Efter att ha läst Mymlans inlägg om det hatade ComHem så påmindes jag om mina egna mardrömsupplevelser vid hanterande av bredbandsabonnemang, som jag råkade ut för ungefär ett halvår efter att ha flyttat till Västerås.
Jag fick ett samtal från Tele2 en dag, där de erbjöd mig ett abonnemang med bredband, tv och telefon i ett. Jag tackade ja, eftersom det var ett bättre pris än det abonnemang jag tidigare hade med Bredbandsbolaget. Vi kom överens om att avalet skulle börja gälla tre månader senare, när min uppsägningstid gått ut.
När jag ringde till Bredbandsbolaget för att säga upp mitt avtal med dem gav dem mig dock ett ännu bättre erbjudande för att få behålla mig som kund och jag bestämde mig för att stanna kvar hos dem. Därpå ringde jag tillbaka till Tele2, gott och väl inom mina 14 dagars ångerrätt (det kan till och med ha varit samma jävla dag som jag först hade ingått avtalet med dem), för att meddela att jag ångrat mig och inte längre ville ha deras tjänst. Personen jag pratade med då sa att det var okej och att jag skulle tas bort från deras system genast.
Och så tänkte jag inte mer på det på ungefär fyra månader. Då kom nämligen en räkning från Tele2. De ville ha betalt för en månads bredband samt kostnader för ett modem (inklusive fraktavgifter). Redan här blev jag aningens sur på Tele2 för att de var dumma i huvudet och uppenbarligen inte förstått att jag ångrat tecknandet av abonnemanget. Så jag fick gott sätta mig och ringa till deras kundtjänst.
Efter nära en evighet i telefonkö fick jag till slut prata med någon finnig kundtjänstpersonal. Jag förklarade situationen och sa att jag förväntade mig att de genast tog bort mig ur deras system samt avskrev räkningen så att jag inte skulle få något probelm med den. Jag fick en ursäkt och ett löfte att problemet genast skulle åtgärdas.
Allt väl, tänkte jag. Men så lätt ska det inte vara att bli av med Tele2, minsann.
Efter ytterligare ungefär en månad fick jag ytterligare en räkning från Tele2. Nu ville de minsann ha betalt för mitt tv-tittande. Det var med andra ord bara att sätta sig och ringa igen, förklara situationen igen, ännu mer irriterat den här gången (jag kan ha börjat skälla lite på stackaren som råkade svara, men det var inget extremt i det här läget) och återigen få en ursäkt och ett löfte om att de skulle åtgärda problemet och en försäkran om att jag kunde slänga räkningen.
Livet fortsätter. Tills jag efter ännu en månad får en påminnelse på en av de tidigare räkningarna. Jag börjar nu bli riktigt jävla förbannad och ringer till kundtjänst ännu en gång.
Jag får sitta i telefonkö så länge att det är alldeles fruktansvärt fånigt, och inte gör det mig mindre förbannad heller. När jag till slut får prata med en människa kokar jag av ilska och skäller ut stackaren i andra änden ganska brutalt. "Idiot" och liknande ord kan ha använts. Inget jag är stolt över i efterhand, eftersom jag är fullt medveten om att det inte var denna stackars människas fel att företaget inte har koll på sina abonnemang. Efter en stunds skrikande får jag i alla fall fram från människan att de tre delarna i det abonnemang jag hade tecknat behandlades av tre olika avdelningar (en för tv, en för telefoni och en för internet) och att jag skulle ha ringt till alla tre avdelningarna för att säga upp abonnemanget.
Detta är inget som jag hört något om tidigare. Jag tog för givet att det skulle räcka med att säga upp abonnemanget EN gång, eftersom jag bara behövde prata med EN person för att teckna det, men det är väl jag som är korkad som tror att företaget har kontakt mellan sina underavdelningar.
Efter ytterligare skällande och klagande och en del gråtande från min sida (jag gråter nästan alltid när jag blir riktigt heligt förbannad, ytterst frustrerande och det gör mig bara ännu mer förbannad) fick jag personen i luren att lova att ta bort mig från ALLA avdelningar. Men eftersom jag vid det här laget har ungefär noll förtroende för kundtjänsten hos Tele2 så ringer jag någon dag senare ändå till alla tre avdelningar för att kontrollera att alla uppgifter om ett eventuellt abonnemang är borta.
Gissa vad! De var inte bortagna, utan det fick jag fixa där och då.
Efter det har jag i alla fall, tack och lov, inte behövt ha något med Tele2s kundtjänst att göra över huvud taget, och jag hoppas på att det förblir så!
torsdag, oktober 29, 2009
tisdag, oktober 27, 2009
Read it or DIE!
Okej, alla ni som ännu inte har hittat till den fantastiske Wayne Nilssons blogg: Jag beordrar er att genast gå in och läsa några av hans inlägg. Förslagsvis åtminstone något av alla som han tillägnat "Veckans djur". Det senaste handlade om bävern. Ett fantastiskt inlägg om ett fantastiskt djur :P
För övrigt passerade jag tydligen nyligen 400 inlägg. Kanske borde jag fira... Ääääääh!
