söndag, mars 23, 2008
MOahaha
Jag har hittat en del roliga sidor på sistone, som Skrattbloggen , Photoshop Disasters (tack Mats Strandberg) och nu även The FAIL Blog (tack Betapets diskussionsforum). Jag älskar den sidan! Jag kan inte sluta skratta! :P
Det här är en av mina favoriter.
Det här är en av mina favoriter.
lördag, mars 22, 2008
Miso bored
Jag känner mig så fruktansvärt understimulerad för tillfället. Jag behöver få vara lite kreativ. De senaste två veckorna eller så har jag sysselsatt mig med att sticka ett linne, men nu när det är färdigt (förutom att sy fast axelbanden och hitta några knappar till desamma) har jag inget vettigt att hitta på.
Visst, jag skulle kunna sy något med några av lapparna jag har i klädkammaren, men jag känner inte att jag vill ägna mig åt att sy just nu. Jag känner för att skriva. Något kreativt. Göra efterforskningar, planera upplägg, fundera på formuleringar och såna saker. Jag saknar skrivandet.
Jag har fortfarande kvar mina författardrömmar, som jag nog alltid haft. Jag önskar så att jag kunde skriva en historia, komma på en historia, låta en historia komma till mig. Något som underhåller, berör eller upprör. Men jag kan inte. Jag har försökt många gånger, men det verkar inte som att det passar mig, helt enkelt.
Jag har knappast några Nobelpris-ambitioner, jag skulle nöja mig med en naiv, fånig tonårsroman om det var så, men inte ens det kan jag kläcka ur mig. Det känns som att jag har idéer som skulle kunna fungera, men jag får inte ner dem på papper på ett vettigt sätt.
Frustration, frustration, frustration...
Och jag ska bli journalist. Är det verkligen en bra idé att utbilda sig till ett yrke där jag förmodligen måste ägna mig väldigt mycket åt skrivande om jag inte ens får ner något fiktivt på papper?
BLÄ!
Visst, jag skulle kunna sy något med några av lapparna jag har i klädkammaren, men jag känner inte att jag vill ägna mig åt att sy just nu. Jag känner för att skriva. Något kreativt. Göra efterforskningar, planera upplägg, fundera på formuleringar och såna saker. Jag saknar skrivandet.
Jag har fortfarande kvar mina författardrömmar, som jag nog alltid haft. Jag önskar så att jag kunde skriva en historia, komma på en historia, låta en historia komma till mig. Något som underhåller, berör eller upprör. Men jag kan inte. Jag har försökt många gånger, men det verkar inte som att det passar mig, helt enkelt.
Jag har knappast några Nobelpris-ambitioner, jag skulle nöja mig med en naiv, fånig tonårsroman om det var så, men inte ens det kan jag kläcka ur mig. Det känns som att jag har idéer som skulle kunna fungera, men jag får inte ner dem på papper på ett vettigt sätt.
Frustration, frustration, frustration...
Och jag ska bli journalist. Är det verkligen en bra idé att utbilda sig till ett yrke där jag förmodligen måste ägna mig väldigt mycket åt skrivande om jag inte ens får ner något fiktivt på papper?
BLÄ!
fredag, mars 21, 2008
My name is Miss Fancypants
Jag introducerar mitt nya smeknamn, som jag fick av min storebror efter att han var här förra veckan och hittade mitt shampoo och balsam för 175 kronor styck... Han tyckte tydligen att det var alldeles för mycket pengar att lägga på hårvård. Well, taste is like the ass! Han prioriterar dataprylar och sånt lite högre än vad jag gör, och jag lägger mina pengar på hårvård och kläder istället :P
Var iväg själv till gymmet idag, eftersom alla andra var upptagna med annat. Haha! Ni åt massa onyttig mat och jag körde stenhårt i över 1½ timme, pilutta er! :P
Jag har insett att jag är löjligt svag i axlarna. Förmodligen är det därför jag ofta har ont i axlar och nacke. Hur som helst så ska jag se till att göra många övningar som inkluderar axlarna och på så vis bygga upp lite styrka i dem, för så här kan jag ju inte gå runt och ha det.
Jag behöver verkligen få något gjort åt min fot. Jag kan inte ha mina vanliga träningsskor på mig längre, eftersom de trycker lite på tån, vilket gör fruktansvärt ont numera. Men sjuksköterskekärringen från Oxbacken som jag pratade med igår säger att de inte tänker göra något, utan att jag får fixa det själv... Fruktansvärt otrevlig var hon också. Varför finns det så många människor inom vård och andra serviceyrken som verkar avsky mänsklig kontakt?
Aja, så fort jag får en läkartid så ska jag prata med läkaren och be henne/honom ta en titt på foten och avgöra om de kan göra något åt den eller om jag får försöka stå ut och lösa det på egen hand...
Nu ska jag återgå till mina fåniga spel på Hamsterpaj och eventuellt någon match på Betapet.
