Au pair

USA-resan känns allt närmare och inom räckhåll.
Jag och Malou var på intervju i Stockholm i onsdags, för att bli lite språktestade, berätta om oss själva och vad vi förväntar oss av vårt år i USA. Allt gick superbra, men det drog ut på tiden ganska ordentligt.
Igår fick jag så ett mail med meddelandet att jag nu är officiellt antagen till STS's Au pair-program. Redan när jag anmälde mig kände jag mig säker på att bli antagen. Jag menar, vad skulle de kunna klaga på? Jag har gått ut gymnasiet, med väldigt bra betyg; jag har läst engelska på MDH i snart två år; jag har tagit hand om barn på olika sätt, osv osv. Det kändes inte som att det borde vara något problem, MEN lite lätt nojjig och paraniod som jag är så fick jag för mig att de skulle tolka något av mina svar som att jag är fullständigt psykstörd och förmodligen skulle ha ihjäl barnen. SÅ jag har inbillat mig att jag inte skulle bli antagen av någon förunderlig anledning, så därför var det skönt att få bekräftat att jag är godkänd.
Nu är det så dags för allt krångel med alla handlingar som ska in. Jag måste erkänna att jag blir oerhört förvirrad av allt sånt där. Det är så många saker som ska skickas in till så många olika ställen så jag blir alldeles snurrig i huvudet. Jag ska skriva ett mail till min kontaktperson på STS och fråga lite om vad jag egentligen ska göra, för annars kommer allt bara att bli ... PHRUÄÄH! ni förstår vad jag menar...