Idag gjorde jag min slutuppgift i redigering (inte den absolut sista, eftersom Dagspressredigering håller på till efter jul, men den sista i den ordinarie kursen, Mediespråk och redigering).
Jag känner mig väldigt nöjd. Jag var klar i rätt god tid och jag hade inte gjort någon stor miss. Borde gjort ett speciellt textstycke till en faktaruta istället och skulle valt ett annat typsnitt på ett annat stycke för att göra det mer lättläst.
Majoriteten av alla i klassen missade att ta bort en massa onödiga blankrader i texterna, så de blev onödigt långa och upphackade, och väldigt många använde både blankrad och indrag vid nytt stycke. BIIIIIIG no no!
Men på det stora hela tycker jag att vi alla är rätt duktiga på det här med redigering. Utom Erik L. För han är överjävligt duktig.
Resten av veckan ska spenderas åt att lyckas klura ut vad jag vill skriva ett reportage om, spendera en dag på platsen jag vill skriva om och sedan få ner något vettigt om stället på ungefär 5000 tecken. Det känns ganska hopplöst om jag ska vara ärlig, och inte blir det bättre av att mitt betyg i den här kursen hänger väldigt mycket på just den här uppgiften.
Jag ska också försöka hinna med att få ur mig ett vettigt uppslag till Dagspressredigeringen, som jag ska redovisa på onsdag. Det känns inte riktigt lika viktigt, eftersom Pelle ändå inte kommer gå igenom skiten eller sätta något betyg. Det känns betydligt mycket viktigare att jag får till något sorts halvvettigt reportage.
Så om någon har ett tips om vad man kan skriva om så tar jag tacksamt emot alla förslag!
För övrigt passerade jag tydligen nyligen 400 inlägg. Kanske borde jag fira... Ääääääh!
Idag gjorde jag min slutuppgift i redigering (inte den absolut sista, eftersom Dagspressredigering håller på till efter jul, men den sista i den ordinarie kursen, Mediespråk och redigering).
Jag känner mig väldigt nöjd. Jag var klar i rätt god tid och jag hade inte gjort någon stor miss. Borde gjort ett speciellt textstycke till en faktaruta istället och skulle valt ett annat typsnitt på ett annat stycke för att göra det mer lättläst.
Majoriteten av alla i klassen missade att ta bort en massa onödiga blankrader i texterna, så de blev onödigt långa och upphackade, och väldigt många använde både blankrad och indrag vid nytt stycke. BIIIIIIG no no!
Men på det stora hela tycker jag att vi alla är rätt duktiga på det här med redigering. Utom Erik L. För han är överjävligt duktig.
Resten av veckan ska spenderas åt att lyckas klura ut vad jag vill skriva ett reportage om, spendera en dag på platsen jag vill skriva om och sedan få ner något vettigt om stället på ungefär 5000 tecken. Det känns ganska hopplöst om jag ska vara ärlig, och inte blir det bättre av att mitt betyg i den här kursen hänger väldigt mycket på just den här uppgiften.
Jag ska också försöka hinna med att få ur mig ett vettigt uppslag till Dagspressredigeringen, som jag ska redovisa på onsdag. Det känns inte riktigt lika viktigt, eftersom Pelle ändå inte kommer gå igenom skiten eller sätta något betyg. Det känns betydligt mycket viktigare att jag får till något sorts halvvettigt reportage.
Så om någon har ett tips om vad man kan skriva om så tar jag tacksamt emot alla förslag!
måndag, oktober 19, 2009
Just an ordinary day, being fabulous
Jag är tillbaka i Sundsvall efter en kort helg hemma i Ludvika. Det var körsjungning för hela slanten på lördagen, så det kändes som att jag bara var hem och vände i princip. Men det var ändå skönt att komma hem och vara lite.
Igår kväll kom jag hem runt 23-tiden, trött som en hel flock med wokade gnuer och fortfarande illamående efter resan med X2000 från Gävle. De som säger att man inte blir illamående av att åka tåg kan ju ta och köra upp ett dylikt i valfri kroppsöppning nedanför midjan.
Idag har varit en lång dag i skolan. Redigering hela dagen. Första gången vi fick göra det på tid och första gången vi fick prova på att redigera en tabloidsida. Och ett sånt jävla pussel det är! Jag höll på att bli galen mer än en gång på att det inte gick att få ihop helvetet. Jag kortade ner texter, förminskade bilder, flyttade faktarutor, förstorade bilder, förminkade och förstorade rubriker, nedryckare och bildtexter. Men det gick aldrig riktigt jämt ut. Och när jag hade skrivit ut fanskapet så såg jag ju självklart en massa sätt som jag hade kunnat förbättra det på. Men men, för att vara första gången så får jag väl känna mig nöjd. Antar jag...
På eftermiddagen fick vi veta att tentorna äntligen var färdigrättade och fanns att hämta hos Kerstin. Stressad och skitnervös gick jag, Sanna och Monica ner dit för att få våra domar.
Jag har känt mig hoppfull och nedslagen om vartannat när jag tänkt på den där tentan de senaste veckorna. Först tyckte jag att det gått riktigt bra. Sedan insåg jag att jag hade betydligt fler fel än jag trodde, och kände att jag kunde hoppas på max ett C (vilket visserligen inte är dåligt).