Var iväg själv till gymmet idag, eftersom alla andra var upptagna med annat. Haha! Ni åt massa onyttig mat och jag körde stenhårt i över 1½ timme, pilutta er! :P
Jag har insett att jag är löjligt svag i axlarna. Förmodligen är det därför jag ofta har ont i axlar och nacke. Hur som helst så ska jag se till att göra många övningar som inkluderar axlarna och på så vis bygga upp lite styrka i dem, för så här kan jag ju inte gå runt och ha det.
Jag behöver verkligen få något gjort åt min fot. Jag kan inte ha mina vanliga träningsskor på mig längre, eftersom de trycker lite på tån, vilket gör fruktansvärt ont numera. Men sjuksköterskekärringen från Oxbacken som jag pratade med igår säger att de inte tänker göra något, utan att jag får fixa det själv... Fruktansvärt otrevlig var hon också. Varför finns det så många människor inom vård och andra serviceyrken som verkar avsky mänsklig kontakt?
Aja, så fort jag får en läkartid så ska jag prata med läkaren och be henne/honom ta en titt på foten och avgöra om de kan göra något åt den eller om jag får försöka stå ut och lösa det på egen hand...
Nu ska jag återgå till mina fåniga spel på Hamsterpaj och eventuellt någon match på Betapet.
torsdag, mars 20, 2008
En helt vanlig dag...?
Jag har känt mig ovanligt effektiv den här förmiddagen. Först åkte jag och Malou till Friskis & Svettis (jag är för övrigt fortfarande Svettis, men jag känner mig något närmare Friskis än tidigare. I'm getting there!) där jag stannade lite drygt 1 ½ timme. Superskönt! Jag körde så hårt jag kände att jag vågade/orkade med min förkylning (surprise, den har fortfarande inte gett sig, men jag har börjat med en ny taktik: ignorera den tills den tröttnar och slutar av sig självt), men jag kände ändå att jag inte hade tagit ut mig så mycket som jag hade velat när jag väl kom hem. Så då bestämde jag mig för att ta en långpromenad med Lisa, som ändå behövde ut. Strålande sol och alldeles lagom varmt var det, så vi gick en tur i skogen och var ute 40-50 minuter i alla fall. Jätteskönt att få komma ut i skogen med en massa kvittrande fåglar och vårkänslor i luften! Man blir så pigg och glad av den här härliga luften!
När jag kom hem från promenaden tog jag en lång, härlig dusch och tvättade håret med mitt underbara super-shampoo (doftar helt underbart gott och håret blir så mjuuukt, så mjuuukt...).
Jag har även hunnit med att bli avsnäst av en otrevlig sjuksköterska på Oxbacken (jag HATAR min vårdcentral! De är hatiska jävla häxor hela bunten!). Jag ringde och försökte boka en tid och jag fick mig en utskällning, visst låter det vettigt? Jag ska i alla fall få prata med en läkare på måndag för att bestämma om jag ska in på provtagning eller inte. Jag har nämligen hunnit med ännu en sak den här förmiddagen: att komma på att jag kanske har diabetes. It can't all be good, you know... Anywho, självklart vill jag inte ha diabetes, men det finns ju mediciner och det finns ju fan så mycket värre saker man kan drabbas av, så är det så det är så får jag helt enkelt leva med det. Jag vill hur som helst veta om jag har det eller inte, så jag slipper gå runt och inbilla mig i onödan att jag kommer bli blind och behöva amputera kroppsdelar. Jag är ju hypokondriker, så jag kommer inte sluta tänka på det förrän jag vet säkert hur det är.
Aja, just nu så vet jag i alla fall inte hur det blir med något av det, så jag ska försöka låta bli att tänka på det tills jag har pratat med läkaren nästa vecka.
För att avsluta lite positivt så vill jag härmed ge er ett underbart citat, sagt av den fantastiska Gladys, från The Ellen DeGeneres Show:
"I'll be honest with you: I love Jesus, but I drink a little"
När jag kom hem från promenaden tog jag en lång, härlig dusch och tvättade håret med mitt underbara super-shampoo (doftar helt underbart gott och håret blir så mjuuukt, så mjuuukt...).
Jag har även hunnit med att bli avsnäst av en otrevlig sjuksköterska på Oxbacken (jag HATAR min vårdcentral! De är hatiska jävla häxor hela bunten!). Jag ringde och försökte boka en tid och jag fick mig en utskällning, visst låter det vettigt? Jag ska i alla fall få prata med en läkare på måndag för att bestämma om jag ska in på provtagning eller inte. Jag har nämligen hunnit med ännu en sak den här förmiddagen: att komma på att jag kanske har diabetes. It can't all be good, you know... Anywho, självklart vill jag inte ha diabetes, men det finns ju mediciner och det finns ju fan så mycket värre saker man kan drabbas av, så är det så det är så får jag helt enkelt leva med det. Jag vill hur som helst veta om jag har det eller inte, så jag slipper gå runt och inbilla mig i onödan att jag kommer bli blind och behöva amputera kroppsdelar. Jag är ju hypokondriker, så jag kommer inte sluta tänka på det förrän jag vet säkert hur det är.
