Bara Carin - i brist på bättre

Ny blogg

2010-04-29T23:56:00.002+02:00

Jag har till slut fått nog av den här bloggen och har bestämt mig för att starta en ny och bättre. Så ni som fortfarande är intresserade av att följa mina öden och äventyr kan göra det på den här adressen.

Just ja! Och om någon av er råkar veta hur man exporterar en blogspot-blogg till en wordpress-blogg så kan ni väl tala om det. Skulle vara trevligt om jag fortfarande kunde ha kvar mina gamla inlägg på samma sida som jag har de nya inläggen.

Nattliga funderingar

2010-04-29T03:12:00.003+02:00

De senaste dagarna har jag tillbringat mer eller mindre fastlimmad vid min stol. Det har med andra ord varit intensivt tentaplugg som gällt för min del. Nu känner jag att jag, trots många korta pauser och promenader med Lisa, börjar lida av detta extrema stillasittande. När jag nyss var ute på min och Lisas nattpromenad så var mina ben alldeles stela och tunga. Det kändes verkligen som att mina vadmuskler totalt hade förtvinat under dagen och det var en smärre plåga att ta mig runt "kvarteret".*

När jag gick förbi 25A fick jag för övrigt en överraskning. På en av balkongerna stod det nämligen ett badkar. Fatta vad härligt att njuta av kvällssolen i ett varmt bad...

Jag blev glatt överraskad när jag läste senaste numret av Språktidningen. Min käre gamle handledare från C-uppsatsen i engelska, Thorsten Schröter, var med som expert på att översätta humor. Söta, roliga Thorsten med sin kringelflät-hövdade, kavelsvingande, manhaftiga, östtyska mamma. Det är i alla fall så jag inbillar mig att hon ser ut. Det vore så fint...

Nu ska jag sova, så att jag orkar upp till tentan imorgon.
God natt!

*Här i Cracksta har vi inga riktiga kvarter, med hus ordnade i prydliga kvadrater. Nej, vi kör mer på kaosteorin. Hus utslängda lite här och där, och det är alldeles logiskt att Nackstavägen 25 ligger mittemot 16.

The bitch is back (again)!

2010-04-18T16:33:00.003+02:00

Eftersom jag lagt ner det där med Kåridåren är jag nu tillbaka här. Bloggen på hemsidan kom dessutom aldrig igång, på grund av många saker, men allra mest på grund av stress och en viss psykisk ohälsa hos undertecknad.

Jag tänker inte ägna någon egentlig tid eller plats åt att ge en sammanfattning över vad som hänt sedan jag skrev här sist. Ni som är intresserade vet redan eller frågar på annat håll. Jag ska i alla fall försöka komma igång med att skriva här rätt ofta igen.

I dag har jag haft en bra dag, på det stora hela.
Jag gick och la mig svintidigt igår kväll. Sov innan klockan hade slagit 11. Känns som att det inte riktigt är tillåtet för en kvinna i fertil ålder att göra så en lördagkväll, men när man varit vaken sedan klockan 6 och sjungit med kören hela dagen så känns det som att man är ursäktad. Det finns andra helger som kan ägnas åt synderier och dylikt.
Jag vaknade vid 10-tiden, efter härliga 11 timmars sömn. Efter en lååååång frukost och en härlig promenad med lilla Lisa var det dags att masa sig ner till tvättstugan med min lilla kasse med tvätt. Denna renlighetsritual peppade mig för att röja ur min klädkammare. Där hittade jag två kartonger med julgrejer som jag inte hade tagit ner till källarförrådet.
När jag bar ner dem till mitt gigantiska förråd (större än vissa av mina studiekamraters lägenheter) fick jag helt plötsligt nog av all skit som låg där nere. När jag flyttade in i augusti hade nämligen mitt förråd stått olåst sedan januari, vilket gjorde att det hade fått fungera som soprum för en hel del av mina grannar. Halva förrådet var belamrat med skit.
Så jag började glatt sortera. Jag hittade faktiskt några tomma anteckningsblock som jag gladeligen tog. I övrigt bestod skiten i stort sett av följande:

- Massor med frigolit.
- Massor med kartonger.
- Dockor, en kulram och lite andra leksaker.
- En halv röd metallskylt från ICA med ordet "prisvärt" på.
- Ett ADSL-modem.

När jag burit upp en vända med skit så såg jag att någon vänlig fyllosjäl lämnat en trasig, men fungerande, kundvagn utanför grovsoprummet. Så jag tog med den ner i källaren och fyllde den med skit i två omgångar, och sedan var mitt förrådet ingen soptipp längre, utan bara ett förråd.

Kåridåren och OS

2010-02-10T09:09:00.002+01:00

Halloj allihop (alla tre)!

Den här bloggen kommer troligtvis ligga lite på is det närmaste året.
Jag kommer nämligen blogga för vår eminenta studenttidning Kåridåren under den tiden, och kommmer därför ha ännu mindre tid med den här.

Så ni som är sugna på att läsa om studentlivet i Sundsvall, ni är varmt välkomna att hälsa på mig och resten av redaktionen på karidaren.se. Ni hittar mig i Chefredaktörsbloggen.

Puss puss!

HAHAHAHAHAHAHA!

2010-01-31T01:15:00.002+01:00

Det här...

2010-01-13T18:57:00.002+01:00

... är humor på hög nivå :P

Men jag tycker nog att det uppmuntrar porrfilmsidealen lite för mycket.

Edit: Det allra roligaste med det här är för övrigt antalet kommentarer som skrivits om eländet. Folk har verkligen inget bättre för sig än att klaga på varandra :p

Helt. Jävla. Otroligt.

2010-01-13T18:17:00.001+01:00

Alltså.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga.
Ni får läsa själva helt enkelt.

Just one of those days

2010-01-12T20:07:00.007+01:00

Jag vaknade imorse efter en visserligen kort, men ostörd natts sömn. Första på länge. Därför tänkte jag att den här dagen garanterat också kommer bli den bästa på länge.
Jag borde förstått på en gång att jag hade fel.

Bland det första jag märker när jag kommer upp ur sängen är att Lisa har blivit dålig i magen och bajsat på mattan (jag skulle inte ha gett henne tonfisk, så jag får skylla mig själv). Matt-tvätt i badkaret är alltså dagens första syssla.
När detta är färdigt, mattan upphängd och badkaret rengjort, är det dags för mig själv att bli renofin. In i duschen bara!
Det är vid tvättningen av min vänstra fot som jag upptäcker att jag är ett missfoster. Under min vänstra stortå sticker det nämligen ut ett hårstrå. Ja, ni läste rätt, mina damer och herrar: ett hårstrå!
Jag äcklas av min nya status som freak under några sekunder, försöker låta bli att kräkas, och plockar sedan fram en pincett för att göra mig av med vidundret. Till min lycka upptäcker jag då att hårstråt bara låtsades växa från min stortå. I själva verket var det tydligen bara ett helt vanligt hårstrå från någon annan del av kroppen som fastnat i en liiiiiten liten självspricka under tån. Alltså: tacksam över att jag inte är missbildad, men missnöjd med mina torra fötter.
Skoldagen flöt på hyfsat. Kände mig inte helt efter i huvudet, utan lyckades nog klämma fram någorlunda vettiga svar i de publicistiska och pressetiska dilemman vi blev tilldelade.

Till affären, hem, ut med Lisa, och sedan in till stan. Jag har nämligen bestämt mig för att jag ska bli en nyttig människa, så jag skulle i dag på mitt första möte med ViktVäktarna.
Jag kom i alla fall dit ordentligt, men blev chockad över hur väldigt många andra det var som också hittat dit. Över 30 personer stod fortfarande och köade för invägning och betalning när jag kom dit 10 minuter före mötets start. Det blev med andra ord en sjujävla väntetid innan jag ens kom in i möteslokalen. Väl där hölls ett halvt meningslöst möte om att "man måste ju göra av med mer energi än man äter, eller hur?" (jag är tjock, inte hjärndöd). Efter det är det dags för oss nya (99% av de som var på mötet) att väga in oss (de flesta hann inte innan mötet, utan fick göra det efter istället), få vår "budget" med propoints, information i allmänhet, samt möjlighet att köpa ett "startpaket" med nyttiga och viktiga saker i. Först kö till vägningen, och det var väl inte så farligt. Tog väl en halvtimme eller så. Och eftersom jag utnyttjade tiden till att plugga så kändes det inte fullständigt meningslöst, om än jobbigt.
Blev vägd (huvva!) och fick min "budget". Då var det dags för nästa kö, den för betalning av "startpaketet".
Kändes fortfarande ganska okej att köa, eftersom jag läste hela tiden. Men när jag efter 45 minuters köande (läs: trötthet i huvudet och fötterna) kommer fram till kassan och ska betala mitt paket och först DÅ får veta att jag inte kan betala med kort. Då. Då är det fan inte roligt längre.
Jag frågar snällt om det går bra om jag går iväg och hämtar ut pengar, men får veta att då kommer jag inte kunna komma in i huset igen, eftersom klockan blivit så mycket att porten är låst.
Det är bara att gå därifrån utan mitt fåniga jävla "startpaket", med andra ord. Så jag går ner till busshållplatsen, bara för att inse att jag missat bussen hem med knappt 1 minut. För att vara på den säkra sidan (ibland är ju jävlarna sena) så stannar jag kvar i fem minuter. Men ingen bussjävel kommer.
Då allt väntande och den punktliga bussen fått mig på dåligt humör och dessutom gjort mig hungrig tycker jag att jag kan unna mig en Subway-macka under min sista kväll "i frihet" (imorgon börjar räknandet, vägandet och mätandet). Så kl 19.23 traskar jag hoppfullt i riktning mot gallerian och Subway, som är öppet till 20.00 på vardagar, och börjar fundera på vad jag vill äta för mumsigt.
När jag kommer fram till dörren slås dock mina drömmar för kvällen i spillror, av en finnig liten jävla fjortis (han var i alla fall liiite yngre än jag) som har bestämt sig för att stänga butiken drygt en halvtimme i förväg just den här kvällen. Tack så jävla mycket för det!
Det är bara att gå till Navet och glatt invänta nästa buss, med andra ord. Vid det här laget är jag så sur att inte ens busschauffören som ser ut som Coach och alltid skämtar med mig och andra resenärer kan få mig på bra humör. Men jag ler för syns skull.
Efter några jobbiga minuter på en förvånansvärt full buss är jag hemma i Nacksta. Jag undviker på något magiskt sätt att halka nerför backen från busshållplatsen (en bruten svanskota hade varit en bra avslutning på dagen annars, kände jag), och går mot porten. En snäll granne som jag inte känner igen håller upp dörren åt mig och jag börjar känna hopp om mänskligheten igen. Jag går in i hissen, går av på min våning och går mot min dörr.
Som jag inser inte är min dörr. Där står ett helt okänt namn, och det sitter flera klistermärken på den. Dörren bredvid känner jag igen namnen på i alla fall, eftersom det är två studiekamrater som bor där. Men de bor i porten bredvid mig.
Jag har alltså, för andra gången sedan jag flyttade till Sundsvall, lyckats gå vilse i mitt eget hus. Så. Jävla. Duktigt.
Som lite icing on the poop-cake that is my day så känns kurslitteraturen som jag satt och läste medan jag köade oerhört onödig. Än har den inte sagt något som jag inte redan visste. Och eftersom jag har sjukt mycket att läsa och göra inför helgen (tenta och inlämning av övningsuppgift på lördag) så vill jag inte lägga ens en minut på onödig litteratur. Med andra ord: läraren ska ha stryk som sa att den här är viktig inför tentan!

God jävla natt

Edit: Det var visst så mycket jävulskap under dagen att jag faktiskt glömde en sak. På skolan lyckades jag med bedriften att tappa bort min bok "Spelregler för press, tv och radio". Eftersom böcker nästan är heliga (kurslitteratur ingår inte alltid i den beskrivningen, men den här är väldigt tunn och dessutom fruktansvärt bra att ha) så sörjde jag min förlust oerhört mycket.
Nu har jag i alla fall haft sådan tur att en tjej i bildjour08 har hittat den, så jag får tillbaka den någon gång under onsdagen.

Carin tipsar: Budget-husdjur

2010-01-07T16:54:00.005+01:00

Är du en stackars fattig student? Längtar du efter husdjur men tycker att en katt är för dyr och en hund för mycket jobb?
Här kommer lösningen för dig!

Köp hem lite clementiner och pistagenötter. Lägg clementinerna i kylskåpet och pistagenötterna i en otät burk i skafferiet. Åk sedan hem till föräldrar/släkt/vänner i tre veckor.
Voilá! När du kommer hem igen kommer du ha ruttna clementiner i kylen, flugägg i botten på nötburken och en hel farm av små och stora mysiga flugor i ditt kök.

Nu kan du fritt sysselsätta dig med dina nya små skyddslingar. Kom på roliga aktiviteter att göra tillsammans. Till exempel att jaga de små liven lite lekfullt med en blöt disktrasa. Det tycker de är väldigt roligt. De uttrycker oftast denna lycka genom att glatt explodera mot en vägg eller skåplucka.
Enjoy!

Lisa och labradoren

2009-12-26T21:02:00.003+01:00

Eftersom jag som vanligt har blivit dyngförkyld nu över julen så tog pappa kvällspromenaden med Lisa alldeles nyss. När de kom in var båda två upprörda och skärrade. Lisa stod som förstenad av rädsla och pappa var oerhört uppe i varv och arg.
Han berättade att precis när de skulle vända hemåt hade han blivit omkullslagen bakifrån och nästan ramlat på Lisa. Innan han hunnit fatta vad som hänt så ser han en stor labrador slänga sig över Lisa, som börjar tjuta och skrika, och bita henne över ryggen och huvudet. Pappa blir fly förbannad och sparkar till labradoren för att få bort den från Lisa. En labbe som är på krigsstigen är inte att leka med och han var rädd att den skulle bita ihjäl Lisa om den fick chansen.
Lisa lyckas efter en stund slingra sig ur sitt halsband och försöker gömma sig under en bil som står parkerad på gatan, men kommer inte riktigt in och labradoren fortsätter hugga henne över ryggen och bakbenen. Ägaren till labradoren kommer till slut springandes efter hunden och slänger sig över den, och Lisa springer genast därifrån för att rädda sig. Pappa ropar på henne och hon stannar en bit bort.
Nu borde det vara slut, med att hunden är infångad och Lisa till synes är okej. Men nej. Nu kommer en annan av hundägarna ut från huset och slår till pappa lätt i huvudet för att pappa sparkat på hunden. Visst förstår jag om man blir upprörd om någon sparkar på ens hund, men när det är hunden som först går till attack får man ta mig fan skylla sig själv. Det var ju för att försvara Lisa från att bli allvarligt skadad som han gjorde det, inte för att vara elak.
Två andra personer kommer ut ur huset och skriker och skäller ut både pappa och Lisa. Pappa berättar att han själv var fruktansvärt nära att slå till mannen som slog till honom, men sansar sig och säger bara att vi hör av oss om det visar sig att Lisa är skadad på något vis, och så går han hemåt.

Lisa verkar tack och lov vara okej. Hon är lite öm i högra bakbenet, lite blodsprängd i vänstra ögat och såklart väldigt skärrad, men i övrigt är hon oskadd. Hon kommer nog inte vara så förtjust i labradorer i fortsättningen, men det är som det är. Hon är i alla fall inte allvarligt skadad.

Övriga punkter:
Imorgon ska vi åka iväg till Örebro för den årliga obligatoriska släktträffen. Det kommer bli massor med äta och dricka hela dagen, så vi kommer väl få rulla tillbaka hem till Ludvika framåt kvällskvisten.
Jag har verkligen varit skamligt dålig på att blogga under hela 2009. Har väl blivit knappt 100 inlägg på hela året. Verkligen dåligt. Jag måste komma igång med bloggandet igen. Särskilt om "Nackstabloggen" för Kåridåren ska fungera :P Då måste jag vara betydligt mer produktiv än jag varit här. Men det ska nog fixa sig.

'Til next time, my loves!

Skämmes Carin! Skämmes!

2009-12-18T18:43:00.002+01:00

För länge sedan jag uppdaterade, jag vet.
Så, vad har hänt sedan dess?

En del bra, en del dåligt, en del ännu sämre.
Men en hel del bra.
Har jobbat rumpan av mig med att fixa skolan (meningslösa kurser med långtråkiga föreläsningar och oinspirerande föreläsare), sjunga i Gungner, åka hem till Ludvika för att sjunga i Cantilena, och parallellt med allt slit dessutom försöka ha tid med ett socialt liv. Det har gått knackigt, men det har gått.

