Jante in action

Jag sitter och försöker få till ett personligt brev till min framtida värdfamilj, men det är inte så lätt som man kan tro.
Jag har inga som helst problem med att uttrycka mig på engelska, och jag har en viss fallenhet för att skriva (särskilt när det är om ämnen som jag känner mig insatt i, och jag tror minsann att jag är ganska insatt i mig själv), men ändå är det supersvårt att få till något som verkligen känns bra.
Anledningen stavas J-A-N-T-E-L-A-G-E-N.
Jag ska skriva om sånt som jag är bra på och varför just jag ska få komma in i deras familj. Ja, kort och gott sälja in mig själv. Det är inte helt lätt för en svensk i allmänhet, och för någon som är uppvuxen i en liten bruksort i synnerhet. Där ska man verkligen inte gå runt och tro att man är något, och man ska absolut inte prata om att man är bra på något. I dagens sekulariserade samhälle är det inte många som bryr sig om dödssynderna, men även om man hade gjort det så skulle det här ändå vara en större synd i mångas ögon.

Hur som helst... Det är helt enkelt väldigt svårt att skriva om sig själv som världens bästa människa. Jag har på senare tid blivit lite bättre på att kunna se mina bra sidor och framhäva dem, men det är ändå svårt att hitta någon sorts balans. Det känns som att jag sitter och skryter något extremt för att jag nämner att jag är omtyckt av barn och att jag fick bra betyg på gymnasiet...

Anywho... Det är mitt största problem, men jag har också svårt att få fram andra saker som de frågar efter: personality and values.
Hur ska man skapa en känsla av ens personlighet och värderingar i ett ynka brev? "Hej, jag heter Carin. Jag är väldigt öppensinnad och ambitiös. Jag har dålig (och ibland ganska morbid) humor, jag tycker inte om homofober eller rasister och jag håller på med musik. Take it or leave it!"

Skulle inte tro det