Ser ni vem jag blev :P
söndag, februari 24, 2008
Guess who
Jag lekte lite på Morph Thing tidigare idag, och fick bland andra fram den här bilden
Ser ni vem jag blev :P
Ser ni vem jag blev :P
Sarah Silverman
Jag tror inte jag behöver säga så mycket mer än bara: TITTA PÅ DET HÄR! IT'S CRAZY FUNNY!
lördag, februari 23, 2008
And that's my fault because...?
Något av det värsta jag vet är otrevliga människor som har någon sorts service-yrke. Om du hatar människor, varför ska du då nödvändigtvis ha ett jobb där du måste umgås med/hantera dem dagarna i ända?
Detta nyfunna hat är ett resultat av min promenad ner till ICA-Råby, för att lämna in ett paket som jag ska skicka tillbaka till Adlibris. Jag har fått en sån där liten retur-lapp av Adlibris, som jag duktigt klistrade fast på paketet. När jag så kommer ner till affären och lämnar fram paketet till kassörskan så får jag, helt oväntat, en utskällning.
"Så här kan det ju inte se ut, det förstår du väl? Det syns ju inte vad det står, det här får du göra om. Vi måste ju kunna läsa vad det står på paketet, adressen och det." And on, and on, and on she went... Det var mer HUR hon sa det än VAD hon sa. Jag blev fullständigt dumförklarad och hon verkade tycka att jag slösade bort massor av hennes värdefulla tid, som hon mycket hellre la på att plocka upp förpackningar med krossade tomater.
In addition to this, så gick det alldeles utmärkt att läsa vad det stod på paketet. På några ställen hade texten blivit lite blekt, så den var grå istället för svart, men en människa med normala ögon (eller till och med dåliga ögon, som jag ju har) kunde utan några som helst problem se vad som stod skrivet. Sedan är det mycket möjligt att något av det där ska läsas in i maskin, och därför måste vara kolsvart, det har jag full förståelse för. Men det är väl för fan inte mitt fel att Adlibris har dåliga adresslappar som bleknar i färgen? Ta inte ut din ilska på all världens dåliga tryckerier på mig!
Surfitta.
Detta nyfunna hat är ett resultat av min promenad ner till ICA-Råby, för att lämna in ett paket som jag ska skicka tillbaka till Adlibris. Jag har fått en sån där liten retur-lapp av Adlibris, som jag duktigt klistrade fast på paketet. När jag så kommer ner till affären och lämnar fram paketet till kassörskan så får jag, helt oväntat, en utskällning.
"Så här kan det ju inte se ut, det förstår du väl? Det syns ju inte vad det står, det här får du göra om. Vi måste ju kunna läsa vad det står på paketet, adressen och det." And on, and on, and on she went... Det var mer HUR hon sa det än VAD hon sa. Jag blev fullständigt dumförklarad och hon verkade tycka att jag slösade bort massor av hennes värdefulla tid, som hon mycket hellre la på att plocka upp förpackningar med krossade tomater.
In addition to this, så gick det alldeles utmärkt att läsa vad det stod på paketet. På några ställen hade texten blivit lite blekt, så den var grå istället för svart, men en människa med normala ögon (eller till och med dåliga ögon, som jag ju har) kunde utan några som helst problem se vad som stod skrivet. Sedan är det mycket möjligt att något av det där ska läsas in i maskin, och därför måste vara kolsvart, det har jag full förståelse för. Men det är väl för fan inte mitt fel att Adlibris har dåliga adresslappar som bleknar i färgen? Ta inte ut din ilska på all världens dåliga tryckerier på mig!
Surfitta.
söndag, februari 17, 2008
Jante in action
Jag sitter och försöker få till ett personligt brev till min framtida värdfamilj, men det är inte så lätt som man kan tro.
Jag har inga som helst problem med att uttrycka mig på engelska, och jag har en viss fallenhet för att skriva (särskilt när det är om ämnen som jag känner mig insatt i, och jag tror minsann att jag är ganska insatt i mig själv), men ändå är det supersvårt att få till något som verkligen känns bra.
Anledningen stavas J-A-N-T-E-L-A-G-E-N.
Jag ska skriva om sånt som jag är bra på och varför just jag ska få komma in i deras familj. Ja, kort och gott sälja in mig själv. Det är inte helt lätt för en svensk i allmänhet, och för någon som är uppvuxen i en liten bruksort i synnerhet. Där ska man verkligen inte gå runt och tro att man är något, och man ska absolut inte prata om att man är bra på något. I dagens sekulariserade samhälle är det inte många som bryr sig om dödssynderna, men även om man hade gjort det så skulle det här ändå vara en större synd i mångas ögon.