Aja, just nu så vet jag i alla fall inte hur det blir med något av det, så jag ska försöka låta bli att tänka på det tills jag har pratat med läkaren nästa vecka.
För att avsluta lite positivt så vill jag härmed ge er ett underbart citat, sagt av den fantastiska Gladys, från The Ellen DeGeneres Show:
"I'll be honest with you: I love Jesus, but I drink a little"
onsdag, mars 19, 2008
Photoshop disasters
Jag må vara lättroad, men när jag klickade runt på några bloggar så hittade jag en länk till min nya favoritsida, Photoshop disasters. Den är helt fantastisk! Jag tycker särskilt mycket om den med Guinevere och Lancelot. Kika så får ni se!
lördag, mars 08, 2008
Melodifestivalen - Andra chansen
Som vanligt på lördagar så är det dags för Melodifestivalen, och därmed också lite kritik mot saker som störde mig under kvällen. I give you Andra chansen in Kiruna!
- E-Type has a värry, värry Svedish uttal. Jag såg inte dem när de gick vidare från första omgången, så jag visste inte hur illa det var...
- Återigen, Sibels kisande när hon sjunger. Hon har ju fantastiska ögon, varför gömma dem?
- Jag är ledsen Ola, men det var inte rent. Jag hörde en hel del falska toner.
- Caracolas refräng. "Oh ah bobbadabba yeah oh yeah oh!" Ja ja, men då så. Det låter som en hejaramsa som skriks fram av en hejjarklack på en fotbollsmatch. På flera ställen i låten var uttalet inte bra. Jag blir dessutom väldigt nervös varje gång de sträcker upp armarna och viftar. De där klänningarna är väldans korta...
- Carola och Andreas Johnsons låt. Den är så intetsägande. Me no likey.
- Nordman. Det finns gränser för hur hes och raspig röst man kan ha, sedan blir det bara löjligt i mina ögon.
- Thérèse Andersson. För det första, accenterna på hennes namn gör att det borde uttalas ungefär Teräs, vilket det ju absolut inte gör. För det andra, är det någon som hör exakt vad hon sjunger på alla partier där hon sjunger opera? På några ställen hörs det, men ofta är det bara "wäh o i e a i ä". Slutsats: Det är för högt! Kan du inte sjunga ord på tonerna så ska du inte sjunga dem inför hela svenska folket!
- "Och för mig är det faktiskt du". "Faktiskt" indikerar att det man säger är motsatt mot vad man kan förvänta sig, vilket jag inte tycker stämmer med resten av texten. Och sen textraden "så ändrades livet brutalt". "Brutalt" klingar inte särskilt positivt i mina öron. Snarare som att "sen jag träffade dig har allt blivit brutalt dåligt och hemskt". Sedan tycker jag faktiskt inte särskilt bra om Suzzie Tappers låt över huvud taget. Jag tycker att den är lite... simpel. Nog för att jag gillar enkla, okomplicerade låtar, men den här tilltalar mig inte alls...
- E-Type has a värry, värry Svedish uttal. Jag såg inte dem när de gick vidare från första omgången, så jag visste inte hur illa det var...
- Återigen, Sibels kisande när hon sjunger. Hon har ju fantastiska ögon, varför gömma dem?
- Jag är ledsen Ola, men det var inte rent. Jag hörde en hel del falska toner.
- Caracolas refräng. "Oh ah bobbadabba yeah oh yeah oh!" Ja ja, men då så. Det låter som en hejaramsa som skriks fram av en hejjarklack på en fotbollsmatch. På flera ställen i låten var uttalet inte bra. Jag blir dessutom väldigt nervös varje gång de sträcker upp armarna och viftar. De där klänningarna är väldans korta...
- Carola och Andreas Johnsons låt. Den är så intetsägande. Me no likey.
- Nordman. Det finns gränser för hur hes och raspig röst man kan ha, sedan blir det bara löjligt i mina ögon.
- Thérèse Andersson. För det första, accenterna på hennes namn gör att det borde uttalas ungefär Teräs, vilket det ju absolut inte gör. För det andra, är det någon som hör exakt vad hon sjunger på alla partier där hon sjunger opera? På några ställen hörs det, men ofta är det bara "wäh o i e a i ä". Slutsats: Det är för högt! Kan du inte sjunga ord på tonerna så ska du inte sjunga dem inför hela svenska folket!
- "Och för mig är det faktiskt du". "Faktiskt" indikerar att det man säger är motsatt mot vad man kan förvänta sig, vilket jag inte tycker stämmer med resten av texten. Och sen textraden "så ändrades livet brutalt". "Brutalt" klingar inte särskilt positivt i mina öron. Snarare som att "sen jag träffade dig har allt blivit brutalt dåligt och hemskt". Sedan tycker jag faktiskt inte särskilt bra om Suzzie Tappers låt över huvud taget. Jag tycker att den är lite... simpel. Nog för att jag gillar enkla, okomplicerade låtar, men den här tilltalar mig inte alls...
lördag, mars 01, 2008
Att sätta någon på plats
Buss 206, Lidingö
Bussen är fullproppad med folk som står i gången och en välklädd man ~25, med backslick sitter ner, med sin portfölj på sätet bredvid. Flera personer på bussen tittar på honom i försök att få honom att plocka upp portföljen i knät och hoppa in så någon annan kan sätta sig. En man ~20 står och tittar på mannen en lång stund tills den sittande mannen tittar upp undrandes.