Den senaste veckan har det känts väldigt hopplöst och jag började förbereda mig på ett riktigt dåligt betyg i första kursen. Så när jag först fick tentan i handen vågade jag inte titta på den. Jag sneglade till slut på den ändå och jag gjorde faktiskt ifrån mig ett konstigt litet ljud (fråga Monica eller Sanna, de kan intyga att det är sant). Jag hade nämligen lyckats plugga (och till viss del gissa) mig till ett A. Ett jävla A! Fy FAAAAAAAAN vad bra jag är! Har inte känt mig så oförskämt nöjd med mig själv på väldigt länge.
Jag måste säga att jag är väldigt tacksam för att jag har en så härlig och givmild klass som delade med sig av sammanfattningar av diverse böcker inför tentan. Utan dem hade det definitivt inte gått så här bra...
Nu är det i alla fall laddning inför nästa veckas slutuppgift i redigering. Då blir det heldag i datasalen igen, framför InDesign. Imorgon är en lugn dag, med bara en lektion. Dessvärre kommer jag nog behöva sitta på skolan halva dagen ändå, eftersom Pelle varit snäll nog att ge oss en väldigt tidskrävande redigeringsuppgift inför onsdag.
Igår kväll kom jag hem runt 23-tiden, trött som en hel flock med wokade gnuer och fortfarande illamående efter resan med X2000 från Gävle. De som säger att man inte blir illamående av att åka tåg kan ju ta och köra upp ett dylikt i valfri kroppsöppning nedanför midjan.
Idag har varit en lång dag i skolan. Redigering hela dagen. Första gången vi fick göra det på tid och första gången vi fick prova på att redigera en tabloidsida. Och ett sånt jävla pussel det är! Jag höll på att bli galen mer än en gång på att det inte gick att få ihop helvetet. Jag kortade ner texter, förminskade bilder, flyttade faktarutor, förstorade bilder, förminkade och förstorade rubriker, nedryckare och bildtexter. Men det gick aldrig riktigt jämt ut. Och när jag hade skrivit ut fanskapet så såg jag ju självklart en massa sätt som jag hade kunnat förbättra det på. Men men, för att vara första gången så får jag väl känna mig nöjd. Antar jag...
På eftermiddagen fick vi veta att tentorna äntligen var färdigrättade och fanns att hämta hos Kerstin. Stressad och skitnervös gick jag, Sanna och Monica ner dit för att få våra domar.
Jag har känt mig hoppfull och nedslagen om vartannat när jag tänkt på den där tentan de senaste veckorna. Först tyckte jag att det gått riktigt bra. Sedan insåg jag att jag hade betydligt fler fel än jag trodde, och kände att jag kunde hoppas på max ett C (vilket visserligen inte är dåligt).
Den senaste veckan har det känts väldigt hopplöst och jag började förbereda mig på ett riktigt dåligt betyg i första kursen. Så när jag först fick tentan i handen vågade jag inte titta på den. Jag sneglade till slut på den ändå och jag gjorde faktiskt ifrån mig ett konstigt litet ljud (fråga Monica eller Sanna, de kan intyga att det är sant). Jag hade nämligen lyckats plugga (och till viss del gissa) mig till ett A. Ett jävla A! Fy FAAAAAAAAN vad bra jag är! Har inte känt mig så oförskämt nöjd med mig själv på väldigt länge.
Jag måste säga att jag är väldigt tacksam för att jag har en så härlig och givmild klass som delade med sig av sammanfattningar av diverse böcker inför tentan. Utan dem hade det definitivt inte gått så här bra...
Nu är det i alla fall laddning inför nästa veckas slutuppgift i redigering. Då blir det heldag i datasalen igen, framför InDesign. Imorgon är en lugn dag, med bara en lektion. Dessvärre kommer jag nog behöva sitta på skolan halva dagen ändå, eftersom Pelle varit snäll nog att ge oss en väldigt tidskrävande redigeringsuppgift inför onsdag.
måndag, oktober 12, 2009
Förra veckan i långhet
Jag borde ha bloggat lite förra veckan, men det var så mycket som kom i vägen.
På måndagen började två nya kurser, Mediespråk och redigering, som är den ordinarie, obligatoriska kursen för oktober månad, samt Dagspressredigering, som jag (och de flesta andra i klassen) läser utöver våra ordinarie poäng den här terminen. Anledningen till att så många läser den är helt enkelt att många lärare och äldre elever tipsat om och rekommenderat den kursen. Att kunna redigering förutom reportrandet ska tydligen göra det mycket enklare att få tag på ett jobb till sommaren, och det tackar man ju inte nej till.
Vi blev tilldelade två arbetsuppgifter på måndagen, ett miniporträtt av en före detta student som tog examen för sex år sedan. Alla fick varsitt namn och skulle alltså försöka få tag på den personen för en liten intervju. Den andra uppgiften var mindre, men för mig betydligt svårare, eftersom det handlade om ingresser. Ca 50 minuter på oss att skriva 3-4 ingresser (vi skulle såklart kontrollera så att alla grejer vi fick info om var en riktig nyhet och var värd en artikel) samt en kortis för webben. Det gick bajs, eftersom jag är skitdålig på ingresser. Verkligen. Jag tycker att det är fruktansvärt svårt att få till en vettig ingress på 30+/- 8 ord som innehåller något/några V och kanske ett H eller N. Skitsvårt. Men det är väl också därför som vi har några föreläsningar ägnade endast åt det ämnet.
