Lisa och labradoren

Eftersom jag som vanligt har blivit dyngförkyld nu över julen så tog pappa kvällspromenaden med Lisa alldeles nyss. När de kom in var båda två upprörda och skärrade. Lisa stod som förstenad av rädsla och pappa var oerhört uppe i varv och arg.
Han berättade att precis när de skulle vända hemåt hade han blivit omkullslagen bakifrån och nästan ramlat på Lisa. Innan han hunnit fatta vad som hänt så ser han en stor labrador slänga sig över Lisa, som börjar tjuta och skrika, och bita henne över ryggen och huvudet. Pappa blir fly förbannad och sparkar till labradoren för att få bort den från Lisa. En labbe som är på krigsstigen är inte att leka med och han var rädd att den skulle bita ihjäl Lisa om den fick chansen.
Lisa lyckas efter en stund slingra sig ur sitt halsband och försöker gömma sig under en bil som står parkerad på gatan, men kommer inte riktigt in och labradoren fortsätter hugga henne över ryggen och bakbenen. Ägaren till labradoren kommer till slut springandes efter hunden och slänger sig över den, och Lisa springer genast därifrån för att rädda sig. Pappa ropar på henne och hon stannar en bit bort.
Nu borde det vara slut, med att hunden är infångad och Lisa till synes är okej. Men nej. Nu kommer en annan av hundägarna ut från huset och slår till pappa lätt i huvudet för att pappa sparkat på hunden. Visst förstår jag om man blir upprörd om någon sparkar på ens hund, men när det är hunden som först går till attack får man ta mig fan skylla sig själv. Det var ju för att försvara Lisa från att bli allvarligt skadad som han gjorde det, inte för att vara elak.
Två andra personer kommer ut ur huset och skriker och skäller ut både pappa och Lisa. Pappa berättar att han själv var fruktansvärt nära att slå till mannen som slog till honom, men sansar sig och säger bara att vi hör av oss om det visar sig att Lisa är skadad på något vis, och så går han hemåt.

Lisa verkar tack och lov vara okej. Hon är lite öm i högra bakbenet, lite blodsprängd i vänstra ögat och såklart väldigt skärrad, men i övrigt är hon oskadd. Hon kommer nog inte vara så förtjust i labradorer i fortsättningen, men det är som det är. Hon är i alla fall inte allvarligt skadad.

Övriga punkter:
Imorgon ska vi åka iväg till Örebro för den årliga obligatoriska släktträffen. Det kommer bli massor med äta och dricka hela dagen, så vi kommer väl få rulla tillbaka hem till Ludvika framåt kvällskvisten.
Jag har verkligen varit skamligt dålig på att blogga under hela 2009. Har väl blivit knappt 100 inlägg på hela året. Verkligen dåligt. Jag måste komma igång med bloggandet igen. Särskilt om "Nackstabloggen" för Kåridåren ska fungera :P Då måste jag vara betydligt mer produktiv än jag varit här. Men det ska nog fixa sig.

'Til next time, my loves!

Skämmes Carin! Skämmes!

För länge sedan jag uppdaterade, jag vet.
Så, vad har hänt sedan dess?

En del bra, en del dåligt, en del ännu sämre.
Men en hel del bra.
Har jobbat rumpan av mig med att fixa skolan (meningslösa kurser med långtråkiga föreläsningar och oinspirerande föreläsare), sjunga i Gungner, åka hem till Ludvika för att sjunga i Cantilena, och parallellt med allt slit dessutom försöka ha tid med ett socialt liv. Det har gått knackigt, men det har gått.

Vi hade en redaktionsövning här på Mittuniversitetet förra veckan. Mycket slit och en hel del ångest också, i min roll som chefredaktör i min grupp. Tycker ändå att vi lyckades få ihop en helt okej tidning till slut, och känner mig väldigt nöjd med min grupp som helhet. Är däremot inte nöjd med min egen insats på många sätt. Känner mig helt enkelt inte tillräckligt erfaren och kunnig för att på ett säkert sätt kunna styra och bestämma över de övriga. Att vi dessutom hade en minst sagt speciell och svår handledare för vår grupp gjorde inte saken lättare.
Men, som tur var så hade jag bra folk i min grupp som tog mycket ansvar för sina delar i det hela och gjorde väldigt bra jobb.
Förra helgen var jag hemma i Ludvika igen för att sjunga med Cantilena på deras Luciahögtid. Det drog ut så pass på tiden att jag missade mitt tåg tillbaka till Sundsvall, så snälla mamma fick skjutsa mig till Borlänge för att hoppa på tåget där istället.
Den senaste veckan har vi hållt på med den sista kursen för terminen. Väldigt intressant, och med en oerhört underhållande föreläsare vid namn Mikael Gulliksson. Han har för vana att slänga sig med ord och uttryck som "okynnesåtala", "nynazister av dubiöst slag", "oomkullrunkelig" (ja, han använder verkligen det ordet på riktigt), "sexuellt speciella" och mycket annat roligt.
Idag hade jag min sista föreläsning för året, och imorgon bär det av hemåt mot Ludvika för julen. Jag har tur och har inte nästa föreläsning förrän den 11 januari, så jag kan vara kvar hos mamma länge. Däremot kommer jag knappast vara ledig under hela den tiden, eftersom jag har massor med läsning att göra (vi ska ha tenta samma vecka som vi kommer tillbaka till Sundsvall). Dessutom hoppas jag på att få jobba någon dag, för att få ihop lite mer pengar inför nästa termin. Och när jag ändå är hemma vill jag ju såklart passa på att träffa lite vänner också. Det dröjer ju lätt väldigt länge emellan gångerna.
Nu ska jag gå över till Charlene lite snabbt för glögg och pepparkakor. Sedan ska jag hem och packa färdigt och städa lite inför morgondagen. Det är inte kul att komma hem till en superskitig lägenhet efter att ha varit hemifrån i flera veckor.

På återseende.