Hur som helst... Det är helt enkelt väldigt svårt att skriva om sig själv som världens bästa människa. Jag har på senare tid blivit lite bättre på att kunna se mina bra sidor och framhäva dem, men det är ändå svårt att hitta någon sorts balans. Det känns som att jag sitter och skryter något extremt för att jag nämner att jag är omtyckt av barn och att jag fick bra betyg på gymnasiet...
Anywho... Det är mitt största problem, men jag har också svårt att få fram andra saker som de frågar efter: personality and values.
Hur ska man skapa en känsla av ens personlighet och värderingar i ett ynka brev? "Hej, jag heter Carin. Jag är väldigt öppensinnad och ambitiös. Jag har dålig (och ibland ganska morbid) humor, jag tycker inte om homofober eller rasister och jag håller på med musik. Take it or leave it!"
Skulle inte tro det
Jag har inga som helst problem med att uttrycka mig på engelska, och jag har en viss fallenhet för att skriva (särskilt när det är om ämnen som jag känner mig insatt i, och jag tror minsann att jag är ganska insatt i mig själv), men ändå är det supersvårt att få till något som verkligen känns bra.
Anledningen stavas J-A-N-T-E-L-A-G-E-N.
Jag ska skriva om sånt som jag är bra på och varför just jag ska få komma in i deras familj. Ja, kort och gott sälja in mig själv. Det är inte helt lätt för en svensk i allmänhet, och för någon som är uppvuxen i en liten bruksort i synnerhet. Där ska man verkligen inte gå runt och tro att man är något, och man ska absolut inte prata om att man är bra på något. I dagens sekulariserade samhälle är det inte många som bryr sig om dödssynderna, men även om man hade gjort det så skulle det här ändå vara en större synd i mångas ögon.
Hur som helst... Det är helt enkelt väldigt svårt att skriva om sig själv som världens bästa människa. Jag har på senare tid blivit lite bättre på att kunna se mina bra sidor och framhäva dem, men det är ändå svårt att hitta någon sorts balans. Det känns som att jag sitter och skryter något extremt för att jag nämner att jag är omtyckt av barn och att jag fick bra betyg på gymnasiet...
Anywho... Det är mitt största problem, men jag har också svårt att få fram andra saker som de frågar efter: personality and values.
Hur ska man skapa en känsla av ens personlighet och värderingar i ett ynka brev? "Hej, jag heter Carin. Jag är väldigt öppensinnad och ambitiös. Jag har dålig (och ibland ganska morbid) humor, jag tycker inte om homofober eller rasister och jag håller på med musik. Take it or leave it!"
Skulle inte tro det
lördag, februari 16, 2008
"... och min andra assistent, Ulf"
Woohoo! Vilken härlig kväll det blev!
Mina två favoriter från Melodifestivalen kom vidare direkt till finalen! Wiiiee! :)
Sanna Nielsen trodde jag på från början, hon har en sån där vinnar-ballad, men aldrig att jag trodde att två skalliga enäggstvillingar i röda kostymer skulle slå Carola i Schlager-sjungande. :P
Björn Gustafsson var inte lika hysteriskt rolig som förra veckan, men han var ändå underbar i mina ögon. Ett av de bästa citaten står som rubrik på det här inlägget, och ett annat var några ögonblick senare, när han snurrade runt på sin assistent: "Oh, ni kanske är rädda att hon ska kräkas där inne, men det är okej. Det redigerar vi bort i DVD-versionen."
Andra söta citat fanns det också, mestadels från Herr Kristian Luuk, men även från andra håll. T.ex. när Luuk frågade Carola hur hon är när hon är nervös:
"Och du är?"
"Jag heter Carola"
Heheh! Carin skrattade mycket, oh ja! :P
Det var inte bara roligheter under kvällen, dessvärre. Det fanns även en del plågor och irritationsmoment:
Andra generationen - För det första tycker jag att låttexten suger. Jaha, så ni gillar pizza, kul för er. För det andra var deras trumma väldigt, VÄLDIGT trasig, vilket irriterade mig väldigt mycket.
The Nicole - Kunde hon inte ha valt en tonart som faktiskt fungerade för henne? Det hade liksom varit bättre om hon verkligen hade kunnat ta alla toner i låten. Låten ska jag inte ens prata om. Tyvärr kommer jag nog ha den i huvudet i flera dagar framöver.