Vi hade en redaktionsövning här på Mittuniversitetet förra veckan. Mycket slit och en hel del ångest också, i min roll som chefredaktör i min grupp. Tycker ändå att vi lyckades få ihop en helt okej tidning till slut, och känner mig väldigt nöjd med min grupp som helhet. Är däremot inte nöjd med min egen insats på många sätt. Känner mig helt enkelt inte tillräckligt erfaren och kunnig för att på ett säkert sätt kunna styra och bestämma över de övriga. Att vi dessutom hade en minst sagt speciell och svår handledare för vår grupp gjorde inte saken lättare.
Men, som tur var så hade jag bra folk i min grupp som tog mycket ansvar för sina delar i det hela och gjorde väldigt bra jobb.
Förra helgen var jag hemma i Ludvika igen för att sjunga med Cantilena på deras Luciahögtid. Det drog ut så pass på tiden att jag missade mitt tåg tillbaka till Sundsvall, så snälla mamma fick skjutsa mig till Borlänge för att hoppa på tåget där istället.
Den senaste veckan har vi hållt på med den sista kursen för terminen. Väldigt intressant, och med en oerhört underhållande föreläsare vid namn Mikael Gulliksson. Han har för vana att slänga sig med ord och uttryck som "okynnesåtala", "nynazister av dubiöst slag", "oomkullrunkelig" (ja, han använder verkligen det ordet på riktigt), "sexuellt speciella" och mycket annat roligt.
Idag hade jag min sista föreläsning för året, och imorgon bär det av hemåt mot Ludvika för julen. Jag har tur och har inte nästa föreläsning förrän den 11 januari, så jag kan vara kvar hos mamma länge. Däremot kommer jag knappast vara ledig under hela den tiden, eftersom jag har massor med läsning att göra (vi ska ha tenta samma vecka som vi kommer tillbaka till Sundsvall). Dessutom hoppas jag på att få jobba någon dag, för att få ihop lite mer pengar inför nästa termin. Och när jag ändå är hemma vill jag ju såklart passa på att träffa lite vänner också. Det dröjer ju lätt väldigt länge emellan gångerna.
Nu ska jag gå över till Charlene lite snabbt för glögg och pepparkakor. Sedan ska jag hem och packa färdigt och städa lite inför morgondagen. Det är inte kul att komma hem till en superskitig lägenhet efter att ha varit hemifrån i flera veckor.

På återseende.

Korrhelg

2009-11-28T22:59:00.002+01:00

Har spenderat oförskämt mycket tid på skolan idag, med tanke på att det är lördag. Det har nämligen varit korrhelg för årets sista nummer av Kåridåren. Grafikerna har jobbat hårt med redigeringen, vi journalister har korrat, lämnat tillbaka för korrigering, redigerarna har gjort om, lämnat över, vi har korrläst. Och så har vi hållt på hela dagen.
Personligen tyckte jag att det var ytterst trevligt att för en gångs skull jobba tillsammans ordentligt. När vi skriver och fixar artiklarna arbetar vi ju mest ensamma hela tiden.
Under en kafferast diskuterade Anton, Oscar och jag lite hur vi vill att tidningen ska se ut till våren, när det är vi som har det huvudsakliga ansvaret. Vi kom fram till lite intressanta saker om hemsidan, vad som ska finnas i tidningen och annat sånt skoj. Jag tror att det kommer bli riktigt bra. Det enda som är ett orosmoment (som vanligt) är huruvida vi kommer lyckas med att få ihop annonser så det räcker för att ge ut tidningen som vi vill. Men förhoppningsvis kommer det lösa sig.

Det har varit väldigt skönt att vara sysselsatt hela dagen. Det har inte gett mig utrymme att tänka för mycket på sånt som jag inte orkar tänka för mycket på. Självklart har det funnits i bakhuvudet hela tiden, men det har inte tagit över mina tankar så som det förmodligen skulle gjort om jag bara suttit hemma i min ensamhet hela dagen.

Nu ska jag se till att få lite sömn. Det har jag gjort mig förtjänt av, tycker jag.

Jävla pappersbruk!

2009-11-24T22:32:00.002+01:00

Det luktar bajs i Sundsvall just nu.
BAJS!
I hela stan!
Eller åtminstone hela Nacksta.
Kom ut från bussen och trodde jag skulle kräkas.
Det luktar nästan lika illa som det kan göra i mitt trapphus ibland. Och det säger inte lite.

Ser INTE fram emot nattpromenaden med Lisa...

Ett meningslöst inlägg

2009-11-20T09:52:00.002+01:00

Sitter på skolan och väntar på att föreläsningen i 'Journalistikens villkor' ska börja. Är sjukt trött, lite förkyld, men rätt glad ändå.
Somnade runt 2-tiden i natt och tvingade mig själv att vakna kl 6 för att hinna iväg till radion för Klagokören. I eftermiddag bär det av hemåt till Ludvika för övning med Cantilenakören. Ska bli skönt att komma hem till mamma lite, äta vettig mat och socialisera med familjen. Får ta hand om stackars mamma lite också, eftersom hon har fruktansvärt ont av sin artros...
Anywho... Nu börjar övriga kurskamrater droppa in, så det är väl läge att vakna till lite mer ordentligt. På återseende!

Kvällens citat

2009-11-18T23:23:00.002+01:00

Monica om varför hon är elak ibland:

"Men han får ju skylla sig själv att han existerar"

Grannar

2009-11-16T16:55:00.004+01:00

Jag sitter för tillfället hemma med en förfärlig förkylning. Jag nyser, snorar och hostar så det står härliga till. Jag är trött i kroppen och mina bihålor känns som badbollar fyllda med cement.

Det hela blir inte bättre av att jag nu i över en timmes tid har tvingats lyssna på något konstigt skvalande från våningen över. Det låter seriöst som att min granne har stått och kissat konstant i ca 80 minuter. Det är precis det där skvalande, konstigt kluckande ljudet som bara en kissande karl kan åstadkomma. Och det är oerhört frustrerande!
En ny form av vattentortyr, må hända? Jag borde kanske kontakta någon trevlig underrättelsetjänst och tipsa dem. De kanske betalar per person som blir knäckt av metoden...

Grannar kan vara otrevliga även när man inte är sjuk och grinig. Det händer ganska ofta i mitt hus faktiskt.
För någon vecka sedan så misstänkte jag att Lisa hade kissat i hallen. Det stank nämligen surt och lite unket när jag kom ut dit. Jag kunde inte riktigt identifiera varifrån det kom, men tyckte att det kändes starkare vid dörren. Däremot hittade jag ingen blöt fläck alls. Jag öppnade ytterdörren och kände att det luktade mycket starkare ute i trapphuset än i min hall.
Förklaring: Det var inte kiss, det var någon av mina underbara grannar som lagade någon extremt märklig mat, som alltså luktade hundkiss.
Okej, jag kan väl ta den. När jag var nyinflyttad blev jag ju pålurad att testa surströmming (jag gör aldrig om det, jag mådde illa i flera dagar efteråt) och det luktade rätt ordentligt även i trapphuset, så det var väl bara någon som gav igen.
Något som är betydligt värre är däremot några av utbytesstudenterna i huset.
Det har hänt många gånger att jag kommit in i hissen efter någon av dem och önskat att jag inte hade något luktsinne. För den lukt som slår emot en är något av det värsta jag varit med om.
Svettlukt kan jag ta. Det är inte skoj kanske, men jag kan ta det. Det är ju ändå naturligt. Men det här är bortom svett och allmän stank. Det är direkt vidrigt.
Det är en blandning av svett, smuts, lortiga kläder och otvättade skrev. Det fyller upp hela luften, gör den alldeles sur och fruktansvärt svår att andas.
Jag önskar att det bara var hissen det luktade i. Men det är det inte. Det är så illa att om jag går ut ur min lägenhet kan jag känna om någon av dem har varit i trapphuset de närmaste minuterna, trots att ingen av dem bor på min våning. Stanken fyller verkligen upp precis hela trapphuset. I ett hus med sex våningar!
Det är inte riktigt mänskligt, det kan det inte vara.
Hur kan de inte själva känna att de luktar? Visst, det händer att jag är hemma och riktigt sjuk, så där sjuk så att man inte vill eller bryr sig om att tvätta sig ordentligt på några dagar. Men när jag blir så pass frisk att jag har ett fungerande luktsinne och tänker börja visa mig ute bland folk, då känner jag att jag luktar illa och jag tycker att det är jobbigt och äckligt, så jag tvättar mig (jag gnuggar och gnuggar och gnuggar till varje tillstymmelse av äckel är borta!).
Det som är ännu mer otroligt är att jag vid ett flertal tillfällen sett några av dem med vad jag bara kan anta är flickvänner. Har inte de HELLER ett fungerande luktsinne? Eller har de någon sorts stank-fetisch?
Jag förstår inte. Jag gör verkligen inte det. Jag vill bara kräkas på dem lite grann. Då skulle de kanske lukta bättre...

Tjejkväll

2009-11-15T03:06:00.002+01:00

Ikväll bjöds det på filmkväll hemma hos Monica.
James Bond en masse och även lite The Dark Knight bidde det.
Monica hade bakat och bjöd på massor med godis och annat gott, så alla var glada.

När vi såg James Bond undvika döden för trettionde gången gav Sanna oss kvällens bästa citat:
De borde komma på ett bättre sätt att ta död på Bond. Ge honom en könssjukdom eller något!

Elsa, dagens hjälte!

2009-11-13T14:39:00.002+01:00

Elsa är min idol idag.
Dels för att hon var gullig och hämtade ut min fribiljett till Kvartersteatern igår, så att jag bara behövde gå över till huset bredvid och hämta den hos henne. För det är hon supergullig. Men hon blev ännu mer supergullig och generös när hon gav mig böcker för flera hundra kronor. Helt gratis.
Hon ska ju flytta ner till Stockholm nästa vecka och ville inte släpa på onödiga böcker, så hon hade tänkt ge dem till Åttingsberg annars. Så nu har jag ett gäng böcker som jag absolut inte hade råd att köpa just nu, utan att ha behövt betala ett öre för dem. Det är underbart med givmilda personer som redan har läst de kurserna som jag kommer läsa de närmaste åren.

Så tack Elsa, för att du är min hjälte idag :)

Pimp my booty

2009-11-13T00:52:00.005+01:00

Härom kvällen bestämde jag mig för att utsmycka min fantastiska rumpa/svank. Och här blir det inte fråga om något "tramp stamp". Istället fastnade jag för detta extraordinära blåmärke.
Visst känner ni er lite lockade att skaffa ett likadant?
Det är enkelt ordnat! Följ dessa fem steg så kommer din rumpa också vara utsmyckad med ett flammigt, lilasvart blåmärke inom kort!

1. Flytta till Norrland

2. Se till att du flyttar in i ett hus som har en stentrappa utanför porten.

3. Köp inga riktiga vinterskor. Halkskydd är för töntar.

4. Vänta tills det har snöat/regnat i några dagar och sedan blir minusgrader.

5. Gå ut på en nattlig promenad och skutta nerför trapporna när du går ut.

VIPS! Så har du en rumputsmyckning!

Nästa vecka ska jag lära er hur ni på ett snabbt och enkelt sätt kan pigga upp ert leende genom att slå ut några framtänder.

Ps. Som pricken över i, se till att en skitsnygg och charmig kille går förbi din port PRECIS när du ramlar. Det gör hela upplevelsen oerhört mycket mer härligt förnedrande, särskilt om han måste hjälpa dig upp från marken efteråt. D.S

Me is pissed

2009-11-04T18:36:00.002+01:00

Jag är med i styrelsen i kören jag är med i. Ett kul uppdrag, tänkte jag. Visst kommer det innebära att jag måste lägga ner lite extra tid på kören, men det är det ju värt, eftersom man får tillbaka så mycket.
Så fan heller.
För det första är det inte "lite extra tid" som jag lagt på det. Det är styrelsemöte mer eller mindre varje vecka. Det är inte rimligt för en studentkör. Jag tycker verkligen inte det. Jag lägger dessutom ner åtskilliga timmar varje vecka på att kopiera noter, boka och boka om salar, skriva mail till alla hit och dit, försöka dra i folk för att ställa uppp i vår klagokör (som vi får betalt för och som dessutom får oss att synas mycket mer). Och vad får man för det?
Inte ett jävla skit. Man är en klagokärring.
I princip INGEN svarar på mina mail, men varenda gång jag pratar om problemen med hela kören på repetitionerna så är alla överens om att det är så väldigt viktigt att alla ställer upp. "Ja, det är ju jättebra det här, klart vi är med".
MEN SVARA PÅ MINA JÄVLA MAIL DÅ FÖR FAN! Visa att ni bryr er! Bara litegrann!
Om jag får något gensvar från resten av kören så kan jag engagera mig till 100 procent, det kan jag. Men när jag inte får minsta respons från 30 av sångarna, då orkar jag inte. Varför ska jag bry mig när de uppenbarligen inte bryr sig ett skit?

Nu ska jag åka iväg på ett till jävla möte och hoppas på att jag får något vettigt ur mig.

Piss out!

Hur man vet att TV-översättare är dumma i huvudet:

2009-11-03T20:54:00.003+01:00

När de översätter "nanny" till "barnmorska".

Idioter.

Man lär ju inte bara vara dålig på engelska, utan även jävligt dålig på svenska för att lyckas med det.

Bredbandshatare unite!

2009-10-29T02:11:00.004+01:00

Efter att ha läst Mymlans inlägg om det hatade ComHem så påmindes jag om mina egna mardrömsupplevelser vid hanterande av bredbandsabonnemang, som jag råkade ut för ungefär ett halvår efter att ha flyttat till Västerås.
Jag fick ett samtal från Tele2 en dag, där de erbjöd mig ett abonnemang med bredband, tv och telefon i ett. Jag tackade ja, eftersom det var ett bättre pris än det abonnemang jag tidigare hade med Bredbandsbolaget. Vi kom överens om att avalet skulle börja gälla tre månader senare, när min uppsägningstid gått ut.
När jag ringde till Bredbandsbolaget för att säga upp mitt avtal med dem gav dem mig dock ett ännu bättre erbjudande för att få behålla mig som kund och jag bestämde mig för att stanna kvar hos dem. Därpå ringde jag tillbaka till Tele2, gott och väl inom mina 14 dagars ångerrätt (det kan till och med ha varit samma jävla dag som jag först hade ingått avtalet med dem), för att meddela att jag ångrat mig och inte längre ville ha deras tjänst. Personen jag pratade med då sa att det var okej och att jag skulle tas bort från deras system genast.
Och så tänkte jag inte mer på det på ungefär fyra månader. Då kom nämligen en räkning från Tele2. De ville ha betalt för en månads bredband samt kostnader för ett modem (inklusive fraktavgifter). Redan här blev jag aningens sur på Tele2 för att de var dumma i huvudet och uppenbarligen inte förstått att jag ångrat tecknandet av abonnemanget. Så jag fick gott sätta mig och ringa till deras kundtjänst.
Efter nära en evighet i telefonkö fick jag till slut prata med någon finnig kundtjänstpersonal. Jag förklarade situationen och sa att jag förväntade mig att de genast tog bort mig ur deras system samt avskrev räkningen så att jag inte skulle få något probelm med den. Jag fick en ursäkt och ett löfte att problemet genast skulle åtgärdas.
Allt väl, tänkte jag. Men så lätt ska det inte vara att bli av med Tele2, minsann.
Efter ytterligare ungefär en månad fick jag ytterligare en räkning från Tele2. Nu ville de minsann ha betalt för mitt tv-tittande. Det var med andra ord bara att sätta sig och ringa igen, förklara situationen igen, ännu mer irriterat den här gången (jag kan ha börjat skälla lite på stackaren som råkade svara, men det var inget extremt i det här läget) och återigen få en ursäkt och ett löfte om att de skulle åtgärda problemet och en försäkran om att jag kunde slänga räkningen.
Livet fortsätter. Tills jag efter ännu en månad får en påminnelse på en av de tidigare räkningarna. Jag börjar nu bli riktigt jävla förbannad och ringer till kundtjänst ännu en gång.
Jag får sitta i telefonkö så länge att det är alldeles fruktansvärt fånigt, och inte gör det mig mindre förbannad heller. När jag till slut får prata med en människa kokar jag av ilska och skäller ut stackaren i andra änden ganska brutalt. "Idiot" och liknande ord kan ha använts. Inget jag är stolt över i efterhand, eftersom jag är fullt medveten om att det inte var denna stackars människas fel att företaget inte har koll på sina abonnemang. Efter en stunds skrikande får jag i alla fall fram från människan att de tre delarna i det abonnemang jag hade tecknat behandlades av tre olika avdelningar (en för tv, en för telefoni och en för internet) och att jag skulle ha ringt till alla tre avdelningarna för att säga upp abonnemanget.
Detta är inget som jag hört något om tidigare. Jag tog för givet att det skulle räcka med att säga upp abonnemanget EN gång, eftersom jag bara behövde prata med EN person för att teckna det, men det är väl jag som är korkad som tror att företaget har kontakt mellan sina underavdelningar.
Efter ytterligare skällande och klagande och en del gråtande från min sida (jag gråter nästan alltid när jag blir riktigt heligt förbannad, ytterst frustrerande och det gör mig bara ännu mer förbannad) fick jag personen i luren att lova att ta bort mig från ALLA avdelningar. Men eftersom jag vid det här laget har ungefär noll förtroende för kundtjänsten hos Tele2 så ringer jag någon dag senare ändå till alla tre avdelningar för att kontrollera att alla uppgifter om ett eventuellt abonnemang är borta.
Gissa vad! De var inte bortagna, utan det fick jag fixa där och då.
Efter det har jag i alla fall, tack och lov, inte behövt ha något med Tele2s kundtjänst att göra över huvud taget, och jag hoppas på att det förblir så!

Read it or DIE!

2009-10-27T00:06:00.003+01:00

Okej, alla ni som ännu inte har hittat till den fantastiske Wayne Nilssons blogg: Jag beordrar er att genast gå in och läsa några av hans inlägg. Förslagsvis åtminstone något av alla som han tillägnat "Veckans djur". Det senaste handlade om bävern. Ett fantastiskt inlägg om ett fantastiskt djur :P

För övrigt passerade jag tydligen nyligen 400 inlägg. Kanske borde jag fira... Ääääääh!

Idag gjorde jag min slutuppgift i redigering (inte den absolut sista, eftersom Dagspressredigering håller på till efter jul, men den sista i den ordinarie kursen, Mediespråk och redigering).
Jag känner mig väldigt nöjd. Jag var klar i rätt god tid och jag hade inte gjort någon stor miss. Borde gjort ett speciellt textstycke till en faktaruta istället och skulle valt ett annat typsnitt på ett annat stycke för att göra det mer lättläst.
Majoriteten av alla i klassen missade att ta bort en massa onödiga blankrader i texterna, så de blev onödigt långa och upphackade, och väldigt många använde både blankrad och indrag vid nytt stycke. BIIIIIIG no no!
Men på det stora hela tycker jag att vi alla är rätt duktiga på det här med redigering. Utom Erik L. För han är överjävligt duktig.

