Jag ber om ursäkt...

Jag har varit väldigt dålig på att blogga på sistone. Jag har ju faktiskt inte bloggat alls sedan i oktober, så jag borde faktiskt skämmas...
Jag har ingen bättre ursäkt än att jag inte har känt att jag har haft tid/ork/ro att skriva något här, eftersom jag har varit så stressad över att få klart min C-uppsats (drog på mig ännu en omgång magkatarr gjorda jag på kuppen). Men nu är den klar, och jag hoppas att jag kommer ha tid att vara här lite oftare igen.
Lite uppdatering sedan sist: Jag fick inte U på hemtentan (WIIIEE!) och, tro't eller ej, jag lyckades med ett VG på Discourse, trots allt... Jag förstår inte hur jag gjorde det, eftersom jag var fruktansvärt missnöjd med hemtentan (se förra inlägget :P) och inte speciellt nöjd med uppsatsen heller. Dessutom tyckte jag att jag gjort fruktansvärt dåligt ifrån mig på lektionerna, så jag var övertygad om att det var kört. Jag funderar på om mamma åkte och hotade Diane med stryk om hon inte gav mig VG, för det kom som en väldig chock.
C-uppsatsen skickade jag (ÄNTLIGEN!) in i fredags kväll, hela tre dagar före deadline. Det har nog aldrig hänt förut i Carin Erikssons historia... Jag brukar ju alltid skicka in allt en minut för deadline. Tidigast. Hur som helst, så känner jag mig nöjd med min uppsats, och nu väntar jag bara på ventilationsseminariet. Jag är oerhört tacksam att jag fick Thorsten som handledare, för han har skött sitt jobb exemplariskt. Gett bra, tydliga kommentarer (till skillnad från vad de flesta lärarna gör) och alltid svarat jättefort på mina mail (till skillnad från Malou och Biljana's handledare. Det borde vara spöstraff på sånt!). Hade det inte varit för att han faktiskt har gjort sitt jobb så skulle jag nog inte hunnit klart i tid.

En rolig sak som hände förra veckan (och som jag lovade att blogga om: Jag sa aldrig NÄR, Malou och Billie :P)
Jag, Malou och Billie hade vinkväll (med inslag av godis, chips och andra onyttigheter). Vi hade varit nere och handlat, men när vi kom hem så insåg Malou att hon glömt köpa cigaretter, och ingen av oss hade någon lust att gå ner till affären igen (även om det bara är några hundra meter), så när vi ringde och beställde pizza så kom vi på den briljanta idén att fråga pizza-killen om han kunde köpa med sig ett paket cigaretter på vägen. Svaret jag fick var ett gapskratt och "är du SÅ lat?". Vad säga? "JA!" Anywho, när pizzan så kom efter närmare en timme så hade killen mycket riktigt med sig ett paket cigaretter...
Han fick extra mycket dricks :P

Så här i efterhand verkar det inte lika roligt, men just då var det fruktansvärt hysteriskt (kan berott på vinet). Jag tror att jag ska om de kan köpa med sig mjölk, bröd och ost nästa gång jag beställer pizza. Kul att veta var gränsen går :P

Nu har jag nattsuddat alldeles för mycket! Dags att sova, så god natt allihop!