Mina två favoriter från Melodifestivalen kom vidare direkt till finalen! Wiiiee! :)
Sanna Nielsen trodde jag på från början, hon har en sån där vinnar-ballad, men aldrig att jag trodde att två skalliga enäggstvillingar i röda kostymer skulle slå Carola i Schlager-sjungande. :P
Björn Gustafsson var inte lika hysteriskt rolig som förra veckan, men han var ändå underbar i mina ögon. Ett av de bästa citaten står som rubrik på det här inlägget, och ett annat var några ögonblick senare, när han snurrade runt på sin assistent: "Oh, ni kanske är rädda att hon ska kräkas där inne, men det är okej. Det redigerar vi bort i DVD-versionen."
Andra söta citat fanns det också, mestadels från Herr Kristian Luuk, men även från andra håll. T.ex. när Luuk frågade Carola hur hon är när hon är nervös:
"Och du är?"
"Jag heter Carola"
Heheh! Carin skrattade mycket, oh ja! :P
Det var inte bara roligheter under kvällen, dessvärre. Det fanns även en del plågor och irritationsmoment:
Andra generationen - För det första tycker jag att låttexten suger. Jaha, så ni gillar pizza, kul för er. För det andra var deras trumma väldigt, VÄLDIGT trasig, vilket irriterade mig väldigt mycket.
The Nicole - Kunde hon inte ha valt en tonart som faktiskt fungerade för henne? Det hade liksom varit bättre om hon verkligen hade kunnat ta alla toner i låten. Låten ska jag inte ens prata om. Tyvärr kommer jag nog ha den i huvudet i flera dagar framöver.
Au pair
USA-resan känns allt närmare och inom räckhåll.
Jag och Malou var på intervju i Stockholm i onsdags, för att bli lite språktestade, berätta om oss själva och vad vi förväntar oss av vårt år i USA. Allt gick superbra, men det drog ut på tiden ganska ordentligt.
Igår fick jag så ett mail med meddelandet att jag nu är officiellt antagen till STS's Au pair-program. Redan när jag anmälde mig kände jag mig säker på att bli antagen. Jag menar, vad skulle de kunna klaga på? Jag har gått ut gymnasiet, med väldigt bra betyg; jag har läst engelska på MDH i snart två år; jag har tagit hand om barn på olika sätt, osv osv. Det kändes inte som att det borde vara något problem, MEN lite lätt nojjig och paraniod som jag är så fick jag för mig att de skulle tolka något av mina svar som att jag är fullständigt psykstörd och förmodligen skulle ha ihjäl barnen. SÅ jag har inbillat mig att jag inte skulle bli antagen av någon förunderlig anledning, så därför var det skönt att få bekräftat att jag är godkänd.
Nu är det så dags för allt krångel med alla handlingar som ska in. Jag måste erkänna att jag blir oerhört förvirrad av allt sånt där. Det är så många saker som ska skickas in till så många olika ställen så jag blir alldeles snurrig i huvudet. Jag ska skriva ett mail till min kontaktperson på STS och fråga lite om vad jag egentligen ska göra, för annars kommer allt bara att bli ... PHRUÄÄH! ni förstår vad jag menar...
Jag och Malou var på intervju i Stockholm i onsdags, för att bli lite språktestade, berätta om oss själva och vad vi förväntar oss av vårt år i USA. Allt gick superbra, men det drog ut på tiden ganska ordentligt.
Igår fick jag så ett mail med meddelandet att jag nu är officiellt antagen till STS's Au pair-program. Redan när jag anmälde mig kände jag mig säker på att bli antagen. Jag menar, vad skulle de kunna klaga på? Jag har gått ut gymnasiet, med väldigt bra betyg; jag har läst engelska på MDH i snart två år; jag har tagit hand om barn på olika sätt, osv osv. Det kändes inte som att det borde vara något problem, MEN lite lätt nojjig och paraniod som jag är så fick jag för mig att de skulle tolka något av mina svar som att jag är fullständigt psykstörd och förmodligen skulle ha ihjäl barnen. SÅ jag har inbillat mig att jag inte skulle bli antagen av någon förunderlig anledning, så därför var det skönt att få bekräftat att jag är godkänd.