Resten av veckan ska spenderas åt att lyckas klura ut vad jag vill skriva ett reportage om, spendera en dag på platsen jag vill skriva om och sedan få ner något vettigt om stället på ungefär 5000 tecken. Det känns ganska hopplöst om jag ska vara ärlig, och inte blir det bättre av att mitt betyg i den här kursen hänger väldigt mycket på just den här uppgiften.
Jag ska också försöka hinna med att få ur mig ett vettigt uppslag till Dagspressredigeringen, som jag ska redovisa på onsdag. Det känns inte riktigt lika viktigt, eftersom Pelle ändå inte kommer gå igenom skiten eller sätta något betyg. Det känns betydligt mycket viktigare att jag får till något sorts halvvettigt reportage.
Så om någon har ett tips om vad man kan skriva om så tar jag tacksamt emot alla förslag!

Just an ordinary day, being fabulous

2009-10-19T21:59:00.002+02:00

Jag är tillbaka i Sundsvall efter en kort helg hemma i Ludvika. Det var körsjungning för hela slanten på lördagen, så det kändes som att jag bara var hem och vände i princip. Men det var ändå skönt att komma hem och vara lite.
Igår kväll kom jag hem runt 23-tiden, trött som en hel flock med wokade gnuer och fortfarande illamående efter resan med X2000 från Gävle. De som säger att man inte blir illamående av att åka tåg kan ju ta och köra upp ett dylikt i valfri kroppsöppning nedanför midjan.
Idag har varit en lång dag i skolan. Redigering hela dagen. Första gången vi fick göra det på tid och första gången vi fick prova på att redigera en tabloidsida. Och ett sånt jävla pussel det är! Jag höll på att bli galen mer än en gång på att det inte gick att få ihop helvetet. Jag kortade ner texter, förminskade bilder, flyttade faktarutor, förstorade bilder, förminkade och förstorade rubriker, nedryckare och bildtexter. Men det gick aldrig riktigt jämt ut. Och när jag hade skrivit ut fanskapet så såg jag ju självklart en massa sätt som jag hade kunnat förbättra det på. Men men, för att vara första gången så får jag väl känna mig nöjd. Antar jag...

På eftermiddagen fick vi veta att tentorna äntligen var färdigrättade och fanns att hämta hos Kerstin. Stressad och skitnervös gick jag, Sanna och Monica ner dit för att få våra domar.
Jag har känt mig hoppfull och nedslagen om vartannat när jag tänkt på den där tentan de senaste veckorna. Först tyckte jag att det gått riktigt bra. Sedan insåg jag att jag hade betydligt fler fel än jag trodde, och kände att jag kunde hoppas på max ett C (vilket visserligen inte är dåligt).
Den senaste veckan har det känts väldigt hopplöst och jag började förbereda mig på ett riktigt dåligt betyg i första kursen. Så när jag först fick tentan i handen vågade jag inte titta på den. Jag sneglade till slut på den ändå och jag gjorde faktiskt ifrån mig ett konstigt litet ljud (fråga Monica eller Sanna, de kan intyga att det är sant). Jag hade nämligen lyckats plugga (och till viss del gissa) mig till ett A. Ett jävla A! Fy FAAAAAAAAN vad bra jag är! Har inte känt mig så oförskämt nöjd med mig själv på väldigt länge.
Jag måste säga att jag är väldigt tacksam för att jag har en så härlig och givmild klass som delade med sig av sammanfattningar av diverse böcker inför tentan. Utan dem hade det definitivt inte gått så här bra...

Nu är det i alla fall laddning inför nästa veckas slutuppgift i redigering. Då blir det heldag i datasalen igen, framför InDesign. Imorgon är en lugn dag, med bara en lektion. Dessvärre kommer jag nog behöva sitta på skolan halva dagen ändå, eftersom Pelle varit snäll nog att ge oss en väldigt tidskrävande redigeringsuppgift inför onsdag.

Förra veckan i långhet

2009-10-12T23:41:00.005+02:00

Jag borde ha bloggat lite förra veckan, men det var så mycket som kom i vägen.
På måndagen började två nya kurser, Mediespråk och redigering, som är den ordinarie, obligatoriska kursen för oktober månad, samt Dagspressredigering, som jag (och de flesta andra i klassen) läser utöver våra ordinarie poäng den här terminen. Anledningen till att så många läser den är helt enkelt att många lärare och äldre elever tipsat om och rekommenderat den kursen. Att kunna redigering förutom reportrandet ska tydligen göra det mycket enklare att få tag på ett jobb till sommaren, och det tackar man ju inte nej till.
Vi blev tilldelade två arbetsuppgifter på måndagen, ett miniporträtt av en före detta student som tog examen för sex år sedan. Alla fick varsitt namn och skulle alltså försöka få tag på den personen för en liten intervju. Den andra uppgiften var mindre, men för mig betydligt svårare, eftersom det handlade om ingresser. Ca 50 minuter på oss att skriva 3-4 ingresser (vi skulle såklart kontrollera så att alla grejer vi fick info om var en riktig nyhet och var värd en artikel) samt en kortis för webben. Det gick bajs, eftersom jag är skitdålig på ingresser. Verkligen. Jag tycker att det är fruktansvärt svårt att få till en vettig ingress på 30+/- 8 ord som innehåller något/några V och kanske ett H eller N. Skitsvårt. Men det är väl också därför som vi har några föreläsningar ägnade endast åt det ämnet.

Tisdagen var ganska lugn, med bara en föreläsning i intervjuteknik på förmiddagen och resten av dagen ägnad åt personporträttet. På kvällen var det dags för föreläsning i dagspressredigering, och vi fick våra första två uppgifter därifrån.

Onsdag var det genomgång av ingressuppgiften. De flesta var typ godkända, men inte mer, verkade det som. Så jag var i gott sällskap. Jävla tur att vi inte får betyg på just det delmomentet, med andra ord. Åttingsberg lyckades dessutom utse en ingress på över 50 ord till "väldigt bra", ända tills vi (läs: jag) påpekade för honom att den faktiskt var femton ord längre än den "får". Då slog han både sig själv och författaren på fingrarna och vi (läs: jag) som blivit sura för att någon som "fuskat" med längden fått bra kritik (när vi slitit som djur för att hålla oss inom 22-38 ord) kunde bli på lite bättre humör :P
Jakten på min intervjuperson fortsatte, och till slut fick jag tag på henne och hon visade sig vara väldigt trevlig och pratglad. Sånt underlättar ju alltid, så intervjun flöt på väldigt bra och jag fick all info jag behövde och mycket därtill. På eftermiddagen var det dags för Kåridåren-möte. Eventuella intervjuer med diverse kända och okända människor diskuterades. Vissa sågades, andra hyllades.

Torsdag = dagen då jag började få ont i huvudet. Kände det först på vägen hem efter vår första lektion i Indesign, när jag och Bonnie gick uppför backarna till Nacksta. När jag kom hem dunkade det så ycket i mitt huvud att jag var säker på att jag skulle svimma. Tack och lov finns det värktabletter.
Personporträttet blev färdigskrivet och direkt efter det bar det av ner till Kårhuset för styrelsemöte med Gungner och sedan rep. Det var ett minst sagt intressant rep utan Lina där (stackaren var sjuk), men det gick rätt bra det också.
När repet var slut hade dessvärre min huvudvärk börjat komma tillbaka, så det blev till att cykla hem i ett väldigt lugnt tempo för att det inte skulle bli värre. Massor med vatten och sängen tidigt skulle nog göra susen.

Ack så fel jag hade.
När jag vaknade kl 6.15 på fredag morgon hade jag migrän av värsta sorten. Extrem huvudvärk, yrsel och illamående så fort jag rörde mig ens en millimeter. Efter att ha konstaterat att vatten nog inte rår på just den sortens migrän blev det till att gå tillbaka till sängen, SMSa till Monica och meddela att jag är sjuk för att sedan somna om och inte komma upp ur sängen ordentligt förrän sju timmar senare.
Trots att jag ville spy på all sorts social kontakt under större delen av dagen tvingade jag mig själv att ta tag i de två uppdrag som låg på mina axlar för den dagen: att boka om repetitionslokalen för Gungner (vilket är ett av mina uppdrag som Körtomte) samt att återigen försöka få tag på Moneybrother's presskontakt för att boka in intervjun med Kåridåren. Salbokningarna var inget större problem. Det tog lite tid att gå igenom alla datum, men inget större krångel dök upp. Moneybrother däremot var en enda jävla stor besvikelse. Jag pratade med Christian, hans pressansvarige, som jag kontaktat tidigare i veckan utan svar. Jag fick nu veta att den här turnén kommer de inte ge några som helst intervjuer till några Universitets- eller studenttidningar, och knappt till några andra heller som det lät. De har ett tufft schema med spelningar varje kväll väldigt länge, så det är väl förståeligt att det inte vill sitta i intervjuer hel dagarna, men ändå. Trist att det inte blir något, för det hade varit kul att ha med i Kåridåren. Men men, det finns fler kändisar inplanerade till det kommande numret, så det ska nog ordna sig. Och, för att återge en viss Oscars reaktion när jag berättade om Moneybrothers inställning: "Åh, vad jag blir trött på alla högdragna rockfacister som tycker att de är för fina för studenttidningar..." So true, Oscar. So true...

Fredagkvällen skulle ha spenderats med Charlene och karaoke, men med migrän och överhängande spyattack kändes det inte lockande, så det blev Idol, Lisa och soffan istället.

Lördagen var något bättre, men huvudvärken hotade hela tiden att slå till med full kraft igen. Dessutom började jag få slut på Diclofenac. Därmed blev även det en lugn hemmakväll med min lilla Flisa, trots att Kåren med Sanna och Monica hade stått på schemat.

Söndagen kände jag mig någorlunda mänsklig igen och orkade mig ut på lite längre promenader med Lisa igen. Skönt med frisk luft, men så fort jag ansträngde mig minsta lilla satte huvudet igång att dunka igen.
Jag gjorde ändå något vettigt under dagen, eftersom jag rättade till mitt personporträtt. Jag fick nämligen lite kommentarer från Daniel som jag träffade på under min promenad med Lisa (det är bra att bo granne med hälften av sina klasskamrater ibland), samt respons från min intervjuperson som hade läst igenom mitt första utkast.
För övrigt var det en latdag, återhämtningsdag och allt sånt.
Och nu är alltså veckan igång igen...
Idag har jag suttit med Indesign hela dagen. Nu ser jag bara marginallilnjer, utfallande bilder och anfang så långt ögat når. Man blir snabbt skadad. Med redigering är roligt än så länge. Visst, vi har inte fått göra något riktigt kreativt än, men jag gillar själva principen med det visuella. Det är nog inget jag skulle vilja göra BARA det, men till en viss del absolut.

Nu är det sova som gäller för min del. Jag är enligt schemat ledig imorgon, men jag ska upp coh tvätta kl 8 och kl 13.00 är det dags för annonsförsäljning för Kåridårens nästa nummer, så att det också har en chans att få komma ut. Önska oss lycka till. Det känns som att det kan behövas, för tydligen hade det gått väldigt dåligt med försäljningen idag...

A match made in heaven

2009-10-06T06:57:00.002+02:00

Vi är verkligen perfekta ihop, jag och min lilla Lisa. Vi är lika på väldigt många sätt, och är därför de ultimata room mates.
Vi är till exempel preci lika envisa båda två. Jag är dock starkare och större, vilket borde betyda att jag vinner när det gäller, men hon är sötare så jag brukar låta henne vinna.
Den likhet som jag är allra mest tacksam för är att även min lilla rump-Lisa är väldigt morgontrött. En morgon som denna, till exempel, då jag vaknade vid strax efter 6, tycker Lisa att jag är dum i huvudet. Hon låg och halvsov i soffan när jag kom och sa god morgon till henne. Blicken jag fick verkade säga "är du inte riktigt jävla klok, människa?!", varpå hon la ner huvudet igen och såg ut att somna om.
Jag önskar verkligen att jag kunde göra likadant, och sova till ungefär lunch, men dessvärre måste jag ner till skolan för en förmiddagslektion. Den verkar dock som att den kan vara intressant, så det är väl förhoppningsvis inte meningslöst att släpa sig dit trots extrem trötthet.
I eftermiddag blir det tvätt av lakan och jacka, samt bokning av diverse intervjuer. Ska även få tummen ur arslet och se till att fixa min praktik på NLT till våren. Borde ha gjort det för typ en månad sedan, men är man The Queen of Procrastination så är man...

Lördagens...

2009-10-04T03:42:00.004+02:00

ondaste: Att vakna ca 06.30 (när man somnat någon gång efter kl 03.20) av ett överjordiskt sendrag i hela vänsterbenet. Det gjorde mig öm för resten av dagen...

jobbigaste: Att behöva gå upp ur sängen, lätt bakis och med värk i benet efter the aforementioned sendrag.

hjältemod: Att gå ner till tvättstugan med massor med tvätt. Bakis, öm och iklädd det som ligger läääängst in i garderoben och aldrig bör lämna lägenheten, då det kan leda till psykiska men hos de stackars människor som råkar se eländet. Detta var det enda som var rent...

tur-i-oturen: Att jag stod framför mitt badrumsskåp och borstade håret precis när en av glashyllorna i det väljer att ramla ner, tillsammans med ALLA parfymflaskor jag äger och har. Bäst som jag är lyckades jag fånga de flesta, inklusive hyllplanet, och resten av flaskorna fångades upp av en utdragen låda alldeles under. WIN

bästa: Bio med Monica och Sanna. Inglourious Basterds. Den rockade röv, som man säger i Ludvika. Jag ääälskaaaar när Brad Pitt's rollfigur försöker prata italienska :P

våtaste: Att cykla hem i mörker, spöregn och blåst och helt plötsligt finna att det man trodde var en liten, odjup pöl i själva verket var en gigantisk, decimeterdjup sjö på cykelbanan.

silverlining: Att jag slapp cykla hem ensam efter bion, utan fick med mig en Monica på pakethållaren. Det var lite vingligt några gånger, men betydligt mycket trevligare än att ta sig igenom regnet på egen hand. Det blev till och med lite kul att bli dyblöt om fötterna av ovan nämnda sjöar vi stötte på när man var två som delade på eländet.

nattuggla: Jag, som vanligt, då detta är andra natten den här veckan som jag är vaken när morgontidningen kommer in genom brevinkastet.

Tentafest hos Maria

2009-10-03T00:11:00.002+02:00

Jätteskoj fest hos Maria ikväll! Bra initiativ med efter tenta-fest, tycker jag.
Nu har de flesta gått vidare till Kåren, men jag gick hem, eftersom jag är så förnedrans trött. Dessutom ville Lisa att jag skulle göra henne sällskap. Det såg jag i hennes blick när jag och Monica kom hit för en promenad med henne. :)

Anywho... Det återkommande samtalsämnet under kvällen (tack vare lobbyverklsamhet från mig och Oscar) var som följer:
Kan man se på en kille om han har en stor kuk?

Efter en del diskuterande kom vi fram till att, Ja, ofta. Vi kom även fram till att många i klassen (läs: jag, Oscar, Maria och några till) tror att en viss person i klassen är särskilt välutrustad. Jag ska inte nämna några namn, för då kan Anton bli generad. IGEN.
En annan person i klassen kände dock behov av att hävda sig på storleksfronten, då han blivit utpekad som "osäker", och visade därför upp den vid Marias franska balkong. Så alla som råkade gå förbi Nackstavägen 16B vid 22-tiden vet nu huruvida hans påstående att den är "rätt stor i slakt tillstånd" stämmer eller inte.
Och jag är glad att jag inte hör till den skaran...

My bad...

2009-10-02T18:46:00.004+02:00

När man går till ett thaimat-ställe och säger att man vill ha wokade nudlar med grönsaker och curry måste man tydligen var tydlig med att man vill ha just wokade nudlar med grönsaker och curry. Annars får man wokade grönsaker med curry och RIS... Jävla norrlänningar. Det här skulle aldrig ha hänt på Thai Fastfood i Västerås.

Förresten, sa jag att tentan är klar och att jag rockade den? Ikväll: PARTEEEYY!

Ps. Visst, jag hade kanske kunnat kontrollera min mat lite tydligare innan jag cyklade från stan. Men jag var hungrig, tom i skallen efter en jobbig tenta och jag såg ju wokade grönsaker i förpackningen, tillsammans med några långa, smala strån. Jag antog att det var rätt. Men de långa smala stråna var bara mer wokade grönsaker... Blä.

Mistaaaaaaake!

2009-10-01T13:28:00.004+02:00

GAAAH!
Jag har gjort bort mig!
Jag satt uppe och pluggade alldeles för länge igår. Jag kan få väldigt konstiga idéer på nätterna. Så när jag gick in på FC och såg att Oscar mailat ut en förfrågan till alla journaliststudenter angående att göra en intervju med Moneybrother när han kommer till stan 30/10, vad tror ni jag gjorde?
Jo, självklart skickade jag iväg ett mail till Oscar och sa att "jag känner mig manad, eftersom vi växt upp i samma stad, haft samma konstiga lärare på gymnasiet och dessutom är släkt" (på mycket långt håll, ska tilläggas). Jag hoppades lite i mitt innersta att någon annan redan skulle ha fått uppdraget, eftersom jag känner att jag nog skulle bli väldigt nervös om jag väl satt där och skulle intervjua människan. Men icke... När jag vaknade hade jag fått ett mail från Oscar som var så glad över att jag tagit kontakt och meddelade att jag ska boak intervjun med Moneybrother's pressansvarige så fort som möjligt och att deadline är dagen efter intervjun...

