner jag på mig att jag kommer drömma mardrömmar om att intervjua Carl Bildt i flera veckor nu...
Föreläsningen var intressant, lärorik och framför allt väldigt rolig att lyssna på. Dessvärre känner jag på mig att jag kommer drömma mardrömmar om att intervjua Carl Bildt i flera veckor nu...
How we do it in Norrland
Vad man ägnar sig åt en helt vanlig tisdag på journalistutbildningen på Mittuniversitetet: Diskuterar med Sofia "Mymlan" Mirjamsdotter huruvida Blondinbella i framtiden kommer utnyttja sin makt och sitt inflytande över unga för att bli diktator.
söndag, september 13, 2009
Kort och koncist!
Jag är tillbaka, men bara så smått. Det blir inget långt första inlägg för att sammanfatta månaderna av frånvaro här inte. Istället tänker jag bjuda på ett citat som kan få sammanfatta fredagkvällens samtalsämne på JFS-sittningen.
Oscar: Vad är det med lätt överviktiga kvinnor och extravaganta sexliv?
There you have it, folks! Det tog två veckor, men nu ha kurskamraterna (åtminstone de som var coola nog att komma till vår samtalsring) fått lära känna mitt sanna jag! Nu kommer ingenting att bli sig likt mer :P
Allt gott!
Oscar: Vad är det med lätt överviktiga kvinnor och extravaganta sexliv?
There you have it, folks! Det tog två veckor, men nu ha kurskamraterna (åtminstone de som var coola nog att komma till vår samtalsring) fått lära känna mitt sanna jag! Nu kommer ingenting att bli sig likt mer :P
Allt gott!
onsdag, september 02, 2009
Guess Who's Back, Bitches!
Här är jag igen!
Det var väldigt längesen sist. Jag har helt enkelt inte känt för att skriva under sommaren. Det har varit alldeles för mycket jobbande, lite ångest, mycket trötthet och en STOOOR längtan efter att få komma igång med studierna igen.
Nu är det i alla fall slut på de sakerna, för jobbet är jag klar med, ångest känner jag ingen då jag återigen bor själv, studierna har precis börjat, och jag känner mig därmed oerhört peppad, och tröttheten... Ja, okej, ALLT är inte borta riktigt än.
Jag har nu bott i Sundsvall i några veckor, och jag måste säga att jag redan trivs oförskämt bra här. Det är en fin stad, rätt så lagom stor för min smak ("betydligt större än Ludvika" duger för mig) och hittills har jag träffat många trevliga människor, inte minst käre Harald såklart. :)
Det var väldigt längesen sist. Jag har helt enkelt inte känt för att skriva under sommaren. Det har varit alldeles för mycket jobbande, lite ångest, mycket trötthet och en STOOOR längtan efter att få komma igång med studierna igen.
Nu är det i alla fall slut på de sakerna, för jobbet är jag klar med, ångest känner jag ingen då jag återigen bor själv, studierna har precis börjat, och jag känner mig därmed oerhört peppad, och tröttheten... Ja, okej, ALLT är inte borta riktigt än.
Jag har nu bott i Sundsvall i några veckor, och jag måste säga att jag redan trivs oförskämt bra här. Det är en fin stad, rätt så lagom stor för min smak ("betydligt större än Ludvika" duger för mig) och hittills har jag träffat många trevliga människor, inte minst käre Harald såklart. :)
måndag, juni 08, 2009
Varning för skryt!
För jag fick VG på tentan! För jag fick VG på tentan! För jag fick VG på te-entaaaaaaan! FY FAN VAD JAG ÄR BRA!
Jag fick VG på min hemtenta/uppsats i psykologin! Jag är så jävla BÄST!
När jag såg hur alla andra hade staplat upp det så duktigt med alla olika perspektiv och deras syn på det fenomen de diskuterat så blev jag orolig för att det skulle gå åt helvete och jag skulle tvingas komplettera, men ack så jag bedrog mig!