Nu är det så dags för allt krångel med alla handlingar som ska in. Jag måste erkänna att jag blir oerhört förvirrad av allt sånt där. Det är så många saker som ska skickas in till så många olika ställen så jag blir alldeles snurrig i huvudet. Jag ska skriva ett mail till min kontaktperson på STS och fråga lite om vad jag egentligen ska göra, för annars kommer allt bara att bli ... PHRUÄÄH! ni förstår vad jag menar...
torsdag, februari 14, 2008
Tillfixat
Nu har jag varit nere hos frisören igen, och det var inga som helst problem att fixa till frisyren. Så nu har jag ganska kort hår, (se bilden :P) för första gången på evigheter! :) Jag passade också på att införskaffa lite nytt shampoo och balsam, eftersom det jag har håller på att ta slut. Dyrt som satan är det, men det räcker länge och håret mår mycket bättre när jag använder det.
Sen gick jag ner på stan och skaffade mig ett nytt pass, när jag ändå var nyfriserad :) Efter det tyckte jag att det var lika bra att gå ner till HM och kika lite på kläder, eftersom jag är i kraftigt behov av byxor, linnen och underkläder. Så där lyckades jag hitta ett par byxor, en klänning och en jättesöt blus. :)
Indiska blev nästa stopp på rundan, och där hittade jag massor med linnen, så nu behöver jag inte köpa nya på en hel evighet!
Mycket shopping blidde det idag, men det var ju faktiskt inget av det som var onödigt. Tycker jag iaf :P
Frisyr-ångest
Jag fick ett ryck i tisdags förmiddag och bestämde mig för att gå till frisören. Jag tyckte att det var dags att förnya håret lite. Så jag bokade en tid hos Salong Trend nere på Råby Centrum den kvällen.
Klippt blev jag, och det kändes jättebra när jag gick därifrån. Frisören hade plattat håret, för att lättare klippa rakt, så det kändes ju inte riktigt som jag tänkte, men det kändes bra. Dessvärre kändes det inte alls lika bra när jag hade suttit hemma några timmar och funderat och känt efter lite. Då kändes det inte bra alls. Jag insåg att jag ville ju ha kortare hår. Nu kändes det inte alls så mycket skillnad som jag hade tänkt mig. Dock försökte jag låta bli att tänka på det för mycket innan jag tvättat håret och därmed fått se hur det såg ut lockigt.
Så igår kväll tvättade jag ur håret och lät det torka, med en förhoppning om att det skulle se mycket bättre ut när det blev lockigt. Det gjorde det inte.
När håret är rakt är det snyggt, men det är längre än vad jag vill ha det. När det är lockigt är det inte ens snyggt, i mina ögon... Det ser ut som två olika frisyrer som har blivit ihopmixade på ett väldigt otrevligt sätt...
Så nu måste jag gå ner till frisören igen och klaga, vilket känns oerhört jobbigt, eftersom de är så snälla och trevliga allihop som jobbar där. Jag hatar att behöva säga till folk att jag inte är nöjd med det de har gjort... :(
Jag vill verkligen inte göra det, men jag vill heller inte se ut så här i håret.
Klippt blev jag, och det kändes jättebra när jag gick därifrån. Frisören hade plattat håret, för att lättare klippa rakt, så det kändes ju inte riktigt som jag tänkte, men det kändes bra. Dessvärre kändes det inte alls lika bra när jag hade suttit hemma några timmar och funderat och känt efter lite. Då kändes det inte bra alls. Jag insåg att jag ville ju ha kortare hår. Nu kändes det inte alls så mycket skillnad som jag hade tänkt mig. Dock försökte jag låta bli att tänka på det för mycket innan jag tvättat håret och därmed fått se hur det såg ut lockigt.
Så igår kväll tvättade jag ur håret och lät det torka, med en förhoppning om att det skulle se mycket bättre ut när det blev lockigt. Det gjorde det inte.
När håret är rakt är det snyggt, men det är längre än vad jag vill ha det. När det är lockigt är det inte ens snyggt, i mina ögon... Det ser ut som två olika frisyrer som har blivit ihopmixade på ett väldigt otrevligt sätt...
Så nu måste jag gå ner till frisören igen och klaga, vilket känns oerhört jobbigt, eftersom de är så snälla och trevliga allihop som jobbar där. Jag hatar att behöva säga till folk att jag inte är nöjd med det de har gjort... :(
Jag vill verkligen inte göra det, men jag vill heller inte se ut så här i håret.
måndag, februari 11, 2008
Our deepest fear...
“Our deepest fear is not that we are inadequate. Our deepest fear is that we are powerful beyond measure. It is our light, not our darkness that most frightens us.