Så nu ska jag alltså ut på mitt första RIKTIGA journlistiska uppdrag... Intervju med min fyrmänning.
TJoooooo...

Single again

2009-09-23T23:54:00.002+02:00

Ja, så är det alltså.
Efter mycket funderande och kännande från bådas sidor blev det så. Det var han som tog steget som ledde dit, så ja, jag är aningens bitter, trots att jag på vissa plan kan hålla med honom. Men det kändes ju ändå väldigt bra att vara med honom...

Aja, jag tänker faktiskt inte prata alltför mycket om just detta misslyckande. Istället tänker jag prata om kärlek i allmänhet. Jag börjar nämligen tro att den är en myt. Allt det där snacket om att man "får fjärilar i magen", att det "pirrar i hela kroppen" och liknande. Jag vet inte om jag tror på det. Alls.
Jag har i alla fall aldrig varit med om just det. Jag anser mig ha varit kär, men inte på det sättet. Jag har känt starka känslor för någon, känt att jag mår bra av att vara med personen, att jag blir en lite bättre människa i dennes närhet, känt att jag skulle kunna tänka mig att dela min vardag med den personen och allt sånt. Men det där pirrandet har aldrig infunnit sig hos mig.
Inte som jag kan minnas i alla fall.

Eller glömmer jag bara? Försöker jag omedvetet att förminska känslor jag haft tidigare, eftersom the object of my affection visat sig vara någon helt annan än jag först trodde, visat sig vara ett svin, i brist på bättre ord?

Kanske är jag helt enkelt bara skadad och avtrubbad efter allt för många misslyckade kärlekshistorier. Jag vet inte ens om jag är kapabel till att känna så för någon annan människa.
Jag funderar ibland på hur jag skulle vilja att mitt bröllop skulle se ut. Vilka jag skulle bjuda, var vigseln och festen skulle hållas, om jag skulle vara klädd i vitt (eller vara lite mer ärlig och ha en röd klänning som det står "slampa" på). En sak har jag i alla fall varit ganska säker på rätt länge, och det är att jag inte skulle vilja att vi skulle skriva några egna löften, utan bara säga efter vigselförrättaren, säga "ja" och så. Jag tror att det grundar sig mycket i att jag är rädd för att jag inte skulle leva upp till de förväntningar som folk skulle ha på kärleksförklaringarna i ett sådant löfte. Jag vet nämligen inte om jag är kapabel att känna som man förväntas känna i ett sådant läge, och ännu mindre att sätta ord på det. Jag är rädd för att jag skulle behöva fejka mig igenom det och låta platt, att någon skulle se igenom min fasad och upptäcka bristen på känslor.

Men herregud vad osund jag låter helt plötsligt. Det låter som att jag är fullständigt död inombords och inte kan känna något alls för människor. Men det kan jag, absolut. Jag känner oerhört starkt för mina vänner, släktingar och min familj. De är det bästa jag har och jag älskar dem. Jag känner bara inte det där pirrande och bubbliga som man tydligen förväntas känna när man är förälskad.
Kanske har jag bara ett annat sätt att älska, eller så har jag kanske bara inte träffat den personen som ska få mig att bubbla.
Den som lever får se, antar jag.

Filmkväll

2009-09-20T03:05:00.004+02:00

Jag hade tänkt ha en halvtråkig hemmakväll med mig själv idag. Kanske läsa lite i Medieutveckling 2009 eller Nyhetsjournalistik, men mer spännande än så skulle det inte bli. Men så fick jag ett sms från Monica vid 18-tiden, där hon undrade om jag kände för att komma över på lite filmkväll hos henne. Så det bar av ner gemensamt till affären för att införskaffa chips och toalettpapper (endast chipsen var menade för kvällen) och så gick jag och Lisa de 50 meterna bort till Monica's port.
Det blev Sex And The City-filmen, chips, supergoda brownies och en massa trevligt snack, och jag kom inte därifrån förrän 01.40, så jag kan lugnt säga att det var en mer lyckad kväll än jag hade tänkt mig när jag vaknade i morse (läs: vid lunch).
Imorgon blir det städning och tvätt för hela slanten (om jag orkar den här gången vill säga) och på måndag är det dags för barnmorskan för att skaffa ett nytt recept på mina nedrans snordyra ringar. Varför kan inte preventivmedel vara gratis? Jag har nog sagt det förut, men det är värt att upprepas: Jag tror verkligen att regeringen vill att jag blir gravid...

Björn Häger

2009-09-16T20:12:00.005+02:00

Heldag med Björn Häger på skolan idag. Temat var intervjuteknik och det var helt fantastiskt bra! Väldigt intressant, och han på något vis påminde mig om varför jag sökte hit till Miun och varför jag vill bli journalist (jag vet att det låter fånigt och klyschigt, men så kändes det).
Föreläsningen var intressant, lärorik och framför allt väldigt rolig att lyssna på. Dessvärre känner jag på mig att jag kommer drömma mardrömmar om att intervjua Carl Bildt i flera veckor nu...

Klockren!

2009-09-16T00:54:00.002+02:00

Fick en så klockren länk från Mymlan på twitter alldeles nyss!
Den är säkert gammal (jag är ju alltid lite efter med sånt där skoj), men jag garvade i alla fall så jag nästan gjorde i byxorna.

How we do it in Norrland

2009-09-16T00:50:00.005+02:00

Vad man ägnar sig åt en helt vanlig tisdag på journalistutbildningen på Mittuniversitetet: Diskuterar med Sofia "Mymlan" Mirjamsdotter huruvida Blondinbella i framtiden kommer utnyttja sin makt och sitt inflytande över unga för att bli diktator.

Kort och koncist!

2009-09-13T01:45:00.004+02:00

Jag är tillbaka, men bara så smått. Det blir inget långt första inlägg för att sammanfatta månaderna av frånvaro här inte. Istället tänker jag bjuda på ett citat som kan få sammanfatta fredagkvällens samtalsämne på JFS-sittningen.

Oscar: Vad är det med lätt överviktiga kvinnor och extravaganta sexliv?

There you have it, folks! Det tog två veckor, men nu ha kurskamraterna (åtminstone de som var coola nog att komma till vår samtalsring) fått lära känna mitt sanna jag! Nu kommer ingenting att bli sig likt mer :P

Allt gott!

Guess Who's Back, Bitches!

2009-09-02T18:50:00.003+02:00

Här är jag igen!
Det var väldigt längesen sist. Jag har helt enkelt inte känt för att skriva under sommaren. Det har varit alldeles för mycket jobbande, lite ångest, mycket trötthet och en STOOOR längtan efter att få komma igång med studierna igen.
Nu är det i alla fall slut på de sakerna, för jobbet är jag klar med, ångest känner jag ingen då jag återigen bor själv, studierna har precis börjat, och jag känner mig därmed oerhört peppad, och tröttheten... Ja, okej, ALLT är inte borta riktigt än.

Jag har nu bott i Sundsvall i några veckor, och jag måste säga att jag redan trivs oförskämt bra här. Det är en fin stad, rätt så lagom stor för min smak ("betydligt större än Ludvika" duger för mig) och hittills har jag träffat många trevliga människor, inte minst käre Harald såklart. :)

Varning för skryt!

2009-06-08T21:34:00.003+02:00

För jag fick VG på tentan! För jag fick VG på tentan! För jag fick VG på te-entaaaaaaan! FY FAN VAD JAG ÄR BRA!

Jag fick VG på min hemtenta/uppsats i psykologin! Jag är så jävla BÄST!
När jag såg hur alla andra hade staplat upp det så duktigt med alla olika perspektiv och deras syn på det fenomen de diskuterat så blev jag orolig för att det skulle gå åt helvete och jag skulle tvingas komplettera, men ack så jag bedrog mig!
En bit av lärarens kommentar:

Du gör det hela mycket trovärdigt med god teoretisk koppling, god syntes av olika socialpsykologiska aspekter och inte minst en mycket god förankring i verkligheten. Läsvärt! Betyget är Väl godkänd.

Kortfattat:
Fy fan vad jag är bra!

Insektsjävlar!

2009-06-01T13:33:00.003+02:00

Jag hatar insekter.

När jag vaknade idag kliade det jättemycket på ett gammalt ärr jag har på knät (från en skidolycka när jag var runt 10). Jag tänkte inte så jättemycket på det först, eftersom det händer då och då att mina ärr kliar lite extra. Nu har jag dock upptäckt att anledningen till detta extrema kliande är att en liten myggjävel bestämt sig för att bita mig precis på mitt ärr, så nu står det ut som en ful böld strax under knäskålen. Och när jag säger böld så menar jag det. Jag är nämligen lite lätt överkänslig mot insektsbett av alla de slag, så mina myggbett blir i regel 2-3 cm i diameter och står ut ½-1 cm från min normala hud. Oerhört charmigt. Och lagom till när det är dags att ta på sig shorts...

När jag alldeles nyss kom in efter en härlig promenad med Lisa kände jag att något kittlade mig på axeln. Jag tänkte att det förmodligen var ett hårstrå som förvillat sig ur min uppsättning, alternativt en liten droppe svett som trängde sig fram ur mina porer (det är extremt varmt, och det blir inte svalare av att ta en rask promenad, I promise you). Men icke då. När jag tittar ner ser jag en äcklig liten larv som kryper fram på min stackars klibbiga axel. Den liksom drar sig framåt ungefär som en blodigel, viker ihop kroppen och rätar ut den, om och om igen.
Jag sprätter bort äcklet med en tidning jag hittar på köksbordet, och hoppas innerst inne att jag ska ha råkat krossa den.

Jag hatar insekter

Sommarlycka!

2009-05-31T15:12:00.003+02:00

Jag har haft en väldigt bra helg.
Stryk det förresten. En väldigt bra vecka, borde jag säga.

Visst, den inleddes med slit och stånk, eftersom jag flyttstädade kära Georgs lägenhet måndag - onsdag. Men jag fick även tillfälle att umgås med mina underbara Västerås-vänner lite extra eftersom jag var där så pass länge.
Det åts fyra gånger på Thai Fastfood under de fem dagar jag var i stan. Bara en sån sak är värd att vara glad över. En gång med Billie, en gång med Henriette, en gång med Sarastina och en kurskamrat till henne och en gång med Billie och Malou (och Henriette litegrann, fast hon åt faktiskt på Sushistället alldeles bredvid, så det räknades bara halvt :p) God mat i gott sällskap, med andra ord. Kan inte bli bättre.

I fredags var jag på firmafest på Piren med mina trevliga kollegor på Kompis Assistans. Ett gäng av dem har jag inte träffat förut, då de arbetar för andra brukare och därmed i princip aldrig tillsammans, men det var en ytterst trevlig kväll. Jag hamnade bredvid den fullaste killen i sällskapet på middagen, vilket var aningens jobbigt bitvis, men det blev bättre när han drog sig iväg och vi som var någorlunda nyktra fick prata för oss själva.

Igår var jag trött. Slut i kroppen på grund av värmen, antar jag. Men det gick snabbt över när Tomas hörde av sig och ville ses lite framåt kvällskvisten. Skutt in i duschen, på med sköna, somriga kläder och ut i sommarkvällen. Vi tog oss en sväng förbi Halvars och stod där och njöt av utsikten innan vi åkte vidare mot Sunnansjö där vi hade oss en härlig filmkväll med bland annat "Rebel Without A Cause" (som vi båda somnade ifrån, inte på grund av att den var dålig, utan för att värmen slagit ut oss totalt).

På fredag tar lillebror studenten. Herregud, värst vad han blivit stor, den lille fan... Så då blir det i alla fall en massa firande och sånt. Bakande och matlagande för hela slanten, anar jag. Men det ska bli väldigt roligt att träffa släktingar igen. Man ses alldeles för sällan nu för tiden, tycker jag. Alla har så fullt upp med sitt eget...

På lördag blir det grillning här ute i trädgården med storebror, goda vänner och deras barn (har du hört Malou, det låter nästan som din värsta mardröm :p). Inte för att fira nationaldagen, den bryr vi oss inte så mycket om. Det bara råkade bli så att det blev den dagen. Det var längesen vi sågs, järngänget från tiden på Nyckelön. Skamligt längesen faktiskt.

Men men, nog mes tjafs från mig nu. Nu är det fanimej dags att ta hand om resten av disken och sedan baka klart Ambrosiatårtan jag gör till mamma.
Tack och adjö!

The dreams continue

2009-05-17T22:02:00.002+02:00

Det verkar verkligen som att jag är inne i en våg av konstiga drömmar just nu.
Inatt drömde jag nämligen att jag var kvar i Wisconsin, och att mamma och Olle hade flyttat dit (alltså inte tagit med sina grejer och köpt ett hus där, utan flyttat hela jävla huset dit). Jag bodde och jobbade dock fortfarande hos familjen S. Mamma kom och hälsade på mig i huset en dag, medan mamman S var hemma från jobbet. Någon ringde till mammas telefon, minns inte vem, och denna person ville efter en stund prata med mamman S, så mamma lämnade över mobilen till henne. När de lagt på så började mamman S ringa en massa andra samtal med mammas mobil. Tydligen ger detta mig oerhörd ångest, och jag springer efter henne och försöker få henne att förstå, utan att säga det rakt ut, att jag vill att hon lägger på och ringer med sin egen telefon istället.
Det konstiga var egentligen hur mycket ångest jag verkade få av situationen, mer än själva situationen i sig. Men men... Konstigheterna fortsätter iaf.
Är även ytterst förvånad över att jag kommer ihåg så pass många av mina drömmar just nu. Brukar normalt minnas en varannan månad. MAX.
Men men, det ger ju lite skoj i vardagen så där, så jag ska väl inte klaga.

Sötnöt - diverse bilder

2009-05-16T14:55:00.007+02:00

Så här ser det ut mer eller mindre varje kväll när jag ska lägga mig nu för tiden. Katterna har bestämt sig för att min säng är den bästa i huset, och de är envisa jävlar som inte flyttar på sig i första laget, så det är bara att försöka tränga sig ner bredvid/mellan dem.

Jag var och hälsade på frugan häromdagen, eftersom sötnosen fyllde år. Traskade förbi på förmiddagen (fast här har det tydligen hunnit bli eftermiddag) med en liten blomma och blev bjuden på toppenfika. Passade på att ta en liten bild på henne och hennes läckra köksluckor. Hon är så tjusig i sin nya korta frisyr!

Så här tjusigt är det ute i skogen där jag och lilla Flisan promenerar om dagarna. Jag gillar den där spången, även om den har börjat murkna lite på sina ställen, så man får passa sig så man inte kliver igenom en planka och fastnar :p

Lisa tycker också om spången, men mest att kissa på den.
Hon tycker också att det är rätt skoj att försöka sprätta iväg alla murkna träbitar efter att ha kissat klart.

Nu ska jag återgå till att låtsas plugga ryska.

Bloggskadad?

2009-05-14T18:05:00.005+02:00

Jag skrev om konstiga drömmar för ett litet tag sedan. Och jag tror att de här konstiga drömmarna liksom klumpar ihop sig, så att de alla kommer vid ett och samma tillfälle, för inatt drömde jag konstigt igen.

Jag minns inte alla detaljer, men jag kommer ihåg att jag träffade en viss Egoina, vi var ute och promenerade i skogen, skrattade och hade det trevligt. Men hon bodde såklart inte nere i Skåne, utan vi båda bodde i Sundsvall (tror jag i alla fall, man vet aldrig så säkert med drömmar). Vi hade tydligen haft kontakt via våra bloggar en längre tid (jag har ju visserligen läst hennes blogg ganska länge nu, men "kontakt" skulle jag väl knappast kalla det, eftersom jag kommenterat i hennes blogg kanske två gånger).

Anywho, nu blir jag onödigt långrandig. Kontentan av hela drömmen var att vi blev typ bästa kompisar, skrattade runt i skogen och hon tog mig på brösten...

Undrar vad den här drömmen säger om mig som person. Förutom att jag är väldigt förtjust i Egoinas blogg, alltså.

Heheheheheeee!

2009-05-11T23:58:00.000+02:00

Drömmar

2009-05-11T11:02:00.003+02:00

Det är inte så ofta som jag faktiskt kommer ihåg mina drömmar nu för tiden, men inatt (eller imorse ska jag väl säga, eftersom det var medan jag låg och drog mig i väntan på att alarmet skulle gå av igen) drömde jag något som fastnade.

Jag drömde att jag letade efter jobb, och jag var precis på väg att söka jobb på Hemglass, där jag skulle köra runt glassbilen på något ställe som hette Äcklekläcklarberget (något att ha med i tungvrickningsvisan kanske?).

Mer än så var det inte. Det var hela grejen.
Jo, jag försökte även leta på kartan var det där Äcklekläcklarberget låg någonstans, och tydligen låg det i/strax utanför Smedjebacken.

Kanske är mitt undermedvetna som försöker säga till mig att stanna kvar här i trakten? Delar av mig vill ju onekligen det nu...
Eller så är mitt undermedvetna helt enkelt jävligt sugen på glass.

Lite humor

2009-05-10T14:20:00.002+02:00

Lite humor så här en söndagseftermiddag. Vad sägs om det?

Bajs

2009-05-09T19:26:00.000+02:00

Bajs kort och gott.
Det är så det känns nu.

Carin: Partypinglan #1

2009-05-09T17:29:00.006+02:00

Jaha, och så satt man helt plötsligt alldeles ensam här hemma. Känns ju jävligt punk att sitta själv hemma en lördag kväll. I normala fall kan jag tycka att det är jävligt skönt att vara ensam hemma, och ha allt helt för mig själv. Jag får spela min musik på högsta volym och ingen klagar (förutom jag själv som står och håller för öronen och skriker "Det är för starkt!"... Jag tror jag börjar bli gammal)
Idag känns det däremot riktigt jävla deprimerande att vara ensam. Jag vill ha sällskap, jag vill prata, jag vill titta på film med någon.
Men, jag antar att det blir jag, Lisa och pianot ikväll...