En bit av lärarens kommentar:
Kortfattat:
Fy fan vad jag är bra!
Jag fick VG på min hemtenta/uppsats i psykologin! Jag är så jävla BÄST!
När jag såg hur alla andra hade staplat upp det så duktigt med alla olika perspektiv och deras syn på det fenomen de diskuterat så blev jag orolig för att det skulle gå åt helvete och jag skulle tvingas komplettera, men ack så jag bedrog mig!
En bit av lärarens kommentar:
Du gör det hela mycket trovärdigt med god teoretisk koppling, god syntes av olika socialpsykologiska aspekter och inte minst en mycket god förankring i verkligheten. Läsvärt! Betyget är Väl godkänd.
Kortfattat:
Fy fan vad jag är bra!
måndag, juni 01, 2009
Insektsjävlar!
Jag hatar insekter.
När jag vaknade idag kliade det jättemycket på ett gammalt ärr jag har på knät (från en skidolycka när jag var runt 10). Jag tänkte inte så jättemycket på det först, eftersom det händer då och då att mina ärr kliar lite extra. Nu har jag dock upptäckt att anledningen till detta extrema kliande är att en liten myggjävel bestämt sig för att bita mig precis på mitt ärr, så nu står det ut som en ful böld strax under knäskålen. Och när jag säger böld så menar jag det. Jag är nämligen lite lätt överkänslig mot insektsbett av alla de slag, så mina myggbett blir i regel 2-3 cm i diameter och står ut ½-1 cm från min normala hud. Oerhört charmigt. Och lagom till när det är dags att ta på sig shorts...
När jag alldeles nyss kom in efter en härlig promenad med Lisa kände jag att något kittlade mig på axeln. Jag tänkte att det förmodligen var ett hårstrå som förvillat sig ur min uppsättning, alternativt en liten droppe svett som trängde sig fram ur mina porer (det är extremt varmt, och det blir inte svalare av att ta en rask promenad, I promise you). Men icke då. När jag tittar ner ser jag en äcklig liten larv som kryper fram på min stackars klibbiga axel. Den liksom drar sig framåt ungefär som en blodigel, viker ihop kroppen och rätar ut den, om och om igen.
Jag sprätter bort äcklet med en tidning jag hittar på köksbordet, och hoppas innerst inne att jag ska ha råkat krossa den.
Jag hatar insekter
När jag vaknade idag kliade det jättemycket på ett gammalt ärr jag har på knät (från en skidolycka när jag var runt 10). Jag tänkte inte så jättemycket på det först, eftersom det händer då och då att mina ärr kliar lite extra. Nu har jag dock upptäckt att anledningen till detta extrema kliande är att en liten myggjävel bestämt sig för att bita mig precis på mitt ärr, så nu står det ut som en ful böld strax under knäskålen. Och när jag säger böld så menar jag det. Jag är nämligen lite lätt överkänslig mot insektsbett av alla de slag, så mina myggbett blir i regel 2-3 cm i diameter och står ut ½-1 cm från min normala hud. Oerhört charmigt. Och lagom till när det är dags att ta på sig shorts...
När jag alldeles nyss kom in efter en härlig promenad med Lisa kände jag att något kittlade mig på axeln. Jag tänkte att det förmodligen var ett hårstrå som förvillat sig ur min uppsättning, alternativt en liten droppe svett som trängde sig fram ur mina porer (det är extremt varmt, och det blir inte svalare av att ta en rask promenad, I promise you). Men icke då. När jag tittar ner ser jag en äcklig liten larv som kryper fram på min stackars klibbiga axel. Den liksom drar sig framåt ungefär som en blodigel, viker ihop kroppen och rätar ut den, om och om igen.
Jag sprätter bort äcklet med en tidning jag hittar på köksbordet, och hoppas innerst inne att jag ska ha råkat krossa den.