We ask ourselves, Who am I to be brilliant, gorgeous, talented, fabulous? Actually, who are you not to be? You are a child of God. Your playing small does not serve the world. There is nothing enlightened about shrinking so that other people won't feel insecure around you. We are all meant to shine, as children do. We were born to make manifest the glory of God that is within us. It's not just in some of us; it's in everyone. And as we let our own light shine, we unconsciously give other people permission to do the same. As we are liberated from our own fear, our presence automatically liberates others.”
Marianne Williamson
Jag gillar verkligen det där citatet. Jag har dock alltid trott att det var Nelson Mandela som sa det, men ack så fel jag hade...
We ask ourselves, Who am I to be brilliant, gorgeous, talented, fabulous? Actually, who are you not to be? You are a child of God. Your playing small does not serve the world. There is nothing enlightened about shrinking so that other people won't feel insecure around you. We are all meant to shine, as children do. We were born to make manifest the glory of God that is within us. It's not just in some of us; it's in everyone. And as we let our own light shine, we unconsciously give other people permission to do the same. As we are liberated from our own fear, our presence automatically liberates others.”
Marianne Williamson
Jag gillar verkligen det där citatet. Jag har dock alltid trott att det var Nelson Mandela som sa det, men ack så fel jag hade...
söndag, februari 10, 2008
"Just nu: Specialpris, två för en! Bara för dig, kompis"
Statoil, Mjölby
Två småfulla killar ~18 klampar in på Statoil runt 23-tiden för att köpa lite cigaretter från en kvinnlig expedit ~25.
Kille 1: Ett paket Rödprince hårdpack tack.
Han får paketet och läser "Rökning ökar din chans till impotens".
Kille 1: Hmm… impotens. Vet du vad det betyder eller?
Kille 2: Ingen aning hörru.
Expediten: Ja, det är väl då du inte kan få upp den.
Kille 2: Fy fan vad läskigt!
Kille 1: Så pass… Nae, dom vill jag inte ha i så fall.
Killen lägger snabbt tillbaka paketet på disken.
Kille 1: Har ni inga med cancer som jag kan få istället då?
Från Tjuvlyssnat, vad annars? :P
Två småfulla killar ~18 klampar in på Statoil runt 23-tiden för att köpa lite cigaretter från en kvinnlig expedit ~25.
Kille 1: Ett paket Rödprince hårdpack tack.
Han får paketet och läser "Rökning ökar din chans till impotens".
Kille 1: Hmm… impotens. Vet du vad det betyder eller?
Kille 2: Ingen aning hörru.
Expediten: Ja, det är väl då du inte kan få upp den.
Kille 2: Fy fan vad läskigt!
Kille 1: Så pass… Nae, dom vill jag inte ha i så fall.
Killen lägger snabbt tillbaka paketet på disken.
Kille 1: Har ni inga med cancer som jag kan få istället då?
Från Tjuvlyssnat, vad annars? :P
Jag vilar min väska!
Björn Gustafsson är min nya idol. Han är helt underbart rolig, på ett sånt där härligt korkat vis... :P Helt klart en av de roligaste komikerna i Sverige just nu.
Även i mitt nuvarande skick, förkyld och sjuk-deppig, så får han mig att gapskratta: det yttersta beviset på rolighet för min del.
I rest my case.
Även i mitt nuvarande skick, förkyld och sjuk-deppig, så får han mig att gapskratta: det yttersta beviset på rolighet för min del.
I rest my case.
lördag, februari 09, 2008
Melodifestivalen
Som sjukling och depping så finns det inte så mycket annat att göra en kväll som den här förutom att titta på Melodifestivalen. På det stora hela tycker jag att det var skit ikväll. Christer Sjögrens låt är rena kräkmedlet! Hur f*n kan folk vilja höra den igen?! *spyr*
Och den andra låten till finalen blev Amy Diamond's tuggummi-pop... I rest my case!
Den stora räddningen på kvällen var helt klart Björn Gustafsson med hans oerhört vackra framträdande av What is Love... Trots grav förkylning och deppighet fick han mig att gapskratta :P
Och den andra låten till finalen blev Amy Diamond's tuggummi-pop... I rest my case!
Den stora räddningen på kvällen var helt klart Björn Gustafsson med hans oerhört vackra framträdande av What is Love... Trots grav förkylning och deppighet fick han mig att gapskratta :P
Tjuvlyssnat, vad annars?
Ni har alla hört talas om honom, men ingen har sett honom på riktigt. Här är han, direkt från Tjuvlyssnat: SNOPP-POJKEN!
"Ehm, det är nog mer hennes gosedjur... typ Herr Kanin!"