Man ~20: Bry dig inte om mig, jag står bara och försöker lista ut vad du har i portföljen som är så pass viktigt att den behöver en egen plats. Inte är det hyfs i alla fall.
Den sittande mannen blir röd i ansiktet och hoppar in ett steg med portföljen i knät samtidigt som en kvinna sätter sig på den nu lediga platsen.
Bussen är fullproppad med folk som står i gången och en välklädd man ~25, med backslick sitter ner, med sin portfölj på sätet bredvid. Flera personer på bussen tittar på honom i försök att få honom att plocka upp portföljen i knät och hoppa in så någon annan kan sätta sig. En man ~20 står och tittar på mannen en lång stund tills den sittande mannen tittar upp undrandes.
Man ~20: Bry dig inte om mig, jag står bara och försöker lista ut vad du har i portföljen som är så pass viktigt att den behöver en egen plats. Inte är det hyfs i alla fall.
Den sittande mannen blir röd i ansiktet och hoppar in ett steg med portföljen i knät samtidigt som en kvinna sätter sig på den nu lediga platsen.
Melodifestivalen
Jag tycker inte att något av bidragen var dåligt ikväll faktiskt. Några som jag inte gillar, men inget som var skitdåligt...
Hur som helst... Nu när det inte finns några kassa låtar att klaga på så måste jag ju lyfta fram andra dåligheter med dagens festivalande:
+ Sibels klänning
eller ska jag säga nattlinne. Jag tyckte den var gräslig.
+ Sibels min när hon sjunger
Hon kisar som om hon håller på att börja nysa hela tiden. Inte särskilt vackert. Hon sjöng mycket bättre än jag mindes från Idol, men den där minen var otroligt irriterande och förstörde det fina helhetsintrycket.
+ Charlotte Perellis nya stil Hon beskriver sig själv som "smal normal" på Aftonbladet. Njaaaaa... Det var väl inte något extremt (jämfört med diverse Hollywood-tjejer) men jag tycker i alla fall att hon var väldigt mycket finare som hon såg ut tidigare.
+ Björn Gustafsson
Jag blev väldigt besviken på hans framträdande. Det var inte alls på samma nivå som tidigare, och kändes mest som någon sorts dålig imitation av Robert Gustavssons "partaja med min iller Göran" och liknande... Bättre nästa gång, tack, Björn!
Hur som helst... Nu när det inte finns några kassa låtar att klaga på så måste jag ju lyfta fram andra dåligheter med dagens festivalande:
+ Sibels klänning
eller ska jag säga nattlinne. Jag tyckte den var gräslig.
+ Sibels min när hon sjunger
Hon kisar som om hon håller på att börja nysa hela tiden. Inte särskilt vackert. Hon sjöng mycket bättre än jag mindes från Idol, men den där minen var otroligt irriterande och förstörde det fina helhetsintrycket.
+ Charlotte Perellis nya stil Hon beskriver sig själv som "smal normal" på Aftonbladet. Njaaaaa... Det var väl inte något extremt (jämfört med diverse Hollywood-tjejer) men jag tycker i alla fall att hon var väldigt mycket finare som hon såg ut tidigare.
+ Björn Gustafsson
Jag blev väldigt besviken på hans framträdande. Det var inte alls på samma nivå som tidigare, och kändes mest som någon sorts dålig imitation av Robert Gustavssons "partaja med min iller Göran" och liknande... Bättre nästa gång, tack, Björn!
söndag, februari 24, 2008
Guess who
Jag lekte lite på Morph Thing tidigare idag, och fick bland andra fram den här bilden
Ser ni vem jag blev :P
Ser ni vem jag blev :P
Sarah Silverman
Jag tror inte jag behöver säga så mycket mer än bara: TITTA PÅ DET HÄR! IT'S CRAZY FUNNY!
lördag, februari 23, 2008
And that's my fault because...?
Något av det värsta jag vet är otrevliga människor som har någon sorts service-yrke. Om du hatar människor, varför ska du då nödvändigtvis ha ett jobb där du måste umgås med/hantera dem dagarna i ända?
Detta nyfunna hat är ett resultat av min promenad ner till ICA-Råby, för att lämna in ett paket som jag ska skicka tillbaka till Adlibris. Jag har fått en sån där liten retur-lapp av Adlibris, som jag duktigt klistrade fast på paketet. När jag så kommer ner till affären och lämnar fram paketet till kassörskan så får jag, helt oväntat, en utskällning.