Tisdagen var ganska lugn, med bara en föreläsning i intervjuteknik på förmiddagen och resten av dagen ägnad åt personporträttet. På kvällen var det dags för föreläsning i dagspressredigering, och vi fick våra första två uppgifter därifrån.
Onsdag var det genomgång av ingressuppgiften. De flesta var typ godkända, men inte mer, verkade det som. Så jag var i gott sällskap. Jävla tur att vi inte får betyg på just det delmomentet, med andra ord. Åttingsberg lyckades dessutom utse en ingress på över 50 ord till "väldigt bra", ända tills vi (läs: jag) påpekade för honom att den faktiskt var femton ord längre än den "får". Då slog han både sig själv och författaren på fingrarna och vi (läs: jag) som blivit sura för att någon som "fuskat" med längden fått bra kritik (när vi slitit som djur för att hålla oss inom 22-38 ord) kunde bli på lite bättre humör :P
Jakten på min intervjuperson fortsatte, och till slut fick jag tag på henne och hon visade sig vara väldigt trevlig och pratglad. Sånt underlättar ju alltid, så intervjun flöt på väldigt bra och jag fick all info jag behövde och mycket därtill. På eftermiddagen var det dags för Kåridåren-möte. Eventuella intervjuer med diverse kända och okända människor diskuterades. Vissa sågades, andra hyllades.
Torsdag = dagen då jag började få ont i huvudet. Kände det först på vägen hem efter vår första lektion i Indesign, när jag och Bonnie gick uppför backarna till Nacksta. När jag kom hem dunkade det så ycket i mitt huvud att jag var säker på att jag skulle svimma. Tack och lov finns det värktabletter.
Personporträttet blev färdigskrivet och direkt efter det bar det av ner till Kårhuset för styrelsemöte med Gungner och sedan rep. Det var ett minst sagt intressant rep utan Lina där (stackaren var sjuk), men det gick rätt bra det också.
När repet var slut hade dessvärre min huvudvärk börjat komma tillbaka, så det blev till att cykla hem i ett väldigt lugnt tempo för att det inte skulle bli värre. Massor med vatten och sängen tidigt skulle nog göra susen.
Ack så fel jag hade.
När jag vaknade kl 6.15 på fredag morgon hade jag migrän av värsta sorten. Extrem huvudvärk, yrsel och illamående så fort jag rörde mig ens en millimeter. Efter att ha konstaterat att vatten nog inte rår på just den sortens migrän blev det till att gå tillbaka till sängen, SMSa till Monica och meddela att jag är sjuk för att sedan somna om och inte komma upp ur sängen ordentligt förrän sju timmar senare.
Trots att jag ville spy på all sorts social kontakt under större delen av dagen tvingade jag mig själv att ta tag i de två uppdrag som låg på mina axlar för den dagen: att boka om repetitionslokalen för Gungner (vilket är ett av mina uppdrag som Körtomte) samt att återigen försöka få tag på Moneybrother's presskontakt för att boka in intervjun med Kåridåren. Salbokningarna var inget större problem. Det tog lite tid att gå igenom alla datum, men inget större krångel dök upp. Moneybrother däremot var en enda jävla stor besvikelse. Jag pratade med Christian, hans pressansvarige, som jag kontaktat tidigare i veckan utan svar. Jag fick nu veta att den här turnén kommer de inte ge några som helst intervjuer till några Universitets- eller studenttidningar, och knappt till några andra heller som det lät. De har ett tufft schema med spelningar varje kväll väldigt länge, så det är väl förståeligt att det inte vill sitta i intervjuer hel dagarna, men ändå. Trist att det inte blir något, för det hade varit kul att ha med i Kåridåren. Men men, det finns fler kändisar inplanerade till det kommande numret, så det ska nog ordna sig. Och, för att återge en viss Oscars reaktion när jag berättade om Moneybrothers inställning: "Åh, vad jag blir trött på alla högdragna rockfacister som tycker att de är för fina för studenttidningar..." So true, Oscar. So true...
Fredagkvällen skulle ha spenderats med Charlene och karaoke, men med migrän och överhängande spyattack kändes det inte lockande, så det blev Idol, Lisa och soffan istället.
Lördagen var något bättre, men huvudvärken hotade hela tiden att slå till med full kraft igen. Dessutom började jag få slut på Diclofenac. Därmed blev även det en lugn hemmakväll med min lilla Flisa, trots att Kåren med Sanna och Monica hade stått på schemat.
Söndagen kände jag mig någorlunda mänsklig igen och orkade mig ut på lite längre promenader med Lisa igen. Skönt med frisk luft, men så fort jag ansträngde mig minsta lilla satte huvudet igång att dunka igen.
Jag gjorde ändå något vettigt under dagen, eftersom jag rättade till mitt personporträtt. Jag fick nämligen lite kommentarer från Daniel som jag träffade på under min promenad med Lisa (det är bra att bo granne med hälften av sina klasskamrater ibland), samt respons från min intervjuperson som hade läst igenom mitt första utkast.