Mcdonalds, Hötorget
Pojke ~5, sitter i sällskap med tjej ~20.
Pojken: Har du någon snopp?
Tjejen: Nee… Tjejer har ju ingen snopp vet du väl?!
Pojken: Jo, men min mamma har en jättestor snopp i garderoben!
"Ehm, det är nog mer hennes gosedjur... typ Herr Kanin!"
Mcdonalds, Hötorget
Pojke ~5, sitter i sällskap med tjej ~20.
Pojken: Har du någon snopp?
Tjejen: Nee… Tjejer har ju ingen snopp vet du väl?!
Pojken: Jo, men min mamma har en jättestor snopp i garderoben!
Digitalfoto-ram
Har ni sett den nya reklamen för någon digitalfoto-ram som går på tv nu för tiden? Den är, i mina ögon, alldeles hysteriskt rolig!
Den börjar jättegulligt och puttinuttigt, med en sockersöt röst, men ändrar sedan karaktär ganska rejält: "Köp den här till den du älskar och visa hur mycket du verkligen bryr dig om personen. Visa att du älskar dem över allt annat... Äh! Eller dumpa fanskapet och köp den till dig själv!".
It's SOOO much fun! :P
Den börjar jättegulligt och puttinuttigt, med en sockersöt röst, men ändrar sedan karaktär ganska rejält: "Köp den här till den du älskar och visa hur mycket du verkligen bryr dig om personen. Visa att du älskar dem över allt annat... Äh! Eller dumpa fanskapet och köp den till dig själv!".
It's SOOO much fun! :P
torsdag, februari 07, 2008
Sådäringa
Nu har jag ÄNTLIGEN fått mitt betyg för C-uppsatsen! Gick in på Studentportalen och kollade i studieresultat, och nu finns det där (trots att jag inte fått något mail om det eller liknande...). Ett Godkänt blev det till slut. Så nu är den där skiten officiellt avslutad! Phew!
onsdag, februari 06, 2008
IBS-mässa
Idag åkte jag och Malou till IBS-mässan på Sheraton i Sthlm. Jag känner mig egentligen inte så väldigt motiverad att åka utomlands och plugga i ett år, eftersom det är så fruktansvärt dyrt. Det känns inte så lockande att behöva ta ett lån för att åka ut och plugga och där fortsätta ta ännu fler lån, via CSN.
Anywho... Vi gick runt och kikade lite på de skolor och utbildningar som verkade intressanta, och jag började bli mer och mer sugen på att åka ut. Det skulle vara en så bra erfarenhet att ha med sig i bagaget när jag ska gå vidare med journalist-studierna, och så småningom (förhoppningsvis) jobba som journalist. När vi så till slut hade kollat på allt som intresserade oss så gick vi, av en ren impuls egentligen, fram till bordet med information om att jobba som au pair. Ingen av oss var väl så fruktansvärt intresserade av att verkligen åka till USA på det viset, men det skadar ju inte att få information.
Kort och gott, vi fastnade vid det bordet och pratade med de båda informatörerna i runt 40 minuter, och när vi gick ifrån Sheraton hade vi båda anmält oss som au pairer! Vi åker i sommar! Det lät helt enkelt så otroligt bra! Ca 6500 är allt vi behöver betala, så får vi visum i ett år, boende, mat, resa tur och retur till familjen, tre dagars utbildning i New York(!), $500 i studiebidrag från familjen vi jobbar för, ca $180/vecka till fickpengar och full sjukförsäkring. Helt otroligt! Dessutom får vi betald semester i två veckor under året, en ledig helg i månaden och möjlighet att stanna kvar en månad efter att vi jobbat klart, bara för att resa runt. Och vi har en övre gräns på 45 arbetstimmar/vecka, vilket motsvarar 5½ arbetsdag.
Det är helt otroligt! Gaah! I'm so excited!
Biljana, Henriette och Johanna! Nu tar ni och hänger på det här ni också! Fatta vad underbart roligt vi skulle ha det om vi var där samtidigt, ordnade våra ledigheter så att vi kan träffas och åka till New York, Los Angeles eller... var som helst!
WIIIE!! :)
Anywho... Vi gick runt och kikade lite på de skolor och utbildningar som verkade intressanta, och jag började bli mer och mer sugen på att åka ut. Det skulle vara en så bra erfarenhet att ha med sig i bagaget när jag ska gå vidare med journalist-studierna, och så småningom (förhoppningsvis) jobba som journalist. När vi så till slut hade kollat på allt som intresserade oss så gick vi, av en ren impuls egentligen, fram till bordet med information om att jobba som au pair. Ingen av oss var väl så fruktansvärt intresserade av att verkligen åka till USA på det viset, men det skadar ju inte att få information.