"Så här kan det ju inte se ut, det förstår du väl? Det syns ju inte vad det står, det här får du göra om. Vi måste ju kunna läsa vad det står på paketet, adressen och det." And on, and on, and on she went... Det var mer HUR hon sa det än VAD hon sa. Jag blev fullständigt dumförklarad och hon verkade tycka att jag slösade bort massor av hennes värdefulla tid, som hon mycket hellre la på att plocka upp förpackningar med krossade tomater.
In addition to this, så gick det alldeles utmärkt att läsa vad det stod på paketet. På några ställen hade texten blivit lite blekt, så den var grå istället för svart, men en människa med normala ögon (eller till och med dåliga ögon, som jag ju har) kunde utan några som helst problem se vad som stod skrivet. Sedan är det mycket möjligt att något av det där ska läsas in i maskin, och därför måste vara kolsvart, det har jag full förståelse för. Men det är väl för fan inte mitt fel att Adlibris har dåliga adresslappar som bleknar i färgen? Ta inte ut din ilska på all världens dåliga tryckerier på mig!
Surfitta.
Detta nyfunna hat är ett resultat av min promenad ner till ICA-Råby, för att lämna in ett paket som jag ska skicka tillbaka till Adlibris. Jag har fått en sån där liten retur-lapp av Adlibris, som jag duktigt klistrade fast på paketet. När jag så kommer ner till affären och lämnar fram paketet till kassörskan så får jag, helt oväntat, en utskällning.
"Så här kan det ju inte se ut, det förstår du väl? Det syns ju inte vad det står, det här får du göra om. Vi måste ju kunna läsa vad det står på paketet, adressen och det." And on, and on, and on she went... Det var mer HUR hon sa det än VAD hon sa. Jag blev fullständigt dumförklarad och hon verkade tycka att jag slösade bort massor av hennes värdefulla tid, som hon mycket hellre la på att plocka upp förpackningar med krossade tomater.
In addition to this, så gick det alldeles utmärkt att läsa vad det stod på paketet. På några ställen hade texten blivit lite blekt, så den var grå istället för svart, men en människa med normala ögon (eller till och med dåliga ögon, som jag ju har) kunde utan några som helst problem se vad som stod skrivet. Sedan är det mycket möjligt att något av det där ska läsas in i maskin, och därför måste vara kolsvart, det har jag full förståelse för. Men det är väl för fan inte mitt fel att Adlibris har dåliga adresslappar som bleknar i färgen? Ta inte ut din ilska på all världens dåliga tryckerier på mig!
Surfitta.
söndag, februari 17, 2008
Jante in action
Jag sitter och försöker få till ett personligt brev till min framtida värdfamilj, men det är inte så lätt som man kan tro.
Jag har inga som helst problem med att uttrycka mig på engelska, och jag har en viss fallenhet för att skriva (särskilt när det är om ämnen som jag känner mig insatt i, och jag tror minsann att jag är ganska insatt i mig själv), men ändå är det supersvårt att få till något som verkligen känns bra.
Anledningen stavas J-A-N-T-E-L-A-G-E-N.
Jag ska skriva om sånt som jag är bra på och varför just jag ska få komma in i deras familj. Ja, kort och gott sälja in mig själv. Det är inte helt lätt för en svensk i allmänhet, och för någon som är uppvuxen i en liten bruksort i synnerhet. Där ska man verkligen inte gå runt och tro att man är något, och man ska absolut inte prata om att man är bra på något. I dagens sekulariserade samhälle är det inte många som bryr sig om dödssynderna, men även om man hade gjort det så skulle det här ändå vara en större synd i mångas ögon.
Hur som helst... Det är helt enkelt väldigt svårt att skriva om sig själv som världens bästa människa. Jag har på senare tid blivit lite bättre på att kunna se mina bra sidor och framhäva dem, men det är ändå svårt att hitta någon sorts balans. Det känns som att jag sitter och skryter något extremt för att jag nämner att jag är omtyckt av barn och att jag fick bra betyg på gymnasiet...
Anywho... Det är mitt största problem, men jag har också svårt att få fram andra saker som de frågar efter: personality and values.
Hur ska man skapa en känsla av ens personlighet och värderingar i ett ynka brev? "Hej, jag heter Carin. Jag är väldigt öppensinnad och ambitiös. Jag har dålig (och ibland ganska morbid) humor, jag tycker inte om homofober eller rasister och jag håller på med musik. Take it or leave it!"
Skulle inte tro det
Jag har inga som helst problem med att uttrycka mig på engelska, och jag har en viss fallenhet för att skriva (särskilt när det är om ämnen som jag känner mig insatt i, och jag tror minsann att jag är ganska insatt i mig själv), men ändå är det supersvårt att få till något som verkligen känns bra.
Anledningen stavas J-A-N-T-E-L-A-G-E-N.
Jag ska skriva om sånt som jag är bra på och varför just jag ska få komma in i deras familj. Ja, kort och gott sälja in mig själv. Det är inte helt lätt för en svensk i allmänhet, och för någon som är uppvuxen i en liten bruksort i synnerhet. Där ska man verkligen inte gå runt och tro att man är något, och man ska absolut inte prata om att man är bra på något. I dagens sekulariserade samhälle är det inte många som bryr sig om dödssynderna, men även om man hade gjort det så skulle det här ändå vara en större synd i mångas ögon.