För övrigt var det en latdag, återhämtningsdag och allt sånt.
Och nu är alltså veckan igång igen...
Idag har jag suttit med Indesign hela dagen. Nu ser jag bara marginallilnjer, utfallande bilder och anfang så långt ögat når. Man blir snabbt skadad. Med redigering är roligt än så länge. Visst, vi har inte fått göra något riktigt kreativt än, men jag gillar själva principen med det visuella. Det är nog inget jag skulle vilja göra BARA det, men till en viss del absolut.
Nu är det sova som gäller för min del. Jag är enligt schemat ledig imorgon, men jag ska upp coh tvätta kl 8 och kl 13.00 är det dags för annonsförsäljning för Kåridårens nästa nummer, så att det också har en chans att få komma ut. Önska oss lycka till. Det känns som att det kan behövas, för tydligen hade det gått väldigt dåligt med försäljningen idag...
På måndagen började två nya kurser, Mediespråk och redigering, som är den ordinarie, obligatoriska kursen för oktober månad, samt Dagspressredigering, som jag (och de flesta andra i klassen) läser utöver våra ordinarie poäng den här terminen. Anledningen till att så många läser den är helt enkelt att många lärare och äldre elever tipsat om och rekommenderat den kursen. Att kunna redigering förutom reportrandet ska tydligen göra det mycket enklare att få tag på ett jobb till sommaren, och det tackar man ju inte nej till.
Vi blev tilldelade två arbetsuppgifter på måndagen, ett miniporträtt av en före detta student som tog examen för sex år sedan. Alla fick varsitt namn och skulle alltså försöka få tag på den personen för en liten intervju. Den andra uppgiften var mindre, men för mig betydligt svårare, eftersom det handlade om ingresser. Ca 50 minuter på oss att skriva 3-4 ingresser (vi skulle såklart kontrollera så att alla grejer vi fick info om var en riktig nyhet och var värd en artikel) samt en kortis för webben. Det gick bajs, eftersom jag är skitdålig på ingresser. Verkligen. Jag tycker att det är fruktansvärt svårt att få till en vettig ingress på 30+/- 8 ord som innehåller något/några V och kanske ett H eller N. Skitsvårt. Men det är väl också därför som vi har några föreläsningar ägnade endast åt det ämnet.
Tisdagen var ganska lugn, med bara en föreläsning i intervjuteknik på förmiddagen och resten av dagen ägnad åt personporträttet. På kvällen var det dags för föreläsning i dagspressredigering, och vi fick våra första två uppgifter därifrån.
Onsdag var det genomgång av ingressuppgiften. De flesta var typ godkända, men inte mer, verkade det som. Så jag var i gott sällskap. Jävla tur att vi inte får betyg på just det delmomentet, med andra ord. Åttingsberg lyckades dessutom utse en ingress på över 50 ord till "väldigt bra", ända tills vi (läs: jag) påpekade för honom att den faktiskt var femton ord längre än den "får". Då slog han både sig själv och författaren på fingrarna och vi (läs: jag) som blivit sura för att någon som "fuskat" med längden fått bra kritik (när vi slitit som djur för att hålla oss inom 22-38 ord) kunde bli på lite bättre humör :P
Jakten på min intervjuperson fortsatte, och till slut fick jag tag på henne och hon visade sig vara väldigt trevlig och pratglad. Sånt underlättar ju alltid, så intervjun flöt på väldigt bra och jag fick all info jag behövde och mycket därtill. På eftermiddagen var det dags för Kåridåren-möte. Eventuella intervjuer med diverse kända och okända människor diskuterades. Vissa sågades, andra hyllades.
Torsdag = dagen då jag började få ont i huvudet. Kände det först på vägen hem efter vår första lektion i Indesign, när jag och Bonnie gick uppför backarna till Nacksta. När jag kom hem dunkade det så ycket i mitt huvud att jag var säker på att jag skulle svimma. Tack och lov finns det värktabletter.
Personporträttet blev färdigskrivet och direkt efter det bar det av ner till Kårhuset för styrelsemöte med Gungner och sedan rep. Det var ett minst sagt intressant rep utan Lina där (stackaren var sjuk), men det gick rätt bra det också.
När repet var slut hade dessvärre min huvudvärk börjat komma tillbaka, så det blev till att cykla hem i ett väldigt lugnt tempo för att det inte skulle bli värre. Massor med vatten och sängen tidigt skulle nog göra susen.
Ack så fel jag hade.
När jag vaknade kl 6.15 på fredag morgon hade jag migrän av värsta sorten. Extrem huvudvärk, yrsel och illamående så fort jag rörde mig ens en millimeter. Efter att ha konstaterat att vatten nog inte rår på just den sortens migrän blev det till att gå tillbaka till sängen, SMSa till Monica och meddela att jag är sjuk för att sedan somna om och inte komma upp ur sängen ordentligt förrän sju timmar senare.
