Jag hatar insekter.
När jag vaknade idag kliade det jättemycket på ett gammalt ärr jag har på knät (från en skidolycka när jag var runt 10). Jag tänkte inte så jättemycket på det först, eftersom det händer då och då att mina ärr kliar lite extra. Nu har jag dock upptäckt att anledningen till detta extrema kliande är att en liten myggjävel bestämt sig för att bita mig precis på mitt ärr, så nu står det ut som en ful böld strax under knäskålen. Och när jag säger böld så menar jag det. Jag är nämligen lite lätt överkänslig mot insektsbett av alla de slag, så mina myggbett blir i regel 2-3 cm i diameter och står ut ½-1 cm från min normala hud. Oerhört charmigt. Och lagom till när det är dags att ta på sig shorts...
När jag alldeles nyss kom in efter en härlig promenad med Lisa kände jag att något kittlade mig på axeln. Jag tänkte att det förmodligen var ett hårstrå som förvillat sig ur min uppsättning, alternativt en liten droppe svett som trängde sig fram ur mina porer (det är extremt varmt, och det blir inte svalare av att ta en rask promenad, I promise you). Men icke då. När jag tittar ner ser jag en äcklig liten larv som kryper fram på min stackars klibbiga axel. Den liksom drar sig framåt ungefär som en blodigel, viker ihop kroppen och rätar ut den, om och om igen.
Jag sprätter bort äcklet med en tidning jag hittar på köksbordet, och hoppas innerst inne att jag ska ha råkat krossa den.
Jag hatar insekter