Hur som helst... Det är helt enkelt väldigt svårt att skriva om sig själv som världens bästa människa. Jag har på senare tid blivit lite bättre på att kunna se mina bra sidor och framhäva dem, men det är ändå svårt att hitta någon sorts balans. Det känns som att jag sitter och skryter något extremt för att jag nämner att jag är omtyckt av barn och att jag fick bra betyg på gymnasiet...
Anywho... Det är mitt största problem, men jag har också svårt att få fram andra saker som de frågar efter: personality and values.
Hur ska man skapa en känsla av ens personlighet och värderingar i ett ynka brev? "Hej, jag heter Carin. Jag är väldigt öppensinnad och ambitiös. Jag har dålig (och ibland ganska morbid) humor, jag tycker inte om homofober eller rasister och jag håller på med musik. Take it or leave it!"
Skulle inte tro det
lördag, februari 16, 2008
"... och min andra assistent, Ulf"
Woohoo! Vilken härlig kväll det blev!
Mina två favoriter från Melodifestivalen kom vidare direkt till finalen! Wiiiee! :)
Sanna Nielsen trodde jag på från början, hon har en sån där vinnar-ballad, men aldrig att jag trodde att två skalliga enäggstvillingar i röda kostymer skulle slå Carola i Schlager-sjungande. :P
Björn Gustafsson var inte lika hysteriskt rolig som förra veckan, men han var ändå underbar i mina ögon. Ett av de bästa citaten står som rubrik på det här inlägget, och ett annat var några ögonblick senare, när han snurrade runt på sin assistent: "Oh, ni kanske är rädda att hon ska kräkas där inne, men det är okej. Det redigerar vi bort i DVD-versionen."
Andra söta citat fanns det också, mestadels från Herr Kristian Luuk, men även från andra håll. T.ex. när Luuk frågade Carola hur hon är när hon är nervös:
"Och du är?"
"Jag heter Carola"
Heheh! Carin skrattade mycket, oh ja! :P
Det var inte bara roligheter under kvällen, dessvärre. Det fanns även en del plågor och irritationsmoment:
Andra generationen - För det första tycker jag att låttexten suger. Jaha, så ni gillar pizza, kul för er. För det andra var deras trumma väldigt, VÄLDIGT trasig, vilket irriterade mig väldigt mycket.
The Nicole - Kunde hon inte ha valt en tonart som faktiskt fungerade för henne? Det hade liksom varit bättre om hon verkligen hade kunnat ta alla toner i låten. Låten ska jag inte ens prata om. Tyvärr kommer jag nog ha den i huvudet i flera dagar framöver.
Mina två favoriter från Melodifestivalen kom vidare direkt till finalen! Wiiiee! :)
Sanna Nielsen trodde jag på från början, hon har en sån där vinnar-ballad, men aldrig att jag trodde att två skalliga enäggstvillingar i röda kostymer skulle slå Carola i Schlager-sjungande. :P
Björn Gustafsson var inte lika hysteriskt rolig som förra veckan, men han var ändå underbar i mina ögon. Ett av de bästa citaten står som rubrik på det här inlägget, och ett annat var några ögonblick senare, när han snurrade runt på sin assistent: "Oh, ni kanske är rädda att hon ska kräkas där inne, men det är okej. Det redigerar vi bort i DVD-versionen."
Andra söta citat fanns det också, mestadels från Herr Kristian Luuk, men även från andra håll. T.ex. när Luuk frågade Carola hur hon är när hon är nervös:
"Och du är?"
"Jag heter Carola"
Heheh! Carin skrattade mycket, oh ja! :P
Det var inte bara roligheter under kvällen, dessvärre. Det fanns även en del plågor och irritationsmoment:
Andra generationen - För det första tycker jag att låttexten suger. Jaha, så ni gillar pizza, kul för er. För det andra var deras trumma väldigt, VÄLDIGT trasig, vilket irriterade mig väldigt mycket.
The Nicole - Kunde hon inte ha valt en tonart som faktiskt fungerade för henne? Det hade liksom varit bättre om hon verkligen hade kunnat ta alla toner i låten. Låten ska jag inte ens prata om. Tyvärr kommer jag nog ha den i huvudet i flera dagar framöver.
Au pair
USA-resan känns allt närmare och inom räckhåll.
Jag och Malou var på intervju i Stockholm i onsdags, för att bli lite språktestade, berätta om oss själva och vad vi förväntar oss av vårt år i USA. Allt gick superbra, men det drog ut på tiden ganska ordentligt.