Trots att jag ville spy på all sorts social kontakt under större delen av dagen tvingade jag mig själv att ta tag i de två uppdrag som låg på mina axlar för den dagen: att boka om repetitionslokalen för Gungner (vilket är ett av mina uppdrag som Körtomte) samt att återigen försöka få tag på Moneybrother's presskontakt för att boka in intervjun med Kåridåren. Salbokningarna var inget större problem. Det tog lite tid att gå igenom alla datum, men inget större krångel dök upp. Moneybrother däremot var en enda jävla stor besvikelse. Jag pratade med Christian, hans pressansvarige, som jag kontaktat tidigare i veckan utan svar. Jag fick nu veta att den här turnén kommer de inte ge några som helst intervjuer till några Universitets- eller studenttidningar, och knappt till några andra heller som det lät. De har ett tufft schema med spelningar varje kväll väldigt länge, så det är väl förståeligt att det inte vill sitta i intervjuer hel dagarna, men ändå. Trist att det inte blir något, för det hade varit kul att ha med i Kåridåren. Men men, det finns fler kändisar inplanerade till det kommande numret, så det ska nog ordna sig. Och, för att återge en viss Oscars reaktion när jag berättade om Moneybrothers inställning: "Åh, vad jag blir trött på alla högdragna rockfacister som tycker att de är för fina för studenttidningar..." So true, Oscar. So true...
Fredagkvällen skulle ha spenderats med Charlene och karaoke, men med migrän och överhängande spyattack kändes det inte lockande, så det blev Idol, Lisa och soffan istället.
Lördagen var något bättre, men huvudvärken hotade hela tiden att slå till med full kraft igen. Dessutom började jag få slut på Diclofenac. Därmed blev även det en lugn hemmakväll med min lilla Flisa, trots att Kåren med Sanna och Monica hade stått på schemat.
Söndagen kände jag mig någorlunda mänsklig igen och orkade mig ut på lite längre promenader med Lisa igen. Skönt med frisk luft, men så fort jag ansträngde mig minsta lilla satte huvudet igång att dunka igen.
Jag gjorde ändå något vettigt under dagen, eftersom jag rättade till mitt personporträtt. Jag fick nämligen lite kommentarer från Daniel som jag träffade på under min promenad med Lisa (det är bra att bo granne med hälften av sina klasskamrater ibland), samt respons från min intervjuperson som hade läst igenom mitt första utkast.
För övrigt var det en latdag, återhämtningsdag och allt sånt.
Och nu är alltså veckan igång igen...
Idag har jag suttit med Indesign hela dagen. Nu ser jag bara marginallilnjer, utfallande bilder och anfang så långt ögat når. Man blir snabbt skadad. Med redigering är roligt än så länge. Visst, vi har inte fått göra något riktigt kreativt än, men jag gillar själva principen med det visuella. Det är nog inget jag skulle vilja göra BARA det, men till en viss del absolut.
Nu är det sova som gäller för min del. Jag är enligt schemat ledig imorgon, men jag ska upp coh tvätta kl 8 och kl 13.00 är det dags för annonsförsäljning för Kåridårens nästa nummer, så att det också har en chans att få komma ut. Önska oss lycka till. Det känns som att det kan behövas, för tydligen hade det gått väldigt dåligt med försäljningen idag...
tisdag, oktober 06, 2009
A match made in heaven
Vi är verkligen perfekta ihop, jag och min lilla Lisa. Vi är lika på väldigt många sätt, och är därför de ultimata room mates.
Vi är till exempel preci lika envisa båda två. Jag är dock starkare och större, vilket borde betyda att jag vinner när det gäller, men hon är sötare så jag brukar låta henne vinna.
Den likhet som jag är allra mest tacksam för är att även min lilla rump-Lisa är väldigt morgontrött. En morgon som denna, till exempel, då jag vaknade vid strax efter 6, tycker Lisa att jag är dum i huvudet. Hon låg och halvsov i soffan när jag kom och sa god morgon till henne. Blicken jag fick verkade säga "är du inte riktigt jävla klok, människa?!", varpå hon la ner huvudet igen och såg ut att somna om.
Jag önskar verkligen att jag kunde göra likadant, och sova till ungefär lunch, men dessvärre måste jag ner till skolan för en förmiddagslektion. Den verkar dock som att den kan vara intressant, så det är väl förhoppningsvis inte meningslöst att släpa sig dit trots extrem trötthet.
I eftermiddag blir det tvätt av lakan och jacka, samt bokning av diverse intervjuer. Ska även få tummen ur arslet och se till att fixa min praktik på NLT till våren. Borde ha gjort det för typ en månad sedan, men är man The Queen of Procrastination så är man...
Vi är till exempel preci lika envisa båda två. Jag är dock starkare och större, vilket borde betyda att jag vinner när det gäller, men hon är sötare så jag brukar låta henne vinna.
Den likhet som jag är allra mest tacksam för är att även min lilla rump-Lisa är väldigt morgontrött. En morgon som denna, till exempel, då jag vaknade vid strax efter 6, tycker Lisa att jag är dum i huvudet. Hon låg och halvsov i soffan när jag kom och sa god morgon till henne. Blicken jag fick verkade säga "är du inte riktigt jävla klok, människa?!", varpå hon la ner huvudet igen och såg ut att somna om.