Tjoho...

Saker jag gjort idag istället för att skriva psykologiuppsats:

2009-05-08T17:34:00.004+02:00

Sovit till 11.
Kommit upp ur sängen strax före lunch.
Gått med Lisa.
Läst bloggar.
Läst fåniga trådar på Flashback.
Deppat ihop.
Bloggat.
Pratat med Sis.
Läst igenom Sis' uppsats.
Deppat ihop.
Pratat med Sis om att deppa ihop.
Läst fler bloggar.
Läst ännu fler fåniga trådar på Flashback.
Gått med Lisa ute i kylan, regnet och blåsten.
Bloggat.

Edit: Glömde säga att jag även beställt smink och borstar från Everyday Minerals för över $50 idag också. Känner man sig depp finns det få saker som hjälper så bra som att inhandla nytt smink :)

USA - how I miss you!

2009-05-08T16:40:00.004+02:00

Idag saknar jag USA jättemycket! Jag vill till Wisconsin. Till Chicago.
Jag vill gå på Starbucks med Elli, Malou, Jenny, Corinna och Christina.
Jag vill sjunga med i dåliga låtar på karaoken på Moe's.
Jag vill fynda kläder och väskor på Marshall's.

Varför i helvete skulle jag åka hem för? Kunde jag inte ha stannat kvar som en illegal alien och jobbat på något sunkigt hak för minimum wage och bott i något kyffe hos någon senil tant?

Jag vill vara där igen.

Åka vilse i Waukesha.
Äta flottig mat på Noodles och Applebee's.

Framförallt skulle jag inte haft de bekymren jag har idag om jag hade stannat kvar i Wisconsin. Då skulle jag inte veta vad jag kanske går miste om nu.

Bajs

Vill inte

2009-05-08T11:35:00.003+02:00

Jag vill inte gå upp ur sängen, det känns som att det kommer bli en pissig dag, så jag stannar hellre i sängen och sover bort den.

Jag vill INTE skriva uppsats idag, den kommer ändå att suga när jag är klar, so what's the point?

Bajsig dag, bajsigt humör.

Upplyftande ord för aspirerande författare:

2009-05-07T17:37:00.002+02:00

if it doesn't come bursting out of you
in spite of everything,
don't do it.
unless it comes unasked out of your
heart and your mind and your mouth
and your gut,
don't do it.
if you have to sit for hours
staring at your computer screen
or hunched over your
typewriter
searching for words,
don't do it.
if you're doing it for money or
fame,
don't do it.
if you're doing it because you want
women in your bed,
don't do it.
if you have to sit there and
rewrite it again and again,
don't do it.
if it's hard work just thinking about doing it,
don't do it.
if you're trying to write like somebody
else,
forget about it.

if you have to wait for it to roar out of
you,
then wait patiently.
if it never does roar out of you,
do something else.

if you first have to read it to your wife
or your girlfriend or your boyfriend
or your parents or to anybody at all,
you're not ready.

don't be like so many writers,
don't be like so many thousands of
people who call themselves writers,
don't be dull and boring and
pretentious, don't be consumed with self-
love.
the libraries of the world have
yawned themselves to
sleep
over your kind.
don't add to that.
don't do it.
unless it comes out of
your soul like a rocket,
unless being still would
drive you to madness or
suicide or murder,
don't do it.
unless the sun inside you is
burning your gut,
don't do it.

when it is truly time,
and if you have been chosen,
it will do it by
itself and it will keep on doing it
until you die or it dies in you.

there is no other way.

and there never was.

Charles Bukowski

Dataexpert, jag?

2009-05-07T16:28:00.003+02:00

Jag har precis ägnat två timmar åt att agera datasupport till far min. Måste säga att det stärker ens självförtoende att få ge tips och råd angående teknik till någon, även om det är en teknikanalfabet som pappa :P Jag är så van vid att själv vara den som ber om hjälp och råd, så det var en trevlig omväxling.
Nu har jag i alla fall lärt pappsen hur man använder flikar på Firefox, vad han bör leta efter hos en laptop samt lite annat smått och gott. Knappast fruktansvärt komplicerade saker, men det gav mig en ego-boost.

Nu ska jag ut i regnvädret med Lisa och sen är det skutt in i duschen för att sedan gå på Vårkonsert på Aveny.

Malariaepidemi i Sverige!

2009-05-06T13:06:00.001+02:00

Under de senaste dagarna har ett flertal fall av malaria konstaterats i Sverige. Klicka här för att se om du befinner dig i riskzonen!

Kom igen människor, tillsammans kan vi bekämpa malaria!

Olikheter mellan könen

2009-05-05T22:24:00.003+02:00

Sitter och pratar om mens med en kompis på MSN, och vi har kommit fram till en slutsats:
Det är jävligt orättvist att vi kvinnor ska behöva dras med detta otyg månad ut och månad in och männen bara går runt och njuter av livet!
Och då säger männen "Ööööh, men vi måste ju raka oss varje dag, har du tänkt på hur jobbigt det är?"
För det första: Ni måste inte alls raka er! Skaffa lite skägg, eller strunta i att raka er på några dagar och gå runt med lite skäggstubb. Det är ju till och med sexigt. Hur jävla sexigt skulle det vara om en tjej struntade i sin mens några dagar och lät bli att använda något mensskydd? Blod överallt, inte speciellt mysigt va?
För det andra: De flesta av oss tjejer rakar sig också. Kanske inte riktigt varje dag, men jävligt ofta. Och inte i lilla ansiktet (buhuu) utan på benen, under armarna osv osv.

Å andra sidan måste ju männen ofta stå ut med våra humörsvängningar när vi har PMS, mens ägglossning och all annan skit. Så det kanske går på ett ut i alla fall...

Trååååååk

2009-05-05T22:16:00.002+02:00

Jaha, så sitter man här.
Psykologiuppsatsen ropar mitt namn, men jag lysnar inte på det örat för tillfället. Istället irriteras jag av att jag inte har något att göra, samt försöker ignorera mina ice cream cravings som jag haft de senaste dagarna.

Jag är väldigt irriterad på att ingen verkar skriva några blogginlägg. Inte ens på Egoinas blogg (som jag återigen börjat följa slaviskt) hänger uppdateringarna med min hunger efter nytt att läsa.

Det blir helt enkelt till att lägga till lite nya bloggar i min Bloglovin-lista igen... Jag som rensade ur förut för att jag inte tyckte att jag hängde med. Så kan det gå!

Ha det bra, era små fittansikten :P

Ice cream - a girl's best friend?

2009-05-04T20:09:00.003+02:00

I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it. I want it.

Ryska - Oh how I hate you!

2009-05-04T15:50:00.003+02:00

Just nu förstår jag verkligen inte varför jag skulle vara så jävla lustig och börja plugga ryska! Kunde jag inte tagit något lätt, typ kvantumfysik eller liknande?!

Har precis skickat in ännu en hemuppgift, en timme försenad (väldigt bra för att vara jag, då det hänt att den kommit in en vecka sent tidigare), och jag kan med glädje meddela er alla att den SUGER.

Och ovanpå allt detta har jag blivit förkyld (igen) och det är regnigt ute, vilket knappast gör saken bättre.

Jaha, och nu insåg jag precis att uppsatsen i psykologi ska vara inne om en vecka, och jag har inte ens börjat skriva på skiten. Grattis Carin! Det här går nog bra. Jag lär väl börja skriva på den idag, så jag slipper sitta hela helgen. För på helgen vill jag fan ha annat för mig än att sitta och plugga. Är det fint väder vill jag vara ute och filura med goda vänner och/eller med Tomas, inte sitta vid min dator och skriva tråkiga uppsatser.

Det är ingen bra dag för Carin idag.
Och nu är jag dessutom sugen på glass...

Pooooooooop

Utlovad rapport

2009-05-03T18:48:00.003+02:00

Ja, jag lovade ju en rapport om torsdagens händelser. Så här kommer den nu.

Jag var lite halvt hemlighetsfull gällande vad som skulle hända, eftersom jag inte ville säga för mycket om det skulle skita sig.
Jag tänker inte skriva en massa nu heller, för det känns bara fånigt, men jag tänker säga så mycket som att jag hade en date med en Tomas i torsdags, det gick bra, och vi har träffats hela helgen.
Jag kan säga så mycket som att det känns väldigt väldigt bra, och att jag går runt och är oförskämt lycklig.

Gaaaah! It's Thursday!

2009-04-30T10:56:00.002+02:00

Torsdag redan?! Herregud, och jag som inte förberett allt jag tänkt.
Fick fruktansvärt ont i ryggen igår, det var på väg att bli som i Rhode Island i somras, då jag knappt kunde röra mig på två dagar. Men med envishet och massor med diclofenac tog jag mig igenom dagen med ett (påtvingat och halvsnett) leende på läpparna.
Det blev ännu bättre av att jag tog en trevlig fika + middag + humorkväll med Linda. Jag fick även fina kläder av henne, vilket gjorde mig ännu gladare!
Jag har nu insett att jag gått omkring i fel BHstorlek en längre tid. Jag har envisats med att jag är en C- eller D-kupa, och har undrat varför BHarna alltid sitter så konstigt på mig , och skaver och fan och hans moster. Linda fick mig att inse att det är för att jag egentligen är en E- eller F-kupa... Så nu har man lärt sig något nytt, och förhoppningsvis kan det i längden ge mig bättre hållning, mindre ont i axlarna samt en snyggare urringning :p

Idag är det städande av huset samt förberedande av grill och mat som gäller. Ska bli väldigt roligt ikväll, men nervös är jag, och jag kommer därför troligtvis nervösstäda hela huset (enda gången som jag gör det frivilligt, för övrigt :P).
Så önska mig lycka till med städandet och med mina andra förehavanden under dagen, snälla?!

En rapport kommer imorgon.

Ha en bra Valborg nu alla vänner!

Come oooooon, people!

2009-04-28T09:42:00.006+02:00

Här har man sovit en hel natt, och förväntar sig att se åtminstone ett par stycken nya blogginlägg som kan fungera som frukostläsning, och vad får man se när man loggar in på Bloggkoll? INGENTING! Finns det inte en endaste människa som bloggat under natten och tidiga morgonen? Nu blir jag tamejfan besviken...

Själv har jag sovit gott, och det ser ut att bli en bra dag, för jag vaknade fem minuter innan klockan skulle ringa och kunde därför ligga och dra mig ett litet tag utan minsta uns av dåligt samvete. Senare idag skas det iväg till Falun för att lyssna på en föreläsning om den sociala människan. Vi får se om vi kommer igenom det som är utsatt för lektionen den här gången. Det vore i så fall ett rekord av något slag.

Jag känner mig på oförskämt bra humör för tillfället, men jag tänker inte berätta varför. Inte än i alla fall. Jag är värdelös på att hålla mina egna hemligeter hemliga, så jag är riktigt nöjd med mig själv över att jag lyckats så bra hittills. Jag vill inte säga något mer innan jag vet mer säkert hur det blir, så ni som inte har hört något än så länge får helt enkelt hålla er till tåls ett tag till.

Nu ska jag studsa ner till frukostbordet och trycka i mig en nyttig portion med havregrynsgröt!
Hopp!

Edit: Precis när jag skrivit klart ser jag att nu har i alla fall Billie gjort sin plikt som bloggare och gett mig ett gott skratt så här på förmiddagskvisten. Följ hennes exempel!

Dags igen

2009-04-27T23:58:00.003+02:00

Det var ett litet tag sedan. Igen.
Den här gången tänkte jag se till att lura alla som funderar på att klaga genom att hinna skriva ett inlägg innan de börjar klaga på den dåliga uppdateringen.
Till saken:

Jag har i snart tre veckors tid skjutit upp pluggandet mer och mer, vilket ledde till att jag nu tagit igen två veckor studier i ryska på en dag. Uppgifter är gjorda och inlämnade. Hur bra det egentligen blev är en helt annan fråga, och det tänker jag inte fundera mer på ikväll.

Jag jobbade igår, och tjänade lite pengar. Första gången som jag var själv ett tag, och det gick över förväntan (alla överlevde dagen).

Jag har skaffat mig planer till Valborg (bättre sent än aldrig, ni vet). Det blir lite grilla i trädgården med en vän eller två. Kommer förmodligen bli ytterst trevligt, så det får ni säkerligen en uppdatering om i slutet av veckan.

på onsdag ska jag träffa sötaste Linda på stan för en fika. Det var oförskämt längesen vi sågs, särskilt med tanke på att vi bor några hundra meter ifrån varandra. Men så blir det när den ena jobbar som en galning och den andra (o)pluggar hela dagarna. Ska hur som helst bli väldigt trevligt. Jag får försöka komma ihåg att ta med kameran och dela med mig av händelserna. Jag är så dålig på det, men jag ska försöka bättra mig.

Nu är det dags för nattapromenaden med Lisa och sedan är det sängen för mig.
Gonatt!

Lite bilder

2009-04-22T00:14:00.010+02:00

Över påskhelgen insåg jag att jag dittills inte tagit en enda bild sedan jag lämnade WI. Det kändes mer än tragiskt och jag tog därför genast fram kameran and clicked away.
Ett litet urval följer här.

Tjusiga Pendragon. Maja's "lilla" vovsing, och Lisa's lekkompis, trots storleksskillnaden.

Fint vårväder och en härlig skogspromenad med hundarna hör ihop.

Familj ute på promenad, igen.

Så här snabb blir Lisa när hon är ute i skogen med hela flocken och en lekkompis.

Lek mellan stor och liten. Tur att Pendragon är så snäll, annars hade lilla Flisan fått problem :p

Far och lillebror fixar nämnda lillebrors cykel.

Släkten samlad kring Guitar Hero på Annandag Påsk.

Min sötnos

Och så här söt är hon mitt i en nysning (eller om det var en gäspning).

Sötkatt

Och till slut en galen Lisa som leker med Olle och en filt...

Jimmy Bäckman äntligen hittad?

2009-04-21T21:39:00.005+02:00

För några timmar sedan hittades en kropp i tjärnen alldeles här nedanför, där polisen var och letade i vintras. En privatperson hade tydligen sett en kropp i vattnet och polisen ringdes in. Kroppen bärgades så vid 20-tiden med en eka.
Kroppen är givetvis ännu inte identifierad, men med allra största sannolikhet är det Jimmys kropp som man nu äntligen har hittat. Det är hemskt obehagligt att tänka på, men det vore ju oerhört skönt om det nu äntligen kunde bli något avslut på det här, för familj och vänners skull.
Den misstänkte mördaren ("42-åringen" TE) är tydligen på fri fot sedan någon vecka tillbaka, och har enligt uppgift vandrat runt på gatorna här i Ludvika. Jag kan inte föreställa mig hur det känns för familjen att veta att han är ute, och kanske till och med riskera att träffa på honom om de går ner på stan. Han är ju inte dömd för brottet, och man ska väl därför inte dra några förhastade slutsatser om hans skuld, men när kroppen nu verkar dyka upp där TE har sagts dumpa honom pekar ju allt mer mot att han åtminstone är inblandad på något sätt.

Förhoppningsvis kommer det fram mer bevisning nu, så att det kan bli åtal och en fällande dom. Det vore obeskrivligt hemskt om det inte blir någon slut på det här.

Utsikt över tjärnen från vår trädgård förra sommaren.

Utsikt från promenadstigen förra sommaren.

Bild på det avspärrade området idag, taget av min lillebror.

Bilkörning, mobiltelefon, frosseri och dragkrokar

2009-04-20T22:01:00.006+02:00

Idag lovade jag Billie att jag skulle blogga, så jag gör bäst i att hålla mitt löfte. Jag hade tänkt mig en liten kort uppdatering om den senaste veckans aktiviteter. Inte särskilt upphetsande kanske, men så blir det.

Början av förra veckan tillbringades på telefon, då jag ringde som en galning till Elgiganten (IGEN) för att övertyga dem om att de är dumma i huvudet och inte har någon koll på vad de själva håller med om. Till slut verkade de hålla med mig delvis, och gav mig således en liten kompensation för sin dumhet genom att skänka mig ett presentkort värt 300 kronor. Det var väl inte så mycket, men lite.

I torsdags var det, som vanligt, dags för psykologi. Tanja kom och hämtade upp mig i vanlig ordning, lektionen var trevlig som vanligt, och efteråt kände jag mig ytterligare lite mer personlighetsstörd, som sig bör. På hemvägen visade Tanja prov på extraordinärt mod, då hon bad mig köra. Jag varnade henne för att det kanske inte skulle gå så väldigt bra, eftersom jag inte kört en manuellväxlad bil på närmare ett år, men hon påstod sig lita på att det skulle ordna sig och således satte jag mig bakom ratten.
Det kändes lite som på min första körlektion med mamma för sisådär fem år sedan. Av ett rent mirakel lyckades jag klara mig från Falun till Ludvika utan ett enda motorstopp, men det var bitvis väldigt ryckigt och växelvalen var inte av denna värld. Men fram kom vi i alla fall.

I fredags blev det så att jag åkte till Västerås. Mamma skulle ner till Arboga och erbjöd sig att ta omvägen runt Vässan så att jag kunde vara lite social under helgen. Innan avfärd hade jag dock till slut fått mitt nya SIM-kort samt paketet med min telefon från Elgiganten. Jag blev ärligt chockad över att de faktiskt bestämt sig för att skicka iväg fanskapet till slut, och därför egentligen inte särskilt förvånad när det visade sig att det inte fanns något batteri i telefonen. Så det blev inget invigande av min nya mobbe under helgen inte, utan den fick glatt stanna i mammas bil.