Igår fick jag så ett mail med meddelandet att jag nu är officiellt antagen till STS's Au pair-program. Redan när jag anmälde mig kände jag mig säker på att bli antagen. Jag menar, vad skulle de kunna klaga på? Jag har gått ut gymnasiet, med väldigt bra betyg; jag har läst engelska på MDH i snart två år; jag har tagit hand om barn på olika sätt, osv osv. Det kändes inte som att det borde vara något problem, MEN lite lätt nojjig och paraniod som jag är så fick jag för mig att de skulle tolka något av mina svar som att jag är fullständigt psykstörd och förmodligen skulle ha ihjäl barnen. SÅ jag har inbillat mig att jag inte skulle bli antagen av någon förunderlig anledning, så därför var det skönt att få bekräftat att jag är godkänd.
Nu är det så dags för allt krångel med alla handlingar som ska in. Jag måste erkänna att jag blir oerhört förvirrad av allt sånt där. Det är så många saker som ska skickas in till så många olika ställen så jag blir alldeles snurrig i huvudet. Jag ska skriva ett mail till min kontaktperson på STS och fråga lite om vad jag egentligen ska göra, för annars kommer allt bara att bli ... PHRUÄÄH! ni förstår vad jag menar...
Jag och Malou var på intervju i Stockholm i onsdags, för att bli lite språktestade, berätta om oss själva och vad vi förväntar oss av vårt år i USA. Allt gick superbra, men det drog ut på tiden ganska ordentligt.
Igår fick jag så ett mail med meddelandet att jag nu är officiellt antagen till STS's Au pair-program. Redan när jag anmälde mig kände jag mig säker på att bli antagen. Jag menar, vad skulle de kunna klaga på? Jag har gått ut gymnasiet, med väldigt bra betyg; jag har läst engelska på MDH i snart två år; jag har tagit hand om barn på olika sätt, osv osv. Det kändes inte som att det borde vara något problem, MEN lite lätt nojjig och paraniod som jag är så fick jag för mig att de skulle tolka något av mina svar som att jag är fullständigt psykstörd och förmodligen skulle ha ihjäl barnen. SÅ jag har inbillat mig att jag inte skulle bli antagen av någon förunderlig anledning, så därför var det skönt att få bekräftat att jag är godkänd.
Nu är det så dags för allt krångel med alla handlingar som ska in. Jag måste erkänna att jag blir oerhört förvirrad av allt sånt där. Det är så många saker som ska skickas in till så många olika ställen så jag blir alldeles snurrig i huvudet. Jag ska skriva ett mail till min kontaktperson på STS och fråga lite om vad jag egentligen ska göra, för annars kommer allt bara att bli ... PHRUÄÄH! ni förstår vad jag menar...
torsdag, februari 14, 2008
Tillfixat
Nu har jag varit nere hos frisören igen, och det var inga som helst problem att fixa till frisyren. Så nu har jag ganska kort hår, (se bilden :P) för första gången på evigheter! :) Jag passade också på att införskaffa lite nytt shampoo och balsam, eftersom det jag har håller på att ta slut. Dyrt som satan är det, men det räcker länge och håret mår mycket bättre när jag använder det.
Sen gick jag ner på stan och skaffade mig ett nytt pass, när jag ändå var nyfriserad :) Efter det tyckte jag att det var lika bra att gå ner till HM och kika lite på kläder, eftersom jag är i kraftigt behov av byxor, linnen och underkläder. Så där lyckades jag hitta ett par byxor, en klänning och en jättesöt blus. :)
Indiska blev nästa stopp på rundan, och där hittade jag massor med linnen, så nu behöver jag inte köpa nya på en hel evighet!
Mycket shopping blidde det idag, men det var ju faktiskt inget av det som var onödigt. Tycker jag iaf :P
Frisyr-ångest
Jag fick ett ryck i tisdags förmiddag och bestämde mig för att gå till frisören. Jag tyckte att det var dags att förnya håret lite. Så jag bokade en tid hos Salong Trend nere på Råby Centrum den kvällen.
Klippt blev jag, och det kändes jättebra när jag gick därifrån. Frisören hade plattat håret, för att lättare klippa rakt, så det kändes ju inte riktigt som jag tänkte, men det kändes bra. Dessvärre kändes det inte alls lika bra när jag hade suttit hemma några timmar och funderat och känt efter lite. Då kändes det inte bra alls. Jag insåg att jag ville ju ha kortare hår. Nu kändes det inte alls så mycket skillnad som jag hade tänkt mig. Dock försökte jag låta bli att tänka på det för mycket innan jag tvättat håret och därmed fått se hur det såg ut lockigt.
Så igår kväll tvättade jag ur håret och lät det torka, med en förhoppning om att det skulle se mycket bättre ut när det blev lockigt. Det gjorde det inte.
När håret är rakt är det snyggt, men det är längre än vad jag vill ha det. När det är lockigt är det inte ens snyggt, i mina ögon... Det ser ut som två olika frisyrer som har blivit ihopmixade på ett väldigt otrevligt sätt...
Så nu måste jag gå ner till frisören igen och klaga, vilket känns oerhört jobbigt, eftersom de är så snälla och trevliga allihop som jobbar där. Jag hatar att behöva säga till folk att jag inte är nöjd med det de har gjort... :(
Jag vill verkligen inte göra det, men jag vill heller inte se ut så här i håret.