Jag önskar verkligen att jag kunde göra likadant, och sova till ungefär lunch, men dessvärre måste jag ner till skolan för en förmiddagslektion. Den verkar dock som att den kan vara intressant, så det är väl förhoppningsvis inte meningslöst att släpa sig dit trots extrem trötthet.
I eftermiddag blir det tvätt av lakan och jacka, samt bokning av diverse intervjuer. Ska även få tummen ur arslet och se till att fixa min praktik på NLT till våren. Borde ha gjort det för typ en månad sedan, men är man The Queen of Procrastination så är man...
söndag, oktober 04, 2009
Lördagens...
ondaste: Att vakna ca 06.30 (när man somnat någon gång efter kl 03.20) av ett överjordiskt sendrag i hela vänsterbenet. Det gjorde mig öm för resten av dagen...
jobbigaste: Att behöva gå upp ur sängen, lätt bakis och med värk i benet efter the aforementioned sendrag.
hjältemod: Att gå ner till tvättstugan med massor med tvätt. Bakis, öm och iklädd det som ligger läääängst in i garderoben och aldrig bör lämna lägenheten, då det kan leda till psykiska men hos de stackars människor som råkar se eländet. Detta var det enda som var rent...
tur-i-oturen: Att jag stod framför mitt badrumsskåp och borstade håret precis när en av glashyllorna i det väljer att ramla ner, tillsammans med ALLA parfymflaskor jag äger och har. Bäst som jag är lyckades jag fånga de flesta, inklusive hyllplanet, och resten av flaskorna fångades upp av en utdragen låda alldeles under. WIN
bästa: Bio med Monica och Sanna. Inglourious Basterds. Den rockade röv, som man säger i Ludvika. Jag ääälskaaaar när Brad Pitt's rollfigur försöker prata italienska :P
våtaste: Att cykla hem i mörker, spöregn och blåst och helt plötsligt finna att det man trodde var en liten, odjup pöl i själva verket var en gigantisk, decimeterdjup sjö på cykelbanan.
silverlining: Att jag slapp cykla hem ensam efter bion, utan fick med mig en Monica på pakethållaren. Det var lite vingligt några gånger, men betydligt mycket trevligare än att ta sig igenom regnet på egen hand. Det blev till och med lite kul att bli dyblöt om fötterna av ovan nämnda sjöar vi stötte på när man var två som delade på eländet.
nattuggla: Jag, som vanligt, då detta är andra natten den här veckan som jag är vaken när morgontidningen kommer in genom brevinkastet.
jobbigaste: Att behöva gå upp ur sängen, lätt bakis och med värk i benet efter the aforementioned sendrag.
hjältemod: Att gå ner till tvättstugan med massor med tvätt. Bakis, öm och iklädd det som ligger läääängst in i garderoben och aldrig bör lämna lägenheten, då det kan leda till psykiska men hos de stackars människor som råkar se eländet. Detta var det enda som var rent...
tur-i-oturen: Att jag stod framför mitt badrumsskåp och borstade håret precis när en av glashyllorna i det väljer att ramla ner, tillsammans med ALLA parfymflaskor jag äger och har. Bäst som jag är lyckades jag fånga de flesta, inklusive hyllplanet, och resten av flaskorna fångades upp av en utdragen låda alldeles under. WIN
bästa: Bio med Monica och Sanna. Inglourious Basterds. Den rockade röv, som man säger i Ludvika. Jag ääälskaaaar när Brad Pitt's rollfigur försöker prata italienska :P
våtaste: Att cykla hem i mörker, spöregn och blåst och helt plötsligt finna att det man trodde var en liten, odjup pöl i själva verket var en gigantisk, decimeterdjup sjö på cykelbanan.
silverlining: Att jag slapp cykla hem ensam efter bion, utan fick med mig en Monica på pakethållaren. Det var lite vingligt några gånger, men betydligt mycket trevligare än att ta sig igenom regnet på egen hand. Det blev till och med lite kul att bli dyblöt om fötterna av ovan nämnda sjöar vi stötte på när man var två som delade på eländet.
nattuggla: Jag, som vanligt, då detta är andra natten den här veckan som jag är vaken när morgontidningen kommer in genom brevinkastet.
lördag, oktober 03, 2009
Tentafest hos Maria
Jätteskoj fest hos Maria ikväll! Bra initiativ med efter tenta-fest, tycker jag.
Nu har de flesta gått vidare till Kåren, men jag gick hem, eftersom jag är så förnedrans trött. Dessutom ville Lisa att jag skulle göra henne sällskap. Det såg jag i hennes blick när jag och Monica kom hit för en promenad med henne. :)
Anywho... Det återkommande samtalsämnet under kvällen (tack vare lobbyverklsamhet från mig och Oscar) var som följer:
Kan man se på en kille om han har en stor kuk?
Efter en del diskuterande kom vi fram till att, Ja, ofta. Vi kom även fram till att många i klassen (läs: jag, Oscar, Maria och några till) tror att en viss person i klassen är särskilt välutrustad. Jag ska inte nämna några namn, för då kan Anton bli generad. IGEN.