Fredagskvällen och natten spenderades hos Billie, där det frossades i glass, popcorn, godis, galna TV-program och en massa snack (mestadels om hjärndöda karlar som inte vet vad de vill, mitt favoritämne). En äkta sleep-over, med andra ord, vilket var skitmysigt. Härligt att verkligen få umgås ordentligt, och inte bara säga hej och sedan vara tvungen att dra vidare.

På lördagen åt vi underbart god mat på Thai Fastfood (mmm, jordnötssås...) och på kvällen skiljdes vi åt, och jag gav mig av på fest hos Tomas. Där mötte jag upp med, förutom Tomas och några av hans vänner som jag träffat tidigare, Georg och Stina, samt en vän till Stina som hon tagit med sig på festen.
Vi upptäckte att det kanske inte är världens bästa idé att gå på fest med massa nytt folk när man inte träffats själva på flera månader. Då blir det lätt att man skiter i att mingla och i stället bara sitter och pratar med varandra. Kändes som att vi inte var särskilt inbjudande gentemot resten av folket på festen.
Eftersom jag skulle vara i Söderbärke kyrka kl 10.00, och Georg skulle skjutsa mig dit, samt Stina skulle upp till Ansgarskyrkan till 9.30 var det inte läge att stanna kvar alltför länge på festen. Vi drog oss därifrån för att åka hem till Stina (där vi tjejer sov) strax efter 22-tiden. Vi fastnade dock på parkeringplatsen ett bra tag, då det var problem med att få fast kroken på Georgs bil (Stina och Angelica hade cyklar). Själva kroken var för övrigt en intressant syn, både skrämmande och oerhört komisk. (Bilden är inte en exakt kopia av hur den såg ut, men ni förstår nog vad jag menar i alla fall)

Den hamnade sedan, av någon förunderlig anledning, på vardagsrumsbordet i lägenheten, där den, om möjligt, såg ännu mer skrämmande ut.

På söndagsmorgonen var det sjunga i kyrkan som gällde, tillsammans med en jätteduktig tvärflöjtist, Cornelia, som spelar för mamma. Resten av dagen var väldigt seg, då det blivit alldeles för lite sömn under helgen, men jag släpade mig igenom den också till slut.

Idag har jag, efter mångt och mycket, till slut fått en ny telefon med tillhörande batteri. Så istället för att plugga ryska hela dagen, vilket jag borde ha gjort, har jag istället lekt med min telefon... Men det är sådant som händer, det tror jag vi alla kan hålla med om.

Imorgon är det i alla fall dags för en ny lektion i ryska, vilket ska bli intressant, då jag inte öppnat en lärobok på över två veckor nu... Man glömmer så fort.

Nu är det dags för en kvällsmacka, och sedan går jag tillbaka till min nya leksak.

God natt!

Usch mig!

2009-04-17T01:58:00.002+02:00

Jag insåg nyss att jag totalt glömt bort att ändra i länkarna till mina vänners bloggar. Det var väldigt längesen vissa av dem bytte bloggar, och jag har fullständigt missat att fixa det.
Så skäms på mig!
Nu är det sent, och jag borde sovit för en timme sedan eller så.
Skäms på mig igen!

Jag borde inte vara förvånad...

2009-04-09T16:16:00.004+02:00

Som jag skrev tidigare i veckan har jag haft väldigt mycket problem med min beställning av mobiltelefon från Elgiganten (aka De Onda Jävlarna). I måndags blev jag så äntligen lovad att jag skulle ha telefonen senast idag, torsdag, och jag kände att jag äntligen kunde börja slappna av gällande hela problemet.
Så jag har gått och väntat på en avi de senaste dagarna, men det har inte kommit något. Idag bestämde jag mig dock för att gå ner till Spelstallet (dit mitt paket ska skickas) och kolla om de kanske fått in den, men att avin har blivit försenad. Men när jag kom dit så hade det inte kommit något paket, så jag gick hemåt med arga steg och ringde Elgiganten för att fråga vad fan det är frågan om. Det var tur för killen som svarade att han var så väldigt trevlig och bad om ursäkt så bra, för när han berättade att telefonen dessvärre inte ens har skickats iväg än då blev jag fanimej arg!
Det har snart gått en månad sedan jag beställde telefonen, och när jag la in beställningen sa de att det skulle ta max 7 dagar innan jag fick den! Så jag anser mig ha all rätt i världen att vara riktigt jävla förbannad!

Jaha... Och precis nu har jag, för första gången, fått ett mail från Elgiganten där de "beklagar den långa leveranstiden" (detta efter att jag ringt och klagat på den långa leveranstiden ca 10 gånger). De meddelar även att de väntar på att kreditupplysningen ska göras. De har haft FYRA JÄVLA VECKOR på sig att kontakta Tele2 och den som är ansvarig för att kontrollera de uppgifterna, men de väntar alltså tills telefonen äntligen kommer in, så att jag ska få vänta ytterligare några veckor. Att se till att ha allting klart när telefonjäveln till slut är färdig att skickas ut har förstås aldrig slagit dem. Nej, det vore ju för smidigt, och så kan vi ju inte ha det!

Jag HATAR Elgiganten just nu!

En neurotikers dagbok(?)

2009-04-07T19:49:00.003+02:00

Idag pratade vi om personlighet på psykologin (väldigt intressant), och i slutet av föreläsningen fick vi göra två personlighetstester, för att vi skulle få se lite hur de är uppbyggda och testa ungefär vilken sorts personlighet vi har.

Det första var egentligen bara ett utdrag ur ett större test och handlade om huruvida man är en sensation seeker. Man svarade på 15 frågor och räknade sedan ihop antalet "ja" man svarat. Genomsnittsvärdet för antalet "ja" för en kvinna 20-29 var 3. Min poäng blev 11 (vissa "ja" var visserligen såna som ibland kan vara "nej", beroende på vilket humör man är på, men som i grunden ändå stämmer), vilket gör mig till en solklar sensation seeker. Detta kändes väldigt konstigt, eftersom jag ser mig själv som tråkig och ospontan, men tydligen finns det många olika sätt att vara sensation seeker på (se länken ovan), och jag faller (hör och häpna) inte under kategorin som gillar att utöva extremsporter och liknande (thrill- and adventure-seeking), utan mer under kategorierna disinhibition, experience-seeking, och boredom susceptibility, vilket innefattar personer som ägnar sig åt rökande, drickande, sexuella avvikelser, oskyddat sex, testar droger, och allmänt risktagande vid t.ex. bilkörning. Jag tycker (enligt det här) helt enkelt om att testa nya saker på många olika fronter.

Anywho... Det var alltså det första personlighetstestet. Det andra var ett fullständigt personlighetstest som testar hur socialt öppen man är samt om man är neurotiskt lagd. Man svarade "ja" eller "nej" på ett antal frågor, och räknade sedan ihop hur många "N-poäng"(för Neurotisk) respektive "E-poäng" (för social Extraversion) man fått. Maxpoäng för båda var 24 (har man 24 på den sociala mätningen är man väldigt socialt aktiv, närmast socialt aggressiv, och har man 0 är man oerhört blyg, och motsvarande för N-skalan).
Normala, friska människor har genomsnittligt 12-13 E, och de som har någon personlighetsstörning har ofta runt 6-7 (dvs mer tillbakadragna). Mitt värde där var 13, så jag är tydligen ytterst normal vad gäller social öppenhet.
För "N-poäng" var normalvärdet 7, och de flesta neurotiska sjukdomar låg på ett värde mellan 16-19 (schizofreni hade en av de högsta poängen, med ca 20,3). Jag har alltid vetat att jag är en worrier, men jag blev förvånad när det visade sig att jag hade ett N-värde på 18! Jag är med andra ord mer neurotisk än många psykiska sjukdomar (däribland olika sorters depressioner).

Så, slutsatsen av detta är alltså att jag tycker om förändring och vill ta risker, men jag är nervös och oroar mig fruktansvärt mycket för i princip allt jag gör...

Stabilt som fan!

Mobiltelefon

2009-04-06T13:42:00.003+02:00

Gaaaah!

Det var nu snart en månad sedan jag beställde min nya mobil från Elgiganten. Detta kunde jag till slut göra efter att först ha fått krångla med att gå till Skatteverket och anmäla att jag "återinvandrat" och sedan sitta och vänta på att det skulle registreras så att jag ens kunde FÖRSÖKA teckna ett abonnemang. När bekräftelsen på återinvandringen äntligen kommit slog Murphy's Law till lite och såg till att den telefon som jag hade bestämt mig för inte längre gick att få tag på i någon butik (eller via internet), så då fick jag börja leta på nytt. Även det tog sin lilla tid, eftersom jag inte ville ta första bästa telefon jag råkade ramla över på internet, och till slut bestämde jag mig så för en Nokia.
Jag letade så vidare efter bästa möjliga pris (jag ville absolut ha Comviq Kompis, på grund av att många vänner samt hela min familj har Tele2-Comviq), tillgänglighet och leveranstid, och såg att den fanns på Elgiganten, med ett abonnemang som passade mig bättre än det som fanns på Tele2s hemsida (lite lägre månadskostnad, men lite längre bindningstid, vilket i slutändan blev precis samma pris). Den stod som tillgänglig hos dem, och jag la in min beställning. På beställningsbekräftelsen stod det att telefonen skulle levereras till mig inom 2-7 dagar (jag antar att de menar arbetsdagar, som de alltid gör), vilket var bättre än det som angetts på Tele2, vilket var 1-2 veckor, så jag var mycket nöjd.
När det så gått en vecka och jag inte hört ett ljud (de skulle nämligen ringa mig för att få personnummer och liknande uppgifter för att kunna utföra en kreditkoll på mig och se om jag skulle få något abonnemang) ringde jag så upp dem för att kolla vad fan som hänt med min beställning. Kundtjänstpersonalen verkar då väldigt ställd och frågar mig om jag lagt in en förhandsbokning av telefonen i fråga, på vilket jag svarar att det har jag absolut inte gjort, eftersom det stod att den skulle finnas i lager hos dem och vara hos mig inom ca en vecka. Stackarn i luren säger då att han inte har mer info, men lovar att han ska kolla upp det och att de ska höra av sig inom några dagar.
När jag hör av dem igen blir jag i princip dumförklarad av en tjej som ringer och menar att "den där telefonen har ju inte kommit ut till våra butiker än, så det var bara en förhandsbeställning". Att jag påpekar att telefonen stod som "finns i lager" och dessutom nämner vilken leveranstid de lovat mig hjälper inte, utan hon tycker att jag är dum i huvudet.
Det här var några veckor sedan, och jag har ringt dem flera gånger och frågat när telefonen skulle komma in, och de har varje gång sagt "i nästa vecka" eller "om några dagar" och lovat att jag ska få den snart, och när inget hänt har jag ringt igen, och igen, och igen.

Och så äntligen! Idag ringde jag för femtioelfte gången och kollade när telefonen skulle komma in, och nu sa den underbare lille pojken i kundtjänst att den har kommit in! Den skulle förmodligen komma iväg med försändelserna redan idag, men senast imorgon (sa han), och han sa att jag helt klart kommer få den innan påskhelgen.
Vore det inte för att telefonen är SOOO pretty så skulle jag ha bett dem köra upp den någonstans för längesedan. Dessvärre vill jag ju verkligen ha den, och den har inte kommit till någon annan butik här i närheten heller, så det har bara varit att vänta.

Men snart verkar det som att jag har den, så då blir det till att förmedla mit nya nummer till alla jag känner :p

Inget att bli upphetsad över...

2009-04-06T02:44:00.002+02:00

... bara en liten lista.

Jag insåg precis att jag har en sedan länge innestående (och icke uttalad) utmaning från Malou.

Regler:

Det här är svårare än du tror !
Kopiera dessa rader och radera mina svar.
Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn, alla svar måste vara riktiga. Hitta inte på ord eller ljug. Om en annan person som börjar på samma bokstav som du har svarat redan får du inte använda samma svar. Du får heller inte skriva samma svar två gånger
Lycka till !

1 Vad heter du?: Carin
2 Ett ord på 4 bokstäver: Cool
3 Flicknamn: Carina, Carola
4 Pojknamn: Carl
5 Yrke: Chefredaktör
6 Färg: Chockrosa
7 Klädesplagg: Cardigan
8 Mat: Crepes
9 Sak i badrummet: Crème
10 Plats/ stad: Cardiff
11 En orsak att vara sen: Chlamydia
12 Något man skriker : Cuntface! (Inte varje dag, kanske, men det händer)
13 Film: Chicago
14 Något man dricker : Champagne
15 Band: Clash, The
16 Djur: Chihuahua
17 Gatunamn: Carlavägen
18 Bil: Cadillac
19 Sång: Can't Stop Loving You
20 Aktivitet med mer än en deltagare: Cykeltävling

Okej, det här var verkligen skitsvårt, men det här skulle nog ha varit ÄNNU svårare om jag hetat Xerxes...

Läraren Arvo

2009-03-11T23:50:00.009+01:00

Ja, jag vet att jag inte skrivit på jättelänge. Har inte orkat. Har inte brytt mig.

Snabb uppdatering:
Snart är jag klar med första kursen i ryska.
Franskan går åt helvete.
Jag har fått ett jobb.
Jag har varit i Västerås.

Nog med uppdatering, vidare till det jag tänkte skriva om:

Ikväll, när jag läste en diskussion på ett forum kom jag att tänka på en av mina bästa lärare någonsin. Närmare bestämt på hur han hjälpte mig en gång i slutet av ettan på gymnasiet, genom ett experiment i klassen.

Jag har haft en del riktigt jobbiga perioder (kalla det depressioner om ni vill, jag vet inte vad man ska kalla fanskapet), och en av de jobbigaste var just i början på gymnasiet. Jag gick till kuratorer, skolsystrar, blev skickad till ungdomspsykologer, Valla (Ludvika-folk vet vad jag pratar om: dit går alla "svåra" tonåringar i kommunen och pratar med psykologer om "vad som är fel på dem"), men det tycktes inte hjälpa. Hur som helst så tog jag mig ur skiten till slut, så jag ska inte dra för mycket i det just nu.

Som sagt, den här läraren hjälpte mig väldigt mycket när det var som allra jobbigast, och han gjorde det genom ett psykologiskt experiment i klassen.

När jag och några andra i klassen var sjuka gav han instruktioner till de närvarande att vid nästa lektion skulle ett experiment utföras. Han förklarade för dem vad det dick ut på och vad deras roll i det hela skulle vara. Vi som inte var med under den lektionen fick under inga omständigheter veta något om det, och alla tog detta på allvar då den här läraren var oerhört omtyckt av (nästan) alla i klassen.

Så, nästa lektion inledde han med att rita upp ett horisontalt streck på tavlan. Sedan frågade han alla elever, en efter en, hur långt de trodde att strecket var. Jag var en av de som satt längst bak i klassrummet just då, och var således även en av de sista att bli tillfrågad, så jag fick höra vad alla andra trodde innan det var min tur att yttra mig.
Efter att ha försökt jämföra strecket med lärarens längd, var min tanke att det var runt 60 cm långt. Jag visste också att jag har (eller åtminstone hade :P) ett relativt bra ögonmått, så jag borde därför inte varit helt fel ute, även på det avståndet. Därför blev jag oerhört förvånad, och väldigt irriterad, när de andra svarade att strecket var 98 cm, 105 cm, 92 cm, osv osv. Irritationen övergick efter ett tag i en viss osäkerhet, och när det väl var min tur att svara hade jag lagt på 10 cm på min ursprungliga tanke och svarade att strecket nog var 70 cm långt.
Då förklarade läraren vad experimentet hade gått ut på.
Han hade ju såklart gett resten av klassen instruktioner att säga att strecket var 90-110 cm långt, fast det i själva verket bara var strax över 50. Och han hade utfört det här experimentet för min skull. Han visste att jag mådde väldigt dåligt, och han ville på något vis visa för mig att jag var starkare/modigare/mer självständig än jag själv trodde just då, och han kände på sig att jag skulle vara den enda i klassen som faktiskt "sa emot" de andra. Och faktum är att de andra som varit frånvarande när han gav instruktionerna faktiskt höll med resten av klassen om att strecket var 90-110 cm långt.

Det låter väldigt fånigt när jag skriver om det, känner jag, men just där och då betydde det jättemycket. Dels för att jag hade bevisat för mig själv att jag vågade tro på mig själv tillräckligt mycket för att inte vika mig för majoriteten (även om jag gav efter 10 cm), men allra mest för att han hade gjort så klart att han trodde på mig.

Nu var det väl inte bara tack vare ett experiment som jag började må bättre, men jag känner att det var ett viktigt steg på vägen. Ett tecken på hur viktigt det faktiskt var för mig är väl att jag fortfarande kommer ihåg händelsen så tydligt, trots att det är över fem år sedan det hände.

Dreams can come true?

2009-02-21T23:55:00.005+01:00

Det verkar som att min dröm-man finns. Tydligen heter han Richard och är room mate med min kära Sis i St Andrews.
Lång, smart, skotte (dreglar vid bara tanken på skotsk accent), tydligen en väldigt bra kock, har bra humor, läser väldigt mycket, otroligt trevlig, och dessutom ser han tydligen bra ut.

Jag försöker intala mig själv att han är bög, för annars kanske jag slänger mig på första bästa flyg till Skottland och raggar upp karln...

Jimmy Bäckman snart funnen?

2009-02-19T10:03:00.004+01:00

Igår var polisen ute med hundar på Marnästjärn, som ligger alldeles nedanför vår trädgård, och sökte efter några spår efter Jimmy Bäckman, som varit försvunnen sedan 22 November.
Idag är polisen tillbaka med hundarna, eftersom de "visat intresse" för en vik i tjärnen. Några hundra meter härifrån har de spärrat av stigen som går runt sjön, precis där jag brukar gå med Lisa på våra promenader, vilket jag märkte när jag nyligen passerade platsen. 6-8 personer stod och pekade ut mot sjön, till synes planerande dagens letande.