Jag hatar insekter
söndag, maj 31, 2009
Sommarlycka!
Jag har haft en väldigt bra helg.
Stryk det förresten. En väldigt bra vecka, borde jag säga.
Visst, den inleddes med slit och stånk, eftersom jag flyttstädade kära Georgs lägenhet måndag - onsdag. Men jag fick även tillfälle att umgås med mina underbara Västerås-vänner lite extra eftersom jag var där så pass länge.
Det åts fyra gånger på Thai Fastfood under de fem dagar jag var i stan. Bara en sån sak är värd att vara glad över. En gång med Billie, en gång med Henriette, en gång med Sarastina och en kurskamrat till henne och en gång med Billie och Malou (och Henriette litegrann, fast hon åt faktiskt på Sushistället alldeles bredvid, så det räknades bara halvt :p) God mat i gott sällskap, med andra ord. Kan inte bli bättre.
I fredags var jag på firmafest på Piren med mina trevliga kollegor på Kompis Assistans. Ett gäng av dem har jag inte träffat förut, då de arbetar för andra brukare och därmed i princip aldrig tillsammans, men det var en ytterst trevlig kväll. Jag hamnade bredvid den fullaste killen i sällskapet på middagen, vilket var aningens jobbigt bitvis, men det blev bättre när han drog sig iväg och vi som var någorlunda nyktra fick prata för oss själva.
Igår var jag trött. Slut i kroppen på grund av värmen, antar jag. Men det gick snabbt över när Tomas hörde av sig och ville ses lite framåt kvällskvisten. Skutt in i duschen, på med sköna, somriga kläder och ut i sommarkvällen. Vi tog oss en sväng förbi Halvars och stod där och njöt av utsikten innan vi åkte vidare mot Sunnansjö där vi hade oss en härlig filmkväll med bland annat "Rebel Without A Cause" (som vi båda somnade ifrån, inte på grund av att den var dålig, utan för att värmen slagit ut oss totalt).
På fredag tar lillebror studenten. Herregud, värst vad han blivit stor, den lille fan... Så då blir det i alla fall en massa firande och sånt. Bakande och matlagande för hela slanten, anar jag. Men det ska bli väldigt roligt att träffa släktingar igen. Man ses alldeles för sällan nu för tiden, tycker jag. Alla har så fullt upp med sitt eget...
På lördag blir det grillning här ute i trädgården med storebror, goda vänner och deras barn (har du hört Malou, det låter nästan som din värsta mardröm :p). Inte för att fira nationaldagen, den bryr vi oss inte så mycket om. Det bara råkade bli så att det blev den dagen. Det var längesen vi sågs, järngänget från tiden på Nyckelön. Skamligt längesen faktiskt.
Men men, nog mes tjafs från mig nu. Nu är det fanimej dags att ta hand om resten av disken och sedan baka klart Ambrosiatårtan jag gör till mamma.
Tack och adjö!
Stryk det förresten. En väldigt bra vecka, borde jag säga.
Visst, den inleddes med slit och stånk, eftersom jag flyttstädade kära Georgs lägenhet måndag - onsdag. Men jag fick även tillfälle att umgås med mina underbara Västerås-vänner lite extra eftersom jag var där så pass länge.
Det åts fyra gånger på Thai Fastfood under de fem dagar jag var i stan. Bara en sån sak är värd att vara glad över. En gång med Billie, en gång med Henriette, en gång med Sarastina och en kurskamrat till henne och en gång med Billie och Malou (och Henriette litegrann, fast hon åt faktiskt på Sushistället alldeles bredvid, så det räknades bara halvt :p) God mat i gott sällskap, med andra ord. Kan inte bli bättre.
I fredags var jag på firmafest på Piren med mina trevliga kollegor på Kompis Assistans. Ett gäng av dem har jag inte träffat förut, då de arbetar för andra brukare och därmed i princip aldrig tillsammans, men det var en ytterst trevlig kväll. Jag hamnade bredvid den fullaste killen i sällskapet på middagen, vilket var aningens jobbigt bitvis, men det blev bättre när han drog sig iväg och vi som var någorlunda nyktra fick prata för oss själva.