Klippt blev jag, och det kändes jättebra när jag gick därifrån. Frisören hade plattat håret, för att lättare klippa rakt, så det kändes ju inte riktigt som jag tänkte, men det kändes bra. Dessvärre kändes det inte alls lika bra när jag hade suttit hemma några timmar och funderat och känt efter lite. Då kändes det inte bra alls. Jag insåg att jag ville ju ha kortare hår. Nu kändes det inte alls så mycket skillnad som jag hade tänkt mig. Dock försökte jag låta bli att tänka på det för mycket innan jag tvättat håret och därmed fått se hur det såg ut lockigt.
Så igår kväll tvättade jag ur håret och lät det torka, med en förhoppning om att det skulle se mycket bättre ut när det blev lockigt. Det gjorde det inte.
När håret är rakt är det snyggt, men det är längre än vad jag vill ha det. När det är lockigt är det inte ens snyggt, i mina ögon... Det ser ut som två olika frisyrer som har blivit ihopmixade på ett väldigt otrevligt sätt...
Så nu måste jag gå ner till frisören igen och klaga, vilket känns oerhört jobbigt, eftersom de är så snälla och trevliga allihop som jobbar där. Jag hatar att behöva säga till folk att jag inte är nöjd med det de har gjort... :(
Jag vill verkligen inte göra det, men jag vill heller inte se ut så här i håret.
måndag, februari 11, 2008
Our deepest fear...
“Our deepest fear is not that we are inadequate. Our deepest fear is that we are powerful beyond measure. It is our light, not our darkness that most frightens us.
We ask ourselves, Who am I to be brilliant, gorgeous, talented, fabulous? Actually, who are you not to be? You are a child of God. Your playing small does not serve the world. There is nothing enlightened about shrinking so that other people won't feel insecure around you. We are all meant to shine, as children do. We were born to make manifest the glory of God that is within us. It's not just in some of us; it's in everyone. And as we let our own light shine, we unconsciously give other people permission to do the same. As we are liberated from our own fear, our presence automatically liberates others.”
Marianne Williamson
Jag gillar verkligen det där citatet. Jag har dock alltid trott att det var Nelson Mandela som sa det, men ack så fel jag hade...
We ask ourselves, Who am I to be brilliant, gorgeous, talented, fabulous? Actually, who are you not to be? You are a child of God. Your playing small does not serve the world. There is nothing enlightened about shrinking so that other people won't feel insecure around you. We are all meant to shine, as children do. We were born to make manifest the glory of God that is within us. It's not just in some of us; it's in everyone. And as we let our own light shine, we unconsciously give other people permission to do the same. As we are liberated from our own fear, our presence automatically liberates others.”
Marianne Williamson
Jag gillar verkligen det där citatet. Jag har dock alltid trott att det var Nelson Mandela som sa det, men ack så fel jag hade...
söndag, februari 10, 2008
"Just nu: Specialpris, två för en! Bara för dig, kompis"
Statoil, Mjölby
Två småfulla killar ~18 klampar in på Statoil runt 23-tiden för att köpa lite cigaretter från en kvinnlig expedit ~25.
Kille 1: Ett paket Rödprince hårdpack tack.
Han får paketet och läser "Rökning ökar din chans till impotens".
Kille 1: Hmm… impotens. Vet du vad det betyder eller?
Kille 2: Ingen aning hörru.
Expediten: Ja, det är väl då du inte kan få upp den.
Kille 2: Fy fan vad läskigt!
Kille 1: Så pass… Nae, dom vill jag inte ha i så fall.
Killen lägger snabbt tillbaka paketet på disken.
Kille 1: Har ni inga med cancer som jag kan få istället då?
Från Tjuvlyssnat, vad annars? :P
Två småfulla killar ~18 klampar in på Statoil runt 23-tiden för att köpa lite cigaretter från en kvinnlig expedit ~25.
Kille 1: Ett paket Rödprince hårdpack tack.
Han får paketet och läser "Rökning ökar din chans till impotens".
Kille 1: Hmm… impotens. Vet du vad det betyder eller?
Kille 2: Ingen aning hörru.
Expediten: Ja, det är väl då du inte kan få upp den.
Kille 2: Fy fan vad läskigt!
Kille 1: Så pass… Nae, dom vill jag inte ha i så fall.
Killen lägger snabbt tillbaka paketet på disken.
Kille 1: Har ni inga med cancer som jag kan få istället då?
Från Tjuvlyssnat, vad annars? :P
Jag vilar min väska!
Björn Gustafsson är min nya idol. Han är helt underbart rolig, på ett sånt där härligt korkat vis... :P Helt klart en av de roligaste komikerna i Sverige just nu.
Även i mitt nuvarande skick, förkyld och sjuk-deppig, så får han mig att gapskratta: det yttersta beviset på rolighet för min del.
I rest my case.
Även i mitt nuvarande skick, förkyld och sjuk-deppig, så får han mig att gapskratta: det yttersta beviset på rolighet för min del.
I rest my case.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