Det är väldigt obehagligt att tänka på att han kanske ligger där under isen, att han legat där hela tiden, så väldigt nära.

Av rent egoistiska skäl vill jag därför inte att han ska vara här, men med tanke på Jimmys vänner och familj så hoppas jag att de hittar honom så snart som möjligt, så att de kan börja få något avslut på det här...

Nostalgi

2009-02-16T16:55:00.004+01:00

Jag har på senare tiden återupptäckt en del artister och band som jag inte har lyssnat på på flera år. Bland dessa finns The Ark, som jag visserligen har lyssnat på lite då och då, åtminstone några låtar (allra mest It Takes a Fool to Remain Sane i Malou's bil när vi susade fram i Wisconsin), men där jag helt glömt bort många av mina tidigare favoritlåtar. Jag har nu letat fram deras skivor i mina samlingar och börjat lyssna igenom dem igen, och det är otroligt hur mycket minnen vissa låtar kan väcka.
Den som väcker starkast och lyckligast minnen för tillfället är One of Us is Gonna Die Young. Den får mig att minnas en sommarkväll i Söderbärke Folkets Park under min gymnasietid. Ett antal artister spelade där den dagen på en liten "mini-festival", och som avslutning på det hela spelade The Ark. I stort sett alla mina vänner var där, och vi hade en underbar kväll, men det jag minns mest av allt från den kvällen är just när de spelade den här låten framåt slutet på konserten. Jag stod och hoppade och sjöng med tillsammans med en tidigare förälskelse och klasskompis, vi höll om varandra och stämningen i publiken var magisk.

Ett litet lyckligt ögonblick från mina forna ungdomsdagar då allt var så mycket lättare. :)

Mobiltelefon

2009-02-09T13:23:00.003+01:00

Jag har inte haft en mobiltelefon sedan en vecka innan jag åkte från Wisconsin, och hittills har det väl gått bra utan. Det har faktiskt varit skönt på något sätt att inte vara tillgånglig hela tiden, utan att kunna slappna av på ett annat sätt. Men nu börjar jag känna att det nog är dags att skaffa sig en ny liten telefon, så att jag faktiskt kan nås även om jag inte är hemma i huset.
Så jag vände mig till Tele2Comviq och började leta efter en lämplig telefon med Comviq-Kompis abonnemang, och jag har hittat en som jag vill ha. Egentligen är den kanske lite för dyr för mig just nu, eftersom jag har en väldigt begränsad ekonomi för tillfället, men jag vill verkligen har den här telefonen...

Det fanns några andra som också verkade okej, men inte lika fina såklart...

Vad tycker ni? Vilken telefon ska jag skaffa mig? Börja rösta! :P

Diktamen's a bitch!

2009-02-08T16:25:00.002+01:00

Jag sitter och gör min första obligatoriska hemuppgift i franskan, och det är ett helvete. Jag ska skriva en diktamen av en liten berättelse som heter "Marie".
Jag är nästan klar nu. Har bara två ord som jag inte kommer på vad de är, och dessvärre går de inte att läsa ut ur sammanhanget heller (inte för mig i alla fall, med mina ringrostiga kunskaper i franska). Jag hör hur de låter, och jag tycker att jag provat varenda möjlig stavning, men inget är rätt (ja, jag använder ett översättningsprogram för att kontrollera om jag hittat rätt ord eller inte).

Ibland hatar jag andra språk.

Nämen!?

2009-01-29T11:22:00.004+01:00

Jag har kommit på en sak...

Min lillebror ser lite ut som Neil Patrick Harris. Ni vet, Barney i "How I Met Your Mother".

Lite funderande sådär på förmiddagen när man är sjuk.

Vad bloggade du om för ett år sedan?

2009-01-28T16:00:00.005+01:00

Såg att både Mymlan och Tyskungen hade länkat till Mumari och just denna fråga, och eftersom jag inte har något bättre för mig just nu (förutom att ha jätteont i foten efter fallet i trappan igår) så kan jag väl helt enkelt svara på frågan.

Dessvärre bloggade jag inte den 28 januari förra året, men den 29 januari gjorde jag det. Det var det närmaste som fanns, så det får det bli.

För ett år sedan klagade jag på hur trött jag var, efter att ha spenderat ett halvår med att skriva min C-uppsats, och all frustration som följde i dess spår. Jag hade även precis börjat kursen Språk & Kön, som visade sig vara lika lärorik som jag trodde (för övrigt väldigt duktigt av mig att använda ordet "intressant" tre gånger i två meningar: hade jag inte hört talas om synonymer?), samt den andra kursen i Franska. Den visade sig vara mycket svårare än jag trodde, men det gick ju bra ändå till slut.
Jag skrev även om att skicka in frågor till lilla president Bush. Jag hade totalt glömt bort den där grejen, som jag är ganska säker på att Malou sa från början (men som jag så fräckt snodde, moahahahaaaaa!), och nu är det ju dessvärre alldeles för sent att skicka in en sådan fråga. Det hade varit roligt, på ett ... ganska töntigt sätt. Men jag har ju aldrig påstått att jag är något annat än just en tönt, så det skulle väl passa rätt bra.

Läs det här!

2009-01-28T12:19:00.003+01:00

Jag fick ett oerhört bra "lästips" från Mymlan idag. Läs hennes inlägg och läs sedan den här texten.
Det var oerhört starkt.

En sådan kontrast mot oss här i lilla, trygga Sverige.

Jävla CSN

2009-01-28T11:29:00.005+01:00

Idag har jag fått två brev från CSN.
Det ena säger att jag har blivit beviljad studiemedel för vårterminen 2009, men de har fel antal poäng uppskrivna, trots att jag skickade in ett papper med en rättelse.
Det andra säger att nu är det minsann dags att börja betala tillbaka på mitt lån. 1630 kronor vill de ha i slutet av Februari, men det kan de ju glömma.

Har CSN noll koll på vad CSN håller på med? De kan ju inte på allvar mena att jag ska låna pengar och betala tillbaka pengar på samma gång, så något fel har det ju blivit i den inre kommunikationen hos dem. Så nu måste jag sätta mig och maila/ringa/skriva till dem för att lösa det här problemet, för jag räknar inte med att de själva ska inse att de gjort ett misstag. Så vill jag låta bli att få kravbrev från dem om sisådär en månad så är det bara att lösa skiten själv.

Jag säger som jag sa hos Mamselamsen igår: skulle jag vinna massor med pengar skulle något av det första jag gör vara att betala tillbaka allt jag är skyldig CSN och be dem stoppa upp de där jävla pengarna "where the sun don't shine".

Bajs-CSN

Äldreboende, here I come!

2009-01-27T13:50:00.007+01:00

Sedan jag kom hem till Ludvika igen har jag känt mig ovanligt gammal. Inte bara på grund av att jag tydligen ser äldre ut, vilket vore illa nog bara det. Nej, jag har även lyckats halka omkull och slå mig ovanligt mycket, lite så där som gamla människor gör när det är dags att flytta från egna lägenheten och till äldreboendet.
Första gången var när jag var ute med Lisa. Jag gick vid stigen längs sjön, och helt plötsligt är det en isfläck under snön och jag ramlar med hela kroppstyngden på mitt vänstra knä. Inte skönt.

Andra gången var även det på promenad med Lisa, längre bort på samma stig några dagar senare. Den här gången halkar jag åt sidan och landar rakt på vänstra höften. Inte skönt.

För bara 40 minuter sedan gick jag ner för trappan från övervåningen, på väg ut på promenad med Lisa. På något vis halkade jag på avsatsen (jag skyller på mina tofflor) och halkade nerför resterande åtta trappsteg. När jag väl var nere på botten kunde jag inte röra tårna på högerfoten, det kändes som att vänstra armbågen blödde rejält, och hela vänstra låret var blåslaget. Så jag satte mig där och grinade ett tag och stackars mamma (som är hemma och jättesjuk) flög upp ur sängen och trodde att jag ramlat nerför trappan med huvudet före och brutit nacken eller något (vilket inte blev bättre av att det första jag sa var att jag inte kunde röra på eller känna mina tår).

Men men, så klantig är alltså jag, och det var inte helt lätt att få på sig skor och jacka för att ta ut Lisa efter det. Men vad kan man göra när man har en nödig hund? Hon måste ju ut, och mamma hade ännu svårare att röra sig än vad jag hade, så det var bara att gå ut...

Nu ska jag försöka släpa mig iväg till affären för lite sista-minuten-inköp av kollegieblock och liknande inför min första lektion i ryska ikväll.
Önska mig lycka till!

Stora Bloggriset

2009-01-26T00:38:00.003+01:00

Tyskungen har dragit igång en trevlig tävling som jag tycker ni ska fundera lite på. Det handlar alltså om att nominera en blogg (eller flera) som man tycker ska vinna riset för 2008s sämsta blogg.

Gå in och kika vettja!

Vad göra?

2009-01-26T00:32:00.003+01:00

Jaha, nu var man då ikapp med bloggvärlden igen, efter att ha varit tre hopplösa veckor efter (så blir det när man inte har någon internetuppkoppling).
Så vad ska jag nu göra när jag sitter hemma om dagarna?
Plugga?

Nej, lyckligtvis har jag ju precis laddat ner hela säsong 3 av Dexter, så jag ska nog kunna sysselsätta mig med något okreativt och stillasittande åtminstone en vecka till.

It's aliiiiiive!

2009-01-25T22:55:00.003+01:00

Min lillebror är världens bästa lillebror!
Idag har han fixat min dator, så nu lever den igen. Mitt scrollhjul funkar! Jag måste inte starta om explorer det första jag gör när jag slår igång den! Jag kan faktiskt byta namn på mer än en bild i taget i mina mappar!
Det är ett mirakel!

Ungefär ett halvår sent :P

2009-01-25T00:26:00.001+01:00

Följ min blogg med bloglovin

Retard rebels' namn analyserade

2009-01-24T03:18:00.006+01:00

Jag har lärt mig något nytt idag: Mitt namn betyder tydligen sommarskog på Japanska, och ren (som i "pure") på Grekiska. Så jag ska vara som en ren sommarskog? Bra att veta.

Jenny kan väl mer leva upp till sitt namn i så fall, eftersom det betyder ungefär vit, ljus, och mjuk (är man skandinav så är man, och är man dessutom blond, oh well...). Ellinore betyder tydligen pity, vilket inte känns som någon bra beskrivning på lilla Elli, men intressant är att Malou (eller egentligen Marie-Louise, som ju Malou "ofta är ett smeknamn för") betyder bitter på Hebreiska.

Lite humor så här på kvällskvisten.

Welcome back, åldersnoja!

2009-01-24T03:10:00.002+01:00

Jag var lycklig i Amerikat. Där behövde jag i princip alltid visa mitt leg för att få köpa en drink. Jag kände mig ung och fräsch i Amerikat.

Här i Sverige känner jag mig gammal och jävligt sliten.
Jag behövde inte visa leg när jag köpte några cider på Systemet idag. Det gör mig deprimerad.

Livstecken

2009-01-22T22:45:00.003+01:00

Det är förmodligen bäst att jg gör något ljud ifrån mig här innan det börjar dimpa ner en massa otrevliga mail som säger "varför skriver du aldrig i din blogg?", "blogga kvinna, annars får du en snigel på ögat" och liknande elakheter.

Anledningen till att jag inte hört av mig sedan det där "komma-hem-mailet" är dels att jag lånar en oerhört dryg dator av mina lillebror. Den är liten och smidig, förutom när man ska skriva på den. Då är den ett helvete. Tangentbordet är ca hälften så stort som på min laptop, vilket gör det VÄLDIGT krampaktigt att försöka få till något vettigt. Så om ni hittar en massa stavfel i det här inlägget så är det troligen därför. Den har dessutom en förmåga att hoppa över vissa bokstäver ibland. Oerhört frustrerande.

Den andra anledningen till att jag inte skrivit något är helt enkelt att det inte direkt har hänt något sedan jag kom hem.
Jag har fått besök av vänner, vilket varit väldigt uppskattat, jag har registrerat mig på kurserna jag var antagen till, och jag har totalt ruinerat mig på kurslitteratur. Men roligare än så blir det inte...

Jo, en sak av intresse har hänt (intresse för mig, förmodligen inte för någon annan, men jag skriver det ändå, det är ju ändå MIN blogg vafan, vem har sagt ett den ska vara intressant för ANDRA?!):
När jag kom hem och såg LisaFlisa på Arlanda märkte jag genast att den lilla "klumpen" i hennes högra ögonvrå hade blivit mycket större medan jag varit borta. Mamma och Olle hade också tyckt det, men det är ju svårt att se när man ser henne varje dag. Så, jag ringde till veterinären här i stan och vi fick en tid i tisdags morse. Efter en väldigt snabb titt på Lisa (det tog kanske två sekunder) såg veterinären Maria (för övrigt en oerhört bra, lugnande veterinär, heder till henne som höll nerviga Lisa fullständigt lugn även i undersökningsrummet) att det var en lite vårta. Tydligen kan hundar få såna ibland. Inget farligt, "bara" väldigt irriterande för dem, eftersom de såklart ser dem, när de sitter så nära ögat.
Så det var bara att boka tid för att ta bort skiten. Tydligen kommer den fortsätta växa, och ju större den är desto svårare (=dyrare) är det att ta bort dem. Så den 17e februari ska Lisa in för en lätt operation på deras mottagning i Smedjebacken. Hon ska sövas och grejas, och kalaset kommer gå på runt 2000 kronor. Knappast vad jag skulle vilja lägga pengarna på, men vad gör man inte för sin lilla Flisa...?
Det är förmodligen ingen idé att dra in försäkringen i det hela heller, eftersom min självrisk ligger på 2100kr plus 10% av behandlingskostnaden. Det kommer troligen inte vara värt att kontakta dem. Men men, så är det när man har små djur. Ibland blir de sjuka och då får man snällt hjälpa dem bli friska.

Nu är det snart dags för mig att sova, och imorgon ska jag till Borlänge med Ida. Det är ju inte riktigt lika coolt som att åka till Chicago, New York, Milwaukee, eller ens Brookfield, men det får la duga... Jag har ju Ida :)

Till alla som orkar

2009-01-16T12:12:00.003+01:00

Hej alla! Jag är hemma, jag lever, jag är okej.

Jag är öm i precis hela kroppen efter en lång, stressig och smärtsam resa över Atlanten, där i princip allt som kunde gå fel gick fel. Jag börjar från början.

Klockan 11.35 kommer taxin inrullande på garageuppfarten i Delafield, med över en timme kvar till min buss ska gå fran General Mitchell har vi gott om tid. Det är en skabbig, sliten gammal bil, men chauffören är trevlig och det är gott om utrymme för allt mitt bagage, så det verkar bra ändå.
Precis när jag har satt mig och vi är på väg ut från uppfarten så kör han liiiiite snett ut från uppfarten, och Malou och Elli, ni vet vad som händer då...
Man fastnar i diket.
Så där stod vi, kraftigt lutande, utan en chans i helvete att vi kunde ta oss ut utan hjälp. Medan jag väntar på att en ny taxi ska komma och hämta mig sitter jag och svär tyst över att det fortfarande inte var någon utmärkning runt garageuppfarten, vilket det verkligen BORDE ha varit, med tanke på hur djupt och brant det där diket är (och eftersom det börjar direkt där garageuppfarten tar slut).
Efter ca 30-35 minuter kommer nästa taxi, och då har jag helt plötsligt inte ALLS gott om tid. Det är nu en halvtimme kvar tills bussen ska gå, och jag börjar förstå att vi inte kommer hinna dit i tid, med tanke på att det knappast var perfekt väder. Det blev väldigt definitivt att det inte skulle gå när vi var tvungna att svänga av 94an och ta småvägar, på grund av en olycka på motorvägen. Så, strax efter kl 1 kommer vi till slut fram till flygplatsen, och jag har nu 40 minuter innan nästa buss ska gå, så jag går in och väntar (det var fruktansvärt kallt och blåsigt) och passar på att ringa hem en liten stund.
Fem minuter innan bussen ska gå går jag tillbaka ut igen och ställer mig vid hållplatsen. Efter nästan en kvart har det fortfarande inte kommit någon buss, och jag börjar bli orolig att 1. Bussen var lite tidig och åkte utan mig, och jag missar mitt flyg. 2. Bussen är väldigt försenad och jag kommer missa mitt flyg. 3. Det är för halt/kallt för att de ska köra och jag är fast här på flygplatsen tills någon kan komma och hämta mig och jag missar mitt flyg. Men till slut kommer i alla fall bussen, ca tio minuter försenad.