Igår var jag trött. Slut i kroppen på grund av värmen, antar jag. Men det gick snabbt över när Tomas hörde av sig och ville ses lite framåt kvällskvisten. Skutt in i duschen, på med sköna, somriga kläder och ut i sommarkvällen. Vi tog oss en sväng förbi Halvars och stod där och njöt av utsikten innan vi åkte vidare mot Sunnansjö där vi hade oss en härlig filmkväll med bland annat "Rebel Without A Cause" (som vi båda somnade ifrån, inte på grund av att den var dålig, utan för att värmen slagit ut oss totalt).
På fredag tar lillebror studenten. Herregud, värst vad han blivit stor, den lille fan... Så då blir det i alla fall en massa firande och sånt. Bakande och matlagande för hela slanten, anar jag. Men det ska bli väldigt roligt att träffa släktingar igen. Man ses alldeles för sällan nu för tiden, tycker jag. Alla har så fullt upp med sitt eget...
På lördag blir det grillning här ute i trädgården med storebror, goda vänner och deras barn (har du hört Malou, det låter nästan som din värsta mardröm :p). Inte för att fira nationaldagen, den bryr vi oss inte så mycket om. Det bara råkade bli så att det blev den dagen. Det var längesen vi sågs, järngänget från tiden på Nyckelön. Skamligt längesen faktiskt.
Men men, nog mes tjafs från mig nu. Nu är det fanimej dags att ta hand om resten av disken och sedan baka klart Ambrosiatårtan jag gör till mamma.
Tack och adjö!
söndag, maj 17, 2009
The dreams continue
Det verkar verkligen som att jag är inne i en våg av konstiga drömmar just nu.
Inatt drömde jag nämligen att jag var kvar i Wisconsin, och att mamma och Olle hade flyttat dit (alltså inte tagit med sina grejer och köpt ett hus där, utan flyttat hela jävla huset dit). Jag bodde och jobbade dock fortfarande hos familjen S. Mamma kom och hälsade på mig i huset en dag, medan mamman S var hemma från jobbet. Någon ringde till mammas telefon, minns inte vem, och denna person ville efter en stund prata med mamman S, så mamma lämnade över mobilen till henne. När de lagt på så började mamman S ringa en massa andra samtal med mammas mobil. Tydligen ger detta mig oerhörd ångest, och jag springer efter henne och försöker få henne att förstå, utan att säga det rakt ut, att jag vill att hon lägger på och ringer med sin egen telefon istället.
Det konstiga var egentligen hur mycket ångest jag verkade få av situationen, mer än själva situationen i sig. Men men... Konstigheterna fortsätter iaf.
Är även ytterst förvånad över att jag kommer ihåg så pass många av mina drömmar just nu. Brukar normalt minnas en varannan månad. MAX.
Men men, det ger ju lite skoj i vardagen så där, så jag ska väl inte klaga.
Inatt drömde jag nämligen att jag var kvar i Wisconsin, och att mamma och Olle hade flyttat dit (alltså inte tagit med sina grejer och köpt ett hus där, utan flyttat hela jävla huset dit). Jag bodde och jobbade dock fortfarande hos familjen S. Mamma kom och hälsade på mig i huset en dag, medan mamman S var hemma från jobbet. Någon ringde till mammas telefon, minns inte vem, och denna person ville efter en stund prata med mamman S, så mamma lämnade över mobilen till henne. När de lagt på så började mamman S ringa en massa andra samtal med mammas mobil. Tydligen ger detta mig oerhörd ångest, och jag springer efter henne och försöker få henne att förstå, utan att säga det rakt ut, att jag vill att hon lägger på och ringer med sin egen telefon istället.