Kort och gott, vi fastnade vid det bordet och pratade med de båda informatörerna i runt 40 minuter, och när vi gick ifrån Sheraton hade vi båda anmält oss som au pairer! Vi åker i sommar! Det lät helt enkelt så otroligt bra! Ca 6500 är allt vi behöver betala, så får vi visum i ett år, boende, mat, resa tur och retur till familjen, tre dagars utbildning i New York(!), $500 i studiebidrag från familjen vi jobbar för, ca $180/vecka till fickpengar och full sjukförsäkring. Helt otroligt! Dessutom får vi betald semester i två veckor under året, en ledig helg i månaden och möjlighet att stanna kvar en månad efter att vi jobbat klart, bara för att resa runt. Och vi har en övre gräns på 45 arbetstimmar/vecka, vilket motsvarar 5½ arbetsdag.
Det är helt otroligt! Gaah! I'm so excited!
Biljana, Henriette och Johanna! Nu tar ni och hänger på det här ni också! Fatta vad underbart roligt vi skulle ha det om vi var där samtidigt, ordnade våra ledigheter så att vi kan träffas och åka till New York, Los Angeles eller... var som helst!
WIIIE!! :)
tisdag, februari 05, 2008
Vad göra?
Jag har så fruktansvärt lite att göra nu för tiden. Det är alldeles skamligt! Jag höll på med min nedrans uppsats som en tok i 1½-2 månader (jag har fortfarande inte fått mitt betyg för den, by the way), och då hade jag alltid något att göra. Det var stressigt, men samtidigt väldigt skönt, för jag visste vad jag skulle göra den dagen. Nu är det raka motsatsen. Jag har fransklektion varje måndagkväll och varannan tisdag är det lektion i Språk och kön. Det är det jag har att göra för tillfället. Jag är så understimulerad och rastlös så jag håller på att bli tokig! Jag fungerar nämligen på det sättet att när jag har för lite att göra, då går jag på så låga varv så till slut blir jag så trött och seg att jag inte ens orkar göra det lilla jag har. Det är så det känns nu, och det är inte bra. Jag måste skaffa ett jobb! Fast känner jag mig själv rätt så kommer jag snart inte ens ha energi till det...
SUCK!
SUCK!
söndag, februari 03, 2008
Ett klart underskattat tidsfördriv
Öresundståget
Tåget är fullsmockat och en man i kostym ~50 sitter och läser affärsdokument. Men det kommer ideligen pip från hans mobil. Han blir mer irriterad för varje gång och muttrar och stirrar sig omkring. Till slut får han nog och ställer sig upp.
Mannen: OK, vem faaan är det som bluetoothar bögporr till mig hela jävla tiden?!
Tåget är fullsmockat och en man i kostym ~50 sitter och läser affärsdokument. Men det kommer ideligen pip från hans mobil. Han blir mer irriterad för varje gång och muttrar och stirrar sig omkring. Till slut får han nog och ställer sig upp.
Mannen: OK, vem faaan är det som bluetoothar bögporr till mig hela jävla tiden?!
Tjuvlyssnat, my darling...
Det blir en del tjuvlyssnat här nu för tiden, men det är ju bara för att det är en sån underbar sida med så många fantastiska dumma yttranden.
Här är en till favorit:
Nyckeln till ett lyckat förhållande: Realistiska förväntningar
(Inne på tjejtoan har två tjejer har en intensiv diskussion om huruvida en kille som den ena tjejen nyss träffat är något att satsa på eller inte.)
Tjej 1: Men är han bra i sängen då?
Tjej 2: Ehh… men alltså, jag är inte så himla bra heller.
Här är en till favorit:
Nyckeln till ett lyckat förhållande: Realistiska förväntningar
(Inne på tjejtoan har två tjejer har en intensiv diskussion om huruvida en kille som den ena tjejen nyss träffat är något att satsa på eller inte.)
Tjej 1: Men är han bra i sängen då?
Tjej 2: Ehh… men alltså, jag är inte så himla bra heller.
Piggelinflickan
Här är den: Föregångaren till "Fiolsträngspojken", som så fint presenterades av Malou för ett tag sedan.
Ge en applåd till ... ... Piggelinflickan!
Och jag som trodde att du var en Twisted... eller jag menar Twister
(Två tjejer ~18 står och väntar på bussen, tjej 1 ställer sig spikrakt framför den andra)
Tjej 1: Vad är jag nu?