En annan person i klassen kände dock behov av att hävda sig på storleksfronten, då han blivit utpekad som "osäker", och visade därför upp den vid Marias franska balkong. Så alla som råkade gå förbi Nackstavägen 16B vid 22-tiden vet nu huruvida hans påstående att den är "rätt stor i slakt tillstånd" stämmer eller inte.
Och jag är glad att jag inte hör till den skaran...
Nu har de flesta gått vidare till Kåren, men jag gick hem, eftersom jag är så förnedrans trött. Dessutom ville Lisa att jag skulle göra henne sällskap. Det såg jag i hennes blick när jag och Monica kom hit för en promenad med henne. :)
Anywho... Det återkommande samtalsämnet under kvällen (tack vare lobbyverklsamhet från mig och Oscar) var som följer:
Kan man se på en kille om han har en stor kuk?
Efter en del diskuterande kom vi fram till att, Ja, ofta. Vi kom även fram till att många i klassen (läs: jag, Oscar, Maria och några till) tror att en viss person i klassen är särskilt välutrustad. Jag ska inte nämna några namn, för då kan Anton bli generad. IGEN.
En annan person i klassen kände dock behov av att hävda sig på storleksfronten, då han blivit utpekad som "osäker", och visade därför upp den vid Marias franska balkong. Så alla som råkade gå förbi Nackstavägen 16B vid 22-tiden vet nu huruvida hans påstående att den är "rätt stor i slakt tillstånd" stämmer eller inte.
Och jag är glad att jag inte hör till den skaran...
fredag, oktober 02, 2009
My bad...
När man går till ett thaimat-ställe och säger att man vill ha wokade nudlar med grönsaker och curry måste man tydligen var tydlig med att man vill ha just wokade nudlar med grönsaker och curry. Annars får man wokade grönsaker med curry och RIS... Jävla norrlänningar. Det här skulle aldrig ha hänt på Thai Fastfood i Västerås.
Förresten, sa jag att tentan är klar och att jag rockade den? Ikväll: PARTEEEYY!
Ps. Visst, jag hade kanske kunnat kontrollera min mat lite tydligare innan jag cyklade från stan. Men jag var hungrig, tom i skallen efter en jobbig tenta och jag såg ju wokade grönsaker i förpackningen, tillsammans med några långa, smala strån. Jag antog att det var rätt. Men de långa smala stråna var bara mer wokade grönsaker... Blä.
Förresten, sa jag att tentan är klar och att jag rockade den? Ikväll: PARTEEEYY!
Ps. Visst, jag hade kanske kunnat kontrollera min mat lite tydligare innan jag cyklade från stan. Men jag var hungrig, tom i skallen efter en jobbig tenta och jag såg ju wokade grönsaker i förpackningen, tillsammans med några långa, smala strån. Jag antog att det var rätt. Men de långa smala stråna var bara mer wokade grönsaker... Blä.
torsdag, oktober 01, 2009
Mistaaaaaaake!
GAAAH!
Jag har gjort bort mig!
Jag satt uppe och pluggade alldeles för länge igår. Jag kan få väldigt konstiga idéer på nätterna. Så när jag gick in på FC och såg att Oscar mailat ut en förfrågan till alla journaliststudenter angående att göra en intervju med Moneybrother när han kommer till stan 30/10, vad tror ni jag gjorde?
Jo, självklart skickade jag iväg ett mail till Oscar och sa att "jag känner mig manad, eftersom vi växt upp i samma stad, haft samma konstiga lärare på gymnasiet och dessutom är släkt" (på mycket långt håll, ska tilläggas). Jag hoppades lite i mitt innersta att någon annan redan skulle ha fått uppdraget, eftersom jag känner att jag nog skulle bli väldigt nervös om jag väl satt där och skulle intervjua människan. Men icke... När jag vaknade hade jag fått ett mail från Oscar som var så glad över att jag tagit kontakt och meddelade att jag ska boak intervjun med Moneybrother's pressansvarige så fort som möjligt och att deadline är dagen efter intervjun...
Så nu ska jag alltså ut på mitt första RIKTIGA journlistiska uppdrag... Intervju med min fyrmänning.
TJoooooo...
Jag har gjort bort mig!
Jag satt uppe och pluggade alldeles för länge igår. Jag kan få väldigt konstiga idéer på nätterna. Så när jag gick in på FC och såg att Oscar mailat ut en förfrågan till alla journaliststudenter angående att göra en intervju med Moneybrother när han kommer till stan 30/10, vad tror ni jag gjorde?
Jo, självklart skickade jag iväg ett mail till Oscar och sa att "jag känner mig manad, eftersom vi växt upp i samma stad, haft samma konstiga lärare på gymnasiet och dessutom är släkt" (på mycket långt håll, ska tilläggas). Jag hoppades lite i mitt innersta att någon annan redan skulle ha fått uppdraget, eftersom jag känner att jag nog skulle bli väldigt nervös om jag väl satt där och skulle intervjua människan. Men icke... När jag vaknade hade jag fått ett mail från Oscar som var så glad över att jag tagit kontakt och meddelade att jag ska boak intervjun med Moneybrother's pressansvarige så fort som möjligt och att deadline är dagen efter intervjun...
Så nu ska jag alltså ut på mitt första RIKTIGA journlistiska uppdrag... Intervju med min fyrmänning.
TJoooooo...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