Det konstiga var egentligen hur mycket ångest jag verkade få av situationen, mer än själva situationen i sig. Men men... Konstigheterna fortsätter iaf.
Är även ytterst förvånad över att jag kommer ihåg så pass många av mina drömmar just nu. Brukar normalt minnas en varannan månad. MAX.
Men men, det ger ju lite skoj i vardagen så där, så jag ska väl inte klaga.
lördag, maj 16, 2009
Sötnöt - diverse bilder
Så här ser det ut mer eller mindre varje kväll när jag ska lägga mig nu för tiden. Katterna har bestämt sig för att min säng är den bästa i huset, och de är envisa jävlar som inte flyttar på sig i första laget, så det är bara att försöka tränga sig ner bredvid/mellan dem.
Jag var och hälsade på frugan häromdagen, eftersom sötnosen fyllde år. Traskade förbi på förmiddagen (fast här har det tydligen hunnit bli eftermiddag) med en liten blomma och blev bjuden på toppenfika. Passade på att ta en liten bild på henne och hennes läckra köksluckor. Hon är så tjusig i sin nya korta frisyr!
Så här tjusigt är det ute i skogen där jag och lilla Flisan promenerar om dagarna. Jag gillar den där spången, även om den har börjat murkna lite på sina ställen, så man får passa sig så man inte kliver igenom en planka och fastnar :p
Lisa tycker också om spången, men mest att kissa på den.
Hon tycker också att det är rätt skoj att försöka sprätta iväg alla murkna träbitar efter att ha kissat klart.Nu ska jag återgå till att låtsas plugga ryska.
torsdag, maj 14, 2009
Bloggskadad?
Jag skrev om konstiga drömmar för ett litet tag sedan. Och jag tror att de här konstiga drömmarna liksom klumpar ihop sig, så att de alla kommer vid ett och samma tillfälle, för inatt drömde jag konstigt igen.
Jag minns inte alla detaljer, men jag kommer ihåg att jag träffade en viss Egoina, vi var ute och promenerade i skogen, skrattade och hade det trevligt. Men hon bodde såklart inte nere i Skåne, utan vi båda bodde i Sundsvall (tror jag i alla fall, man vet aldrig så säkert med drömmar). Vi hade tydligen haft kontakt via våra bloggar en längre tid (jag har ju visserligen läst hennes blogg ganska länge nu, men "kontakt" skulle jag väl knappast kalla det, eftersom jag kommenterat i hennes blogg kanske två gånger).
Anywho, nu blir jag onödigt långrandig. Kontentan av hela drömmen var att vi blev typ bästa kompisar, skrattade runt i skogen och hon tog mig på brösten...
Undrar vad den här drömmen säger om mig som person. Förutom att jag är väldigt förtjust i Egoinas blogg, alltså.
Jag minns inte alla detaljer, men jag kommer ihåg att jag träffade en viss Egoina, vi var ute och promenerade i skogen, skrattade och hade det trevligt. Men hon bodde såklart inte nere i Skåne, utan vi båda bodde i Sundsvall (tror jag i alla fall, man vet aldrig så säkert med drömmar). Vi hade tydligen haft kontakt via våra bloggar en längre tid (jag har ju visserligen läst hennes blogg ganska länge nu, men "kontakt" skulle jag väl knappast kalla det, eftersom jag kommenterat i hennes blogg kanske två gånger).
Anywho, nu blir jag onödigt långrandig. Kontentan av hela drömmen var att vi blev typ bästa kompisar, skrattade runt i skogen och hon tog mig på brösten...
Undrar vad den här drömmen säger om mig som person. Förutom att jag är väldigt förtjust i Egoinas blogg, alltså.
måndag, maj 11, 2009
Drömmar
Det är inte så ofta som jag faktiskt kommer ihåg mina drömmar nu för tiden, men inatt (eller imorse ska jag väl säga, eftersom det var medan jag låg och drog mig i väntan på att alarmet skulle gå av igen) drömde jag något som fastnade.