Tjej 2: Va?
Tjej 1: Ja, vad föreställer jag nu?
Tjej 2: Vad snackar du om?
Tjej 1: Men säg bara vad jag är!!
Tjej 2 (tyst): En stel människa?
Tjej 1: MEN FÖR HELVETTE! Jag är en piggelin ju! EN PIGGELIN! Det är kallt ute och jag föreställer en piggelin! Ska det vara så jävla svårt att se!?
Ge en applåd till ... ... Piggelinflickan!
Och jag som trodde att du var en Twisted... eller jag menar Twister
(Två tjejer ~18 står och väntar på bussen, tjej 1 ställer sig spikrakt framför den andra)
Tjej 1: Vad är jag nu?
Tjej 2: Va?
Tjej 1: Ja, vad föreställer jag nu?
Tjej 2: Vad snackar du om?
Tjej 1: Men säg bara vad jag är!!
Tjej 2 (tyst): En stel människa?
Tjej 1: MEN FÖR HELVETTE! Jag är en piggelin ju! EN PIGGELIN! Det är kallt ute och jag föreställer en piggelin! Ska det vara så jävla svårt att se!?
Tjuvlyssnat.se
Jag sitter och läser igenom alla gamla inlägg på tjuvlyssnat, och jag har hittat en ny favorit. Jag skrattade så jag nästan ramlade av stolen när jag läste det här första gången. Kanske för att det är PRECIS något som jag skulle kunnat säga. Eller Malou :P
Talar först, tänker zen
(Kille 20+ med asiatiskt ursprung står i bankomatkön bakom kvinna 40+ som håller på att ta ut pengar. När kvinnan är klar vänder hon sig om för att gå och krockar nästan med kille 20+.)
Kvinna 40+: Oj en kines!
Talar först, tänker zen
(Kille 20+ med asiatiskt ursprung står i bankomatkön bakom kvinna 40+ som håller på att ta ut pengar. När kvinnan är klar vänder hon sig om för att gå och krockar nästan med kille 20+.)
Kvinna 40+: Oj en kines!
lördag, februari 02, 2008
Hufvudstaden
Ja, så var man tillbaka från Stockholm då... Trött som ett as, fullständigt genomfrusen, men rätt glad ändå.
Betnér och Norman var toppen igår, även om jag var väldigt trött och hade en viss huvudvärk.
Idag har det bara varit allmänt fruktansvärt kallt överallt. Det blev inte bättre av att jag fick gå en bit från tunnelbanan till SVT-huset när vi skulle hämta Georgs bil, och sedan stå och vänta på honom ute i blåsten och snön i ungefär en kvart. Det var massor med minusgrader, det blåste som en snö-orkan, och jag såg ut som en snögubbe med snö i hela håret... Usch usch usch och usch...
Nu sitter jag i alla fall inne i värmen med en varm tröja på mig och försöker återfå kroppsvärmen (vilket är lättare sagt än gjort).
Dessutom har jag fått ett mail från Adlibris, och det verkar som att jag kommer få min fransk-bok (förhoppningsvis RÄTT den här gången) på måndag, vilket innebär att jag kommer kunna förbereda mig inför lektionen på måndagkväll.
Aja, jag ska väl fortsätta vara kall, trött och uttråkad ett tag till, innan det blir dags att gå och lägga sig...
Allt väl, mina vänner!
Betnér och Norman var toppen igår, även om jag var väldigt trött och hade en viss huvudvärk.
Idag har det bara varit allmänt fruktansvärt kallt överallt. Det blev inte bättre av att jag fick gå en bit från tunnelbanan till SVT-huset när vi skulle hämta Georgs bil, och sedan stå och vänta på honom ute i blåsten och snön i ungefär en kvart. Det var massor med minusgrader, det blåste som en snö-orkan, och jag såg ut som en snögubbe med snö i hela håret... Usch usch usch och usch...
Nu sitter jag i alla fall inne i värmen med en varm tröja på mig och försöker återfå kroppsvärmen (vilket är lättare sagt än gjort).
Dessutom har jag fått ett mail från Adlibris, och det verkar som att jag kommer få min fransk-bok (förhoppningsvis RÄTT den här gången) på måndag, vilket innebär att jag kommer kunna förbereda mig inför lektionen på måndagkväll.
Aja, jag ska väl fortsätta vara kall, trött och uttråkad ett tag till, innan det blir dags att gå och lägga sig...
Allt väl, mina vänner!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