Runt klockan 15.30 kom jag fram till flygplatsen, en halvtimme efter de där tre timmarna som man "måste ha på sig" på O'Hare, vilket självklart gjorde mig aningens nervös och stressad.
Jag gick av på Terminal 5, internationella terminalen där SAS flyger ifrån, och jag gick fram till incheckningen. Där säger personalen att incheckningen slutade för en halvtimme sedan, men efter att ha ringt sin chef säger de att det är okej ändå, så jag får checka in. Då kommer han fram till att jag tydligen inte alls ska flyga med SAS. Biljetten är bokad från SAS, men det är United jag ska flyga med, och därmed också dem jag ska checka in med. och United flyger bara från Terminal 1, på andra sidan flygplatsen. Hade jag haft tillgång till internet i huset hade jag såklart vetat detta, eftersom jag då skulle ha checkat in online istället och därmed fått all information om gate och sånt, och bara behövt gå och lämna in mina väskor vid incheckningsdesken.
Så det var bara för mig att ta mina väskor (två stora väskor på 23 kg styck, samt en stor handbagage och en datorväska), släpa in dem i närmaste hiss (där de såklart fastnade i dörrarna otaliga gånger), gå på första bästa tåg och ta mig till Terminal 1. Självklart lyckades jag bli blockerad av flera barnfamiljer i hissarna, dessutom. Ungar som står precis framför hissdörren, och föräldrar som inte har vett nog att säga till barnen att flytta på sig. Hade det inte varit för att mina stora väskor skulle halvt ha ihjäl barnen skulle jag ha puttat bort dem, men man vill ju inte bli anklagad för misshandel det sista man gör i landet. Till slut kom jag i alla fall fram till incheckningen, och en skitlång kö. Jag kommer efter en stunds väntan fram till den automatiska incheckningen, vilket jag blir tillsagd att försöka. Det går finfint, ända tills datorn säger att min biljett var bokad via SAS, och därför måste jag checka in via SAS.
Jag får tag på personal som hjälper mig, genom att jag snällt får ställa mig och vänta på att någon ska kunna boka om min biljett. Lyckligtvis placerade hon mig i en väldigt mycket kortare kö, som jag tror egentligen bara var till för Amerikanska medborgare, så jag slapp vänta alltför länge. så är jag då till slut incheckad, jag tar mig igenom säkerhetskontrollen, och jag har till och med tid för toalettbesök samt en Vanilla Bean Frappucino på Starbucks innan det är dags att gå till gaten.

På planet hamnade jag bredvid en väldigt liten, väldigt arg gammal man (jag fick för mig att han var grekisk), som puttade och stötte till mig så fort jag rörde mig det minsta, och han var riktigt aggressiv när det gällde armstödet mellan våra stolar. Det blev alltså inte särskilt lätt att sova på planet, och jag fick aldrig slumra mer än 20 minuter i streck. Jag vet, för jag hade en klocka mitt framför mig på skärmen. Dessutom försökte mannen framför mig att krossa mina knän när han fällde ner sitt säte (och han var väldigt nära att slå ett glas med juice i knät på mig), så det var bara att försöka dra ihop sig så mycket som möjligt, vilket ledde till lite lätt kramp i diverse kroppsdelar.

Vi landade i Amsterdam nästan en halvtimme senare än det var planerat (planet lyfte sent från Chicago, och vi var dessutom tvungna att ta en liten omväg runt ett oväder någonstans över Atlanten), vilket gav mig bara 40 minuter att hitta och ta mig till mitt flyg till Stockholm. Eftersom informationen på planet sagt att det tar minst 50 minuter för alla som mellanlandar i Amsterdam att ta sig till sitt nästa flyg var jag såklart aningens nervös för att jag skulle missa flyget. Så det var bara att springa genom flygplatsen, kika efter skyltar överallt, som såg ut att lova att "bakom det här hörnet är din gate", men det var den aldrig. Så man skyndade mig, och fortsatte. Det var en otrolig tur att passkontrollen gick så fort som den gjorde. Det var ingen kö alls, utan jag kunde gå rätt fram till luckan och sen bara gå iväg igen. Men min tur tog slut i säkerhetskontrollen, för när jag gick igenom metalldetektorn så pep jag ganska duktigt. Så då väntade en kroppsvisitering... De är inte alltför roliga i vanliga fall, men har man sprungit med tung packning genom en hel flygplats och blivit ganska svettig är de ännu mindre trevliga. till slut insåg jag att anledningen till att jag pipit var att jag hade glömt ta ur några mynt ur min byxficka. Så när vi insåg det fick jag till slut gå vidare och hämta mina grejer. Så jag skyndade mot gaten, men insåg efter ett tag att jag glömt en påse kvar vid säkerhetskontrollen. Det mesta där i skiter jag i, det var lite sysselsättning för planet (korsord, tidning och choklad), så det hade jag kunnat lämna om det var så, men jag hade även stoppat i min halsduk som jag fick från mormor där, och den är jag inte beredd att bara lämna. Så det var bara att glatt gå tillbaka till säkerhetskontrollen och leta reda på påsen för att sedan fortsätta min språngmarsch mot min gate. Lyckligtvis var det inte långt kvar dit nu (men det visste ju inte jag, eftersom jag aldrig varit där förut och hade trott att jag var nästan framme ganska många gånger), och när jag väl kom ombord hade jag tio minuter kvar innan planet skulle lyfta. De tio minuterna spenderades på toaletten med att försöka fräscha upp mig så mycket det gick efter mitt svettiga äventyr.
Planet var inte ens halvfullt, vilket var väldigt skönt just då, eftersom det betydde att ingen satt bredvid och puttade på mig, och jag kunde sätta mig lite mer bekvämt till rätta och faktiskt sova nästan en timme av restiden.
Det var väldigt konstigt, men jätteskönt, att höra flygvärdinnorna prata svenska med varandra.

Väl framme på Arlanda tog jag det lugnt, samlade ihop mina grejer, gick av planet och gick för att hämta upp mitt bagage. Men icke då. Mina väskor hade blivit kvar i Amsterdam, fick jag veta (och det hade jag väl visserligen anat, efter det korta bytet). Så de skulle komma med ett senare flyg igår kväll (skulle landa på Arlanda runt kl 20), och sedan skulle de fraktas hit till huset under dagen idag. Lyckligtvis hade jag packat mitt handbagage så att jag har kläder så jag klarar mig för några dagar (visserligen mina sunk-kläder, men ändå).

Strax efter klockan 1 kom jag så ut i ankomsthallen på Arlanda, och mamma var där för att hämta upp mig. Lisa satt i bilen och väntade på oss, och hon såg ytterst förvånad ut när hon såg mig, och det sjönk nog inte riktigt in vem jag var först, utan det dröjde tills vi kom hem till huset innan hon blev riktigt glad och välkomnade mig hem. Lilla Mr. Snuggles sket fullständigt i mig (som förväntat, han är ju en katt trots allt) och höll sig ute hela natten från att jag kom hem. Han har blivit riktigt biffig medan jag varit borta, lagt på sig massor med muskler från att springa ute hela dagarna. Det är väldigt svårt att tro att det är samma katt som jag fick hem till mig för snart två år sedan. Då var han så oerhört liten och uschlig fortfarande.

Hur som helst. Ikväll ska jag i alla fall få besök av Georg och Stina, så det ska bli mycket trevligt. Förhoppningsvis dyker fler upp till helgen eller i början på nästa vecka. Jag vill ju träffa alla människor här hemma...

Ledsen att det blev så långt och osammanhängande, men just nu finns det ingen som helst ork till redigering och liknande, så det här är vad ni får. Hoppas ni tog er igenom skiten :P

Till nästa gång!

Snabb uppdatering + Debbie

2009-01-04T00:02:00.004+01:00

Okej, detta har hänt:

Nyårsafton:
VM sa att jag borde städa mer och "ta mer initiativ" runt huset och städning.
Jag sa att jag redan gör mer än hon kan förvänta sig.
VM sa att i så fall funderar hon på att dra sig ur programmet.
Jag blir upprörd och arg och ringer mamma.
Det blir kväll, jag blir full och lite mindre arg.

Nyårsdagen:
Jag funderar och bestämmer mig för att åka hem.
Går ut på karaoke med Malou och Elli, tar några öl, och kvällen slutar med att jag sjunger Janis Joplin's version av "Me & Bobby McGee" tillsammans med en Elvis-imitatör.

Igår:
Jag pratar med VM, berättar att jag tänker åka hem.
VM ber mig stanna ytterligare två veckor så att hon kan hitta någon ny, vilket jag går med på, eftersom jag behöver pengarna.
Jag bokar en flygbiljett hem till den 14e Januari (landar på Arlanda 12.25 den 15e).
Äter middag på Panera Bread och ser Seven Pounds med Malou och Erika (bra film, men lite förutsägbar).
Har fått ett oroligt mail från kära Debbie när jag kommer hem, där hon undrar om jag är okej och om jag verkligen vill åka hem. Bad mig ringa henne under dagen idag så att hon får veta att jag är okej.

Idag:
Har börjat packa, för att se hur mycket jag kommer behöva posta hem, samt vad jag kan lämna här (Malou kommer ha tops, bomullsrundlar och sminkborttagning i mängder :P).
Har pratat med pappa.

Slutligen: Jag ringde Debbie för att meddela att jag är okej, samt ge henne svaret på huruvida jag tror att VM skulle bli nöjd med en annan au pair eller om hon borde gå ur programmet. Först ville hon försäkra sig om att jag verkligen inte ville ha en ny re-match, och jag sa att det vill jag verkligen inte. Jag är trött på det här, och nu vill jag hem.
Så, efter att ha beskrivit vad jag upplevt som problem här lät Debbie riktigt upprörd faktiskt (betydligt mer än jag hade förväntat mig) och sa att VM uppenbarligen inte förstått vad programmet går ut på, utan att hon vill ha "a grandmother who comes there and cleans all day". Det kändes SÅ skönt att verkligen få bekräftat från henne, som officiell representant för AuPairCare, att jag faktiskt HAR gått Above And Beyond. Även om jag har vetat det själv, och fått det bekräftat från vänner och andra au pairer, så är det så underbart att verkligen med säkerhet veta att jag har rätt. Det är inte jag som är lat och grinig, det är VM som har för höga krav.
Det ska firas med choklad! Men jag har ingen... Så det får bli lite Mountain Dew och Bacardi Apple (det är ju ändå lördagkväll :P)

Gott Nytt År!

2008-12-31T20:14:00.003+01:00

Ja, julafton var ju inte en särskilt bra dag, så varför skulle nyårsafton bli det minsta bättre?
När jag satt och åt frukost imorse blev jag lite överfallen av VM som "ville prata lite". Tydligen anser hon att jag jobbar alldeles för lite, och att hon tycker att jag därför borde göra mer hushållsarbete. Jag sa då att jag VET att jag redan gör betydligt mer än vad hon kan förvänta sig av mig (jag moppar golv, jag dammar, jag polerar hennes jävla diskbänk minst en gång i veckan, jag skrubbar toalettstolar, jag tvättar och viker hennes kläder, jag plockar reda på all skit hon lämnar i köket, jag till och med tvättar gästlakan och städade upp efter hennes lilla julfirande förra veckan, plus en massa småsaker som jag gör när jag ser att det behövs, t.ex. att skrubba micro, kylskåp och spis fullständigt fläckfria), och att jag gjort det hittills utan att klaga till henne för att jag vet att hon har mycket att göra, att jag jobbar så få timmar med tjejerna, och att jag därför känner att jag kan bjuda på det. Men jag vill fanimej ha någon uppskattning för det.
Vad jag fått hittills är en säng som ger mig konstant ryggvärk (jag sa till för 3½ vecka sedan att jag får väldigt ont av den och bad om en mjuk bäddmadrass eller liknande för att göra den bättre), att det tog 6 veckor att ge mig ett möblerat rum, ett badrum som efter 8 veckor fortfarande inte har en spegel, osv osv.

Så hur som helst. När jag sa att jag vet att jag gör mer än vad hon egentligen har rätt att kräva eller förvänta sig (och att jag har papper som bevisar det) sa hon att hon kanske borde hoppa av programmet, eftersom det här i så fall inte alls är vad hon ville ha ut av en au pair.
Så vi får väl se. Om jag har förstått det rätt så har jag rätt till en ny rematch om hon bestämmer sig för att gå ur programmet, men ärligt talat så orkar jag inte gå igenom det en gång till. Om det är vad hon bestämmer sig för så åker jag hem till kära Ludvika istället. Oddsen för att jag får stanna i området är ju minimala, och jag orkar verkligen inte flytta till ett nytt område med nya människor en gång till. Då åker jag hellre hem.

Jag hoppas bara att hon bestämmer sig snabbt i så fall, för ska jag hem vill jag hinna hem till att terminen börjar på högskolan, så att jag faktiskt kan göra något vettigt istället för att stirra in i en vägg i ett halvår (för något jobb lär man ju inte få i Ludvika i dessa tider, när folk blir varslade hit och dit).

Så, rolig nyårsafton det här blev då! Tack för den, VM.

Bra och dåligt idag

2008-12-31T04:54:00.003+01:00

Dåligt
Jag har huvudvärk, förmodligen orsakad av en kombination av sömnbrist och förkylning.

Bra
Jag får sovmorgon imorgon, då äldstingen följer med till yngstingens läkarbesök imorgon bitti.

Dåligt
Jag kommer förmodligen inte kunna somna i natt heller på grund av tidigare nämnda tupplur, så för att sova ikapp kommer jag behöva sova minst fram till lunch...

Bra
Tydligen kan jag få börja använda bilen till att uträtta vissa ärenden om kvällarna igen.

Dåligt
Jag fick inte veta det förrän EFTER att jag besvärat Elli om att skjutsa mig till biblioteket, banken och Sentry (det var visserligen trevligt att få lite sällskap, men ändå...)

Crap!

2008-12-31T01:34:00.003+01:00

Jag lyckades precis sova bort 1½ timme här på blanka eftermiddagen.
Det kändes som en så bra idé just när jag satte mig ner i fåtöljen, men nu i efterhand känns det mest korkat. Antagligen blir det ännu mer överjävligt att somna ikväll än vad det varit hittills (vilket inte säger lite).

Wonderful!

Meny Julafton 2008

2008-12-25T01:09:00.002+01:00

Frukost:
Macka med marmelad

Lunch:
Mac 'n cheese

"Middag":
Tuna sandwich

Jag vill ha sill, Janssons, kokt potatis, och världens godaste quorn-bullar!

Lite musik

2008-12-25T00:52:00.002+01:00

Så här på julen är det ju trevligt med lite fin musik. Det här är väl knappast julmusik, men det är ändå fint, så jag tänkte att någon kanske var intresserad.

Jul?

2008-12-24T20:59:00.003+01:00

Ja, förkylningen har ju blivit värre och värre. Jag har hostat, nyst, snörvlat och haft mig hela dagen. Och samtidigt har jag grinat, vilket inte gör saken bättre.
Jag pratade med mina kära föräldrar på telefon för ett tag sedan, och det gjorde ju inte saken mycket lättare. Eller, på sätt och vis gjorde det nog det... Men ändå inte, liksom.

Aja, så nu har familjen här åkt iväg till festen hos familjen F, och jag stannade hemma. Jag pallade inte att följa med, dels för att jag känner mig för förkyld för att sitta och vara social med främlingar. Men allra mest för att jag inte tycker att det är en bra idé att sitta och storgrina bland främlingar, och på så vis förstöra allas kväll... Inte så sugen på det just nu.

Nu har jag i alla fall laddat ner Kalle Ankas Julafton, och jag är på god väg med Karl-Bertil Johnsson, så det ska kunna bli LITE julstämning här åtminstone. Dessutom fick jag julgodis från mamma, så det ska avnjutas framför Kalle senare idag.

Vidrig jul

2008-12-24T16:57:00.004+01:00

Jag vill åka hem till Sverige! Till sill, pepparkakor, nejlikosmyckade apelsiner och garntomtar i granen...

Istället sitter jag i ett halvt insnöat Wisconsin och bakar citronkakor (jävla juligt, eller hur?).

Vi ska åka iväg till familjen F idag, men ska jag vara ärlig så vill jag verkligen inte. Jag vill hellre sitta själv här i huset och hosta, snörvla, nysa och grina i min ensamhet. Tillsammans med min stickning och inspelade avsnitt av Craig Ferguson, Jay Leno och Letterman. Och kanske lite julspecialer på TV.
Jag är förkyld som en jävla gnu, jag saknar min familj, och jag känner inte alls för att vara social med främlingar idag.

Samtidigt känns det ju fruktansvärt tragiskt om jag ska sitta själv, och jag vet att jag nog BORDE följa med. Men hur kul kommer det vara när jag bara kommer sitta och hålla tillbaka gråten hela tiden?

Nu ska jag ta en snabb dusch, och sedan ska jag ringa hem (och försöka att inte storgrina i telefonen).

God jävla jul på er!

God jävla jul

2008-12-23T16:22:00.003+01:00

Det känns som att det kommer bli en toppenjul i år. Jag hostar så jag nästan spyr, och min kära VM tror att jag är nanny och städerska i ett...

Idag ska jag, förutom att passa barnen ett tag:

Polera alla diskbänkar i köket
Dammsuga tvättstugan
Moppa tvättstugan
Dammsuga hallen
Moppa hallen
Dammsuga gången från garagedörren
Moppa gången från garagedörren
Dammsuga badrummet (allas, inklusive gästbadrum)
Moppa badrummet
Dammsuga båda vardagsrummen

Aja, jag ska väl vara glad för att jag slipper damma hela skiten också, eller tvätta fönstren, och för att hon så snällt lät mig "komma undan" från att ta reda på hennes skit på köksbordet.

Tack, jag är ytterst tacksam för att det bara bryts mot 90% av städreglerna. Hittills...

Nu ska hon ju enligt egen utsaga "se till" att jag jobbar alla 45 timmar i veckan, oavsett om ungarna är hemma eller inte. Så det finns antagligen mer städning att se fram emot här i huset.

Varför åkte jag inte hem över jul? Varför?

Update:
Glömde jag säga dammsuga och moppa hela köket och matsalen också? För det ingick visst också...

Boknördstest

2008-12-23T04:39:00.002+01:00

Jag tyckte det här var förvånansvärt roligt, måste jag säga. Men så är jag ju en tönt också :P

Sverige-desperat

2008-12-23T02:55:00.002+01:00

Det märks att Carin saknar Sverige när hon sitter och lyssnar på Broder Daniel på YouTube. Jag tycker inte om Broder Daniel.
Dåligt engelskt uttal och lite falsksång är inte riktigt "ner min gränd", så att säga, men saknar man kära Svedala så duger även detta som lite gråtvänlig musik.