Jag drömde att jag letade efter jobb, och jag var precis på väg att söka jobb på Hemglass, där jag skulle köra runt glassbilen på något ställe som hette Äcklekläcklarberget (något att ha med i tungvrickningsvisan kanske?).
Mer än så var det inte. Det var hela grejen.
Jo, jag försökte även leta på kartan var det där Äcklekläcklarberget låg någonstans, och tydligen låg det i/strax utanför Smedjebacken.
Kanske är mitt undermedvetna som försöker säga till mig att stanna kvar här i trakten? Delar av mig vill ju onekligen det nu...
Eller så är mitt undermedvetna helt enkelt jävligt sugen på glass.
Jag drömde att jag letade efter jobb, och jag var precis på väg att söka jobb på Hemglass, där jag skulle köra runt glassbilen på något ställe som hette Äcklekläcklarberget (något att ha med i tungvrickningsvisan kanske?).
Mer än så var det inte. Det var hela grejen.
Jo, jag försökte även leta på kartan var det där Äcklekläcklarberget låg någonstans, och tydligen låg det i/strax utanför Smedjebacken.
Kanske är mitt undermedvetna som försöker säga till mig att stanna kvar här i trakten? Delar av mig vill ju onekligen det nu...
Eller så är mitt undermedvetna helt enkelt jävligt sugen på glass.
söndag, maj 10, 2009
lördag, maj 09, 2009
Carin: Partypinglan #1
Jaha, och så satt man helt plötsligt alldeles ensam här hemma. Känns ju jävligt punk att sitta själv hemma en lördag kväll. I normala fall kan jag tycka att det är jävligt skönt att vara ensam hemma, och ha allt helt för mig själv. Jag får spela min musik på högsta volym och ingen klagar (förutom jag själv som står och håller för öronen och skriker "Det är för starkt!"... Jag tror jag börjar bli gammal)
Idag känns det däremot riktigt jävla deprimerande att vara ensam. Jag vill ha sällskap, jag vill prata, jag vill titta på film med någon.
Men, jag antar att det blir jag, Lisa och pianot ikväll...
Tjoho...
Idag känns det däremot riktigt jävla deprimerande att vara ensam. Jag vill ha sällskap, jag vill prata, jag vill titta på film med någon.
Men, jag antar att det blir jag, Lisa och pianot ikväll...
Tjoho...
fredag, maj 08, 2009
Saker jag gjort idag istället för att skriva psykologiuppsats:
Sovit till 11.
Kommit upp ur sängen strax före lunch.
Gått med Lisa.
Läst bloggar.
Läst fåniga trådar på Flashback.
Deppat ihop.
Bloggat.
Pratat med Sis.
Läst igenom Sis' uppsats.
Deppat ihop.
Pratat med Sis om att deppa ihop.
Läst fler bloggar.
Läst ännu fler fåniga trådar på Flashback.
Gått med Lisa ute i kylan, regnet och blåsten.
Bloggat.
Edit: Glömde säga att jag även beställt smink och borstar från Everyday Minerals för över $50 idag också. Känner man sig depp finns det få saker som hjälper så bra som att inhandla nytt smink :)
Kommit upp ur sängen strax före lunch.
Gått med Lisa.
Läst bloggar.
Läst fåniga trådar på Flashback.
Deppat ihop.
Bloggat.
Pratat med Sis.
Läst igenom Sis' uppsats.
Deppat ihop.
Pratat med Sis om att deppa ihop.
Läst fler bloggar.
Läst ännu fler fåniga trådar på Flashback.
Gått med Lisa ute i kylan, regnet och blåsten.
Bloggat.
Edit: Glömde säga att jag även beställt smink och borstar från Everyday Minerals för över $50 idag också. Känner man sig depp finns det få saker som hjälper så bra som att inhandla nytt smink :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
